Vi skiftar över till Switch igen för att väga upp för en tidigare tokighet... Unlock The King.
Som var en av titlarna som spelades under en av frispelkvällarna, som ni kan se om ni följer länken här, när det provades en massa Switch-spel från A till Z. Eftersom vi använder Janmans konsol och han vid den tiden själv inte hade några andra spel med titlar som börjar på U utöver hela Unlock The King-trilogin så fick det ju bli Unlock The King. Och det var då ingen höjdare. Men kom igen nu...
Det måste ju finnas bättre titlar än så till Switch som börjar på fucking U? Jovars, det finns det. Och här är tre av dem.
Ultracore
Utvecklare/utgivare: Strictly Limited Games
(efter nästan färdigställd förlaga av DICE/Psygnosis)
Släppt: 2019-04-28, fysiskt (och 2020-06-23, digitalt)
Ursprungligen på: Switch och PS4
Ursprungligen på: Sega Mega Drive (inställt)
Unruly Heroes
Utvecklare/utgivare: Magic Design Studios
Släppt: 2019-01-23, digitalt (och 2020-12-10, fysiskt i EU)
Ursprungligen på: Switch, Xbox One och PC
Untitled Goose Game
Utvecklare/utgivare: House House/Panic Inc.
Släppt: 2019-09-20, digitalt (och 2020-09-29, fysiskt)
Ursprungligen på: Switch, PC och Mac
Vi börjar med Ultracore. SÅ äkta jävla 90-tal alltså. Och inte för intet...
Det finns en lagom intressant verklig story bakom. Spelet utvecklades ursprungligen av inga mindre än svenska DICE för att släppas på bl a Sega Mega Drive när det begav sig, just då i mitten på 90-talet. Dåtida Psygnosis planerade tydligen ett släpp under 1995. Psygnosis backade dock ur uppenbarligen och utvecklingen lades då ner fastän spelet var så gott som helt färdigt för release... Mer än två årtionden senare kom Limited Games över rättigheterna och kodade sedan om spelet att släppas på Switch och PS4.
Ultracore gavs då ut i begränsad fysisk upplaga till Switch och PS4 under 2019 (samma år kom det för övrigt ut fysiskt på kassett till Mega Drive med om man nu vill räkna med sk eftermarknadsreleaser) och lite mer än ett år senare gjordes det även tillgängligt i digital utgåva på dessa format. En digital utgåva på PS Vita släpptes dessutom ännu lite senare.
Spelet är en shooter. En run 'n gun. Kuta-skjuta alltså. Tänk Contra och sånt. Det är bra flyt. Man går för det första inte bara långsamt framåt utan man kutar verkligen runt och röjer och plöjer. Man hoppar med en knapp och skjuter med en annan och man kan peppra kontinuerligt genom att hålla ner skjutknappen. Skjuta diagonalt liksom i en båge kan man med samt ducka och skjuta.
Mycket tidigt in, nästan precis i början, leder spelet en under jord och från denna punkt blir det mer trånga utrymmen som gäller. Korridorer och sånt. Skjuta rakt upp kan man såklart också.
Grafiken är ganska detaljerad och snygg för ett spel från den här tiden som skulle vara till en 16-bitare från början. Spelupplägget är kuta och skjuta alltså men inte bara. Det är inte bara från vänster till höger här nämligen. Nä, det är mer att man får utforska hela stället åt både vänster och höger samt upp och ned också... Man står på hissplattformar för att åka upp och ner, går igenom dörrar för att komma till andra delar av stället och ibland är dörrarna låsta eller gömda så att man t ex behöver hitta en spak att dra i på någon plats för att sedan kuta tillbaka till en dörr som öppnats på en annan plats i spelet.
Första bossen består av flera flygande robotar. Detta fixade vi lätt. "Kaboom!" sade det bara.
En smula tveksamt plattformshoppande. Hej hopp! Här finns även story-element under spelets gång.
Det är stora och fina bilder i mellansekvenserna. Hade definitivt varit relativt imponerande om man spelade detta på en Mega Drive då på 90-talet. Handlingen förmedlas mest genom text dock. Väldigt mycket text är det också. Väldigt mycket text. Hela textväggar alltså. Flera skärmar av dem för den som bryr sig. Andra vapen finns för övrigt att finna med. Som det här lasergeväret.
Ikonen i den där pyttelilla rutan i övre högra hörnet av spelskärmen talar om vad för vapen man har i händerna för tillfället. Detta var alltså lasergeväret. Pssiu, pssiu!!
Vi spenderade lite under en halvtimme med Ultracore till slut.
Fick en game over här någonstans, var detta än var. Som ni säkert märker hade vi förvisso tre stycken continues kvar och kunde faktiskt fortsätta direkt där vi dog men det bidde inte.
Dels för att vi tänkte inte på att det ens fanns continues här och hade redan bestämt, när vi märkte att livet började sina, att vi skulle bryta om vi dog. Och dels för att vi lirade med Taala den här gången och hon var inte alls intresserad av det här spelet. Och då fick det vara bra så här med Ultracore. Men det är faktiskt ett rätt grymt spel, med intressant bakgrundshistoria i verkliga livet. Hade verkligen varit något om det släpptes i mitten på 90-talet så som det var tänkt.
Nästa spel. Unruly Heroes utvecklat och utgivet av franska Magic Design Studios. Fin titelskärm. Fin liten sekvens som spelas upp fram till titelskärmen också. För tankarna till Kung Fu Panda från DreamWorks. Detta ser förresten ut att kunna spelas med två spelare samtidigt men bara i versus eller något. Player Vs Player. Att spela mot snarare än med varandra var dock inte av intresse för oss. Vi valde därmed att turas om i det vanliga singelspelarläget kallat Adventure.
Man väljer mellan fyra olika karaktärer med diverse olika egenskaper och kan med ett knapptryck skifta mellan dem när som helst. Som i Donkey Kong Country-spelen typ, fast alla fyra syns inte på skärmen samtidigt. Vi tänker att detta borde ju gå alldeles utmärkt att spela t o m upp till fyra stycken typ "samtidigt" precis som i co-op i just DKC-spelen på SNES, men nåväl. Men vänta lite, för nu när vi renskriver det här och kollar upp saken på nätet så kan vi läsa till oss att upp till fyra spelare visst kan spela sk lokal co-op i det här... Say what? Verkligen? Men för fan i helvete, varför framgår inte detta väldigt klart och tydligt när man sätter igång spelfan i så fall?! Suck. NÅVÄL.
Två av de spelbara karaktärerna har i alla fall begåvats med dubbelhopp medan de två andra har vad vi kallar "floaty jump". De svävar mao. Som prinsessan i Doki Mario.
Första bossen. En levande trädstubbegubbe! Eller, en stubbe är det väl inte direkt men bossfan heter Strump som säkert ska anspela på stump som betyder stubbe så... Det är den där trollpackan som blåser liv i trädet i alla fall. Det verkar som att varje bana avrundas med en bossfight.
Spelet är snyggt alltså. Rent estetiskt. Grafiken är vacker att bara sitta och titta på. Kyligt men mysigt är det. Denna spelvärld lyckas allt med att fånga fantasin liksom. Ett plus för det.
Andra banan. Jo, första banan fortsatte alltså en liten bit till efter bossen då man följde efter trollpackan genom det där frusna gapet och in i grottan här. De fyra hjältarna har alltså lite olika förmågor varav vissa kan aktiveras vid särskilda punkter på banorna. Grisen kan t ex blåsa upp sig till en ballong precis som Mario kunde i Super Mario World medan Son-Goku-typen kan med sin stav forma ljuspelare som man kan springa över. Fiffigt.
Andra bossen. Så spöklikt. Denna bossfight är lite mer intressant än den första. Här ska man med hjälp av en viss gimmick för den här banan göra spöksoldaterna fasta så att man kan spöa skiten ur dem alla en efter en. Okej, okej... Vi kan digga det.
Level completed. Korta men ändock märkbara laddningstider får man stå ut med när man kör igång en ny bana, fast då är det så fyndigt och charmigt upplagt att man med de fyra ansiktsknapparna kan få var och en av de fyra i djurbandet att spela med var sitt instrument. Så man har alltså ändå något att göra under dessa korta laddningstider. Ja, vi får ge tummarna upp för det med.
Tredje banan. Och vi måste bara säga... De borde nog ha börjat från den här änden. Första och andra banan var liksom ödsligt vinterlandskap och kuslig grotta. Mycket snygga banor men inte mycket värme. Inte riktigt vad titelskärmen förmedlade. Den här banan är dock mer i den andan. Härliga höstfärger. Hjältarnas förmågor kommer mer och mer till använding här. Som Son-Gokus tidigare nämnda ljuspelare till bro. Starka bjässen är för övrigt den enda som kan slå sönder vissa stenhinder, vilket man som ni ser på andra bilden ovan kan göra i riktning neråt också.
Tredje banan blir mer av en pusselplattformare. Ljuspelaren används här inte bara för att man ska gå över den utan även som skydd från anfall ovanifrån så att man oskadd kan passera under. Sannerligen väldigt fiffigt.
Rivningskula mot det där utkikstornet får det på fall förresten.
På vissa ställen får man knuffa dessa enorma lådor för att likaså kunna ta sig fram oskadd då man är skyddad bakom dessa. Också; vägghopp. Och alla spel blir bättre med dubbel- och vägghopp!
Ganska exakt en timme med Unruly Heroes blev det, så i snitt ca 20 minuter per bana. Vi turades om efter varje avklarad bana och en timme in kom vi således fram till bana nummer 4 där vi bröt.
Detta var oväntat bra faktiskt. Känns minst lika välgjort som de nya Donkey Kong Country-spelen till Wii och Wii U. Året efter den digitala releasen släppte man även en fysisk upplaga här i Europa vilket verkar vettigt i vårt tycke. Detta är så genomarbetat och polerat att det är inte konstigt alls att det har fått en full release så att säga.
Att vi bröt här hade mest att göra med att banorna är hyfsat långa och vi hade ju ett spel till att prova på men Unruly Heroes är definitivt något som vi får återvända till. Och nästa gång kanske i co-op då!
Oki, nästa spel och... da fuck? Moderna spel alltså. Detta tog åtminstone inte mer än en minut.
Okeeej då... Nu så. Tredje U-spelet på Switch denna dag. Untitled Goose Game. Av House House.
Finns val för singelspelare eller två spelare. Man kan se skillnad på de båda gässen då de har varsin färg på näbbarna och fötterna. Vi var alltså tre stycken som turades om kontrollerna över två gäss. Och vi turades om lite hur som helst bara, typ "Kan jag prova nu?". Spelet förklarar kontrollen medan man kör. Håll ner B för att springa. Tryck A för att använda näbben. Säkert en annan knapp för att låta som en gås.
Med en av axelknapparna kan man böja sig ner för att kunna plocka upp saker som ligger lågt nere på marken. Spännande.
Så... Om vi har förstått saken rätt så går spelet ut på att man som gås helt enkelt jävlas och ställer till det för folk? Vi snattade i alla fall bondens nycklar till grinden, lurade gubben ut ur trädgården, stängde igen grinden som låstes efter honom och slängde nycklarna i ån, ha ha!
Vi utforskade omgivningarna. Simmade upp för ån här. Kom fram till en annan grind. Denna verkar leda vidare in i stan men vi fick inte upp den alltså.
Vi fick vända om och leta vidare.
Åt det här hållet fanns det heller inget vi kunde göra. Planlöst irrade vi runt...
Vi hittade en dold väg in i trädgården igen. Här försökte vi komma förbi denna dörr som även den verkar leda vidare in i stan men vad vi än gjorde så gick det inte.
En halvtimmes speltid, minus den minuten som spelet uppdaterades i början, fick räcka. En kul spelidé och kul att spela, men kanske bara lite väl kryptiskt när det gäller vad exakt en ska göra för att faktiskt kunna komma vidare i spelet?
Likt Unruly Heroes släpptes även Untitled Goose Game i fysisk utgåva året efter den digitala releasen och vi kan förresten rekommendera den fina fysiska utgåvan.
That's all folks!
Ja, det blev ju snarare en Switch-speleftermiddag men vi kallar det spelkväll. Vi satt ganska exakt två timmar med dessa tre spel men sedan bröt vi egentligen inte här heller, utan vi fortsatte lira en massa annat långt in på den faktiska kvällen. Temat med detta inslag var dock Switch-titlar som börjar på U så... ^_^
|
