Nu har det hunnit bli september redan, så vi lirar mindre somriga titlar än för förra Mega-Mixen men fortfarande lagom så. Då det trots allt fortfarande är sommar, om än en sen sådan. Inte helt osomriga Sega-spel blir det alltså! Scrolla vidare för mycket nöje för denna frispelsensommar!
Okej, det var förhandssnacket det... Nu hoppar vi rakt in i smeten med dessa följande fyra lir.
Bio-Hazard Battle
Utvecklare: Sega
Utgivare: Sega (1992)
Dynamite Headdy
Utvecklare: Treasure
Utgivare: Sega (1994)
Gunstar Heroes
Utvecklare: Treasure
Utgivare: Sega (1993)
Super Fantasy Zone
Utvecklare: Sunsoft
Utgivare: Sunsoft (1993)
Vi hoppar, kutar, går eller flyger rakt på sak då, ho, ho, ho, ho...
Vi börjar med Bio-Hazard Battle. 2-spelarläge? Ja, tack. Och vi höll såklart tummarna för att det skulle vara för två spelare samtidigt, som i Air Buster som frilirades för förra årets mer somriga Sega Mega-Mix. Och detta är likaså ett shmup, ja. Utvecklades av Sega själva dessutom.
Man spelar dock inte som rymdskepp här. Fyra flygande kryp får man välja mellan istället. Det är åtminstone något lite annorlunda så tummen upp för det. Bana 1 börjar. Spännande.
Och det börjar med att man droppas från ett större rymdskepp ner till någon planets yta. Den allra första delen av spelet är alltså vertikal men uppifrån och ned då, innan det fortsätter horisontellt. Okej, ett till litet plus i kanten för den lagom innovativa inledningen här då.
Kontrollen är enkel nog. Styr med styrknapparna och skjut med vilken som helst utav A, B eller C-knappen. Håll in för att ladda upp skotten. A är dock även knappen för automatisk eld när den hålls nedtryckt och kan således inte ladda upp skott.
En slags R-Type-like mojäng har man med, som hjälper till att peppra i alla riktningar runt om ens kryp. Fräck musik för övrigt.
Så här långt in hade vi inga som helst klagomål. Första banan avklarad, raskt vidare till nästa.
Bana 2 utspelar sig bland ruinerna av en storstad. Utan att ha sett vidare in i bakgrundsstoryn, vi ser dock i skrivande stund att denna beskrivs i manualboken, så gissar vi att detta äger rum i en postapokalyptisk värld, något åt Nausicaä-hållet med alla stora kryp och sånt.
Vi gick rakt vidare till bana 3 där vi också fick vår allra första game över. Attans förargligt!
Spelet börjar dock om direkt på samma bana igen vid en game över, så efter att vi åter hade valt varsitt kryp av de fyra valbara var vi på hugget igen!
Här fortsätter banan in i en frodig skog. Väldigt stämningsfullt. Vi gillar detta!
Även om det bara är bakgrunden som förändras så gör det mycket för atmosfären i hela spelet.
Efter en till game over, denna gång mot bossen i ett återkommande frodigt skogsparti av banan, så började vi om från den här nivån igen för skam den som ger sig! Och vi var snart framme vid bossen igen. Bossen är det kukhuvudet som sticker fram ur vad som är kvar efter en sedan länge död stor utomjording. Alien-vibbarna är starka med denna!
Dö bossjävel, dö! Boo-yah!! Bana 3 klar, äntligen... När man har lust att prova igen och igen efter game över, då har man verkligen dragits in i spelet alltså.
Bara Jan klarade sig dock mot bossen på bana 3. Ja, för ovanlighetens skull var det alltså GW som fick game över först den här gången. Därmed fick Jan fortsätta själv en bit in på bana 4.
Gamle Jan kom dock inte långt vidare själv och GW var väldigt snart tillbaka i matchen igen.
Här måste man navigera grotttunnlar, likt i den mekaniserade grottan på bana 2 i Air Buster som vi lirade för den förra Sega Mega-Mixen. Det finns dock mer öppna utrymmen här med såklart.
Efter en till game över fick det vara bra för ikväll.
Vi startade detta 21:15 och slutade 21:45, så det blev ca 30 minuters speltid här.
Man finner mången guldklimpar till Mega Drive i spelskattkistan från Treasure. Dynamite Headdy är en av dem. Det var ett av titlarna på den urgamla topp-25 Sega Mega Drive-spellistan här på POPKORN och vi tycker båda om det. Skarpt. Detta är inte första gången vi frilirar det heller men tidigare har det varit bara för skojs skull och varje gång har vi sagt att detta måste vi lira igen för frispel här... Så denna kväll blev det äntligen dags för det!
Spelet börjar hektiskt nog och det är full fart framåt mest hela tiden sedan.
En knapp för att hoppa, en knapp för att attackera och en knapp för att skippa skallen man för närvarande har. Tänk Kirby typ. Och så är hela inramningen som om i en stor teaterproduktion. Tänk introt till Super Mario Bros 3 fast här har utvecklarna verkligen gått hela vägen med den idén.
Här går det allt undan alltså. Första bossen i strålkastarljuset är en kattmarionettdockjävel.
Detaljer i bakgrunden som små gubbar som drar in kulissen bidrar sannerligen till spelets tokiga charm. Spelhjälten i det här dramat, Headdy, anfaller genom att slunga iväg sitt eget till hans kropp ej fästa huvud. Likt de olika förmågorna man kan ha via förvandlingar med Kirby så kan han sedan även ha olika förmågor via olika huvuden, som spikskallen, mikrofonskallen osv.
Nästa bana heter Toys n the Hood. Som i Boyz n the Hood fast med toys då. Ovan till höger ser vi även spikskallen i använding till att spika sig fast vid väggarna så Headdy kan dra sig uppåt.
Krympskallen är en annan kul en. Denna bana heter Mad Dog and Headdy, som i Mad Dog and Glory. Så helfestligt! Fast här möter man en verklig, tja, galen ballonghund till boss! Notera även orkestern där i bakgrunden. Det här spelet är verkligen galet skoj.
Nästa bana i ordningen har lutande underlag där man kan kuta omkring ā la pseudo-3D. Och det här var innan Yoshi's Island på SNES! Headdy kan förresten avfyra skallen diagonalt också, inte bara rakt fram och rakt upp. Kanon. Dynamite Headdy hänger mycket på presentationen men även utan den tokroliga inramningen så är detta ett tokbra plattformsspel.
Gah! Fan fan?! Kattjäveln från innan brakar plötsligt rakt igenom dekoren och fångar vår Headdy!
Backstage Battle minsann... Det här är ju bara för kalastokigt alltså. Och snacka om finurligt!
Dags för bonusspel. Här ska man sätta fem skott i någon korg. Genom att nicka bollarna såklart.
Dags att möta en till knasig bossjävel. Och snacka om störande alltså men ack så fräckt också!
Redo för nästa boss? Scenarbetarna förbereder ehm, ja, scenen då... Och what DA fuck är det där?
Den här bossfighten blir bara knäppare och knäppare. Det här är så bisarrt men också så roligt!
Den här banan heter Terminate Her Too som man såklart ska säga snabbt som Terminator 2, ho, ho!!
Nog fan fightas man även med en robotboss här då, även om den är mer i stuk med en stor mecha.
Här är för övrigt två fina exempel på när man ska använda huvudet (ha!) för att komma vidare...
Och här är två till exempel på diverse huvuden man kan ha, trippelskallen samt hammarskallen.
Vad nu? Vi förväntade oss en till bossfight (ja, det var ett tag sedan vi spelade detta senast och även om vi faktiskt varvade hela spelet då så vi kom inte ihåg allting nu), men just denna boss smiter iväg så det blir ingen fight om man inte rusar efter honom! Här fick det vara bra för den här gången dock.
Vi började headbanga klockan 20:30 denna kväll och höll på med detta till 21:15, så ca 45 minuters speltid totalt, och område 5-1 hann vi fram till under den tiden.
Nästa lir på listan var ytterligare ett från spelguldsmederna på Treasure.
En riktig klassiker: Gunstar Heroes! Och tillskillnad från i Dynamite Headdy där vi fick turas om med en handkontroll varannan bana eller vartannat liv så kan man spela två stycken samtidigt här. Fuck yeah!
GH 9
Man får till att börja med välja om man vill kunna kuta och skjuta eller skjuta fixerat. Därefter väljer man sitt primärvapen, vi snackar olika slags eldgivning eller t o m eldkastare. Sedan väljer man själv i vilken ordning man vill göra de fyra första banorna (ännu fler banor tillkommer sedan) bestående av uråldriga ruiner i öppen terräng, en underjordisk grotta, ett luftstridsskepp och ett märkligt fort... Vi valde det första alternativet till att börja med.
Sedan är det fan fullt ös som gäller!
En knapp för hopp, en knapp för skjut och en knapp för att byta vapen har man. Håll ner skjut för automateld och använd samma knapp för att kasta fienden i närstrid. Man kan även hänga sig från kanter och skjuta. Det fräckaste är dock att man kombinera olika vapentyper med varandra för, ja, kombinerad effekt typ. Och det roligaste är såklart att det blir delad spelglädje med tvåspelaraction för hela slanten.
Vilket explosivt ös detta bjuder på alltså! Man kan skjuta framåt, uppåt, diagonalt, i bågar, ståendes, springandes, hängades, duckandes, det här är helt enkelt väldigt, väldigt roligt!
Här är förresten de där uråldriga ruinerna som namnet på banan syftar på. De agerar egentligen mest fartgupp på vägen lustigt nog. Man går inte alls in i själva ruinerna alltså.
Den där mekaniska armen som plötsligt brakar fram igenom genom bakgrunden är en idé som man senare återsåg även i Dynamite Headdy från året efter. Cool mecha-boss förresten.
Vi körde banorna i tur och ordning helt enkelt. Nästa var därmed grottan och här åker man i en sorts hi-tech-gruvvagnar som t o m kan färdas upp och ner längst taket, allt medan man pepprar och spränger skiten ur allt i sikte!
Inte bara det, men de kan fästas vid och färdas vertikalt längst med väggarna också, allt medan man pepprar och... Ja, ni hajar galoppen!
Bossjävel! Som kommer i olika former dessutom! Allt i hissnande fart! Detta lir är så jävla bra.
Bossfighten fortsätter sedan vertikalt också. Dö bossfan, dö, öh... Vad nu, allting blev svart?
Jaha, ja. Vi dog istället. Nåväl, det är bara att fortsätta och prova igen från samma bana.
Dö då din bossjävel, dö, dö, dö, men dö någon jävla gång då, dö idag, tack, dö, dö, DÖ!!!
Dööyeaah, fuck yeah!! Är det något Treasure gör bra så är det dessa stora och tillfredsställande explosioner. Banan avklarad.
Trots game över behöver man alltså inte göra om banor man klarat tidigare, så vi kunde gå rakt vidare till nästa utmaning i ordningen, luftskeppet!
Friendly fire, eller "vådabekämpning" på ren svenska bara apropå, är inget som man behöver tänka på här. Man kan mao inte skjuta varandra i detta. Vi fick i vilket fall ändå en till game över lite senare på denna bana.
Men skam den som ger sig alltså, och vi var snart förbi den här minibossen och framme vid den här banans slutboss där vi hade dukat under tidigare.
Och där är han. Den Zangief-liknande snubben där är bossen för den här banan alltså. Den fan som hade dödat oss lite tidigare. Den här gången gick det annorlunda däremot och banan var avklarad.
En nypa humor följer här, då man faller ned efter skurken och han landar som en tecknad figur.
Därmed hade vi bara den fjärde banan kvar av de valbara fyra första, det märkliga fortet där skurken tydligen byggt en fånig tärningslabyrint... Banan börjar normalt nog dock...
Men det dröjer inte alls länge innan man kommer fram till den fåniga tärningslabyrinten i fråga. Detta är egentligen mer av ett brädspel än en labyrint men whatever.
Så man turas om att kasta en stor tärning och får sedan stå sitt kast. Den spelaren som kastat kastas ensam in i vad som än sker baserat på rutan som man hamnar på. En miniboss t ex...
Eller diverse irrgångar, i form av jävla pussel eller annat...
Man kan också ha tur och hamna på en ruta som leder till ett säkert rum där man kan plocka på sig olika vapen. Fast spana in den där jävla minibossen förresten!
Till slut kommer man i alla fall fram till bossen-bossen och är det där en kossa som bara står där i bakgrunden..? Ja. Det är humor, det.
Spelet fortsätter alltså när man har klarat dessa fyra banor som kan göras i vilken ordning som helst. Vi hade däremot egentligen bestämt att bara spela så här långt den här gången men så kul som vi hade det så valde vi trots allt att fortsätta lite till...
Bara lite till... Bara lite till...
Rätt som det var så hade vi råkat komma fram till nästa bossjävel. Men efter denna så fick det faktiskt räcka för den här gången...
Vi startade Gunstar Heroes 19:40 ikväll och vi bröt 20:30, så det blev ca 50 minuters speltid med detta.
Sist på listan för den här frispelkvällen hade vi skrivit upp Super Fantasy Zone och just den här delen i den anrika Sega-serien gjordes inte av Sega själva och det gavs inte ens ut av Sega själva utan udda nog var det både utvecklat och utgivet av SunSoft istället. Så himla märkligt.
Det var också den enda delen i serien till Mega Drive och kom ut i Japan och Europa men inte i Amerika när det begav sig.
Super Fantasy Zone är, likt de tidigare delarna i serien som portades till Master System efter arkadförlagor, som en sorts variation på shmup-genren. Horisontellt scrollande men ej någon auto-scroll, utan man flyger för egen kraft och åt vilken riktning man själv vill, höger eller vänster. Banorna loopar, så man kan flyga i all oändlighet i endera riktning och man spelar en bana ända tills man har förintat samtliga sk baser varpå en stor stygg boss dyker upp och man förgör denna och kommer vidare till nästa bana. Och så är spelet sockersött med som ni ser, inget typiskt mörkt rymd-shmup. Och så är soundtracket lika passande gulligt för att matcha.
Spelet är lagom invecklat ändå för den som sätter sig in i det. Man samlar mynt på banorna och för pengarna kan man köpa på sig diverse power-ups, både offensive och av andra sorter. Och där har vi också den stora stygga bossen för första banan förresten!
Nästa bana och nästa boss, här gick det allt också undan! Men så är ju GW något av ett proffs på Fantasy Zone-spelen och kunde förmodligen ha klarat det här med handkontrollen upp-och-ner.
Nästa bana i ordningen och nästa boss igen. Janman hängde knappt med medan GW susade förbi allt.
Nästa bana igen är en mörk grotta. Det levande, självmedvetna och ibland bevingade rymdskeppet Opa-Opa kan förresten gå, med fötter och ben, nere på marknivå. Gulligt.
Bossen för denna bana blir helt loco! Bossfighterna är alltid en höjdpunkt i Fantasy Zone-spel.
Hur kommer man till shoppen för att handla på sig power-ups då? Mellan banorna? Glöm det! Man hittar dit på själva banorna! Det är mycket roligare så. Här köpte vi på oss en sjuskjutare!
Bäva inför vår sjuskjutare era jävla moderknullare! Och där är nästa boss också förresten.
På denna bana är det väldigt varmt på marken, som brinner, så vad man får göra då för att kunna gå till fots där nere är att ta en vända inom shoppen och köpa på sig ett par speciella stövlar.
Denna boss för tankarna till något rakt ur framtiden i Hanna-Barberas Jetsons från 1960-talet.
Nästa bana igen ser mycket mysigare ut, rena bubbelhimlen typ, och där är såväl bossen för banan som shoppen och en av baserna. Mm, baser ser alltså olika ut från bana till bana. Bara för att. Precis som 0-5 betygskalan här på POPKORN!
Vänta lite, har vi inte sett den här bossen förrut? Jo. Gör er redo för en boss rush gott folk.
Jan hatar boss rusher. Hatar dem. GW har däremot inget alls emot dem. Vad tycker ni kära läsare?
Anledningen till att Jan hatar boss rusher är för att de bidrar inte med något nytt utan agerar endast som uthållighetsprov och utfyllnad. GW har inget emot dem eftersom det kan vara kul att återse gamla bossar och de agerar som uthållighetsprov vilket kan funka gott nog som utfyllnad.
Här är i alla fall de sista två som kommit igen bara för att få stryk och gå under igen...
Dags för den allra sista bossen, som ser ut som en gigantisk Opa-Opa...
Därefter är det dags för en lore dump som heta duga... Denna fortsätter i sju skärmar till...
Sedan får man nöjet att se eftertexterna. Men vad är detta? Fortsättning följer..? När, var..?
Whoa, vad nu då?! Spelet startar om direkt när man har varvat det! Jan som var den som råkade sitta med kontrollen i händerna för tillfället var inte alls redo för detta.
Game över. Snyggt jobbat, Jan. Men ja, spel varvat i alla fall!
Vi startade med detta 19:00 och slutade 19:35, så ca 35 minuter speltid och spelet blev alltså varvat och klarat på den tiden.
Den aktiva speltiden för alla spelen för den här gången var ca 2 timmar och 40 minuter av totalt 2 timmar och 45 minuter. Så att ja, vi körde hårt nästan utan paus, endast en femminutare vid ett spelbyte, och vi körde också i total omvänd ordning från vad vi hade skrivit, med start från Super Fantasy Zone, sedan Gunstar Heroes, sedan Dynamite Headdy och till slut Bio-Hazard Battle.
|
