|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
5. Mariachi-duon (1992 & 1995)
Först ut har vi Robert Rodriguez båda Mariachi-rullar från 90-talet, innan man började tala om denna filmserie som Mexico-trilogin. Vi snackar alltså El Mariachi (1992) och Desperado (1995) som båda faktiskt handlar om mariachin, tillskillnad från trean som istället fokuserar mer på Johnny Depp.
Once Upon a Time in Mexico (2003) var en totalt onödig uppföljare.
Den hänger inte direkt samman med de föregående och tillskillnad från dem så fungerar den heller inte särskilt bra som enskild film... Rodriguez missade helt enkelt målet med Once Upon a Time in Mexico. Den gör ingenting för El Mariachi eller Desperado och är inte direkt intressant i sig heller. Bara skippa den och se de båda 90-talsrullarna!
Carlos Gallardo som var mariachin i fråga i första filmen återkom för övrigt i en mindre roll som en annan mariachi i film nummer två men var helt frånvarande från den tredje filmen. Bara en sådan sak gör ju att man inte vill räkna med trean.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
4. Snuten i Hollywood på 80-talet (1984 & 1987)
Första filmen med Eddie Murphy som snuten Axel Foley i regi av Martin Brest och tvåan i regi av Tony Scott var en utmärkt two hit combo. Trean från 1994 i regi av John Landis blev bara dålig däremot och
nu är en fjärde film dessutom ute via Netflix. Men det är inte detsamma 30 år efter den förra och 40 år efter den första filmen i serien. Det är bara inte detsamma.
Tvåan mottogs ju heller inte lika bra som originalfilmen. Det är sällan en tvåa gör det dock och denna tvåa funkar ändå bra i förhållande till ettan.
Det är kul att se Axel med båda grabbarna från ettan på nya upptåg. Vilket var något som saknades i trean där Billy var i en helt annan position och Taggart var helt frånvarande.
Snuten i Hollywood funkar bäst som en duologi alltså. Detta var en filmserie som borde ha stannat i 80-talet.
En annan rolig duo actionfilmer med Eddie Murphy från den tiden är förresten 48 timmar samt 48 timmar igen och dessa förblev t o m en duologi. Men där var redan tvåan mer tveksam, så ska man bara se två snutactionfilmer i samma serie med Eddie Murphy som tokskoj så är Snuten i Hollywood 1 och 2 det starkare paret.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
3. Alien(s) (1979 & 1986)
Den nervkittlande originalfilmen av Ridley Scott och den actionladdade Aliens av James Cameron är en nära nog perfekt duologi. Trots att jag inte finner den tredje delen från 1992 i regi av David Fincher så dålig kan jag inte förneka att serien som helhet vore bäst lämnad i fred efter bara de två första filmerna.
Men var inte redan tvåan en cash grab? Camerons pitch bestod ju trots allt berömt nog bara av honom skrivandes dit ett dollarmärke efter titeln, Alien$ alltså. Må så vara men om så, så var det också det kreativt mest lyckade verket att någonsin uppstå ur en cash grab...
Aliens gjorde ju Sigourney Weavers karaktär Ripley till en ikon och cementerade hennes roll som sci-fi-actionhjältinna. Vilken karaktärsutveckling sedan mellan första filmen och uppföljaren! En näst intill perfekt duologi alltså. Att jag inte har denna ännu längre fram på listan är bara för att det fanns möjligheter för Alien-storyn att fortsätta bortom Ripley... Att den sedan antigen inte gjorde det eller gjorde det dåligt är en annan sak.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
2. Tim Burtons Batman (1989 & 1992)
Fastän tredje delen i t ex Sam Raimis Spider-Man-filmer eller Christopher Nolans senare Batman-filmer likaså lämnar mycket att önska så var det inte riktigt samma sak.
För det fanns inte en chans att de inte skulle göra minst en film till för att avrunda med en trilogi när det gäller så pass populära blockbusters baserade på serietidningar.
Men det kunde ha varit annorlunda med Tim Burtons båda Batman-filmer. Med tanke på att varken regissören eller huvudrollsinnehavaren själv återvände efter återkomsten 1992. Med en ny regissör, en ny Batman och uppenbarligen en ny inriktning med fokus på att sälja leksaker så kunde nästa Batman-film i ordningen faktiskt ha varit en reboot snarare än framställd som om i en och samma pågående kontinuitet som första filmen från 1989 och Batman återkomsten från 1992.
Tim Burtons båda Batman-filmer är i en klass för sig och jag vill inte räkna Batman Forever eller Batman & Robin som delar i samma serie.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
1. Terminator av James Cameron (1984 & 1991)
Detta är den. DEN perfekta duologin. Sarah Connor följer ungefär Ripleys karaktärsutveckling mellan filmerna, från ettan till denna. Cameron hade tydligen känsla för vad som gjorde såväl utmärkta uppföljningar som starka kvinnliga karaktärer som faktiskt utvecklas mellan delarna.
Olikt Alien och Aliens, som funkar utmärkt som duologi men där serien ändå lämnar utrymme att fortsätta bortom Ripleys story, så är hela storyn fullföljd med Terminator och T2. Det finns ingen som helst anledning att gå runt den perfekta avslutningen i T2.
De första två filmerna som båda både producerades OCH regisserades av James Cameron själv är helt enkelt fulländande. Storyn cirkulerar tillbaka felfritt och sätter framför allt en definitiv PUNKT med tvåan. Här borde det alltså verkligen, VERKLIGEN ha slutat.
Del tre från 2003 tillför ingenting och sedan dess har det bara gått mer och mer utför... Och nu har vi dubbelt så många dåliga Terminator-filmer gentemot de bra. Tragiskt. Sannerligen ett mörkt öde för denna filmserie.
|
|
|
|
|
===============================================================================================
|
