Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Framgrävt ur spelkistan
Final Fantasy VII



Text: Jan M. Komsa, 2018-11-17

Format: PlayStation
Utvecklare: Square (1997)

Den 17 november 1997 kom Squares japanska konsolrollspelmästerverk, Final Fantasy VII, ut till Sonys PlayStation i Europa. Det var både den första delen i serien att släppas i vår del av världen samt det allra första FF-spelet till något annat än ett av Nintendos format. Efter tre delar till Famicom i Japan, varav bara det första spelet även släpptes till NES:en i Amerika, och ytterligare tre delar till japanska Super Famicom, varav bara del IV och VI även kom ut på den hemskt fula amerikanska versionen av Super NES:en och då del II-III inte fanns ute där sedan tidigare döptes fyran om till tvåan och då del V heller inte kom ut på engelska när det begav sig döptes sexan om till trean, valde Square alltså att fortsätta serien annorstädes än på Nintendos följande 64-bitare. Från första början väntade folk sig "Final Fantasy 64" eller "Final Fantasy IV" till Nintendo 64...

..och istället blev det Final Fantasy VII till PlayStation. Vilket verkligen var en game changer på den tiden. Sony var fortfarande de helt nya snubbarna in i leken, likt Philips med deras CD-i. Nintendo och Sega var ju de som liksom gällde på riktigt. Men Sega hade gjort bort sig för tredje gången på raken, så ingen ville ha Saturn medan Nintendo tålmodigt körde sitt eget race alltmedan det hände alltfler alltmer spännande saker på PS-fronten. Jag som var en inbiten Nintendo-spelare dåförtiden lyckades hålla mig fram till 1997 då N64:an fanns ute även i Europa, innan jag erkände för mig själv att jag faktiskt ville ha en PS också. Och det var just FFVII som avgjorde saken... Jag var redan frestad sedan minst något år eller så tillbaka. När jag t ex först spelade Tekken 2 hemma hos en kompis hösten 1996 var jag hur imponerad som helst av grafiken, ljudet, slutfilmerna och hela köret. Sådant här fanns liksom bara inte till Nintendos konsoler. Sonys allra viktigaste kort mot Nintendo var dock just FFVII. Ingen annan enskild speltitel lyckades övertyga lika många lite äldre lirare att skaffa sig en PS, om inte istället för- så åtminstone utöver N64... Och jag var en av dem. Så när FFVII kom ut här i Europa november 1997 och fick hela 97/100 i den svenska Super PLAY-tidningen kunde jag heller inte längre hålla mig till endast Nintendo-konsoler.

Det kom typ som en sorts uppenbarelse nästan. När jag väl var inställd på att "önska mig" en PS i julklapp, eftersom jag då bara gick i högstadiet och hade helt enkelt inte egna pengar att handla hela spelkonsoler för, kunde jag plötsligt tänka mig en massa spel på den som jag innan mestadels ignorerade för att de inte var till någon Nintendo-konsol. Vi snackar Resident Evil, Tomb Raider, Wipeout 2097, Tekken 2 såklart och inte minst Crash Bandicoot och Croc då plattform ändå var den allra viktigaste spelgenren som fanns in på den tredje konsolgenerationen med Nintendo i spetsen. Det här ändrades såklart just i och med PS. Istället fick de japanska konsolrollspelen rejält med vind i seglen. Aldrig tidigare hade så många olika titlar i genren översatts till engelska och i många fall släppts t o m i Europa som under PS-tiden. Något som vi faktiskt har Square och FFVII att tacka för. Det här var verkligen inte bara som vilket annat spelsläpp som helst. Det här var en avgörande händelse i spelvärlden. Och i sådär ett halvt årtionde framåt var Square tveklöst en av de bästa spelutvecklarna som fanns. Allt tack vare FFVII som spelare världen över, varav många helt nya till både serien och genren, obetingat tog till sina hjärtan. Själv fick jag dock ingen PS med FFVII till i julklapp det året. En helt ny konsol med spel var trots allt så pass kostsamt att jag skulle ha sagt något tidigare än drygt en månad innan jul menade min mamma. Jag blev dock glatt överraskad när jag redan i början av 1998 fick en PS-konsol i födelsedagspresent. Ihop med det där Croc-spelet och såklart FFVII. Däremot utan något minneskort... För det hade ju min mamma ingen aning om att man behövde köpa till seperat. Det fick jag köpa själv med sparade fickpengar.



FFVII är en riktig klassiker till videospel. Så är det bara. Och det togs emot med öppna armar av nästan förvånansvärt många. Nästan alla jag kände som var spelare på den tiden hade FFVII. Killar som annars mest kör sportspel, folk som egentligen spelade mest på dator, "pluggisarna" såväl som "värstingarna" i klassen och sådana som jag som hamnade någonstans i mitten... Jag umgicks då med alla möjliga slags snubbar och snubbinnor med det var ju vid olika tillfällen liksom. En sak som jag aldrig glömmer är dock hur några som annars aldrig hade pratat med varandra faktiskt satt vid samma bord i skolan och snackade som gamla bekanta. Om FFVII. Jag kunde inte tro mina ögon. Eller öron. För en gångs skull kunde man alltså mötas på mitten, med FFVII gemensamt. Visst, det var ju några som kallade spel sin hobby men ändå inte begrep vad som gjorde detta så speciellt. Fast det är ju deras förlust. Vi som hellre provar på något annat än samma gamla Mega Man-spel årtionde in och årtionde ut har nog något mer intressanta spelminnen också... Bara själva inledningssekvensen till FFVII är ju en av de mest minnesvärda momenten i spelhistorien. Musiken, kameran som zommar ut, först med fokus på Aeris medan hon med ekande steg går sakta ned för gatan och sedan på hela den jättelika och lika delar cyber- som ångpunkosande staden Midgar, loggan som sveper in i bild, musiken återigen och kameran som nu börjar både zooma in igen och klippa till tåget som rusar in. Men mot vad..? BAAM!! Man kastas nu RAKT IN i handlingen. Här börjar spelet på riktigt, som i att man får börja styra sin spelkaraktär själv. Och det börjar verkligen DIREKT också. När man först upplevde det här... Gåshud alltså. Som omedelbart följdes av en wow-känsla som heta duga.

När jag nu spelade om FFVII så gjorde jag faktiskt det på PSP. Detta fungerade otroligt bra måste jag säga. Den femte generationens videospel ser oftast inte så sköna ut som man minns dem på våra moderna digitala TV-apparater med högre upplösning och annan tjofräs. Faktum är att spel från den här tiden kan se mycket sämre ut nuförtiden om man inte spelar på en lika gammal dumburk. För man märker då liksom exakt hur grovhuggen den tidiga 3D-grafiken faktiskt var. På en mindre PSP-skärm är det här dock inget problem alls tycker jag. Så det kan jag alltså helhjärtat rekommendera. Att spela FFVII bärbart alltså. Vilket ju också har den fördelen att man kan spela lite när- och var som helst. Att "grinda" igenom random strider för att levla upp och samla pengar medan man ligger till sängs om kvällarna t ex. Vissa läser kanske en bok i sängen men jag lirar hellre lite FFVII. Den enda egentliga skillnaden mot att spela det här som på den gamla goda tiden, på en taggig grå PS-basenhet med en vanlig PS-kontroll i hand (för detta var ju innan den första DualShock t o m), är väl att PSP:n inte har dubbla axelknappar och då FFVII använde samtliga kontrollens knappar så får olika riktningar med styrspaken motsvara L2 och R2. Det funkar hursomhelst fint och att ladda hem en digital utgåva av FFVII till "PSOne" som det heter nu, från PSN dvs PlayStation Network är i skrivande stund förmodligen det mest lättillgängliga sättet att spela spelet på. Så det så. ^_^ FFVII är i grund och botten ett gammalt hederligt textbaserat J-RPG, men är också mycket kvickare och smidigare än många andra dåtida spel i genren. Det är betydligt mer strömlinjeformat gentemot vad som var vanligt då. Och så var det ju mycket snyggare och häftigare än allt som kom innan.



Fastän FFVII var det första moderna spelet i serien var mycket av det traditionella spelupplägget fortfarande intakt. Random encounters samt textmenybaserade strider i typ tur-och-ordning. Precis så som vi rollspelare vill ha det med andra ord! Rollspel ska vara rollspel, och inte några jädra actionbaserade hack 'n slash. Striderna är ju typ symboliska. Som i schack eller Sailor Moon. Så har jag alltid sett det iallafall. Och jag jämställde precis schack med Sailor Moon, ja. Och båda jämförde jag med FFVII. För jag tycker då om alla tre, har spenderat hundratals timmar åt vardera och ser likheterna liksom. Som de flesta säkert vet håller Square Enix, som de heter nuförtiden, för närvarande på med en remake av FFVII kallad "Final Fantasy VII Remake" (;p). Men såklart blir det inte bara samma redan utmärkta rollspel med tekniskt bättre grafik. Åh, nej... Såklart ska de tvunget behöva skrota hela det klassiska stridssystemet och byta ut det mot något som taget rakt ur Kingdom Hearts. För att button mashing medan man ränner runt i cirklar och allting typ sprängs runtomkring en är väl vad dagens sk "rollspelare" vill ha..? Eller är det snarare Tetsuya Nomura som har huvudet för långt upp i sitt eget arsel? Jag skulle nog satsa mina pengar på det senare. Karln borde ha hållit sig till endast karaktärsdesignen. Som för övrigt är helt utmärkt i FFVII. Grafiken överlag är helt förtjusande. Ja, karaktärerna ser i det närmaste ut som Lego-figurer och alla bakgrunder utanför striderna och världskartan är förrenderade, men vad somliga tycks missa i sammanhanget är att de också är helt otroligt vackert handritade! Det faktum att omgivningarna är förrenderade förtar ju inte hur oerhört välgjorda och stämningsfulla de är.

Musiken av Nobuo Uematsu är även den helt otroligt vacker och stämningsfull och den dystopiska såväl då- och sam- som framtidsversionen av världen där spelet utspelar sig var faktiskt en frisk fläkt från de fram till dess i konsolrollspel så mycket vanligare typiska fantasy-miljöerna. För att förtydliga så har det här inte med olika tidsepoker att göra... Den påhittade världen i FFVII är helt enkelt ungefär som vår egen samtid, med motordrivna fordon, automatiska eldvapen, ubåtar, helikoptrar osv. På många sätt är detta som en inte alltför avlägsen framtid med den futuristiska metropolen Midgar i centrum. Men i andra avseenden är det snarare som typ hundra år bakåt i tiden för oss. Flygplan finns men är tydligen väldigt ovanliga. Och de flesta bosättningarna runtom i världen är småstäder. Och allting känns mest som vilda västern. Det är en härlig värld. Så dyster men samtidigt så härlig. När man väl kommer in i den här spelvärlden så vill man aldrig att liret ska ta slut. När jag för första gången hade kommit så långt som till den sk "sista grottan" då på 90-talet så ville jag inte fortsätta... För likt med en bra bok som man inte vill läsa till sista sidan för man vill inte att den ska sluta så ville jag inte att den här berättelsen plötsligt skulle vara över. Men såklart spelade jag vidare till slut. Och "klarade" spelet. Sedan dess har jag varvat FFVII flertalet gånger. Och nu senast klarade-klarade jag det verkligen. Jag letade upp allting som fanns att finna, besegrade alla bossarna, levlade upp alla karaktärerna till max, bemästrade all materia osv. Och så passade jag på att spara på seperata sparfiler vid vissa valda tillfällen. Så att jag kan gå tillbaka och spela om särskilda delar utan att behöva börja om från första början liksom. Så mycket älskar jag FFVII... Vissa rollspel, som mesiga Mass Effect t ex, får folk att häpna när de är nya men bleknar sedan bort med tiden. FFVII förblir däremot bäst.



Mitt slutgiltiga omdöme: Fem odödliga FFVII-logotyper av fem möjliga.

- - - - - - - - - - - - - - - -
< Förra sidan | Förstasidan | Nästa sida >

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
|- 1080° Snowboarding
|- Bubsy
|- Bucky O'Hare
|- ClayFighter
|- ClayFighter 2
|- ClayFighter 63 1/3
|- Claymates
|- Crystal Warriors
|- Ecco Jr.
|- Exit
|- Final Fantasy VII
|- Flower
|- Ghostbusters
|- Ice Hockey
|- King Neptune's...
|- Monkey Island
|- Monkey Island 2
|- Moonstone
|- Mario & Luigi PIT
|- Pirates! Gold
|- Rygar
|- Sin & Punishment
|- Snowboard Kids
|- Sonic the Hedgehog 2
|- StarTropics II
|- Super Mario All-Stars
|- Super Mario Maker 3DS
|- Turtles V (MD)
|- Wave Race
|- Wave Race 64
|- Wave Race: BS
|
Frispel

|- Black Mages! Hör! Hör!
|- Pac-Man Fever!! Hörni!
|- Secret of Mana-helgen
|- Vård av SNES-kontroll
|
För eller emot

|- Final Fantasy VIII
|- Mega Man 9
|- Nintendo Wii
|- R.C. Pro-Am
|- Sonic 2
|- Super Mario Bros.
|- Super Mario Bros. ...
|- Toki: Going Ape Shit

Säsongsspecialare
|- Årets tomtevalde 2006
|- Årets julkalender 2007
|- Årets julkalender 2008
|- Årets julkalender 2009
|- Årets jultomteval 2010
|- Årets sena tomte 2011
|- Årets sena tomte 2012
|- Årets sena tomte 2013
|- Årets sena tomte 2014
|- Årets jultomteval 2015
|- Årets jultomteval 2016
|- Årets julkalender 2017
|- Årets jultomteval 2018
|- Årets jultomteval 2019
|- Årets jultomteval 2020

Övriga överblickar
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.