Vi har haft bättre stunder och vi har haft sämre stunder men oavsett vilket har vi under årens gång ändå fortsatt utvidga Mighty Max-arkivet här på POPKORN... Tanken har alltid varit att i sinom tid täcka samtliga set som finns inom alla tre utkomna vågorna och den tiden är faktiskt snart kommen! Det har sannerligen dröjt längre än först förväntat, men nu kan man i alla fall räkna med att den målsättningen kan uppnås inom en överskådlig framtid. Och med detta konstaterat tar vi vårledigt här på redaktionen! Ja, runtom på somliga andra ställen tar de ju sommarledigt istället men vi ser inte riktigt vitsen med det. Låt gå om typ sockerbagarnas medlemstidning har uppehåll över sommarmånaderna men de som är dedikerade åt ämnen ā la popkult är väl medvetna om att alla möjliga följare från grundskolan upp till högskolan har just sommarloven som gemensam nämnare? De flesta avskärmar sig ju heller inte direkt från den digitala världen för att vara ute i solen eller liknande så vari ligger logiken i att försvinna från radarn just under den årstiden då en stor del av dem som man vänder sig till inte är upptagna med en massa skolarbete? Mm, just det. Snarare är det väl mycket vettigare att ta vårledigt då de som kan tänkas följa oss ändå har allt från nationella prov till sluttentor att tänka på just under den här sista spurten av läsåret. Så det så. Dessutom har vi faktiskt en baktanke med det här... Den senaste hösten och vintern har varit oerhört produktiva för sidans del. En sak som vi får hålla i åtanke är dock att alla våra tidigare topplistor ännu ligger nere vilket indirekt blockerar uppkomsten av nya sådana också... så vi passar alltså på nu under vårmånaderna att fokusera på avdelningen topplistor och återkommer till utbyggandet av Mighty Max-arkivet senare under sommaren som följer. Vore det helt och hållet upp till undertecknad, då hade jag nog gladeligen bara kört hårt och avverkat hela den tredje vågen i ett kör ska ni veta! Men nu handlar det inte bara om mig så då kan jag heller inte vara så självisk att uteslutande spendera så mycket tid och resurser på något som mest ligger mig personligen varmt om hjärtat, på bekostnad av allt annat. Skulle inte tro det. Då får det alltså hellre bli så att vi tar våren ledig från nya uppdateringar under tiden som topplistorna ses över på allvar och när den saken är klar fortsätter vi vidare in på den mäktiga tredje och avslutande vågen av pojkstrecken med Max, precis där vi nu lämnar det. Vi tar det steg för steg och först och främst har vi den tredje vågens Doom Zones framför oss. Men vad falls?! Är det inte fyra zoner från den föregående vågen som man ser där nere?! Mm, jo. Visst är det. Gjorde leksaksnissarna på Bluebird inga fler eller? Jodå, det gjorde de. Tillskillnad från både första och andra vågen verkar det dock som att man inte hade samtliga sex zoner färdiga redan från start utan fyllde på med två åt gången allteftersom. Så verkade vara fallet i Amerika om inte annat, fast här i Sverige hade emellertid både Handen och Flugan (de två första zonerna ur tredje vågen) bilder på alla sex nya Doom Zones på baksidan av förpackningen. Nedanstående baksidbild är alltså den amerikanska versionen vilket för övrigt förklarar de amerikanska namnen på seten: "Mighty Max Ape King" istället för vår "Mighty Max Saves the Kingdom of Gargantua" och "Mighty Max Dino Lab" istället för tuffa "Mighty Max Blows Up Mutasaurus" osv, osv. Ja, jösses alltså. Det är ju enbart "Battle Cat" som låter häftigare än sin europeiska motsvarighet men det är ju då i sin tur enbart för att det är praktiskt taget från He-Mans Battle Cat (faktiskt, därför är "Battle Cat" det enda setet med markeringen "inringat R" för registrerat varumärke!) och då associerar man ju till det. Generellt är de europeiska titlarna betydligt fräckare och det är faktiskt vad de kallades här så det är också vad vi kallar dem. Att vi nu, typ gör ett litet undantag beror bara på att jag köper konceptet med att presentera två nya set åt gången såhär. Det blir lite mer spännande på så sätt. Man kan ju undra vad som kommer härnäst liksom. Det blir lite roligare helt enkelt. Så när det är dags igen att ta tag i Mighty Max-uppdateringarna senare i år, då börjar vi mao med de två första zonerna i ordningen (vilket f.ö passar mig personligen bara fint eftersom det var just de två som också råkade vara mina första zoner ur den här vågen), sedan följer vi upp dem med nästa par samt nästa igen därpå, innan vi fortsätter ännu längre in på våg nr 3. Så det så. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Uppdaterat 2016-09-10: Så var sensommaren kommen till slut och i och med det var det alltså också dags att återuppta utbygganden av Mighty Max-arkivet här på POPKORN. Som sagt var, så ska det bli. Även om undertecknad önskar att det hände under trevligare omständigheter bakom kulisserna än de som för närvarande råder och som vi för övrigt inte behöver gå närmare in på här och nu, så ska vi ju inte låta oss nedslås av det utan tvärtom bara köra på och köra hårt! Och nu följer jag ju dessutom vår ursprungliga planering så som det var tänkt med, sedan när exakt det som jag skriver här just nu kommer vidare ut på nätet, det får den som lever som alltid se helt enkelt. Nåväl, utan ytterligare fördröjningar börjar vi nu på den tredje vågens Doom Zones i alla fall! Uppdaterat 2016-10-08: Årstider kommer och årstider går. Sommaren har så smått övergått till höst och på plats i vår nya och åter stationära redaktion står vi fast vid våra ord och gör då vårt bästa för att hålla vad vi lovat... För närvarande så innebär det ytterligare två nya Doom Zones ur den tredje vågens Mighty Max att presentera här i vårt lekcenter. Mycket nöje! Uppdaterat 2016-11-19: Tredje gången gillt eller? Turen har i alla fall kommit till det tredje och sista paret av den tredje och sista vågens Doom Zones att få dess beskärda del av uppmärksamhet här på sidan. Och vilken avrunding, det må man säga! Läs vidare för vad som man rent spontant kan påstå vara de häftigaste, fyndigaste och maffigaste stora så kallade banorna i Mighty Max! Precis nedanför här ser ni förresten de artwork-bilderna som bytte ut två äldre Doom Zones åt gången för att steg för steg göra plats åt hela det senare sexpacket. Handen och flugan var då först ut. Därefter kom ödlan och råttan - och så sist men verkligen inte minst har vi nu alltså de mäktiga Cyberskull och Nautilus! Uppdaterat 2017-01-21: En dag på gamla Leksaksmagasinet såg vi fyra nya sk "kroppar" hängandes där bland alla Doom Zones och Horror Heads. Över 20 år senare kan ni läsa mer om Battle Warriors här på POPKORN! Och så kan det gå! Ja, snarare än att fortsätta rakt uppifrån och ner med de diverse Mighty Max-huvudena så inleder vi det nya året med något nytt för tredje vågen i ordningen och hoppar rätt på Battle Warriors-figurerna! Dylan avfärdade tanken på "kroppar" som redan nämnt i texten om Magus så han hade då inga egna sådana men vi hade en till kompis i den egna Mighty Max-klubben som likt undertecknad var av en annan åsikt och oss emellan hade vi alla fyra. Jag hade Hydra och Fang medan han hade Conqueror och Lava Beast så tillsammans kunde vi leka bäst vi ville med alla fyra figurerna (och i efterhand köpte jag in de båda som han hade till mig själv också). Uppdaterat 2017-03-18: Det kom visst två Battle Warriors till som vi inte ens kände till som barn!! WTF liksom? Jag vet eller hur? Erhm, ja, hur som helst, här har vi nu Gargoyle och Cybot alltså. Och här nedan ser ni även hur tomtenissarna på Bluebird fyllde på raden med Battle Warriors. ^_^ Uppdaterat 2017-05-12: Monsterhuvuden alltså... Vilket i praktiken var exakt vad Horror Heads var för något men ja, ja. Dessa var dock i skalan mindre än Horror- men större än Shrunken Heads... Sedan huruvida någon egentligen efterfrågade något sådant, det vete fan men här har vi dem i alla fall, sex stycken sk Monster Heads som trängde sig in någonstans mitt i typ under våg tre. Och med detta tar vi ytterligare en paus från utvidgningen av Mighty Max-arkivet här på sidan. Från början var det ju faktiskt tänkt att vi skulle ha hunnit plöja rätt igenom hela den tredje vågen fram till augusti i år men pga en massa skit som har inträffat under det här senaste året (faktiskt exakt sedan maj 2016) har vi trots allt tvingats att dra ner på tempot sedan i höstas och nu märker jag att det ändå är bättre om vi tar det lite lugnare snarare än kör slut på oss själva bara för att försöka hinna med vår egen mer ideella än ideala deadline. Det vi har kvar av tredje vågen, som vi alltså får återkomma till när tillfälle ges längre fram, är fyra stycken nya Horror Heads, åtta stycken nya Shrunken Heads, tre nya uppsättningar av Heroes & Villains samt ett styck större set, nämligen storskurken Skullmaster själv avbildad som megaskalle! Stort tack till alla läsare för visat intresse och tills vidare säger vi bara... Fortsättning följer. Uppdaterat 2019-07-14: Efter ytterligare ett motorstopp som heta duga, om än inte på långa vägar lika långvarigt som mellan de åren då hela sidan kraschade, har det äntligen blivit dags igen. Det har gått två år, två månader och två dagar sedan Mighty Max-arkivet senast uppdaterades här på POPKORN och då hade jag heller inte långt kvar till att ha täckt hela linjen. Så nu kör vi igen alltså! Det här blir den första av sommarens fyra planerade uppdateringar just vad gäller småvärldarnas Mighty Max. Och först ut denna soliga sommar är de fyra sista Horror Heads-seten. Heads-seten alltså. Inte headseten. Där borta i Amerika släpptes förresten också dessa parvis. Först fick de Rhesus 4, omdöpt till Hydron, samt Talon, omdöpt till Clawber, under tiden då de fyra föregående Horror Headsen från andra vågen fortfarande fanns ute på marknaden. På den här sidan av Atlanten släpptes dock vad jag vet alla dessa fyra i samma veva, och då jag inte vill att detta ska dra ut ännu mer på tiden än det redan har gjort fram tills nu så tar jag också en närmare titt på alla fyra i ett svep här och nu. Mycket nöje och stort tack för visat intresse! Uppdaterat 2019-08-04: Nu är det full fart framåt. Härnäst på tur står en uppsättning av åtta nya Shrunken Heads för den här vågen så utan någon vidare fördröjning kör vi bara på alltså! Detta är för övrigt den andra av sommarens totalt fyra planerade uppdateringar och om blott en månad till förväntar jag mig ha plöjt rakt igenom de återstående två också! Uppdaterat 2019-08-24: Vi närmar oss slutet på linjen. Efter dagens uppdatering återstår bara det allra sista stora leksetet där allas vår mäktige Max en gång för alla gör upp med sin ärkefiende Skull Master. Men först ska grabben göra upp med inte bara Skull Master utan också Lava Lord och Doom och deras respektive anhang i den tredje vågens uppsättning av Heroes & Villains-figurerna. Uppdaterat 2019-09-04: Sommarlovet må vara förbi för i år men ännu är själva sommaren inte över och vi hade ju en uppdatering kvar till att ha täckt samtliga Mighty Max-set från samtliga vågor... Här är den nu. Den stora finalen. Den sista bossen. Skull Master, i form av det enda officiellt utkomna MEGA HEADS-setet!! Klicka vidare för att läsa mer om hur hela Mighty Max-linjen slutade. 1) Doom Zones 2) Horror Heads 3) Monster Heads 4) Shrunken Heads 5) Battle Warriors 6) Heroes & Villains 7) STÖRRE set

Doom Zones
Mighty Max Grips the Hand
Okej, då är det dags igen. Dags att ta tag i det här med den tredje och sista vågens Doom Zones och passande nog börjar vi alltså med handen. Det allra fräckaste vi visste med de tidigare vågornas fördömda zoner var då en sådan gick emot mallen och vågade vara något annat än ett stort huvud. Temple of Doom var praktexemplet på detta, medan spindeln och skorpionen var fräcka som sådana men lämnade en hel del att önska då man såg vad som fanns inuti banorna utöver de stora krypen. Sedan kom handen. En avhuggen eller avsliten eller på annat sätt avskiljd äcklig jävla hand alltså. Ja, bortsett från det smått dumma i att de typ målat in sig själva i ett hörn som nu fick ha handen i handflatan på en annan hand på förpackningen (och jag tyckte alltid att de då åtminstone kunde ha haft högerhanden i flatan på en likadan vänsterhand men nåja), så var det sannerligen en freaky idé. Och det funkar! Pluspoäng för stortruten med huggtänder och en slingrande tunga som visar sig då man drar isär pekfingret från den fula gula nageln och neråt. Insidan av handen påminner lite om andra vågens Corpus men med bättre närvarokänsla, fränare minifigurer (varav den ena är rörlig men ej löstagbar) och en relativt stor trädmonsterfigur som får mig att tänka på omslaget till Iron Maidens "Fear of the Dark", deras då senaste album för övrigt. En tillfällighet? Döm själva.
Mighty Max Swats the Fly
Flugan från 1986 med Jeff Goldblum i titelrollen är nog DEN äckligaste filmen jag såg som liten grabb tidigt 90-tal. När flugfan spyr, när käken lossnar och fortsätter sprattla på golvet eller när tjejen drömmer om att hon föder en levande jättelarv till världen... Fy helvete alltså!! Flugan från 50-talet var bara creepy. Flugan från 80-talet var däremot VIDRIG... Och så var även denna enorma flugskit - helt uppenbarligen den här vågens motsvarighet till den tidigare nämnda jättespindeln från våg 1 respektive skorpionen från våg 2. Likt dessa är även flugan som bäst i dess kompakta stängda form då insidan känns ganska öde och trist. Olikt dessa består delar som vingar och ben till den yttre flugan av delarna till inte bara ett utan två mindre kryp som döljer sig där inne. Dessutom öppnar man upp banan åt olika håll så det märks att de försökte vara lite mer innovativa med denna så... Tummen upp för det om inte annat. För övrigt är den lilla flugfiguren helt okej med och de stora yttre flugögonen är ju å ena sidan ganska fräcka, visst, men å andra sidan blir de lätt dammiga som fan och är därtill för jävla jobbiga att rengöra! Jag försökte få rent dem med en våtservett och resultatet ser ni bäst själva här ovan till höger... >_<
Mighty Max Lashes the Lizard
Ännu en "annat än ett stort huvud" bana bland tredje vågens Doom Zones... Och visst, vi bara tackade och tog emot! Jag hade inte den här själv som barn men har för mig av att en av kompisarna kunde skryta med det för jag har halvtydliga minnesbilder av den ståendes på display i hyllan på hans rum... Fast vid den här tiden började vi småttingar så smått växa upp och då fick den väl även bara stå där för allmän beskådan snarare än faktiskt lekas med. Vilket för övrigt kan förklara varför jag bara har halvtydliga minnen av den från barndomen. En annan sak jag minns dock är att den här ödlan tydligen är direkt baserad på den ödlan till husdjur som vår hjälte Max hade i den tecknade TV-serien. Bara lite kul kuriosa där. Vad gäller själva banan så jodå, nog håller den måttet. Den ser rätt häftig ut utan att för den sakens skull vara så motbjudande som de föregående två denna våg dvs handen och flugan. En kul detalj är att man kan få tungan att åka in och ut. Insidan påminner annars kanske lite väl mycket om den i förra vågens Hellcat om än snäppet mer magstark men överlag är det en okej bana för de som inte har något emot att stampa omkring i inälvorna på en ödla. Skurkfiguren som medföljer är minst sagt en av de intressantaste i serien och det lilla monstret med facehugger-vibbar är heller inte helt tokigt.
Mighty Max Traps Rattus
Det mest intressanta med Rattus är att det fram till den här tidpunkten var det första stora huvudet bland zonerna från den tredje vågen. Ja, den tidigare normen hade alltså blivit undantaget. Och detta gjorde ju Rattus mindre typ nymodig redan från start men det mest oroväckande med råttfan var att den onekligen förde tankarna till andra vågens Horror Heads resp. hela seriens sunkigaste bottennapp; den förbannade varulven! Tråkstilen, gråskalan, de där jävla öronen och t o m buren på insidan! Det är ju som om vem eller vilka som än kunde beskyllas för varulven gavs en chans till att få samma kassa idéer att fungera. Jag kan dock inte påstå att Rattus är någon vidare lyckad bana. Bättre än varulven är den ju, men det säger ärligt talat inte alls mycket då precis ALLT ANNAT är bättre än varulven. Det häftigaste med Rattus är att råttnosen och morrhåren kastar en skugga likt en jättespindels, vilket är precis vad det visar sig vara på insidan med men sedan är det liksom slut på det roliga... Ok då, skurkfiguren som gömmer sig högst upp där inne går väl an men i övrigt är banan trist samt stel, den rörliga plattformen och falluckan under buren känns plastiga, banan är jobbig som fan att stänga igen och svävaren som bygges ihop med råttöronen är en jävla mardröm att få till. Då jag plåtade Rattus inför den här texten så gav jag till sist bara upp. Den var inte värt besväret.
Mighty Max Bytes Cyberskull
Handen och flugan, ödlan och råttan och så Cyberskull och Nautilus... Det var verkligen i den ordningen med som jag samlade på mig den sista vågens samtliga Doom Zones. De två förstnämnda hade jag minsann sedan barndomen, ödlan vill jag minnas ha sett hos en kompis åtminstone men de tre senare var i princip helt nya för mig när jag kompletterade samlingen som vuxen. Då råttan inte var något att jubla över direkt så hade jag typ inte några förväntningar alls på de sista två i serien. Gissa om jag blev överraskad alltså! Speciellt vad gäller Cyberskull! Fastän den inte är "annat än ett stort huvud" som därtill dels öppnas med en sådan där "vanlig pigg" så är den ändå även allt annat än fantasilös. Den lyckas t o m få gråskalan att fungera fint! Likt den första vågens Skull Dungeon så ger även Cyberskull underlag för lek på bägge sidorna av "väggen" med trappgångar däremellan när banan är öppen. Och då man öppnar den drar man först upp visiret från ögonhålorna varvid åsynen av vad som döljer sig bakom bidrar ytterligare till det överväldigande helhetsintrycket. Vidare plockas öronsnäckan loss för att agera någon form av farkost, det finns flera rörliga delar inuti, hjärnan kan fästas på olika platser i banan och den lilla skurkfiguren är faktiskt relativt stor och allmänt häftig. Cyberskull är fan i mig bäst!
Mighty Max Sinks Nautilus
Här har leksaksdesignern(a) på Bluebird låtit fantasin flöda fritt alltså för Nautilus liknar verkligen ingenting annat bland vare sig Doom Zones eller Horror Heads eller några andra set. Till att börja med står den här nautilusen rakt upp på ett sätt som ingen annan bana. Andra "annat än ett stort huvud" banor såsom Lizard eller Temple of Doom dessförinnan låg ju ändå platt ner. Även de stora krypen var mer eller mindre platta, mest så spindeln och minst så skorpionen men ändå. Nautilusen står dock verkligen helt upprätt. Och ja, "natilusen" stämmer bra... Först trodde jag att det här skulle föreställa någon slags havssnigel blott typiskt nog döpt efter Kapten Nemos u-båt men nej, en snabb koll på wikipedia förvissade mig om att "Nautilus" högst troligen faktiskt är en nautilus med, dvs en typ av bläckfisk med snäcka. Detta läckra yttre skalet döljer en helt annorlunda typ av lekvärld under ytan. Ingen annan Mighty Max öppnas upp så här. Den påminner i det närmaste om självaste Skull Mountain för sjutton och där i bakgrunden är det ju som rena rama plattformsbanan med allt från stegar och trappor till fällor och annat smått och gott... Det stora blötdjuret som dras loss rätt ur skalet är sannerligen något speciellt... Det har en stor trut som man kan öppna och Max kan rida på dess rygg. Medföljer gör även ett annat urflippat slags fordon och en slemmig skurkfigur. Coolt.

Horror Heads
Mighty Max Rams Rhesus 4
Vad sjutton ska det här föreställa egentligen? En rhesusapa? Tja, jag antar att den är väl något apliknande... För det ska väl inte vara den thrakiske kungen från Iliaden heller? Problemet är att det ser inte ut som en rhesusapa direkt. Mer som en babian av något slag. Och så alla dessa cybernetiska komponenter påklistrade. Nej, jag gillar inte denna design alltså. Bara någon slags slentrianmässigt monstruös skalle känns allt ganska tröttsamt så här långt in i serien. Det bästa med Rhesus 4 får vara hur man öppnar banan. Det gör man inte med någon vanlig pigg utan genom att trycka ner den metalliska andra underkäken och då bara säger det plopp liksom. Insidan är dock inte så mycket att hurra över. Och värst är då "väggen" där bak för titta bara så plastigt det ser ut! Skurkfiguren som man får med är också både plastig och trist. Vidare så ska man byggga ihop en farkost med den där metalliska underkäken och den snorgröna delen. Och detta funkar bara inte. Här känns det verkligen som att de har strulat till något för det verkar som att det saknas en kloss som hade möjliggjort för Max att faktiskt kunna rida på farkosten. Nej, detta är en sådan bana som man för det mesta låter ligga och samla damm.
Mighty Max Crushes Talon
En dödskallebana. Sådana har vi sett förr. Skull Dungeon, Skull Crusher, Venom, Cyberskull. Dessutom väntar Skull Master modell krymp och mega på att utvärderas här på sidan. Talon är dock det första Horror Heads-setet i form av en dödskalle. För att särskilja den från de andra "vanligare" skallarna slängde man dessutom på en monsterhand som greppar Talon från ovan. Och ja, jag fattar ju exakt varför man kände behovet att göra det. För den hade då sett lite väl "naken" ut utan. Men resultatet ser heller inte riktigt klokt ut. Problemet är att de gjorde mittenfingret till den stora larven på insidan vilket inte blev så lyckat för utsidans utseende. Det sticker ut helt enkelt. Man ser direkt att mittenfingret hänger inte riktigt samman med resten av handen. Men bortsett från detta är Talon en rätt så lyckad bana. Tänderna är blodiga och man kan röra på underkäken. Man öppnar banan genom att hålla ned området för överkäken varefter hela underkäken blir till en slags farkost. Och så får man två stora monster med däri; den tidigare nämnda larven samt en jättelik gam som man med en gnutta pillgöra faktiskt kan få att hålla fast Max mellan dess klor! Så allt som allt tycker jag bra om Talon. Det är allt en fräck liten bana.
Mighty Max Out-Freaks Freako
Freako förefaller vara den mest sällsynta av dessa fyra Horror Heads. Och vad baserar jag detta på? Jo, det senaste dryga halvåret har jag nämligen kollat in priserna och tillgängligheten på ebay, så jag hade något att gå på just inför den här texten. Hela kvartetten är ju relativt sällsynt men av alla fyra är ändå de två ovanstående, Talon och Rhesus 4, de som man oftast hittar flest av. Nöjer man sig med att köpa dem kompletta men lösa behöver man heller inte punga ut mer än omkring 300 spänn stycket. Freako och Beetlebrow kan däremot vara något mer besvärliga och kostsamma att få tag på. Och då speciellt Freako alltså. Just i skrivande stund har priset på Beetlebrow förvisso skjutit i höjden och ligger på runt 1500 sek, men själv fick jag den för mycket mindre än så och det är ett set som brukar dyka upp ganska ofta tycker jag. Freako kan det däremot gå flera månader mellan att man ser igen och det är sällan den säljs för under tusenlappen ens lös. Och den är ej värd pengarna kan jag lova! Såvida man inte samlar just för att ha alla rekommenderar jag er att undvika den här. Det är den mest gräsliga i hela bunten och för tankarna till våtvarulven med de där slängkapporna som ska likna monsterclownens röda hår när banan är stängd.
Alla de där monstergubbarna som man ser ingjutna i plasten runt omkring den öppna banan ger just ett plastigt och allmänt billigt intryck. Som om det vore ett billigt Happy Meal-set eller nåt. Den stora monsterhunden är okej om man bara bortser från den där röda hårkappan som verkar vara fastsydd till bakdelen på odjuret. Men vad sjutton ska den tvåhövade, trearmade figuren i svarta boxershorts föreställa? Varför kunde de inte bara ha en creepy clownfigur med istället? Men det kanske allra sämsta återstår... Den här banan är så dåligt utformad att Max kan inte stå fast på stället där han "ska" stå om man vill kunna stänga banan. Nej, så här får det se ut minsann. Och kolla hur dumt det dessutom ser ut med skurkfiguren platt som en sardin på burk där uppe. Fail.
Mighty Max Zaps Beetlebrow
Denna bana... Kan stå upp! Helt på egna ben! Och det ser faktiskt ganska gulligt ut. Om intentionen var att det skulle vara läskigt vet jag inte men bra fyndigt är det i alla fall. Om inte annat så gör ju det här den här till den mest unika bland alla Horror Heads. Vilket är typ pricket över i:et då det överlag är ett rätt så häftigt litet set. Den här banan har karaktär liksom och är definitivt värd sin plats i samlingen. Så för den som inte alls känner behovet av att samla alla utan "bara" bryr sig om att ha några coola set rekommenderas Talon och Beetlebrow utav dessa fyra i serien. Fast hela denna kvartett är bättre än de fyra föregående från våg 2 åtminstone. Av dem gillade jag egentligen bara en. Men allra bäst är ju ändå de åtta från första vågen. Men nu ska det här handla om Beetlebrow! Det finns två platser för Max att stå då banan är öppen och utöver vår lille hjälte får man med en futuristisk moppe och två fiender. En som för tankarna till blötdjuret från Sea Squirm och som Max likaså kan rida på här och en fyrarmad mecha-liknande figur som också är DEN största minifiguren bland ALLA minifigurerna i hela Mighty Max-linjen! Och den kan t o m röra hela delen med armarna upp och ner. Kanon alltså.
Sedan, som om inte det vore nog, kan man sätta den stora figuren på moppen med. Alltså verkligen sätta fast den där. Och med Max ridandes på det där blötdjurliknande stora krypet och den stora mekaniska typen ridandes på Akira-moppen kan uppgörelsen börja liksom. Något mer som jag gillar med denna är det omsorgsfulla hantverket på insidan av banan. Ja, titta bara på bilden här ovan till vänster och jämför hur snyggt och välgjort det ser ut på ytan på insidan av skalbaggen med hur platt och plastigt samma område ser ut i apbana 4. Det är vad jag snackar om. Och eftersom hela Beetlebrow kan stå upp så har de varit minst lika omsorgsfulla med hur banan ser ut där bak också! Se bilden i mitten här ovan och, ja, se efter själva vet jag. Och bara för sakens skull, när jag ändå stod och plåtade hur hur de banorna ser ut från baksidan, tog jag också en bild på Talon och Freako bakifrån. Som om Freako inte redan hade flest skäl till att den är sämst... ;p

Monster Heads
Okej då, till att börja med så har jag ett par feta kängor att dela ut till hela Monster Heads-rörelsen eller vad fan man nu ska kalla det. Det är väl lika bra att bara få det överstökat med först av allt för att sedan kunna koncentrera sig mer på de lite roligare aspekterna med dessa. Utöver själva blaha-faktorn med att introducera ytterligare en storlek monsterhuvuden i skalan mellan de redan små och de pyttesmå sådana och därtill fantasilöst nog döpa dessa här till just "Monster Heads" så finner jag två synnerliga brister med utförandet av det här konceptet... För det första så verkar det ju inte bättre än att de på Bluebird själva inte visste riktigt vad de ville få gjort med Monster Heads. Tillskillnad från t o m de pyttesmå Shruken Heads så öppnas nämligen inte Monster Heads överhuvudtaget. "Grejen" med dem är istället att man plockar loss någon enskild del av huvudet som då också visar sig vara något slags monster för Max, som f.ö skramlar omkring i den stora skallen, att tampas med. Att man valde det här tillvägagångssättet tycks endast bero på en förmodad ambition att särskilja de här skallarna från såväl Doom Zones som Horror Heads och Shrunken Heads. Att göra de mer "unika" på något sätt helt enkelt. En god tanke måhända men också en eftertanke misstänker jag, då monsterskallarna i fråga är så tydligt igensvetsade på ett sådant sätt att det ser ju ut som att de från början faktiskt SKULLE gå att öppna upp likt andra Horror Heads osv och jag kan därtill inte låta bli att tänka att det också trots allt hade varit att föredra. Speciellt med tanke på att Max, som det är nu, kan vara en riktig pina i röven att få ut ur vissa av dem. För det andra så kommer Monster Heads ihop med ett helt nytt gäng Max-minifigurer, som i Max själv i för oss hittills helt nya ställningar med nya redskap till sin hjälp. Där finns alltså sex Monster Heads och likaså sex nya "Maxar" närmare bestämt Max med 1) ficklampa och T-shirten bak-och-fram, 2) metallyxa och T-shirten bak-och-fram, 3) ryggsäck i kom och brottas-ställning, 4) slangbella, 5) svärd, samt en med 6) träklubba och T-shirten bak-och-fram. Okej. Coolt. Men här är problemet... Tillskillnad från de diverse unika Maxarna som medföljde Shrunken Heads så har inte Monster Heads någon specifik Max som frontfigur för just den banan. Nej, det är helt random vilken man får. Det senaste året har jag varit tålamodig (eller bara besatt...) nog att kolla upp mellan 10-20 auktioner för varje set, MOC dvs mint on card, mao i obruten förpackning och kommit fram till följande statistik för hur sannolikt det är vilken Max-figur som medföljer respektive set. Det säger väl sig självt att risken att man blir utan någon eller några figurer är påtaglig. Max-figurerna man tidigare fick till alla Doom Zones och Horror Heads var ju också random men de kom ändå ur en och samma pott och med så många stora och små banor tillsammans så var då sannolikheten att bli helt utan någon individuell figur ytterst liten... Men inte så med Monster Heads alltså och tro sig sjutton att jag själv fick en Max med ficklampa och T-shirten bak-och-fram, en med ryggsäck i brottas-ställning samt två med svärd och två med slanggbella då jag tidigare köpte på mig en hel lot med samtliga Monster Heads. Argh! De jag blev utan var den med metallyxa och T-shirten bak-och-fram samt den med träklubba och T-shirten bak-och-fram och en bild på dem finner ni här förresten. Och med allt det ur världen så går vi vidare över till den första i sextetten; basilisken...
Basilisk and Zilard Beast
Jag måtte ha haft hjärnsläpp eller nåt för det är ärligt talat först nu som jag ens lägger märke till att den där besten som medföljer basilisken delar namn med den sk Zilard-stammen bestående av muterade ödlemän vilka medföljde den andra vågens Dragon Island. Undrar om de är släkt eller om det bara var en lustig liten tillfällighet. Denna första Monster Head är hur som helst också den bästa. Ja, faktiskt. Basilisken ser rätt så grym ut i dess "stängda form" eller vad man nu ska kalla det, den sk Zilard-besten funkar helt enkelt och min Max på knä med svärdet draget i högsta hugg har inte för vana att fastna där inne i det lilla grottlandskap som är insidan av monstrets huvud. Notera dock, att bara för att min Max har för vana att inte fastna betyder inte att figuren aldrig gör det, för det gör den och då får man ju hålla på och skaka fram den skramlandes. Om man bara kunde ÖPPNA banan på riktigt alltså... Där inne ser man t o m en sådan där typisk Mighty Max-grej, typ en liten vulkan eller nåt som även ska föreställa basiliskens ena öga... Den är ju som gjord för att kunna öppnas! Hade varit rätt häftigt med för det verkar som om den i så fall skulle öppnas inte rakt upp men från sidan, likt en liten bok. Nåja.
Mecha Crawler and Octoslime
Mecha Crawler här representerar faktiskt både de allra bästa och de allra sämsta sidorna med Monster Heads... Samtidigt. Ja, å ena sidan så är det verkligen en dödsläcker design. Den ser ju helt enkelt väldigt intressant ut, den är fint detaljerad, har bra färgval och den slemmiga bläckfisken som agerar typ Venetiansk karnevalmask fungerar riktigt väl ihop med den gasmaskmunstyckeförsedda mecha-skallen och gör ett gott helhetsintryck... Men å andra sidan så är det också det värsta setet av alla dessa just vad gäller den högst påfrestande aspekten av en Max som fastnar i skallen på den tills man är nära att slita sitt hår då man försöker få ut den lille killen!! ARRGHH!!! Mecha Crawler är alltså både bäst och sämst samtidigt. Snacka om schizo alltså. Man undrar ju om en annan Max än den jag råkade få med hade fungerat bättre... Av min egen statistik att döma så "borde" jag ju ha en med slangbella alternativt svärd, träklubba eller metallyxa men ovanligt nog är det en med ficklampa och T-shirten bak-och-fram som jag har till den. Max med ficklampan verkar istället vara vanligast till den ovan nämnda basilisken men ja, ja... Får man bara ut Max ur hålet så tycker jag att den med ficklampan ändå funkar bra ihop med denna bana.
Zombie Commando and Jack Knife
Zombie Commando och Jack Shit snarare. Om Mecha Crawler and Octoslime är både bäst och sämst på en och samma gång, så är Zombie Commando and Jack Shit bara sämst... Det är den sämsta av alla Monster Head-set. Punkt. Det största problemet med Zombie Commando är dessutom dess mest iögonfallande gimmick dvs den stora jävla kommandokniven... Jag kan tänka mig att idén verkade bra på pappret men den funkar bara inte i praktiken. Dels så ser det ju skitlöjligt ut med den blå handen där som zombien håller i kniven med och dels så känns kniven plastigt värre alltså. Man får intrycket av att det är en sådan där mjukgummikniv för barnen som springer omkring och leker krig med små plastgevär och grejer. Den så kallade "Jack" hjälper då inte alls heller... För är det bara jag eller påminner inte den lilla krypskytten om sådana där billiga, enfärgade små plastsoldater? Seriöst, hade monsterhuvudena kommit något år senare, då kunde man väl tro att de låtit sig inspireras av plastsoldaterna från Toy Story. Och varför är nu den här soldattypen märkbart mindre än vår unge hjälte Max? Jag poserade ju Max närmare kameran medvetet, för att ge sken av att anledningen till att Jack är mindre är bara för att han befinner sig längre bak men; nej.
Imperial Dragon and Samurai Serpent
Ah, Imperial Dragon. Jag gillar Imperial Dragon. Jag gillar t o m namnet Imperial Dragon och Samurai Serpent är också alla tiders. Detta är banne mig den nästbästa Monster Heads-banan, näst efter basilisken, och faktum är att sett bara till yttret så gillar jag Imperial Dragon mest t o m... Den där tentakler-över-ögonen-att-likna-en-mask-grejen som Mecha Crawler också körde med funkar nära nog lika väl här och tillskillnad från just i Mecha Crawler är det inte alls så besvärligt att få ut Max ur skallen på en Imperial Dragon. Besvärligt nog kan det vara ändå, men inte lika så som i Mecha Crawler. Själv fick jag förresten som ni kan se på bilden en nyare Max med slangbella till min Imperial Dragon (en slangbellebeväpnad Max har ju annars hängt med ända sedan den allra första vågen!) och anser att den passar bra ihop med banan. Max kan då stå bredbent ovanpå denna Imperial Dragon och med slangbellan försöka avvärja dess Samurai Serpent som kommer slingrandes upp emot honom - och jag HAR nämnt hur mycket jag gillar själva namnen på de här! Så mycket att jag säger dem högt varje gång jag skriver dem. Imperial Dragon. Samurai Serpent. Oh, yeah. Vad som gör basilisken till en bättre bana överlag är dock Zilard-besten vilken jag får medge är ett stabilare monster att kämpa mot än samurajormen.
Gorillabat and Ape Warrior
Okej, seriöst nu. What the FUCK liksom? Jag menar, "Gorillabat" och "Ape Warrior" av alla jävla ting? Var någonstans ser de ut som, jag menar, hur exakt har nissarna på Bluebird tänkt att, jag menar, hade någon rökt på eller nåt? Gorillafladermusen och Apkrigaren? Verkligen? Själv tycker jag ju då att storfejan och monsterfiguren däri båda ser betydligt mer ut som varelsen från den svarta lagunen men ja, ja... Vem är jag att döma? Annat än den som nu dömer dem dvs, så... Tja. Hm, fast å andra sidan, nu när jag tittar riktigt noga på vår sk "Ape Warrior" så antar jag väl att han kanske kan tas för en flad... Nej, men vänta lite... Det spelar ju ingen roll oavsett då det är storskallen som ska föreställa hälften fladdermus medan monsterfiguren ska bara vara apa. Dessutom har den ju tydligt fjäll på ryggen! Ja, men hursomhelst, bortsett från de svårsmälta namnen så är denna bana ganska hygglig. Max fastnar inte alls i skallen så det är ju bra, men däremot så kan vår hjälte vara i vägen för då monsterfiguren ska tryckas ner däri igen så... Lite plus minus noll där. För övrigt går inte figuren riktigt hela vägen in i skallen med eller ens utan Max. Nä, dess ögon syns alltid i bakhuvudet på... [suck] ..Gorillabat. '-_-
Phantasm and Dr Destiny
Phantasm... Coolt namn. Dr Destiny... Urlöjligt namn. Men nåja. Phantasm och Dr Destiny alltså. Den sista Monster Heads-banan jag har att skriva om och ärligt talat så var det nog lika bra att man bara gjorde sex och inte åtta av dessa för jag är inte helt såld på de här alltså. Nä, långt ifrån. Faktum är att jag hellre hade bytt dessa sex mot fyra till Horror Heads och då kunde ju också tre av dem för all del ha varit baserade på Basilisk, Mecha Crawler och Imperial Dragon... Att jag utelämnar Phantasm tyder då mycket riktigt på att den inte hör till den lilla favoritskaran jag trots allt har bland Monster Heads. Men det är iallafall den "bästa" av de tre sämsta så... Det är väl alltid nåt... Min största invänding mot Phantasm är väl att den känns så menlös. Zombie Commando ser t ex värre ut men är också så löjlig att den åtminstone lämnar ett bestående intryck medan Phantasm är mest bara... Meh. Det är den mest blaha-aktiga banan i en redan medioker monstereskapad. Den mest likgiltiga axelryckningen. Och det här trots att skurkfiguren vid en närmare titt faktiskt verkar hyfsat intressant. Min Max med ryggsäck brukar heller inte fastna alltför lätt i skallen på Phanstam så... Ja, en lite trist men ändå ganska okej bana.

Shrunken Heads
Den andra uppsättningen av Shrunken Heads var faktiskt de allra sista seten jag skaffade på mig när jag kompletterade min Mighty Max-samling såhär in på 2010-talet. Och från början så var jag inte ens säker på att jag ville ha de här. Och det som var mest "avtändande" för mig var, tro't eller ej, att denna omgång krympta skallar till största del bestod av namn som vi sett förrut. Skull Master, Lava Lord, Doctor Zygote och Doom var återkommande skurkfigurer medan Conqueror, Fang och Gargoyle kände man till sedan tidigare som tre av de sex Battle Warriors. Ok, Gargoyle i form av den krympta skallen ser förvisso inte alls ut som kroppen men Conqueror ska absolut föreställa samma varelse. För det är ju knappast någon tillfällighet att båda är guldmetalliska lejon liksom. Och Fang som bara skalle är så pass "ordinär" (en orm med tungan ute liksom) att den lika gärna kan vara samma varelse som den andra Fang. Den enda helt och hållet nya skallen är ju Necrosaur och då jag tyckte att just den såg rätt fräck ut ville jag åtminstone ha den. Vilket såklart bara ledde till att jag skaffade på mig hela bunten till slut ändå så. Typiskt. Olikt den förra vågens Shrunken Heads som såldes parvis på sina ställen i världen kunde de här bara köpas enskilt. Också olikt den förra vågens Shrunken Heads som är ganska så vanliga och således lätta och hyfsat billiga att få tag på än idag så är det här gänget de mest sällsynta och alltså också de allra dyraste att komma över av alla Mighty Max-set. Jag var länge utan en egen Conqueror. Och så en dag dök han upp som del av en större lot på ebay. För drygt 7500 sek. Sjutusenfemhundra spänn alltså. Och jag var frestad. Jag var jävlar mig frestad alltså. För då hade jag inte sett någon annan Shrunken Head Conqueror på säkert ett år. Men nej. Någon form av spärrar måste man trots allt ha och min egen gräns gick vid 2500. Så jag lät den slippa undan. Några månader senare såg jag dock en annan Shrunken Head Conqueror lös på ebay och denna såldes då ensam för ett köp nu-pris på ca 750 spänn. Bara en tiondel av vad jag var frestad att betala innan alltså. Jag slog till direkt... Och nu är alltså min samling komplett. Det finns såklart andra Mighty Max-prylar jag inte har men den lilla Conqueror-skallen var det sista jag behövde.

Skull Master
En sak skall medges och det är att som grupp så är dessa åtta nyare Shrunken Heads faktiskt betydligt mer välgjorda och intressanta än de från den föregående vågen. Med det sagt så drog denna pyttelilla version av storskurken Skull Master nitlotten. För dels är den inte särskilt utmärkande som ligger platt och öppnas på så vanligt sätt och dels har den inte mycket att sätta emot det förra gängets Venom som var en betydligt fräckare liten dödskallebana. Lill-Skull Master känns allt lite lam i jämförelse... Speciellt med de där ögonbrynen. Men den är ju inte direkt dålig heller utan faktiskt helt okej. Max är beväpnad med ett väldigt brett svärd som ihop med en klippa blir till ögonen på banan när den är stängd. Och det funkar väl sådär.
Lava Lord
Lava Lord ligger inte platt ner med fejan uppåt. Denna Shrunken Head står upp! Och det ser bra ut också. Får en att undra varför de inte gjorde hela bunten upprätta. Lava Lord är i alla fall en av fyra av dessa åtta vars krympta skalle till set är mer eller mindre stående och det är den som är "mest" så liksom. Jag gillar den här banan... Det är blott den tredje lavabanan, efter de båda inkarnationerna av Lava Beast, och den funkar helt enkelt. Max med yxa och oranga dojor finner sig mellan skurken och en liten vulkan. Likt med Skull Master här ovan blir vapnet Max bär på och det lilla berget till ögonen på banan då den är stängd. Och den öppnas fräckt med! Som om Lava Lord själv öppnade truten så att hela överdelen av skallen åker bakåt.
Conqueror
Här är den alltså. Min vita val. Den jag inte trodde att jag skulle få tag på. Och fastän den egentligen inte är mkt mer märkvärdig än Skull Master (det enda som är lite utöver det ordinära är att banan öppnas uppifrån och ned då de flesta andra gör det nerifrån och upp) så tycker jag ändå bättre om Conqueror. Främst för att skallen är mycket finare skulpterad. Färgerna gör också ett starkare intryck. Det guld/kopparfärgade anletet med den lila manen runt omkring ser snyggt ut. På insidan av banan har vi Max med lika lila dojor och jag vet i fan vad för tillhygge men den blodiga spetsen på prylen blir i alla fall till storlejonets ena öga i setets stängda form.
Dr Zygote
Dr Zygote för direkt tankarna till Dr Kalamarus från Jaws of Doom. Ett tag trodde jag t o m att det skulle vara en och samma karaktär. Så är det dock icke. Detta ska faktiskt föreställa professor Zygote från Mutasaurus. Som ju var en människa i det setet så WTF liksom? Svaret finner man i den tecknade TV-serien. Där hade de ett avsnitt baserat på Mutasaurus med herr doktor/professor Zygote som skurk. Och i det avsnittet förvandlas han sedan till den här udda varelsen med förvuxen hjärna. Denna lilla skalle har en cool form och ligger inte helt platt ner och man lyfter helller inte upp hela ansiktet för att öppna banan utan bara delen med hjärnan. Insidan kunde ha varit bättre men jag gillar åtminstone åsynen av skurken där inne.
Gargoyle
Och här har vi den där gargoylen som inte alls ser ut som gargoylen från Battle Warriors-gänget som också bara heter Gargoyle. Så är det meningen att det här ska föreställa samma varelse eller är det bara någon annan random gargoyle? Vem vet. Färgerna stämmer inte överens i alla fall. En "grej" med dessa småttingar är förresten att Max har olika färger på skorna från set till set. I det ovanstående var det limegrön likt själva banan och här är det en mörkare grön som i sin tur matchar färgen på denna bana. Ja, ni hajar nog mönstret... Detta är hur som helst ett ganska underligt litet set. Det är t ex hål på undersidan så att man ser Max där igenom. Så här ser det ut där bak. Och varför Max har en mörkorange dolk, det kan man ju också undra.
Doom
Det här är ytterligare en unikt utformad bana... De allra flesta i denna vågens Shrunken Heads är ju det. De enda som t ex har vanliga helt odekorerade piggar är Skull Master och Conqueror. Doom här hör dessutom till den hälften som inte har någon pigg alls utan alltså öppnas upp på ett helt annat sätt. Vad man ska göra är att trycka med tummen på Dooms haka så ställer sig hela ansiktet upp. Fyndigt är bara förnamnet. Den stora kåpan runt omkring bäddar även för en relativt väldigt djup liten bana där inuti. Så här ser det ut från ovan. Och som ni ser på den bilden matchar alltså Max' skor färgen på kåpan. Dooms största tillkortakommande är att det ser inte klokt ut med hålen för ögonen och munnen från insidan av banan.
Necrosaur
Ah, Necrosaur. Den enda bland dessa åtta Shrunken Heads som inte har någonting direkt gemensamt med någon annan gestalt. Fast det fanns faktiskt en Necrosaur tidigare. Draken som medföljde när Mighty Max stormade Dragon Island kallades också Necrosaur. Men den där draken var röd och den här är ju grön så... Huruvida Gargoyle som en krymp skalle är samma monster som Battle Warrior-kroppen är ett gränsfall tycker jag. Den här är däremot uppenbarligen en annan drake än den från drakön. Denna Necrosaur är i vilket fall hur fräck som helst. Banan öppnas ihop med den stora truten på draken och där inne står Max med en gigantisk järnvägsspik i högsta hugg, redo att ha ihjäl besten som krälar mot honom. Det bästa Shrunken Heads-setet evah.
Fang
Och sist men inte minst har vi alltså Fang. Än en gång... Min första Battle Warrior var faktiskt Fang och den här lilla inkarnationen var likaså en av mina två första Shrunken Heads från den här vågen. Och ja, jag skulle tippa på att det här ska vara samma Fang som innan... Även om den med kroppen var något mer kobralik. Ramen runt hålet som piggen typ klickar fast i kamoufleras med vad som ska se ut som en ormtunga när banan är stängd samt änden på kobran däri när banan är öppen. Fyndigt nog. Utvändigt är den här väldigt lik den ovanstående Necrosaur och jag har inga som helst problem med den. Men invändigt, där har vi problem. Max med röda boxningshandskar ståendes över vad som ser ut att vara en redan nerslagen kobra? Lägg av liksom. '-_-

Battle Warriors
Mighty Max Defeats the Conqueror
Fatta hur hypade vi smågrabbar blev när vi såg hela fyra stycken nya kroppar liknande Magus hängandes där bland alla Doom Zones och Horror Heads på gamla Leksaksmagasinet en dag... Märkbart mindre än Magus då men ändå... Jag tror t o m att den där Dylan, som var trist nog att inte ens fatta att uppskatta Magus, lät sig dras med när vi först såg de nya sk "kropparna" nu kallade Battle Warriors! Jag och vår andra polare, han som inte var Dylan mao, blev däremot helt saliga och köpte sinsemellan snabbt på oss hela serien... Jag skaffade mig Fang och Hydra medan han skaffade sig Lava Beast och Conqueror. Med Conqueror, f.ö ballt nog kallad "Battle Conqueror" på andra sidan Atlanten, medföljde förutom Max själv den gamla ugglan Virgil och stridspitten Norman i en helt ny ställning, redo att norpa storlejonets dolk att i sin tur använda't som ett enormt tvåhandssvärd emot denne... Han och Max står förresten på en sorts svävare försedd med ett projektilvapen som jag är lite "meh" till. Någon annan figur i skurkrollen medföljer heller inte. Men jag har ändå alltid gillat Conqueror med dess fint skulpterade huvud osv.
Mighty Max Head to Head with Hydra
Hydran (i detta fall ett bättre namn än jänkarnas "Double Demon") var alltså en av de två Battle Warriors jag hade redan som kid och tillskillnad från Conqueror som visserligen är fint skulpterad men överlag också känns mer som just en prydnadsfigur så gör sig detta mytologiska monster mycket bra som actionfigur dessutom! Hela tre olika projektiler medföljer. Dessa kan, för den som vill, roteras mellan vardera draktrut samt näven på hydran... Men min personliga inställning till projektiltillbehör är dock som bekant inte vidare nådig varför jag lika gärna kunde ha varit utan dessa dumma påhitt och mer nöjd med om de givit hydran en slägga eller nåt och bara låtit bli att trycka in saker i käftarna på den. Medföljer gör hur som helst även storskurken själv, Skull Master, vilket väl var en av de säljande punkterna med detta set. Mr. Skeletor Light här har dock samma kontorsstolsnurrarställning som tidigare i bl a Dragon Island från förra vågen så lite "meh" på det då. Han och Max står på någon sorts snurrplatta i bröstkorgen på hydran. "Meh" alltså. Då lekte jag alltid mycket hellre med hydran i dess stängda form.
Mighty Max Melts Lava Beast
Den andra Battle Warriorn som vår andra kompis hade då vi var barn och självklart undgick det oss heller inte att den delade namn med en första vågens Horror Head! Skulle det här föreställa samma Lava Beast eller? Var det så här kroppen till den såg ut i leksaksform? Vågade man hoppas på att leksakstillverkarna skulle göra fler nya kroppar av gamla Horror Heads? Jag minns att vi alla för en gångs skull höll med varandra om att Sea Squirm isåfall vore ett bra val för nästa blast from the past Battle Warrior. Men nä, såklart blev det inget mer sedan. Lava Beast var en engångsföreteelse. Fast bra jävla häftig var den allt minsann! Mitt enda riktiga klagomål är högernäven som även agerar projektil. Argh, varför?! Jag köpte min egen Lava Beast mint on card i vuxen ålder så den är inte lekt med alls men ändå är högernäven, pga projektilfunktionen, lös som fan. Nåja, sedan har jag bara lovord kvar. När kroppen på Lava Beast är öppen kan man även öppna truten på den och då fungerar den inre änden av underkäken som katapult som Max sitter i. Man får med ett ballt lavamonster och hetsporren Lava Lord som f.ö själv kan hålla i jättekroppens eldsvärd. Häftigt. Hela det här setet är häftigt.
Mighty Max Strikes Fang
Och sist men inte minst för den här omgången så har vi min första Battle Warrior i ordningen - Fang, i Amerika coolare nog kallad "Pharaoh Phang" förresten. Jag kan börja med att medge att den här var min personliga favorit i kvartetten Battle Warriors. Den yttre kroppen är både fint detaljerad och fungerar fint som actionfigur. Vapnet som Fang håller i är då fan i mig det fräckaste av dem alla dessutom. Jag gillar t o m ögonhålen i handflatorna. Jag brukade leka att Fang kunde skjuta energistrålar från dem! Och insidan av kroppen gillar jag också mer än någon av de andras. Med alla ormar och grejer känns det faktiskt som en hel liten äventyrsbana däri, vilket man inte riktigt kan säga om de andra Battle Warriors. En projektil medföjer av någon anledning men denna kan man ha så hårt intryckt långt där bak att man aldrig behöver bry sig om skiten... Vilket passar mig alldeles utmärkt! Mumieprästen är den enda av de medföljande figurerna till kropparna som inte är typ "känd" sedan tidigare men vad gör det när han är såpass fräck alltså? Ja, allt om allt var och förblir det här min favorit bland Battle Warriors!
Mighty Max Shatters Gargoyle
What... da... fuck..? Det var typ min reaktion när jag som vuxen fick reda på att Bluebird gjorde ytterligare två stycken Battle Warriors längre in i våg tre av Mighty Max. Självklart var jag ju bara tvungen att ha dem med och då såklart de europeiska utgåvorna betitlade "Mighty Max Shatters Gargoyle" respektive "Mighty Max Shuts Down Cybot" snarare än de amerikanska "Medi-Evil Mauler" och "Megahert". Och jag säger då det... Wow. Näst efter min personliga favorit Fang är de här verkligen bäst alltså. Gargoylen för vilket det för övrigt inte finns något annat ord i svenska språket än det löjligt lama "vattenkastare" (kolla upp det) är rent ut stentuff!! Väldigt noggrant skulpterad med ett riktigt asgrymt huvud som man kan öppna och stänga truten på, stor rörlighet, fräcka vingar som hänger ner från armarna och en insida som heller inte går av för hackor. Liksom i Fang finns här mer detaljer som gör att det känns som en hel liten bana. Den lilla skurkfiguren kan även hålla i den stora figurens dolk och så finns där ju dessa projektiltillbehör med som man bara kan låta sitta kvar i armarna. Allra fräckast är dock den större mindre gargoylen som uppenbarar sig då man öppnar upp kroppen på jätten. Två tummar upp för Gargoyle alltså!!
Mighty Max Shuts Down Cybot
-Bzzt-Cy--bot-Bzzt-Cy--bot- brukar jag förvrängt säga högt rakt ut när jag sitter och håller upp och donar med Cybot och hjärnstormar kring de rätta orden och går vissa andra medlemmar av redaktionen på nerverna. Men hur kan jag låta bli liksom?! Den är ju så häftig att jag måste bara få leka lite sådär halvt i smyg! Hade jag haft den här som barn, då jävlar så hade jag lekt skiten ur den alltså! Helt uppenbart halvt inspirerat av ED-209 från RoboCop med en feja som påminner om något ur svenska brädrollspelet Mutant Chronicles från 1993. Motorsågen och gripklon eller nåt till höger respektive vänster arm fungerar egentligen som projektiler, men man behöver inte alls använda dem till det. Plåtvisiret som kan föras ner över de döda ögonen är hur coolt som helst, likaså de små kanonpiporna som sticker rakt ut ur ögonhålorna. Insidan av Cybot är inte lika mycket till äventyrsbana som den i Gargoyle eller Fang, och det är den tredje kroppen att innehålla någon slags svävare för Max att rida på men jag vågar nog påstå att det ändå är den tredje bästa insidan i serien. Skurkfiguren som medföljer är f.ö häftig som få och kan vara i den öppna skallen på Cybot likt i en cockpit och då använda kanonpiporna som styrdon medan mechan är vidöppen. Coolt!

Heroes & Villains Collections