Originaltitel: Hook
Produktionsår: 1991
Längd: 136 minuter
Genre: Fantasy, äventyr
Land: USA
Regissör: Steven Spielberg
Skådisar: Robin Williams, Dustin Hoffman, Julia Roberts, Bob Hoskins
Handlingen i ett nötskal: Peter Banning är en framgångsrik affärsman som bor i Amerika. Han är också arbetsnarkoman som försummar sina två barn. En natt, medan hela familjen besöker barnens gammelmormor Wendy i London, försvinner barnen spårlöst. Senare den natten får Peter besök av en viss fe som tar med honom till Landet Ingenstans där han måste rädda sina barn från kapten Hook.
Huka er för Hook!
Det var allt jag hade som inledning. För att jag börjar själv bli gammal och livet är kort så låt oss bara hoppa rakt på sak här.
Hook är alltså en berättelse om Peter Pan som trots allt HAR vuxit upp i den här världen och nu har egna barn. Robin Williams är riktigt bra i rollen som en gubbig Peter Pan och... Hm. Jag gjorde lite uträkningar och fann att jag är själv äldre nu än vad Robin Williams var när han spelade en medelålders Peter Pan år 1991. Shit. Tänk vad tiden flyger.
Filmen är titeln till trots inte direkt ur kapten Kroks perspektiv dock. Nej, det är fortfarande en film främst om Peter Pan. Hook var väl bara en snärtigare titel än Peter Pan.
Så vi ser alltså Robin Williams i huvudrollen som pojken som aldrig SKULLE växa upp men sedan gick och gjorde det ändå, Dustin Hoffman i titelrollen som Hook, eller kapten Krok på svenska men för enkelhetens skull, eftersom filmen alltid kallats Hook även i Sverige, så kommer jag att referera till karaktären som Hook och ej Krok hädanefter, och inte minst av alla fastän hon är minst av alla en väldigt ung och het Julia Roberts i rollen som Tingeling. Därtill ser vi Bob Hoskins som Smee, Maggie Smith som samtida Wendy och en ännu yngre Gwyneth Paltrow i en av hennes allra första filmroller som Wendy i tonåren via flashback.
Inte att förglömma är också Dante Basco som Rufio, en av de förtappade pojkarna som blev ledare i Peter Pans frånvaro, i en av sina första filmroller och inte direkt känd för så mycket annat sedan dess heller. Mest röstskådespel för tecknade TV-serier. För lågstadieknattar i början på 90-talet var Rufio dock den coolaste. "Rufio! Rufio! Ru... Fi... Ooo!"
Storyn inleds med, för dem som måhända inte minns, en scen ur den välkända berättelsen om Peter Pan, i en skolpjäs i filmen.
Det hela spelar sedan som om en uppföljare till just den klassiska berättelsen, med en Peter Pan som cynisk vuxen och rövare i affärsvärlden, det gäller big business baby!
Utöver att vara en väldigt stämningsfull film, mycket skickligt filmad med så mycket atmosfär, så har Hook helt plöstligt fått en ny "hook" så att säga (ho, ho) vilket är nostalgivinkeln för allt sådant som gamla mobiltelefoner med utfällbara antenner, snack om faxmaskin osv. Och det är så härligt.
Det var tider det.
Filmen kommer dock med ett inbakat budskap, främst för föräldrar skulle jag tro, att inte ta tiden man har med barnen när de är små för givet och vara närvarande för sina barn. För tillskillnad från i Landet Ingenstans så står tiden inte still i vår värld. Tiden går och tiden går fort... Som Peters fru förklarar för honom:
"Your children love you. They want to play with you. How long do you think that lasts?"
Hon fortsätter:
"We have a few special years with our children, when they're the ones that want us around. [...] It's so fast Peter. It's a few years, then it's over... You are not being careful. And you are missing it."
Och på svenska: "Vi har några få dyrbara år med barnen, då de vill umgås med oss. [...] Det går så fort! Några få år, sedan är det över... Du tar inte vara på dem. Och du går miste om det..."
Det här är ett väldigt bra stycke dialog, inte alls på näsan då det verkligen träffar, för att det är så sant.
Bob Hoskins som Smee, Julia Roberts som Tingeling och Dustin Hoffman som Hook
Jag har skrivit det förut här på POPKORN, då Hook tagits upp vid mer än ett tillfälle tidigare, men jag skulle inte kalla denna för en guilty pleasure. Nej, för den här filmen är faktiskt bra på riktigt! Hook är, helt seriöst, mycket bättre än vad framför allt dåtidens kritiker målat ut den som. Inte ens Steven Spielberg själv verkar vara särskilt nöjd med sitt verk, av hans egna uttalanden om filmen sedan dess att döma, men det här är verkligen en bra film.
Visst, den som söker finner flera tillkortakommanden men jag menar att det positiva väger över. Och det finns mycket positivt att finna i Hook. Filmen är väldigt stämningsfull, i synnerhet första halvan, och soundtracket av John Williams är lätt ett av de- om inte DET mest underskattade i mannens hela karriär. Hook är gjord med mycket känsla. Det är en film som känns mao. Och den är väldigt underhållande och har ett högt se om-värde. Jag tröttnar aldrig på Hook. En personlig favorit. Det är en film som jag sett om otaliga gånger sedan den först var aktuell i början på 90-talet, och de senaste 15-20 åren har jag sett om den flertalet gånger med mina egna barn också.
Jag har alltså alltid försvarat Hook och står helt bestämt fast vid detta.
Och det var ju heller inte för intet att filmen nominerades trots allt till hela FEM Oscarsstatyetter, även om den i slutändan inte tog hem en enda. Och John Williams nominerades åtminstone för bästa sång i Hook, även om jag kan tycka att det var mycket märkligt att han inte också nominerades för bästa musik överlag för samma film.
För det är så bra musik här alltså, en av John Williams bästa soundtrack och säkerligen hans mest underskattade som sagt var.
Vidare gillar jag hela själva idén med en fortsättning på Peter Pan långt senare där den ursprungliga berättelsen existerar som sådan i den riktiga världen. Som gamla Wendy förklarar ska deras granne herr Barrie, sir James Barrie, tyckt så mycket om vad han trodde bara var sagor som de själva hittade på att han skrev ner dem i en bok 80 år tidigare. Det här refererar såklart till just boken om Peter Pan och Wendy som verkligen publicerades 1911. En mycket häftig koppling till källmaterialet där, även om Wendy tycks ha glömt att den där boken från 1911 baserades på Barries teaterpjäs från 1904 som i sin tur tog karaktären Peter Pan från författarens tidigare roman The Little White Bird från 1902.
Jag gillar i alla fall den här filmen, om det inte framkommit tydligt nog redan, och inte minst för att den är gjord med känsla som sagt var, så mycket känsla... Hook är stundtals en väldigt känslosam film också. När den gamla Wendy prisas för sitt arbete med föräldralösa barn... Det är en riktigt fin scen som lätt hade platsat i ett varmhjärtat drama.
När Peter, hans fru och Wendy sedan kommer hem och upptäcker att det har varit ett inbrott så får jag fan gåshud, fortfarande, efter alla dessa år, på allvar. Det är så bra gjort, hela denna scen. Hela den långa tagningen från när de vuxna ser att dörrfönsterna har slagits sönder och sedan att någon rivit upp spår i väggen som om med en stor krok... Medan spänningen bara stiger och stiger.
Det är ju också en förälders värsta mardröm, att komma hem och finna barnen bortrövade. Detta är bra filmskapande, på allvar. Men så var det ju faktiskt självaste Spielberg som stod bakom kameran...
God natt Landet Ingenstans
Skådespelarinsatserna ska såklart också berömmas. Robin Williams, Dustin Hoffman, Bob Hoskins och Maggie Smith är ju inga lättviktare direkt och de slår alla frivarv här.
Julia Roberts är givetvis också bra och så het som Tingeling. Snacka om snygga ben!
Jag står alltså fast vid att Hook är en bra film på riktigt, kanske inte mycket bra men helt klart bra, speciellt den första halvan.
Vissa säger annars att filmen är bra bara fram till dess att Peter kommer till Landet Ingenstans, men nej, för några av de bästa scenerna utspelar sig just där.
När de först kommer dit och man ser kapten Hooks krok slipas och Bob Hoskins sedan paraderar med den och damerna tjuter att här kommer Smee (Smee!) till tonerna av John Williams härliga musik, pam-pam-pam, pam-pam-pam, pam, pam, pam... Pam-pam-pam, pam-pam-pam-pam, pam... Paam, paam, PAAM... Det är svårt att hejda sig från att svänga med i rytmen... Och Bob Hoskins är helt underbar som Smee. Pixie devil kallar han Tingeling, eller älvajävel på svenska enligt översättningen i den här utgåvan, helt hutlöst! Stinking fairy översätts till fefjärten förresten. Också kul. Och hela piratbyn runt omkring kapten Hooks skepp är så förbannat jävla mysig!
Och då en av minstingarna bland de förtappade pojkarna är den enda som till en början känner igen Peter Pan i den vuxna Robin Williams kropp så är det så känslofyllt att man blir nästan tårögd, på riktigt!
Filmen tappar mig faktiskt först fram mot slutet, jag köper bara inte den blodlösa slutstriden mellan förtappade pojkarna och piraterna och har aldrig gjort det. Och de förtappade pojkarna är då vad de kallas i den svenska översättningen i denna utgåva.
Men vad hade å andra sidan varit alternativet? En mörkare film med blodiga bataljer som i Master and Commander? Med bara BARN på ena sidan? Knepigt. Kanske allra bästa därmed vore att helt undvika öppen väpnad konflikt mellan BARNEN och piraterna... Istället för att pojkarna använder typ kanoner i stil med slangbellor och liknande laddade med icke-dödlig geggamoja utan blodspillan. Det hade räckt med duell mellan Hook och Pan, samt mellan Hook och Rufio medan Pan är upptagen med underhuggare då han räddar sin dotter eller något, men håll resten av de förtappade pojkarna i bakgrunden, ha inte dem i strid med piraterna för just det funkar bara inte.
Så den sista halvtimmen ungefär är ganska klen, utöver svärdstriderna mellan Pan själv och Hook samt mellan Hook och Rufio...
Vad som gör den där striden mellan alla de andra förtappade pojkarna och hela piratbesättningen än mer förbryllande är att de tidigare sade rakt ut att de DÖDAR pirater... Det förekommer också dödande flera gånger under filmens gång. Filmen har lite problem med att bibehålla tonen alltså. Spielberg balanserat det hela väl under större delen av föreställningen men mot slutet blir det lite för tramsigt, samtidigt som Dustin Hoffman fortfarande spelar Hook som genuint livsfarlig.
En del annat får också en att klia sig i huvudet lite... Som att Smee ses som gatsopare sedan, vad ska det betyda egentligen? För Tingeling är också där och barnen blev verkligen kidnappade, så allt som hände hände. Är det tänkt att detta ska återknyta till fönsterputsaren som nämndes tidigare, skulle det ha varit Smee under täckmantel alltså? Som han återvänder till? Och var det på så sätt som Hook kände till barnens skolpjäs och baseballmatch, att han hade Smee spionera på dem i verkliga världen? Eller vad är verkligt egentligen? Vissa saker lämnas diffusa men mycket kan förvisso förklaras bort med magi också.
Så trots att jag när allt kommer omkring inte kan dela ut ett högre slutbetyg än tre av fem är Hook ändå en av mina personliga favoritfilmer genom tiderna.
Och det är så många små guldkorn här.
Kåta sjöjungfruar, asgrymt piratskepp och subtila små skämt som går totalt över huvudet på barn, som "Närsynt gynekolog!", som sannerligen gör det här till en film för hela familjen.
Hook alltså. En bra film.
Betyg: Tre av fem krokar värdiga en piratkapten. En bra film!
|
