|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
25. No Time to Die (2021)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Lashana Lynch
| Regissör: Cary Joji Fukunaga
|
|
Det här är filmen de låtit oss vänta på i nästan sex år? Craigs svanesång är verkligen bedrövlig.
DNA-målsökande robotvirus för att nanoteknologi. Som Terminator Genisys då eller?
Några snyggt filmade scener och några häftiga stunts förvisso. Filmen faller dock isär totalt efter den första timmen. Då är det fortfarande en timme och tre kvart kvar av mestadels elände...
Och var det verkligen någon som ville se och höra James Bond prata om sina känslor?!
Jag är chockad. Jag trodde inte att detta skulle visa sig vara den sämsta filmen i seriens nästan 60-åriga historia.
|
|
|
|
|
|
|
24. On Her Majesty's Secret Service (1969)
|
|
| Svensk titel: I hennes majestäts hemliga tjänst
|
|
| 007: George Lazenby
| Regissör: Peter R. Hunt
|
|
Den första filmen efter Connery. Och killen som blev nästa Bond? En australiensk kalsongmodell utan någon som helst tidigare skådespelarerfarenhet. Bara det borde ju vara en varningsflagga. Den här jävla filmen alltså... Bond går runt i kilt och det ser såklart allmänt störtlöjligt ut. Han missar när han kastar kniv och ska styla, han snattar en herrtidning flinandes, alltså... Vad fan är det här?! För det är då fan inte Bond. James Bond behöver inte stjäla herrtidningar! Den här filmen är urusel!
|
|
|
|
|
|
|
23. The World Is Not Enough (1999)
|
|
| Svensk titel: Världen räcker inte till
|
|
| 007: Pierce Brosnan
| Regissör: Michael Apted
|
|
Vilket jävla sömnpiller... Inledningssekvensen, den som alltså utspelar sig innan förtexterna sätter igång till tonerna av den senaste Bond-låten, borde ju vara en relativt kort actionsekvens men pågår här i vad som känns som tre kvart. Sedan är låten av Garbage faktiskt också skräp. Vi såg den här på bio på premiären och jag SOMNADE verkligen under tiden förtexterna spelades upp. The World Is Not Enough är en av de sämsta Bond-filmerna genom tiderna. Helt klart. Det har jag vidhållit i över 20 års tid nu.
|
|
|
|
|
|
|
22. Skyfall (2012)
|
|
| Svensk titel: Skyfall men med svenskt uttal om man vill vara lustig
|
|
| 007: Daniel Craig
| Regissör: Sam Mendes
|
|
Den fjärde sämsta Bond-filmen någonsin och tveklöst den mest överskattade. Vad sjutton ser folk egentligen i den här filmen? Skurkens plan är ju helt åt helvete långsökt. En sådan där han har minsann räknat ut allt i minsta detalj-historia. Jo, tjena. Vad hade han gjort om Bond bara skjutit honom rakt i skallen vid första anblick? Eller om det där tåget hade råkat vara försenat? För vadå, SÅDANT händer ju aldrig eller..? Som sagt: Jo, tjena.
|
|
|
|
|
|
|
21. Diamonds Are Forever (1971)
|
|
| Svensk titel: Diamantfeber
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Guy Hamilton
|
|
Den förra Bond-filmen med den australienske kalsongmodellen utan tidigare skådespelarerfarenhet var ett sådant bottennapp att det vettigaste som återstod verkade vara att få Connery att återvända till rollen för en runda till. Vilket är precis vad man gjorde. Lazenby hade chansen att skriva på kontrakt för sex filmer till innan hans första film floppade men avstod då han föreställde sig att den kalkonrullen skulle leda till andra roller och rikedomar. Så blev det inte. Oavsett vilket blev den här filmen också skit.
|
|
|
|
|
|
|
20. Die Another Day (2002)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Pierce Brosnan
| Regissör: Lee Tamahori
|
|
Den tjugonde filmen på listan råkar vara den tjugonde Bond-filmen i ordningen också. Så hur valde de då att göra någon grej av att detta var film nummer 20? Genom att praktiskt taget återupprepa skurkplanen från Diamonds Are Forever med en solstrålesatellit. Ok, man gör faktiskt anspelningar till alla de tidigare filmerna. Halle Berry kommer upp ur havet likt Ursula Andress i den första filmen, mördarskon från den andra filmen syns till osv. Men just detta med solstrålesatelliten är ju så centralt. Och skitlöjligt. Den osynliga bilen hjälper inte läget. Brosnan är åtminstone bra.
|
|
|
|
|
|
|
19. The Man with the Golden Gun (1974)
|
|
| Svensk titel: Mannen med den gyllene pistolen
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: Guy Hamilton
|
|
The Man with the Golden Gun var Guy Hamiltons fjärde och sista Bond-film som regissör och nog känns den också som en trött avskedssång. Eller så var Hamilton helt enkelt hit (Goldfinger och Live and Let Die) or miss (Diamonds Are Forever och denna). Storyn är dum, da MacGuffin är löjlig, Bond-brudarna är klena, humorn är tafatt osv. Lulu-låten är förvisso så där charmigt 1970-talskitschig men då var Alice Coopers alternativ, som man alltså valde bort, ändå en bättre och mer passande låt. Meh.
|
|
|
|
|
|
|
18. The Spy Who Loved Me (1977)
|
|
| Svensk titel: Älskade spion
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: Lewis Gilbert
|
|
Efter fisljumma The Man with the Golden Gun insåg folket bakom kulisserna att nu var det dags att rycka upp sig om Bond skulle ha någon framtid på vita duken. Man gick därmed typ all out med nästa film i ordningen, dvs denna. Vi snackar en ubåtsbil och en superskurk som vill förgöra världen. Och så Jaws. Hajen alltså. Underhuggaren med ståltändarna. Och visst lyckades man bättre än med den förra rullen. Men bara lite. För det blir för överdrivet. Bond-bruden suger f.ö (på fel sätt) och låten är sövande tråkig.
|
|
|
|
|
|
|
17. Moonraker (1979)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: Lewis Gilbert
|
|
Ja, vi fortsätter rakt på nästa film i ordningen igen med 1979 års Moonraker med samma Bond och samma regissör som tidigare. Egentligen skulle förra filmen följas upp av For Your Eyes Only men då Star Wars blev så himla populärt andra halvan av 70-talet ville filmmakarna slå mynt av det och lät Moonraker komma före. Och här passerar man verkligen alla gränser. För ja, här åker James Bond ut i yttre rymden. Och skjuter med laserpistol. Men det är ändå underhållande nog samt bättre sammansvetsat än sist.
|
|
|
|
|
|
|
16. You Only Live Twice (1967)
|
|
| Svensk titel: Man lever bara två gånger
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Lewis Gilbert
|
|
Moonraker var faktiskt inte den enda Bond-filmen som gick totalt överstyr i riktning mot stjärnorna långt ute i kosmos. Där fanns ju You Only Live Twice också. Föga förvånande av samma regissör. Här har skurkarna rymdraketer som sväljer andra rymdraketer hela. Ja, ni läste rätt. Men man får äntligen se Blofeld! Killen med katten. Och han har ett hemligt högkvarter inuti en jävla vulkan! Titeln makes no sense annat än en throwaway line, Bond ska bli japan av någon anledning och ja... Galenskaper. Men hyfsat skoj.
|
|
|
|
|
|
|
15. Quantum of Solace (2008)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Daniel Craig
| Regissör: Marc Forster
|
|
Jag tycker om titeln på den här filmen av den enda anledningen att jag inte har någon annan film som börjar på Q... Mm, jag har försökt få tag på Q: The Winged Serpent med han den där Kill Bill i en av huvudrollerna men har hittills inte fått napp. Vad finns det att säga om den här filmen då? Quantum of Solace är rätt så tråkig. Jag har dock alltid föredragit mer jordnära Bond-filmer och av bara den anledningen rankar jag den också över de tidigare på listan. Och hur trist den än är är den även relativt välgjord.
|
|
|
|
|
|
|
14. Spectre (2015)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Daniel Craig
| Regissör: Sam Mendes
|
|
Sam Mendes andra film i egenskap av regissör och enligt mig är denna betydligt bättre än hans första. Visuellt lagom gråblaskig visserligen men utöver det lyckades jag faktiskt ha ganska roligt ihop med den här. Den kändes liksom mindre bajsnödigt allvarlig och mer hopp och lek. Mer som en Bond-film av den äldre skolan. Blofeld är tillbaka och Christoph Waltz är lika karismatisk som alltid. Även han hippa Moriarty från Sherlock med Doctor Strange lyfter filmen tycker jag. Annars är denna något medelmåttig.
|
|
|
|
|
|
|
13. Casino Royale (2006)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Daniel Craig
| Regissör: Martin Campbell
|
|
Det framgår väl mellan raderna med tanke på placeringarna att jag är inget stort fan av den där rebooten då Daniel Craig tog över rollen som Bond. Vi har fått några rätt så okej filmer och detta var helt enkelt inte värt att offra den bästa Bond-skådisen sedan Connery enligt mig. Casino Royal är inte dålig. Men den är heller inte lika utomordentlig fantastisk som många gärna målar upp det. Alltså... Hela filmen kretsar för fan kring Texas hold 'em! Och en Bond som inte är härdad av kalla kriget är inte riktigt Bond.
|
|
|
|
|
|
|
12. Goldfinger (1964)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Guy Hamilton
|
|
Här går skiljelinjen mellan de filmer jag anser vara dåliga/okej och de filmer jag anser vara bra/väldigt bra. Goldfinger hamnar alltså på rätt sida av bragränsen. Det här var filmen som i mångt och mycket definierade Bond-formulan. En fristående story. En ny storskurk. En utmärkande underhuggare med någon slags gimmick. Bonds Aston Martin som utrustats med diverse tillbehör som t ex däckstrimlare och katapultstol. Helt färdig var formulan dock icke. Vem är egentligen Bond-bruden? Jill, Tilly eller Pussy?
|
|
|
|
|
|
|
11. Thunderball (1965)
|
|
| Svensk titel: Åskbollen
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Terence Young
|
|
"Åskboll? Vad i helvete är en åskboll?" "Det är okej Tom, bara sjung det..." "And he strikes!! Like Thuuuundeer... BAAALLL!!!" Det här var DEN häftigaste Bond-filmen i min mening när jag var kid. Då snackar vi innan 95, innan Bond återvände med nya filmer ihop med Brosnan. En tid då alla de gamla filmerna gick i otaliga repriser på TV3. Den stora slutfighten under vatten med alla de "goda" dykarna mot alla de "onda" dykarna var liksom "WOW" bara. Tidvis något slö men bra stämningsfull rulle. Klart sevärd.
|
|
|
|
|
|
|
10. Dr. No (1962)
|
|
| Svensk titel: Agent 007 med rätt att döda
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Terence Young
|
|
Den första Bond-filmen. Och som det ser ut just nu hamnar den med på min topp-10 i alla fall. Det är bra. Den första Bond-filmen är trots allt en klassiker och passar att vara med på topp-10 tycker jag. Men bara på tionde plats kanske en del undrar? Japp, för den har inte alls åldrats väl på vissa ställen tyvärr. Att skurken skrämmer bort folk från sin ö genom att spöka med en drake t ex är ju som något rakt ur Scooby-Doo. Och jag vet att Scooby-Doo kom ut senare och säkert anspelade på just sånt här men ändå...
|
|
|
|
|
|
|
9. A View to a Kill (1985)
|
|
| Svensk titel: Levande måltavla
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: John Glen
|
|
Roger Moores sista Bond-film. Den har fått mycket skit bl a för att Moore var nära 60 bast då filmen gjordes. Att han vid det här laget var för gubbig för att vara Bond alltså. Men jag tycker att han lyckades få till det en sista gång med denna. Moore ihop med Patrick Macnee som Sir Godfrey Tibbett i ett Holmes och Watson-scenario är hur charmigt som helst. Den svagaste länken är Tanya Roberts som Bond-brud. Christopher Walken som skurken Zorin och Grace Jones som hans högra hand May Day är dock riktigt grymma.
|
|
|
|
|
|
|
8. License to Kill (1989)
|
|
| Svensk titel: Tid för hämnd
|
|
| 007: Timothy Dalton
| Regissör: John Glen
|
|
Det tog mig bra många år att lära mig uppskatta License to Kill. Inte för att jag någonsin tyckte att filmen var dålig i sig utan för att jag inte tyckte att den funkade just såsom en Bond-film betraktat. Den kändes mer som bara en 80-talsactionfilm i mängden liksom. Bond ute efter hämnd på någon random knarksmugglare söder om den amerikanska gränsen. Detta är alltså en film som verkligen fått växa på mig. Numera tycker jag det är en frisk fläkt från de andra filmerna. Allt behöver inte ha hela världen som insats.
|
|
|
|
|
|
|
7. Tomorrow Never Dies (1997)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan
|
|
| 007: Pierce Brosnan
| Regissör: Roger Spottiswoode
|
|
Brosnans andra. Och det var första gången jag såg James Bond på stora duken. Ett biominne för livet. Och Terri Hatcher, självaste Lois Lane och en av mina kändisförälskelser i barndomen, som en av Bond-brudarna? Ja, tack! Det här är egentligen en svagare och dummare film än Brosnans första men den har också starka stunder. Inledningssekvensen levererar precis det den ska göra, låten och förtexterna är grymt bra, hela grejen med Dr. Kaufman alldeles lagom nyanserad, Hatchers sorti ur filmen välhanterat osv, osv.
|
|
|
|
|
|
|
6. Live and Let Die (1973)
|
|
| Svensk titel: Leva och låta dö
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: Guy Hamilton
|
|
Roger Moores första som James Bond och Guy Hamiltons bästa som regissör. Förunderligt nog är detta den enda Bond-filmen sedan Desmond Llewelyn började som Q tio år tidigare där han inte är med medan han ännu var i livet. Kuriosa nog är det dessutom den enda Bond-filmen någonsin med uppenbarligen övernaturliga inslag. Skumt nog är det ingen bakgrundsmusik under en relativt lång tid av en jaktscen under filmen. Och allt slutar med en cliffhanger! Alla konstigheter till trots är det här en riktigt bra Bond-film. Och Jane Seymour, senare känd som hon Dr. Quinn, var mycket het!
|
|
|
|
|
|
|
5. For Your Eyes Only (1981)
|
|
| Svensk titel: Ur dödlig synvinkel
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: John Glen
|
|
Välkomna in på 1980-talet och regissören John Glens öhm... Regi? Eller kanske regim? Karln kom hursomhelst att regissera samtliga fem officiella Bond-filmer som gjordes under detta årtionde, dvs Moores tre sista och Daltons båda. Och personligen tycker jag att detta var den bästa och mest konsistenta Bond-filmperioden evah. Jag gillar Glen som regissör och jag gillar alla Bond-filmerna från 80-talet. Efter rymdäventyret med Moonraker innebar den här filmen f.ö en återgång till en mer realistisk Bond. Ja, tack.
|
|
|
|
|
|
|
4. Octopussy (1983)
|
|
| Svensk titel: Samma som ovan, med u och allt
|
|
| 007: Roger Moore
| Regissör: John Glen
|
|
Roger Moores nästsista och i särklass bästa Bond-rulle. Svenskan Maud Adams som spelade en annan Bond-brud gentemot Moore redan i The Man with the Golden Gun men kändes mest som bortkastad i den filmen får här verkligen glänsa. Skurkarna är inte de starkaste men funkar gott nog och handlingen är vad som driver hela filmen. Den enda svaga länken är låten, All Time High av Rita Coolidge, som Barbara Broccoli övertygade sin far, Cubby, som var producent att ha med i filmen. Redan då visade hon alltså att hon inte vet vad som är bäst för Bond. Men en bra film i alla andra avseenden!
|
|
|
|
|
|
|
3. From Russia with Love (1969)
|
|
| Svensk titel: Agent 007 ser rött
|
|
| 007: Sean Connery
| Regissör: Terence Young
|
|
Den andra Bond-filmen, och tyvärr också den sista som skaparen Ian Fleming var i livet att se. Och här slog Terence Young ett frivarv alltså. From Russia with Love har åldrats mycket bättre än den första filmen i serien... Här är det inga eldsprutande drakar men heller inga onda planer på radioaktivt guld eller stulna atombomber eller rymdraketsväljande rymdraketer. Det här är en jordnära spionthriller. Definitivt det bästa som kom från 1960-talet. Connery som Bond, underhuggaren, tågscenerna och ja, t o m SPECTRE som drar i trådarna, allting fungerar så bra här.
|
|
|
|
|
|
|
2. GoldenEye (1995)
|
|
| Svensk titel: Goldeneye
|
|
| 007: Pierce Brosnan
| Regissör: Martin Campbell
|
|
Det här var den första Bond-filmen som jag typ var med om hypen kring när den skulle komma ut. Det var en big deal. Det var det verkligen. Det var den första Bond-filmen på över sex år, vilket fortfarande är den längsta perioden mellan två filmer, det var den första filmen med Brosnan som Bond, den första Bond-filmen in på 90-talet, den första Bond-filmen sedan Sovjetunionens fall och den första Bond-filmen som inte alls byggde på något tidigare verk av Ian Fleming. Och nu när det gått hela 25 år får man väl äntligen konstatera att det är en av de bästa filmerna i serien!
|
|
|
|
|
|
|
1. The Living Daylights (1987)
|
|
| Svensk titel: Iskallt uppdrag
|
|
| 007: Timothy Dalton
| Regissör: John Glen
|
|
Och den absolut bästa Bond-filmen genom tiderna är regissören John Glens The Living Daylights från 1987 med Timothy Dalton i rollen som agent 007 med rätt att döda... Ja, så är det. Så är det bara. Den här filmen är den mest "Bond-aktiga" av dem alla. Den fångar verkligen allt som är väsentligt med Bond. Allvaret. Prylarna. Bilen. Underhuggaren. Det kalla kriget. Spionlekarna mellan öst och väst och spänningarna därav. Miljöbytena. Musiken. Felix Leiter! Andreas Wisniewski som Necros ekar Red Grant. Och den där musiken som därtill så sömlöst vävs in i filmen. Bäst.
|
|
|
