Framgrävt ur spelkistan #86
Sonic R

Format: Saturn
Utvecklare: Traveller's Tales
Utgivare: Sega (1997)
Genre: Racing

Spring Sonic, spring! Spring ifrån kritikerna! För hur bra är det här spelet egentligen? Är det verkligen topplistematerial? Saken är nämligen den att vi självklart ville ha med ett Sonic-spel på Sega Saturn-listan när den sattes samman för några år sedan. Något sedvanligt plattformsspel med Sonic släpptes dock aldrig till den konsolen... Sonic X-treme skulle ha varit det men lades, trist nog, bara ner till slut... Och Sonic Jam var inget nytt spel utan en samlingsskiva ā la Super Mario All-Stars med Mega Drive-spelen. Och Sonic 3D ska vi inte ens tala om. Då återstod endast Sonic R. Ett racingspel där Sonic springer själv istället för att ratta något fordon och tävlar mot vänner och ovänner som i de flesta fall också tar sig fram till fots. Liret placerade sig så långt bakåt som 25:e och sista plats på vår topplista, men det kom med i alla fall. Kort sammanfattat motiverade vi en placering överhuvudtaget med att det här bygger på en kul spelidé och är ett hyfsat skoj lir med bonkers soundtrack. Även om vi inte anser att slutresultatet når hela vägen fram, långt ifrån snarare, så är det vår gemensamma uppfatting att det når långt nog för att med nöd och näppe försvara sin plats på toppen. Det är sannerligen unikt nog att platsa!

En grej med Sonic-spelen i 2D på Mega Drive var att man, tillskillnad från i Super Mario-spelen, inte behövde hålla in en extra knapp för att springa, det fanns det väl ingen tid för, så man sprang bara direkt med styrkorset. Här i Sonic R ska man däremot hålla in en extra knapp för att springa, eller köra/sväva, framåt under tiden som man svänger höger och vänster med styrkorset. Man behöver inte, man kan visserligen ta sig framåt genom att trycka ner upp eller B, men man bör använda ansiktsknappen för detta ändamål. Det blir nämligen bara knas om man trycker ner upp istället för B då det blir en pina att samtidigt svänga höger eller vänster i kurvorna. Fast det hjälper inte mycket att lämna styrkorset fritt för svängar, för så hög fart som man kommer upp i här så tar man ändå aldrig svängarna genom att bara svänga vanligt. Man måste göra mycket skarpa svängar vilket man gör med axelknapparna, höger samt vänster. Bromsa kan man med, vilket man gör genom att trycka ner båda axelknapparna samtidigt udda nog. Och så finns det en knapp för varje karaktärs specialförmåga. Som att hoppa med Sonic. Så man springer runt och hoppar, detta kunde väl lika gärna ha varit ett plattformsspel i 3D då. Ja, det kan man väl få tycka...




Man har faktiskt inte enbart en knapp utan tre av de andra ansiktsknapparna på handkontrollen, vilken som av A, C och Y, används till de olika karaktärernas specialförmåga. Och de flesta har också som specialförmåga just att... Hoppa. Det slutar inte där dock då de flesta karaktärer med hoppförmågan har minst en till specialförmåga. Sonic kan t ex inte bara hoppa. Han kan faktiskt dubbelhoppa minsann. Mest användbart är dock Tails förmåga att flyga begränsade sträckor samt Knuckles förmåga att glida genom luften. Amy Rose och Dr Robotnik rattar varsitt fordon och kan således inte hoppa vilket suger. Amys bil har däremot en boost och kan även sväva över vatten, hjulen fälls upp och allt, precis som med anti-grav i Mario Kart 8 från årtionden senare. Sega var före som vanligt. Likaså med looparna och att man ibland färdas längst ut med väggkanter och upp och ner. Långt, långt före det var en grej i Mario Kart... Med det inte sagt att man bergis inte sneglade lite på Mario Kart-spelen också då Robotniks specialförmåga är nämligen att skjuta rakteter efter motståndarna. Att peppra projektiler på varandra är dock verkligen ingen stor grej i det här spelet. Förutom Robotnik själv är det bara hans äggrobot som har den förmågan.

Spin dash går att genomföra här men likt i 2D-spelen behöver man också trycka ner på styrkorset för att få till den och det känns ju bara avigt i ett racingspel där man springer inåt skärmen och om något trycker upp den mesta av tiden. Tails och Knuckles kan också spin dasha förresten. Denna trio känns därmed mest vettiga att spela med, då det är dessa tre som har alla moves man förknippar med Sonic-spelen liksom. Vidare kontrollmässigt så kan man justera kameran lite men varför skulle man vilja det? Man vill väl spela med kameran så nära sin spelfigur som möjligt, vilket ändå ger bra sikt framåt. Och start pausar och startar igen såklart. Sonic R är alltså ett racingspel, va? Så vad spelet går ut på är framför allt att komma först i mål på alla banor. Något som är lättare sagt än gjort till en början eftersom det tar faktiskt en stund att vänja sig vid den här spelkontrollen. Detta är inte som vilket annat racingspel som helst alltså...

Vanligt i racingspel är att man kör Grand Prix, en stor tävling helt enkelt där man tävlar om förstaplatsen på ett antal olika banor och den som har mest poäng totalt vinner hela tävlingen. Sonic R har Grand Prix som huvudläge. Borde vara självklart nog. Men icke. För Grand Prix-läget i det här spelet är egentligen inget Grand Prix som i andra racingspel. Man får nämligen inte spela alla banorna efter varandra här. Istället så väljer man själv vilken bana man vill spela och så spelar man på den banan. Sedan är det slut och man måste gå tillbaka till huvudmenyn och välja Grand Prix igen för att kunna välja en annan bana och så vidare och så vidare... Så B... Liksom, varför är det så här? Utvecklingstiden var tydligen väldigt stressad, kan det vara så att de helt enkelt inte hann med att få ihop en proper turnering? Det känns fan jättekonstigt. Dessutom finns det endast fem stycken banor i hela spelet! De fyra första är tillgängliga redan från start, den femte låses upp när man har tagit guld på de föregående. För att bara varva hela spelet och se eftertexterna rulla förbi behöver man förresten bara ta guld på femte banan också.




Likt i plattformsspelen med den blå blurren så finns det kaossmaragder att hitta och samla runt om på banorna. För att kunna ta dem måste man först ha ett bestämt antal guldringar som finns utspridda som om det här vore ett av plattformsspelen med Sonic och som låser upp vägen till en smaragd, ta denna och därtill vinna första plats i racet. Tar man alla låser man upp Super Sonic som spelbar karaktär. Det finns även andra karaktärer att låsa upp. De fyra karaktärerna som är valbara från start är Sonic, Tails, Knuckles och Amy. Dr Robotnik är faktiskt inte spelbar från början, fastän han ändå deltar i racen då det förresten är fem tävlande per race, som också är lite skumt för den delen. Vaför ett udda tal som fem, varför inte sex? För att låsa upp den inte så gode doktorn måste man hur som helst varva spelet en gång, that's it. För att låsa upp de övriga spelbara karaktärerna, Metal Sonic, Metal Knuckles, Egg Robo och creepy living doll Tails (WTF utvecklarna?) får man anstränga sig lite mer än så. Man får samla fem utspridda gyllene Sonic-mynt på varje bana av de fyra första och sedan vinna över den karaktären i ett extra race. Den besatta onda Tails-dockan och Metal Knuckles har sekundära specialförmågor som motsvarar Tails och Knuckles flyg- och glidförmågor, Metal Sonic har dock inte vanliga Sonics dubbelhopp men han hoppar åtminstone högre som vanligt. Knuckles var vår favorit men annars så vill man ju springa som Sonic också bara för att ja, springa som Sonic.

Det finns fler spellägen annars. Det hela är väldigt skumt upplagt dock. Time trial är alls inte någon time trial nämligen utan är i sig uppdelat i fyra lägen; normal där man tävlar som vanligt mot andra datorstyrda spelare så vad är egentligen meningen, reverse där man likaså tävlar som vanligt men nu färdas baklänges genom banorna och notera; inte spegelvänt utan baklänges vilket blir förvirrande som fan med tanke på att alla skyltar och pilar o.d fortfarande pekar i "rätt" riktning, samt två mer unika lägen, ett där man ska datta motståndarna och ett där man springer helt själv runt banorna och ska hitta fem gömda ballonger. Dessa behöver inte vara gömda längst sträckorna som man faktiskt tävlar på utan kan vara gömda verkligen var som helst så att man får verkligen leta i varenda skrymsle och vrå. Här upphör spelet att vara ett racingspel och kunde faktiskt lika gärna ha varit ett plattformspel. Speciellt med tanke på att banorna är inte alls utformade som typiska racingbanor utan mer i stil med något man såg i Super Mario 64. Vi tror att placeringen av ballongerna är random från gång till gång också. Tvåspelarmöjlighet finns med och normal eller ballongjakt kan även spelas i VS-läge, en mot en.




Grafiken i Sonic R är nästan ett tekniskt under. Hur lyckades de göra ett spel helt i 3D så här snyggt och så pass smidigt på en Sega fucking Saturn?! Genom svart magi eller? Och sedan ljudet, musiken, soundtracket... Detta är inte "vanlig" TV-spelsmusik från 90-talet minsann. Musiken är inte bara instrumental alltså. Den är vokal! Det är är vokalmusik. Varenda låt i spelet har sång till! Man kan förvisso stänga av vokalerna i options men varför skulle någon vilja göra detta..? Soundtracket komponerades av Richard Jacques och alla låtar framförs av den brittiska sångerskan TJ Davis. Och det är bara för härligt alltså! "Everybody's Super Sonic Racing, try to keep your feet right on the ground. When you're Super Sonic Racing there's no time to look around." Eller vad sägs om "You know you have to survive, living in the city, you got to keep that dream alive, living in the city, where everything is free, living in the city, can't you see?" eller "We all need to work together, to build a better life, to make it what we feel, we have to make it real. We all need to remember, that nothing in this world comes for free, we have to make it what we want, it's you and me and everybody, work it out, work it out, think about it, work it out, work it out, talk about it, work it out, work it out, make it happen, let's work it out, work it out, we've got to make it real..."

Förutom ringar som öppnar upp låsta vägar på vägen till mål, och det finns en massa alternativa vägar att ta förresten som gör minikartorna helt jävla snurriga att försöka orientera sig på, stöter man på några power-ups. En som ökar hastigheten, en vattensköld som låter de karaktärer som inte redan kunde det färdas över vatten och en magnetisk sköld som drar åt sig ringar man kommer i närheten av. Boostplattor och studsmojänger som om detta vore ett av plattformsspelen får man också tampas med. Vi kan bara inte skaka av oss magkänslan att Sonic R hade fungerat alldeles utmärkt som ett plattformsspel i 3D om det gjordes om bara lite och gavs lite mer tid att färdigställas och putsas på. Men Sega ville tydligen ha ett Sonic-spel ute till julhandeln det året och ska enligt uppgift ha stressat utvecklingen som delegerades till Traveller's Tales. Och Traveller's Tales var senare mer kända för några av 3D-plattformsspelen med Crash Bandicoot efter Naughty Dog-tiden samt en massa Lego-spel; Lego Star Wars, Lego Batman, Lego Harry Potter osv, så de hade säkert fått till en schyst 3D-plattformare med Sonic också om det fått säg till julhandeln året därpå på sig. Nåja. Själva spelidén med racing där Sonic och co kutar till fots är förvisso unik och skoj nog för att berättiga ett eget spel.




Spelet var först varvat efter lite mer än två timmar. För det tog oss lite tid att komma överens med spelkontrollen, men när vi väl förstod att man kan glida genom luften med Knuckles så gick det undan och sedan klickade det liksom bara med de andra karaktärerna också. Av någon anledning hade Jan dock problem med första och tredje banan, den grönskande semesterön samt ruinerna, och kunde bara inte vinna några lopp på dessa banor. GW hade å andra sidan samma problem med andra och fjärde banan, storstaden samt fabriken, och kunde inte vinna några lopp på dessa. Jan hade däremot inga som helst problem med att ta första plats på andra banan på första försöket ens... Lustigt hur det kan vara så. Vilken tur då att vi lagspelade och turades om med kontrollen, va? Och den femte och sista banan, tänk Rainbow Road i Mario Kart, var lätt nog för båda att klara. Man får se olika tack för att du spelade-skärmar med olika karaktärer och en extra om man klarat allt, det är coolt. Spelet sparar på minneskortet. VS-läget provade vi såklart och ballongjakten i VS ger faktiskt det läget annorlunda dynamik gentemot att spela det singel, så det var väl åtminstone lite kul. Men annars var VS-spel av föga intresse för oss och vi turades mest om med bara en handkontroll i singelspel. Det tar hur som helst inte lång tid att varva spelet och vi varvade det flera gånger också och så spelade vi en hel del minispel under tiden också, letade ballonger och sånt i singelspel. Allt som allt spelade vi i en två till tre timmar och då alltså annat än bara Grand Prix med, så det blev en ganska så uppstyckad spelrunda ändå.

Trots att vi faktiskt hade ganska skoj med det här i de två till tre timmarna vi lirade så kan vi bara inte dela ut ett särskilt högt betyg inte i slutändan. Vad vi avsåg att besvara under denna speleftermiddag och kväll var exakt hur skoj spelet är. Efter att nu ha både rusat och cruisat igenom spelet från start till slut så kan vi alltså konstatera att det är just ganska skoj. Vi pendlade hela tiden mellan 2 och 3 i slutbetyg. Vi lutade dock mer åt 3 än 2 den mesta av tiden. Länge var vi inne på 2 3/4, två och tre fjärdedelar alltså, eller 2,75 av 5. För vi tycker faktiskt att spelet är så pass knasbollroligt och välgjort när det är som bäst, när man lyckas få upp hög fart och ta svängarna och komma först i mål till det galna soundtracket som för övrigt verkligen sätter sig på hjärnan. Men okej, någon måtta får det väl ändå vara och om vi nu trots allt ska hålla oss till hela halvor så får det bli 2,5 av 5. Spelet har brister, utvecklingen var uppenbarligen stressad och innehållet är för magert för att motivera 3 av 5. Bara fem banor? Kom igen! Men vi har ändå kul nog med detta, så det blir en stabil 2,5. Bara några fler banor och bara lite mindre stök på banorna, lite mindre spaghetti till kartor, och detta hade lätt varit 3 av 5. Sonic R är dock ändå tveklöst ett av de mest väsentliga spelen på formatet och definitivt värt sin lagom prestigefyllda 25:e placering på toppen.




Vårt slutgiltiga betyg: Två och en halvt av fem gyllene Sonic-mynt.