Topp-10:
Rödblå saker

Text och bild: Jan M. Komsa, 2021-02-14

Rosor är röda, violer är blå... Här är en lista över annat i de färgerna för er Kära läsare att tänka på? Nja... Rosor är röda, violer är blå, här är något för er Kära läsare som gillar knäppa topplistor likaså? Nja... Vadå likaså liksom? Okej, rosor är röda, violer är blå, här är en tio-i-topp rödblå saker och så kan det gå! Nej, jag ger upp. Ni hajar nog galoppen. Dåliga rim åsido ska här handla om saker som är röda och blå helt enkelt. För att det är alla hjärtans dag idag nämligen! Så det öh, är kopplingen liksom. Via rosor och violer alltså. Långsökt? Okej, vad sägs om detta då: Känner DU dig kärlekskrank? Doktorn föreskriver ett rödblått piller eller nej för tusan, stryk det, att knapra piller vill man ju inte uppmuntra direkt... Äsch, fuck it! Nu kör vi bara igång med listan. De mest sakigaste rödblå sakerna som finns som mest närvarande i populärkulturen. Och bland saker räknas som vanligt karaktärer med!

	10. De klassiska ljussabelfärgerna
	Men vad falls? Ljussablar finns väl i alla möjliga slags färger eller? Ja, jo, men så var det ju inte från början. När Samuel L. Jackson ville ha en lila ljussabel då klonerna anföll sade George Lucas att ljussablar är röda, blå eller gröna, punkt slut. Gröna också, ja... Dammit? Nä, för återigen var det ju inte så från början. De über-klassiska ljussabelfärgerna var röd och blå, röd för skurkar och blå för hjältar, that's it. Luke Skywalkers GRÖNA ljussabel var tydligen en sen ändring under postproduktionen av Jedins återkomst gjord endast för att grönt syntes bättre än blått mot den blå himlen i bakgrunden på ökenplaneten Tatooine. Hade det inte varit för dåtidens tekniska begränsingar (för några dylika färgrelaterade bekymmer kan jag då inte tänka mig hade uppstått under produktionen i dagens filmer) så hade det också förblivit enbart röd och blå färg på ljussablarna. Och det är ju fortfarande de vanligaste färgerna.
	9. Han, Hulken...
	Men vad falls?! Är inte han, Hulken, just GRÖN han också?! Och ENBART grön för den delen?! Nä. Från början var Hulken faktiskt inte alls grön utan grå. Dock blev detta inte särskilt bra med dåtidens kassa färgläggning i serietidningar. Liksom Fantomen, som också var grå från början, fick man alltså ändra färgen på karaktären till något som helt enkelt såg bättre ut i tryck. Fast i just Fantomens fall berodde det egentligen inte på det... Och den karaktären kom också att färgläggas olika i olika delar av värlen. Lila i USA, blå i Sverige, röd i Italien... Hm. Tekniskt sett kunde jag ju därmed även haft med Fantomen på den här listan. Nå, hur som helst, Hulken blev grön. Och förblev grön. Mestadels. Todd McFarlanes åter-grå Hulk minns man ju och det t o m från de svenskpublicerade Marvel-tidningarna från början på 90-talet. Men där detta var en kuriosa nog callback har jag svårt att se de följande olika Hulk-färgerna som annat än tramsiga och direkt resultat av brist på nya idéer. En röd Hulk verkligen? Lägg ner. Såklart har det funnits en blå Hulk också. Jag orkar bara inte med detta. Trams är vad det är. TRAMS.
	8. Gamle Gammelsmurfen
	Vad i smurfen..? Smurfar? Alla vet väl att smurfarna är blå med vita mössor och långkalsonger. Ja, jo, men nu gäller det inte smurfarna i allmänhet utan just Gammelsmurfen. Som tillskillnad från sina smurfundersåtar sportar röd mössa samt röda byxor. Vilket som ni ser ger denne gamle smurf en väldigt skarp rödblå look. Och det är egentligen allt jag hade att lägga fram i fråga om detta. För nä, jag tänker då inte gå närmare in på hela smurfmytologin och etymologin och allt det där här. Den som inte känner till smurfarna tycker inte om tecknad film. Eller något.
	7. Pokémon Röd och Blå
	Pokémon Röd och Blå, ja. Dvs de båda versionerna av det allra första Pokémon-spelet som 1996 gavs ut till Game Boy i Japan, 1998 i Nordamerika och Australien och 1999, till slut, även i Europa... Fast det där stämmer inte riktigt, nej. EGENTLIGEN så kom det första Pokémon-spelet ursprungligen ut i en röd och en GRÖN version i Japan. Den blå versionen följde senare under samma år som en slags special edition. Av någon anledning gjordes dock Pocket Monsters Green om till Pokémon: Blue Version när den versionen av spelet lokaliserades för västsläpp. Så ja, istället för Pocket Monsters Röd och Grön fick vi alltså Pokémon Röd och Blå. Typiskt grönt att ständigt försöka tränga sig in på den här listan förresten. Det var hur som helst de här versionerna av spelet, dvs röd och blå, som blev en så stor grej inte bara där i hemlandet utan över hela vida världen. Det var med Pokémon Röd och Blå som den globala Pokémon-hysterin började och de digitala fickmonstren gick från att vara något som lika gärna kunde ha stannat i Japan som ytterligare ett i mängden, ur vårt perspektiv, nischade J-RPG-serier till att bli det urstarka varumärke vi nu känner till. Snackar man rödblå saker inom populärkulturen så är Pokémon Röd och Blå verkligen en stor grej alltså. Själv har jag den röda versionen.
	6. Optimus Prime
	Också stort i Japan? Eller också stort från Japan kanske? Transformers! Med ingen mindre än Autobot-ledaren Optimus Prime som frontfigur. Det finns många Transformers-figurer/karaktärer målade i rött och blått. Typ hur många som helst egentligen. Men liksom, hur många av dem är lika allmänt kända och populära som gamle gode Optimus Prime? Mm, just precis. Optimus Prime är ju Transformers-linjens egen Stålmannen eller Spindelmannen. Vilket kanske föga förvånande förklarar hans färgschema ā la den urtypiska amerikanska serietidningssuperhjälten. Det har funnits många olika inkarnationer och versioner av de inkarnationerna av Optminus Prime genom åren. Vissa mer röda än blå, vissa mer blå än röda men nästan samtliga röda och blå. Och jadå, vi kommer till de där andra amerikanska serietidningssuperhjältarna med...
	5. Superman Red & Superman Blue
	Och när man talar om trollen. Stålis hade såklart platsat på listan som han är. Tillskillnad från t ex Marvel-seriernas Captain America vars klassiska kostym naturligtvis motsvarade den amerikanska flaggans färger, dvs röd, VIT och blå, så sportade Stålmannen just röd och blå färger. Med smått inslag av gult. Mannen av stål var ju skapt för listan från första början. Men så kom jag ihåg att en typ helröd kontra en typ helblå Stålmannen också var en grej. Och detta vid mer än ett tillfälle... Så jävla dumt egentligen... Men också perfekt för den här listan. Först ut var en sk "påhittad" berättelse (som om inte ALLA berättelser om Stålmannen är påhittade...) i amerikanska Superman #162 från 1963. Det här var ganska exakt i mitten av de amerikanska serietidningarnas silverålder med alla fladdermusskittokiga inslag man kunde förvänta sig. Bara kolla in omslaget här nedan liksom. Lana kallar inte sin man Clark eller Kal eller ens Superman utan Superman-Blue också. Bara en sån sak. Och stackars Lois Lane som då gifte sig med Superman-Red, för på Nya Krypton blev de ALLA bara vanligt folk! Tvi vale! Det är ju nästan som om Superman-Blue hyste en förakt för oss alla vanliga människor... Och Superman-Blue är blå då hans kappa, stövlar och ytterkalsonger inte längre är röda utan just blå de också. Medan Superman-Red bytte ut de blå helkroppstrikåerna mot röda sådana. Wow...
	Det här "äventyret" gick i nytryck i amerikanska The Best of DC #19 1981 med ett nytt omslag som å ena sidan ser rätt bra ut då det ger lika mycket utrymme åt de båda Stålmännen där båda kastar samma skugga. Ett missat tillfälle på omslaget till Superman #162 var dessutom att man inte färglade själva titeln på tidningen i rött och blått utan rött och gult. Detta är också något som man sedan ändrade i The Best of DC #19 1981 där Superman-loggan är just röd och blå. Men å andra sidan så är det ursprungliga omslaget sådär härligt bisarrt silverålderstokigt. Omslaget här ovan till höger har dock inget med det att göra, nej. För nu går vi vidare till den moderna amerikanska serietidningseran och det extremt coola 90-talets tagning på hela grejen med Superman Red & Blue. Tillskillnad från i den gamla serien så var det här på fullt allvar alltså. Detta var efter Stålmannnens död och återuppståndelse och då man försökte modernisera karaktären för att göra honom hipp och häftig för den nya generationens kidz... Därav den nya urlöjliga dräkten med ett taggigare S och blixtmönster på sidorna. Vrålhäftigt verkligen, eller hur? Hur som helst delas Stålmannen upp i två, en blå och en röd version av sig själv, i denna följetong. Och jag måste säga, omslaget på Superman Red / Superman Blue #1 är den värsta sortens jävla teaser... När jag läste den här serien förväntade jag mig att se och läsa om Superman Red och Superman Blue men ååh, nej. Superman Red dyker nämligen inte upp förrän i slutet av tidningen. Något #2 finns icke förresten. Året var 1998 och som vanligt på den tiden fördelades följetongen på femtioelva olika tidningar. Del två kunde läsas i den nya Superman #132 och där dröjde det likaså ända till slutet av tidningen innan rödbär och blåbär äntligen stötte samman... Därefter fortsatte storyn i Adventures of Superman #555, Superman: Man of Tomorrow #10, Action Comics #742, Superman: The Man of Steel #77, Superman #133, följt av Adventures of Superman #556 och slutligen Action Comics #743. Nej, tack.
	4. Spindelmannen
	"Spider-Man, Spider-Man... Does whatever a spider he can.... Is he strong? Listen, bud, he's got radioactive blood." Eller så som låttexten löd på 90-talet: "Spider blood, spider blood, radioactive spider blood." Inte för att det har något med väggkryparens placering på den här listan att göra. Den vänlige kvartersspindeln alltså. Spindelmannens klassiska rödblå dräkt har likaså inget med hans, öh, spindelhet att göra... För spindlar är väl för sjutton inte rödblå heller? En helsvart dräkt, som hans andra tuffa från 80-talet, vore ju mer riktigt... Ok, det finns tydligen i alla fall EN sorts rödblå spindel i verkligheten men t o m denna är ändå mestadels svart. Det spelar såklart ingen roll egentligen. Röd och blå är ju de typiska amerikanska serietidningssuperhjältefärgerna och den klassiska nätsvingardräkten är ju just det, klassisk. Nästan lika klassisk som Stålmannens hjältekostym. Bättre ratio rött mot blått är vad som dock höjer Spidde över självaste Stålis på denna lista. Och så kanske det faktum att jag personligen alltid föredragit den svindlande Spidde framför den stele Stålis. Lite kuriosa: När Steve Ditko först tecknade Spidde hade de blåa delarna av dräkten för vana att delvis skuggas svarta. När John Romita Sr. tog över etablerades dock de starka kontrasterna rött mot blått på dräkten, som ni ser på bilden nedan till vänster. Spola fram till 80-talet och Todd McFarlanes tid som Spidde-tecknare med återigen mer märkbara helsvarta skuggningar här och där på de blå delarna. Och när Erik Larsen tog över efter Toddan blev det plötsligt som om Spidde bytte dräkt. Några blå nyanser fanns inte att urskilja under en period utan dräkten såg ut att vara röd och svart helt enkelt. När Mark Bagley i sin tur tog över efter Larsen så återvände också den blå färgen i dräkten, som ni kan se på bilden nedan till höger.
	3. Super Mario
	Då kommer vi in på (in på, upp till...) topp-3! Med ingen mindre än Nintendos folkkära gamla maskot på tredjeplatsen. Som INTE fyllde 35 år i höstas förresten! Det var Super Mario Bros, spelet, som fyllde 35. Mario själv debuterade ju, om än under annat namn, redan i Donkey Kong sommaren 1981. Vilket såklart innebär att karaktären i själva verket fyller hela 40 år i år. Mario, tidigare känd som Jumpman och Mr. Video, har alltid sportat sina rödblå arbetskläder, men från början var det röd mössa och röda snickarbyxor med blå tröja under som gällde. Tids nog, och tydligen av ingen särskild anledning alls utan att det bara råkade bli så, ändrades dock detta så att han fick blå byxor med röd tröja under. Den röda mössan blev kvar. Och mer har jag egentligen inte att ta upp om Mario. Men om det finns några tvivel på att röd och blå är en stor del av vad som utgör denna karaktär så behöver man ju bara ta en titt på den nya Super Mario-utgåvan av Switch-konsolen, som Nintendo låtit släppa nu i dagarna med anledning av det där 35årsjubileet. För den som inte kan få nog av kombinationen rött och blått liksom.
	2. Röda och blå piller
	Röda och blå piller. Eller DET röda pillret och DET blå pillret. Eller det röda pillret ELLER det blå pillret... Det är en term egentligen. En som verkligen slagit rot inom populärkulturen de senaste dryga 20 åren. Det röda pillret motsvarar den hårda obekväma sanningen och det blå pillret står då å andra sidan för salig ovisshet. Vilket väljer du? Såklart kommer detta från The Matrix, sci-fi-rullen från 1999 med Keanu Reeves som Neo och Hugo Weaving som agent Smith. Läderrockar, solglasögon som aldrig trillar av, kung-fu och långa hopp mellan byggnader, för sin tid banbrytande effekter ā la "bullet time", virtual reality och allt det där. Detta var en jävligt häftig film helt enkelt. Vilket väl förklarar hur ett av dess koncept kunde bli så här bestående. Att folk i största allmänhet liksom fortfarande vet vad som menas med det röda eller det blå pillret mer än två årtionden senare.
	Och där har vi ju honom med... Den gode doktorn, dvs ingen mindre än Dr. Mario från spinoff-serien med samma namn. Såklart ska han tränga sig in på denna placering också med sitt eget rödblå piller. Det är inte den enda färgkombinationen som finns i Dr. Mario-pusselspelen men det är den man liksom skyltar med, på omslag och promobilder och sånt. Och det är också en, som i EN styck, sak som är just rödblå, som i både röd och blå. Ett rödblått Dr. Mario-piller passar med andra ord alldeles utmärkt in på den här listan. Men piller som piller ändå så det får typ, som ni ser, dela placering med det röda och det blå pillret... Vilket för övrigt är varför det också fick bli röda och blå piller typ rent generellt som rubrik på denna... Och för den som måhända känner sig kärlekskrank denna alla hjärtans dag så var det alltså detta stora rödblå piller som denna glada doktor kunde föreskriva tänkte jag... '-_-
	1. 3D-glasögon
	3D-glasögon, ja. Så jävla popkult alltså och så jävla 80-tal. Och 90-tal? Och 50-tal tydligen. Som de Billy Zane hade i Tillbaka till framtiden när han var med i Biffs gäng. 3D-glasögon och 3D-filmer som det är meningen att man ska se med dessa glasögon är verkligen inget nytt eller ens relativt nytt påfund, om det nu var någon som trodde det... Åh, nej. Själva 3D-gimmicken har existerat sedan 1830-talet. Artonhundratrettiotalet, ja. Det var inget stavfel. Jag råkade inte trycka på 8:an istället för 9:an. Det som man försökt få oss att köpa som "framtiden" nu senast in på 2010-talet har egentligen funnits i nästan 200 år. Den första moderna 3D-filmen, där man alltså skulle sitta på biografen med 3D-glasögon och typ hänföras över att filmen kom RAKT MOT EN, var Vaxkabinettet, dvs House of Wax, från 1953. Och 30 år senare gjorde 3D-film stor comeback med inte minst Hajen 3-D, 1983. Hur popkult 3D-glasögonen än har blivit, och då i synnerhet de gamla hederliga pappersbrillorna, är det ju bara att konstatera att hela grejen kring den här typen av 3D-upplevelser alltid har varit bara en trend som kommit och gått igen. Först på 1950-talet, sedan igen in på 1980-talet och nu senast på 2010-talet. Det är väl bara en tidsfråga innan trenden kommer än en gång... Nåja. 3D-glasögon har dock använts till annat också. När jag var liten hade jag t ex en 3D-tidning med typ interaktiva små äventyr ur både Super Mario och Dragon's Lair där man skulle välja t ex vilket rör Mario skulle gå ner i eller hur Dirk skulle gå tillväga för att komma vidare och med 3D-glasögonen kunde man se det rätta svaret. Riktigt fiffigt faktiskt. Just sånt hade jag gärna velat se mer av i mina 3D-glasögon.