Topp-10:
Speedsters

JMK: Okej, det var bubblarfemman... Jag tänkte själv från början bara ha med Bubsy så den tackar vi för. Kan jag fortsätta med min egen topp-10 nu? Men först mina kriterier! För det finns många supersnabba snubbar som inte hamnar på listan trots att de i högsta grad är supersnabba. Framför allt Stålmannen och Son-Goku. För här är grejen, det här handlar alltså specifikt om speedsters. Superfart måste vara deras främsta kännetecken, inte bara en av flera olika förmågor, så därför ingen Stålis... Också endast en Flash. För kom igen. Men mer om det när vi väl kommer dit. Redo? Nu kör vi!

10. Kidsen i Rush

Arkiv X var skiten på 90-talet. Nu vill jag fokusera på Rush som var titeln på femte avsnittet i sjunde säsongen som ursprungligen sändes 1999-2000. Det här avsnittet var dock tydligen inte vidare väl mottaget, blev jag allt varse om nu när jag läste på lite mer om det inför den här listan. Men alltså, mig gjorde det då ett intryck på. På rak arm så är det här faktiskt ett av kanske tre, fyra avsnitt som jag fortfarande minns väl från den tiden. Och som det visar sig så handlade det alltså om just speedsters. Något som då inte görs helt tydligt från första början för att det ska ju trots allt vara ett mysteeerium, uuuuh... Ungarna har skador som om de hade varit racerförare i åratal eftersom kvickheten tär så mycket på deras kroppar. Det var en bra detalj tyckte jag. Scenen i skolan när en kid går loss på en lärare är fucking brutal alltså.

9. Velocity

Vel-vem..? Ja, blinkade man så kanske man missade när denna snabba snubbinna var någorlunda relevant. Hon debuterade i det första numret av Cyberforce som publicerades 1992 av Image Comics, samma år som förlaget grundades för övrigt. Image, för de som kanske inte känner till dem, är alltså det tredje stora amerikanska serieförlaget jämte Marvel och DC. Mest kända för Spawn och Savage Dragon, måttligt kända för Witchblade och senare The Walking Dead som alltså började som en serietidning. Velocity var en i mängden, en i den stora mängden, nya karaktärer åt Image i början på 90-talet och ärligt talat har jag själv dålig koll på dem alla... Hon har varit mest med i Cyberforce men gjorde enstaka gästinhopp här och där i några andra titlar, såsom Badrock & Company. I mitten på 90-talet fick hon tre nummer av sin alldeles egen miniserie och i början på 10-talet fick hon t o m hela fyra nummer av en till självbetitlad miniserie.

8. Speed Demon

En superskurk till Marvel-karaktär. Från allra första början känd som Whizzer och som skurk för Avengers i Avengers #69, 1969. Långt senare "revamped", dvs typ omskapad, som Speed Demon samt skurk för Spindelmannen. Första framträdandet som Speed Demon var i The Amazing Spider-Man #222 år 1981. Året efter dök snubben upp igen i Marvel Team-Up #121, Spider-Man and the Human Torch, som publicerades i Spindelmannen nr 9-1985 där Speed Demon för övrigt kallades Demonblixten på svenska. Och jag har inte alla svenska nummer från så långt bakåt som 1985 så jag vet faktiskt inte huruvida detta var hans första framträdande i Sverige, men det är mycket möjligt. Denna fartdemons nästa framträdande var då han tillsammans med Beetle, Boomerang, Rhino och Hydroman bildade skrukgruppen Sinister Syndicate och fightades mot Spidde och Silver Sable. Detta hände i amerikanska Amazing Spider-Man #280-281 år 1986. Dessa båda amerikanska nummer trycktes sedan på svenska i Spindelmannen nr 3-1990 vilket också var mitt eget första nummer med Speed Demon. Det svenska omslaget har en bild som inte alls har med innehållet att göra men lovar åtminstone "Spindeln mot Superskurkarnas Syndikat". Ett riktigt bra nummer, en del i den då pågående vem är egentligen Hobgoblin-storyn. Bra fight mellan Hobbe och Jack O'Lantern i detta nummer också.

7. A-Train

Ah, The Boys. TV-serien som "dekonstruerar" de typiska amerikanska serietidningssuperhjältekaraktärerna och allt det. En mer realistisk, eller rentav cynisk, tagning på hela grejen med superhjältar alltså. Hur det hade det sett ut om superhjältar funnits i verkligheten och de flesta snarare vore rövhål bakom fasaden? Första säsongen hade premiär 2019. Baserat på en serietidning från 2006 av WildStorm som vid den tiden var uppköpta av DC efter att ha varit oberoende 92-99. Jag har dock inte läst någonting av serietidningen så den A-Train jag är bekant med är den från TV-serien alltså. Och den berömda scenen i det första avsnittet då han råkar springa rakt igenom en människa och så är det liksom inget mer med det är ju berömd av en anledning.

6. Dash

Sonen i familjen Parr i Pixars The Incredibles eller "Superhjältarna" som den superlamt nog döptes om till i Sverige. Den första filmen är från 2004, så från den tiden då Pixar fortfarande gjorde bra filmer. Pappan var den typiska Stålmannentypen eller typ, för han kunde inte flyga och så men ändå, mamman var Mister Fantastic, elastisk alltså, äldsta barnet var dottern som hade Invisible Womans osynlighet- samt kraftfältkrafter, bebisen minns jag inte alls och mellanbarnet då, sonen, var den i sådana här superhjältegrupp av något slag-sammanhang mer eller mindre obligatoriska speedstern, med Human Torchs karaktär. En rätt så bra film alltså och Dash var ju sannerligen kvick och så.

5. Speedy Gonzales

En traditionellt tecknad mus från Looney Tunes och Merrie Melodies. Speedy Gonzales är inte den mest berömda av deras karaktärer men jag minns faktiskt de tecknade kortfilmerna med honom från min barndom. Grejen med Speedy Gonzales är att han är den snabbaste musen i hela Mexiko och ja, det är harmlöst skoj. PK-pöbeln på Cartoon Network tog dock beslutet att sluta sända filmerna med Speedy under en period pga vad man kallade "etniska stereotyper" trots att karaktären är mycket omtyckt i just Latinamerika. League of United Latin American Citizens har t o m kallat Speedy en kulturell ikon! Hur kan det förresten vara bättre att inte visa någon latinokaraktär alls på film?! Ay, caramba!

4. Quicksilver

Quicksilver gjordes helt säkert mainstream genom X-Men-spelfilmerna från gamla Fox. Scenen i Days of Future Past när han rör sig så fort att tiden tycks stå still för alla utom honom och skön musik spelas i bakgrunden var ju en "genast klassiker" typ. De försökte fånga samma magi i nästa film i ordningen men meh. Och Sonic-spelfilmen från 2020 stal ju inte bara lite ogenerat den scenen rakt av i princip. Fanns en annan Quicksilver i MCU. Och Fox-filmernas Quicksilver återvände typ i WandaVision. Men den Quicksilver som jag är mest bekant med är i det här fallet dock den från serietidingarna. Skurk från början (vad är det med Marvel att just de gör sina speedsters till skurkar?) men bytte sedan bana. Quicksilver har kanske inte haft så hög närvaro i serietidningarna utkomna på svenska i Sverige men runt mitten på 90-talet började jag köpa och läsa amerikanska serietidningar också, den lokala serietidningsaffären hade för övrigt ett schyst utbud med baknummer också och inte bara nya grejer, däribland X-Force där han medverkade. Så att ja, denna Quicksilver, i denna urlöjliga utstyrsel och med det löjliga håret, är alltså min Quicksilver.

3. Road Runner

Ytterligare en serie tecknade kortfilmer från Looney Tunes. Handlar om den supersnabba knäppa tuppgöken (knäppgöken?) Road Runner och prärievargen Wile E. Coyote som försöker fånga fågeln i varje avsnitt. Tänk Tom och Jerry fast ännu simplare då verkligen varenda avsnitt handlar bara om att prärievargen jagar göken. Vilket faktiskt är mycket mer underhållande än vad det låter. Gråben och Hjulben döptes duon om till på svenska. Något behov av svensk översättning fanns dock inte annars då de allra flesta av de här kortfilmerna är helt utan dialog. Till sin hjälp använder Wile E. ofta diverse fällor och mackapärer men till ingen framgång. Lite kul kuriosa: Den första Road Runner-kortfilmen från 1949 hette Fast and Furry-ous. Jag var förresten osäker först om jag skulle ha Road Runner eller Quicksilver på tredje plats för då tänkte jag på att Quicksilver funnit sin väg in i mainstream efter spelfilmerna och att han därmed kanske är mer relevant, men vid närmare eftertanke så är ju Road Runner en roligare och framför allt mycket mer anrik populärkulturell ikon faktiskt. Road Runner är en riktig klassiker. Meep, meep!

2. Sonic the Hedgehog

Sonic, den supersnabba igelkotten från de självbetitlade videospelen, tecknade TV-serierna, serietidningarna och nu senast spelfilmerna... "Blue streak speeds by, Sonic the Hedgehog. Too fast for the naked eye, Sonic the Hedgehog. Sonic, he can really move, Sonic, he's got an attitude, Sonic, he's the fastest thing alive!" Den ena av de två tecknade TV-serierna från 1993, för det fanns två helt olika alltså, var grymt bra. Mörk och seriös och riktigt häftig. Jag som var en dum liten Nintendo-fanboy på den tiden kunde ändå inte låta bli att titta och verkligen gilla den serien. Sedan den tiden har jag vuxit upp och lärt mig att uppskatta spelen med, inte minst Sonic 2 på Mega Drive.

1. The Flash

Är någon förvånad över förstaplatsen? The Flash är ju sannerligen en populärkulturell ikon vars historia sträcker sig ända till 1930-talet och vars ikoniska symbol, liksom självaste Stålmannens, inte sällan återfinns på T-shirts och grejer. Så fanns det verkligen något tvivel om vem som skulle knipa den här förstaplatsen? Och nu räknar jag inte med alla alternativa inkarnationer och whatnot av karaktären så ingen guldålder-Flash, ingen jävla Kid Flash, ingen Reverse Flash och vilka mer det finns. Nej. För hade jag räknat med alla jävla speedsters som finns kring Flash så hade bara de upptagit nästan hela listan... Och låt oss vara ärliga här, det är ju egentligen Barry Allen som gäller. Det är versioner av den versionen av karaktären som de flesta är mest bekanta med. Jag kände förvisso till The Flash från serietidningarna redan på den tiden, tidigt 90-tal, men "min egen" The Flash var ändå John Wesley Shipp som Barry Allen i TV-serien från 1990. Bra grejer.

Detta var en alltså TV-serie men det drygt en och en halv timmes långa pilotavsnittet, som för övrigt delades upp i två avsnitt när serien gick på TV i Sverige, fanns att hyra som långfilm. De båda senare från varandra fristående avsnitten där Mark Hamill spelade Trickstern klipptes dessutom ihop till en film och fanns att hyra som The Flash II: Revenge of the Trickster, eller Blixten 2: Tricksters hämnd på svenska. TV-serien gick sedan på trean eller femman eller något långt senare in på 90-talet och det var då jag först såg den, men från första början i början på 90-talet så trodde jag alltså att det hela rörde sig om två långfilmer helt enkelt. Och jag gillade dem också. Apropå långfilmer så har den nya The Flash-filmen som skulle haft premiär nu i november det här året såklart skjutits upp till sommaren 2023. Och detta hade inget att göra med Ezra Miller som spelar huvudrollen för det beslutet togs innan Miller började agera arsel på Hawaii nu på sistone. En teori är att det snarare kan ha haft att göra med Discoverys nyliga uppköp av Warner, att det typ ser bättre ut för dem om den filmen kommer ut efter att de tagit över allt. Vilket, om så verkligen var fallet, är högst beklagligt och såklart helt fel beslut enligt mig. För åt helvete med Ezra Miller, för mig handlar det om Michael Keaton som Batman och i år vore det ganska exakt 30 år sedan han senast var det, i Batman återkomsten som hade premiär oktober 1992. Det vore mao klockrent att återse Keaton som Batman hösten 2022. Nåväl.

Och Ezra Miller är en jävla galning som borde låsas in förresten. Ta stryptag på en kvinna och slänga henne till marken, slita saker ur händerna på en annan kvinna, kasta sig på någon snubbe i samma veva, storma in i ett pars sovrum, råna dem och hota att bränna en tredje kvinna och så nu senast slänga en stol i huvudet på en fjärde kvinna vilket lämnade sår i pannan på henne... Fuck Ezra Miller. Det är beklagligt att dåren är The Flash i den nya filmen de redan har spelat in men vad kan de göra nu? Spela in en extra scen där någon annan tar över som Flash i slutet av filmen? Ja, varför inte. Shit, ge rollen till John Wesley Shipp bara. Keaton och Shipp som Batman och Flash igen efter mer än 30 år, det hade gjort min dag det.