Format: PlayStation3 (via PlayStation Network)
Utvecklare: Thatgamecompany (2009)
Glad första maj gott folk! Eller något... Brukar man ens säga glad första maj? Det kanske man gör.... Det kanske man gör. Idag är det hur som helst den första maj och med det i åtanke tänkte vi vidare och kom så smått fram till "dagens grej" så att säga, nämligen att vi tar och "gräver fram" det första gamla spelet vi kunde komma på som har med blommor att göra. För det är första maj alltså? Och ni vet, majblommor? Tidigare kallade första majblommor t o m? Eller är det aningen FÖR långsökt tycker ni..? Äsch, det här är Flower till PS3 i vilket fall. När vi typ "tillät" oss själva att gräva fram Sin & Punishment ur den virtuella spelkistan härommånaderna (spelet fanns ursprungligen till Nintendo 64 men vi spelade det på Wii via Virtual Console), då öppnade vi en dörr som tidigare hållits stängd av någon anledning, dvs att även täcka digitala spelsläpp och inte begränsas till enbart fysiska utgåvor. Flower är alltså ett sådant. Ett spel som släpptes för nedladdning via PlayStation Network och inte fanns fysiskt att köpa i en affär i verkliga livet alltså.
Flower knåpades ihop av indiespelmakarna på Thatgamecompany (och man måste bara digga det namnet förresten) som en spirituell uppföljare till Flow, ett flashspel från 2006 utvecklat av herrarna Jenova Chen and Nicholas Clark. Och det är såklart även de som ligger bakom Flower som släpptes nära tre år senare. Detta var förövrigt också en sådan grej som kom på tal här bakom kulisserna. Spelet släpptes alltså år 2009... Är det då inte "för nytt" för att grävas fram..? Fast å andra sidan var ju Mario & Luigi PIT blott fyra år gammalt vid tidpunkten då det togs upp här, så nej. Vid ännu närmare eftertanke är inte Flower för nytt. Vi som nu tog på oss att lira det må båda tycka det "känns" nytt men spelet är ju för sjutton ändå nio år i år! Och PS3 är inte längre en ny spelkonsol... Om vi på POPKORN alltid sett den som det beror det på att den var det då sidan först kom till vet ni. Året var 2006 alltså och PS3 var nästa generation. Den mentaliteten tycks ha följt med oss som varit inblandade med sidan genom åren. Men tiden står inte still och nu har det ju börjat ryktas om PS5 t o m. PlayStation FEM alltså. Ja, tiden flyger sannerligen. Det som en gång var är plötsligt borta med vinden. Vilket minsann för oss till spelupplägget med Flower!
Flower börjar blygsamt med en liten blomma på en stor äng... Spelaren styr vinden som fångar upp kronbladen och bara skåda vad detta sedan leder till! Riktigt snyggt och tjusigt är det. Spektakulärt vågar vi påstå.
Vad sägs om det som övergång då? Tiden flyger, borta med vinden, kronblad som flyger med vinden. Eller är det en nypa för mycket klichéer? Okej, okej, vi ska försöka skärpa oss lite. Men det är bara det att spelet handlar om kronblad (eller "blomblad" som man något felaktigt kanske hellre kallar det...) som flyger med vinden. Det blir lätt flummigt alltså. Vad exakt är detta liksom? Jo, Flower är helt enkelt en indietitel med allt vad DET innebär. Inte olikt den där lite senare kortfilmen, som medföljde Röjar-Ralf, om papper som flyger runt med vinden. Men här är det upp till spelaren själv att styra i vilken riktning vinden blåser. Vilket vi då får lov att medge är ganska häftigt. Flower tar vara på den tidens stora gimmick, dvs rörelsekänsliga kontroller, och det är alltså på så sätt en styr i spelet; genom att luta fram och tillbaka och vända och vrida på någon av PS3:ans rörelsekänsliga kontroller, Sixaxis eller DualShock3 (som hade hunnit komma ut i handeln vid det laget). I början av spelet informeras man om att inte hålla handkontrollen upprätt likt en bilratt utan att man ska hålla som om den vore liggandes i luften typ och ganska snart börjar man känna av ömheten i armarna. Och nä, de analoga styrspakarna är inget alternativ heller. Den som är av den fasta uppfattningen att videospel ska liras med knappar och spakar som vanligt på en vanlig handkontroll är kanske inte rätt person för Flower.
Men helt rörelsestyrt är spelet dock inte. Man ska hålla in X för att få vinden att blåsa fart nämligen. Jaha, men säg det då liksom! Det är, lite pinsamt kanske, en sådan sak som vi faktiskt inte begrep från första början. Och då gick det ju... Mindre bra. Då kom vi verkligen ingen vart alltså. Om det är något som kan få en att tappa intresset för detta spel redan på första banan så är det att instruktionerna är så knapphändiga att det är lätt att fumla bort sig. Det är inte alls självklart vart man ska, eller vad man ska göra eller hur man gör något ens! Men nog är det rogivande och nog är det ett skönt flyt i liret när man väl får ett häng om det hela. Och vad då det hela egentligen går ut på? Jo, vi har väl alla hört Idas sommarvisa? Den om att "Jag gör så att blommarna blommar. Jag gör hela kohagen grön..."? Där har vi det. Typ vad spelet går ut på alltså. Att göra så att blommarna blommar. Att göra hela kohagen grön... Genom att låta vinden föra kronbladen vidare från blomma till blomma, från hage till hage. Ungefär. Eller kanske från gräsplätt till gräsplätt rättare sagt. Några kossor ser man inte till iallafall. Och inga andra djur heller för den delen. Här är det verkligen blommorna som är i fokus. Och så gräset. För det är riktigt snyggt när vinden susar rakt igenom gräset. Swoosh liksom.
Den i videospelssammanhang typiska första gröna gräsbanan följs av banor med t ex mer blandad terräng och de enligt oss allra vackraste och mysigaste sådana är banan med solnedgången och den då det blir natt.
Spelet är helt fritt fast med vad man brukar kalla för osynliga väggar runt omkring banorna. Men istället för att man bara brakar rakt in i typ osynliga väggar har vi här typ "osynliga" vindar som helt enkelt blåser en inåt banan igen. Så det funkar ju rätt bra. Och vilken knapp som helst funkar faktiskt till att blåsa fart på vinden förresten, även axelknapparna. Sådär halvägs genom hela spelet kom vi på oss själva att använda R2, dvs den nedre högra axelknappen, mest av allt. Pausar man spelet med startknappen kommer man till den inledningsvis något deppiga skärmen med blomkrukor vid fönstret. Select tar fram en alternativ pausskärm som funkar som en skärmsläckare med bildspel på helt sanslöst vackra landskapsbilder från den bana man är på. Värt att påpeka tycker vi, då det också är en sådan sak som man lätt kanske missar annars. Det är långt ifrån alltid man kommer på tanken att prova om Select-knappen gör något i ett spel är allt vi säger.
Det är nog ingen underdrift att Flower verkligen inte är något för alla vilket inte bara har att göra med kontrollmetoden (vilken faktiskt kan ge ordentlig KRAMP I FINGRARNA skall tilläggas!!). Det är ju meningen att det här spelet ska vara harmoniskt och är det också men det är även lätt hänt att spelet blir direkt frustrerande på köpet. Ja, här kommer alla känslorna på en och samma gång alltså. Å ena sidan kan det kännas hur befriande smidigt som helst men å andra sidan så kan det också vara lite svårt att se och hänga med i svängarna ibland, även när man är helt insatt i vad spelet går ut på och vad som göras skall. Föga förvånande med tanke på att det rör sig om en indietitel för nedladdning är Flower dock ändå ett såpass kort spel att man knappt hinner störa sig på det alltför långa stunder åt gången. Irritationsmomenten är dessutom få och för det mesta sitter man och myser. Men att spelet är så kort innebär ju att även mysliret blir kortlivat.
Pausar man spelet med start kommer man till den till en början deppiga bilden av en ensam blomkruka ståendes i fönstret i en nedgången lägenhet... I takt med att man klarar fler banor dyker det dock upp fler blomkrukor i fönstret och lägenheten blir gradvis finare. Pausar man spelet med select dyker däremot skärmsläckaren upp och gosse vad vackra landskapsbilder som visas här.
Underbart är kort brukar man säga vilket stämmer riktigt väl vad gäller Flower.
Bara sex stycken banor består spelet av och när man väl greppat hur man tar sig vidare, då kan det verkligen gå undan. Den första banan är en jättestor grön äng där oinvigda må spendera lite längre tid. Den andra banan en klippig dal och redan här börjar liret få märkbart mer fart. Den tredje kantas av vindkraftverk och här går det undan med starka vindar som börjar blåsa ens egen vind runt om banan. Förtrollande vackert blir det dessutom med solnedgången och ljuset... Och så musiken som pricken över i:et. Så ja, om man bara tar sig halvvägs in så är man mer eller mindre fast. Fast var gång man klarar en bana så vibrerar kontrollen så åtminstone en av oss blir åksjuk. Seriöst.
Bana fyra inleds i skymningen som sakta övergår till natt. Vilket för övrigt följer solnedgången i slutet av bana tre. Här tar också spelet en dyster vändning mot slutet av banan...
Den dystra atmosfären följer alltså med in på bana fem med ett regnoväder. Rena mardrömsbanan alltså. Musiken minimal men stämningsfull. Och så kommer vi till den sjätte och sista banan, där det blir grönt och fint igen och där man sedan far rakt in i storstaden med blommorna. En stad som är helt fördärvad och färglös som man med vindens hjälp på något sätt återställer till sin forna glans. Eller något sådant. Här blir det helt trippat, med stålbalkarna från kraftledningar stickandes ut likt törntaggar ur betongen. Sammanfattningsvis känns spelet precis som en animé. Det börjar jordnära och slutar helt urflippat ā la Akira.
Thatgamecompanys senaste indiespel för nedladdning, Journey, tog sig hela vägen upp till femte plats när vi sammanställde de topp-25 bästa
exklusiva PS3-titlarna förrförra månaden. Riktigt så bra är Flower inte...
Men en trivsam längre spelstund var det allt. Sluttexterna agerar som en hemlig extrabana förresten.
Vårt slutgiltiga omdöme: Två och en halv gyllene förstamajblommor anno 2018 av fem möjliga.
|
