Format: 32X
Utvecklare: Frontier Developments
Utgivare: Sega (1996)
Genre: Shoot 'em up
Vi presenterar det andra 32X-spelet som någonsin grävts fram ur kistan och vinnare av vår egen frispelutmaning förra månaden. Det Europa-exklusiva Darxide! Darxide eller "DarXide" om man ska vara riktigt petnoga då, whatever.
Och jovars, "DarXide" som i (redo för detta?) "Dark Side"... Därav beToningen på X:et. En inte lite väl uppenbar vink till Star Wars, inte för att det här spelet på något sätt eller vis är som Star Wars, men låt gå, för vi diggar faktiskt den dåliga ordvitsen.
Darxide, och nu droppar vi det stora X:et i speltiteln eftersom vi ändå missar det var och varannan gång och måste gå tillbaka och ändra det annars, är en rymdskjutare i 3D som kittlade vårt intresse under frispelprovrundan som vi uttryckte det då. Vid närmare spelande kom vi snabbt till underfund med att Darxide är inte direkt som vilken annan rymdskjutare som helst. Man flyger liksom inte bara fram genom olika banor och bekämpar fiender. Vad sjutton är detta? Jo, det är mer som Asteroids i 3D. Ja, jo, typ så faktiskt. Inte bara men till stor del.
Man har olika uppdrag från bana till bana. På första banan ska man dels spränga alla asteroider, sju stycken stora bjässar, men även skjuta ner alien-skepp innan man når fram till månen. Eller innan månen når en... Eller nåt, det hela är ganska diffust faktiskt.
Varken storyn, upplägget eller ens spelkontrollen presenteras i själva spelet, utan man får titta i manualboken.
Man kan tro att A och C enbart zoomar ut och zoomar in kameran men nej, de ökar och sänker även farten på rymdskeppet! Och kameran zoomar alltså ut och in beroende på hur hög eller låg hastighet man håller. Ju snabbare man färdas, desto mindre tillika mer avlägset ser skeppet ut från spelarens perspekiv och ju mer man bromsar in, desto mer zoomar kameran även in på skeppet bakifrån. Sådär alldeles lagom förvirrande nog.
B-knappen skjuter och man kan hålla knappen nedtryckt hela tiden för kontinuerlig eldgivning.
Spelet är anpassat för sexknapparskontrollen och med två av de tre övre ansiktsknapparna skiftar man sedan mellan vapen samt avfyrar bomber.
Att skjuta sönder alla dessa asteroider är lättare sagt än gjort. Varje stor rymdsten som man skjuter sönder splittras nämligen i flera mindre som i sin tur splittras i flera ännu mindre... Man får verkligen vara fokuserad och flyga fram och tillbaka och rensa rymden på dessa svävande klumpar sten innan de svävar vidare och ifrån en, så att man inte behöver jaga ifatt dem också och slösa värdefull tid på det.
Att bromsa in hela vägen är en god idé. Krockar man med något ökar hastigheten automatiskt så man får vara med i svängarna.
Efter ett tag märker man att det krävs att bli skicklig på att veta när man ska speeda upp och när man ska sakta ner under tiden som man skjuter. Och ta det lugnt med styrningen!! Håll inte in höger, vänster, upp eller ner för att ändra färdriktning. Detta leder till överstyrning utan dess like. Man får blott tumma nätt och försiktigt på styrkorset för att justera färdriktningen, under tiden som man håller koll på hastigheten och håller den på rätt nivå för situationen.
HUD:en är bonkers. Det tog en stund innan vi blev kloka på den och vad som egentligen var vad. Tiden som man har på sig visas i form av ens skepp som liksom tickar ner moturs mot månen inom remsan till vänster. Inom remsan till höger ser man å andra sidan asteroiderna som man har kvar att förinta, hur stora de är, i hur små bitar de delat sig när man har skjutit sönder dem samt vilken asteroid i ordningen som man är på, radarn högst upp visar ens position i förhållande till fiender och mer därtill som kommer in i spel på senare banor.
Bara en sådan sak som exakt vilken riktning man färdas i är dock inte helt lätt att hålla reda på. Man har för fan också longitud och latitud att tänka på vilket bara gör HUD:en ännu mer onödigt krånglig! Spelet är förvirrande. Att orientera sig är inte det lättaste. Tvärtom är det lätt att tappa bort sig...
Vi satt i över en timme på första banan. Spelet är för svårt. Och man ser mission failed-skärmen mer ofta än vad som är rimligt på första fucking banan. Ingen inlärningskurva här inte... Men inte som i att man dör utan som i att man hinner inte slutföra uppdragen innan tiden rinner ut.
Uppdragen har olika mål alltså. På bana två ska man utöver att spränga asteroider och fiendens rymdskepp också rädda ett antal strandade rymdgruvarbetare.
På en annan bana ska man utöver allt detta även förgöra något annat slags alien-tjofräs och sedan något annat osv. Spränga asteroider och utomjordingarnas stridsrymdskepp samt rädda miners är återkommande moment, det är vad hela spelet går ut på i princip. Största variationen är vad för slags alien skit man behöver skjuta ner utöver de vanliga stridsskeppen. Och man kommer i princip inte ifrån att behöva spränga asteroider hela tiden.
Spelet blir repetitivt. Och man får ömma tummar långt innan det är över.
Märkbara slowdowns hjälper heller ej, men det händer inte så ofta vad vi märkte av i alla fall.
Spelet är trots allt tekniskt sett mycket imponerande. Väldigt snygg 3D-grafik för att vara 32X, stämningsfull musik av Adam Salkeld och Richard Jacques samt ovanligt smidig spelkontroll, ja, FÖR smidig t o m...
Och detta var utvecklarna Frontier Developments bara andra spel någonsin, efter Frontier: First Encounters på PC året innan.
Frontier Developments blev senare mer kända för uppsjön RollerCoaster Tycoon-spel och på senaste tiden även kända för F1 Manager-spelen och Warhammer-spelet från ifjol men de var också utvecklarna av de båda bedårande Lost Winds-spelen till Wii. Så det är ingen direkt obskyr studio det handlar om.
Darxide var för övrigt ett av de sista 32X-spelen. Det kom ut så sent som 1996 och var ett av bara tre 32X-spel från 1996. Endast Spidde: Web of Fire och ett baseballspel, båda från BlueSky Software, kom ut lite senare och också 1996. Primal Rage kom visserligen också ut i mars 1996 i Europa men det kom å andra sidan ut i november 1995 i USA.
Darxide var hur som helst en sving och inte en miss men ingen fullträff heller. Två saker som hade gjort en världsrymd av skillnad för hur mycket tålamod man i slutändan har för spelet och hur kul det kunde ha varit... Mer tid att slutföra uppdragen på och mindre känslig styrning med styrkorset. That's it. Bara lite mer tid på banorna och lite mindre känslig styring och spelet hade varit mycket, mycket roligare. Lite mer tanke på presentationen därtill, det hade räckt med story via textvägg, möjligheten att mappa om knapparna vilket även hade visat kontrollen där i spelet och kanske ett träningsuppdrag för att bekanta sig med spelupplägget och vi snackar lätt 3 av 5. Som det är nu kan vi dock inte sätta högre betyg än bara godkänt på detta, dvs 2 av 5. Det är fortfarande tekniskt sett väldigt imponerande och det är ändå bland topp-10 bästa spelen på 32X... Men det har ju mer att göra med att det inte släpptes så mycket annat bättre... Nåväl. Vi gav Darxide en chans i alla fall.
Och det är ju inte helt tokigt men mest kul som ett lagom kuriosa stycke spelhistoria ärligt talat.
Vårt slutgiltiga betyg: Två av fem månar. Ambitöst men bara godkänt.
|
