|
|
10. Finns det inga snälla barn? (Spindelmannen sv nr 12-1991, am #314)
|
|
Juletider nalkas för vår vänliga kvarterspindel och med detta får herr och fru Parker reda på att de blir vräkta från sin bostad med omedelbar verkan. Kanske julfesten på jobbet kunde muntra upp - om det bara inte vore avdragsgilt från lönen. Till slut finner Spidde i alla fall en gnutta julefrid, när han får hjälpa tomten spöa upp ett gäng gamla hederliga bovar. Och ett nytt boende fixade ju sig till slut, även om paret Parker måste bo hemma hos Peters faster ett tag framöver.
|
|
|
|
|
9. Die Hard (spelfilm, 1988)
|
|
Julfesten på kontoret blev kanske lite väl stökig när tyska bovar bryter sig in i skyskrapan Nakatomi Plaza. Som tur är befinner sig den hårdnackade snuten John McClaine på plats och han är mer än villig att gå över blodiga lik denna julaftonens natt, allt medan han låter kaxiga onliners hagla vilt. Det bästa är ändå sensmoralen mot slutet, där en sympatisk tjockfarbror till uniformpolis som tidigare hade plågats av skuldkänslor över att ha vådaskjutit ett barn, nu lär sig att det är helt OK att döda människor trots allt (så länge de är tyskar som heter Karl i varje fall). Det är vad vi kallar den rätta julandan. "Yippie kai yay motherfucker!"
|
|
|
|
|
8. He-man and She-Ra: A Christmas Special (TV-special, 1985)
|
|
I denna helt bedrövliga tecknade TV-special finner vi att ett par jordebarn försöker lära He-man och gänget om julens innebörd. Detta till fullständigt usel - och på sina ställen suspekt LSD-trippad - animation och en helt malplacerad Transformers-rip-off till delmoment. He-mans och She-Ras julspecial är helt enkelt så ruskigt skitdålig att det hela blir väldigt ofrivilligt roligt. Vår personliga favoritscen är när mörkrets furste och planeten Eternias baneman Skeletor utbrister "Sluta slicka mig, jag blir ju så våt!" Vi låter detta vara öppet för tolkning.
|
|
|
|
|
7. Batman Returns (spelfilm, 1992)
|
|
Filmen om Batmans återkomst är i själva verket en tragisk julsaga om Catwoman, utspelad i Tim Burtons sedvanliga viktorianska miljöer. Pingivinen är de gångna jularnas spöke, Batman själv är de nuvarande jularnas spöke och kattkvinnan är de kommande jularnas spöke... Detta utifrån Christopher Walken i rollen som Max Shreck då. Men filmen kan också ses ur Michelle Pfeiffers kattkvinnas perspektiv som både en Askungen- och en Flickan med svavelstickorna-berättelse om den eländiga tösen som lämnas att dö i vintermörkret. Förvandlingen tillika återuppväckelsen leder till en sargad och störd tös med klös som är redo att dö om igen och igen. Passande nog sammanfattas denna saga med en sista dödskyss under julgranen.
|
|
|
|
|
6. Ensam Hemma (spelfilm, 1990)
|
|
Den första filmen om pojken som lämnades ensam hemma över jul har en väldigt speciell - vågar vi säga magisk - stämning över sig. Mycket tack vare trolska symfoniska melodislingor med passande tillhörande bildspel och den hemtrevliga bilden av julen som en familjehögtid. Mest av allt önskar sig lille bortskämde skitungen Kevin i julklapp att hela hans familj skulle försvinna. Vilket de gör (tycks göra). Därefter följer vägen till självinsikt och ödmjukhet för lille Kevin. En fin liten berättelse. Och så får han tampas med dumma inbrottstjuvar också och lägga ut roliga fällor för dem. Kul i bästa Tom & Jerry-fasoner.
|
|
|
|
|
5. Mupparnas julsaga (dockfilm, 1992)
|
|
Vid sidan om Disneys Musse Pigg-version torde väl Mupparnas julsaga vara en av de mest unika tolkningen av Charles Dickens klassiska verk. Som alla bör känna till handlar det här om den bittre och hänsynslöse affärsmannen Ebenezer Scrooge, här gestaltad av Michael Caine, hans ömkliga jul och hur han genom dåtidens, samtidens samt framtidens gastar efter många om och men återupptäcker meningen med högtiden. Mupparnas version varvar dessutom moralkakorna med oförglömliga sång och dansnummer med våra kära muppar - och vi viker oss dubbla av skratt.
|
|
|
|
|
4. Tokyo Godfathers (animé, 2003)
|
|
Tänk om tre vise personer kom att finna ett gossebarn och det inte fanns något spår kvar av föräldrarna. Har barnet blivit övergivet? Eller har föräldrarna råkat ut för något? Våra tre "vise" - i det här fallet en förrymd tonårsflicka, en alkis och en transa - bestämmer sig i vilket fall för att ta hand om barnet, spåra upp föräldrarna samt ta reda på hur det hela ligger till egentligen. En till synes omöjlig uppgift som tar dem runt hela Tokyo mitt under julfirandet. Det är svårt att inte charmas av detta mästerstycke till japansk animation, löst baserat på en roman daterad tidigt 1900-tal.
|
|
|
|
|
3. Edward Scissorhands (spelfilm, 1990)
|
|
En minst sagt egendomlig berättelse om den lika plågade som unike Edward som har begåvats med saxar istället för händer... Edward bodde en gång i ett ödsligt slott tillsammans med sin skapare. När denne dog lämnades Edward helt ensam. Edward förblev ensam ändå till dagen då hemmafrun Peg hittar honom när hon tittar förbi slottet för att sälja kosmetika. Hon tyckte synd om Edward och tog med honom hem. I en idyllisk villaförort tilläts Edward bo tillsammans med Peg och hennes dotter Kim. Där fick han klippa buskar och göra skulpturer av is. I övrigt sken solen året om och det var aldrig någon vinter. Edward hade det bra ett tag med sina nya vänner. Han och Kim började dessutom tycka särskilt mycket om varandra... Men så en dag blev Edward utstött av människorna i villaområdet och måste fly tillbaka till sitt ödsliga slott. Där bor han än idag och där fortsätter han också att göra isskulpturer av sin älskade Kim... Flingorna som blir till när Edward hackar sig igenom isblocken far sedan iväg med vinden ner mot den lilla orten och det är så det kommer sig att det numera snöar där (snyft).
|
|
|
|
|
2. Nightmare Before Christmas (stop motion animation/musikal, 1993)
|
|
|
I högtidernas värld, i staden av Halloween bodde en gång skelettmannen Jack, utnämnd av stadens invånare som pumpakungen. Varje år jobbade Jack och de andra väsendena i staden hårt för att se till att Halloween-firandet blev så läskigt som bara möjligt för världens alla barn... Men så en dag tröttnade Jack på att varje år behöva upprepa samma gamla rutiner. Jack får en uppenbarelse. Han bestämmer sig helt sonika att ta över en annan högtid! Med siktet inställt på julen låter Jack kidnappa tomten och påbörja sin egen tolkning av julhelgen.
Eller som Jack själv uttrycker det i en av filmens många klockrena sångnummer:
You know, I think this Christmas thing,
is not as tricky as it seems.
And why should they have all the fun?
It should belong to anyone!
Not anyone, in fact, but ME!!
Why, I could make a Christmas tree!
And there's no reason I can find,
I couldn't handle Christmas time.
I bet I could improve it too,
and that's exactly... What... I'll... Do...
Hee, hee, hee!!
Eureka! I've got it! This year Christmas will be ours!!
Det blev tredje gången gillt för Tim Burton på vår lista. Nightmare Before Christmas är - minst sagt - annorlunda och en gammal favorit för oss på SPPS som tål att ses om och om igen såväl till Halloween som i samband med julfirandet.
|
|
|
|
|
1. Gremlins (spelfilm, 1984)
|
|
Vad är det med föräldrar som alltid lyckas köpa farliga klappar till sina barn? Och trots att det finns tydliga säkerhetsförordningar är det ju likt förbannat att man inte klarar av och följa dem! Året är 1984 och unge Billy får ett mycket egenartat husdjur i julklapp... Det är ett pälsdjur som är ungefär lika stort som en katt men det kan nynna på melodier, gå upprätt och har knubbiga små händer som det använder högst flitigt. Billy har fått en alldeles egen mogwai! Likt med de flesta djur finns det vissa regler för skötsel av en mogwai... För det första får den inte utsättas för starkt ljus då det kan skada den. För det andra får den inte komma i direkt kontakt med vatten. Och för det tredje får den inte matas efter midnatt. Vad Billy inte känner till är att det inte bara är för mogwaiens skull som det är viktigt att man inte slarvar med den andra och den tredje regeln. Något som han dock kommer att bli plågsamt medveten om.
Gremlins är en kär barndomsfavorit för alla oss 80-talister. På ett helt makabert sätt varvas galghumor med rena skräckinslag då den lilla staden steg för steg invaderas av de sadistiska små kräken. Precis som vi gillar det med andra ord.
|
|
| | | | | | | | | |
