Pac-Man fyller år idag... Den 22 maj, för trettio år sedan, ställdes de första arkadkabinetterna med den pillerknaprande gula krabaten ut i de japanska spelhallarna. Det tog inte lång tid innan den sk Pac-Man-febern spreds över hela världen därefter. Hela grejen runt Pac-Man förvandlades
då raskt till ett internationellt popkulturellt fenomen av sällan skådade proportioner som duon Jerry Buckner och Gary Garcia råkade slå mynt av. De var, och förblev, annars mest kända för sina reklamjinglar på radio men i december månad år 1981 lyckades de båda herrarna få in en fullträff med deras slående samt omedelbart omtalade singel "Pac-Man Fever" helt dedikerat det gula matvraket.
Låten blev en miljonsäljare och klättrade snabbt högt upp i topp på hitlistorna. Framgångssagan kunde ha slutat exakt där och då, men när makarna bakom denna senaste succétrenden i fråga under året därefter skrev på för Columbia/CBS Records insisterade skivbolaget på ett helt album fyllt med pop-tolkningar av diverse kända arkadtitlar... Buckner och Garcia var inte så jättetända på den idén men visst, så fick det bli. Senare under 1982 gav man alltså ut ett helt studioalbum med titeln "Pac-Man Fever".
Man ska ha klart för sig att hela detta album är så oblygt kommersiellt att det skriker om det. Hela tanken va, var ju att göra vinst på den nya heta flugan bland ungdomarna som var arkadspel. Rent konkret så snackar vi sedvanlig pop/rock innehållandes melodier och autentiska ljudeffekter från de faktiska spelen som låtarna är baserade på och... Resultatet blev en produkt så himla ogenerad, så komisk samt rent ut sagt "ostig" att det helt enkelt måste uppskattas på något plan av alla med minsta möjliga intresse för de här spelen. Dessa tributer, till bl a sådana än idag välkända klassiker som Frogger och Donkey Kong, fungerar nämligen numera just som minst sagt kuriosa historielektioner för den spelintresserade. Därför är det också väldigt roligt att höra att låtarna uppenbarligen är skrivna av ett par sköna snubbar som själva verkligen är insatta i spelen och känner till de löjligt enkla bakgrundshistorierna och endimensionella karaktärerna.
Först ut på albumet är just "Pac-Man Fever" som passande nog inleds med precis samma trudelutt som arkadspelet. Resten av låten bjuder på tidstypiskt 80-talssound varvat med ljudeffekter från det faktiska spelet men det är ändå främst texten som träffar mitt i prick. Här återberättas en självupplevt spelrunda, från det att spelaren är på väg till arkadhallen med fickorna fyllda med mynt till dess att pengarna tar slut och spelet är över. Däremellan lyckas man även få in sådana kuriositeter som att man t ex kan memorera de bästa färdvägarna genom labyrinten... Detta är så overkligt nördigt att det helt oundvikligen blir väldigt charmigt också. Nummer två på låtlistan är "Froggy's Lament" och handlar i sin tur om grodan ur Konamis alltid så polulära Frogger. Både käck och intensiv, gjord med en stor inlevelse och varvad med lika delar gitarr som synth-solon. Här märks det att Buckner och Garcia är på väg mot toppen.
"Ode to a Centipede" är som namnet antyder en stämningsfull hyllningsdikt till spelet Centipede. Nästan episk i dess lekfulla barnslighet. Den talade dialogen är precis som med "Pac-Man Fever" ändå det bästa med hela låten. Vi får följa ett roligt meningsutbyte med enkelfotingen och det är i synnerhet den retfulla framföringen som plockar pluspoäng.
Vidare mot "Do the Donkey Kong" som är baserad på en viss berömd plattformhjältes allra första spel och är förmodligen den mest kända låten på albumet vid sidan av självaste "Pac-Man Fever". Det är också den enda andra låten som släpptes som singel med. Den blev däremot aldrig lika populär som Pac-Mans låt. Vid det här laget hade väl nyhetens behag redan hunnit sjunka in hos 80-talsbarnen men det är ju svårt att inte dra på smilbanden när grabbarna börjar sjunga i kör;
- Come on, come on. Do the Donkey Kong. I wanna do the Donkey Kong!
Min personliga favorit på hela skivan är däremot "Hyperspace" baserad på Ataris gamla kultspel Asteroids. Överlag är det ett bra tempo i denna, riktigt sköna gitarriff och klassiska bitpopiga ljudeffekter och återigen en fyndig låttext. En vinnande kombination helt enkelt.
Från och med "The Defender" är det dock nästan slut på det roliga. Här sjunker tempot på skivan. Det hela börjar kännas lite väl tröttsamt, som om Buckner och Garcia sade "Äsch, nu slänger vi bara ihop ett par till för att vi måste!". Låten som ska försvara Defenders ära är segare och inte lika träffsäker som de tidigare.
Bitvis är den väl okej... "Mousetrap" och "Goin' Berzerk" är däremot verkligen de två sämsta låtarna på skivan. Vid det här laget känns det inte alls lika roligt längre. De sista 2-3 låtar på skivan låter mest som upprepningar på varandra och är inte alls lika charmiga eller fyndiga som de första 5-6 bidragen. Gränsen går alltså någonstans mitt i "The Defender". Det hade gjort mycket för helheltsintrycket om skivan hade slutat där men nu känns det snarare som att det går en tydlig skiljelinje i kreativiteten och lekfullheten mellan "Hyperspace" och "The Defender". De första fem låtarna är det helt klart mer sting och energi i, därefter låter det som att pojkarna tappat ångan och kör de sista tillskotten mest bara för att.
Men det är trots allt roligt så länge det varar. För alla med lite självdistans och barnasinnet i behåll rekommederas Pac-Man Fever varmt. I synnerhet för alla nostalgiker och spelnördar är det bland de roligaste, mest osannolika kuriositeterna som finns där ute.
Så hur får man då tag på detta lilla stycke popkulthistoria? Alubmet gavs ursprungligen ut på LP och kassett vet ni, så man kan ju alltid försöka få tag på dessa. Mot slutet av 90-talet ville Buckner och Garcia släppa det på nytt på CD-skiva men Sony, som numera äger rättigheterna, vägrade tjurskalligt nog att låta dem få tillgång till de ursprungliga inspelningarna från 80-talet... Duon tvingades därmed att spela in albumet på nytt och då återskapa stora delar av musiken och ljudeffekterna. Resultet mottogs dock med besvikelse från de inbitna fansen. För det lät helt enkelt inte som originalet! Vinylskivan är därför nu ett hett samlarobjekt och de flesta bryr sig inte alls om CD-skivan. Musikspridningen på nätet har annars bidragit till att hålla Pac-Man Fever levande och albumet finns numera även på Spotify, så vad väntar du på?!
< < Låtlistan < < < < < < o
1. Pac-Man Fever (Pac-Man)
- I got a pocket full of quarters, and I'm headed to the arcade.
- I don't have a lot of money, but I'm bringing ev'rything I made.
2. Froggy's Lament (Frogger)
- Froggy takes one step at a time;
- The way that he moves has no reason or rhyme
3. Ode to a Centipede (Centipede)
- The Centipede multiplies and divides,
- And comes after you from every side
4. Do the Donkey Kong (Donkey Kong)
- Wave your hands in the air, stomp your feet on the ground,
- Climb up the ladder quickly, and then spin yourself around.
5. Hyperspace (Asteroids)
- Asteroids around me, don't know where to run;
- I'm somewhere between the moon and the sun
6. The Defender (Defender)
- It's a dirty, filthy job, but it's got to be done;
- There's a battle goin' on, it's got to be won
7. Mousetrap (Mouse Trap)
- M-m-m-mousetrap, mousetrap, cheese was the bait;
- Won't somebody help me before it's too late?
8. Goin' Berzerk (Berzerk)
- I can move in eight directions,
- Once I start I'm never done
Betyg: Tre till vansinne drivna Pac-Män av fem möjliga. Galenskaper!
|
