Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Topp-20:
Steven Spielberg-filmer



Text: Jan M. Komsa, 2021-05-04


Att jag inte skulle kunna låta bli att sätta samman en filmtopplista över Steven Spielbergs bästa verk efter att vi de här senaste månaderna har grävt fram några videospel baserade på regissörens blockbusters var väl rätt tippat... Så här har ni den! En 20-i-topp bästa filmer regisserade av Steven Spielberg! Mannen, myten, legenden liksom. Detta var faktiskt inget planerat sedan länge. Nej, detta var tvärtom en rätt så spontan idé. Och det är främst därför jag sitter här samma dag som listan ska upp på nätet och skriver färdigt de sista styckena. Annars hade jag nog varit klar innan dagen för deadline, för då hade jag börjat se om filmer i urval lååångt tidigare i förväg.



Men vet ni vad kära läsare..? Nu tänker jag inte dra ut på den här inledningen! Det är listdags! En topp-20 filmer regisserade av Steven Spielberg blir det alltså. Och Spielberg har gjort många fler filmer än så, ja. Men någon måtta fick det faktiskt vara. Topp-20 är lagom långt. Nu kör vi! Eller vänta lite... En sak till bara. Detta är självklart min egen lista. Så nog för att man kan argumentera för att vissa av de Spielberg-filmerna som jag inte har med på listan mer objektivt kan sägas vara bättre än vissa av de filmerna som jag har med... Men som sagt var är det här min egen lista och jag har liksom mina egna kriterier. Kort sagt: Min lista, mina regler. Nu kör vi!

===============================================================================================

20. Närkontakt av tredje graden (1977)

Steven Spielbergs andra stora megahit, efter Hajen två år tidigare. Den här gången handlade det om UFOn och utomjordingar. Och ja, som titeln förtäljer faktiska möten med utomjordingar också. Närkontakt av tredje graden har vida hyllats. Filmen nominerades till åtta Oscar varav den vann en för bästa foto, men därtill en extra Special Achievement-Oscar för bästa ljudredigering. Och John Williams musik, inte minst den enkla melodin som människorna och utomjordingarna använder till att kommunicera med varandra, har blivit lika ihågkommen som själva filmen, om inte mer. Men när det gäller själva filmen finns det faktiskt rätt mycket här som kan ifrågasättas, eller kritiseras rent utav. Filmen tappar t ex tempo en bit in. Hela historien blir lite väl utdragen och på gränsen till långtråkig faktiskt... Slutet suger dessutom då det är extremt svårt att ha någon som helst sympati eller förståelse för huvudpersonen, gestaltad av Richard Dreyfuss som man för övrigt kände igen från Hajen. Och det är ingen kritik mot Dreyfuss för det var ju så karaktären var skriven och regisserad. Han överger sin egen familj, fru och barn, för att flyga iväg på äventyr med utomjordingar. Eeh..? Detta är uppenbarligen inte Spielbergs bästa eller mest trovärdiga karaktärsskildring... Och uppenbarligen, med tanke på dess placering på listan, är det här långt ifrån en av mina favoritfilmer av Spielberg men den är ändå värd att vara med på mannens topp-20 anser jag. Filmen är ändå väldigt spektakulär rent audiovisuellt och det är inte svårt att föreställa sig hur banbrytande detta var för sin tid samt hur mäktigt det måste ha varit att se detta på bioduken på den tiden.

===============================================================================================

19. 1941 – Ursäkta, var är Hollywood? (1979)

Efter två stora hits på raken gav Spielberg sig på att göra en slapstick-komedi som utspelar sig under ett väldigt specifikt tillfälle av andra världskriget runt om countyt Los Angeles. Oookej..? Den här gången blev det dock ingen stor hit. Filmen blev bara måttligt framgångsrik på biograferna och sågades dessutom brutalt av kritikerna. Största problemet är att det som händer i filmen är helt enkelt inte särskilt roligt. Det är högljutt och galet och rörigt men det är inte roligt. Humorn landar inte. Vilket väl är varför Spielberg aldrig mer försökt sig på att regissera en komedi. Tänka sig att denna genre skulle visa sig vara den legendariske filmskaparens akilleshäl. Men så är det. Det väääldigt utdragna "skämtet" kring hur en "tuff" militär uppenbarligen försöker tvinga sig på en tjej vilket ingen i folkmassorna runt omkring tycks ta någon notis om känns definitivt som filmens allra största blunder. För sin tid stora stjärnor som Dan Aykroyd och John Belushi är fullkomligt bortkastade. Och vi ska inte ens gå vidare in i Nancy Allens karaktär som blir så himla kåt av flygplan att hon inte kan låta bli att vilja knulla uppe i luften. Ändå har jag med den här filmen på listan. Och inte ens på sista plats. Mest för hur fascinerande jag finner den vara. Liksom, vad fan tänkte Spielberg? Här finns en del plus. John Williams musik som vanligt samt några riktigt välkoreograferade scener, inte minst dansnumret som urartar till upplopp. Allt som allt tycker jag att 1941 är sevärd som en sorts kuriosa anomali bland Spielbergs filmer. I den här parodivärlden verkar alla vara lite galna så då kan man ha viss överseende med deras dumma beteenden, tillskillnad från i Tredje gradens. Det är väl främst därför jag rankar den här snäppet högre på listan.

===============================================================================================

18. Ready Player One (2018)

I skrivande stund en av Spielbergs senaste... Hm, kanske t o m DEN senaste..? Vänta, jag får dubbelkolla det här... Ja, på riktigt. Jag skriver liksom detta "fritt" dvs vad som än faller mig in mer eller mindre ofiltrerat. Först kollar jag upp om Nancy "Lewis" Allen någonsin har gjort nakenscener, och då snackar vi full frontal nudity, och det har hon, i t ex Carrie 1976. Den har jag själv inte sett dock. Bara läst boken. Hur som helst, sedan slänger jag ett öga på Spielbergs filmografi och jovars... Ready Player One från 2018 är faktiskt hans senaste film. Hans egen tagning på West Side Story SKULLE ha kommit ut under 2020 men pga, kan ni gissa det; den rådande jävla pandemin så bidde det icke så den filmen är nu försenad till december i år. Okej, Ready Player One. En hyfsad underhållande popcornrulle som kunde, och kanske borde, ha varit bättre. Som det är är här plot holes galore. Men jag gillar alla 1001 populärkulturella referenser och påskägg, hur små och ytliga de än är. Jag gillar att man får se Batman, Spawn, Goro från Mortal Kombat, en xenomorph, Järnjätten, Battletoads med mera, med mera, med mera... Ja, även om det i många fall bara handlar om blinka och du missar det-ögonblick. Och hotellet från Kubriks tagning på The Shining, ja, jävlar alltså. Just det var faktiskt riktigt välgjort. Ready Player One är alltså ytlig och ganska dum om man bara tänker efter lite men ändå kul... En äkta popkornrulle. Ibland räcker det. Och Nancy Lewis, som var rätt het i 1941, känner vi alltmer ålderstigna 80-talister som mest igen från RoboCop-filmerna såklart. Bara helt apropå.

===============================================================================================

17. Världarnas krig (2005)

Bättre än vad den verkar ha fått rykte om sig att vara. Såg den här på bio då det begav sig. Och lustigt nog var det här bara den tredje Spielberg-filmen jag sett på stora duken, efter Jurassic Park-rullarna 1993 och 1997. Lite lustigt eftersom det, fram till den rådande jävla pandemin i alla fall, inte alls var så ovanligt att vi kanske såg en 20 filmer om året på bio. Och Steven Spielberg liksom. Mannen som nog få skulle argumentera emot startade den moderna blockbuster-eran. Många Spielberg-regisserade rullar och då speciellt från senare tid, dvs in på det här nya millenniet, har dock trots allt varit sådana som man faktiskt lika gärna kunnat eller t o m hellre velat se hemma i TV-soffan. Inga direkta "måsten" som just bioupplevelser betraktade liksom. Jag snackar filmer som The Terminal och Munich, som för övrigt kom ut strax innan och strax efter just War of the Worlds. Och i sådana fall är det ändå inte är undra på varför vi valde att se just denna på bio och spara de andra till DVD-releaserna. Det här är inte den första filmatiseringen av Världarnas krig och allt är såklart baserat på H.G. Wells roman från 1898 som i sin tur såklart blivit mest känd genom radiodramat av Orson Welles 1938 då hundratusentals lyssnare trodde att det handlade om en helt verklig utomjordisk invasion. Spielberg flyttar i vilket fall handlingen framåt till samtiden år 2005 och placerar den där Tom "Han som springer" Cruise i huvudrollen. Och det funkar! Det funkar jävligt bra faktiskt. Filmen är spännande, stämningsfull och stundtals lämpligt obehaglig. Tom Cruise tar heller inte över hela föreställningen. Den nominerades till tre Oscar men förlorade alla mot Peter Jacksons nyinspelning av King Kong det året.

===============================================================================================

16. Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet (2011)

En motion capture-datoranimerad Tintin-film! Med manus av bl a Steven Moffat och Edgar Wright! Medproducerad av Peter Jackson! Och regisserad av Steven Spielberg såklart. Och med Andy Serkis som kapten Haddock! Det här kunde ju bara bli bra. Och det blev det. Mig veterligen, såvida jag inte fått totalt hjärnsläpp just nu, så är detta den första och till dags dato enda animerade filmen som Spielberg själv regisserat. Ja, såvida man inte räknar med The Big Fucking Gun eller vad den nu heter som blandade spelfilm med motion capture men nej... Den räknar jag inte med. Denna nya tolkning av Tintins gamla äventyr är väldigt gemytlig. Matinékänslan är precis rätt. En härlig äventyrsfilm. Och visuellt mycket imponerande. Den stora frågan är ju hur i HELVETE blev den här filmen INTE ENS NOMINERAD för varken bästa specialeffekter eller i kategorin för bästa animerade film?! Och svaret är därför att den sk "akademin" inte längre går att lita på. Personliga agendor och diverse bullshit till budskap går före nu för tiden. Alla Oscarsvinnare sedan den 71:a galan 1999 skall tas med en ganska stor nypa salt. Men mer om det senare.

===============================================================================================

15. A.I. Artificial Intelligence (2001)

A.I. kan vid en första anblick te sig som Spielbergs egna tillika egenkära försök att göra en ny E.T. för 2000-talet. Men nej, det här var faktiskt Stanley Kubricks skötebarn från början. Filmen är löst baserad på en novell av brittiske science fiction-författaren Brian Aldiss som Kubrick hade säkrat sig rättigheterna till redan på 1970-talet. Men så dröjde det nästan 30 år, under tiden som Kubrick faktiskt gjorde flera andra filmer också, utan att det blev något av Aldiss sci-fi-berättelse. Och 1999 gick Kubrick bort, bara 71 år gammal, strax efter han hann färdigt med Eyes Wide Shut. Efter Kubricks död förmådde bl a hans änka Spielberg att ta över projektet om regissör, något Kubrick själv för övrigt försökt göra tidigare, varpå Spielberg förverkligade Kubricks vision och tillägnade filmen honom. Så... Ja. A.I är då i princip en Stanley Kubrick-film, fast regisserad och producerad av Steven Spielberg. Det är en bra film. En mycket bra film. Fram till de sista kanske 20 ökända minuterna... Nu tänker jag inte gå närmare in på vad som händer i slutet utan konstaterar bara att slutet suger något enormt och drar ner hela filmen flera snäpp. Och jag vet att Spielberg bara ville göra rätt mot Kubrick, för det var just så Kubrick själv tydligen hade tänkt sig att det skulle sluta, men den här filmen borde oavsett, på fullaste allvar, ha slutat exakt där den var ca 20 minuter tidigare!

Ibland är en smula "studio interference" eller vad man än vill kalla det faktiskt en bra grej. Tänk om t ex Ridley Scott fått som han ville och den första Alien-filmen slutade helt enligt hans "vision" med att Ripley dog och den skräckinjagande främmande varelsen plötsligt började snacka flytande engelska i radion med Ripleys röst... Åh, helvete vad det hade sugit getballe. Det hade ju förändrat och förstört allt! Eller tänk om någon faktiskt hade haft stake nog att våga säga "Nej." till George Lucas när han gjorde episod I. Tänk vad mycket bättre den filmen kunde ha blivit då. Ibland tänker de kreativa visionärerna med röven alltså och behöver någon som säger ifrån... Så vad Kubrick själv än föreställde sig borde Spielberg, för verkets bästa, ha fattat att låta filmen sluta innan den förstörde så mycket av vad den hade byggt upp. Det är ju fortfarande en bra film men som det nu blev sänker de overkligt usla sista 20 minuterna hela föreställningen med flera snäpp alltså... Hade det inte varit för det här slutet så hade denna lätt hamnat med bland topp-10. Release the final 20 minutes removed cut!

===============================================================================================

14. The Lost World: Jurassic Park (1997)

Steven Spielberg ska ha sagt vid något tidigare tillfälle att han inte är intresserad av att göra uppföljare. Därför ville han inte ha med Hajen 2 att göra när den filmen var på tapeten. Men när det sedan kom till Jurassic Park var det annat ljud i skällan. Och ja, däremellan så hade han ju trots allt återkommit till Indiana Jones och detta mer än en gång. The Lost World var dock den enda uppföljaren till Jurassic Park som Spielberg själv regisserade. Han agerade blott som exekutiv producent för efterföljande filmer i serien. Den här delen, likt alla de senare uppföljarna, lyckas inte alls fånga vad som gjorde den första filmen så häpnadsväckande och minnesvärd. Det är fortfarande den bästa uppföljaren till Jurassic Park men faller ändå ganska platt i direkt jämförelse. Och den mottogs också... Så där. Bara så där. Det här är ju absolut ingen dålig film men den kommer inte alls i närheten av sin föregångare. Problemet är att olikt den första filmen så bygger denna inte direkt upp stämningen innan man ser varje dinosaurie. För vi som publik har redan sett alla "money shots" på de häftigaste och råaste urtidsdjuren sedan innan. Alla dinosaurier i The Lost World är därmed bara där. Jaha liksom.

Det finns flera ljuspunkter. Jag har t ex alltid uppskattat att Stegosaurusen, den förmodligen mest kända och omtyckta arten näst efter T-rexen och Triceratopsen och också min egen favorit som dock var totalt frånvarande i den första filmen, får sin beskärda del i rampljuset i denna. Och här är det slutet som istället HÖJER hela filmen! Med en T-rex rampage genom en storstad i bästa Godzilla-anda (och detta var ju innan Godzilla 1998). Jag har förresten sett en hel del bakom scenerna-material där Kathleen Kennedy, som var exekutiv producent för denna, berättade att filmen egentligen skulle sluta med att en del av folket bara kom undan från raptorerna och iväg från ön. Typ som i första filmen. Spielberg fattade dock hur pisstrist det här hade varit och tryckte in hela den sista akten med T-rexen på fastlandet. Något som Kennedy inte verkade instämma med för att det kostade ju produktionen en massa extra pengar. Men hon kunde heller inget göra eftersom det naturligtvis var Spielberg som hade sista ordet. Mmhhmmm... Alltså... Det är ju väldigt lätt att räkna ut i så fall att hade det då varit hon som haft det avgörande ordet så hade det också blivit en mycket, mycket tråkigare film i slutändan. Redan då bevisade kvinnan alltså att hon saknar allt vad sinne för bra filmskapande heter. Scenerna med T-rexen i storstaden är ju vad som gör filmen och att den överhuvudtaget har NÅGOT eget att komma med. Ja, det och Stegosaurierna. Och Peter Stormare. Han är också cool.

===============================================================================================

13. The Terminal (2004)

Verklighetsinspirerad, charmig och alltigenom skoj rulle med Tom Hanks. Mestadels en drama men också det närmaste Spielberg kommit en komedi sedan 1941. Det här är inte det enda samarbetet mellan Spielberg och Hanks, och är heller inte det bästa men helt klart ett av de trevligaste och ja, charmigaste. Och mycket mer än så har jag egentligen inte att tillägga om denna film. Kan hända att det därför blir en kortare text än de föregående, så stäm mig. Filmen handlar om en östeuropeiskt herre, Hanks, som pga en statskupp i sitt hemland under tiden som han rest med flyg till New York hamnar i en udda situation då han varken kan träda in i USA eller resa hem igen. Han blir mao fast på flygplatsen. Som i att han måste leva där. Några priser har den här filmen mig veterligen varken vunnit eller ens nominerats till men jag tycker om The Terminal. Och när allt kommer omkring ser jag hellre om denna framför vissa andra av Spielbergs jordnära men också allvarligare, tillika torrare, prisbelönta, om inte bara prisnominerade, rullar från ännu längre in på 00- och 10-talen, som t ex The Post (också med Tom Hanks för övrigt). Både Catherine Zeta-Jones och Stanley Tucci är härliga i sina roller här dessutom.

===============================================================================================

12. Minority Report (2002)

Hm... Så mycket kortare blev det ovanstående textstycket om The Terminal ändå inte än alla de föregående. Tror t o m att det blev snäppet längre än det om Tintin. Men vet ni vad? Fr o m nu ska jag faktiskt försöka att hålla mig något kortare... För nu när jag kommit nästan halvvägs genom listan märker jag att det har tagit mig lite väl lång tid att presentera varje placering. Ja, där fick jag som inte ville begränsas i förhållande till några bilder och då valde det här friare upplägget. Jämför med t ex James Bond-listan där jag skrev om 25 24 filmer vilket tog hälften så lång tid som det tagit mig i dag att än så länge bara skriva om 12. Jag har alltså ägnat dubbelt så lång tid nu åt att skriva om hälften så många filmer. Dags att bli lite mer tidseffektiv alltså. Ojdå... Nu har jag visst låtit det här pladdret ta upp en massa plats på bekostnad av den här placeringen... Nämnde jag att jag skriver detta i stort sett ofiltrerat? Ja, nu får det vara så här. Minority Report är en cool film. En science fiction baserat på Philip K. Dicks verk. Mannen bakom flertalet andra förlagor till numera klassiska eller kultiga sci-fi-rullar, så som Blade Runner, Total Recall och inte minst den grovt förbisedda Screamers. Fy fan vad Screamers är bra alltså... Den första filmen från 1995 åtminstone, med han RoboCop. Här får vi istället dras med Tom Cruise. Och gissa om han springer mycket i den här filmen? Skämt åsido är Minority Report riktigt bra. Den nära framtiden som visas är slick och storyn ställer tittaren inför högst tankeväckande dilemman. Också Peter Stormare!

===============================================================================================

11. Solens rike (1987)

Empire of the Sun. Mäktig titel. Nominerad till sex Oscar men vann inte en enda då den åkte ut mot Den siste kejsaren i varenda kategori. Lite trist men nu är visserligen Den sista kejsaren också en jävligt bra film. Ja, ibland blir det bara så. Hade den här kommit ut året innan eller året efter så hade den definitivt vunnit i minst någon kategori. Solens rike var näst efter Purpurfärgen ett till steg i riktning mot verklighetstrogna draman tillskillnad från de mycket mer lättsmälta och fantasifulla filmerna med diverse övernaturliga eller utomjordiska inslag som Spielberg hade gjort fram till dess efter genombrottet med Hajen. Det är en krigsfilm men det är ingen typisk krigsfilm. Här följer vi en väldigt ung Christian Balle som hamnar på ett japanskt fångsläger i det ockuperade Shanghai i Kina under andra världskriget. Det är inte en felfri film men det är en rätt unik film. Och välgjord som satan såklart. Också John Malkovich.

===============================================================================================

10. Catch Me If You Can (2002)

Biografisk film om en viss Frank Abagnale Jr som på 1960-talet, vid bara 16 års ålder, började ägna sig åt diverse skumraskaffärer. Han förfalskade t ex checkar till ett värde av till slut flera miljoner dollar, använde sig av olika alias och kanske mest spektakulärt nog utgav han sig för att vara pilot åt det amerikanska flygbolaget Pam Am och lyckades faktiskt med detta, så att han kostnadsfritt kunde flyga runt hela världen. Wow alltså. Bara wow. Man skulle väl kunna kalla honom en slags gentlemannatjuv. Till slut åkte han fast dock. Och kuriosa nog så satt han t o m fängslad i Sverige ett kort tag. Det här är filmen om hans häpnadsväckande liv, med Leonardo DiCaprio i rollen som Abagnale gentemot Tom Hanks som polisen som försöker fånga honom. Som kommissarie Zenigata mot hans Lupin III. Eller ja, inspektören Ganimard mot hans första Lupin. En kul film med mycket värme och charm. Det är ingen direkt komedi men lättsam nog och rolig att se helt enkelt. Lätt Spielbergs bästa från den här sidan om 2000-strecket.

===============================================================================================

9. Jakten på den försvunna skatten (1981)

Den första Indiana Jones-filmen! Liksom den engelska originaltiteln, Raiders of the Lost Ark, hade den svenska titeln, som ganska intetsägande alltså lyder Jakten på den försvunna skatten, inte namnet Indiana Jones med. Jag vill dock minnas att omslagen till VHS-utgåvorna som fanns på hyrvideo, för det var då på så sätt jag såg den här filmen de första gångerna, faktiskt hade lagt till "Indiana Jones och" framför "jakten på den försvunna skatten". Det är också den hela titeln, "Indiana Jones och jakten på den försvunna skatten" alltså, som pryder min DVD-utgåva som jag nu har stående i hyllan. Uppenbarligen är ju detta för enhetlighetens skull med hänsyn till de senare delarna. Inte för att det spelar någon större roll egentligen, jag tänkte bara nämna det där... Jakten på den försvunna skatten är en modern klassiker. Kärleksbarnet mellan George Lucas och Steven Spielberg, inspirerat av de urgamla följetongsfilmerna från 1930- och 40-talen. Det är en äkta äventyrsfilm som i sin tur sedan inspirerat framför allt Tomb Raider, National Treasure och Uncharted. Filmen är flerfaldig Oscarsvinnare. Den har faktiskt många fler vinster och nomineringar än någon av de efterföljande delarna i vad som sedan blivit en hel filmserie. Och visst är det en störtskön rulle men... Jo, jag må vara i minoritet här men enligt mig är detta dock den klenaste delen i trilogin (och jag vägrar kännas vid några fler filmer än så alltså). Men det är ändock en klassiker som man mer än gärna ser om och om igen. Fan, bara den där inledande biten i templet med en yngre Doctor Octopus är ju guld värd.

===============================================================================================

8. E.T. the Extra-Terrestrial (1982)

"E.T. phooone hooome..." En av de mest hyllade och framgångsrika filmerna någonsin. Den lika delar hjärtskärande som hjärtevärmande sagan om en vanlig pojke som bor i ett vanligt hus i ett vanligt bostadsområde i Kalifornien och en dag hittar en fredlig och klumpig liten utomjordning som tappat bort sig på vår värld och bara vill komma hem. Med en samtida inramning som så här, nästan 40 år senare, känns hur jävla retro som helst vilket därtill blivit pricket över i:et. Fuck Stranger Things och dylika posörer. Det här är the genuine article liksom. Det kunde ju inte vara mer autentiskt 80-tal än detta då det faktiskt var 80-tal på riktigt! Och scenerna när pojken lyfter med cykeln fritt svävandes genom luften med den enorma månen i bakgrunden, samt när hela kompisgänget cyklar på samma sätt genom luften på flykt undan myndigheterna med den nedgående solen i bakgrunden, har blivit ikoniska verkligen. Bilden av silhuetten mot den upplysta fullmånen har blivit symbol för Spielbergs eget produktionsbolag Amblin Entertainment, likt bilden på Totoro i profil senare blev för Studio Ghibli. Det här är DEN Steven Spielberg-filmen alltså. Även om jag inte tycker att det är hans allra bästa film så är det liksom hans mest personliga och karaktäristiska. Filmmagi. Också en väldigt liten Drew Barrymore.

===============================================================================================

7. Hook (1991)

"Hook! Hook! Give us the Hook!" Häng med nu vet jag: Pam-pam-pam, pam-pam-pam, pam, pam, pam... Pam-pam-pam, pam-pam-pam-pam, pam... Paam, paam, PAAM... Så låter det typ nu när jag nynnar på en av melodierna ur filmen. Hook från 1991 alltså. Berättelsen om Peter Pan som trots allt har vuxit upp och nu har egna barn. Med Robin Williams i huvudrollen, Dustin Hoffman i titelrollen och en väldigt ung och het Julia Roberts i rollen som Tingeling. Och därtill Bob Hoskins som Smee, Maggie Smith som Wendy och en ännu yngre Gwyneth Paltrow i en av hennes första roller som Wendy i tonåren. Och så såklart han, skunkhuvudet Rufio. "Rufio! Rufio! Ru... Fi... Ooo!" Åh, Hook alltså... Kan man kalla den en guilty pleasure? Nej, fuck that, den här filmen är faktiskt bra på riktigt! Så det så. Allvarligt, Hook är mycket bättre än kritikerna målat ut den som. Fan, inte ens Spielberg själv verkar vara särskilt nöjd med sitt verk och visst, den som söker finner flera tillkortakommanden men jag menar att det positiva väger över. Och det finns mycket positivt att finna i Hook. Filmen är t ex väldigt stämningsfull, i synnerhet första halvan, och soundtracket av John Williams är lätt ett av de- om inte DET mest underskattade i mannens hela karriär. Hook är gjord med mycket känsla. Det är en film som känns alltså. Och den är väldigt underhållande. Och har ett högt se om-värde. Jag tröttnar aldrig på Hook. En personlig favorit.

===============================================================================================

6. Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984)

Shit just got real! Euhm, ja, just det. Indiana Jones och de fördömdas tempel, enligt många det svarta fåret i trilogin men enligt mig en betydligt bättre film än den första. Ja, faktiskt... Tekniskt sett är detta en prequel till den första filmen, vad nu det egentligen spelar för roll då storyn utspelar sig blott året innan och därtill i helt andra delar av världen helt isolerat från händelserna i Jakten på den försvunna skatten. Men ja, så är det bara av någon anledning. Det faktum att filmen är en prequel är alltså inte del av handlingen, det är ingenting här som leder in i den förra filmen eller nåt sånt. De fördömdas tempel tar oss djupt in i djungeln i Indien till en ung maharadjas ståtliga palats som visar sig vila på en mörk hemlighet, nämligen just de fördömdas tempel från titeln. Den här filmen är fan häftig alltså. Rå och brutal som få är den dessutom. Det var till följd av Indiana Jones och de fördömdas tempel det amerikanska självcensurorganet Motion Picture Association skakade fram åldersmarkeringen PG-13, då den här filmen innehåller många scener som ansågs lite väl magstarka för att vara helt barntillåtna... Och fatta att som barn så tyckte man såklart att just dessa scener var hur fräcka som helst! "Kali Ma... Kali Ma..." medan hjärtan slits rakt ut ur kroppen på levande människor och sånt. Fuck yeah alltså. Och sedan jaktscenerna i rälsvagnarna där i gruvan. Något Rare LÄR ha tagit rakt ur den här filmen i det första Donkey Kong Country. Så jävla bra.

===============================================================================================

5. Hajen (1975)

En av Spielbergs första filmer och också hans stora genombrottsfilm. Och inte bara det. Hajen innebar ett paradigmskifte. Det var den första moderna sommarblockbustern och kom att förändra filmindustrin för alltid. Och ja, den är så bra. Fortfarande. Lätt att denna kom med på topp-5. Hajen handlar kort och gott om en haj. Som simmer runt en bebodd liten ö utanför USA:s östkust och som äter människor från den ön. Då detta inte går för sig ger man sig ut på havet för att fånga hajen. Och då detta är en film som jag redan täckt för plockat ur filmhyllan tänker jag faktiskt göra livet lite lättare för mig själv här och nu genom att klippa in några rader från den texten... Hajen är ett perfekt exempel på vad som är en renodlad thriller men ingen direkt skräckfilm. Det finns förvisso de som kallar Hajen för just det, dvs en skräckfilm, men nej. Exorcisten från 1973, DET är en skräckfilm. Är man det minsta tveksam till vad som egentligen skiljer en skräckis från en thriller behöver man alltså bara jämföra Exorcisten med Hajen för att haja skillnaden. Diverse point of view-delar av filmen, där man alltså ser utifrån hajens perspektiv istället för att se själva hajen, är väldigt skickligt sammansatta. Och parat med John Williams utmärkta musik är det faktum att man ser väldigt lite av hajen men ändå ANAR den, ändå KÄNNER dess närvaro, vad som gör filmen så otroligt nervkittlande och stämningsfull.

===============================================================================================

4. Jurassic Park (1993)

En mycket mäktig filmupplevelse. Den som inte haft turen att se Jurassic Park på biografen när det begav sig har på allvar mina sympatier. Ingen av uppföljarna kommer ens i närheten, inte ens Spielbergs egna Lost World som tidigare nämnt. De båda Jurassic World-filmerna kan ju bara slänga sig i väggen. Men detta... Detta är en riktig film minsann. Jurassic Park är inte bara ett effektfullt spektakel, även om effekterna var banbrytande på sin tid, men också en mycket stark film som film betraktad. Karaktärerna, storyn, dialogen, allting klaffar. Spänningen är på topp. John Williams musik bland hans bästa. En och annan plot hole åsido är detta en av de bästa filmerna i modern tid. Och då detta också är en film som jag redan plockat ur filmhyllan för den delen av sidan tänker jag likaså göra livet lite lättare för mig själv nu genom att klippa in några rader därifrån... Jurassic Park förmedlar känslan av ren och skär förundran. Det här är då vad som menas med äkta filmmagi. Och när dinosaurierna sedan börjar löpa amok, vilket väl alla ändå förväntade sig skulle hända, då blir det riktigt spännande på köpet. Men det handlar inte bara om spektaklet kring dinosaurierna. Det är inte bara någon "monsterfilm" eller nåt sånt. Det är alltså en bra film på riktigt med täta intriger, trovärdiga karaktärer, träffsäker dialog och hela köret... Likt med hajen i Hajen ser man till en början inte mycket av de diverse dinosaurierna, speciellt inte köttätarna. De hålls i det fördolda, vilket väldigt effektivt bygger upp stämningen genom filmen. Och när den där T-Rexen väl gör entré och VRÅLAR rakt ut i den stormiga natten... Ja, gåshus alltså.

===============================================================================================

3. Indiana Jones och det sista korståget (1989)

Det sista korståget är med god råge den allra bästa Indiana Jones-filmen enligt mig. Dessutom är det en gudomligt god avrundning på trilogin. Filmen slutar... Perfekt. Helt perfekt. En helt perfekt avslutning på serien där våra hjältar bokstavligt talat rider bort mot solnedgången... Så himla bra. Vackert. Om Lucas och Spielberg skulle vara fladdermusskittokiga nog att nästan 20 år senare tillintetgöra detta perfekta slut för att datoranimerade kindpåsråttor och apor så hade jag inte accepterat det. Ni vet, likt länder ibland kan vägra att erkänna andra stater..? Typ att Sverige erkänner inte den eller den staten? Precis så. Jag erkänner inte några andra Indiana Jones-filmer än de tre från 80-talet. Punkt. Allting går ihop så sömlöst här. T o m titeln passar utmärkt för den sista filmen i en serie. Harrison Ford har aldrig varit bättre i den här rollen. Och Sean Connery som Indys gamla farsgubbe rockar. Ja, rockar! Denholm Elliott och John Rhys-Davies är båda högst välkomna i sina återkommande roller som Marcus Brody och Sallah. Och River Phoenix är utmärkt som en yngre Indiana Jones i ett lika utmärkt inledande segment som verkligen kryssar i alla lådor för en kul sådan här prequelesque flashback-sekvens, som t o m förklarar Harrison Fords verkliga ärr på hakan. Skattjakten i Venedig där X, då det råkade vara nummer tio, verkligen markerade platsen... Råttorna i katakomberna! Tempelriddarna! Zeppelinaren! Och den sista sträcken av färden med konvojen inklusive stridsvagnen genom öknen. Sannerligen det sista korståget. Detta ÄR den mest genomtänkta och välgjorda filmen i serien.

===============================================================================================

2. Rädda menige Ryan (1998)

Årets bästa film 1998. En nominering filmen dock ökänt nog förlorade mot Shakespeare in Love... Den skitfilmen (och ja, Shakespeare in Love är en skitfilm) vann alltså det mest prestigefylla priset mot vad som tiden utvisat och alla med någon form av sunt förnuft redan då kunde hålla med om var den bättre filmen. Det är ju typ allmän kännedom att skitfilmen Shakespeare in Love vann utmärkelsen inte för att den verkligen ansågs vara en bättre film utan endast för att Harvey Weinsten kampanjade för den. Något som Spielberg blankt vägrade att göra för sin film eftersom han ansåg att filmernas kvalitéer borde tala för sig själva, att rullarna mao borde bedömas på egna meriter. Men icke. Det året bevisade den sk "akademin" i princip att politik kommer före bra film, att det hela dessvärre har blivit en trendig popularitetstävling mer än en utmärkelse för bästa film att tas på allvar. Det var året som Oscarspriset lika gärna kunde ha bytt namn till Harvey Weinsten-priset. The Harvey Weinstein Award. Och det är inte bara jag kära läsare. "In a poll in 2015, Academy members indicated that, given a second chance, they would award the Oscar for Best Picture to Saving Private Ryan." enligt Hollywood Reporter... Jaha, ja. De erkänner alltså det själva t o m. Lätt att vara efterklok eller vad? Stolpskott. Rädda menige Ryan är en krigsfilm. Äger rum under Dagen D och framåt under andra världskriget. Delvis verklighetsbaserad. Brutalt verklighetstrogen. En av de bästa filmerna genom tiderna.

===============================================================================================

1. Schindler's List (1993)

Nummer 1. Den här är svår alltså. Svår att samla tankarna kring och sätta ord på. Mest för att jag är lite rädd för att "tramsa till det" eller att jag snubblar på formuleringarna och inte förmår uttrycka den respekt för den här filmen som den förtjänar. Som just nu t ex... När jag läser om den meningen och tänker att jag upprepar just ordet "den" minst en gång för mycket... Schindler's List är inte "bara en film" som t ex Minority Report om vilken det jag skrev fick bli som det blev då jag inte direkt brydde mig. Hopp och lek liksom. Nej. Just den här texten vill jag inte strula till. Schindler's List är en viktig film. Detta är ett verk som behandlar ett extremt viktigt ämne dessutom. En livsläxa att minnas för hela världen verkligen. Filmen är verklighetsbaserad. Den handlar om hur Oskar Schindler lyckades rädda mer än tusen judar från Förintelsen. Detta är ingen rolig film. Det är heller ingen film som jag sett många gånger om, eftersom den är så extremt tung att titta på. Det kanske mest avgörande av mina egna kriterier för den här listan har annars varit hur ofta jag kan tänka mig att se om dessa filmer. Sådant så som Jurassic Park och de olika Indiana Jones-filmerna tröttnar jag aldrig på att se om igen. Därför är de alla med på min topp-10. Därför är även Hook med på topp-10. Rädda menige Ryan är ett halvt undantag från denna tumregel men även den filmen har jag sett ganska många gånger. Även den har liksom en lite lättare stämning. Schindler's List däremot är det stora undantaget. Det är en film som jag har svårt att vilja se om ärligt talat. Ändå toppar den alltså listan. Just Schindler's List är en så bra film att det spelar ingen roll hur ofta man har "lust" att se om den. En film som Schindler's List är inte underhållande. Den är engagerande. Den träffar där den ska också. Vad jag vet hade vi inga i familjen som genomlidit Auschwitz. Däremot har vi en vän till familjen som överlevt Ravensbrück och berättat hela sin historia för mig. Filmer som Schindler's List behövs för att kunna berätta andras historier av vad som verkligen hände. Jag brukar inte vara en sådan som blir tårögd när jag tittar på film. Men Schindler's List får ändå mig varje gång alla de gånger jag trots allt har sett om den eller bara delar av den... Som nu då jag endast skulle välja en bild ur filmen till den här texten.

===============================================================================================

| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Allehanda topplistor
Multipopulärkulturella
Mångpopulärkulturella
|
Filmorienterade listor

|- Filmer i Marvels Cine…
|- Filmer man kan tro är…
|- Filmer man kanske ej…
|- Fler filmer man inte…
|- Gamla roller i repris
|- James Bond-filmer
|- Orsaker att hata Sp...
|- Seriehjältinnefilmer
|- Steven Spielberg-filmer
|- Studio Ghibli-filmer
|- Tio Tim Burton-filmer
|- Tjugo Tim Burton-filmer
|- Tågfilmer

Videospeltopplistor
Konsolspecifika toppar
Random spellistor

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.