Topp-10:
Vattenspelfilmer

Inte vattenspelfilmer som i filmer om vattenspel, som typ vattenpolo, utan spelfilmer om vatten alltså. Vattniga spelfilmer. Våta spelfilmer? Eh... Ja, hur som helst. Varför denna distinktion istället för att bara kalla det för vattenfilmer? För att när jag hjärnhavsstormade fram denna lista så visade det sig finnas så många nämnvärda animerade filmer som utspelar sig i, på eller i anknytning till vatten att jag tänkte att detta gott och väl kunde vara en egen lista längre fram till förmån för fokus på spelfilmer denna gång. Och nu nämnde jag precis även kriterierna förresten. Filmer som utspelar sig i, på eller i anknytning till vatten alltså. Somrigt vatten är ett plus men inget måste. Ju större del av filmen som helt enkelt har med vatten att göra, desto bättre! Med det sagt så utelämnar jag dock ändå hajfilmer, typiska ubåtsfilmer och andra skeppsfilmer med större fokus på vad som händer ombord än ute i vattnet samt skeppsbrottfilmer om överlevnad på en öde ö, så ingen Hajen eller Deep Blue Sea, ingen Ponyo på klippan vid havet eller annan tecknad sjöjungfru, ingen världsomsegling under havet eller jakt på Röd Oktober, ingen Master and Commander - Bortom världens ände, ingen Poseidon, ingen Robinson Crusoe-rulle och ingen blå lagun, bara för att nämna några.

10. Splash (1984)

Splash är minsann en spelfilm som handlar om en sjöjungfru. Ingen liten sjöjungfru dock. Snarare en fullvuxen, sexig och kåt sådan. Med en ung Tom Hanks i den manliga huvudrollen samt Daryl Hannah, på senare år mest känd som Elle Driver i Kill Bill-filmerna, som sjöjungfrun i fråga. Plus Eugene Levy och John Candy i rollistan! Jag saknar John Candy. Harmlöst skoj. Tydligen PK-censurerad på Disney+ där de datoranimerat hår runt Daryl Hannahs bara rumpa när hon är människa. Hur det är ett plus kan man ju verkligen undra. Denna Ron Howard-regisserade rulle gjorde ett ganska stort splash när den släpptes i mitten på 80-talet. Det var Tom Hanks första stora roll och förblev en av hans mest kända och populära filmer från 80-talet, vid sidan av Big såklart och Svensexan kanske... Att filmen inte hamnar längre fram på listan är för att den trots allt utspelas mestadels på land och jag rankar inte filmerna mest efter hur bra de är utan snarare efter hur bra vattenfilmer de är.

9. Sphere - Farkosten (1998)

Baserad på en roman av Michael Crichton, precis som Jurassic Park. Tillskillnad från det följande årets Deep Blue Sea är detta dock inte som Jurassic Park i vatten. Det här är något annat. Mer som The Abyss Light. Samuel L. Jackson, Dustin Hoffman, Sharon Stone, Liev Schreiber och eh, Queen Latifah och Huey Lewis i några av de mindre rollerna ser vi här. En sjöstjärnspäckad rollista som dock inte räddar filmen. Detta är inte en av regissören Barry Levinsons bästa rullar. Dock skulle jag gå så långt som att säga att Sphere faktiskt inte är så jävla dålig som den fått rykte om att vara... Ja, slutet suger hårt och riktigt bra skulle jag heller inte kalla filmen som film betraktat, snarare bara okej. Därför en sådan låg placering på listan, men alltså egentligen inget lågvattenmärke. Fastän vattenmiljön endast är händelsevis och inte alls vital för storyn så känns alla vattenscenerna och undervattenscenerna hyfsat tunga. Man känner vattnets tyngd liksom. Ergo; en bra vattenfilm.

8. Dark Water (2002)

Inte att förväxlas med Dark Waters som är en verklighetsbaserad film från 2019 om ett kemiföretag som dumpade avfall i en sjö... Dark Water från 2002 är däremot en övernaturlig japansk skräckis. Och nu menar jag alltså heller inte den amerikanska helt onödiga nyinspelningen. För redan 2005, bara tre år senare, kom Hollywood-remaken men nej, japanska originalet av regissören Hideo Nakata ska det fan vara. Baserad på en novell av den japanske författaren Koji Suzuki. Alla var förresten helt sålda på Ringu. Ringu hit och Ringu dit. Själv tyckte jag mycket bättre om Dark Water. Av samma regissör dock. Nakata regisserade både den första Ring-filmen 1998 och Ring 2 1999 innan han gick vidare från den franchisen. Men ja, hemsökt vatten liksom. Det är grejer. Gillar också det att mamman inte avfärdas som tokig. Det läcker vatten från taket påtalar hon. Detta kontrolleras och det visar sig att ja, fan, det stämmer. Men så dessa förbannade japanska flickebarnspöken... Skrämmande skit.

7. The Shape of Water (2017)

Ett av Guillermo del Toros senaste verk. Här ser vi Sally Hawkins i huvudrollen och Michael Shannon som skurk. Och med Doug Jones som amfibiemannen. Ja, samma Doug Jones som spelade amfibiemannen Abe Sapien i del Toros tagning på Hellboy, de med Ron Perlman, och som gestaltade såväl faunen som den bleka mannen i Pans Labyrint, även den i regi av del Toro. The Shape of Water är inte direkt en remake av Skräcken i Svarta lagunen men definitivt inspirerat av den. Det var för övrigt en film som övervägdes in i det sista för listan, men ströks i slutändan då just en vattenfilm i svartvit förlorar ganska mycket vattenkänsla enligt mig. The Shape of Water är hur som helst stämningsfull som få, vilket också är precis vad man kunde förvänta sig av en del Toro-rulle. Tog hem en Oscar för bl a bästa film 2017 och är definitivt bättre än flera, inte alla men flera, av de följande filmerna på den här listan men, MEN, då finner jag dessa vara bättre som just VATTENFILMER betraktade...

6. Berättelsen om Pi (2012)

En Ang Lee-film baserad på romanen av den kanadensiske författaren Yann Martel. Förvisso en skeppsbrottfilm som om än delvis dessutom utspelar sig på någon öde ö ändock mestadels handlar om den unge Pis missöde på öppet hav... Plus en tiger vid namn Richard Parker. Vilket var vad Spindelmannens pappa också hette. Grabben överlever kort sagt ett skeppsbrott och får sedan klara sig i en livbåt ihop med en bengalisk tiger mitt ute på Stilla havet i över 200 dagar. En minst sagt intressant premiss. Nominerades till bästa film vid den 85:e Oscarsgalan, 2013. Förlorade förvisso den utmärkelsen mot Ben Afflecks Argo men kammade hem fyra andra Oscarsstatyeter, mer än någon annan rulle det året; för bästa regi, bästa foto, bästa specialeffekter och bästa musik. Berättelsen om Pi är helt klart en annorlunda filmupplevelse. Det är en väldigt vacker film också. Mycket bättre än Ang Lees Hulk. Denna berättelse flyter på mycket bättre än den om den hukande tigern och gömda draken dessutom...

5. Det stora blå (1988)

Det stora blå med originaltitel Le Grand Bleu som den titeln till trots ändå var en engelskspråkig film... Den franska regissörens Luc Bessons allra första på engelska faktiskt. Han skulle senare göra flera franska engelskspråkiga filmer, som Léon med Jean Reno, Gary Oldman som skurken samt en mycket ung Natalie Portman och den där Det femte elementet med Bruce Willis, Gary Oldman som skurken samt en inte lika ung men ändå ung Milla Jovovich. Det stora blå är i var fall löst baserad på de verkliga fridykarna Jacques Mayol och Enzo Maiorca. Jean-Marc Barr spelar Jacques, Jean Reno spelar Enzo och Rosanna Arquette spelar kärleksintresset. En av de mest framgångsrika franska filmerna, trots att den floppade i staterna. Varför de första dryga 15 minuterna var i svartvit kan man undra. Det var en flashback men vadå, hade de inte färgfilm på 60-talet? Filmen är väldigt ojämn men har allt ett enormt fokus på vatten. Huvudpersonen har ju en närmast ohälsosam besatthet av vatten...

4. Aquaman (2018)

Baserat på superhjälten från serietidningarna på DC som först dök upp i More Fun Comics #73, årgång 1941. Kul film. Att en karaktär som Aquaman, som under så lång tid varit mest som ett skämt, kunde fungera på allvar liksom. Detta är mycket tack vare Jason Momoa som titelkaraktären. Patrick Wilson och Yahya Abdul-Mateen II är också underhållande som skurkar. Gamla Gröna trollet Willem Dafoe är även med på ett hörn. Och inte minst Nicole Kidman som sparkar röv och Dolph Lundgren som Kung Nereus. Regisserad av James Wan, tidigare mest känd för skräckfilmer om sågar och nunnor och sånt. Ett välregisserat spektakel. CGI-fester har man ju sett mycket av men här handlar det mer om exakt vad de gör med detta. Och enorma fältslag à la Sagan om ringen men under vattenytan med snubbar som rider på hajar och jättekrabbor och dylikt hör minsann inte direkt till vanligheterna. Detta kändes nytt och unikt nog för att vara sevärt samt en rolig och ganska givande upplevelse på biografen.

3. Avgrunden (1989)

James Camerons The Abyss. Den svenska titeln är tydligen Avgrunden vilket var mer än vad jag visste innan. Utan att dubbelkolla nu är jag rätt så säker på att vår svenska DVD-utgåva har den engelska originaltiteln på omslaget. The Abyss, eller Avgrunden då, är nog vad Sphere - Farkosten siktade på men inte riktigt rodde i hamn. Det råder verkligen tryckt stämning i anläggningen där långt nere på havets botten. Cameron har ju tydligen dille på vatten. Det är kanske inte en lika stor fetisch som Quentin Tarantinos för fötter men ändå. Titanic liksom. Och alla hans undervattensdokumentärer. Och hur mycket har han inte satsat på sin kommande film om smurfar i vatten? Inte att förglömma är att den första långfilmen mannen regisserade, innan han slog igenom med Terminator, var Piranha II. Vattententakelscenen i den här filmen är i alla fall en klassiker och ett av de allra tidigaste datoranimerade effekterna man såg i en storfilm. Vann Oscarsstatyetten för just specialeffekter 1990.

2. Waterworld (1995)

Tänk Mad Max på vatten. Med Kevin Costner i regi av Kevin Reynolds som tidigare gjorde Robin Hood: Prince of Thieves tillsammans med den andre Kevin. Waterworld var en av Costners berömda megafloppar på 90-talet, ihop med The Postman 1997. Men den är faktiskt inte alls så dum som film betraktad utan tvärtom rätt så underhållande. Och ja, hela jorden har alltså svämmat över. För att polarisarna smälte till slut. Redan på 1990-talet var folk alltså nojiga över detta. Så filmen handlar uppenbarligen om vatten. Så gott som allt utspelar sig då på vatten, i vatten och under vatten. Här finns segelbåtar, motorbåtar, vattenskotrar, snubbar på vattenskidor... Och Costner själv som fiskmutant eller något. Och Dennis Hopper, självaste kung Koopa, som skurken. En ganska bra film vågar jag påstå. Att produktionen kostade skjortan, inte minst då det inte direkt är lätt eller billigt att filma så mycket på vatten, och att filmen därför blev ett så stort magplask är ju en annan femma.

1. Life Aquatic (2004)

Ah, Life Aquatic. Eller The Life Aquatic with Steve Zissou som den fullständiga ursprungliga titeln lyder. Med gamle Bill Murray som Steve Zissou, baserad på den livs verkliga dokumentärfilmaren och oceanografen Jacques-Yves Cousteau, känd för bl a dokumentärfilmen Den tysta världen där han och hans besättning färdades över haven för att kartlägga havsbottnen. Vann en Oscar för bästa dokumentär vid galan 1957. Och ja, en stor del av Life Aquatic utspelar sig förvisso på fartyget Belafonte, baserat på Cousteaus egen Calypso, men handlingen fokuserar inte på livet ombord och här finns många fler andra vattenmoment. Med Owen Wilson, Cate Blanchett, Willem Dafoe och Jeff Goldblum i några av de andra framträdande rollerna. Av alla goa Wes Anderson-filmer, däribland The Royal Tenenbaums, Moonrise Kingdom och The Grand Budapest Hotel för att nämna några, så är Life Aquatic utan tvekan min absoluta favorit. Och det är också en av mina måhända topp-5 favoritfilmer någonsin. NÅGONSIN.