Topp-10:
Skräckisar från
60- och 70-talen

Glad Halloween gott folk! En topplista på skräckfilmer i största allmänhet enligt undertecknad gjordes redan för förrförrförra alla helgons afton, men då blev det bara filmer från 80-talet och framåt... Klassiska skräckfilmer har dock också redan listats, men då blev det bara filmer från 30, 40- och 50-talen... Mm, nog känns det som att något saknas däremellan? Det är hög tid att täcka den uppenbara luckan som är skräckfilmer från 60- och 70-talen alltså! Och det blev ingen rangordning för den här gången, utan vi plöjer bara rakt igenom dessa i stort sett i den ordningen som de släpptes lösa i världen. Detta dels eftersom med undantag för Exorcisten som tveklöst hade hamnat på topp-5 på min lista så hade jag ändå haft samma rangdordning från tionde till förstaplats som just denna ordning då dessa filmer kom ut från 1960 till 1979, så att...

===============================================================================================

10. Psycho (1960)

Psycho i regi av Alfred Hitchcock, spänningens mästare själv, är ju en klassiker och det finns inte ens chans att den inte skulle hamna med på en lista över skräck från bl a just 1960-talet. Att ta död på vad som fram till dess verkade vara protagonisten drygt halvvägs in i berättelsen är ett snilledrag, även om Hitchcock inte kan ta all ära för det då filmen trots allt baserades på en bok från året innan. Mordscenerna framstår kanske som tämligen tama med dagens mått mätt men året var faktiskt 1960. Och knivmordet i duschen är ju till denna dag en av de mest berömda och välkända scenerna inom film. Dess stora status som klassiker till trots är detta inte en av mina favoritfilmer vare sig från den här listan eller av Hitchcock (jag gillar I sista minuten mest, North by Northwest på engelska), men som nämnt redan inledningsvis finns det ju inte en chans att den inte skulle komma med på en skräckfilmtopp när det handlar om specifikt 60-talet.

===============================================================================================

9. The Birds (1963)

En till Hitchcock-rulle, och det i färg den här gången, och fastän jag inte rangordnat filmerna sinemellan för denna lista så är det faktiskt ännu en film av den gamla spänningens mästare som jag föredrar framför Psycho. Såg denna för första gången någon gång i barndomen, när jag gick i mellanstadiet tror jag, och den satte sannerligen sina spår. Jag har faktiskt varit på min vakt för fucking fåglar ända sedan dess. Detta är en så intressant film egentligen. För den spelar i stort sett precis som en zombiefilm nämligen, långt innan dessa blev en grej inom film, men med fåglar istället för zombier då. Det finns ingen bakgrundsmusik alls i den här filmen förresten. Bara ljudeffekter och det som hörs som del av verkligheten som utspelar sig. Även det är ett intressant val. Men vad handlar Fåglarna om då? Fåglar som anfaller folk såklart! Något som är läskigare än det låter. Fåglarna är helt enkelt en klassiker även denna, som man bör ha sett!

===============================================================================================

8. Night of the Living Dead (1968)

Den första typ moderna zombiefilmen och den första i George A. Romeros filmserie of the Dead. Följdes upp av Dawn of the Dead på 70-talet och Day of the Dead på 80-talet vilket hade varit den perfekta trilogin, en film per årtionde tre årtionden på raken och från natt till gryning till dag. Men Romero fuckade upp det med Land of the Dead från 2005. Om något så borde det ha kommit en Twilight of the Dead på 90-talet, juuuh! Det slutade inte med Land heller. Det kom mera... Diary of the Dead år 2007 samt Survival of the Dead år 2009, men Diary är tydligen en sådan där tröttsam found footage-film och Survival har sågats längst fotknölarna av både fans och kritiker så... Fuck 'em. Och fastän Night of the Living Dead här var så lågbudget att den spelades in i svartvit trots att det var så sent in på 60-talet (och känns mer som från sent 50-tal än sent 60-tal...) så är denna däremot högst sevärd än idag. Denna rulle funkar bara.

===============================================================================================

7. Rosemary's Baby (1968)

Nu kommer vi in på riktiga djävulskaper alltså. Baserat på romanen med samma namn författad av Ira Levin från året innan, i regi av Roman Polanski och med musik, som sannerligen sätter sina spår, som komponerades av Krzysztof Komeda (just samma Krzysztof Komeda som det svenska indie-popbandet Komeda tagit sitt namn från förresten). Filmfan hade egentligen premiär några månader före ovanstående Night of the Living Dead förresten, men jag placerar den ändå här efter då den snarare hör till just samma era inom film som de följande två rullarna här på listan, så mest för enhetlighetens skull alltså. Här handlar det hur som helst om Rosemary och hennes baby... Som till hennes stora förskräckelse visar sig vara själva djävulens barn. För att vad annars? Obehaglig utav bara helvete den här jävla filmen. Och stämningsfull som fan med. Vi snackar mest psykologisk skräck, mästerligt regisserat av Polanski året efter hans lustiga vampyrfilm.

===============================================================================================

6. The Exorcist (1973)

Mer djävulskaper. Egentligen den enda filmen på hela den här listan som direkt påverkas av att jag inte rangordnar dessa sinemellan. För den hade då lätt hamnat med på topp-5 annars. Topp-3 vete fan... Det är jag inte lika säker på alltså. Fjärdeplats däremot? Ja, jo, där kan jag se den faktiskt. Så nu vet ni det. Innehåller en av mina favoritrepliker NÅGONSIN i film, vilken är "Your mother sucks cocks in hell!" och jag har till denna dag, tyvärr, ännu inte hamnat i en livs verklig situation där jag skulle kunna droppa den på allvar till någon. Och jag vill så gärna, på fullt allvar, häva ur mig "Din mamma suger kukar i helvetet!" till någon. Inte bara kuk heller utan kukar, i plural, i helvetet. Underbart. Baserat på romanen med samma namn av William Peter Blatty från två år tidigare, i regi av William Friedkin som mest nämnvärt även regisserade French Connection, också två år tidigare, och med Linda Blair som en liten flicka besatt av en demon och i behov av en exorcist, här gestaltad av ingen mindre än Max von Sydow.

===============================================================================================

5. The Omen (1976)

Ännu mera djävulskaper... Denna med han den där Damien, son till satan själv. Ni läsare märker säkert mönstret från Rosemarys baby och Exorcisten... Bokstavligt talat djävulskaper alltså. Ja, detta var sannerligen en pågående trend då från andra halvan av 60-talet till andra halvan av 70-talet, innan slasher-subgenren totalt tog över efter John Carpenters Halloween från 1978 vilket ledde till helt andra sorts skräckfilmer av den betydligt mer ostiga splattervarianten senare på 80-talet. I regi av ingen mindre än Richard Donner, senare mest känd för Superman - The Movie och alla Dödligt vapen-filmerna men även roliga rullar såsom Ladyhawke, The Goonies samt Maverick. Inte direkt någon som man spontant tänker sig som skräckregissör mao, men han fick jävlar mig till det med denna. Precis som Exorcisten följdes Omen upp av fem filmer till, de senaste på 00- och nu på 20-talet, plus en TV-serie 2016, men bara originalet är mödan värt.

===============================================================================================

4. Carrie (1976)

Baserat på romanen av Stephen King. Jag råkade se filmen på TV en gång då den sändes på någon kanal mitt i natten, precis som med Screamers och I skräckens skugga som man kan läsa mer om i min topp-10 skräckfavoriter överlag, och sedan råkade jag läsa hela boken också då vi hade ett exemplar av den liggandes hemma som jag helt spontant plockade upp och läste från början till slut en dag. Det är något med Carrie som lyckas dra in mig i både bok- och filmform alltså... Carrie är hur som helst likväl en klassiker, såväl boken skriven av Stephen King som filmen i regi av Brian De Palma. Det här är dessutom en av de bästa filmatiseringerna av en King-bok, möjligen den bästa eller åtminstone i skräckgenren näst efter The Shining och möjligen första delen av nyinspelningen av den Det, dvs It. Handlar om en mobbad tjej med telekinetiska krafter som dränkt i blod, för att barn är grymma, sätter fyr på plugget. Den klassiska storyn alltså.

===============================================================================================

3. Dawn of the Dead (1978)

Uppföljaren till Night of the Living Dead och nu snackar vi verkligen proper zombiefilm alltså! Och då snackar vi heller inte några gamla "riktiga" zombier som i folk som försattes i trans genom voodoo, utan hela horder av döda som vaknar till liv igen som de levande döda vars enda drivkraft är att äta levande-levande människor (och kanske mest av allt din hjärna). Gjordes som mest poppis genom just George A. Romeros filmer av vilka den allra första, som redan tagits upp här på listan, kom i slutet av 60-talet och fortfarande i svartvit då den filmen var mycket lågbudget. In på 70-talet tog det verkligen fart och nu helt i färg med Dawn of the Dead här. Och den här sortens zombier har alltid varit en grej sedan dess, så denna lämnade sannerligen ett avtryck efter sig... Följdes upp av Day of the Dead år 1985 och långt senare av ännu fler uppföljare men inget lika nämnvärt. Det är främst denna, Dawn of the Dead, som är the shit.

===============================================================================================

2. Halloween (1978)

Alla helgons blodiga natt på svenska när det begav sig. Lågbudgetskräckis som blev en stor hit, med Jamie Lee Curtis i huvudrollen, i regi av John Carpenter och med nervkittlande musik som komponerades av Carpenter själv. Det här var DEN filmen som populariserade slasher-subgenren inom skräcken samt banade väg för den enorma skräckfilmtrenden som följde på 80-talet med långa filmserier som Fredagen den 13:e och Terror på Elm Street. Och den här filmen fick också massor av uppföljare både med och utan Jamie Lee Curtis, där vissa nya delar om och om igen ignorerat allt sedan den första eller de två första filmerna i serien, och då ska vi inte ens tala om den ökända nyinspelningen och dess uppföljare från 2000-talet av Rob Zombie. Ända sedan Halloween årgång 2018 har det dock i princip blivit Jamie Lee Curtis serie igen och Michael Myers blev plötsligt mer populär och relevant i vår tid än både Jason och Freddy. Lustigt hur det kan gå.

===============================================================================================

1. Alien (1979)

Alien är ju väldigt mycket som en slasher-skräckis i rymden (där ingen kan höra dig skrika...), i regi av Ridley Scott och med Sigourney Weaver som till synes blott en i besättningen på ett rymdskepp långt ute i kosmos. Det är också en sk "creature feature" med en äcklig och slemmig tillika brutal och mordisk antagonist i design av H.R. Gigers. Storyn är simpel. Ett rymdskepp har hamnat ur kurs pga av en mottagen signal från en avlägsen planet. Men är det en nödsignal? Vem vet... Man åker i alla fall bort dit för att undersöka saken. Bort mot det okända medan vi som tittare verkligen känner trycket och stämningen... Detta är en riktigt bra film och också en bra riktig film. Ingen jävla massproducerad produkt som den smörjan de kränger nuförtiden. Detta var en film. En riktig film. Här hade man inte en tanke på PG-13, delade universum, att sätta upp den för uppföljare eller annan bullshit. Det enda syftet var att göra en bra film!

===============================================================================================