Originaltitel: Independence Day
Produktionsår: 1996
Längd: 145 minuter
Genre: Science fiction
Land: USA
Regissör: Roland Emmerich
Skådisar: Will Smith, Bill Pullman, Jeff Goldblum, Mary McDonnell
Handlingen i ett nötskal: Med två dar kvar till USA:s självständighetsdag 4:e juli kommer fucking aliens i sina flygande tefat ner till Jorden och ganska snart visar det sig att de är allt annat än vänligt sinnade... Som de självutnämnda ledarna för den fria världen är dock amerikanerna snart redo att slå tillbaka och detta just på självständighetsdagen i fråga.
Denna månad spinner jag vidare på tanketråden om 1990-talsblockbusters med Jeff Goldblom i en av de ledande rollerna som senare fått sig en uppföljare också med Jeff Goldblom i en av rollerna långt in på 2010-talet. Vi snackar såklart om inget mindre än Roland Emmerichs Independence Day från 1996, vilket för övrigt passar bra en 4:e juli, dvs självaste nationaldagen i fråga i USA. En sak skall medges... Det må vara drygt tre veckor som skiljer sedan Jurassic Park kom på tal här på sidan men faktum är att jag såg båda filmerna under en och samma natt. Vi hade lite andra planer än att bara sitta hemma hela sommaren nämligen, som att ut och resa och sånt ni vet. Därmed är jag alltså iväg när det här väl kommer upp på nätet. Jag har ju ändå en dator med mig för att alltjämt kunna uppdatera sidan men jag kommer då ej befinna mig där jag när som helst har en massa filmer i hyllan att kunna plocka fram och titta på, så jag tänkte lite framåt och såg en film i förväg inför juli månad. Vilket väl var rätt så praktiskt gjort om jag får lov att säga det själv. Att jag ens nämner det här är hur som helst för att detta innebär ju att jag såg Independence Day direkt efter Steven Spielbergs Jurassic Park... Alltså verkligen DIREKT EFTER, utan så mycket som en kissepaus emellan. Vilket ju inte är till Roland Emmerichs rulles favör om jag är helt ärlig. Inte för att jag misstänker att det påverkar mitt slutomdöme (som jag ändå hade i bakhuvudet sedan tidigare för det här var heller inte direkt första gången jag såg dessa) men jag tror definitivt att det hade någon effekt för jag vill minnas mig tycka åtminstone lite, lite mer om Independence Day i isolation så att säga. Det är dock inte en tillräckligt bra film att ses i direkt jämförelse med Jurassic Park så... Om jag verkar orimligt kritisk till den här i proportion till slutbetyget längst ned så beror det troligtvis på att jag såg Jurassic Park precis innan. '-_-
Roland Emmerich alltså. Sedan Independence Day mer eller mindre synonym med sk "katastroffilmer" i och med titlar som amerikanska Godzilla samt The Day After Tomorrow och 2012. Innan dess dock mer känd för den första Universal Soldier med Jean-Claude Van Damme och Sveriges egen nationella stolthet Dolph Lundgren i de ledande rollerna plus en av mina egna personliga "skyldiga nöjen" till favoritfilmer; Stargate med Kurt Russell och James Spader. Independence Day är inte bara en Roland Emmerich-film dock. Det är en Will Smith-film med. Den andra i ordningen. Typ. Egentligen är det hans fjärde roll någonsin i en långfilm men då på 90-talet räknade vi i kompisskaran från och med Bad Boys 1995. Will Smith var liksom en av de mest relevanta filmskådisarna för sin tid bland oss högstadiegrabbar. Den som inte kunde rabbla upp mannens storfilmer hängde inte med i svängarna helt enkelt. Vi hade alltså Bad Boys 1995 och Independence Day 1996, Men in Black 1997 samt Enemy of the State 1998. Det kunde bara inte bli fel med Will Smith i en huvudroll. Sedan kom Wild Wild West 1999 och så var den bubblan sprucken. Men ändå. Hur som helst, nu när jag såg om Independence Day för jag vet inte vilken gång i ordningen så slog det mig, Spelar Will Smith verkligen huvudrollen här? Det är konstigt att jag aldrig har ifrågasatt detta innan för han har förvisso "top billing" men när man bara tittar på filmen så verkar det inte som att han är den med mest skärmtid typ och det tar en bra stund innan hans karaktär ens kommer in i bilden och då har vi redan introducerats till både Jeff Goldblum och Bill Pullman. Nåja.
Jeff Goldblum beskådar ett UFO stort nog att kasta skugga över hela New York.
Goldblum spelar iallafall den lätt excentriske teknikdatakabeltevekillen eller vad han nu än ska föreställa. En roll som onekligen ekar hans doktor Ian Malcolm från Jurassic Park. Vilket jag misstänker var högst avsiktligt också. Hans karaktär här är inte på långa vägar lika minnesvärd, och det faktum att jag inte kommer ihåg vad han heter i den här filmen tillskillnad från i den förra är kanske bevis på det, men spelar i vilket fall som en slags Ian Malcolm light. Något som funkar bra nog. Man gillade honom i Jurassic Park och man gillar honom ungefär som han var där här med. Peter kanske han heter..? NEJ, David var det ju! Kollade faktiskt precis upp det. Saken började störa mig. Men ja, Jurassic Park hade bättre realiserade karaktärer som man framförallt kom ihåg efteråt. Doktor Alan Gran, Ellie Sattler, Ian Malcolm, John Hammond, Dennis Nedry. Det är karaktärer som man verkligen minns. Jag behöver inte kolla upp namnen... De gjorde ett sådant intryck i filmen att jag minns både dem och deras namn. Vad gäller Independence Day däremot, så kan jag tala om att Will Smith spelade stridspilot, att Pullman spelade presidenten i USA, att Mary McDonell, senare känd som president Laura Roslin i nya Battlestar Galactica, var rätt så bra som landets första dam här, osv... Men jag kan för allt i världen inte namnge någon av dem i filmen utan att behöva tjuvtitta i eftertexterna eller på imdb (eller wikipedia). Och det beror ju inte på själva skådisarna heller. Det är snarare manuset som inte är lika bra, dialogen som inte är lika träffsäker, regin som inte är lika rutinerad. Duh. Men är det särskilt rättvist att överhuvudtaget jämföra Independence Day med Jurassic Park? Nä men så är det faktiskt och nu blev det så här. Det är heller inget som påverkar mitt slutbetyg som sagt var för det hade jag redan uträknat och i det avseendet ändrade jag inte åsikt, utan det är bara slumpmässiga observationer som jag gör då jag ändå hamnade i det läget att ha sett den ena filmen direkt efter den andra.
Jurassic Park är ju en bra film på riktigt medan Independence Day är en bra popcornrulle mest av allt. Helt utan hjärna är den förvisso inte men som mest underhållande blir upplevelsen om man inte tänker för mycket på det. Vissa scener är så löjliga att det blir lite svårt att svälja men det får man bara skaka av sig för att kunna njuta av resten av åkturen. Och vilken åktur sedan. Den övergripande storyn är enkel nog. Independence Day är praktiskt taget en rymdinvasionsfilm komplett med flygande tefat och mordiska utomjordingar men inget i stil med knasiga Mars Attacks som kom ut samma år utan tvärtom på fullaste dödligt allvar uppdaterat för 90-talet. Handlingen i ett nötskal har jag redan gått igenom men särskilt mycket mer än så är det liksom inte. Aliens kommer alltså ner till Jorden och stationerar sina gigantiska rymdskepp rakt ovanför några av de största städerna över hela världen. Folk freakar ut. Sedan börjar utomjordingarna spränga sönder städerna och människorna i dem. Militären försöker slå tillbaka med stridsflyg men åker på pisk. Att atombomba asen funkar inte heller. Utomjordingarna har nämligen kraftfält på sina skepp. Men de räknade inte med att Jeff Goldblum kunde skicka datorvirus ut i rymden till deras moderskepp som fick bort alla kräftfält så att vad som är kvar av folket nere på Jorden (seriöst, de nämner vid något tillfälle att deras militära kapacitet är nere på 15% eller nåt sånt) bara därför på något sätt lyckas fullkomligt förgöra alla de där gigantiska rymdskeppen över hela jordklotet... Vänta, va?! Nu när jag tänker efter, hur fasiken lyckas de?! Utomjordingarna har ju fortfarande ÖVERLÄGSNA skepp, både stora och små... Och mänskligheten hade tydligen bara minuter på sig att skjuta ner de overkligt enorma tefaten. Nej, det här går ju inte alls ihop. Åh, ja, just det. Bäst att inte tänka för mycket kring det hela.
Utomjordingarna spränger faktiskt hela Washington ihop med Vita huset.
Egentligen tycker jag inte alls om sånt där. När folk säger att man ska typ "stänga av hjärnan" och "inte tänka för mycket" utan bara glo och låta sig underhållas liksom. Men Independence Day, just den här filmen alltså, det är verkligen god underhållning. Så länge man inte tänker efter. Och på det stora hela är detta en såpass välgjord film att man kan ha överseende med hur löjliga vissa delar visar sig vara om man börjar plocka isär allt. En sak som dock har börjat störa mig oavsett på senare år är något som var tämligen typiskt för sin tid och som man inte alls tänkte på då men som nuförtiden verkligen känns daterat... Typ lika daterat som de mest tokfeministiska inslagen i The Last Jedi kommer att kännas om ytterligare drygt 20 år, sanna mina ord. Vad jag egentligen menar? Jo, på 90-talet så var det som mest snack om miljöförsöring och ozonlagret och allt det. Och Jeff Goldblums karaktär här återspeglar detta på ett numera jävligt irriterande sätt. Världen invaderas av utomjordingar och han moralpredikar om källsortering liksom. Miljoner av människor blir sedan utplånade och han svamlar vidare om ozonlagret minsann. Ja, det var just det som var PK på 90-talet nämligen så man skohornade in det i den här filmen och ingen sa emot liksom. Jag sa inte emot heller. Jag reflekterade inte ens över saken. Jag såg Independence Day flera gånger både på 90-talet och på 00-talet och det var då inget med Jeff Goldblums påflugna miljövänlighet som kändes överdrivet. Men när jag såg om filmen nu igen långt in på 10-talet och flera år sedan förra gången jag såg den... Fy fan vad de bitarna stack ut likt ömma tummar. Det är ju inte direkt så att folk bara skiter i miljön nu men det är inte vad som är trenden längre. Därmed gör man inte "en grej" av det mer, som man gjorde på 90-talet.
Allt som allt är Independence Day inte ens häften så bra som Jurassic Park. Och någon klassiker är det verkligen inte. Men filmen har trots allt gjort ett märkbart avtryck i popkulturen och då inte minst med scenerna då rymdskeppen först uppenbarar sig över världen och med ett svep kastar skugga över storstäderna. Mäkta stämingsfullt är det och är det något som Roland Emmerich lyckas väldigt bra med, så är det just att bygga upp stämningen fram till att utomjordingarna visar sin hand och börjar spränga skiten ur mänskligheten. Precis lika ikoniska är scenerna för förödelsen i fråga, speciellt då de förintar självaste Vita huset (som visas på omslaget t o m)... Detta är nog inte något som man hade gjort dylik underhållning av efter 11 september-attackerna så även i det avseendet är Independence Day sannerligen ett barn av sin tid. Nintendo kopierade förresten filmens avgörande luftstrid rakt av i "Battle of Katina" i Lylat Wars till Nintendo 64 och det var hur coolt som helst. Bara ett kul exempel på vilket inflytande den här filmen har haft. Och som film betraktat så, kan man bara se förbi all ostighet som att USA:s president själv sätter sig i ett stridsflyg för att avfyra raketer och skjuta skottsalvor mot utomjordingarna eller att allt det här bara råkar utspela sig just i dagarna fram t o m den fjärde juli, dvs amerikanernas självständighetsdag, och likaså ha överseende med den till och från tveksamma dialogen och finna sig i att om bara USA vinner så löser allting sig för alla andra över hela världen med så är det faktiskt riktigt god filmunderhållning. Vilket väl är summan av kardemumman. Independence Day är en underhållande film och fastän ingen modern klassiker direkt så var den ändå såpass storslagen och ikonisk för sin tid att det är en sådan där rulle som jag anser att man bör vara bekant med.
Betyg: Två stycken mordiska rymdinvasion-aliens av fem möjliga!
|
