Format: Master System
Utvecklare: Whiteboard
Utgivare: Sega (1990)
Genre: Action, plattform
Danan? Vadan detta? Och blir det tredje gången gillt för oss när det kommer till Master System-titlar som grävts fram ur spelkistan? Blir detta äntligen ett bra spel till Master System efter den förra och förrförra framgrävningen? Inte för att Alien Syndrome som vi lirade här om månaden var dåligt direkt, men vi hade inte gått så långt som att kalla det bra heller. Det var okej. Godkänt. Vår förhoppning är dock att denna Danan bjuder på en spelupplevelse lite bättre än så, ett lir som är mer än bara okej alltså. Och nej, ingen av oss har alltså spelat det här sedan tidigare. Och då är ju frågan också om detta är ett lir som Janman missade när han satte samman en bästa Master System-speltopplista här för sidan för några år sedan. Alla dessa frågor kan ju vara något att begrunda eller så läser man bara vidare då den som läser får se. Men varför Danan nu i dagarna..? Öh, tja, ett djungeläventyr så som detta kändes typ lagom juligt tyckte vi...
Danan: The Jungle Fighter gavs ut 1990 till Master System och det endast i Europa och Brasilien. Utgivet av Sega och utvecklat av Whiteboard som bara året efter köptes upp och blev del av Sega själva.
Spelet är en actionplattformare med en nypa äventyrande. En del hack 'n slash med. Tja, hur mycket hackande och slashande man än kan göra med bara en liten kniv då... Äventyret börjar enkelt nog med att man går från vänster till höger men väldigt snart upptäcker man att banorna är faktiskt icke-linjära. Och även om det aldrig är svårt att hitta rätt väg fram så lämnas det utrymme på vägen för en del utforskande.
På vägen snackar man dessutom med en del karaktärer, samlar olika föremål och levlar upp ens egen karaktär. Levla upp gör man genom att uppnå högre poäng och poäng får man för varje besegrad fiende.
Och man får såklart också olika mycket poäng för olika sorters besegrade fiender...
Små fåglar somm störtdyker mot en, som förresten är den allra första sortens fiende man stöter på i spelet som ni kan se på tredje bilden här ovan om ni lyckas urskilja den mot den aningen grötiga bakgrundsgrafiken, får man t ex bara en ynka poäng för om man lyckas hugga ner dem med sin dolk och för större kringströvande fiender får man fler poäng.
I pausmenyn står det klart och tydligt hur många poäng som behövs för att levla upp. Levlar man upp får man högre maxhälsa. Finns även stjärnor att finna på banorna som sträcker ut hälsomätaren.
Att utforska banorna tar inte direkt lång tid. Metroid ute i djungeln är detta icke. Prylarna man ska samla ihop som del av storyn får man dessutom med sig i bara förbifarten. Det är inga bekymmer med det. Just den biten av spelet är inget man behöver oroa sig för. Det är aldrig så att man inte kommer vidare om man inte lyckas spåra upp ett specifikt föremål någonstans på vägen. Bara kör.
Apropå vilket så är Danan ett ovanligt story-drivet spel för en actionplattformare och för ett relativt kort spel som sådant dessutom.
För länge sedan i ett fjärran land, i en tid då djungel fortfarande täckte jorden, uppenbarade sig en ond kraft från under ytan. Detta var Gilbas som avskydde allt levande och ville förinta folket. En mäktig krigare, skickad av Gud själv, visade sig däremot för att bemöta denna ondska. Krigaren var känd som Aganan och till sin hjälp hade han tre heliga föremål som han fått från Gud. Med hjälp av dessa föremål lyckades han försegla ondskan där den uppstod.
Spola fram till nutid, när nu nutid är... Någon gammal man, Jimba, är döende och uppmanar vem man kan förmoda är Danan att finna profeten Niai som bor nordöst... Och så vandrar Danan ut på sitt äventyr. Genom amazonernas land och vidare. Man ska nu söka upp de där tre heliga föremålen på nytt och stoppa Gilbas från att återvända eftersom det verkar som att klanen Moralos, som är ättlingar till Aganan, av någon anledning vill återuppväcka Gilbas? En brud vid namn Linda är en återkommande karaktär också. Danan snackar en hel del med folk han möter. Det blir t ex en del ordväxling mellan honom och bossarna.
Detta är inte hela historien dock. Vi kan rekommendera att man kollar in storyn i manualen också och jämför den med den som förmedlas genom text i själva spelet. Manualen är helt jävla bananas nämligen. Enligt denna utspelar sig spelet på en annan planet! Planeten Gian som är väldigt lik jorden men där luften är lite annorlunda och ett varv runt solen tar bara 360 dagar tillskillnad från de ca 365 dagarna som ett år är på jorden. Liksom... Varför?
Manualen går sedan närmare in på själva Danans bakgrundshistoria, vilket är i princip som Tarzan. Ett passagerarplan störtar över djungeln, ett spädbarn var den enda överlevande och 18 år senare har barnet vuxit upp där i det vilda till Tarzan typ, som nu kan springa och klättra som ett djungeldjur. Inte för att det är förmågor som man någonsin ser i spelet där Danan endast långsamt promenerar fram och är så biffig att han ser mer ut som Conan, barbaren men whatever. Jimba, en stammedlem (vilken stam?), hade hittat barnet, döpt pojken till Danan och uppfostrat honom bland vilddjuren som sin egen. En dag när Danan kommer hem till hyddan efter en jakt finn han en dödligt skadad Jimba som säger åt honom att söka upp profeten Niai, vilket händer i spelet med.
Manualen går även närmare in på Gilbas och förklarar att detta är en ond varelse som besitter övernaturliga krafter och att de som planerar att återuppväcka Gilbas gör så för att utnyttja dess krafter för sina egna syften.
Danan lider av en stor brist. Spelet har ingen sparfunktion, inga lösenord och inga continues. Vid game over så är det följaktligen sannerligen spel över och tillbaka till ruta ett. Och inte nog med det men det finns heller inte ens några extraliv att hitta någonstans i spelet. WTF är detta?!
Ett liv, inga extraliv och inga continues? Vad för fan i helvete är detta för fasoner?! Det blev ju ett par spel över där vi fick börja om från start då. Men mest bara på första banan konstigt nog. Tog kanske ett litet tag att vänja sig vid kontrollen och den patetiska räckvidd som Danan har med sin lilla jungeldolk. Man får aldrig något vapen med längre räckvidd heller. Starkare vapen får man men det är bara en samling knivar... Knife of Wildcat, Knife of Panther, Knife of Lion... Bara knivar, var och en med precis lika kort räckvidd.
Det säkraste kortet är att inte ha för bråttom fram till bossarna på banorna utan att ta tiden till att levla upp samt hitta stjärnblocken som ger en mer maxhälsa. Finns även en pryl, ett elixir, som fungerar precis som en fe i flaska i Zelda-spelen och alltså återställer ens hälsa på stället skulle man stupa.
Detta var en läxa som vi, eh, fick lära oss den hårda vägen typ. Eller hårda och hårda, banorna är faktiskt inte så långa så att komma till första bossen igen sedan när man vet vägen och var exakt man hittar allt på vägen tar inte alls lång tid.
Det tog lite mer än en och en halv timme att klara hela spelet till slut. Bara tredje bossen var lite knepig. Fjärde bossen såg riktigt fräck ut. Sista bossen är ett jävla skämt. Det måste vara den lättaste sista bossen i spelhistorien.
Danan dras mao med en märkbart ojämn svårighetsgrad. Och spelet består av endast fyra banor. Fyra banor och fem bossar totalt. Det var förvisso inte alls ovanligt med så korta spel på den tiden men återspelvärdet i Danan är därtill lågt... Rent spontant känner sig ingen av oss direkt sugen på att spela om detta någon gång snart. Speciellt inte med tanke på det mer eller mindre nödvändiga levlandet samt samlandet helt pga avsaknaden av continues. Detta gör att spelet känns både jobbigare och stressigare än vad det behövde vara. Vilket är synd för liret i sig är egentligen inte så dumt ändå.
Att dock dra ut längden på det här äventyret genom att tvinga spelaren börja om från noll varje gång som man råkar förlora var en missbedömning från utvecklarnas sida enligt oss. För hade det nu inte varit en så här stor pina i rumpan med game over, om man åtminstone hade fått börja om från början på banan där man dog utan att förlora alla poäng och prylar som man dittills hade samlat ihop så hade vi tvärtom faktiskt kunnat tänka oss att återbesöka spelet lite till och från. Nåväl. Det finns åtminstone inga fall av instakill-sorten vad vi lade märke till. Spikar och t o m lava bara skadar en.
Danan för naturligtvis tankarna till både Tarzan och Conan och även Rastan därtill men är tyvärr inte lika slipat som
det spelet under själva hoppa, gå och slå-momenten. Där Danan glänser lite mer är dock i presentationen.
En trevlig liten touch är t ex då det är massa snack inte under en cutscene men direkt på spelskärmen. För då är det inte bara textrutor som poppar upp från intet, utan då är det mer som pratbubblor i en serietidning. Och beroende på var karaktären som snackar befinner sig på skärmen så pekar taggen rakt ner mot honom eller henne så att det ser ut som att det kommer rakt ur truten på den som snackar. Ja, som en pratbubbla då. Bara vid ett tillfälle står den som snackar lite för långt ut åt vänster på skärmen så att taggen pekar framför figuren (varför de då inte bara kunde placera gubben lite mer åt höger i den scenen kan man ju undra)... Nå, plus för det i alla fall men det finns ett men också... För detta gäller tyvärr inte dialog som framförs i diverse cutscenes. Här ser man förvisso karaktärsporträtt istället men då är det bara bilder på den andra karaktären, inte Danan själv. Saken är dock den att Danan inte är en stum huvudperson utan han har relativt mycket egen dialog också... Och då får man alltså ingen som helst indikation på vem som egentligen säger vad i de här scenerna. Dialogen på den första bilden här ovan ska t ex förmodligen tillhöra Danan och inte den där gubben på bilden. Ja, det är en nitpick men det var ändå något som vi reagerade på.
Det var emellertid inte illa att de faktiskt bemödade sig att trycka in så pass mycket story i spelet och verkligen in i själva spelet också, att allt inte bara förpassades till manualboken utan att det faktiskt framkommer under själva spelets gång. Inte illa alls. Inte för att storyn i sig kammar hem några priser direkt men ändå. Lite extra effort där. Ett litet plus i kanten. Också ett litet plus att man kan antigen låta snacket pågå i den takt det gör eller snabba upp det med den ena actionknappen eller skippa det helt med den andra av de båda knapparna. Väljer man att hänga med i svängarna i dialogerna så får man i alla fall något sammanhang till exakt varför denna Danan irrar omkring och hugger ner folk, bestiger berg, utforskar mörka grottor osv.
Kontrollen är simpel nog. Man kan gå höger och vänster samt klättra upp och ner för olika stegar. Man hoppar med den ena knappen och hugger med den andra. Man hoppar inte särskilt högt och man når heller inte särskilt långt med sin lilla dolk. Fiender som bokstavligt talat hoppar på en kan därmed vara knepiga att värja sig mot. Som tur är har man en hel livsmätare som i ett rollspel, med hälsopoäng typ och som i ett rollspel kan man alltså levla och utöka denna. Man tål därmed en hel del träffar innan man stupar och det finns även hälsopåfyllande föremål i form av biffar och kycklingklubbor att finna och tur är väl det då man, som redan nämnt, har endast ett enda liv och inga continues till sitt förfogande.
Grafiken är som också redan nämnt aningen grötig men på en större skärm är spelet ändå fint nog.
För ett lir med undertiteln The Jungle Fighter utspelar det sig dock inte så mycket i djungeln. Okej, första banan ser ut att göra det eller i en skog i alla fall. Andra banan är däremot berg och grottor. Tredje banan är under vatten och ombord på en ubåt. Och den fjärde samt sista banan är sedan inuti något urtida tempel. Så att... Drygt 75% av det här "djungelspelet" utspelar sig inte alls i djungeln. Men Danan, likt Tarzan, kommer ju åtminstone från djungeln så låt gå då.
Danan kan för övrigt även huka, och då hugga i knästående ställning, samt gå in genom vidöppna dörrar i bakgrunden. Vilket är ganska fiffigt får vi medge och gör mycket för att spelet känns mer omfattande än vad det egentligen är. Det är kul att det inte bara är fyra korta banor raka vägen fram från vänster till höger utan att man faktiskt får gå fram och tillbaka, till höger och vänster, samt vertikalt upp och ner och därtill alltså får hitta rätt väg via olika dörrar. På en bana, innan man kommer fram till ubåten, ska man simma under vatten också.
Danan är inte speciellt vig och stor som en hus dessutom så det ser ganska löjligt ut när han simmar och högst elegant sparkar bakåt med de där extremt muskulösa benen och ska navigera i trånga utrymmen som om detta vore en undervattennivå i Super Mario Bros eller något. Han kan dessutom hugga ihjäl små fiskar och andra söta havsdjur med sin kniv.
En sak som vi inte redan nämnt är att bland prylarna man samlar på banorna finns djuremblem typ och samlar man ihop tillräckligt med sådana så kan man kalla på sina djurvänner för lite hjälp. Tänk animal buddies ā la summons alltså. Intressant.
Tre djurvänner har man. Ett bältdjur, en örn och vad som enligt manualen ska föreställa en schimpans som vi dock tycker ser mer ut att vara en liten gorilla. Bältdjuret rullar bara fram och tillbaka och tar död på alla fiender på den ytan där man stod när man åkallade det. Örnen lyfter upp en från marken och låter en flyga med den en sträcka. Och eh, apan, både skadar fiender som bältdjuret men återställer även ens hälsa. För att kunna kalla på bältdjuret behöver man ha tre ifyllda djurpluppar, sex för örnen och nio för apan. Så det blir nästan lite, bara pyttelite, taktik här. Pallar man inte med att plattformshoppa sig vidare någonstans så kan man för all del kalla på örnen och flyga förbi där men har man lågt med hälsa så kanske man chansar att vänta tills man kan kalla på apan. Lite så.
Just fan! Banorna går faktiskt på tid också. Så lite får man också skynda sig. Det finns dock klockor utspridda på banorna som ger en mer tid. Och tiden stannar också när man möter bossar. Djurvännerna kan man förresten inte använda under bossfighter.
Vad mer..? Musiken är väl rätt hygglig. Fast spelet har det problemet att låten börjar om från första noten varje gång man går genom en dörr. Det var dock något som störde oss bara i början. Fram mot slutet av spelet tänkte vi inte ens på det.
Allt som allt så får Danan, hm... Vi vill inte säga ett klent godkänt men vi vill inte säga ett starkt godkänt heller. Så... Bara godkänt? Varken mer eller mindre? Inte på gränsen till underkänt men heller inte på gränsen till mer än bara godkänt utan verkligen bara godkänt? Öh, ja... Så är det. Danan är ett kort och gott ett godkänt spel.
Vad hade höjt det här spelet över bara godkänt? Vi kan tänka oss ett par saker... Om man kunde hitta bättre vapen med längre räckvidd som säg ett SVÄRD, va..? Lite mer mångsidig kontroll, om man t ex kunde hugga uppåt också och inte bara rakt fram, samt om man kunde hugga medan man klättrar upp och nedför stegar. Möjligen om de hade skippat timern. Men framför allt annat; extraliv och continues!
Så när allting kommer omkring var Danan inget missat spel eller någon förbisedd pärla. Danan är då inte dåligt, men det finns trots allt bättre spel till Segas gamla 8-bitare. Minst 25 stycken av dem som ni kan se och läsa mer om
här. Danan är alltså inte bra nog för en placering på den toppen. Men det är ändå helt okej. Det är godkänt.
Vårt slutgiltiga betyg: Två av fem mystiska djungellejonstatyer.
|
