Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Topp-20:
Orsaker att hata Spider-Man 3



Text och bild: Jan M. Komsa, 2006-06-04

Det har nu gått ca tre veckor sedan SPPS:s Spindelmannen-maraton och idag exakt en månad sedan vi såg den tredje filmen på bio... och jag har fortfarande inte kunnat smälta hur fruktansvärt dålig filmen är! I dagarna strax efter premiären sammanställde jag en topp-20 över de största misstagen med skitfilmen som jag i efterhand för intet har försökt att rationalisera men det går bara inte! Hur mycket jag än önskar att Spider-Man 3 vore åtminstone hyfsad i jämförelse med ettan och tvåan är det bara att inse att den här filmen SUGER. Hårt.

Som ett genuint fan av serietidningen samt någon som uppskattar bra film i största allmänhet kan jag omöjligen tycka om den här smörjan. De enda som ändå kan tänkas få ut något av Spider-Man 3 är antigen småbarnen som blir glada oavsett avsaknaden av en vettig och konsekvent story bara de får se lite spex hux flux eller folk utan någon som helst form av konstruktiv omdömesförmåga. Ja, det stämmer. Ni läste rätt. Jag går så långt som att påstå att den som gillar Spider-Man 3 inte är ett riktigt fan av vare sig karaktären eller bra film överhuvudtaget. Att jämföra med dem som tyckte att JarJar Binks i den nya Star Wars-trilogin var en jätterolig figur som skänkte filmerna det där lilla extra.

Trots att det smärtar mig att spy galla över en film som ändå har framhävt min barndomshjälte så mycket presenterar jag här, utan inbördes ordning, 20 orsaker att hata Spider-Man 3...


20. Eric från "That '70s Show" i rollen som Eddie...

Allvarligt talat alltså... Topher Grace, bättre känd som Eric från That '70s Show, som Venom/Eddie Brock är bara... fel. Helt åt helvete fel... Det är en sak att Venom egentligen vare sig borde, eller ens skulle ha varit med i den här filmen till att börja med, men en mindre lämplig skådis för att gestalta tyngdlyftaren Brock än den tanige Grace kunde man väl inte hitta... Grace både låter och ser ut som en förvuxen tonåring och är helt enkelt FEL för rollen. Även skrattretande är sättet som de förvrängde killens tonårsstämma när han är iförd Venom-dräkten. Säkerligen var tanken att han skulle framstå som mer "ondskefull" men i själva verket låter han precis som en av Turtles från spel- filmerna tidigt 90-tal. Eric från That '70s Show är en ungefär lika lämplig Eddie Brock som Bane gestaltades i Batman & Robin från 1997. Dvs inte alls.


19. Sandmans roll i filmen

Thomas Hades Churchs framträdande som Sandman är faktiskt det enda positiva man kan säga om denna i övrigt skitfilmen. Han är den enda som känns helt rätt för sin roll och scenen då han har blivit Sandman och inte klarar av att hålla ihop sin kropp utan bokstavligt talat bryter ihop är lika träffande som stilren. Problemet är bara att hela historien om Sandman är totalt malplacerad. Att ens försöka få till det som att det "egentligen" var han som dödade Spiddes farbror Ben i första filmen är bara höjden av Oh, give me a fucking break!-ighet. Totalt nonsens och fullkomligt onödigt gjort. Sandman kunde gott och väl ha fått sin egen bakgrundshistoria, helt separat från händelserna i tidigare filmer. Istället har man gjort ett tafatt försök att väva in hans story med tidigare (i själva verket helt orelevanta!) händelser och resultatet blir enbart kattskit i sandlådan.


18. Retrospektiv skadegörelse

Att man bl a har ändrat i "sanningen" från de tidigare filmerna leder oss till nästa punkt. Den retrospektiva skadegörelsen den här hädelsen till film har gjort på filmserien i dess helhet. Spider-Man 3 undergräver (läs: förstör) händelser i tidigare filmer utan motstycke. Fallet med mordet på farbror Ben var en sak och vad som sedan blev av John Jameson en annan. Vem då? Astronauten såklart, J. Jonah Jamesons son, som ju medverkade i andra filmen. När det började ryktas om att Venom skulle vara med i den tredje Spindelmannen-filmen var det vissa (inklusive undertecknad) som gissade att man bergis skulle använda dräktens ursprung från den tecknade TV-serien, där den dimper ned tillsammans med John efter en av hans rymdfärder. Detta vore ju logiskt då man faktiskt på ett sådant tydligt sätt introducerade karaktären i den andra filmen. Men... nej. Istället var John helt bortplockad ur persongalleriet och vad gäller dräktens ursprung... Ja, vi kommer snart dit. Suck.


17. Goblin Jr och hans flygande skateboard

Ytterligare ett exempel på dålig smak i all dess brist på både stil och fantasi. Mina damer och herrar, låt oss presentera den senaste medlemmen i skurkfamiljen: "New Goblin", även känd som "Goblin Jr", och hans flygande skateboard! Och varför får man se hans pretty boy-nuna precis hela tiden? Seriöst, masken (som för övrigt är tagen direkt ur Stargate från 1994) åker av på en gång. Är det för att James Franco tydligen går hem hos ungdomarna som man har ansett att det bättre om hans ansikte är i bild nästan hela tiden? Även under striderna då han har resten av skurkdräkten på?! Även Tobey Maguire har visserligen setts i action med sparkdräkt men utan mask vid ett flertal tillfällen i samtliga filmer men detta är så påfallande att det verkligen tar priset.


16. För många skurkar

De flesta som läser det här anade säkert att jag skulle ta upp detta men faktum är att filmen innehåller för många olika skurkar som alla får för lite skärmtid. Det vore tight nog om man så hade haft med "bara" två skurkar men hela TRE stycken?! Speltiden räcker helt enkelt inte till för att ge någon av dem tillräckligt med utrymme. Sådana "trivialiteter" som genomtänkt bakgrund, drivmedel och karaktärsutveckling uteblir. Att regissören Sam Raimi tydligen inte kunde avstå från att pressa in även Venom i den här filmen tyder bara på att man egentligen inte var ute efter att typ göra en bra film. Det enda man brydde sig om var att istället göra varumärket så omfattande som bara möjligt. Likt fallet med Batman & Robin år 1997.


De många skurkarna - enbart till för att hora ut filmen som varumärke

Det innebär självklart mer klirr i kassan om frukostflingorna får innehålla ännu en karaktär stämplad med filmen, om Burger King kan marknadsföra sina nya hamburgare som "inspirerade" av Venom i Spider-Man 3 (vad fan det nu ska betyda egentligen '-_-) och om Sony kan göra detsamma med sin nya Walkman-mobil, "nu i svart". Dessa tre skurkar är knappast med i filmen pga något kreativt beslut. Hade man bara utgått från att göra en bra film hade vi haft ett mindre antal skurkar att göra leksaker och annat av, tro inget annat. Spider-Man 3 är ingen film i sin egen rätt. Det är inget gediget hantverk direkt. Det är en marknadsföringsprodukt, producerad bara i syfte att agera som en enda lång smygreklamfilm.


15. Peter Parker som emo-kid

Var det här tänkt att vara roligt eller? Att låta Spindelmannens alter ego Peter Parker spöka ut sig till en "tuff" (läs: patetisk) emo-kid med maskara runt ögonen som dansar och juckar i luften..? Och detta är menat att vara roligt därför att..? Och detta är för övrigt förenligt med karaktären eller källmaterialet var någonstans nu igen..? Nej, just det. Bara nej.


14. Allmänt tråkiga scener

Detta leder oss direkt till ett annat faktum, nämligen att scener som den ovan nämnda, dessa tråkiga och totalt omotiverade och överflödiga scener som man snarare gäspar sig igenom, tar upp alldeles för stora delar av filmen. Delar som bättre kunde användas till bakgrundsstory eller karaktärsutveckling hos skurkarna men neeej, istället för att slänga in några väl valda vansinnesmonologer för att bygga upp den nya Goblin-karaktären lite mer (likt Willem Dafoes i den för första filmen) så slängde de alltså sådant åt sidan för att då göra plats åt "roliga" Peter i emo-puberteten. Vari logiken i detta förmodades vara, det vete fan alltså.


13. Omfattande brist på logik

Apropå brist på logik förresten. Det ges ingen konkret förklaring till vare sig Venom-dräkten (som är en levande svart symbiot) eller Sandmans förvandling. Symbioten bara... finns till. Och den bara råkar vilja gå samman med Spindelmannen. Jaha, liksom? Och Sandman bara... blir till. Det kommer fram någon snurra från någonstans och sedan är han av sand. Bara sådär... Jaha, men vad exakt gjorde den där snurran då? Vad var syftet med att den snurrade? Jag menar allvar, jag skulle verkligen vilja veta varför den där snurran snurrade. Vad exakt var målet med det där experimentet som man tydligen utförde, annat än att "råka" skapa Sandman? Tyvärr vet jag ju redan svaret. Antagligen var det bara för att det skulle se snyggt ut på bio och blända idioterna som bortom all förnuft faktiskt gillade det här struntet.


12. Noll substans, enbart (plastig) yta

Det är inte enbart de rena logikmissarna som stör mig. Ingenting som händer i filmen känns direkt genomtänkt. Saker bara händer lite på måfå. En lyftkran kolliderar med en skyskrapa, Gwen Stacy(!) som fotomodell(!!), en "rolig" replik där, ett "snyggt" hopp i luften där, yadayadayada, en taxi upphängd i luften... Ungefär som när man var barn och lekte med sina hårdplastfigurer och då hittade på de mest fantastiska men samtidigt okonsekventa lekarna i sitt huvud. Saken är ju den att dessa lekar aldrig hade blivit bra som skådespel för en utomstående (vuxen) publik - och av precis samma anledning är inte den här filmen det heller! En tolvåring hade ärligt talat kunnat göra ett likvärdigt jobb med det här.


11. Ingen respekt för källmaterialet

Även om ettan och tvåan självklart inte var kanon så kände man igen världen och karaktärerna från serietidningen. De ändringar som gjordes var mest av flyktigaste laget för att filmerna skulle kunna fungera i sin egen rätt. Saker som t ex frånvaron av nätskjutare var egentligen inget som på något sätt förstörde helhetsupplevelsen för oss redan frälsta. Den här gången däremot... Istället för att t ex låta Gwen Stacy ha förblivit bortplockad introducerar man här tjejen och hennes far till synes utan anledning. Ärligt talat, hade filmen varit mycket annorlunda utan dem? Var det verkligen nödvändigt att malplacera ännu fler karaktärer i det hela? Skurkblandingen är dessutom något av det mest olämpliga man kunde ha kokat ihop. Inte nog med att där är för många skurkar men de är dessutom tagna från helt skilda delar ur tidningen och passar inte ens ihop.

Vidare till skildringen av skurkarna, och då framförallt Venom. Är jag den enda att inte alls känna igen karaktären från serietidningen? Är det verkligen meningen att vi ska tycka synd om lille Eric från That '70s Show när han framställs som ett gediget arsel redan från början? Venom är för övrigt så mycket mer än ett slumpmässigt monster med huggtänder. Jag känner mig uppriktigt snuvad på en riktig story om Venom där man kunde ha byggt upp stämningen genom att låta denne förfölja och trakassera Spindelmannen/Peter Parker, istället för att som här inte ens låta Spindeln känna till fienden förrän slutstriden! Den tecknade TV-serien lyckades fan i mig bättre med en relativt trogen skildring av Eddie Brock och Venom i ett enda 20 minuters avsnitt! Det är plågsamt uppenbart att personerna som de facto hade hand om den här filmen gjorde ett värdelöst arbete med att förmedla rätt stämning och karaktärer.


10. Urholkade actionscener

Filmens påstådda dragplåster, de "storslagna" actionscenerna. Synd bara att det som bjuds på mest kan liknas vid teknikdemonstrationer utan vare sig spänning eller eftertanke. Det är väl egentligen bara en tidsfråga innan t o m de minst kritiska åskådarna inser att det är inte så jätteimponerande med datoranimerade effekter längre. Medan de första två filmerna kommer att åldras någorlunda med värdighet mycket tack vare charmen samt Willem Dafoe och Alfred Molinas klockrena framträdanden, kommer Spider-Man 3 tämligen snart att tappa det pyttelilla tekniska övertaget som skiten nu påstås ha. För även i fråga om actionsekvenser krävs det ett visst djup för att lämna bestående intryck, något som den här filmen definitivt saknar.


09. Inget sammanhang

Med tre skurkar att fylla ut speltiden kunde man hoppas på att de kanske avlöser varandra, så att man iallafall fick tre visserligen kortare men förhoppningsvis mer intensiva berättelser i en... Men återigen... Nej. Istället kommer de och går och kommer och går igenom hela filmen vilket dödar såväl spänningen som trovärdigheten och blir oerhört tjatigt i längden. Den nya Goblin sätts ur spel snabbare än man hinner sätta sig tillrätta i biosalongen, Sandman kommer och försvinner nästan lika kvickt, sedan kommer Goblin tillbaka, sedan förmodas han vara ur leken igen, sedan blir Venom till samtidigt som Sandman kommer tillbaka och sedan blandar sig Goblin i... Seriöst, är det någon som håller reda på det här? Och hur spännande är det på en skala när samma skurkar kommer och går stup i kvarten? Och hur var det då med sammanhanget, är det någon som ens håller reda på det?


08. Melodramatiken

Alltför ofta försöker Spider-Man 3 ta sig själv på alldeles för stort allvar vilket bara blir pinsamt dåligt. Alla melodramatiska tal och tårögda scener levereras ungefär lika smakfullt som en brinnande påse bajs utanför granntantens dörr. Seriöst, INGEN pratar sådär. Flertalet scener och repliker är så genomruttet usla, krystade och tillgjorda att man har ju lust att lämna salongen. På riktigt.


07. Alla ständiga "plot devices"

Det finns ett engelskt begrepp som bäst sammanfattar alla "tillfälligheter" igenom filmen. Plankat från wikipedia:

"A plot device is a person or an object introduced to a story to affect or advance the plot. In the hands of a skilled writer, the reader or viewer will not notice that the device is a construction of the author - it will seem to follow naturally from the setting or characters in the story. A poorly-written story, on the other hand, may have such awkward or contrived plot devices that the reader has serious trouble maintaining suspension of disbelief; indeed, the devices may even leave plot holes."

Spider-Man 3 fullkomligt svämmar över av alla usla sk "plot devices" eller som jag kallar det: "De bekväma jävla sammanträffandena". En jävla meteorit innehållandes den svarta dräkten bara "råkar" landa PRECIS intill Spindelmannen en dag, hans faster May bara "råkar" leverera ett melodramatiskt tal om att hämnd är som ett gift som tar över en just när hämndlystne Spindeln har blivit tagen över av ett gift (Venom), Spindelmannen bara "råkar" tycka att det vore en god idé att klättra upp i ett kyrktorn och bli av med sin svarta dräkt (i serietidningen så VET ju Spindeln att dräkten är känslig för ljud sedan tidigare händelser och han PLANERAR uttryckligen att använda ljudet från kyrkklockorna mot dräkten, men i filmen så framgår inte detta överhuvudtaget utan han bara råkar klättra upp i ett kyrktorn helt på måfå verkar det), Eddie Brock bara "råkar" befinna sig där precis som detta händer och det bara fortsätter och fortsätter i den här stilen.


06. Helt overkligt

Att så mycket i den här filmen är helt ologiskt har jag redan nämnt, att det därtill är helt overkligt med är ett annat, om än snarlikt, faktum med den här sorgliga produktionen. Mitt favorit(hat)exempel är att ett slag i huvudet dör man nästan av ja, men okonsekvent nog inte när en handgranat exploderat rakt i ansiktet på samma person, nej!


05. Stopp i utvecklingen

Det sker ingen utveckling i handlingen från de tidigare två filmerna. Inga nya bostäder eller jobb eller relationer - nada. Skitfilmen slutar i princip där den börjar. Det förväntade äktenskapet mellan Peter och Mary Jane? Hoppas inte för mycket. Även detta helt ologiskt då det ju händer i tidningen och "alla" vet om det. Kanske är detta lika bra, för då blir det lättare att bara inte låtsas om den här filmen om (när) de gör en fjärde del.


04. Tillbakablickarna

Som om det inte vore tillräckligt med de kväljande försöken till sk "djup dramatik", som om det inte vore tillräckligt med slöseri av speltiden som bättre hade kunnat användas på annat sätt, nej, minsann! Självklart blir vi också tvingade att titta på alla dessa löjeväckande återblickar på farbror Bens död i svartvitt som spelas om och om och om igen, antagligen i vanföreställningen att detta ska "höja dramat" eller något i den stilen. Filmen är lång nog som det är för helvete, så måste vi verkligen behöva genomlida detta också? Eller är dessa återblickar enbart med just i utfyllnadssyfte?


03. Publiken dumförklaras

Exakt vad uppnår man genom att låta TV-reportrar som del av händelseförloppet i själva filmen berätta att "Det här var brutalt ifall ni inte kunde urskilja det mellan all datoranimation!" eller visa statisterna i filmen agera häpna åskådare som gaspar, hänförs med mera var gång Spindelmannen får en käftsmäll? Jo, man dumförklarar publiken ytterligare. Saknas bara att man fick höra förinspelat skrattljud (precis som i komediserier) när filmen förväntades vara rolig eller utdragna "Ååååh..." under de gråtmilda scenerna.


02. Goblin Jr:s andra(!)återkomst

Mot slutet av filmen förvandlas James Francos karaktär Harry Osborn till rena rama Batman, komplett med en butler som förkunnar sin kärlek för honom. I en enda mening; "Er fars död var självvållad", lyckas den gode butlern få Harry att göra en helomvändning. All vansinne, allt hat som tidigare (borde ha) drivit honom är nu som bortblåst, eftersom filmmakarna behöver en anledning att låta samtliga filmens frukostflingpaketfigurer braka samman i en utdragen och överdriven slutfight. Gäsp.


1. Slutet uselt, allting uselt

In i det sista fortsätter filmen att suga. Det är ett helt absurt slut vi får på eländet, där Sandman förvandlas till något som hämtat ur gamla Fantastiska Fyran-äventyr (tänk Gormu) och slåss mot armén eller nåt, "ångrar sig" utan någon egentlig anledning och sedan flyger iväg i solnedgången likt en trollslända. Ja, just det. Sandman kan flyga i den här filmen. Detta skulle ju innebära att han utöver sin egen sandkropp måste kunna kontrollera självaste vinden också, precis som Storm i X-Men. Han ska bara bry sig om sin dotter numera säger han. Betyder det då att han ska återgå till att råna banker mao vilket han ju gjorde för sin dotters skull till att börja med eller? Det är det ingen som vet, eller rättare sagt ingen som orkar fråga. Spindelmannen har fått gråta ut så han bryr sig inte mer om den saken... Japp, han behövde tydligen bara gråta, sedan låter han Sandman löpa (dvs flyga). Själv är jag i chocktillstånd. Det hela var ju fullständigt genomruttet uselt!


Sandman i slutstriden i Spider-Man 3 skulle lika gärna kunna ha varit Gormu

Det är bara att inse fakta. Man bara packade in så mycket som möjligt då detta eventuellt skulle bli sista filmen, trots tidigare uttalanden att inte göra det (dvs att INTE ha med så många skurkar osv...) och ja; jag vet att Sony har gått ut med att man planerar en fjärde, femte, sjätte och t o m sjunde film. Men det finns liksom inget som i dagsläget tyder på att Sam Raimi (eller ens någon av skådespelarna för den delen) kommer att vara aktuell för fler filmer. Sett ur Raimis perspektiv kan det här lika gärna ha varit den sista filmen.

Nu har jag gjort den här listan främst utifrån filmens kvalitéer (eller rättare sagt brist på kvalitéer) i sig, utan att ha pekat ut någon direkt ansvarig för eländet men... Sam Raimi gott folk. Ja, jag vet att han regisserade även ettan och tvåan. Men hur många är medvetna om att de första två filmerna till största del direkt kan tillskrivas de gamla Spindelmannen-skaparna Stan Lee och Steve Ditko, men dock inte trean? Och vem tror ni skrev film nummer tre om inte Sam Raimi, tillsammans med femtioelva andra hönshjärnor som uppenbarligen inte känner för karaktären (man kan ju undra om dessa personer ens känner till karaktären för den delen). Där har vi förresten även den enkla och självklara förklaringen till att trean, tillskillnad från de första två filmerna, känns så splittrad.

Det är verkligen beklagligt men Spider-Man 3 lever på att ettan och tvåan var tillräckligt bra för att en bred publik (kidsen, fansen och "allmänna" biobesökare som egentligen inte bryr sig ett smack om vad de ser på medan de häller i sig godiset) skulle lockas till denna också. Att jämföra med tidigare nämnda Batman & Robin men även stolpskott som Alien VS Predator eller de otaliga Mortal Kombat-uppföljarna. Eller med andra ord: Skit, skit och åter skit!

| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Allehanda topplistor
Multipopulärkulturella
|
Mångpopulärkulturella

|- Batman-skurkar
|- Gamla roller i repris
|- He-Man-figurer att ha
|- Orsaker att hata Sp...
|- Starzinger-citat
|- Tecknade 00-talsserier
|- Tecknade ledmotiv
|- Tim Burton-filmer
|- Turtles-trivia ting

Videospeltopplistor
Konsolspecifika toppar
Random spellistor

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.