Format: Nintendo 64
Utvecklare: Interplay (1997)
Ja, så var det dags igen... Och det är väl lika bra att bara få detta överstökat en gång för alla. Med såväl Interplays Claymates som deras första samt andra ClayFighter framgrävda ur vår gamla spelkista under hösten som var får vi ju bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen och allt det där och ge oss i kast (snarare än kasta in handduken) med den tredje delen i lerkampserien, hur kasst det än är. Och det är det (kasst alltså)... Spelet kom ut hösten 1997, och vi såg faktiskt fram emot den här titeln då det begav sig. Den gamla svenska speltidningen Super PLAY gjorde en liten smygtitt på det och vi var taggade alltså. Någon recension kom dock aldrig, trots att titeln fanns tillgänglig i Sverige och det heller inte var någon direkt överflöd av andra spel att skriva om till formatet så... Varför de struntade i att recensera liret, det kunde då inte någon av oss begripa. Nu gör vi det.
ClayFighter 63 "och en tredjedel" minsann, där tyckte de säkert att de var hur fyndiga som helst. Saken är bara den att Nakna pistolen 33 1/3 var ju före med FLERA ÅR med det "skämtet" så... Och "Let's get ready to crumbleee!" istället för "rumble" med, ja, haha. Eller inte. Utvecklarnas tafatta försök till humor väger liksom inte upp för de kvalitémässiga bristerna. Spelet kör igång och det börjar inte bra alltså. Inte bra alls. T o m den nya logotypen suger för fan! Horribel karnevalmusik dånar i bakgrunden. Tänk Claymates fast snäppet mer pinsamt. Kommentatorn och alla de övriga rösterna i spelet låter heller inte bra alltså. Trots att man hade ett helt gäng mer eller mindre kända röstskådisar till det här, däribland Frank Welker (Scooby-Doo, Megatron mm). Den tveksamma ljudkvalitén och de pinsamt dåligt skrivna själva replikerna stjälper ju antagligen hela framställningen.. Och man kan ju undra för den delen, huruvida Interplay inte blåste bort för mycket av budgeten på röstskådespel istället för att låta pengarna gå åt till spelutvecklingen på det stora hela. Grafiken är t ex bara... Ful. Förfärligt ful. Det är så dova färger att spelet framstår som nästan helt färglöst alltså.
ClayFighter 63 1/3 är så fult och uselt att man nästan storknar. Titelskärmen är så ful, logotypen är så ful, karaktärsvalmenyn är så ful och framförallt är spelet fult i själva fighterna med... Titta bara så grådaskig grafiken är... Det syns ju knappt vem Frosty kämpar mot här ovan till höger i och med att den lika grådaskiga karaktären oavsiktligen smälter in i bakgrunden. Den nya versionen av Bonker är det förresten. Och så är det med de flesta karaktärer på de flesta banor. Sumo Santa var ett kul tillskott iaf, för vad nu det är värt.
Såhär i efterhand kan man konstatera att Interplay var tydligen i sin absoluta formtopp 1995 med ClayFighter 2 på SNES:en. Det första ClayFighter kändes grovt oslipat, som om idéerna fanns där men den tekniska kompetensen att förverkliga dem var bristfällig. Detta hade däremot förfinats märkbart fram till tvåan två år senare. Det förblir den delen i serien som känns mest välgjord. Ytterligare två år senare stod man dock inte ens åter på ruta ett. Det tredje ClayFighter-spelet känns snarare som flera steg bakåt i utvecklingen. Det är helt uppenbart att de arma stackarna på Interplay inte behärskade den nya hårdvaran och helt enkelt inte kunde göra bättre ifrån sig i sin brådska att få ut ännu en ny del i serien medan ClayFighter fortfarande kändes någorlunda relevant. Hade man inte siktat på att få ut spelet till den nya Nintendo 64:an utan hållit sig kvar på SNES:en för en runda till så hade det säkerligen gått bättre. SNES:en var visserligen på väg ut vid det här laget men hade Interplay bara hållit sig till vad de då redan kunde så hade de kanske fått ut liret lagom till julhandeln 1996 och det var ändå samma år som t ex Capcom kom ut med ett nytt Street Fighter till 16-bitaren och innan Nintendo 64 fanns ute över hela världen men nu valde man alltså att hoppa raskt på 64-bitståget istället och resultatet blev bara skit.
Innan vi kör igång med själva dunkandet kollar vi in de valmöjligheter som ges. Svårighetsgraden kan ställas in från Normal till Cookie, eller förmodligen från Cookie via Normal till Psycho med "Whoa" och "Dude" däremellan... Åh... Vad... Roligt. Eller återigen; inte. Vidare kan man ändra något kallat "Spillits" från normal till psycho vad fan nu "Spillits" ska betyda egentligen. Typ lerblod eller? Ärligt talat, vi vet inte. Vi får väl prova oss fram och tillbaka och återkomma till det. Varför känns det här som värsta mödan? Borde inte TV-spel vara något roligt? Jo, så vad fan? Något är alltså allvarligt fel med detta spel. Det är rent ut sagt ångestframkallande. Mer skit man kan sätta på eller av innefattar kast och grepp, tidsmätare och huruvida "chock", super- och livmätarna samt karaktärsbilderna ska vara synliga eller ej. Ååh, men vem bryr sig.
Åh herre... Jo, det där turneringsläget som uppskattades så mycket i tvåan? Tja, här är det väck i alla fall. Faktum är att allting förutom "GAME START" och "OPTIONS" är väck. Mm, det stämmer. Här finns inte ens ett VS-läge att välja. Vill man spela mot varandra får spelare 2 trycka start i karaktärsvalskärmen. T o m det första ClayFighter från 1993 hade ett fristående VS-läge. Typ alla fighting-spel sedan Street Fighter II har det. Men inte ClayFighter 63 1/3 minsann.
Argh, musiken när man ska välja karaktär är så plågsam... Och musiken på banorna är inte mycket bättre. Eller rättare sagt inte alls bättre. Det verkar fan som att utvecklarna själva var varse om detta i och med att man kan höja eller sänka volymen på bakgrundsmusiken resp ljudeffekterna i options. Som om de själva visste att musiken SUGER verkligen så de gav spelarna valmöjligheten att dämpa eller stänga av skiten utan att behöva göra det med själva fjärrkontrollen till TV:n och då vara utan ljudeffekterna. Åh, jösses... Och varför är spelet så jävla långsamt? Vad hände med flytet från föregångaren? Fan, t o m i ettan kunde man åtminstone justera hastigheten... Och vad fan förresten?! Är det bara en rond per match i det här jävla skitspelet?! En rond per match bara, inte bäst två utan tre? Och DET var inte någonting som de tyckte att vi som spelare kanske skulle önska att själva kunna ställa in i options?! DEN valmöjligheten ges inte? Vi får välja om profilbilderna på gubbarna ska vara synliga eller ej jämte livmätarna men inte huruvida vi vill spela mer än bara en rond per match?! Nej, för istället för ronder så har karaktärerna typ två uppsättningar livmätare minsann. Typ som i Killer Instinct. Just det, de plankade visst vissa idéer rakt av från Killer Instinct-liren den här gången. Däribland kommentatorns eh, kommentarer om vilka kombon gubbarna gör. Och så försökte de såklart vara roliga med namn som "Lousy combo!" och dylikt. Snark.
"After all of his wacky adventures Earthworm Jim finds himself in a quandry..." Quandry? Menar de "Quandary" måtro? Japp. En felstavning. Proffsigt. Earthworm Jim vs Ickybod Clay borde förresten vara en tilldragelse som heta duga men tyvärr stannar det roliga vid själva VS-skärmen. Blob är f.ö med igen men är fulare än någonsin.
Vad gäller saken med "Spillits" så kan vi inte säga. Vi testade skiten med normal och vi testade skiten med psycho men märker ärligt talat ingen direkt skillnad. Vi säger inte att det absolut inte är någon skillnad men vi märker då ingen i alla fall, så om det nu ÄR någon skillnad mellan normal och psycho "spillits" är den på sin höjd knappt märkbar. Och vad är alla jävla mätare till för egentligen? Äsch, vem bryr sig... Det gör liksom ingen skillnad när spelet är så pass fult, slött och otympligt. Kontrollen är skit. Axelknapparna används till att gå i sidled inåt eller in mot skärmen runt motståndaren och låt gå, det får vi ändå medge var bra gjort av dem men resten då..? Man kan spela med vänsterhanden antigen om det yttre handtaget med styrkorset eller det mittersta med styrspaken och då motsvarar avtryckaren vänster axelknapp såklart, men utöver "pekfingerknapparnas" nya funktion är styrningen i detta spel ärligt talat inget vidare. För att springa fram till motståndaren trycker man snabbt frammåt två gånger i följd och detta även med styrspaken. Det funkar inte alltid så bra med spak så av den anledningen är styrkorset att föredra men samtidigt är ju spelet ändå i 3D och då känns korset mer begränsat. Lätta, hårda och mittemellan slag respektive sparkar är förlagda på de sex knapparna på kontrollens högerfält vilket borde väl funka bra liksom men... Hela styrningen känns ändå bara så förbannat trög.
Åh, så jävla dålig musiken är! Och ja, återigen känner vi oss tvungna att påpeka det allltså... Ickybod Clay är tillbaka. Och tack och lov för vad som verkar vara en av hans banor som hör och häpna faktiskt har rätt så fräck bakgrundsmusik. Det är samma musik som spelas i herrgården med. Och det är typ de enda positiva sidorna med hela det här liret, dvs att man kan gå i sidled runt motståndaren, att Ickybod Clay är tillbaka och att musiken på en av hans banor är rätt så fräck. Musiken på hans andra bana, kyrkogården, är inte alls lika snärtig dock.
Och varje gång som "man" vinner säger kommentatorn bara "You win!". Jaha? Men vem "you" liksom? Vilket skit detta är alltså. För i de tidigare spelen så sade kommentatorn minsann VILKEN av figurerna som vann. "Helga... Wiiins the battle!" eller "Bad Mister Frosty... Wiiins the battle!" och som spelare var man liksom helt "Fuck yeah! Bad Mister Frosty wins the battle!". Här är det bara "You win!" och det alltså även när man är två som kör mot varandra. Jippi.
Åh, banorna är så jävla fula med!! Så grovhuggna. Så färglösa. Hela jävla spelet känns färglöst. Mörkt liksom. Som om alla regnbågens färger fått en stor stänk rännskita över sig. Det är som en halvt transparent bajsbrunt hinna över allt liksom.
Välja bana? Som man kunde göra i tvåan? Glöm det. Inte här inte. Här är det bara random som gäller och inte kan DET ändras i inställningarna heller. Såklart inte. Detta vore väl för användarvänligt tydligen. ClayFighter 63 1/3 är på alla sätt och vis ett betydligt sämre spel än både sin två år äldre föregångare och det fyra år äldre första spelet i serien, båda till SNES.
Karaktärerna ser suddiga ut. Vilket jävla skit det här är. Bonker och Taffy är förresten också tillbaka från det första spelet. Bonker är inte sig lik. Alls.
Någon eller några på Interplay verkar ha haft förkärlek för Bonker och Taffy i alla fall. Varför, det kan man ju undra. Det finns bättre karaktärer att tillgå från tidigare, i synnerhet från tvåan. Hoppy som var en av våra favoriter från del två återvänder åtminstone så de tog ändå med den delen i beräkningen, om än i marginalen. Men här heter han "T-Hoppy" som om de var rädda att vi spelare inte fattade Terminator-skämtet redan i tvåan... Och Bad Mr. Frosty och Blob är båda med igen. Det blev ingen
Tiny
för den där Dylan den här gången dock.
Åter bara två färger att tillgå på gubbarna för övrigt. Trist. Och
varför får man så kort tid på sig att välja gubbe? Vi testar att stänga av time limit i options. Dessvärre funkar inte det på den superstressande tidmätaren i karaktärsvalmenyskärmen.
Att Earthworm Jim gästspelar med i ClayFighter 63 1/3 gjorde de en stor grej av på själva omslaget t o m. Han är dock inte den enda "stjärnan" som horats ut här. Boogerman är med också. Men kolla bara så jävla stentrist Frostys nya bana är. Hoppys nya bana är inte mycket bättre. Hela det här spelet är rena snarkfesten alltså.
Kung Pow och Houngan är de enda nya karaktärerna till att börja med. Ja, och Earthworm Jim som gästmedverkar den stackaren. Tre upplåsbara karaktärer finns det med. För de som orkar plåga sig själva tillräckligt för att låsa upp dem. Man får verkligen tvingas eller tvinga sig själv att palla med det här spelet alltså. De hemliga karaktärerna består i vilket fall av Dr. Kilnklein som är typ "storskurken" i scenariot, Sumo Santa som är lätt det fyndigaste nytillskottet till persongalleriet och för lirets eget bästa borde ha varit valbar redan från start och ytterligare ett gästframträdande, nämligen Boogerman. Snark. Den som tyckte att karaktären Nanaman var på gränsen till rasistisk i ClayFighter 2 ska bara se och höra kung fu-kinesen och häxdoktorn i den här soppan. "Skämtet" med respektive karaktär är helt enkelt inte roligt.
Tro't eller ej men i Amerika finns det faktiskt en special edition av detta skitspel, med undertiteln Sculpor's Cut, och i det finns ytterligare fyra nya karaktärer valbara. Men orka säger vi bara. Orka.
"I'm bad!" sade Frosty med kylig stämma i början av matcherna i C2 och var hur cool som helst. "Call me daddy!" säger han nu och låter mest som ett fläskigt pervo. Suck. För övrigt känns den nya versionen av Frosty mer som en rip-off av Glacius från Killer Instinct än den unika elaka snögbubben han var i ettan och tvåan.
Blobs berömda sågattack är förvisso intakt men överlag ser karaktären bara äcklig ut. Han var ju för fan ball i ettan och tuff i tvåan men här är han bara fucking äcklig. Motbjudande. Blää...
Alltså, det märks ju att de hade ändå några ambitioner med det här liret. Det märks. Men fy vad det sket sig alltså. Totalt. De misslyckades totalt med det här. Och exakt vad ska den ena av Ickybods banor föreställa egentligen? Den vi gillar musiken i alltså. Är det en sorts hemsökt hiss av något slag måtro? Det känns nämligen som att hela banan sakta rör sig upp och ner. Men det kan bara vara tavlorna i bakgrunden som ger det intrycket... Vi vet inte helt enkelt. Grafiken är så dålig att det är svårt att avgöra. Men musiken på denna bana gillar vi som sagt var. Det är lätt den bästa låten i spelet. Fan, det är lätt DET bästa med hela spelet. Bakgrundsmusiken i Ickybod Clays ena bana. Seriöst.
Vi uppskattade verkligen det allra första ClayFighter för vad det var och tyckte faktiskt att ClayFighter 2 fungerade bra som ett fighting-spel i sin egen rätt, men det här spelet alltså. Det är så fult och slött och tråkigt att vi flera gånger bara stängt av skiten mitt i en match. Miljöerna är inte bara tråkiga utan objektivt dåliga... Ibland flimrar objekt från grafiken i förgrunden framför "kameran" så att man typ inte ser något och ibland åker gubbarna in i väggen så att halva kroppen typ blir osynlig. Och det är inga avsiktliga "specialeffekter" direkt utan typiska exempel på dålig 3D-programmering. Det finns faktiskt en uppsjö av banor, många fler än det finns karaktärer att välja mellan, men vad sjutton spelar det för roll när alla banorna smälter in i varandra i en bajsbrun smältdegel... Tydligen kan man visst välja bana förresten. Med hjälp av något jävla fusk. Vilket vi blev varse om först efter att vi redan spelat oss mer än mätta på skiten och skrivit färdigt texten ovan. Fuck. Off. Inte en chans att vi pluggar igång skiten igen bara för att kolla in möjligheterna i fuskmenyn närmare. Inte en gång till. Det är det här skitspelet verkligen inte värt alltså.
Värt noll speciella gäststjärnframträdanden av Earthworm Jim av fem möjliga. Noll.
|
