|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
20. Iron Man 3 (2013)
|
|
Jag tycker att Iron Man 3 suger ska ni veta! Ja, jämfört med det mesta i MCU mao... Iron Man 3 var först ut i Marvels sk "fas två" som följde finalen som var Avengers och nog får man lite känslan av "Jaha, och nu då?" i den här filmen. Vid det här laget började också hans nyvunna stjärnstatus stiga Robert Downey Jr åt huvudet och man ser därmed betydligt mer av hans egen nuna än honom som Iron Man... Året var oturligt nog 2013 och det var den första av Marvels egna filmer som jag direkt ogillade när vi först såg den på bio och inte heller har den vuxit nåt på mig. Jag ogillar hela "Ensam hemma" grejen och jag ogillar hela armadan av nya dräkter som inte tycks klara av en flugfis utan att trilla isär som LEGO.
|
|
|
|
|
19. Guardians of the Galaxy vol. 2 (2017)
|
|
Vad fan hände egentligen?! Att Iron Man 3 var ett sånt stolpskott jämfört med i synnerhet de två föregående filmerna med mannen i titelrollen kan ju förklaras med att de bytte ut Jon Favreau som regissör för den tredje filmen. Men Guardians of the Galaxy vol 2 skrevs och regisserades av James Gunn, samma "skojfriska" snubbe som skrev och regisserade den förra delen med - som råkar vara en av mina absoluta favoritfilmer i Marvels utbreddade biouniversum. Samma James Gunn som dessförinnan skrev och regisserade Super med Rainn Wilson och Ellen Page i hjälterollerna och det är också en av mina favoritfilmer i denna genre. Dessvärre känns Guardians 2 mest som en blek kopia av ettan, utan såväl hjärna som hjärta.
|
|
|
|
|
18. Spider-Man: Homecoming (2017)
|
|
Vad är denna besatthet med att Peter Parker ska vara tonåring i high school, dvs typ gymnasiet? Som om det verkligen vore någon form av "status quo" vad gäller Spindelmannen. Som ett Spidde-fan sedan nära 30 år tillbaka, och en som har läst nog med baknummer för att kunna säga sig ha bra koll på hans övergripande historik, kan jag tala om att det är fel. Peter Parker tog studenten från high school i Amazing Spider-Man #28 som kom ut i september 1965! Bara drygt två år efter tidningen startade och därefter FORTSATTE i sådär FYRA ÅRTIONDEN TILL innan det nya folket på Marvel totalt strulade till hela kontinuiteten. Detta är bara grädden på moset av allt jag finner vara fel med den här filmen dock. Men, men...
|
|
|
|
|
17. Aven Captain America: Civil War (2016)
|
|
Det här är typ gränsfilmen för mig. På den ena sidan av gränsen har vi de ovanstående Iron Man 3, Guardians 2 och den nya Spidde, som jag ändå måste medge inte är några skitfilmer direkt men som jag helt enkelt inte tycker om och på den andra sidan har vi alla de andra filmerna i MCU som jag alltså mer eller mindre gillar... Och rätt på den där gränsen finner vi Avenge... Förlåt, jag menar "Captain America" Civil War. Och den största "biffen" jag har med denna är just att det inte alls känns som en Captain America-film utan att detta borde ha varit Avengers 3. Och nej, filmen handlar inte "mest" om Cap, det är inte hans berättelse som står i fokus. Och att man skohornade in Spindelmannen? Jag är inte så lättköpt.
|
|
|
|
|
16. Avengers: Infinity War (2018)
|
|
På det stora hela tycker jag bra om Infinity War. Den var ganska exakt precis vad jag hade förväntat mig dvs väldigt lite handling och mest en massa fighter. Men väldigt häftiga sådana ska medges! Som om tagna direkt ur Marvels serietidningar när de var som bäst någonstans i mitten av första halvan på 90-talet. Det var precis sådana här actionscener som jag i yngre dar fantiserade om att se på stora duken. Nog för att "Batman Återkomsten" var cool på sitt eget sätt men knappast svindlande om ni förstår vad jag menar. Så jag gillar alltså Infinity War... Men av de MCU-filmer jag gillar så är det också den som jag gillar minst. För jag är trots allt inte längre tio år gammal och skulle uppskatta lite mer handling.
|
|
|
|
|
15. Black Panther (2018)
|
|
Black Panther är ytterligare en i mängden av bra filmer i Marvels cinematiska universum. Efter två besvikelser på raken under 2017, de tidigare nämnda Guardians vol 2 och nya Spindelmannen, så höll jag
verkligen tummarna för denna. För Ragnarök åsido var jag rädd att Marvel hade tappat stinget till slut. Men när vi sedan kom ut ur biografen efter att väl ha suttit igenom Black Panther var jag inte besviken. Bara lätt underväldigad. För det är alltså en bra film, men det är också just en i mängden av bra MCU-filmer. Efter drygt tio år med Marvels filmer börjar formeln, sakta men säkert, kännas lite väl välbekant. För övrigt är jag sällan en som blint går på hypen och Black Panther är faktiskt grovt överskattad.
|
|
|
|
|
14. Avengers: Age of Ultron (2015)
|
|
"Age of Ultron" minsann... Snarare "The Couple of Days of Ultron" men nåja... Avengers del 2 är hur som helst till dags dato en av blott fyra MCU-filmer som jag INTE sett på bioduken utan nöjt mig med att skåda först på DVD/Blue-ray. Skälet var att jag inte fann den allra första Avengers att höra till en av de bättre filmerna som Marvel hade att komma med så jag gick bara inte på hypen för tvåan. Att jag inte är helt salig över Avengers-filmerna betyder dock inte att jag inte alls uppskattar dem. För det gör jag. Och när allt kommer omkring föredrar jag trots allt Joss Whedons båda alternativ framför den utdragna superhjälteslagsmålsfesten som är Infinity War. Men allra mest föredrar jag ändå solofilmerna...
|
|
|
|
|
13. Thor: Ragnarök (2017)
|
|
Oh, boy. Var ska jag börja ifrån med denna..? Grejen är den att jag gillar Thor: Ragnarök för den snärtiga stilen och spektaklet, men ogillar den för hur den totalt failar att följa upp de första två Thor-filmerna på ett adekvat sätt. Thors gamla stridskamrater från förr, "krigarna tre", undanröjes högst oceremoniellt och Sif finns inte ens med längre. Natalie Portman ville visst inte vara med längre heller så den stora kärlekstråden kapas med blott en mening i förbifarten. Och Loke i rollen som självaste Oden viftas också bort medan Anthony Hopkins bara "phones in" här verkar det. Den här filmen vore en så mycket roligare upplevelse om den inte hade oturen att även vara del tre i en fortsättningsberättelse.
|
|
|
|
|
12. Avengers (2012)
|
|
Det här var den ursprungliga stora kulminationen av Marvels eget cinematiska universum som man hade kört igång fyra år tidigare... Det femte året såg den sjätte filmen knyta samman alla föregående delar och i princip alla lösa trådar till en enda stor uppgörelse (finns fanns Thanos kvar i bakgrunden men hade allt slutat där så vore det inte konstigare än att Jokern överlevde The Dark Knight liksom). Att Marvel verkligen lyckades åstadkomma denna crossover i filmformat, detta enorma företag, var allt annat än illa pinkat och fortfarande något som framförallt DC och Warner Bros inte har lyckats imitera lika övertygande. Men jag gillar solofilmerna mer ändå som sagt var. Avengers känns mest som lek med actionfigurer.
|
|
|
|
|
11. Ant-Man and the Wasp (2018)
|
|
Den senaste filmen och nummer tjugo i ordningen. Bioaktuell medan jag skriver det här. Liksom fallet med den första Ant-Man följer även denna direkt efter en "storslagen" Avengers-rulle och bjuder således snarare på en mindre aptitretare än än en hel festmåltid dukad åt självaste Volstagg. Myr-Mannen och Getingen är inte lika bra som föregångaren. Måhända att det var Edgar Wright som gjorde skillnaden men ettan var i vilket fall smartare, vassare och mer unik. Men tvåan är åtminstone nästan lika underhållande. Faktiskt så är det den roligaste MCU-filmen vi fått sedan Doctor Strange. Michael Douglas och Michelle Pfeiffer är ju rena fröjden dessutom och även Laurence Fishburne är ett välkommet tillskott.
|
|
|
|
|
10. Ant-Man (2015)
|
|
Den andra av blott fyra MCU-filmer som jag inte sett på bioduken, och det främst för att den där Tina inte vågade se den på så stor skärm då hon är rädd för jättekryp (seriöst, den barnrumpan höll t o m för ögonen då de stora spindlarna kom in i bild i den andra Harry Potter-filmen rekommenderad från sju år) och jag ville inte gå och se den utan henne, lojal som jag är. Sedan såg vi den i alla fall på DVD och såklart tyckte vi båda om den. Ant-Man kom ut mellan de båda senare Ave... Jag menar mellan Captain America: Civil War och Avengers: Age of Ultron och den kändes som en frisk fläkt från dessa filmer. Jag var egentligen väldigt skeptisk till idén om Ant-Man som film. Ant-Man liksom. Men konceptet funkar.
|
|
|
|
|
9. Iron Man 2 (2010)
|
|
Den första MCU-filmen efter det att Disney köpte upp Marvel under året dessförinnan. Lite kul att veta kan förresten vara att 2009 faktiskt är det enda år sedan Marvel körde igång sitt cinematiska universum som de inte kom ut med någon ny film... Hur som helst, snarare än att satsa på ännu en ny karaktär i ordningen så valde Marvel att först följa upp den mer framgångsrika filmen av de två som satte igång det hela under 2008. Och sakta men säkert gjordes Robert Downey Jr tillika Iron Man till ansiktet utåt för Marvel. Iron Man 2 är i vilket fall inte lika bra som den första filmen men jag diggar den ändå. Det är en schyst uppföljare helt enkelt. Må ha ett par småskavanker men är överlag bra underhållande.
|
|
|
|
|
8. Thor: The Dark World (2013)
|
|
Något som jag inte ens fick plats med att nämna i det föregående stycket om Iron Man 2 (för jodå, jag begränsar faktiskt mig själv till en viss mängd text per film här, av såväl estetiska som rent tidspraktiska skäl) är att den filmen faktiskt fått en massa skit för att inte vara bra nog. Vilket tydligen är varför de plockade bort Jon Favreau som regissör när det blev dags för del tre. Men det är ändå inte i närhet av all den skit som The Dark World fått genom åren. Folk tycks verkligen älska att hata den här filmen... Själv gillar jag dock rullen skarpt. Jag gillar Natalie Portman, Rene Russo, hela biten med typ "spökhuset" som för tankarna till en viss animé-kortfilm från Animatrix och inte minst mörkalverna!
|
|
|
|
|
7. Doctor Strange (2016)
|
|
Medan jag sammanställde hela den här listan kom jag ofrånkomligt fram till att jag mer och mer börjat lessna på Marvels filmer... Trist, men sant. Med listan framför mig såg jag att de filmer jag gillar allra mest mestadels kommer från fas ett följt av fas två. Och att Doctor Strange här faktiskt är den enda filmen ur Marvels fas tre som tog sig in på min tio-i-topp... Vilket å andra sidan jag ändå får ge Marvel en eloge för. Att man efter mer än åtta år fortfarande hade nog med kreativ juice kvar i förrådet att kunna bjuda på en så här pass uppfriskande del i en och samma pågående filmserie liksom... Det är rätt imponerande. Benedict Cumberbatch är utmärkt i titelrollen och jag är svag för det övernaturliga.
|
|
|
|
|
6. The Incredible Hulk (2008)
|
|
Huka er för Hulk! Vet ni, mig veterligen verkar det onekligen som att Marvel-filmernas egen högste honcho Kevin Feige gärna låtsas som att Hulk-filmen med Edward Norton i huvudrollen ej existerar. Jag såg en intervju med honom på TV nyligen där han rabblade upp filmerna och det var "Iron Man, Iron Man 2, Thor, Captain America and the Avengers" och det var filmerna i fas ett sade han. "Jaha" tänkte jag och The Incredible Hulk som kom ut mellan den första och andra Iron Man och som ju helt klart ingår i kontinuiteten, räknas inte den eller? Oproffsigt Feige. Att vända kappan efter vinden och ryggen åt Nortons Bruce Banner sådär. Och inget ont om Mark Ruffalo men Norton är faktiskt mycket bättre i den rollen.
|
|
|
|
|
5. Thor (2011)
|
|
Det är den mäktige Thor motherfuckers!!! Faktiskt en av de sista filmerna som jag såg Ronny Svensson prata om. Filmkritikern från Ronnys rullar, ni vet. Och av vad jag minns så fick han faktiskt försvara Thor lite från de andra i studion som båda tyckte att en film om den nordiska åskguden Tor, nä, fy vad löjligt och pinsamt för oss här i Sverige liksom. Ja, på riktigt. Stollar. Men visst, hela grejen med Thor som del av Marvels universum är väl svårare att sälja än mer jordnära idéer som Spindelmannen eller Iron Man. Men Marvel Studios lyckades återigen. Efter både Hulk och de båda Iron Man-filmerna gjorde man förmodligen den bästa möjliga, mest "verkliga" tagningen på Thor som tänkas kan. Vikingahjälmen av!
|
|
|
|
|
4. Captain America: The First Avenger (2011)
|
|
Jag minns ack så väl hur snacket gick bland oss i POPKORN-gänget efter att vi såg filmer som Iron Man och Hulk på biografen... Man spånade liksom om vad som komma skulle. Huruvida Marvel verkligen skulle lyckas med bedriften att få till en långfilm med Avengers. Och om de mer tveksamma superhjältarna de skulle göra filmer med. Sådana som Thor och Ant-Man och... Captain America. Som verkligen inte togs på allvar på den tiden. Folk tyckte att karaktären var störtlöjlig liksom. Just Cap tyckte jag dock kanske KUNDE fungera om Marvel spelade sina kort rätt. Jag visste att man planerade en sk periodfilm som utspelade sig under andra världskriget så om de bara förklarade den löjliga dräkten som propaganda... Och ja.
^_^
|
|
|
|
|
3. Captain America: The Winter Soldier (2014)
|
|
Den enda uppföljaren på listan som överträffar dess föregångare! Captain America: The Winter Soldier blåste verkligen iväg mig för ca fyra år och fyra månader sedan. Filmen brukar beskrivas som en politisk thriller kontra krigsfilmen som föregångaren var och ja, jag får lov att hålla med. Och jag tycker att den dessutom känns väldigt mycket som en gammal hederlig actionfilm från 90-talet så många skottsalvor som avfyras på stadens gator. Inga
barnvänliga laserstrålar heller utan bara bly liksom... Jag gillar verkligen hur man lyckades göra den här filmen såpass mycket annorlunda från den förra men samtidigt i form av en direkt uppföljare. Och liksom många andra gillar jag Robert Redford med. En kanonfilm.
|
|
|
|
|
2. Guardians of the Galaxy (2014)
|
|
2014 var ett väldigt starkt Marvel-filmår. Efter Captain America: The Winter Soldier som dittills var den nästbästa filmen någonsin från Marvel kom Guardians of the Galaxy som från ingenstans. Det märktes att Marvel hade kommit så långt som till den där fasen då man vågade börja experimentera lite mer med vad för slags filmer som gjordes. Marvels sk "galaktiska grejer" är väl visserligen en stor del av deras katalog men det är ändå en relativt nischad del bland serietidningarna. Det mesta rymdrelaterade som jag läst har varit i samband med Hulk och X-Men t ex. Och jag skäms inte att erkänna att jag inte ens kände till Guardians of the Galaxy sedan tidigare. Men jösses, vilken åktur den här rullen bjöd på alltså!
|
|
|
|
|
1. Iron Man (2008)
|
|
Första och bästa. Somliga må finna det aningen förutsägbart men jag tycker verkligen att den allra första filmen att komma ut ur Marvels egen studio fortfarande är deras i särklass bästa. Detta var innan Iron Man-dräkten kunde trolla med hjälp av "nanoteknik" som de försöker kränga i Infinity War... Iron Man från 2008 känns trots allt förankrad i verkligheten, hur otrolig den än är... Den når liksom en resonlig nivå av realism som de senare MCU-filmerna mer och mer börjat tappa... Och då menar jag inte filmer som Thor eller Doctor Strange som ju bygger på mytologi och övernaturliga inslag. F.ö diggar jag hela den uppdaterade bakgrundsstoryn samt hur trogna sitt eget källmaterial man ändå var. Kort sagt: Bäst.
|
|
|