Originaltitel: Jing wu men
Produktionsår: 1972
Längd: 102 minuter
Genre: Action
Land: Hongkong
Regissör: Lo Wei
Skådisar: Bruce Lee, Nora Miao, Wei Ping-ou, Riki Hashimoto, Robert Baker
Handlingen i ett nötskal: Chen Zhen, en framstående elev på en kampsportskola i Shanghai, har varit bortrest en tid men återvänder till skolan efter dess mästares och grundares Huo Yuanjias väldigt plötsliga död. Det är en tid av ökade spänningar mellan kineser och japaner i Shanghai och tillskillnad från andra tror Chen inte ett dugg på att Huo Yuanjia dog av naturliga orsaker...
Bruce Lee-följetongen fortsätter, även om
Fist of Legend, som jag plockade fram i samma veva som Fist of Fury inför dagen idag, inte är en Bruce Lee-film men varför jag då valde att plocka fram den där i samband med den här går jag in på i #54 av Plockat ur filmhyllan som alltså handlar om Legend. Här och nu ska det dock handla om Fury. Fist of Fury. Inte Fists of Fury utan bara Fist of Fury, en näve alltså. Och på svenska översattes den såklart till just Fruktans nävar och inte Fruktans näve.
Från början kallad The Chinese Connection i Amerika för att rida på vågen efter The French Connection från året innan, och måhända för att jänkarna hade döpt om Lees föregående rulle från året innan, The Big Boss, till Fists of Fury. Sensmoralen här är att inte knulla med titlar utan bara kalla filmerna vad de ursprungligen kallades.
Filmen är liksom Lees förra i regi av Lo Wei.
Lee spelar Chen, Nora Miao spelar kärleksintresset Yuan som också går på skolan, både Maria Li och James Tien som man känner igen från The Big Boss återvänder i denna i rollerna som två andra på skolan.
Både Nora Miao och Wit Ping-ou som först var med här återvände sedan i deras tur i Way of the Dragon, där hon då spelade kärleksintresset precis som här och där han då spelade lömsk tolk precis som här. Vilket är ytterligare något som får Way of the Dragon att kännas aningen billig faktiskt, inte bara det att vissa av skådisarna återkom, vilket i sig inte är något ovanligt, utan att de gjorde det i så pass snarlika roller.
Riki Hashimoto som storskurken Suzuki är lite klen. Han är bättre än storskurken i den följande Way of the Dragon men någon Big Boss är han icke.
En av Bruce Lees vänner och elever i verkliga livet, Robert Baker, spelar ryske underhuggaren och nästsista bossen Petrov. Han är ganska bra med men någon Chuck Norris är han då icke.
Första bossen ser ut att ha kulmage. Men han har ett uttrycksfullt ansikte som gör mycket för föreställingen. Fist of Fury är för övrigt den första av Bruce Lees filmer där Jackie Chan (ja, DEN Jackie Chan) medverkade, om än endast i en mindre roll samt som en annan rollfigurs stuntdubbel.
Filmen upplyser oss först och främst om att; "Vår historia börjar med Ho Ying Chas död. Känd för sina segrar över ryska toppbrottare och japanska bushido-experter. Han blev förgiftad. Av vem?".
Så att filmen presenteras alltså som baserad på verkliga händelser. Och ja, Huo Yuanjia var en verklig person, kinesiskt kampsportutövare och grundare av en kampsportskola i Shanghai, som dog i relativt tidig ålder, 42 år gammal, och det spekulerades huruvida han kan ha blivit förgiftad. Och Bruce Lees karaktär är tydligen måhända löst baserad på någon av Huos lärjingar. Huo dog för övrigt 1910 vilket ger oss ett direkt årtal för när hela den här historien utspelar sig.
Detta är förmodligen Lees mest seriösa film av alla hans fyra stora som han hann göra färdigt innan sin egen för tidiga bortgång 1973. Vi ser öppen rasism från japanserna mot kineserna.
Japanerna får dock bokstavligt talat äta sina ord... Blott drygt en kvart innan Lee ställer upp på fight. Skönt att de inte drar ut på det lika lång tid här som i de båda andra Lee-rullarna som jag såg här om månaden. Handlingen är rätt fram och Bruce Lee sparkar röv. Inget bullshit runt omkring.
Alla mot en.
Alltså, hongkongsk-amerikanska Enter the Dragon från 1973 är ju helt klart den mest polerade och välgjorda av Lees alla filmer och om detta råder nog inga tvivel. Av hans tre stora rullar innan Enter the Dragon är dock Fist of Fury min egen favorit. Jag har alltid gillat Fist of Fury bäst, ända sedan jag först såg den i början på 2000-talet. Jag tycker t o m den engelska dubben låter bättre i denna än i både Lees föregående och efterföljande film. Bättre, men ändå kass. Allting är relativt...
Också en nunchacku. Bara en här dock. Två skulle han ha i nästa. Storyn är lagom intressant med denna uppenbara rivalitet mellan olika kampskolor. Det är underhållande grejer. Som Cobra Kai innan Cobra Kai.
En scen som utmärker sig är då Lee inte tillåts passera genom en port för att där hänger en skylt med texten inga kineser eller hundar... Varpå en dam med hund kommer gåendes och hon får passera ändå med hunden, men inte Lee. Det är just sådant här som får blodet att koka liksom. Lees vrede här är därmed både berättigad och härlig att se. Det är rätt Lee, bara spöa skiten ur de där rasistsvinen!
Också nämnvärt är att tjejer får träna och sparka röv tillsammans med killar där på kampskolan. Bra grejer. Det blir rätt så blodiga fighter här. Ingen håller igen. Ljudeffekterna låter lite fånigt skall dock medges. Slagsmålen är i alla fall välkoreograferade med många långa tagningar. Långa fighter med. Som i att slagsmålen pågår länge. All out brawls bl a mellan den japanska och kinesiska skolan. Äkta Hongkong-action helt enkelt. Och nej, tvärtemot vad som antyds så var det fan inte alls Lees karaktär som startade det hela. Det var den japanska sidan som börade bråka av till synes ingen som helst vettig anledning annat än att bara vara rövhål.
Intrigen är lite lös ändå alltså men det är i vilket fall som helst mer trovärdigt än händelserna i The Big Boss och Way of the Dragon. Fist of Fury känns mer som en riktig film, inte bara en sparka röv-film. Scenerna får andas lite mer liksom. Sedan varför exakt de bemödade sig med att mörda läraren och starta hela den här konflikten förtäljer historien icke. På exakt vilka grunder japanerna bussar polisen på den kinesiska skolan kan man också undra. På vilka grunder agerar polisen liksom..? På exakt vilka grunder ska Chen, Lees karaktär, överlämnas?
Bossfight.
Rätt som det är bjuder filmen oss tittare på en geisha-striptease... Sannerligen värt applåder.
Under andra halvan av rullen kallar man in herr Petrov, ryssen. Han blir japanernas starka man typ. Böjer stål och grejer.
Under tiden blir Lee värsta hämnaren.
Lite undrar man väl varifrån han får resurserna egentligen då han spanar och lurkar på alla skurkarna i olika förklädnader, däribland som en gammal, gråhårig och skäggig gubbe, ā la Mission: Impossible... Och TV-serien Mission: Impossible, På farligt uppdrag på svenska, sändes ursprungligen 1966-1973 så den kan faktiskt mycket väl ha varit en inspiration till just de här bitarna av den här filmen. Det är allt en lite oväntat vänding i storyn får medges och det är kul att se Lee faktiskt skådespela lite mer och inte bara sparka röv, men som sagt var så är ju då frågan varifrån hans karaktär får alla dessa medel så att han kan utge sig för att vara telefonreparatör och annat... Nåväl.
Filmen är underhållande. Lee slår bokstavligt talat ihjäl folk med bara nävarna. Rätt rått.
Snuten medger slutligen rakt ut att de inte har någon anledning att gripa Chen. Samtidigt som han säger att han gav dem två dagar att överlämna Chen och annars slår han igen den kinesiska skolan. Och ja, jag är medveten om att jag har börjat använda Lees riktiga namn synonymt med hans rollfigurs namn i storyn. Så stäm mig... Japanerna säger hur som helst sedan att om inte polisen griper Lee så slår DE igen skolan... Alltså...
Det är svårt att säga om inte en del av dialogen gått lost in translation och hur stor del av den i sådana fall. Dialogen makes no sense emellanåt nämligen. Eftersom jag inte litar ett dugg på den engelska dubben är jag dock villig att bortse från knaset och ge filmen the benefit of the doubt. Och ja, jag är medveten om hur mycket engelska jag börjat blanda med svenska. Återigen, så stäm mig...
Schyst fight mellan Lee och ryssen sedan i alla fall. Snyggt filmat. Lee kan bitas med. Kul. Suzuki har inte alls mycket skärmtid i rollen som sista bossen. Den lite tjocka japanska tränaren har nog ungefär lika många scener men då har ändå han den där tolken både mer skärmtid och betydligt större skärmnärvaro. Vi får dock se en katana vs nunchaku i sista fighten vilket ju är rätt ballt det med.
Betyg: Tre av fem av vredgade nävar. Lees bästa innan Enter the Dragon.
|
