Format: Amiga
Utvecklare: Lucasarts (1991)
Sommaren börjar lida mot sitt slut och får sägas ha varit hyfsat lyckad, inte minst för att vi ännu en gång har fått återförenas med spelvärldens dråpligaste piratslyngel i uppföljaren till fjolårets remake på Secret of Monkey Island. Först och främst ska vi dock prata om originalversionen av del två, daterat december '91 då peka-klicka-äventyrsgenren hade nått sin kulmen... Utvecklingsteamet som även låg bakom det första äventyret lär ha arbetat arslena av sig då Monkey Island 2: LeChuck's Revenge släpptes bara drygt ett år efter dess föregångare. Till skillnad från många andra direkta uppföljare hade den här heller inga problem att mäta sig med sin förebild. Snarare tvärtom. Monkey Island 2 tillhör den andra sorten 2:or, de som på många sätt överglänser originalspelen. Här fick man helt enkelt mycket mer av det goda som det första spelet hade att erbjuda. Ja, tack.
I korta drag handlar spelet om att Guybrush är nu en fullfjädrad pirat och har begett sig ut på äventyr för att samla nya historier att berätta för sin vilda skara fans. I sökandet efter den legendariska skatten "Big Whoop" har han nu kommit iland på Scabb Island och knappt hinner jag att bara tänka på mig själv innan min karaktär åter hamnat i trubbel då en viss odöd piratkapten är honom på spåren. Som ovan nämnt innehåller Monkey Insland 2 mer av vad som gjorde det första spelet så gott. Lucasarts främsta vapen från den tiden, den roliga dialogen och situationshumorn i sig, träffar precis rätt varenda gång. Vid flera tillfällen har jag då brustit ut i gapskratt. Pusslandet och problemlösandet är därtill precis lika absurt logiskt och heltokigt som tidigare. T ex: Vad gör du om en kartbit hamnat i en stor pappershög som rigoröst vaktas av en ilsken mås? Enkelt, du stoppar en blodhund i din rock och slänger in den i pappershögen för att skrämma bort måsen och sedan hitta kartbiten åt dig!
Välkommen till hemtrevliga Booty Island och häng med på glada fester under nattens stjärnklara himmel.
Rent ytligt är Monkey Insland 2 dessutom mycket större än sin föregångare. Efter man har fått tillgång till båten The Jolly Rasta har man möjlighet att segla fritt mellan inte mindre än tre, och sedan fyra, hela öar. Problem som uppkommer på någon ö löses med hjälp av ett föremål från någon av de andra öarna som förövrigt alla skiljer sig stort från varandra. Den evigt nattsvarta ön Scabb Island är en plats där lömska typer gärna håller till då lag och ordning ej existerar. Phatt Island styrs däremot med järnhand av den vidrigt överviktiga guvernör Phatt och borta på hemtrevliga Booty Island pågår festivaler och spottävlingar regelbundet.
Musiken är om möjligt även den ännu bättre än sist. Precis som i det första spelet innehåller Amiga-versionen färre låtar men som dock är av högre kvalité. Alla låtar, från de paradisaktiga tonerna på Booty Island till de mardrömsframkallande orglarna i LeChuck's fort, är precis rätt placerade och inger den rätta känslan. Inga problem i paradiet på den punkten alltså men tyvärr lider Monkey Island 2 av ett annat ack så tydligt missförhållande. Det är väldigt kort nämligen. Jag kan t ex, lite skrytsamt, säga mig kan klara det på knappt en och en halv timme. Nu kan jag visserligen spelet ut och in men jag vill minnas att det redan vid tiden för mina allra första spelomgångar då spelet var nytt på 90-talet var precis likadant. Kanske är det följderna av den korta utvecklingstiden? Jag ska inte gräva ner mig alltför djupt i detta utan väljer att se det mer som en parentes till den magnifika helheten. Jag är Thomas. Jag väljer min egen verklighet.
Ovan ser vi originalet Monkey Island 2: LeChuck's Revenge anno 1991 respektive HD-remaken 2010.
Jag passar även på och ta tillfället i akt att nämna nyversionen som släpptes bara här om veckan till nästan alla konsoler/datorer/telefoner/whatever för nedladdning. Precis som fallet var med föregångaren förra sommaren har man nu ritat om spelet från grunden med HD-grafik och lagt till röster och komponerat och spelat in det gamla soundtracket på nytt. Special Edition-versionen har dessutom fyllts till bredden med en massa extramaterial. Man kan genom spelets gång låsa upp konceptskisser som gjordes under utvecklingen och kommentatorspår med originallirets utvecklare. Allt detta är både ögon- ochörongodis för oss som blir lyriska varje gång vi hör orden "Monkey" och "Island" nämnas. Mums. Självklart finns också valet att spela med gammal hederlig blockig pixelgrafik för att på bästa sätt kunna återuppleva ett av 90-talets bästa äventyr. Utan detta skulle Karibien inte vara densamma och jag vore för egen del inte hälften den äventyrare som jag så hemskt gärna låtsas vara idag.
Mitt slutgiltiga omdöme: Fyra och en halv Largo-voodoodockor av fem möjliga.
|
