Format: Sega Mega Drive
Utvecklare: Sunsoft (1992)
Vi fortsätter på spåret om Batman från 1989 med Batman från 1990. Spelet baserat på filmen alltså. Av Sunsoft till Sega Mega Drive. Inte till NES, nej. För det finns ju ett sådant också som de flesta nog mer känner till. Som kom före t o m. Men nu har vi trots allt grävt fram två SNES-spel på raken här under sommaren och ville därför väga upp för det med ett spel till något annat än ännu en Nintendo-konsol. Inte minst för att vi från början planerade att skriva om Sunset Riders-porten till Mega Drive bara för att ändå sitta med SNES-versionen till slut. Så nu skippar vi Batman till Nintendos gamla grå till förmån för Mega Drive-upplagan.
Som alltså gjordes 1990 av Sunsoft. Samma snubbar som faktiskt även gjorde det helt annorlunda NES-spelet som kom ut i Japan i slutet av 1989 och Nordamerika och Europa 1990. Mega Drive-spelet fick vi dock inte hit förrän 1992... Samma år som Batman återkomsten kom! Ett spel baserat på filmen från 1989 gavs mao inte ut här förrän tre år senare i tid till uppföljaren på bio!
Det sägs att det var Nintendos fel. Att de satt på tidsexklusisva rättigheter för NES-spelet och helt enkelt inte lät Sunsoft komma ut med ett Batman-spel till några andra format än deras egna (för det finns ett Game Boy-spel med) förrän det gått en viss tid. Exakt hur mycket sanning som ligger i detta vet vi ej då Mega Drive-spelet åtminstone kom ut i Japan redan under 1990 men det hade då inte förvånat oss om Nintendo gjorde en fuling och på något sätt sinkade denna release.
Men den som väntar på något gott... Och Batman till Mega Drive är åtminstone gott nog. Huruvida det är bättre än NES-spelet är väl egentligen en smakfråga. Man kan inte vägghoppa här vilket visserligen var ganska ballt men det här spelet är å andra sidan betydligt mer troget filmen så om det är något man bryr sig om, vilket vissa gör, är såklart Mega Drive-tagningen att föredra.
Spelet börjar coolt. Med riktigt bra musik och Batman som slåss på gatan. Det är ett svårt spel. Men inte för svårt. Och detta är alltså ett sk gå-och-slå-spel. Som i att Batman promenerar ned för gatan och slår ner busar med bara nävarna. Horder med gängmedlemmar överfaller en och alla ser såklart identiska ut. Ofta händer det att en buse inte bara går rakt på för att utdela eller ta emot stryk utan står kvar på stället och plockar fram en pistol som han skjuter Batman med! Man får alltså vara kvick framåt för att inte bli skjuten. Eftersom Batman inte klarar av att springa får man dubbelhoppa fram.
Batman till Mega Drive följer faktiskt filmen mycket bättre än det mer kända NES-spelet. Trycker man inte start på titelskärmen i början kommer man dessutom vidare till en textvägg då praktiskt taget hela jäkla filmen sammanfattas. Det är inte bara någon backstory fram tills spelet tar vid utan verkligen HELA filmen alltså. Snyggt jobbat med pixelbilden av Kim Basinger som Vicki Vale förresten. Även om hon inte alls nämns i sammanhanget. Okej, raskt vidare till första banan... Gotham City Street. Det är så fräck musik... Och en ganska häftig vädereffekt när det plötsligt börjar ösregna en stund. Ljudeffekterna är däremot bara sådär. Första bossen är en stor skallig snubbe med solbrillor. Hm... Var han med i filmen eller? Ingen av oss kan säga säkert (och det trots att åtminstone en av oss SÅG OM FILMEN bara dagar innan det här skrivs!). Cool bossmusik med i vilket fall. Bossarnas livspluppar syns förövrigt rakt ovanför Batmans i head-up-displayen nedanför själva spelskärmen.
Ovan f.v: Den numera klassiska Batman-symbolen i all dess pixliga glans, Batman på framfart samt i ösregnet.
Andra banan är Axis kemikaliefabrik. Här måste man bemästra dubbelhoppet för att komma vidare i banan och hela spelet. Och det är SÅ bra musik alltså! Sedan har vi fastmonsterade kanoner som skjuter laserstrålar på Batman och en dussinfiende med bazooka. Detta var definitivt inte med i filmen. Här blandar liret det simpla gå och slå-upplägget med en del propert plattformshoppande. Om man ramlar ner i en avgrund så dör man dock inte helt utan förlorar blott två pluppar liv och får börja om från stället, typ som i Zelda, och därtill inte från stället man hoppade ifrån utan från plattformen lite längre fram så man behöver alltså inte ens göra om hoppet som man failade. Det är faktiskt väldigt förlåtande tycker vi. På den här banan får man också för första gången användning för Batmans trogna änterhakepistol och det känner man då faktiskt igen från filmen. För det var väl just i fabriken man såg Batman använda prylen första gången. Det är förresten olika låtar mellan första och andra banan och bossen däremellan. Och då det inte direkt är några jättelånga banor heller hinner man liksom både uppfatta och uppskatta att det är olika musik för varje ny del av spelet man kommer till.
Kort och gott gäller det att bara gå och slå sin väg fram med nävarna, ducka och sparka, utföra dubbelhopp med tillhörande framåtvolt, använda änterhakepistolen vid valda tillfällen samt kasta bataranger i skallen på folk. Får man game over och tar continue så får man börja om från början på banan man dog på och inte från början på hela liret dessutom. Även det är väldigt förlåtande.
Spelkontrollen är lite bakvänt. Man kastar bataranger, av vilka man har ett begränsat antal och som man därmed gärna sparar till bossar snarare än råkar göra slut på pga feltryckningar, med A längst till vänster, man slår med B som är mittenknappen och man hoppar med C längst till höger. Vi hade dock verkligen föredragit att slå med A samt hoppa med B, vilket hade motsvarat slag med B och hopp med A på en NES-kontroll vilket också är vad man är som allra mest van vid, samt om C-knappen längst ut på kontrollen var den som var avseddd för bataranger då det är den knappen som man minst troligt hade råkat trycka på av misstag... Men nu är kontrollen som den är och tillskillnad från i många andra Mega Drive-spel så kan man inte ställa om knapparna här. Nåja. Det är förresten coolt när Batman hopper ner en längre sträcka och kappan fladdrar och har sig.
Tredje banan är på museet och bjuder på ännu en ny cool låt men varför beter sig takkronorna som de gör? Som om de vore levande. Som om de visste att aha, Batman är snart här så det är bäst att trilla ner från taket nu... Härlig bitpop dock! Fullt ös var det här!
Vanliga killar som skjuter med pistoler varvas också med stora muskelberg som kastar medeltida stridsyxor men varifrån fick de spikplattformarna och Thwompsen? Super Mario eller? Låt gå för gatan och fabriken men museet känns inte som någon "verklig" plats lika mycket som en bana i ett plattformspel. Också för få tavlor framme. Och inga andra konstverk där heller. Tredje bossen är någon skum kille med svärd. Sedan är det boss igen direkt efter! Ytterligare någon tjock skallig snubbe men den här gången en som hoppar högt.
Trots sammanfattningen av storyn i början förutsätter spelet ändå att man sett filmen för att hänga med i vad sjutton det är som försiggår. Helt plötsligt är Jack Jokern, ingen cutscene emellan. Sedan är det dock en, relativt imponerande faktiskt, mellansekvens när Batman och Vicki smiter från museet. Får oss att undra varför de inte tryckte in fler sådana här sekvenser mellan banorna. Varför bara denna? Och... Varför just denna? För det som hade behövts mest för att fylla i luckorna i hur det här spelet hanterar berättelsen vore en scen som visar när Jokern blev till. Och fastän Vicki alltså är med i spelet så nämns det inte ett ord om vem sjutton den här bruden egentligen är. Har man inte sett filmen är man helt lost liksom. Nåja...
Ovan f.v: Änterhaken kommer till användning, Batman möter Jokern strax innan han blir Jokern i en minst sagt intressant bossfight och fuck yeah att man vill ratta Batmobilen, även om det bara rör sig om en shmup-bana.
Sedan är vi åter på Gotham Citys gator men den här gången i Batmobilen! Och så ny musik igen. Och lika bra. Musiken håller alltså en jämn kvalité genom spelet. Och här ska man peppra andra fordon som man möter på vägen. Så från början är Batman bara ett typiskt gå och slå-spel, sedan blir det mer som ett plattformspel också och därefter varvas detta med rena rama shmup-bitar. Variationen bland fordonen man stöter på är inte den största dock. Det är bara exakt samma slags bilar och samma slags bussar och... Diverse militärfordon. Faktiskt är det större variation på dessa än på de vanliga fordonen. Fucking stridsvagnar och grejer. Var fick Jokern tag på dem?! Bossen är en supertank. Sedan är det ny musik igen! Det är ju nästan Streeet Fighter II-kvalité på musiken i det här spelet. Nu slåss man mot mimare och ett gäng sådana hade Jokern faktiskt i en scen i filmen. Vissa sprutar dock t o m eld här! Vilket förvisso hände i Batman återkomsten.
Men lite större variation bland de vanliga fienderna hade heller inte skadat. De första busarna man möter i hela spelet är t ex tre killar som ser likadana ut. När det sedan är Batman mot sex stycken killar som alla ser exakt likadana ut känns det lite väl billigt liksom... Oftast är det dessutom bara två olika sorters fiender man stöter på åt gången per bana. Som killar med bazooka och killar som försöker glidtackla Batman i fabriken. Eller killar med pistol och muskelberg som kastar yxa på museet. Eller mimare som hoppsparkar och mimare som sprutar eld efter biljakten. Faktiskt är det nog inte förrän man kommer till katedralen som är sista banan som man möter fler än bara två olika slags fiender, men då är det också bara sådana som återkommer sedan tidigare i spelet. Såsom mimarna och de vanliga killarna med pistol.
Fast musiken är så jävla bra att vi gladeligen spelar vidare trots vissa brister. Om inte annat så för att höra nästa låt. Nästa vanliga boss i ordningen är dessutom killen från filmen som går rakt på Batman med två svärd i gränden! Coolt att han är med! För det var en cool scen i filmen. Det är coolt att det här spelet iallafall försöker följa filmen någorlunda. Coolt, coolt, coolt.
Nästa bana finner man sig bakom spakarna till Batwingen högt upp i skyn ovanför Gotham. Synd att det inte är fler sådana där stora ballonger med från filmen. Vi såg nog bara en nämligen. Skumt. Varifrån fick Jokern armadan helikoptrar förresten? För i filmen hade han bara en, inte en hel jävla flotta. Här hör man även en låt upprepas från en tidigare bana... Låten när man flyger med planet är nämligen samma som när man körde Batmobilen. Men låt gå. Annars är det bara bosslåten som återkommer ibland och en annan låt som, konstigt nog, återkommer en gång lite längre fram. Bossen här är en helikopter som är större än flygplanet och det var den banan.
Katedralen nästa! Med helt ny musik igen! Men där möter man också en del bossar från förr. Närmare bestämt killen med svärd från museet, flintisen med solbrillor som var första bossen, killen med två svärd som Batman slogs med i gränden i filmen och så flintisen som hoppar högt. Suck. Vi gillar nämligen inte grejen med sk boss rushes och det känns speciellt onödigt här. För här känns det verkligen bara som utfyllnad då spelet är ganska kort annars.
Sedan är det musikbyte igen för andra delen av sista banan när Batman tar sig upp för tornet men den här gången är det en annan låt vi redan hört, från strax efter bilbanan. Högst upp i tornet väntar hur som helst super-Jokern. Det är som om kemikalierna Jokern föll ned i var samma slags mutagen som förvandlade Shredder till Super Shredder. I egenskap av sista boss har Jokern sin alldeles egen bossmusik också. Och nej, vi tycker inte att vi spoilar något som går igenom hela spelet på detta vis. Så kort som det trots allt är, så gammalt som det är och kom igen, kommer det verkligen som en överraskning för någon att Jokern är sista bossen i ett Batman-spel direkt baserat på Batman-filmen från 1989 där Jokern var skurken? Spelet avslutas med en till cutscene. Och vilket slut sedan. Texten är ju bara bisarrt brutal. Gruesome liksom. Exakt vad som uttrycks avslöjar vi inte däremot. Ifall någon nu behöver en morot för att själv ta sig igenom det här...
Spelet känns lite "wonky" i brist på bättre ord att beskriva det såhär mitt i natten. Upplägget är inte helt konsekvent liksom. Ta ett spel som Super Mario Bros t ex. Det är superkonsekvent i hur det är upplagt. Fyra banor per värld med en boss som väntar var fjärde bana. Här är det dock bara... Lite hur som helst verkar det som. Varför var det en boss direkt efter en annan boss på tredje banan? Varför fortsatte banan till fots efter delen med bilen men inte efter planet? På den ena fordonsbanan får man möta en boss i fordonet och sedan fortsätter banan med Batman till fots fram till killen med två svärd som andra bossen på banan. Den andra fordonsbanan är däremot avklarad efter man möter en boss i fordonet. Och ibland spelas en särskild bosslåt när man möter en boss men ibland fortsätter låten från banan spelas. Sånt liksom. Det är just sån "wonkiness" tillsammans med den knappa variationen bland fienderna man möter åt gången bana för bana och de rätt så få banorna totalt som gör att vi nu inte delar ut ett högre slutbetyg än två och en halv av fem Batman-märken.
Så allt som allt är Batman till Mega Drive ett ganska bra spel med riktigt cool musik till. Och vi i Europa fick då det häftigaste omslaget med.
Vårt slutgiltiga omdöme: Två och en halv nostalgiladdade Batman-märken som FÅR plats i bild av fem möjliga!
|
