Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Framgrävt ur spelkistan #40
The Simpsons: Bart's Nightmare



Text och sånt: Jan M. Komsa & G.W. Kong, 2019-12-17

Format: SNES / Mega Drive
Utvecklare: Sculptured Software (1993)

Välkomna åter till en ny framgrävning ur videospelkistan! Nu har det hunnit gå hela två veckor sedan det förra nya inslaget här på sidan. I vanliga fall uppdaterar vi sådär var tionde dag och i så fall skulle månadens första grej ha kommit upp den 4:e följt av detta den 14:e... Men så lades Game Gear-listan upp en dag tidigt för att matcha Game Boy Advance-listan som kom upp den 3:e i fjol varpå vi satt på detta fram till dagens datum och då blev det alltså hela två veckor emellan det ena och andra. Vilket förresten är smärtgränsen för hur lång tid vi själva har bestämt får gå mellan uppdateringarna numera... Så då vet ni det kära läsare! Mer än 14 dagar ska det inte ta innan något nytt dyker upp. Och oftast heller inte mer än tio.

Men... Varför väntade vi med detta till just dagens datum då? Jo, för just idag så firar Simpsons trettioårsjubileum! Den 17:e december 1989 sändes det allra första avsnittet av den fortfarande pågående tecknade TV-serien. Hela 30 år alltså. Det var inte illa pinkat även om de senaste dryga 20 säsongerna mest har varit en mardröm jämfört med de tio eller så första... Därmed valde vi att uppmärksamma den sk "gula familjen Simpson" med Bart's Nightmare, för övrigt en urgammal favorit här på redaktionen. Spelet utvecklades av dåvarande Sculptured Software och släpptes först 1992 till SNES i Nordamerika. Året efter gavs det även ut i såväl Europa som Japan och samma år kom också portningen till Mega Drive över hela världen. Full disclosure: Nu lirade vi i första hand SNES-spelet men vi passade faktiskt också på att åtminstone prova Mega Drive-versionen vid sidan om. Och vad vi kom fram till..? Tja, ljudet låter sämre på Mega Drive och färgerna är mer matta. Viss skillnad i kontrollen är det ju också, främst då den vanliga Mega Drive-dosan bara har tre runda knappar gentemot SNES:ens fyra plus två axelknappar. Där man i SNES-spelet t ex använder alla de fyra knapparna på kontrollens ovansida till att piska i vardera en av de fyra digitala riktningarna som Indiana Jones (mer om den biten av spelet senare) så ska man i Mega Drive-spelet hålla in A-knappen samtidigt som man använder styrkorset till detta. Och för att scrolla är det C plus korset, istället för L och R som till SNES. Men annars är det i grund och botten samma spel. Det är inte alls som med Sunset Riders alltså. Här är det bara små skillnader de olika formaten emellan och då tänkte vi att vi gott och väl kunde räkna med Sega-versionen också. Om inte annat så för att jämna ut för att gamle Måns skrev upp Bubsy till båda formaten fast han primärt körde Mega Drive-utgåvan av det liret för en herrans massa år sedan. Så när vi sedan räknar hur många titlar till respektive format som här har grävts fram, då slipper vi det huvudbryet hädanefter.

Bart's Nightmare är ett relativt tidigt spel till 16-bitskonsolerna. Det är också ett relativt tidigt Simpsons-spel. Nog för att det hade hunnit komma sju stycken andra Simpsons-spel innan, som pumpades ut på löpande band mellan 1991-1992, men samma månad som Bart's Nightmare kom ut i Nordamerika (och det var då inte ens det sista Simpsons-spelet att släppas i handeln det året) skulle den fjärde säsongen av TV-serien bara börja sändas där borta på andra sidan Atlanten. Utvecklarna hade mao på sin höjd endast de tre första säsongerna att basera spelet på. Kanske är det därför som Bart har grön T-shirt på omslaget tillika titelskärmen i spelet. För på den tiden så var den rödorange färgen han brukar ha på tröjan inte lika fast etablerad som på senare år. Ibland såg man bilder på honom i ljusblå T-shirt och ibland i just denna gröna. För att vara ett spel som kom ut så pass tidigt i förhållande till när TV-serien började är det ändå en hel del kul Simpsons-referenser med här och det får man ju ge utvecklarna en liten eloge för. Det här spelet får nämligen ganska mycket skit på nätet nuförtiden men det är också sällan alla roliga cameoroller och andra fyndiga inslag från serien kommer på tal. Vilket får oss att undra huruvida man kanske måste vara ett gammalt Simpsons-fan för att uppskatta mödan som lagts i presentationen och detaljerna här. Som ett plattformspel betraktat är detta ingen höjdare men som Simpsons-spel är det faktiskt rätt sorts skoj som underhåller oss både timmar och hela spelkvällar åt gången.

Premissen är följande: Bart drömmer, va? Han somnar när han sitter med hemläxan en dag och hela spelet utspelar sig alltså i hans knasiga dröm där han jagar efter alla sidorna av sin hemläxa som han drömde flög ut genom fönstret. Redan detta motsätter sig somliga. Bart skulle väl aldrig självmant sitta och göra läxan menar de. Vilket såklart bara bevisar hur lite dessa personer vet om gamla klassiska Simpsons. Det första avsnittet av andra säsongen, "Bart Gets an F", handlar nämligen precis om detta, dvs att Bart självmant pluggar för att inte bli underkänd och att han anstränger sig verkligen också. Ett riktigt bra avsnitt var det. Hur som helst, vad som följer i spelet är att Bart först måste hitta och jaga ifatt en sida av läxan på gatan i området. När han gör det förflyttas han dock till ett område där han får välja en av två olikfärgade dörrar... Bakom dessa dörrar väntar helt nya världar där Bart antigen fortfarande är sig själv eller en av flertalet andra versioner av sig själv. I en av dessa "drömmar i drömmen" är han en superhjälte som flyger, i en annan är han Godzilla som sedan möter sin pappa som King Kong osv, osv. Klarar han av att fullfölja vad som än behöver göras i den delen av den övergripande drömmen, eller "ramdrömmen" typ, så återfår han en av de totalt åtta utspridda sidorna av läxan varpå han åter hamnar på gatan där han återigen behöver hitta en lös sida som tar honom till delen med dörrarna. Fem olika färger på dörrarna finns det som dyker upp i helt slumpmässig ordning.


Välkomna till Barts mardröm. Livet på gatan är det man kommer att ägna mest tid åt i jakten på skolpapperna.

Praktiskt taget handlar det alltså om en samling spel i spelet. Minispel är väl egentligen inte helt korrekt att kalla dem eftersom vissa faktiskt är hyfsat långa. Bartman-banan spelar t ex så som en sidoscrollad shooter bestående av inte mindre än fem bossfighter med partier däremellan. Det är nästan som ett helt litet spel i sig alltså. Delen som utspelar sig på gatan är vad som sammanbinder de olika spelmomenten. Gatan är alltså det här spelets hub-värld. Likt prinsessans slott i Super Mario 64 från några år senare. Den här gatan är dock lååångt ifrån lika fridfull som det där slottet. Här vimlar det av grejer som kan ta död på en. Och ja, såklart kan man dö i denna dröm. Vilket medför att Bart vaknar ur drömmen och spelet är över. Game over alltså. Det händer ofta. Detta är inget spel där man sparar sina framgångar och sedan fortsätter vidare från där man sist var eller nåt sånt. Nä, vi har hub-världen som leder till någon av totalt åtta banor och det är allt. Det är meningen att man ska kunna varva hela spelet under en och samma sittning. Blir det game over trycker man sig bara förbi titelskärmen och börjar om från början igen.


"Gatan"

Vad var och ett av de olika spelen i spelet går ut på och t o m hur kontrollen är skiljer sig åt. Detta gäller gatan också. Här styr styrkorset Bart i alla fyra digitala riktningar och diagonalt. Gatan är alltså inte strikt sidoscrollad som i ett Mario-spel utan det är som i gå-och-slå-spel likt Turtles in Time att man kan gå fram och tillbaka inåt och utåt från skärmen också. L och R scrollar skärmen åt vänster respektive höger. Gul hoppar. Grön blåser svävande tuggummibubblor vilka man sedan själv kan styra med korset så länge man fortfarande håller in grön. Släpper man grön kan man återfå kontrollen över bubblan genom att hålla in knappen igen så länge som bubblan är kvar i bild. Röd spottar vattenmelonkärnor. Och blå rapar efter att ha druckit en kolsyrad läskedryck. Man börjar spelet med fem tuggummin och fem vattenmelonkärnloskor och likaså fem z:an som representerar liv i mätaren. Hajar ni? Eftersom Bart sover och allt är en dröm. Så hur många z:an man har kvar är hur lång tid av drömmen man har kvar. Logiskt, ja? Man kan samla på sig mer och mer av varje. Läskburkar börjar man med noll av dock. Detta är ett "vapen" som tar väck allt från skärmen i ett svep. Eller ett rap rättare sagt. Ett rappt rap. Start pausar. Select är den enda knappen som inte kommer till använding. Stackars select.

Ett tips på gatan. Första gången man börjar spela är pappret alltid bara en liten bit åt vänster. Alltid. För varje gång man återkommer till gatan efter att ha spelat en "riktig" bana i spelet så verkar det onekligen som att det blir mer och mer kaotiskt. Det händer en massa skit på gatan... Låt se, skolbussen med Otto bakom ratten kör förbi i tid och otid och kan alltså köra rakt över en om man inte ser sig för. Lisas saxofon med änglavingar flyger förbi och spelar på sig själv tydligen. Blir man träffad av en av noterna blir kontrollen bakvänd så att höger går åt vänster och vänster åt höger under en tid. Lisa själv i form av en flygande älva finns också med och om man går under henne kastar hon en förtrollning med sitt spö som förvandlar Bart till en groda. Och sådan förblir man tills man stöter på någon av mostrarna, Patty eller Selma, som med en puss förvandlar tillbaka en. Är man inte groda och låter sig bli pussad blir Bart bara äcklad av det. Rektor Skinner går runt med Barts finkostym och kommer man i kontakt med honom får Bart på sig finkläderna. Vilket å ena sidan inte är det värsta som kan hända för fastän man ändå reagerar på andra fiendeträffar iklädd kostymen så kan man åtminstone inte bli skadad av det då. Men å andra sidan rör sig Bart långsammare och kan inte använda någon av sina coola förmågor, som att blåsa tuggummibubblor vilket har flera fördelsaktiga användningsområden...

En aldrig sinande ström av snorgröna avhuggna Jebediah Springfield-statyhuvuden tagna rakt ur ett avsnitt från första säsongen kommer snurrandes emot en och dessa är värst av allt alltså. Man kan enkelt hoppa över dem (just det, man tar död på fienden genom att hoppa över dem istället för på dem i det här spelet) men då tar det aldrig slut alltså. Såvida man inte har en läskburk på sig och rapar bort dem eller låter sig bli skadad en gång fortsätter de att komma för alltid. Har man flyt råkar man stöta på pappret och kan då komma undan på så sätt. Prylar som kärnor, tuggummin, läskburkar och ett frågetecken som blir till en pil som visar åt vilken riktning (höger eller vänster) som pappret finns, finns i de levande brevlådorna som blir till typ hundar då man kommer nära och rusar rakt ned över gatan. Hoppa över dem och ibland lämnar de någon pryl efter sig, men oftast inte. För att fylla på liv på gatan kan man styra tuggummibubblorna så att de bumpar upp något av de i luften fritt svävande z:ana. Vissa z:an spräcker dock bubblan. Eller så kan man hoppa över basketbollen som då blir till en skateboard och ställa sig på skateboarden för att fara rakt fram i den riktningen brädan var vänd. Ju längre tid man lyckas åka fort fram utan att bli träffad av något, desto mer z:an får man i livmätaren. Utöver fiender finns det även sprickor i asfalten som man måste undvika genom att t ex hoppa över med brädan för att inte trilla.

Mobbarna i tuffa gänget med Jimbo i spetsen finns med här. Får de fatt i en så tvingas man följa med under tiden som livmätaren sakta men säkert går ner. Och detta öde kan man råka ut för även i finkostymen. För att rädda sig själv från gänget om man redan är fast ska man hoppa och slå i en av Lisas flygande saxofoner för att hon ska flyga till undsättning och förvandla dem till råttor. Säkrast är dock att undvika att bli tagen till att börja med. Enklast att undvika det mesta är genom att bara gå över till andra sidan gatan. Inte mobbarna i gänget dock. De kan följa efter. Kärringen, rektor Skinner och Jimbo i gänget kan man dock blåsa en tuggummibubbla rakt i nyllet på och då går de alla sin väg utan att besvära en mer för tillfället. Lisa kan man även skrämma bort med tuggummibubblorna. Här är ett annat hett tips. Gå fram till kärringen och låt henne pussa dig. Blås en tuggummibubbla i nyllet på tanten och när hon skyndar därifrån ska man stå kvar och spotta några vattenmelonkärnor rakt i röven på henne och sedan bara stå kvar en stund, så att Bart bryter fjärde väggen då han tittar rakt in i "kameran" och höjer ögonbrynen mot den som spelar och vips! Pappret dyker upp ur tomma intet på samma skärm som man befinner sig på.

Det kommer mera. Minns ni det TV-programmet förresten? Med Martin Timell mf? Det började sändas samma år som Bart's Nightmare kom till Sverige. Den i Simpsons-världen berömda treögda muterade fisken finns i alla fall med här också. Den ska man bara hoppa över. En levande TV-apparat med armar och ben kommer gåendes nedför gatan ibland. Den ska man spotta kärnor på för att spränga. Har man noll z:an kvar börjar Bart vakna ur mardrömmen, bilden blir suddig och man hör vad som förmodligen ska vara någon familjemedlem säga "Hey dude!". Men vänta, det kommer mera! Vad sägs om en levande pöl gyttja? Om man är vanlig Bart och inte passar sig kan man få den under skorna och det slöar ned en. Som finklädd ska man dock göra en hopp rakt ned i gyttjan för att "smutsa bort" finkläderna. De försvinner annars av sig själva efter ett tag men orka vänta på det liksom. Det finns också dessa kuddar man kan samla på sig. Som typ ger en fler z:an eller nåt? Är det något vi inte begripit oss 100% på så är det vad exakt grejen är med kuddarna. Nåja. Spelar man Mega Drive-versionen får man trycka ner och C för att rapa förresten.


Gotta love those livmätare. Bart börjar se lite grön ut där uppe till vänster. Man kan ju dö även i en dröm...


"Bartman"

Bakom den blå dörren finner man Bartman-banan. Här använder man sig bara av styrkorset och den röda knappen. Med korset styr man Bart. Nivån är en halvautomatisk scrollbana. När Bart flyger framåt med armarna och benen utsträckta likt Stålmannen scrollar banan långsamt fram hela tiden. Håller man in höger på korset går det snabbare. Om man i det "läget" trycker upp eller ner så flyger Bart diagonalt höger och upp eller ner. Trycker man åt vänster slutar Bart flyga framåt och intar typ "svävar fritt i luften-ställning" och då slutar också banan scrolla. Trycker man upp i det "läget" svävar Bart sakta rakt upp. Rör man inte korset svävar han sakta ned. Trycker man ned svävar han snabbt ned. Skjuta gör man med röd. Och antigen pepprar man på röd för att skjuta en kontinerlig aldrig avslutande salva med stenar ur slangbellan (Bartman ska egentligen vara mer som Batman än Superman förresten men whatever, det är en dröm) eller så håller man in knappen. Och det verkar som att ju längre tid man håller in knappen desto längre blir skottet. För håller man på och pepprar är räckvidden inte alls lång. Håller man däremot in knappen så kan man få till skott som hamnar hela vägen på andra sidan skärmen. Men om man håller in knappen för länge blir det likt förbaskat korta skott. Dessutom skjuter man mer snett neråt när man flyger uppåt samt mer snett uppåt när man flyger neråt. Bra att tänkta på. Flyger man fram och skjuter blir räckvidden superkass. Bäst räckvidd blir det när man flyger bakåt och då skjuter rakt fram. Att ladda upp skotten är det dock extremt liten mening med. Inget dör på ett skott ändå så. Den så att säga förordade strategin här är att bara peppra på när man har något eller någon i sikte.

Då och då flyger Krusty-ballonger upp mot Bartman. Dessa innehåller både livspåfyllnad och hela extraliv. Och här är ett tips. Ta det lugnt. Flyg inte fram för fort och skjut ner dem alla för då tar de slut och spelet bara går vidare. Men tar man god tid på sig, flyger bakåt och avvaktar, skjuter ner bara en eller ett par ballonger åt gången och flyger bakåt och avvaktar, då finns det ingen ände på hur många ballonger som dyker upp. De fortsätter alltså komma i oändlighet. Vilket är alldeles utmärkt för att fylla på livmätaren och samla på sig maximalt med extraliv. Upp till fyra extraliv kan man ha. Och man börjar redan med tre. Men det kan ju hända att man blir av med ett och annat under någon av bossfighterna. Och då kan man använda knepet med Krusty-ballongerna för att fylla på så att man har max med liv igen i det här segmentet.

Bland fienderna här är ett moln som blixtrar som man inte kan ha ihjäl utan finta och flyga ifrån vilket man enklast gör genom att flyga snabbt fram snett neråt och sedan snett upp, att dyka upp och ner helt enkelt. Sedan har vi de ovan nämnda Krusty-ballongerna som faktiskt också skadar en ifall man bara flyger rakt in i dem. Vanligast är återkommande salvor med raketer som flyger mot Bart rakt nedifrån med jämna mellanrum. Och Nelson på en glidare syns till då och då. Ett fräckt hinder för vår flygande hjälte är radioaktiva moln över kärnkraftverket som då kan skymtas nere på marken i bakgrunden. Om Bart kommer i kontakt med dessa molntäcken strålskadar det honom så att man ser skelettet inuti. Cool effekt. Äkta tidigt Simpsons. Som när en tjej sliter ut hjärtat på Bart (vilket förvisso händer i fjärde säsongen). Ett annat moln dyker också upp som när man skjuter det blir till ett z... Och detta fattar vi inte riktigt heller. Blir det då ett extra z till gatan eller en sådan där kudde eller vad fan händer egentligen? Då och då far även Apu förbi från vänster till höger på en flygande matta och slänger ner en flaska med livspåfyllnad åt Bart. Också bland fienderna är vad som ser ut att vara raketdrivna pappersflygplan. Eller en mix mellan pappersplan och smällare. Eller nåt. Det finns en tämligen enkel väg genom de radioaktiva molnen förresten. Har man spelat det här lika länge som vi sitter det liksom i bakhuvudet. Vidare är det en osynlig "botten" som man inte kommer under. Det rekommenderas inte att flyga så lågt ner dock. Dels så hinner man inte reagera i tid för rakteterna och dels så missar man lätt de hjälpsamma föremålen som då snabbt kan falla ur bild. Bäst är att hålla en lagom hög höjd. Inte för långt upp, inte för långt ner. Ganska fräck musik är det i hela den här nivån. Hektisk, lagom pampig.

Bossarna är de mest fantasifulla. Först ut är tvillingstjejerna från Barts klass som attackerar genom att kasta ned vattenballonger från en luftballong. Sedan fyllot Barney på en flygande rosa elefant. Barney rapar äckliga små giftmoln som man kan bli skadad av medan elefanten skjuter vad som ser ut att vara salvor av sprängfärdiga jordnötter. Sedan möter man Smithers som sitter i en mini-zeppelinare. Honom behöver man inte ta död på. Det räcker att undvika att bli träffad av alla raketer han avfyrar mot en. Antigen man skjuter dem tills de sprängs innan de träffar en eller om man bara lyckas undvika dem i luften. Träffar en tar det dock halva livmätaren direkt! Helt klart den "farligaste" bossen ur perspektivet att om man inte har grepp om honom så blir det en kortlivad fight. Och sedan kommer han tillbaka som nästa boss igen i ordningen! Vilket hade varit fyndigt om han gjorde det bara om man inte hann med att döda honom första gången men nej, han kommer igen helt oavsett. Missat tillfälle av utvecklarna att vara lite smarta där. Sista bossen är passande nog mister Burns i ett gammalt propellerattackflygplan ā la Röde baronen. Krusty-ballongerna dyker upp igen efter första mötet Smithers men inte efter andra så då måste man passa sig för strax därefter kommer gubbfan Burns farande i sitt röda plan.


"TGM-världen"

Och bakom dörr nummer... Öh, lila, finner vi vad som verkar vara insidan av Barts mage. Han har tydligen svalt många tuggummin i sina dagar. Man simmar alltså runt inuti sig själv och skärmen ser ut att scrolla i riktning neråt. Det finns två sortens fiender som man stöter på här. Först de med spikförsedda hjälmar som sticker lille Bart i magen underifrån. Detta får honom att släppa taget om en gubbe om man har stuckit pumpen, som man har att försvara sig med, i denna men kan för övrigt inte skada en. De agerar mest som ett irritationsmoment. Den andra sortens fiender har inga taggar på hjälmarna men däremot vett nog att faktiskt kasta de granater de har i bältena runt sig. Och blir man träffad en gång... Så dör man. Japp, en träff av dessa och banan är över. Den rödrosa lätt genomskinliga varianten av dessa tar död på alla andra som eventuellt finns på skärmen när de smäller. Och vad man ska göra är att dyka ned och ta tag i kärnkraftmaskoten som dyker upp med jämna mellanrum och ropar "Hello there!". Efter ett tag dyker pappret upp i en bubbla och för varje hello there-gubbe man nuddar vid försvinner bubblan lite i taget tills den är helt väck och pappret flyter fritt i geggamojset. Nudda vid pappret och man klarar banan. Och så går det fortare och fortare ju mer fritt pappret blir. Styr Bart åt alla riktningar med korset och använd vilken som av de fyra actionknapparna till att pumpa luft med cykelpumpen efter att ha stuckit in den i en fiende. Och fienderna är dessa muterade tuggummin med ögon och mun som lever inuti Bart... Ingen bakgrundsmusik till i den här delen av spelet. Bara ljudeffekter och en liten trudelutt varje gång man nuddar vid kärnkraftmaskoten i cowboy-hatt. När man tagit pappret är det lätt genomskinlig tuggummigojabakgrund. Det ser fränt ut tycker vi. TGM-världen så som vi kallar den, och nej - vi tänker inte kolla upp vad banorna "egentligen" heter, är väldigt enkel och går snabbt att klara men lite får man ju passa sig för en enda träff och man kastas ut direkt alltså.


"Huset" & "Andra huset"

Den här drömdelen utspelar sig inuti vad som ska vara familjen Simpsons eget hus med twisten att allting, men framför allt den ultravåldsamma mus och katt-duon Itchy & Scratchy som i TV-serien var en uppenbar parodi på gamla Tom & Jerry, försöker döda Bart. Och likt i gamla Tom & Jerry-kortfilmer loopar också delar av bakgrunden här då huset verkar vara typ kilometerlångt. Det är helt klart en av de roligaste idéerna till spelet men tyvärr är utförandet långt ifrån det mest optimala. Det största problemet här är att fastän man har en livmätare och kan samla upp till fyra extraliv precis som i Bartman-banan så finns det flera grejer som dödar Bart DIREKT här. Direkt som i att en hel livmätare går från full till noll vid en träff. Katten med eldkastare tar t ex ett helt liv om han får in en träff. Musen med bazooka likaså. Det gäller även de argsinta eldsprutande levande dammsugarna och sådana kan komma flera åt gången! Hela poängen med att ha en livmätare försvinner ju då. För att klara sig här gör man bäst som tar det säkra före det osäkra och fegar helt enkelt. Det finns en bestämd väg att ta nämligen...

Okej, först behöver man ett vapen. I den första delen av huset finner man en hammare längst till höger. Vad man ska göra sedan är dock att springa tillbaka så långt det går åt vänster. Där står en fåtölj. Hoppa upp på den och bara håll in attackknappen. Man hoppar med gul och attackerar med röd. Och styr med korset såklart. Likt på gatan är det här inte strikt sidoscrollat utan så som i ett gå-och-slå-spel. Men ja, hoppa upp på fåtöljen och håll in attackknappen. Fienderna kan inte nå Bart där uppe. Men han når dem. Ibland får man bara justera hans position lite åt höger eller vänster men hoppa för allt i världen inte ner förrän en pil dyker upp som visar att man nu kan springa vidare längre bort åt höger. Man springer förbi soffan och ögongloberna som anfaller ur Marges porträtt som hänger på väggen och glödlamporna som haglar som bomber. Allt detta utöver den mordiska katten och musen alltså. Längst ut till höger i detta utökade utrymme av huset finns brandsläckaren. Den ska man ta och med den ska man stå bara en bit ifrån så långt åt höger som skärmen sträcker sig och bara hålla in attackknappen för att spruta i höger riktning hela tiden. Fienden som kommer från höger dödar man direkt. När det kommer fiender från vänster vänder man sig bara snabbt om för att ta död på dem och sedan vänder man sig åt höger igen. Träffar man en av glödlamporna blir den till ett extraliv. Efter ett tag låter spelet en gå ännu en liten bit längre åt höger (man märker när) och en pil visar att man kan gå uppför trappan till vinden...

Där uppe är det som farligast. Vad man ska göra först är att byta ut brandsläckaren mot en stor sugproppistol som ligger i en fåtölj. Sedan ska man ställa sig rakt nedanför, hålla in röd och skjuta för glatta livet åt både höger och vänster. Och här är det som störst risk att man kan bli träffad. Trycker man höger-vänster, höger-vänster, höger-vänster osv FÖR SNABBT får man inte iväg ett skott i båda riktningarna. Säkrast är att se till att man skjuter två skott i en riktning och sedan vända sig om för att skjuta två skott i den andra riktningen och hålla på fram och tillbaka på det viset. Men så snabba som fiendena är kan man bli träffad i ryggen med den strategin. Och skulle det hända får man snabbt som fan plocka upp pistolen från fåtöljen igen (den respawnar) och inta skjutställning igen. Efter en stund blir allt mörkt en kort stund och helt plötsligt så står man vid tröskeln till köket. Förhoppningsvis MED pistolen. Vad man ska göra nu är att mycket försiktigt gå bara en liten bit in i köket. Går man för långt in flyger telefonluren i skallen på en och man blir av med pistolen från vinden. Och utan den blir köket ett helvete. Köksgolvet är dessutom väldigt halt så man måste verkligen akta sig här. Gå bara in en liten bit och vänd sedan åter igen. Stå sedan kvar på stället och vänta på att fiendena börjar komma emot en från köket. När de börjat göra det håller man bara in den röda attackknappen. Nu är det omöjligt att inte klara banan. Katt och musfanskapen fortsätter bara springa rakt in i din eldgivning.

Det är egentligen ett ganska trist sätt att vinna på. Inne i köket attackerar de med gigantiska köksknivar och som försvar kan man spruta kolsyra ur skakade läskburkar som man öppnar i fejan på dem. Men utvecklarna får faktiskt skylla sig själva som gjorde den här delen av spelet så jävla obalanserad att det blir om inte på snudd till omöjligt så åtminstone inte alls roligt att inte köra ovanstående sorts feglir och på så sätt bara skippa många tokigheter till förmån för att stå på stället och hålla in en knapp. Vilket man kan göra med en hand och blunda ögon. De här fyra delmomenten av delmomentet som vi kallar "Huset" är inte allt dock. Huset kommer tillbaka! När man tagit pappret efter att ha klarat den här banan försvinner inte den gula dörren från urvalet dörrar på välja dörr-skärmen. Gul dörr nummer två tar en till en till husbana. Och denna känns mer genomförbar utan några dylika fasta strategier som i det första huset. Här så kan man mer bara springa runt och röja så det är ju ett litet plus. Ett stort minus är däremot att det andra huset känns så oinspirerat. Som en upprepning, vilket det ju är. Som om de fick slut på idéer till en helt ny bana. Det andra huset är heller inte lika sammanhängade som det första. Här är man först i det enorma "vardagsrumsutrymmet" typ med den adderade detaljen att katten i storlek större lurar bakom en öppen dörr i bakgrunden (fast den mindre katten ränner ändå runt i samma utrymme). Sedan blir det fade to black och man är tillbaka i köket. Eller snarare en variation på köket. Det här följt av ännu en fade to black varpå man återigen finner sig i någon del av det enorma vardagsrummet med den enda nämnvärda skillnaden att det nu är musen som är superstor och attackerar genom en öppen dörr i bakgrunden (trots att den mindre musen också är på plats med hammaren i högsta hugg). Och detta följt av ytterligare en fade to black varpå man till slut plötsligt hamnar nere i källaren där man får möta en slags boss i form av en ond värmepanna som tagen ur Ensam hemma. Ja, då det är en dröm kan utvecklarna liksom komma undan med sådana här grejer av just det skälet. Att det är en dröm alltså. Men det framstår ändå väldigt lösryckt.


Barnsligt skoj. När det är som bäst är Bart's Nightmare barnsligt skoj. Som värst är det bara för jävligt dock.


"Godzilla" & "King Kong"

Den gröna dörren leder likaså till två banor men tillskillnad från de båda husen, eller de båda delarna av huset eller vad fan som helst, så hänger de gröna banorna ihop som så att man kommer direkt vidare till den andra när man klarat den första utan att behöva gå på gatan däremellan. Skulle man dö på den andra gröna banan kommer man dock direkt dit igen genom den gröna dörren från gatan. Egentligen kallas de här två banorna "Bartzilla" och "Homer Kong" men palla säger vi bara. Palla. Vi har alltid kallat dem för vad de uppenbarligen har baserats på, dvs Godzilla och King Kong. Och man blir ju allt lite taggad på den kommande storfilmen när man spelar det här nu.

Som Godzilla kan man spruta eld, skjuta strålar med ögonen och stampa sönder byggnader. Man går automatiskt från vänster till höger. Bakgrunden loopar. Lite trist men ändå coolt. Häftigast är att man kan ha sönder byggnaderna i både för- och bakgrunden! Håll in vänster för att stanna. Något som är helt meningslöst och bara strular till flytet. Tryck höger för att spruta eld rakt framåt för att få bort attackhelikoptrar ur skyn. Upp för att spruta eld mot husen i bakgrunden och ner för att spruta eld mot förgrunden, vilket förutom byggnaderna där även kan spränga bort helikoptrarna som flyger där nere innan de vänder om mot en på den remsan där man går. Gul för att skjuta strålar ur ögonen rakt nedanför där man går vilket är hur man tar död på stridsvagnar som rullar fram emot en. Blå skjuter ögonstrålar rakt fram vilket tar död på flygplan som kommer emot en för att bomba. Först en, sedan två åt gången, sedan tre och mot slutet fyra på raken... Då vet man alltså att man är nära målet. Röd skjuter strålar mot tåg som ibland susar förbi i bakgrunden. Grön gör inget. Ibland kommer man fram till ett hus samt kärnkraftverket som man då stampar sönder vilket får väck alla fiendefordon från skärmen. Även denna del av banan loopar.

Man kommer alltså fram till samma kärnkraftverk mer än en gång och i synnerhet det känns lite väl billigt. Känns som att ett kärnkraftverk borde vara ett unikt inslag på banan liksom. Den sista fienden är en bil som skjuter krympstråle mot en och denna kan man faktiskt också förgöra genom att spruta eld mot förgrunden. Detta ska man dock inte göra. Bara låt den krympa en för det är nämligen så man klarar banan. Skulle man då råka spränga den innebär det inte slutet dock. Den kommmer nämligen tillbaka efter ett tag. Blir Bart träffad för många gånger av militärfordonen förlorar man banan. Någon skademätare för att hålla reda på hur mycket liv man har kvar finns dock inte. Men den här banan är ändå så busenkel. Det gäller bara att lära sig vad varje knapp gör och trycka rätt vid rätt tillfälle. Också, peppra inte på skjuta stridsvagn-knappen för då blir ögonstrålarna mindre effektiva. Bara gör enstaka långa tryckningar. Peppra kan man göra på den blå skjuta flygplan-knappen. Godzilla-delen utspelar sig uppenbarligen i någon storstad. Kanske Capital City från TV-serien? Vem vet. Detta är ett kul litet segment. Det är kul att vara Godzilla, kunna spruta eld och då försöka träffa så många av de olika bygggnaderna i bakgrunden som möjligt fastän man inte alls måste.

I King Kong är man fortfarande Bart som Godzilla men som liten, till följd av krympstrålen, va? Tja, Teenage Mutant Ninja Turtles-liten. Som muterad ödla som inte längre är längre än skyskrapor ska man, av någon anledning, klättra upp till toppen av ett höghus där Homer som Kong väntar på att slå ner en. Bilden autoscrollar relativt fort i riktning uppåt hela tiden och hamnar man ur bild förlorar man. Vilken knapp som helst aktiverar ens strömattack som man ska peppra för att hålla igång ā la Blanka i Street Fighter II men det är fullkomligt onödigt att göra denna innan man kommer upp till Kong för han är det enda den funkar mot och man kan köra slut på strömmen! Inte så att strömattacken inte funkar alls längre men som så att den funkar mycket sämre. Låt bli att använda strömmen innan toppen av huset alltså. Folk öppnar fönstrena och slänger saker på en. Fågelbur, bowlingklot, fiskskål, stekpanna, gammal TV-apparat, en vettskrämd katt, äggkartong... "Everything but the kitchen sink" eller? Nej, diskhon också. Faktiskt. Kul nog. Och allt träffar en likt en stenklump i skallen. Hur stort eller litet, hårt eller mjukt det än är har allt samma effekt mot en. Ibland kommer Marge i form av Mothra och hon kan enkelt slå ned en flera våningar. För att undvika henne ska man klättra längst med typ stuprören som finns längre upp på huset. Där kan varken hon eller någon av de boende i höghuset nå en. Dock kan man ändå inte stanna där för länge för i så fall kommer ett jävla UFO från ovan som skjuter en så att man dör direkt. Pricken över i:et är mister Burns i form av gargoyle-statyerna som pryder huset.


"Indiana Jones" & "Andra Indiana Jones"

Slutligen... Indiana Jones-banorna. De fucking Indiana Jones-banorna döljer sig bakom den orange dörren. Liksom Godzilla och King Kong hänger de båda Indy-banorna ihop så att man kommer direkt till den andra när man klarat den första. L och R scrollar skärmen som hjälper mot Maggies napp. Vad man ska göra här är att ta sig igenom templet genom att hoppa mellan en massa olika färgade stenpelare. Man rör sig inte helt fritt utan ett tryck i någon av de fyra digitala riktningarna innebär ett skutt i den riktningen. En blå djävul försöker ställa till det för en genom att med högaffeln knuffa vår äventyrare i fel riktning. För att försvara sig mot fanskapet själv så kan man, som nämndes redan i början av hela den här texten, även piska i samma fyra riktningar. Blå för att piska upp, röd för höger, gul för ner och grön för vänster. Piskar man djävulen får man lite andrum. Han försvinner alltså då men bara en stund. Han kommer alltid tillbaka. Fanskapet kan inte döda en direkt utan bara genom att knuffa en så att man hamnar på en stenpelare som är för nära helvetesavgrunden. Då faller den ner i avgrunden och man med den. Vilka stenpelare det gäller ser man på eldflammorna som ja, flammar upp runt omkring. I bakgrunden finns statyer av lillasyster Maggie med nappen i munnen. Hamnar man för nära skjuts nappen iväg likt en projektil och dödar en. Därmed får man alltså scrolla skärmen framåt en bit i förväg för att lura fällorna eller nåt. Ibland ploppar det fram stora ägg på någon stenpelare. Dessa får man vara kvick att plocka upp för de motsvarar extraliv i det här segmentet. Är man inte kvick nog kommer en stor jävla fågel från ovan och plockar med sig ägget. Har man riktig osis hoppar man mot stenpelaren där ägget ligger i precis samma stund som fågeln uppenbarar sig varpå den plockar med sig Bart istället vilket också kostar ett liv.

Vad som gör Indiana Jones så tradig är att hela banan är upplagt som ett infernaliskt jättelikt pusselbräde. Hoppar man över till en pelare så sänks den en bit ner mot avgrunden samtidigt som en annan pelare höjs en bit någon annanstans på banan. Ofta hamnar man i ett läge där alla fyra pelare som man kan hoppa till från pelaren man står på är så lågt ner att man vet att det kommer sluta med ett dop ner i helvetesavgrunden. Man måste hela tiden hålla koll på vilka pelare man ser eld kring och praktiskt taget chansa och blint hoppa runt och hoppas att man bara råkar höja upp de pelare man behöver för att kunna komma vidare. Och hela tiden måste man akta sig för den jävla djävulen också. Och Maggies napp därtill... Nej, den här banan är inte rolig alltså. Inte någonstans. Och det värsta är att när man väl haft sådan flyt att faktiskt lyckas klara denna så tvingas man genomlida en andra, ännu jävligare, Indiana Jones-bana i lite annorlunda färger... Vilket såklart är en ännu latare upprepning än den där andra husbanan. Så jävla kasst. Den andra Indiana Jones är dessutom den enda banan som ingen av oss någonsin lyckats klara... Som bäst har vi alltså skrapat ihop sju av de totalt åtta sidorna som behövs för att klara hela spelet. Argh!! Här är en idé. Istället för precis samma typ av bana i andra färger, varför inte göra något lite mer annorlunda som del två av Indiana Jones-scenariot så som man gjorde med Godzilla i den direkt uppföljande biten där? Grön dörrbana nummer två var sannerligen ingen upprepning på den första utan en helt ny spelidé, ur ett annat perspektiv och hela köret. Som "direkt uppföljare" till helvetespusselbanan med Maggie och den blå djävulen och allt det där kunde man haft ett vanligt sidoscrollat plattformssegment likt Castlevania där Bart med piskan hade passat in som fan och där man kanske kunde ha jagats av ett enormt rullande klot?


Sluttankar...

En annan idé för den andra husbanan har vi också. Istället för vardagsrum, köket igen, vardagsrum igen och sedan källaren vad sägs om från vardagsrummet ut i trädgården framför huset, vidare in i garaget och därifrån ner till källaren? Ja, man kan väl alltid drömma eller hur? Allt som allt är Bart's Nightmare helt klart en "mixed bag" men trots tydliga tillkortakommanden vinner liret över oss med dess särskilda charm och en presentation trogen den tidiga Simpsons-eran. Ett litet plus i kanten att man kan pausa nästan när som helst. T o m i klippscenen när Bart ska välja en dörr. Vilket gjorde det sååå mycket lättare för oss att direkt välja ut några hyggliga bilder ur liret.

Om man inte väljer dörr själv i tid innan Bart hunnit fram till frågetecknet styr spelet alltid honom åt vänster förresten. Och när man har kommit så långt som att det bara är en färg kvar att ta sig an, då är båda dörrarna i samma färg. Sedan är en del saker liksom vad fan är det så för. Som varför man kan bara skjuta med röd, av alla knappar dessutom, i Bartman-nivån fastän man i både TGM-världen och King Kong kan utföra sin enda attack med vilken som helst av de fyra färgade knapparna. Vadå okonsekvent liksom? Nu när vi tittar på våra egna screenshots märker vi dessutom att inte nog med att Bartman och husbanorna är de enda med livmätare och extraliv i form av Barts eget huvud men de tre har också ett helt annat typsnitt på poängräknaren gentemot de fem andra banorna. Utöver gatan är det därtill bara de tre banorna som har bakgrundsmusik! En tillfällighet eller var det möjligen olika personer som skötte de olika delarna av spelet och ingen som då såg till att allting verkligen matchade rent stilmässigt? Lite synd att det heller inte är mödan värt att faktiskt varva hela spelet. Vi har nämligen tjuvkikat på youtube och det enda man får för att klara alla åtta banorna är ett A+ i slutbetyg och eftertexterna. Men man behöver inte ens klara varenda bana för att ändå få bra slutbetyg (från C- upp till A i alla fall) och Bart som glad med föräldrarna stolta. Så om man inte ens får någon mer särskild slutsekvens än den man får för fem, sex eller sju banor klarade, vad är då poängen med att plåga sig själv med den andra Indy-banan?

Nu låter vi kanske lite väl kritiska. För vi gillar alltså ändå spelet för vad det är. Hela det här drömscenariot bäddar ju för ett givet spelkoncept med tillhörande variation. Och visst kunde variationen trots allt vara ännu större... Och då tänker vi främst på andra huset och den andra Indiana Jones-banan som vi själva alltså hade gjort annorlunda. Men vi ska heller inte sticka under stol med hur många timmar vi faktiskt ägnat åt det här spelet. Vilket i sig säger något om dess underhållningsvärde. Något nytt Super Mario World är det ju inte. Men så är det också mer än bara ett plattformspel. Det här är ju snarare plattform blandat med en gnutta äventyr, run 'n gun och shmup. Visst är det medelmåttigt men har vi ändå riktigt skoj med det här spelet. Trots dess brister räcker detta gott för någonstans mellan "ok" och "bra" som vårt eget utdelade slutbetyg.



Vårt slutgiltiga omdöme: Två och en halv av fem hela livmätare i Barts mardröm.

- - - - - - - - - - - - - - - -
< Förra sidan | Förstasidan | Nästa sida >

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
| 1-L
|- 1080° Avalanche
|- 1080° Snowboarding
|- Alien Soldier
|- Altered Beast
|- Asterix (MS)
|- Bart's Nightmare
|- Batman (MD)
|- Bubsy
|- Bucky O'Hare
|- ClayFighter
|- ClayFighter 2
|- ClayFighter 63 1/3
|- Claymates
|- Crystal Warriors
|- Ecco Jr.
|- Exit
|- Final Fantasy VII
|- Final Fantasy X
|- Flower
|- Ghostbusters
|- Ghouls 'n Ghosts
|- Ice Hockey
|- James Bond: The Duel
|- King Neptune's...
|- Kolibri
|- Luigi's Mansion
| M-Z
|
Frispel

För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan
PS-bloggen

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.