Plockat ur filmhyllan #46
Jurassic Park III

Originaltitel: Jurassic Park III
Produktionsår: 2001
Längd: 88 minuter
Genre: Sci-fi/äventyr
Land: USA
Regissör: Joe Johnston
Skådisar: Sam Neill, William H. Macy, Téa Leoni, Alessandro Nivola

Handlingen i ett nötskal: Herr och fru Kirby, numera skilda, lurar den gode Dr. Alan Grant, och hans plus en, till en av de öarna där det sedan tidigare händelser bor framklonade dinosaurier. Nästan omedelbart finner folket sig fast på stället och tvingas allt akta sig för att inte ätas upp av farliga förhistoriska rovdjur medan de försöker ta sig därifrån igen. Spännade. Typ.

År 1993 kom Jurassic Park, Steven Spielbergs film baserad på Michael Crichtons roman med samma namn. Fyra år senare kom den andra filmen, The Lost World - Jurassic Park, baserad på Crichtons andra roman The Lost World. Ytterligare fyra år senare kom den tredje filmen, Jurassic Park III, inte baserad på någon roman. Bara ytterligare än uppföljare i filmserien. Och liksom... Jaha..? Som jag skrev innan när jag skrev om The Lost World så kändes det så som att den filmen innebar slutet på den ursprungliga sensationen kring Jurassic Park som varumärke. Inte för att det var en dålig film, nej, filmen var ju bra nog för vad den var, utan helt enkelt eftersom sensationen hade hunnit avta bara. Hela grejen med JP, perioden då det var typ det största som fanns, större än Turtles och allt, varade alltså i princip de fyra åren, från den första filmen 1993 t o m den andra filmen 1997. Spielbergs andra film, för det var han som regisserade den också, fungerade som en fin avrundning på den eran. När en tredje film sedan blev aktuell, då hade nog intresset för JP aldrig varit lägre. Det kändes alltså definitivt som en onödig uppföljare. Och den här regisserades inte ens av Spielberg. Han agerade endast exekutiv producent den här gången. Inte ens jag som var ett så jävla stort fan av denna franchise att jag t o m hade Dr. Alan Grant som actionfigur samt påslakan och örngott med JP-motiv kan säga att jag brydde mig nämnvärt om den här tredje filmen i serien. Ja, förvisso hade jag ju hunnit växa upp vid det här laget men ändå.

Ni återkommande kära läsare minns kanske det jag nämnde en gång om hur såväl längden på filmen som substansen har för vana att minska när de kommit så långt som till just den tredje delen i en serie? Jag tog nog upp Rocky III som exempel. Jurassic Park III är ett till prima exempel på detta. Fan, t o m själva titeln på filmen vittnar om vilken oinspirerad produktion det här var. Fast jag måste ändå medge att det var kul att återse Sam Neill som Dr. Alan Grant och det på den tiden innan han blev gubbe. Jag minns också hur Sam Neill talade sig varm om att återvända till rollen när detta begav sig, som nämnt i min gamla favoritroller i repris-topplista (scrolla ned till plats 23 om ni är intresserade, jag pallar inte redigera dit en ankare nu ;p), då det hade hunnit förflyta åtta år sedan han sist bar den hatten. Han var ju inte alls med i Lost World-filmen 1997. Och nu är han alltså aktuell återigen som Dr. Alan Grant i den, i skrivande stund, kommande sjätte filmen i serien och den här gången blir det 21 år emellan! Shit alltså... Hade jag gjort den där listan nu så hade Sam Neill i rollen som Dr. Alan Grant hamnat på topp-5, före självaste Sly Stallone som Rambo i Rambo (egentligen Rambo IV [egentligen egentligen Rambo III: First Blood Part IV]). Rambo III var förresten också en kass och trött filmtrea. Bara apropå.

Men ja, detta var alltså den första JP-filmen som inte alls var baserad på någon tidigare bok av Michael Crichton och den hade heller inget eget nytt att tillföra. Det känns väldigt mycket som en billigare produktion överlag. Märkbart färre människor i rollistan än i den förra filmen. Och CGI-effekten när romerska siffran III klöses fram som om av en dinosaurie när titeln dyker upp i bild ser verkligen inte bra ut. Det känns sååå billigt alltså. Som om detta vore en TV-film. Fy. Spinosaurusen, som tar T-rexens plats som filmens största stjärna, suger dessutom. Paleontologen tillika pajasgubben Jack Horner som var rådgivare för filmen hade visst en livs verklig "biff" med T-rexen som art (på allvar, på fullaste allvar alltså) och ville visa hur den egentligen skulle vara underlägsen ett ännu större förhistoriskt rovdjur. Senare forskning har dock visat att Spinosaurus inte alls var byggd för att gå uppe på land ens. Hade dessa två djur mötts i verkligheten hade Spinosaurusen inte haft en chans. Och det kändes sååå billigt, sååå tillgjort av dem att slänga in en "större" och "farligare" dino än självaste T-rexen bara för att liksom. Det här förstod man ju som tittare. Och att Spinon t o m ersatte T-rexten på loggan... Ingen av de andra följande tre uppföljarna har gjort om det misstaget. Så tji fick du pajasgubbe!

Det är en raptor som sitter ombord på ett flygplan.

Raptorn på planet-scenen här ovan är förresten uppenbarligen den här filmens motsvarighet till när Jeff Goldblum gäspar-scenen i tvåan. Och varför liksom? Bara varför? Trams. Och det slutar inte där. Det är mycket trams i den här filmen. När Raptorn sitter där på flygplanet med klorna på sätet framför. När Spinon bara står där och ser dum ut. När det sedan bara står en snubbe i kostym på stranden och all militär dyker upp som från ingenstans först ögonblicket efter som om det vore något Grant och gänget inte hade väntat sig fastän de ju uppenbarligen borde ha sett militären utifrån deras eget synfält och därmed inte alls fokusera blickarna på snubben i kostym eller vara förvånade när militären anländer. Och varför exakt skulle de skicka en ensam snubbe i kostym i förväg för den delen? Trams, trams, trams. Man får Xena, Krigarprinsessan-vibbar av den här filmen alltså. Sedan när raptorerna ska hålla på och snacka med varandra likt människor... Alltså... Nej. Bara nej. Det blir bara för jävla löjligt alltså. Det ser löjligt ut. Det låter löjligt. Det är löjligt helt enkelt! Och att de i slutändan bara låter folket löpa? Fastän de har dem omringade? Vad fan? Eller lurar doktor Grant dem verkligen med sin lilla flöjt? Trams.

Det tradiga är att filmen har ju trots allt bra scener också. När de snubblar över ett övergivet labb t ex, det är ganska stämningsfullt. Känns lite Resident Evil typ. Och det är allt gott att se Sam Neill i rollen igen. Även om de inte gjorde honom några tjänster med den där extremt fula rutiga skjortan som han är fast i på ön den här gången. Tea Leoni var också mycket hetare här än Julianne Moore i den andra filmen. Alltid något. Ingen från den förra filmen återvänder i denna förresten. Inte en kotte. Och okej, i tvåan återvände några från ettan och i denna så återvänder i alla fall Alan Grant och Ellie Sattler från ettan. Men det är just det... Att inga karaktärer från den direkt föregående filmen syns till i denna gör ändå att trean känns typ avgränsad eller avskuren från da main picture om det låter vettigt... Det känns som en biprodukt. Ett sidospår. Nästan som en spin-off. Visst bygger denna vidare på hela grejen från tvåan om att det finns en till ö men ändå. När allt kommer omkring den här gången är det mest meh.

Storyn är ju på ytan den exakt samma. Det är samma gamla visa. Folk fastnar på en ö där farliga framklonade dinosarier springer runt lösa. Folk måste undgå att ätas av dinosaurierna och ta sig bort från ön. Tvåan hade åtminstone något av en story kring varför folk åkte till ön. Och visst finns det väl en viss story här med men... Alltså, kom igen. Det är mer som en bakgrundsstory i ett videospel bara än en handling som löper genom filmen. Verkligen bara en undanflykt till att få Grant med följe till ön. Nästan direkt efter att de landat strandsätts folket. Nästan direkt. De kommer till ön och pang på bara, så nu är de fast där och måste äventyra genom djungeln och akta sig för dinosaurier. Här finns varken intressant story eller något som vi inte sett förr. Och nej, jag räknar inte några andra dinosauriearter som något nytt då premissen är den exakt samma. Folket måste akta sig så att de farliga dinosarierna inte äter upp dem och fly hem igen.

Hyfsat äventyrligt ändå.

Den förra filmen, fastän den var över två timmar lång, hade ett hyfsat flyt från scen till scen och hela föreställningen flöt förbi fort. Man kände mao inte av den två timmar långa speltiden. Denna däremot... Fastän den är bara drygt en och en halvtimme så känns den här filmen verkligen utdragen. Speciellt mot slutet vill man bara att det ska vara över. En av sakerna jag klagade på i tvåan var förresten dialogen. Fan, jämfört med denna var förra rena rama Pulp Fiction. Denna trea är verkligen en onödig uppföljare. Likt T3 som också var aktuell inte långt senare och som också bara upprepar exakt samma storyidé från de förra filmerna men tillskillnad från del två i serien som faktiskt hade något mer att komma med under ytan egentligen inte har något nytt alls att tillföra utöver ett "ännu farligare" monster som jagar hjältarna. Och på tal om det då... Spinon är en så klen stand-in för T-rexen. Det hade inte behövt vara så dock! Filmen hade varit bättre om man delade upp Spinos roll på den och just T-rexen. Ha kvar T-rexen som da big bad som jagar människorna uppe på land, där vid stängslet och så, och ha Spinon som da big new som dyker upp först i slutet, vid filmens klimax, när de åker ner för floden. Med fenan som sticker upp ur vattnet likt hajens fena i Hajen och allt. Om man fram till det ögonblicket i filmen inte redan hade sett Spinon full frontal så hade det dessutom gjort flodscenen så mycket mer nagelbitande. Liksom vad sjutton är nu det där som följer efter dem? Men som filmen blev så vet man ju redan att det är den där nya stora dinon bara. Igen. Inte bara igen men återigen dessutom. Och det blir nästan gäsp på det då.

Spoiler, ifall nu någon som läser detta verkligen skulle bry sig: Billy, doktar Grants plus en, skulle egentligen dö i slutet. Men gör alltså inte det... Därför att skådisen som spelar Billy ville att hans karaktär överlevde (för att kunna återvända i potentiella uppföljare säkert) och regissören bara gick med på det. Snacka om att inte bry sig om att vilja göra den bästa filmen man kan liksom. Snacka om låg standard... Trean hade ändå haft seriens lägsta body count och nu blev det alltså ännu lägre. Endast tre pers biter i gräset i den här filmen. Tamt. Alla som dör gör det precis i början dessutom. Trist. Katalysatorn för storyn den här gången är förresten att de åker dit för att hämta hem en kid som kommit bort men det är inte som att de kammar ön efter honom. Sökandet blir inte av utan de bara råkar hitta varandra där. Och doktor Grants motivation att åka är att han blir erbjuden en check. Precis som i den första filmen. Snark. Också fucking flygödlor. Vilket kanske vore ett shit, det var något nytt-moment om det inte vore för att dessa var med i slutet på andra filmen redan, även om det då bara var för en "fin bild" att sluta på. Nåväl, filmfan är dock trots allt godkänd. För att det är fortfarande kul med dinosaurier och djungeläventyr. Och det var kul att se Sam Neill i rollen igen. Och Laura Dern med på ett hörn. Och Tea Leoni var mycket het som sagt var. Visst, filmen känns väldigt billig jämfört med sina båda föregångare. Det känns faktiskt som en direkt till video-historia. Och den kommer ju inte ens i närheten av ettan eller ens tvåan. Men i slutändan är det ändå hyfsat skoj underhållning. Godkänt får den. Påskäggula nästa!




Betyg: Två av fem stycken inte alls kultiga JP3-loggor av fem möjliga!