|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13. Cubone
Cubone är en Pokémon. Pokémon nummer 104 av de ursprungliga 151 sorterna från det första spelet uppdelat på fyra (dvs Röd, Grön i Japan, Blå och Gul). Grejen med Cubone är hur som helst att den använder sin bortgångna mammas dödskalle som hjälm. Ja, här snackar vi redigt morbida grejer.
|
|
|
|
|
|
|
|
12. Mr. Bones
Det är Mr. Bones! Och nu menar jag ju inte karaktären från DC-serietidningarna. Eller från Judge Dredd. Eller från Star Wars... Eller den sydafrikanska komedifilmen. Nä, nu gäller det alltså titelkaraktären från Sega Saturn-spelet från 1996! Mr. Bones var väl Saturnens egen Stubbs the Zombie. Inget särskilt märvärdigt och inget som hamnade på den konsoltopplistan men ändå kul och udda nog och väl värt att nämnas.
|
|
|
|
|
|
|
|
11. Dokuro
Det är Dokuro! Och nu menar jag ju heller inte den där japanska svartvita stumfilmen från 20-talet av det förra århundrandet... Nä, nu gäller det såklart titelkaraktären från videospelet som gjordes för PS Vita detta århundrande. Och tillskillnad från Mr. Bones hamnade Dokuro faktiskt på sin konsols topplista och det på topp-3 t o m. Jodå, jag diggar detta makabra lilla lir.
|
|
|
|
|
|
|
|
10. De döda i Coco
Coco är en Disney Pixar-film. Och vet ni vad..?
Det är faktiskt den sista sevärda Pixar-filmen också, som för övrigt liksom smörgåsades in mellan en massa tröttsamma uppföljare åren innan och efter. Pixar var en kanonstudio ända fram t o m Insidan ut. Med undantag för bara Ett småkryps liv gjorde man bara bra filmer i hela 20 års tid, från Toy Story 1995 till ovan nämnda Insidan ut 2015. Numera är Pixar blott ett tomt skal av dess forna glans. Coco som kom ut i slutet av 2017 var som en slags sista kvarleva från de goda tiderna. Som en slags epilog. Passande nog då filmen handlar om efterlivet där vi ser en himla massa vandrande benrangel leva vidare...
|
|
|
|
|
|
|
|
9. Dry Bones
Vandrande levande skelett som kommer efter dig. Även i de familjevänliga Super Mario-spelen! Fucking sköldpaddsskelett efter vad man kan förmoda är döda Koopa Troopas! Hur fräckt som helst. Syntes först till i Super Mario Bros 3 på NES-tiden. Dry Bones (och namnet kommer förresten från BIBELN) har även inspirerat andra Mario-fiender i skelettform, som t ex pirayaplantor...
|
|
|
..och icke att förglömma självaste kung Koopa som vandrande skelettmonster! Dry Bowser som ni ser här ovan har blivit lite av en fanfavorit sedan hans skräckinjagande benknotor först syntes till i New Super Mario Bros från 2006 till Nintendo DS. Det var en så jävla fräck scen... Där i slutet av första världen ställdes Mario inför Bowser på en bro över lava inuti en borg, precis som i gamla Super Mario Bros. Skillnaden var dock den att när vår hjälte fick Bowser att trilla ner i lavan den här gången så verkade det verkligen ta död på skräcködlan. Skinnet och köttet brändes och smälte bort... Så att bara skelettet återstod. Alltså, Super Mario-spelen kan allt vara ganska mörka och brutala ibland.
|
|
|
|
|
|
|
8. Ghost Rider
En av de mindre kända superhjältarna från Marvel-serietidningarna. Ja, jämfört med sådana som Spindelmannen och Hulk då, som inte bara läsare eller filmfans utan folk i största allmänhet känner till. Nä, gamle Ghost Rider här är inte ett "hushållsnamn" direkt. Karaktären skapades under första halvan av det hippa 1970-talet, i ungefär samma veva som andra Marvel-superhjältar av antihjältetypen såsom The Punisher och Wolverine. Riktigt lika poppis som någon av dem blev Ghost Rider heller inte. Den där superfräcka brinnande dödskallen till trots... Spelfilmerna med Nicolas Cage ska också nämnas. Och resultatet var väl inte så illa eldpinkat. Man har ju sett värre.
|
|
|
|
|
|
|
|
7. Döden själv (i olika former)
Döden, Liemannen, da Grim Reaper... Oftast framställd som ett vandrande benrangel i mörk kåpa med huva och kånkandes runt på en lie att skörda liv med. En rätt vanlig representation i populärkulturen också. Man hade lätt fått ihop en hel topplista enbart med diverse Döden-karaktärer som alla följer just denna mall. Här för denna lista rabblar jag bara upp några exempel.
|
|
|
"Skelettmördaren" (Skeleton Murderer) i Ghouls 'n Ghosts som grävdes fram ur spelkistan här på sidan inför fjolårets Halloween är ju helt uppenbarligen baserad på Döden själv, även om det bara är en vanlig dussinfiende i det liret. Ett spel där Döden är allt annat än en dussinfiende är däremot PSX-klassikern Castlevania: Symphony of the Night. Och nej, detta är förvisso inte det enda spelet i den serien där en möter Döden men det var den delen som gjorde störst intryck på mig då det begav sig. Döden är också en återkommande karaktär i Terry Pratchetts Discworld-bokserie, eller "Skivvärlden" på ren svenska. På 90-talet gjordes det även flera Discworld-spel (som eftersom det var under andra halvan av 90-talet kom på just skivor) och tecknade TV-serier där ingen mindre än Christopher Lee gjorde rösten åt Döden. Apropå tecknade TV-serier har vi också Grim från Grim & Evil och senare The Grim Adventures of Billy & Mandy på Cartoon Network samt Grim Reaper som återkommande gästkaraktär i Family Guy. Och vem minns inte Döden med ett leende i Bill & Teds galna mardrömsresa? En uppenbar parodi på Döden i Det sjunde inseglet, ja.
|
|
|
|
|
|
6. Lego-skelettminifigurer
Lego-minifigurer i form av skelett har funnits sedan flera set inom Pirater och Borg från 1995. Det var en av det årets stora nyheter i Lego-världen. Jo, jag minns fortfarande TV-reklamen för Borg det året då Drakriddarna anföll kung Leos slott där ett levande skelett låg på lur! Detta att skelettet skulle vara vid liv var förvisso inte direkt det intrycket man fick av själva figuren med dess löst dinglande armar. Det framstod snarare som att det skulle vara kvarlevor efter någon fånge i en fängelsehåla bara eller något i den stilen. Men whatever.
|
|
Tids nog tillkom fler sorters skelettminifigurer, inte minst i "rebooten" av Borg 2007 där alla de goda riddarna kämpade mot en hel arme av besattta levande skelettkrigare, den här gången med fasta armar som gjorde att dessa benrangel faktiskt kunde hålla upp allahanda tidstypiska vapen som svärd, spjut och tvåhandsyxor. Man tackade och tog emot. Även om jag har en egen liten arme av odöda skelett från den eran blev det dock en bild på några av den första sorten här ovan. Da OG Lego-skelettminifigurer liksom. Som då man placerar dem som om de vandrade rakt emot en ändå gör ett creepy intryck med deras uttryckslösa anleten, döda ögonhålor och löst dinglande armar.
|
|
|
|
|
|
5. Skeletor
Utanför topp-5 kunde jag väl ändå inte placera självaste Skeletor..? Storskurken från He-Man alltså. Ja, ja... "Masters of the Universe" heter det väl om man nu ska vara riktigt petig. Själv var jag aldrig riktigt något stort fan av just denna franchise. Jag var alltid mer en Transformers och Turtles-kille. Visst hade jag några figurer och nog hände det att min mamma hyrde mig samlade avsnitt på VHS och jag hade några nummer av serietidningen på svenska... Och så hade jag en kompis som hade väldigt många He-Man-figurer, däribland alla ormmän, som vi lekte med hemma hos honom. Men jag var mer intresserad av den nyare He-Man-serien, The New Adventures of He-Man. Det var denna som jag faktiskt följde på TV. Således föredrar jag denna Skeletor med.
|
|
|
Den gamla Skeletor eller Skeletor som han framställdes i den gamla tecknade TV-serien, den som alltså var gammal redan då på 90-talet, var mest bara löjlig. Alltså, kom igen, det var han ju. Jag som hade missat den serien när den först gick på TV, och alltså bara sett vissa avsnitt i efterhand på video senare in på 90-talet, känner ju heller ingen direkt nostalgi för den gamla benskallen från 80-talet. Nej, ge mig "rymd-Skeletor" från 1990 vilken dag som helst! Ja, den nya tecknade TV-serien kom ut 1990, den första vågen av den nya linjen leksaker (som för övrigt bara kallades just "He-Man") släpptes redan 1989. Det finns såklart flertalet inkarnationer av Skeletor. Frank Langellas gestaltning i kalkonspelfilmen från 1987 mot Dolph Lundgren i rollen som He-Man måste ju nämnas. Och Skeletor i den ännu nyare tecknade TV-serien från 2002 var väl inte helt tokig. Och så har vi ju flera olika serietidningstolkningar med. Min Skeletor förblir dock den från rymden i framtiden. Och han fick sin beskärda del i rampljuset i Masters of the Multiverse-serietidningen från DC här om året. Vilket ni kan se på den övre bilden till höger.
|
|
|
|
|
|
4. Skull Master
Det är Skull Master ovanpå Skullmaster! Skurken och leksetet som jag äntligen fick tillfälle att täcka här för sidan under förrförra året efter många om och men. Nu befinner vi oss alltså runtomkring mitten på 1990-talet med brittiska Bluebird Toys leksetvärldar Mighty Max, som var en pojkvariant av deras egna gamla Polly Pocket för tjejer. Skull Master var hur som helst storskurken i Mighty Max. Jag är rätt så säker på att jag någon gång har kallat honom Skeletor Light och ändå rankar jag alltså honom före vad som mycket väl var den direkta förlagan, ja. Anledning? Jag har personligen många fler fina minnen från barndomen av Mighty Max-leksakerna än av He-Man. Så det så.
|
|
|
|
|
|
|
3. Skeleton Warriors
Skeleton Warriors var ytterligare en leksakslinje. He-Man var Mattel, Mighty Max var Bluebird (som senare köptes upp av just Mattel) medan Skeleton Warriors var från Playmates. Och då menar jag inte nakenmodellerna i Playboy heller... Nä, Playmates är leksaksföretaget mest kända för Teenage Mutant Ninja/Hero Turtles. Transformers är Hasbro och Takara förresten. Hela grejen med Skeleton Warriors var i vilket fall som helst just, öh... Ja, just THE Skeleton Warriors. De få hjältarna som fanns bestod inte av vandrande benrangel. Det stora skurkgalleriet gjorde däremot just det. Först och främst hade vi den vanliga ärkeskurken Baron Dark med den ovanliga förmågan att förvandla individer till levande skelett som inte kunde dödas då deras fallna benhögar bara återuppstod. Och där fanns en härlig blandning olika sorters skelettkrigare under hans befäl. Där fanns t ex en skelettbrud (såklart), där fanns en fyrarmad skelettvarelse och där fanns ett skelett som även var cyborg. Som liten pojk tyckte man det var skithäftigt med denna variation.
|
|
Någon ny supermegahit som den med just Turtles-leksakerna bidde det dock icke för Playmates med Skeleton Warriors. Faktum är att dessa passerade relativt obemärkt förbi då det begav sig, runt mitten på 90-talet och jag hade själv inga figurer. Inte heller kan jag minnas att jag någonsin ens sett de här figurerna i någon affär i Sverige. Det fanns dock en tecknad TV-serie också... Denna var väldigt kortlivad förvisso. Bara en säsong bestående av 13 avsnitt. Men jag fastnade verkligen för den från första avsnittet och följde den slaviskt på TCC. Den var... Typ som en mognare, mörkare tagning på He-Man faktiskt. Jag hittar ingen information just nu om huruvida serien sändes senare på TCC här i Europa än på ursprungskanalen CBS där i USA så jag gissar att jag måste ha varit tio eller elva år när jag såg den. Vilket nog var i precis rätt ålder också.
|
|
|
|
|
|
2. Skelettkrigarna i Det gyllene skinnet
Ja, när man talar om trollen. Trollen som i skelettkrigare i det här fallet. Skeleton Warriors. Titeln låter kanske lite lam på svenska. Det gyllene skinnet... Jason and the Argonauts handlar det om. Filmklassikern från 1963 med helt otroliga stop motion-animerade specialeffekter av den legendariske Ray Harryhausen. Jag såg den här filmen för första gången 1991 när jag var sju år gammal och jag blev helt blown away liksom. Och då speciellt, SPECIELLT, av den berömda striden mot de levande skelettkrigarna mot slutet av filmen. Detta var verkligen helt otroligt alltså!
|
|
Ovan till vänster är en konceptteckning av Ray Harryhausen och till höger en stillbild ur den färdiga filmen. Och fatta de kalla kårarna man fick som kid när man såg dessa beväpnade levande skeletten med jämna och bestämda steg marschera fram mot våra hjältar. Fatta. FATTA. Det här är ett av mina allra starkaste filmminnen evah... Och det är ju lätt att föreställa sig hur mycket detta lär ha inspirerat andra under årtiondena som följde. Levande vandrande skelettfiender är inte direkt något ovanligt om man säger så... Tänker rollspel i olika former och diverse senare fantasy inom film, leksaker, allt möjligt. Stalfos i Zelda någon? Bara på rak arm liksom.
|
|
|
|
|
|
1. Jack Skellington
Nummer ett. Pumpakungen av Halloween-staden i Tim Burton's The Nightmare Before Christmas, den stop motion-animerade kultfilmen som inte regisserades av Burton själv utan av Henry Selick... Och som jag redan har plockat ur filmhyllan och skrivit om här för POPKORN.
Likaså har Jack i egen hög person tagits upp tidigare, då karln utnämndes som den trettonde tomten här på sidan. Denna "bone daddy" var ju även med på den där pumpaskalletopplistan som nämndes i inledningen!
Så att jag nu dessutom placerar honom på första plats här på benskallelistan känns kanske en smula förutsägsbart för vissa återkommande, och såklart väldigt uppskattade, läsare...
|
|
..men vet ni vad, så är det. Så är det bara. Jack Skellington är då inte bara etthundra procent vandrande benrangel (med utmärkande benskalle!) men han är dessutom både den populärkulturellt mest framträdande, och detta är trots allt en sida kring just populärkultur, och den med störst anknytning till Halloween, och denna lista görs trots allt just med anledning av Halloween. Han är, med andra ord, det mest självklara förstahandsvalet. Och så är det bara. Muahahaha...
|
