Format: Nintendo Entertainment System
Utvecklare: Nintendo (1988)
Söndag 28 februari, vecka 8 och för många runt om i landet är detta den sista dagen på sportlovet (japp; den vanligaste sportlovsveckan
i Sverige är faktiskt
årets åttonde) så vad passar då bättre än att vintervideospelsporta bänkade framför en tjock-TV i det 28 år gamla och hederliga Ice Hockey till Nintendos 8-bitare? Här på POPKORN tar vi nu alltså tillfället i akt att spela digital ishockey som om det vore 1988, då Sovjetunionen och Tjeckoslovakien ännu existerade och Polen hade ett landslag i världsklass, hör och häpna! Numera är det väl knappast så man förknippar Polen med hockey av alla sporter men på den tiden var det då ungefär lika vanligt som att räkna med USA, Finland samt Sverige på tal om de stora hockeynationerna i världen. Ja, att sitta med Ice Hockey till NES (eller "Nintendo" som man sade i dåtida folkmun!) är sannerligen som att gräva fram en tidskapsel. Tänk så mycket som har förändrats sedan det sk glada 80-talet...
Likt fallet med Sonic 2 som vi grävde fram senast är även detta en titel som tagits upp tidigare här på POPKORN kan nämnas. Det är ju trots allt ett av Nintendos klassiska tidiga speltitlar som inte är någon del i vare sig deras Super Mario, Zelda- eller dylika serier. Några hockeyspelare i slagsmål ser vi väl inte i matcherna i Super Smash Bros direkt (hur klockrent det än vore) men kolla bara bortom den uppsättningen karaktäristiska Nintendospel så finns Ice Hockey ändå där på toppen bland högen av företagets "andra" titlar, så som Excitebike eller Pilotwings bara för att nämna några. Tillskillnad från flera andra anspråkslöst betitlade tidiga sportspel från Nintendo som Golf eller Tennis så var Ice Hockey både roligt på riktigt och visade sig stå emot tidens tand väl, vilket även gav det ganska självklara placeringar på våra topplistor såväl fem som tio år tillbaka. Men så kalaskul som det fortfarande visar sig vara kunde vi väl inte motstå chansen att dela det faktum med den sportlovinvigda svensktalande delen av hela vida världscyberrymden. Egentligen hade vi ju planerat att få till en text om 1080° Snowboarding till Nintendo 64 när vi råkade stöta på det här vid utgrävningen och helt spontant kändes det bara rätt. Det var alltså det vi kände för helt enkelt och såvida vi inte känner för något annat nästa år så kan vi spara 1080° till dess men nu spelar vi minsann vidare i Ice Hockey, både en och en samt en mot en!
Ice Hockey från 1988 från Nintendo till "Nintendo" (numera kallat NES även på svenska) har ett relativt enkelt upplägg... Välj mellan en eller två spelare. Den som spelar singel får möta datorn i matcherna. Välj lag bland några av dåtidens största hockeynationer; USA, Sverige, Polen, Kanada, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Välj sedan hur snabbt spelet ska flyta på och hur länge spelperioderna ska pågå och därefter kommer vi till kärnan i hela spelet: Uppställningen. Utöver målvakter är det fyra spelare per lag som gäller och här får en välja själv vilka av ens spelare som ska vara extra smala, medelstora eller extra stora med allt vad det innebär!
När man möter datorn är det i princip ingen skillnad mellan de olika motståndarlagen hur bra de är men det blir ändå viss skillnad i praktiken iochmed att de förinställda laguppställningarna skiljer sig åt. Amerikanerna är t ex alltigenom all round med bara mellanstora spelare i laget. Polackerna har däremot två smala, en mittemellan och en stor baddare på sitt lag medan ryssarna å andra sidan har två stora, en mittemellan och en smal lirare på sitt lag osv, osv... De smala spelarna är snabba men svaga, de tjocka spelarna är starka men slöa och de medelstora spelarna är såklart genomsnittliga. Så skulle man bygga upp sitt lag med bara smala och snabba men svaga spelare och sedan möta Tjeckoslovakien som nästan bara består av stora, starka spelare, då får man nog problem alltså. På så sätt kan de olika landslagen vara olika svåra att möta. Men detta är mest en parantes ändå så för det är i matcherna en MOT en som det verkliga spelvärdet ligger.
Det var då inget som lades upp här på sidan men under sportlovsveckan förra året så hade vi en liten inbördes bordshockeyturnering inom den nuvarande redaktionen... Vi hade alla varsitt lag; Mammutarna, Polarbjörnarna, Albatrosserna & Eskimåerna och vi spelade nästan sönder hela rinken! Ja, det är trots allt en rätt våldsam sport och faktum är att vi har avverkat både ett och annat bordshockeyspel under årens gång. Då är ju Nintendos Ice Hockeyett bra alternativ! På det stora hela är det ju nästan som ett bordshockey i videospelformat typ. Lagfärgerna kan väl diskuteras. CCCP-spelare är röda och jänkar är blå, svennar gula, kanadicker ljusgröna, polacker brungröna och tjeckerna grå. Eftersom bildkvalitén inte direkt är den bästa i ett nära 30 år gammalt spel till en ännu äldre Nintendokonsol inkopplad med en urtida antennsladd till en nästan lika gammal tjock-TV så kan det ibland vara svårt att se skillnad på vissa av lagen som spelar mot varandra. Polen mot Kanada blir t ex lätt rätt plottrigt. USA mot URS (landskoden för forna Sovjetunionen snarare än förkortning för den amerikanska förkortningen USSR bara apropå) går däremot alldeles utmärkt och var säkert som bäddat för laddade uppvisningsmatcher i det kalla krigets gång.
Perspektivet kan nämnas är närmast det man oftast ser i TV-sända matcher samt som åskadare själv från läktaren dvs från sidan med de båda planhalvorna till höger och vänster snarare än uppifrån och ner vilket man är van vid i just bordshockey och som även kom att bli vanligare kanske allra främst i och med EA Sports NHL Hockey-spel från 16-bitarna och uppåt. Det fungerar dock bra här. Uppsättningen fyra utespelare och en målvakt per lag så totalt fem spelare vardera är för övrigt en utespelare färre per lag gentemot både i bordshockey och i verkligheten där de får ha max sex spelare inklusive målvakten ute per lag. Men i regel är det vanliga hockeyregler som råder eller rättare sagt grundläggande sådana. Man spelar lag mot lag och matcherna är uppdelade i perioder, pucken ska in i mål och någon vidare utläggning vad hockey egentligen går ut på känns inte bara lite överflödigt för någon som uppenbarligen läser det här på ren svenska. Helt regelmässigt är det förstås inte, helt uppenbart för den enkla spelbarhetens skull och det är nog lika bra med. Någonting att tänka på är dock att inte bryta mot regeln för icing, annars blåser domaren bara av spelet stup i kvarten och det blir direkt påfrestande med det ena avbrottet efter det andra. Icing (för den måttligt sportintresserade skaran kära läsare) är då man slår pucken från egen planhalva förbi motståndarsidans mållinje och (eftersom videospelet är från 1988) en försvarande utespelare därtill är först med att röra pucken.
Domaren släpper ned pucken och matchen är igång! Halvvägs in i andra perioden laddar den fete amerikanen upp skottet och DET ÄR MÅL!! Matchen slutar 2-0 till USA mot ärkefienden Sovjetunionen. Och vilket flyt alltså! Ovan till höger ser ni förresten det japanska originalomslaget till spelet där man tydligt illustrerar kärnan i hela spelupplägget, valet mellan stora och breda, långa och pinnsmala- respektive de ur japanskt perspektiv "normala" kortare spelarna. Det europeiska omslaget är istället baserat rakt av på det amerikanska och är bara ett bra exempel på hur man i väst tar stilrent käcka japanska omslag och hellre gör dem extremt generiska...
Om man inte redan styr en spelare med pucken så styr man någon spelare som är nära pucken och är det fler än en utespelare nära den så skiftar man mellan de olika spelarna med B-knappen medan A används för att försöka ta pucken från en motspelare skulle den inte ligga fri... Man förflyttar spelarna över isen med styrkorset såklart, passar vidare pucken med A, skjuter iväg den med B, pausar/startar spelet med Start-knappen och gör ingenting alls med Select-knappen. Man tycker ju att de gott kunde ha tagit tillvara på den stackars Select-knappen (eller är det bara vi..?) och låtit den komma till användning, t ex för att skifta mellan spelarna på isen, istället för att förlägga den funktionen till samma knapp som man annars också skjuter iväg pucken med, men nåja. Håller man förresten skjutknappen nedtryckt så laddar man upp för hårdare puckar och pepprar man istället på knappen så kommer man aldrig till skott och kan på så sätt typ finta motståndaren!
Vid tekning eller face-off som det heter på cool amerikanska, dvs då domaren släpper ned pucken mellan två spelare och blåser igång matchen, kan det verka vara rena rama pusselproceduren att skifta placering på spelarna för att få fram "rätt" lirare att kämpa åt sig pucken. Man trycker upp och ner, höger och vänster, A och B, och fattar knappt vad som pågår under den korta stunden som går innan spelet fortsätter automtiskt med de positioner som råder. Egentligen är det dock inte alls svårt att förstå sig på saken. Om man tänker sig att ens fyra spelare står utplacerade i varsitt väderstreck så trycker man upp eller ner för att byta plats på spelare nord och syd, vänster eller höger för att byta plats på spelare väst och öst, A för att byta plats på spelare nord och öst och B för att byta plats på spelare syd och väst... Det hela är faktiskt busenkelt när polletten väl trillat ner och inte alls så jätteknepigt som det först ger sken av att vara. Likaså kan det till en början kännas lite otympligt att navigera sig fram och tillbaka över isen men det blir snabbt kul då man får till ett bra flyt i matchen och minst lika kul att försöka få till slagsmål om pucken. Och slagsmål kan verkligen bryta ut om pucken, ja, då båda hela lagen hoppar på varandra! Det är förresten endast till följd av sådana gruppfighter som en av spelarna kan bli utvisad och det andra laget går till powerplay! Den vars lag hamnar i överläge kan allt verkligen passa på att pressa sin motspelare då!
De plågsamt oergonomiska NES-kontrollerna gör dock att man får
djävulskt
ont i både handflatorna och handlederna efter ett tag, för att inte ens prata om de ökända Nintendotummarna! Det är helt vansinnigt vad tummarna domnar av och man ska väl ha tur att lyckas undvika blåsor. Glöm Dantes nio nivåer av helvete, för här snackar vi Nintendos åtta nivåer av smärta! En minut i spelet är förvisso bara ungefär 24 sekunder i verkligheten, så en 7-minutersperiod innebär snarare knappt tre minuters aktiv speltid egentligen men ändå. Varje match består vanligtvis av tre perioder så det blir kämpigt i slutändan. Efter andra perioden får man åtminstone chansen att vila tummarna en stund. Då är det nämligen periodpaus för att spelplanen ska spolas med ismaskiner och lagen beger sig till omklädningsrummen under tiden. Charmigt som tusan. Sidbyte sker dock efter varje period, så att den spelare som börjar med sin planhalva på vänster sida av skärmen hamnar på höger sida samt vice versa. Skulle det sedan stå oavgjort efter den tredje perioden, då varvas straffläggning med förlängning. Samtliga fyra utespelare i respektive lag lägger varsin straff och om matchen inte avgörs på straffslag går spelet vidare till en fjärde period i två minuter övertid utan målvakter osv... Tills något av laget är i ledning efter antigen en vardera runda straffar eller två minuters spel på övertid så fortsätter matchen med ytterligare straffläggning mellan varje ytterligare två minuters övertidsperiod. Så i teorin kan det röra sig om obegränsad speltid egentligen. Tänk bara på att ställa in hastigheten utöver tiden på perioderna.
Hastighet 5/5 må så vara ett eller två snäpp för fartfyllt men den förinställda farten på 1/5 är å andra sidan som om allt gick i slow motion. Sätt farten på 3/5 alltså. Det är lagom och bäst. Vilket är ungefär vad vi tycker om det här spelet också. Det känns bäst när matcherna flyter på, pucken far kors och tvärs över planen, man fångar upp den, tar sats och SKJUTER men får medge att det var en snygg räddning av andra lagets målvakt, pucken passas vidare men man kämpar till sig den på nytt, cirkulerar runt bakom det andra lagets mållinje, SKJUTER igen och DET ÄR MÅL!!! I precis sådana stunder känns det som att spelet är bäst och glädjeropen avlöser varandra men... Det är också bäst att ta det lite kallt och lira lagom långa stunder åt gången, annars blir man utnött ganska snabbt. Lagom är bäst alltså. Men ja, vi gillar det här spelet. Det kan vara rätt roligt att spela singel, det är definitivt mycket roligare att spela två stycken mot varandra och allra roligast blir det självklart för den som vinner!
Slutresultatet: Tre Fizzy Bubble hockeypulverpuckar av fem möjliga!
|
