Topp-10:
Klassiska monsterfilmer
från Universal Studios

Förra Halloween listade jag mina egna personliga favoritskräckisar genom tiderna (mycket 80-tal och 90-tal blev det) och tidigare denna månad hamnade moderna filmmonster i fokus. Detta handlar däremot om de klassiska monsterfilmerna i svartvit, som Dracula och Frankenstein, från Universal med start på 1930-talet och genom 1940- och 50-talen. Glad Halloween!

===============================================================================================

10. The Mummy's Tomb (1942)

Den andra delen i serien efter rebooten med Mumiens hand men den första med Lon Chaney Jr, som också var varulven, som Kharis. Cheney hatade tydligen denna roll. Enligt mig är det dock den bästa filmen med Kharis mumie. Den med mest mumieaction, där mumien inte har mest en biroll, och den där mumien faktiskt går runt i syfte att ha ihjäl folk. Inte mer än bara okej annars. Filmen är blott drygt en timme lång och ungefär tio minuter av den speltiden ägnas dessutom åt en lååång flashback som återberättar, med scener tagna rakt ut ur, den förra filmen i serien. Att jag överhuvudtaget har med denna på listan framför någon annan uppföljare till något annat desto mer populärt monster är för att man enligt mig bör ha sett åtminstone en rulle med den typiska bandageinsvepta mumien i fokus som sannerligen hör de klassiska monsterna till och då är den här det bästa alternativet. Mumiens hand från 1940 är på tok för tramsig och de båda efterföljande filmerna med Lon Chaney Jr som mumien känns bara tama och onödiga i jämförelse.

===============================================================================================

9. The Bride of Frankenstein (1935)

Den direkta uppföljaren till Frankenstein från 1931. En "mixed bag" skulle jag säga. Jag gillar t ex Ernest Thesiger som doktor Pretorius, men hans lilleputtar är ju totalt malplacerade här. Och filmen inleds som om bara en påhittad berättelse av författarinnan Mary Shelley när hon hänger med Percy Bysshe Shelley och Lord Byron? Gulligt men det är ju definitivt på bekostnad av insatserna. Filmen tar klumpigt vid där den förra slutade. Och The Bride of Frankenstein? Detta är i mångt och mycket bara Frankenstein del två. Bruden är väldigt ikonisk men hon syns inte till förrän de sista 5-10 minuterna av hela filmen. Man hade ju gärna sett mer av henne. Mycket mer. På det stora hela finner jag filmen för ojämn för en bättre placering på listan. Att jag gillar doktor Pretorius, att själva bruden är så ikonisk och att delar av berättelsen fortsätter på tänkvärt nog vis garanterade dock filmen en plats på toppen, om än så långt bak.

===============================================================================================

8. The Invisible Man (1933)

Den osynlige mannen är ju mer ren science fiction än skräck i min mening. Filmen är baserad på kortromanen från 1897 av H.G. Wells som tillskillnad från Dracula och Frankenstein dessförinnan inte var någon direkt skräckroman heller utan just science fiction. Filmen är följaktligen bra bara som film betraktad men lämnar en del att önska som just skräckfilm... Och ja, den osynlige mannen är visserligen en etablerad figur bland Universals klassiska monster men liksom, det är ändå bara en man egentligen. Hur är han ett monster annat än måhända psykiskt? Han har ju ingen direkt förhöjd styrka eller tålighet eller något sådant. Det är egentligen bara en vanlig man som springer runt spritt språngande naken och rimligtvis borde frysa ballen av sig ute i snön. Han spökar inte direkt som osynlig heller. Som sagt, en bra film som film betraktad men jag har lite svårt att köpa denna som SKRÄCK, i synnerhet när den osynlige mannen bara fånar sig, och av den anledningen får filmen finna sig så här långt bak på monsterfilmlistan.

===============================================================================================

7. The Wolf Man (1941)

Detta är inte den första varulvsfilmen bland Universals klassiker men den som generellt anses vara den bästa. Först ut var Werewolf of London redan i mitten av 1930-talet. Denna blev dock ingen succé så de gjorde helt enkelt om varulven och den här gången, och mest berömt nog, med Lon Chaney Jr som varulven. Den här filmen är alltså helt orelaterad till den förra. En reboot helt enkelt. Självaste Bela Lugosi är också med på ett hörn i rollistan men mest märkbart för mig är att kapten Louis från Casablanca spelar Chaneys farsa i filmen. Vilket ja, det skiljer förvisso 17 år dem emellan i verkligheten så det är inte helt orimligt att Claude Rains skulle kunna ha varit Chaneys far men det ser ändå inte så ut. Chaney, som var drygt 35 år när filmen kom ut, såg fan ut att snarare vara 55. Det hjälper inte läget att Rains var rätt så kortvuxen, inte ens 1,7 lång, medan Chaney var ganska lång, nästan 1,9. Jag har helt enkelt lite svårt att se dem spela mot varandra och köpa Rains som fadern. The Wolf Man var hur som helst mycket mer framgångsrik än dess "föregångare" och populariserade många moderna varulvsmyter, däribland den om silver. Det är en hygglig nog gammal monsterfilm, men inte en av mina personliga favoriter. Jag föredrar faktiskt den ännu äldre varulvsfilmen...

===============================================================================================

6. Werewolf of London (1935)

När man pratar om trollen. Eller varulvarna då. Detta är en opopulär åsikt men ja, jag föredrar faktiskt Werewolf of London framför The Wolf Man. Studions första varulvsrulle floppade på sin tid men har en välförtjänt kultstatus numera. Och det är såklart främst denna som inspirerade An American Werewolf in London... Dess tassavtryck i populärkulturhistorien är alltså tydligt. Det gjordes en She-Wolf of London också senare på 1940-talet som ibland också räknas med bland Universals klassiska monsterfilmer men det var något helt annat och ingen riktig varulvsfilm. En av de största behållningarna i en varulvsfilm är att få se en människa förvandlas till ulv och det får vi här. Och fastän det är förvandlingen i The Wolf Man som vida hyllats så tycker jag allt att de lyckades bättre med enklare medel i Werewolf of London. Tycker det är snillrikt hur de "fuskade" genom att mannen blir mer och mer varulv efter att passera objekt, typ pelare, i förgrunden som skymmer kameran. Och jag gillar den enklare varulvslooken. Tycker det funkar bättre. Ser mindre fejk ut. Gillar Vegeta-håret också. Dessutom föredrar jag settingen i London framför ute på vischan någonstans. Jag vet att jag är i minoritet i denna fråga men jag tycker alltså snäppet bättre om Werewolf of London än The Wolf Man.

Innan vi går vidare måste jag dock bara anmärka på den svenska filmtiteln. De svensköversatta titlarna är ju för det mesta vad man kunde förvänta sig. The Wolf Man översattes till Varulven, The Bride of Frankenstein blev Frankensteins brud, The Mummy's Tomb blev Mumiens grav, osv... Vissa friheter togs... The Mummy, originalfilmen, översattes inte bara till Mumien i Sverige utan blev Mumien vaknar. Ok. The Mummy's Hand blev faktiskt inte Mumiens hand, vilket är vad jag ändå kallar den, utan Mumiens hämnd. Ok. Dracula blev Mysteriet Dracula på svenska. Lite mer random men ok. Werewolf of London översattes däremot till Dr Yogami från London på svenska. Say what? Dr Yogami? Det är ju Henry Hull som har huvudrollen som Dr Glendon tillika varulven. Om något borde filmen heta Varulven från London på svenska. Dr Yogami spelar typ samma roll som Van Helsing i Dracula. Att döpa den här filmen efter honom är mao lika korkat som om de hade döpt om Dracula till Van Helsing. Nåja. Ingen av varulvsrullarna är värd att hamna så långt fram som på topp-5 men måste jag välja en framför den andra så blir det i alla fall den här.

===============================================================================================

5. Frankenstein (1931)

Definitivt topp-5-material och enligt många t o m DEN bästa filmen av dem alla bland Universals klassiska monsterfilmer men... Inte en av mina personliga favoriter. Jag vet inte, jag har bara aldrig varit något större fan av just Frankenstein eller hans monster. Själva idén att sy ihop en kropp av andra döda, och vad man får anta vara förmultnande, kroppar är en sorts morbiditet som bara inte riktigt klickar med mig. Även om jag inte finner det direkt motbjudande så finner jag det inte heller tilltalande. Själva premissen tilltalar inte mig alltså. Det är helt enkelt inte min kopp av te liksom. Det är en mycket bra gammal film dock, det kan ändå inte förnekas. Det är ett bättre sammansatt hantverk än alla rullar om varulvar eller de om den senare mumien. Och som monsterfilm betraktad är den även bättre än Den osynlige mannen. Det är ingen snack om saken att denna hör hemma på topp-5 alltså. Och "It's alive. It's alive! It's alive!!" är ju lätt en av de mest berömda filmreplikerna genom tiderna.

===============================================================================================

4. Creature from the Black Lagoon (1954)

Ah, Skräcken eller Monstret i Svarta lagunen. Det är inte bara en film som jag får medge är bra trots att den inte riktigt klickar med mig utan tvärtom en av mina personliga favoriter också. Ja, jag gillar nog denna mer än gemene fan av Universals klassiska monsterfilmer. Bortsett från skräckkomedierna, som förresten var en grej redan på 1940- och 50-talet, då Abbott och Costello möter diverse monster så är Creature-filmerna de enda av Universals klassiska monsterfilmer som gjordes ända in på 1950-talet. Det blev tre filmer med "Gillman", som varelsen kom att kallas, allt som allt som kom ut i rask takt 1954, 1955 och 1956. Den tredje delen i trilogin var också den sista filmen i hela den klassiska monsterfilmserien. Revenge of the Creature, uppföljaren från 1955, var för övrigt Clint Eastwoods allra första filmroll, då bara en biroll. Bara lite kul kuriosa där. Men nu snackar vi alltså originalfilmen. Det märks att detta är en nyare film. Det känns liksom att det är en nyare film, med bl a mycket raskare flyt. Undervattenscenerna är imponerande för sin tid. Varelsen är fantasieggande och miljöerna passande. Jag köper dessutom premissen, jag gillar också premissen och finner filmen relativt nyskapande och underhållande.

===============================================================================================

3. The Mummy (1932)

Gör plats för Mumien. Originalfilmen. Den med översteprästen Imhotep från antika Egypten som vaknar till liv på 1920-talet och regenererar från mumie till en man med en plan på att väcka sin förbjudna kärlek Anck-es-en-Amon från de döda. Det är just den här filmen som de gjorde en remake på år 1999 med Arnold Vosloo som Imhotep gentemot Brendan Fraser som Indiana Jones typ. Det lustiga är ju att den nya filmen anses allmänt vara en äventyrsfilm i samma anda som just Indiana Jones trots att den egentligen har fler inslag av nattsvart (eller snarare solklar..?) skräck än originalfilmen som såklart klassades som skräckfilm och inget annat år 1932. Här med Boris Karloff i rollen som mumien Imhotep. Och Edward Van Sloan spelar en roll mycket lik hans Van Helsing från Dracula. Det är faktiskt många likheter filmerna emellan. Mumien är i mångt och mycket som Dracula i gammalegyptisk skrud. Inte mig emot som diggar såväl Dracula som gamla Egypten. Imhotep är även praktiskt taget som just Dracula, både sett till vad han är kapabel till samt att han är sin egen självständiga karaktär. Detta är i stark kontrast till hur den andra mumien Kharis framställdes i de senare monsterfilmerna från Universal, där han egentligen inte var mycket mer än en slö zombie som kontrollerades av andra skurkaktiga individer.

===============================================================================================

2. Drácula (1931)

Den spanskspråkiga versionen av Universal Studios egen Dracula från samma år. Och det är inte bara en dubbad version av exakt samma film utan faktiskt en helt egen film efter samma manus som spelades in samtidigt med samma dekor och kostymer som den engelskspråkiga filmen men med andra skådisar och annan regissör. Ett barn av sin tid i det avseendet. Detta är en film som jag såg för första gången det här året... Jag trodde att vi hade den här i samlingen bland de andra klassiska monsterfilmerna från Universal och att jag av någon anledning bara inte tagit mig tiden till att se den tidigare. Jag var nästan helt säker på det men icke så. Dubbelkollade våra filmlistor men fann den ej. Däremot råkade jag se hela filmen via någon kanal på TV nu i somras tro't eller ej. Så fastän jag bara har sett den en enda gång och jag inte kan se om den exakt när jag vill (kunde därmed inte ta en screenshot själv heller utan fick googla fram en bild för den här placeringen) har jag filmen ändå färsk i minne när detta skrivs och jovars, den spanskspråkiga "Drácula" är definitivt i klass med självaste Bela Lugosis Dracula.

Vad den engelskspråkiga versionen har till sin fördel är dock inte bara Lugosi som Dracula utan också Edward Van Sloan som Van Helsing. Eduardo Arozamena, som spelar rollen på spanska, ser å andra sidan precis ut som Eugene Levy, dvs pappan i American Pie-filmerna... Vilket minst sagt ger en ett helt annat intryck. Dracula på spanska är även längre och märkbart mycket pratigare, vilket dock inte nödvändigtvis är något negativt. Dracula på spanska är dessutom på många andra sätt den bättre versionen. Som film från 1930-talet är den ett mycket mer imponerande hantverk. Mer svepande och dynamiska kamerarörelser, mer lättklädda damer, mer dialog, mer sammanhängande story och bitmärken som faktiskt visas i bild. Här finns alltså många fördelar gentemot den mer välkända versionen men Carlos Villarias är ingen Bela Lugosi och Eduardo Arozamena är verkligen ingen Edward Van Sloan varför jag trots allt får placera denna rulle som en mycket god tvåa.

===============================================================================================

1. Dracula (1931)

Det är nog knappast någon överraskning att jag placerar Dracula med Bela Lugosi i denna berömda titelroll längst fram på listan. Jo, sett till sådant som kameraarbete och generellt flyt från scen till scen så är den spanskspråkiga versionen defintivt bättre. Den engelskspråkiga filmen har dock inte bara ett utan två ess till sin fördel... Bela Lugosi som Dracula och framför allt Edward Van Sloan som Van Helsing. Det är helt enkelt en fröjd att se dem båda spela mot och av varandra och något som jag saknar i den andra versionen. Sedan är det ju heller verkligen inte utan anledning som just den här versionen av Dracula är en sådan klassiker. Även de flesta som själva inte sett hela filmen är väl bekanta med den så ikoniska bilden på Dracula i skugga med ögonen upplysta. Och jag skriver bilden och inte scenen eftersom just denna tagning på Dracula med stirrande lysande blick återkommer mer än en gång under filmens gång. Lugosis framträdande är i alla fall ett för filmhistorieböckerna. Han spelade inte bara Dracula. Lugosi var Dracula.

Dwight Frye i rollen som Renfield ska också nämnas. Jag gillar faktiskt Pablo Alvarez Rubio i den spanskspråkiga tagningen bättre fram till dess att Renfield drivs till vansinne. Efter det gillar jag Fryes Renfield lite mer. Frye är definitivt mer krypande och obehaglig som galning, där Rubio nästan spelar över istället. Så fastän Dracula på spanska har mycket som talar till dess fördel gentemot den engelskspråkiga versionen tar den här, om än med nöd och näppe, ändå täten tack vare själva skådespelarinsatserna. Bela Lugosi är enligt mig kanske inte SÅ mycket bättre som Dracula men han är ändå bättre och Edward Van Sloan är därtill verkligen mycket, mycket bättre som Van Helsing. Och det är liksom de två stora. Den första, mest berömda och mest ikoniska av alla Universals klassiska monsterfilmer i svartfilm är alltså även den bästa. Alla seriösa fans av film i allmänhet och skräck i synnerhet ska såklart ha sett denna. Inget snack om saken. Det är en sann klassiker, inte bara i genren utan som film överhuvudtaget.

===============================================================================================