Ännu ett äldre inslag som nu dammas av efter alla dessa år. Vad sysslar vi med egentligen? Hade vi inte bestämt redan vad som var värt att behålla och vad som lika gärna kunde stryka på foten? Jo, men... Okej då. Saken är den att detta var bland allt sådant som lades upp i topplistor samt tidigare så kallade "Kuriosa texter" samt "Leklådan", fast vad vi lite klantigt nog förbisåg var att det på den gamla POPKORN-tiden även lades upp nämnvärda grejer i avdelningen för föreningar. Detta var heller inget som hamnade med det stora flödet av uppdateringar under fliken aktuellt, för föreningsrelaterade inslag hade sin egen lilla fasta del av sidan minsann. Det var på så vis vi från början missade att ta med den där POPKORN-resumén som jag såg över tidigare i år och det var på så sätt vi missade även detta. En löst dokumenterad spelhelg från sommaren innan POPKORN tog steget från idéstadie till virtuell verklighet. Eller något i den stilen. Kort sagt handlar det om tre gamla kompisar som sitter och lirar Secret of Mana med multitap över en helg. SoM som verkligen är förtrollande mysigt med dess varma palett och lummiga skogsängar. Nu när våren står i blom känns det som ett ypperligt tillfälle att åter återge den här gamla goda spelhelgen...
Innehåll
Inledning
Deltagarna
Förberedelser inför projektet
Gemensamma observationer: Fredag
Gemensamma observationer: Lördag
Gemensamma observationer: Söndag
Slutledning och övriga reflektioner
Inledning
RPG är den engelska förkortningen för Role Playing Game dvs rollspel på svenska. Rollspel i form av TV-spel förknippades för ca tio år sedan ännu mest med japanska spelserier som Final Fantasy eller Dragon Quest. Japanska sk "konsol-RPG" har under åren kommit att estetiskt sett skilja sig från den ursprungligen uppenbara västerländska förebilden men mest anmärkningsvärt och något som har varit standard för genren i den här formen redan från början är dock att konsol-RPG i regel anpassades för ensamma spelare.
När Secret of Mana kom ut år 1993 var det något så ovanligt som ett japanskt konsol-RPG som var anpassat för flera spelare, upp till tre pers närmare bestämt. Fram till förra årtiondet var det relativt ovanligt att den här sortens spel stödde funktion för fler än en spelare samtidigt varför Secret of Mana hade kommit att förklaras som kult.
Grabbarna grus valde att under en hel helg, från fredag kväll, igenom lördag och söndag t o m natten till måndag, pröva lyckan i genren annars dominerad av spel avsedda för ensamma lirare.
Deltagarna
Thomas och Janne är båda vana konsolrollspelare och Thomas har tidigare varvat Secret of Mana tillsammans med en medspelare, däremot han aldrig spelat detta med två andra spelare samtidigt. Janne har tidigare spelat, men ej varvat, Secret of Mana tillsammans med en medspelare. Den där Dylan är däremot en ovan spelare i genren och har aldrig tidigare ens testat Secret of Mana.
Medverkande från höger till vänster: Thomas, Janne och den där Dylan i rollerna som den hjältemodiga pojken, den magiska flickan respektive den könsförvirrade pysslingen. Är han en hon? Är hon en han? Vem vet.
Förberedelser inför projektet
* Köp av Multitap-adapter som möjliggör spel för fler än två deltagare
* Lån av en tredje handkontroll från en fjärde bekant som inte fick vara med
* Utskrift av spelets manual och världskarta
* Köp av förnödenheter att klara oss på en hel helg
* Anteckningsmateriel till hands
* Ett gott humör
Gemensamma observationer
Alla iakttagelser förutsätter att läsare ändå har en viss uppfattning om projektets natur varför vi väljer att inte ingående förklara videospelets hela struktur utan hellre fokuserar på diverse antaganden, slutsatser, intryck och övriga resonemang och händelser som uppstod under helgen.
Fredag
21:30 - Grabbarna, eller snarare den där Thomas, sätter igång med äventyret. Man har från början tillgång till enbart en karaktär nämligen, varav de andra två ansluter som en del av handlingen under spelets gång.
21:55 - Janne ställer fram läsk, brödpinnar och stark ketchup. Brödpinnarna är till för att doppa rakt ned i ketchupflaskan. Fråga inte.
22:15 - Vare sig Janne eller Dylan har fått spela med ännu och båda börjar bli smått rastlösa. Med tanke på det beryktade trespelarlägget är det ju dumt att det ska ta sådan tid innan alla får vara med tycker Dylan.
22:20 - Thomas låter två varulvar slå ihjäl honom.
22:29 - Janne ansluter till äventyret. Nästan en hel timme senare!
22:50 - Efter att ha yrat runt planlöst i dryga tjugo minuter förstår Thomas och Janne vart de ska äntligen. Dylan jublar.
23:24 - Dylan ansluter, ytterligare nära timme senare och precis när Thomas och Janne bestämmer att ta paus. Kinkigt tycker Dylan som knappt hunnit fatta handkontrollen... Det blir därför en kort rast. När de tre musketörerna åter är samlade tar Dylan upp frågan om det är bra att man inte kan skada varandra i spelet och att erfarenhetspoängen fördelas jämnt mellan karaktärerna. Det tycker Thomas med hänsyn till lagandan. På så sätt undviker man den inom grupper annars ack så naturliga tävlingsinstinkten. Det är något även Janne finner fördelar med samtidigt som han tycker att det är lite synd att spelet redan har "tänkt åt en" i frågor som denna... Det må vara användarvänligt och smidigt men man går ju miste om något som hade varit bra för gruppen att få chansen att lösa själva menar han.
00:56 - Spelet buggar sig! På klassisk NES-manér, trots att det utspelar sig på SNES, uppenbarar sig stora fruktade pixlar över hela skärmen som helt fryser till is. Dylan går fram, stänger av, tar ut kassetten och blåser i den. Hårt. Det var ett bra blåsjobb tycker Thomas.
01:45 - Under kvällens andra rast diskuteras det friskt om animé och särskilt Satoshi Kons verk (Perfect Blue, Paranoia Agent mm) talar man varmt om. Now and Then, Here and There är en annan gemensam favorit som erhåller många lovord.
03:03 - Grabbarna upptäcker ett kryphål i spelets system för ökning av maginivåer. Det tillåter Janne att (miss)bruka support-magi på bl a värdshus för att på så vis snabbare stärka dem. Under tiden hämtar Dylan kakor.
04:00 - Klockan slår hel och nu har alla tappra äventyrare ökat sina karaktärers styrkenivåer mot horder av zombier en bra stund. Det har blivit dags för rast. Ett ämne som nu kommer på tal är kulturkrockar, framförallt i skolan.
04:17 - Trion träffar Thanatos, en av spelets ondingar för första gången. Thomas är upphetsad.
04:21 - Janne resonerar att det vore intressant om Turtles IV stödde Mutlitap, och spel för upp till fyra deltagare.
04:28 - Tålamod brister när Dylan inte klarar av att utrusta sin karaktär med ett visst föremål. Här märks det för första gången att han inte är lika bevandrad i genren som Thomas och Janne. Även märkbart blir att Thomas och Janne har ganska så olika spelstilar, där Thomas gärna tar sig fram snabbt och obesvärat medan Janne hellre ser till att utforska varje rum och prata med varje människa man möter längst vägen. Sett till striderna dock verkar gänget ha funnit ett gemensamt beteende som åtminstone för stunden ser ut att fungera. Där det i början försiggick ganska mycket taktikprat under stridernas själva förlopp tycks det mesta nu gå på rutin. Trion kämpar sig fram genom horder av olika fiender utan att någon längre behöver yttra ett ord om saken.
04:55 - De tre nattugglorna tar sig ombord ett slags över öknen svävande skepp. Jan drar genast paralleller till ångpunk-kulturen och Xenogears.
05:07 - Dylan undrar om erfarenhetspoängfördelningen över vapennivåerna måhända är individuell, på så vis att t ex hans karaktär måste ha dräpt fiender med svärdet för att det ska kunna gå upp i styrkenivåerna. Thomas förklarar att det räcker att man har sina respektive vapen utrustade eftersom även de poängen fördelas jämnt mellan spelarna.
05:14 Gänget möter en tvåhövdad drake. Snygg design tycker Janne.
05:20 - Dylan känner att han måste röra på sig och slår därmed på auto-piloten och börjar springa runt och diska och ha sig. Thomas och Janne anser att det kan vara läge att ta rast.
05:45 - En helt ny världsdel uppenbarar sig framför våra utslitna äventyrare vilket är spännande nog för att kommunikationen under spelsessionen ska komma igång igen. Dessvärre är de nog lika dödströtta som pratglada, vilket leder till att de traskar omkring i cirklar i den outforskade nya skogen.
06:01 - Dylan somnar med handkontrollen i handen! Skandal!!
06:11 - Trots utmattning lyckas de sanna spelhjältarna ta sig vidare. Det konstateras dock att ett par timmars sömnpaus nog vore en bra idé just nu. De sparar spelet och går och lägger sig.
Secret of Mana bjuder dess tre äventyrare på många timmars härligt myslir med nödvändiga sömnpauser både i spelet och i verkligheten. Exakt varför Jans karaktär hade en tunna över huvudet har jag dock ingen aning om.
Lördag
11:20 - Thomas vill inte vakna. Janne och Dylan hittar reklamhäften med Sega Mega Drive-spel från tidigt 90-tal att bläddra i.
11:55 - Thomas säger att "Blåvalar är stora." Janne antecknar.
12:15 - Grabbarna äter frukost på Neelys Thai-ställe inne i stan.
13:10 - Gänget uppsöker det nya stadsbiblioteket i syfte att där skriva ut spelets manual samt världskarta som Thomas har hittat på Internet. Detta skulle han egentligen ha hunnit med innan projektets start.
14:38 - Äventyret återupptas.
15:03 - Thomas och Janne diskuterar systemet med maginivåerna. Thomas menar att de begränsningar som finns där nog är ett sätt att hålla nere tempot i spelet medan Janne hävdar raka motsatsen; att tempot nog snarare förhöjs. Oavsett vilket är alla överens om att spelet har "God musik."
15:22 - Jannes nyblivna hustru Tina tittar förbi.
- Vem är bäst? undrar hon.
Det dröjer inte länge innan Thomas svarar.
- Jag, eftersom jag är starkast och har högst status.
Janne håller inte med.
- Jag är helaren. menar han. Utan mig vore ni alla döda. (syftar på Thomas och Dylan).
Dylan returnerar.
- Men jag har bäst attackmagi. Det är jag som tar kål på alla bossar.
Ömsesidig slutsats: Ingen är bäst då man kompletterar varandra. Alla olika egenskaper behövs lika mycket för att kunna komma vidare i spelet. Att öppet kunna konstatera detta är gott för gruppens utveckling och därför en bra sak att man kom fram till jublar Janne.
15:46 - Thomas och Dylan beger sig för att handla godis medan Janne blir kvar och "fusklevlar" (levla = öka nivån på...) support-magi. Ett exempel på laganda även utanför TV-skärmen?
16:13 - Tina uttrycker att hon knappt förstår sig på den här typen av TV-spel. Janne menar att det inte är så konstigt heller, då det krävs att man är någorlunda insatt i RPG-tänkandet för att kunna se bortom alla menyval och statuspoäng. Inte helt lätt för personer som aldrig tidigare har spelat konsol-RPG.
16:19 - Thomas och Dylan är tillbaka. Dylan har självklart glömt pengar att köpa godis för och är således på väg ut igen.
16:23 - Janne orkar inte med att fusklevla mer utan ger sig själv ledigt tills Dylan kommer igen.
16:36 - Dylan är tillbaka. Igen. Den här gången har han med sig godiset plus svenska naturchips. Konversationerna får genast nytt liv i och med energitillskottet. Paus och menyskärmen kommer på tal och Janne drar jämförelser med Parasite Eve (ett senare konsol-RPG). Snart blir man plågsamt varse om att jordnötterna har tagit slut! Thomas uppmärksammar dessutom att de måste vara vilse eftersom man tycks gå förbi samma platser hela tiden.
- Aha, en sk loop-labyrint konstaterar Janne. Ungefär som en del slottbanor i Super Mario Bros.
Thomas suckar. Han är inte förtjust i tanken att jämföra Secret of Mana med Super Mario Bros.
17:08 - Olikheten i spelpojkarnas spelstilar gör sig påmind. Jan menar fortfarande att de borde prata med alla man möter. Dylan, som har Castlevania II till NES färskt i minnet, tycker också att det borde vara självklart.
- På så sätt missar vi inga ledtrådar. menar han.
Thomas håller inte med. Han ser hellre att man snabbt kommer vidare i handlingen. Och vilka de sk "viktiga" karaktärerna är, det ser man ändå hävdar han.
- Och alla affärer har skyltar uppsatta så att man slipper gå in i fel hus och slösa tid.
Just då råkar de stöta på en gatuförsäljare, som inte har någon skylt.
- Där ser du. säger Janne självbelåtet.
17:42 - Grabbarna sparar och stänger av spelet och följer Tina hem innan middagen. Hon vill ändå inte vara med på det de har tänkt sig härnäst nämligen...
19:10 - De tre amatörkockarna börjar förbereda kvällsmaten; sydkinesisk sjötunga med japansk sushiris! Livliga diskussioner om Spindelmannen följer under matlagningen.
20:00 - Maten är klar så alla slår sig till bords framför dumburken. Gamla avsnitt av Scooby-Doo visas på Cartoon Network. Inte så värst kul tycker man... Då är vad som förmodas vara det allra första avsnittet av Road Runner betydligt roligare, och en kul parantes med kvällen. Dessvärre är sjötungan inte lika utsökt som man hade hoppats på. Det dröjer inte många tuggor innan alla tre erkänner sig besegrade och slänger bort sjötungan från tallriken. Som tur är hade de kokat upp sushiris i mängder vilket tillsammans med såsen och majs och rostad lök visar sig vara en fullgod middag i alla fall.
Janne kommer med förslaget att man på månatligt vis kunde uppmärksamma en person eller karaktär som har visat sig vara av betydelse för populärkulturen och dess utveckling... Dylan hakar på direkt. Todd McFarlane nomineras att vara den förste ut. Det var minsann han som började teckna Spindelmannen med stora ögon, vilket i allra högsta grad är något av stor betydelse anser Janne. Dylan påminner även om McFarlanes tolkning av spindelnätet som gav det både annat utseende och utsträckning än tidigare.
Frukost, eller snarare lunch, på något Thai-hak och sydkinesisk sjötunga med japansk sushiris till middag.
21:30 - Äventyret fortsätter.
21:48 - Användandet av piskan i spelet får alla att se fram emot en fjärde Indiana Jones-film.
21:52 - Gänget får slåss mot tomten! Det stämmer bra, tomten figurerar som boss i spelet. Janne analyserar och helar, Dylan testar sin eldmagi medan Thomas slungar vilt med yxan.
22:03 - Paus. Dylan måste på toaletten. De andra varvar av med New Super Mario Bros på DS vars kontroll Janne äntligen lyckats vänja sig vid.
23:01 - Dylan är fortfarande kvar på toaletten, så det blir upp till Janne att "fusklevla" igen. Lika bra så att man får något mer gjort ikväll iallafall resonerar han. Sådant här hör genren till anser både Thomas och Janne. Dessutom går det relativt snabbt att "levla" i det här spelet.
23:23 - Grabbarna sparar, stänger av spelet och beger sig in till stan. Dylan och Jannes väninna Neely har nyligen öppnat en bar intill sitt Thai-hak nämligen, och de hade lovat att titta förbi under helgen.
00:55 - Äventyret fortsätter och våra hjältar ser snart ännu en ny kontinent. Den sköna musiken hyllas ytterligare och Dylan lär sig ett nytt ord på engelska. Konsol-RPG brukar fungera bra som språkutövare nämner Janne. Thomas vill pröva på nya vapen i spelet men vägrar använda en Javelin (ett sorts spjut som man kastar).
01:20 - Thomas tar sig friheten att utrusta Dylans karaktär. Här går dock gränsen för Dylan som prompt förklarar att han minsann klarar av att klä sig själv!
01:37 - Lirarna börjar bli lite trötta.
- Rusar vi bara förbi alla fiender eller vad är vår strategi? undrar Thomas.
- Nä, men fladdermöss och slem är så jobbiga. svarar Janne.
Plötsligt står en spikmatta i vägen för deras framfart.
- Dit ska vi! utbrister Janne.
- Mario hade kunnat hoppa över de där. säger Dylan.
- Så fungerar det inte här. förklarar Thomas. Man måste lära sig sådana förmågor först, som att hoppa.
- Kan man göra det här? frågar Dylan.
- Nej, men t ex... svarar Thomas.
- Som i Zelda II? fortsätter Dylan.
- Som i Zelda IV! avbryter Janne. Där finns det t o m sidoscrollade banor där Link får stampa goombas!
01:54 - Vår brokiga skara finner sin väg förbi spikarna bara för att möta ännu en ny bossjävel; en kattliknande vampyr. Värt att notera tycker Thomas.
02:07 - Tröttheten övervinner allas motstånd. Man bestämmer för att lägga sig tidigt inatt.
Söndag
09:50 - Grabbarna varvar av med lite New Super Mario Bros.
11:07 - Äventyret fortsätter.
11:32 - Gänget finner Flammie, den vita draken på vars rygg man kan flyga över hela jordklotet.
12:06 - Koffeinbehovet gör sig påmint. Dylan går ut i köket och brygger kaffe.
12:27 - Man tar en rast för att lufta och låta de små grå komma igång. Ämnet som tas upp under rasten: Är spel konst? Det tycker inte Dylan.
14:00 - Spelet buggar sig igen. Janne upptäcker att Lumina var en bra magi och vill gärna få tid att "fusklevla" den.
15:20 - Janne och Dylan har teorier om sista grottan i spelet.
- Det känns att slutet är nära. säger Dylan.
15:55 - Det märks att äventyrandet börjar gå på rutin när man börjar prata om allt annat än det man sysslar med... Fast nu var det ändå snart dags för en (längre) rast. Thomas har lovat alla världens största pizza till middag. Men innan dess åker de för att hämta upp Tina som ogärna är ifrån sin make för länge.
17:00 - Tillbaka på plats. Med världens största pizza till middag. Äventyret fortsätter så snart alla ätit sig mätta.
Så grabbarna gick ut på krogen en lördagnatt istället för att bara sitta inne och spela TV-spel hela tiden... Det ante mig. Gårdagens ungdom alltså. Ingen disciplin hade de, dessa 80-talister. Också; pizza.
18:41 - Det är dåligt att man nollställer varandras attacker tycker Janne och Dylan. Då är det ju nästan inte lönt att ladda upp sina attacker innan.
19:56 - Thomas börjar brinna. Det är alltid Thomas som tycks råka ut för sånt här. Janne undrar över ett konstigt ljud. Kan det vara elefanter? Nej, det visade sig vara vargar.
20:10 - Här var gruppen väldigt nära att dö hela bunten. Ojdå. Thomas och Dylan känner att det är tid för en rökpaus.
21:21 - Man möter en boss som påminner mycket om Medusa. Jan kan inte låta bli att åter berömma designen på bossarna.
21:30 - Janne och Dylan diskuterar... Jämfört med hur det brukar vara i Zelda-serien så är de här bossarna enkla att besegra och grottorna lättforcerade. Här finns inga direkta pussel eller gåtor som förhindrar ens framfart. Det står dock helt solklart att just det här spelet var menat att spelas tillsammans med vänner, att det är där den stora behållningen ligger. Thomas påminner även om musiken som är en klar stämningshöjare.
22:25 - Det som inte får hända händer. GAME OVER! Våra lagom ledsna lirare sätter genast igång med att både stärka sina karaktärer och skärpa sina sinnen inför nästa möte med bossen som vågade stå i vägen för dem.
23:49 - Dylan funderar.
- Det finns två sorts erfarenhet i det här spelet. EXP och den erfarenheten som man får i verkligheten.
EXP är lika med erfarenhetspoäng vill Thomas påpeka för den som måhända kan tänkas läsa det här.
Klockan har hunnit bli mycket. Tina väljer att sova över och går och lägger sig i rummet intill. De andra passar på och tar rast. Janne letar snabbt reda på Dylans New Super Mario Bros. Det kan väl tyckas konstigt att ägna rasten från ett TV-spel med att spela ett annat TV-spel, men Dylan förklarar att Mario är av ett helt annat upplägg och därför fungerar bra som avkoppling från ett spel som Secret of Mana som kräver en mer engagerad form av tänkande.
03:00 - Grabbarna inser nu att de inte hinner varva spelet den här helgen. Visserligen var det aldrig ett konkret mål men ändock något de alla hade hoppats på. Thomas gör slag i saken och sätter upp ett nytt mål. Klara Pure Land, dvs platsen de för tillfället befinner sig i. Efteråt är det bara sista grottan kvar. Efter att ha ägnat så mycket tid tillsammans i ett gemensamt syfte märker man en vis förändring i allas beteende när var och en numera helt fritt undrar över vad de andra egentligen sysslar med i spelet.
03:10 - Mana-trädet syns till i sikte. En mäktig känsla. Man får reda på att hjältens mamma är ett träd. Dylan låter veta att "Den avvikelsen finns faktiskt." Thomas och Janne vill inte höra.
03:20 - Med bara sista grottan kvar känner grabbarna sig rätt så nöjda med hur långt de har kommit denna helg. De sparar spelet, stänger av och sparar den sista grottan till en annan helg.
Secret of Mana innehåller även sin beskärda del av urhäftiga Mode 7-effekter. Också; Mana-trädet i sikte!
Slutledning
Sett till gruppens utveckling kunde man följa en tydlig kurva från de första timmarnas tillhöra- och gemytfaser där deltagarna var aktsamma att inte vara i vägen eller kräva mycket av varandra till en alltmer öppen rollsökning där kritik framfördes, handlingssätt ifrågasattes och gränser stadgades. Spelet må ha varit effektivt i att redan från början fastställa vissa roller, så som Jans roll som helare eller Dylan som attackmagiker, däremot var det ju inte lika självklart vem som skulle styra upp åt vilket håll hela sällskapet skulle ta sig vidare i städer och dylikt. Där fick den muntliga kommunikationen sättas i arbete tills det till slut ändå uppstod en form av oskriven ordning. Betydelsen av ett bra grupparbete blev deltagarna själva medvetna om och med marginella, om än naturliga, oenigheter åt sidan var det mest en fråga om tid innan gruppen hade varit redo för nästa steg mot samhörighet.
Övriga reflektioner (och att tänka på inför kommande projekt)
Thomas beklagade att man inte hann med att varva spelet under helgen. Även om det aldrig var ett uttalat mål hade det varit pricken över i:et menade han. Till nästa gång man gör något liknande efterlyste han således en bättre schemaläggning, t ex att redan från början ha bestämt antalet raster samt längden på dessa.
Sammanfattningsvis var denna helhelg något av en balansgång och ett experiment i sig. Men så var den underliggande tanken med denna jungfruresa att upptäcka och inför kommande projekt bättre kunna hantera diverse praktiska frågor. Och frågan, som ställd var även under ett skedde i spelet, är inte om vi kommer vidare utan snarare hur vi gör det.
Medverkande från höger till vänster: Thomas, den där Dylan och Janne i rollerna som den hjältemodiga pojken, den könsförvirrade pysslingen respektive den magiska flickan. Med Mana-trädet i sikte.
|
