De fem sämsta Batman-spelfilmerna
	1. Batman (1966) Jag hatar Batman från 60-talet, både TV-serien och den här filmen. Ni förstår, jag växte upp med Batman anno 1989. Mitt första minne av Batman är filmen från 1989. Min första serietidning med Batman var serietidningsadaptionen av filmen från 1989 som kunde läsas i nr 1/89 av den svenska Batman-tidningen den oktober och min andra serietidning med Batman var THE KILLING JOKE som då kunde läsas på svenska i nr 2/89 av samma tidning. Jag var riktigt liten på den tiden men det var andra tider och inget konstigt med att en knatte läste serietidningar som dessa. Min poäng är att det gick ju bara inte att gilla den urlöjliga tönt-Batman från 60-talet efteråt...
	2. Batman & Robin (1997) En sådan kalkonrulle... Joel Schumacher gick långt över gränsen och fumlade till det totalt medan George Clooney suger balle som Batman, men en fet eloge åt dem båda som själva har medgett att den här filmen blev helt fel och t o m bett fansen om ursäkt för skiten, istället för att skylla ifrån sig som blivit normen nu i dessa dagar. Detta gör att man trots allt kan uppskatta den här skitfilmen som ett skyldigt nöje om inte annat... Men alltså... Arnold Schwarzenegger som Mr. Freeze, Uma Thurman som Poison Ivy, Robert Swenson som Bane, Alicia Silverstone som Batgirl, en dum vink till fucking Stålmannen, ingenting funkar med den här filmen.
	3. Batman Forever (1995) Joel Schumachers första som regissör efter Tim Burtons båda filmer och denna, med Val Kilmer som Batman, precis som den ovanstående efterföljande, är en direkt uppföljare och ska alltså utspela sig i samma kontinuitet som Batman från 1989 och Återkomsten år 1992. Det funkade ju inte alls i Batman & Robin senare och det funkar sådär här i Forever. Denna borde ju ha kallats Batman & Robin och fyran borde sedan, passande ostigt nog, ha kallats Batman Forever förresten. Filmtitlarna borde ha varit omvända! Nåväl. Jag gillade i alla fall inte den här när jag först såg den på bio, men kom att acceptera den som okej efteråt. Bara okej dock för bra är den ej.
	4. Batman v Superman: Dawn of Justice (2016) Man kan kanske undra huruvida denna räknas som en Batman-film, för är det inte en uppföljare till Man of Steel? Tja, det kan väl bara både och. Dessutom är Batman trots allt en titelkaraktär här, så det torde säga sig självt att det är lika mycket hans film också. Att inte räkna detta som en Batman-film vore ungefär som att inte räkna Ant-Man and the Wasp som en Ant-Man-film. Denna räknas mao. Det är hur som helst ingen bra film, trots att Ben Affleck är bra som både Bruce Wayne och Batman och trots att man ser några av de bästa slagsmålsscenerna mellan Batman och vanliga busar i den här. Om det bara inte vore för allt det andra; Lex Luthor, Doomsday...
	5. The Dark Knight Rises (2012) Snacka om att fumla och snubbla vid mållinjen. T o m titeln suger. Den första filmen, om någon, borde ha hetat The Dark Knight Rises, följt av The Dark Knight Returns (som hade speglat Burtons tvåa) och The Dark Knight Falls, efter Knightfall i serietidningarna som handlade just om när Bane bröt ryggen på Batman. Christopher Nolan fick bara inte till det med denna. Anne Hathaway gör nästan inget alls som Catwoman. Tom Hardy pratar åtminstone lustigt som Bane. Men handlingen är så löjlig och absurd att man tas helt ur filmen. Och en jävla atombomb med, gäsp och snark... Så mycket för en mer trovärdig Batman. Nej, denna Batman är mer tröttsam än trovärdig.

	De fem bästa Batman-spelfilmerna
		5. The Batman (2022) The Batman tog Batman in i 20-talet och detta tacksamt nog helt fristående från det röriga DCEU som pågick samtidigt med Batfleck (som förvisso var bra i rollen) och alla Super Friends. Här är det istället han Twilight som spelar fladdermusmannen i en betydligt mer realistisk tagning, utan allt det här vad grekiska gudar och utomjordingar heter. Resultatet är bra, eller åtminstone bra nog, även om jag kan tycka att denna hade gjort sig bättre uppstyckad till miniserie. Som Penguin med Colin Farrell men snarare än hela åtta avsnitt med mycket utfyllnad så bara fyra tighta 45-minuters avsnitt. Slutet kunde ha varit bättre med men det hela är bra nog.
		4. The Dark Knight (2008) Bra film, även om jag inte ser den som det mästerverk som så många andra utmålar den som. Heath Ledgers Joker, jo, visst var det ett bra uppträdande men jag kan ändå tycka att man missade poängen med vad som gör Jokern till just Jokern... Dvs att han är oberäknelig, det vilda kortet, som själv inte vet långt i förväg vad han vill och kommer att göra vilket är vad som gör honom så oförutsägbar. Då kan han heller inte ha en stor mästerplan uttänkt in i minsta detalj... Det är ändå en bra film dock, väldigt välgjord och med en tuff Batman och grymma actionscener. Mina invändingar är bara för att förklara varför jag inte har den så långt fram som topp-3.
		3. Batman Begins (2005) Detta är väl en opopulär åsikt men jag gillar alltså Batman Begins bättre än The Dark Knight. Jag gillar framför allt att se hur den här Batman började sin bana som maskerad brottsbekämpare. Och folk klagar ofta på sk ursprungsberättelser och att det har gjorts till leda, och att vi behöver inte se fler filmer som visar Stålmannens ursprung eller Spindelmannens ursprung osv... Men vi fick faktiskt inte det för Batmans räkning tidigare. Varken i Batman från 1966 eller i Batman från 1989... Batman Begins var faktiskt den första spelfilmen som visade just hur Batman började liksom. Nolan tar ju sig väldigt stora friheter, men detta funkar ändå överlag för mig.
		2 Batman Returns (1992) Makabre Tim Burton återkommer i regissörsstolen och Michael Keaton återkommer med kappan och kåpan i just Batman - Återkomsten tre år efter jättesuccén som var den första filmen i serien. Tidigare har jag gillat denna tvåa nästan lika mycket som ettan. På senare år har jag dock kommit att uppskatta Återkomsten alltmer och mer, så till den grad att jag numera gillar denna i stort sett lika mycket som Batman från 1989. Men originalet är trots allt originalet som den här delen bygger vidare på, varför Återkomsten ändå tilldelas silvermedaljen utan någon tvekan om den saken. Michelle Pfeiffer som Catwoman och Danny DeVito som Penguin är dock oslagbara här!
		1. Batman (1989) Guld. Spelar nostalgin roll? Givetvis men och? Det är fortfarande en bra film som ledde direkt till inte bara Återkomsten utan även Batman the Animated Series. Och den där klassiska Batman-symbolen som jag bara inte kan få nog av! Det här var mer än bara en film. Det var en populärkulturell händelse av episka proportioner. Det var Batmania! Och även bara som film betraktad så är detta alltså fortfarande bra, mörkt, på fullt allvar och gav oss den mest unika visionen av Gotham, den bästa mest ikoniska Batmobilen, den bästa filmjokern, vansinnigt väl spelad av Jack Nicholson, och så inte minst den bästa Batman samt Bruce Wayne i och med Michael Keaton.

Av alla dessa tio Batman-spelfilmer till dags dato har jag själv sett åtta stycken redan på bio förresten. De enda som jag missat på bio är Batman återkomsten från 1992, eftersom vi var mitt uppe i en flytt vid den tiden, och Batman från 1966, eftersom jag inte levde ännu på den tiden. Det var det... Nu är det bara drygt två veckor kvar av den dystra hösten innan det är dags att tända ett ljus och låta det brinna och inte låta hoppet försvinna, då man kan börja räkna ner till nästa stora högtid i och med den första söndagen i advent. Men ni kära läsare kan givetvis räkna med ännu ett nytt inslag här på POPKORN innan dess, så förtvivla nu icke i höstmörkret!