För ett år sedan idag lirade vi fyra lirare Super Mario All-Stars till SNES. Nu kör vi igång en annan samling spel från Nintendo. Typ. Mer som en minispelsamling. Vi snackar alltså Wii Sports, och passar på att ställa frågan om det fortfarande är coolt eller kasst så här i efterhand? Mer än tolv år senare. Och vi tog en eftermiddag till detta. Det var faktiskt inget planerat heller utan det bara blev så. Det blev en Wii Sports-eftermiddag alltså. Vilket i sin tur blir en rätt så najs rubrik med, lagom chill liksom, så för all del sade vår ansvarige uppläggare.
Frispel med Wii Sports blir det alltså men det funkar faktiskt
även som förspel. Detta inför vår stundande Wii-topplista som vi har haft på gång vid sidan av GC-listan. Wii Sports som medföljde konsolen och beskrivs av somliga som en glorifierad teknikdemo och inget riktigt spel räknar vi heller inte med på Wii-listan. Samtidigt känns det inte bara lite avigt att inte alls gå in på Wii Sports med tanke på hur stor del av hela hypen kring Wii som den här titeln faktiskt varit. Så då gör vi väl det här och nu helt enkelt. Går in på Wii Sports alltså. Mycket nöje!
Vad man behöver, förutom Wii-spelkonsolen uppkopplad till en TV och tillgång till elektricitet såklart, för en komplett omgång Wii Sports. Själva spelet, vilket de flesta i vår del av världen som äger en Wii borde ha i och med att spelet medföljde konsolen, fyra Wii-fjärrkontroller eller "Wiimotes" som de även kallas och två sk Nunchukus. Samt åtta stycken AA-batterier för att driva alla kontrollerna. Handledsremmar kan även vara bra att att ha för dem som svingar hej vilt runt omkring sig och inte förmår att faktiskt hålla fast vid handkontrollen eller bara för säkerhets skull liksom. Är man en sådan som gärna lever lite farligt dock kan man väl vara utan men skyll inte på oss i sådana fall ifall du slungar kontrollen rakt in i TV-rutan. Vill man leva farligt får man faktiskt skylla sig själv också. Och varför bara två Nunchukus till fyra Wiimotes då? Jo, för att i det enda av de fem minispelen som kräver Nunchukusen kan man ändå bara lira två pers åt gången. Fast innan vi kommer så långt har vi de fyra andra minispelen att plöja igenom. För nu valde vi att börja från just början med det första spelet i listan...
Tennis
Wii Sports Tennis eller bara "Tennis" i Wii Sports. Spelet som sålde konsolen och hela konceptet med Nintendos viftkontroll. Den sk "revolutionen" som vi med facit i hand lugnt kan konstatera inte ledde någon vart. När detta först kom ut hösten 2006 och under åren som följde andra halvan av dubbelnollatalet ville alla och deras mormor plötsligt vara med och lira. Ingen annan enskild speltitel, möjligen med undantag för Tetris, har fått lika många människor som annars inte ägnat i princip någon tid alls av sina liv åt videospel att fastna framför en skärm och själva lira så visst, Nintendo ska ha en eloge för det åtminstone. Och det sk "posterbarnet" för Wii Sports var tennisspelet i spelet. Det var mao just detta som snabbast och lättast illustrerade hela grejen med viftkontrollen. Man håller i kontrollen typ så som om man hade hållit i ett tennisrack och svingar med armen typ så som om man hade svingat med ett rack för att slå i tennisbollen. Det är allt. Nintendo kunde väl inte göra det simplare än så om de så försökte.
Vi ska inte låtsas som om någon av oss var bättre än att låta sig svepas med strömmen och totalt charmas av nyhetens behag då det begav sig. Alla gick på det här. Nyhetens behag började blekna bort allt eftersom såklart, för vissa tidigare så än för andra, men från första början gick alla på detta. Man stod där framför TV:n viftades som en tok och hade tokroligt med detta simpla lir. Vi hade t o m detta på sjunde plats på en topplista över bästa videospeltennistitlar för farao! Hur kunde vi någonsin tycka att det här funkade? För att inte tala om vara bra nog att platsa på en topplista?! Tiden har alltså inte varit vänlig mot tennisspelet i Wii Sports. Verkligen inte. Tennis är helt klart det som verkar ha åldrats allra sämst av alla Wii Sports-sporter. Det är så jävla kasst krasst uttryckt. Känns ju pinsamt nu att den här skiten kom med på POPKORN:s topp-10 videospeltennislista alla dessa år sedan. Varför kan man inte styra sin gubbe? Jävla skitspel.
Men låt oss backa bandet lite. Vad hände egentligen när vi skulle spela det här? Ok, först och främst upptäckte vi att batterierna var döda i två av de fyra kontrollerna. De fick ju bytas ut och redan innan första matchen började var vi då smått irriterade. Sedan under spelets gång så började det blinka rött i ytterligare en kontroll... Det blev då dags för ett tredje batteribyte alltså. Som tur var var vi väl förberedda och hade faktiskt två styck fyrpack Duracell på plats men att behöva hålla på med batterier både innan vi kunde köra igång och sedan under tiden också gjorde knappast någon gladare. När vi hade kört igång uppstod även lite strul vid val av antal spelare. Janne var den som pekade och klickade och helt plötsligt var det fyra stycken Janne-Mii på skärmen. Man kan förresten inte ens spela singelmatcher här, bara dubbbel, och såsom han hade pekat och klickat blev det så att en Janne-Mii skulle spela tillsammans med en annan Janne-Mii mot ytterligare en Janne-Mii ihop med en till Janne-Mii. Det blev lite fel där någonstans, ja.
Tydligen kan man spela mot sig själv på det här sättet. Singelspelare kan ju ändå spela tennis i Wii Sports och då spelar man med och mot datorstyrda karaktärer såklart. Men knasigt nog kan man alltså också spela mot sig själv, dvs att man styr alla fyra spelkaraktärerna på planen med en och samma kontroll. Vi testade det, bara för att testa liksom, och skärmen är fortfarande delad i två medan den som spelar gör det med en- och mot två Mii-kopior av sig själv. Och det funkar inte alls alltså. Helt jävla ospelbart. Är man fler än en spelare kan man även blanda in kopior av någon i en match. Är man t ex två pers som spelar så kan vardera spelare spela med eller mot en Mii-kopia av sig själv... Eller så kan en person styra tre stycken Mii-spelare på plan medan den andra styr bara en. Hur man än vänder och vrider på det blir slutresultatet bara kaos dock. Vårt tips är att bara skita i det här och spela så att varje Wiimote styr bara en enda Mii.
För att bara spela som vanligt med vardera en av de fyra spelarna på plan länkad till sin egen Wiimote måste alla fyra peka och klicka sig fram i menyn innan en match börjar. Och välja rätt position på plan med. Alla fyra måste välja rätt annars "cancelar" man ut varandra från spelet. Och som skrivet var redan för över tio år sedan i den där topplistan så går det här tennispelet bara ut på slå bollen över nätet. Man har ingen som helst annan kontroll över spelkaraktärerna. Det blir ett menlöst jävla viftade och inte alls kul i slutändan. Vi tröttnade ganska snabbt.
Bowling
Och sedan kom vi till bowling. Egentligen så kommer man sedan till baseball om man går efter listan med sporter i spelet men så uppretade och underväldigade som vi var efter tennisen valde vi att gå direkt till bowling som de flesta har roligare minnen av än baseball från den tiden. Och kan ni tänka er? Det här är minsann fortfarande kul. Bowlingen håller fortfarande efter mer än ett årtionde på nacken. Lätt det roligaste spelet i hela samlingen. Och den enda Wii-sporten av vad vi har att välja mellan här där det känns som att skicklighet faktiskt spelar någon roll. För att få iväg klotet mot känglorna ska man hålla in avtryckaren under Wiimoten, göra den där svingande rörelsen med armen och därefter släppa knappen. Släpper man knappen för tidigt råkar ens Mii slunga iväg klotet i motsats riktning där de andra spelarnas Mii-avatarer står bland annat random Mii-folk och tittar på. Vilket även skrämmer skiten ur alla så att de hoppar högt. Och det är också rätt skoj. De första gångerna. Sedan stör man sig bara på det... Men det i sin tur varar bara ett kort tag för sedan får man liksom in det rätta knycket och då får man såklart iväg klotet som man ska varje gång.
Utöver att väl rulla klotet i riktning mot känglorna kan man justera dels om ens Mii ska stå mer åt höger eller vänster på banan innan man rullar och dels om man utifrån där man står vill sikta rakt fram eller mer åt höger eller vänster. Spelkontrollen är enkel att begripa sig på och den rörelsekänsliga delen av spelet fungerar framför allt precis som den ska här. Bowling är också den enda av de fem virtuella sportgrenarna där det känns fördelsaktigt och inte bara onödigt att faktiskt stå upp framför TV:n under tiden man spelar. Alla andra grenar här kan man lika gärna bara sitta i soffan och utöva. Det gör liksom ingen som helst skillnad. Bowlingen däremot känns annorlunda. Ja, nog kan man sitta ned och bowla också men det känns helt enkelt som att man gör bättre ifrån sig om man står upp. Bara med bowlingen känns det som att det gör någon skillnad. Föga förvånande spelar man inte samtidigt här utan i tur och ordning. Så de som bara har en enda Wiimote tillgänglig kan ju för all del turas om med denna. Har man fyra styken kontroller spelar man dock helst med varsin egen sticka. Även om det egentligen bara slösar på alla batterierna i onödan. Vi spelade två hela omgångar bowling. Spenderade nästan hälften av den totala speltiden åt bara detta. Vi ägnade alltså nästan lika lång tid åt bara bowling som åt de andra fyra spelen tillsammans. Hade det inte varit för att vi skulle lira alla fem Wii-sporterna för att skriva om saken här på sidan så hade vi nog hellre kört igång en tredje runda bowling denna eftermiddag...
Baseball
..men nu skulle vi ju bestämt lira lite av varje och då fick vi alltså bryta bowlingen och gå raskt vidare till baseball. Eller rättare sagt gå tillbaka till baseballen eftersom vi hoppade över det innan. Tennis, baseball, bowling, golf och boxning är den ordningen Nintendo själva listar sporterna i spelet. Men hur som helst, baseball var det nu, ja. Och i baseball kan man bara vara två pers åt gången och då så spelar man alltså med varsitt lag, va? Lagen består av andra Mii-karaktärer som man har sparade i Mii-kanalen på Wii-konsolen. Och har man då inte tillräckligt med Miis för att fylla ut båda niomannalagen helt (vi har t ex 15 pers sparade på den Wii vi lirar på och det blir ju tre pers kort), då tillkommer helt enkelt datorgjorda Miis. Ett av de roligaste sakerna med baseball är annars just det att lagen byggs upp av Miis som är folk man känner och inte bara en massa random figurer.
När det gäller spelet i sig är den här tagningen på baseball kul i början men trist i längden. Till slut viftar man bara med handen på måfå. För det verkar inte göra någon som helst skillnad nämligen. Ibland blir det fault efter fault efter fault och ibland slår man homerun bara sådär. Efter ett tag tröttnar man bara. Vi spelade inte ens klart matchen. Det är långtråkigt alltså.
Och varför kan man egentligen inte vara mer än två pers åt gången i det här? Ja, det är två hela lag som spelar så på så sätt blir det ju en mot en men varför kan man inte vara två spelare med ena laget mot två spelare med det andra? Rent praktiskt kan man ju det. Det är bara att turas om med kontrollerna och köra varannan gång. Så att två spelare turas om att vara det blåa laget mot två spelare som turas om att vara det rosa t ex. Och de på det laget vars tur det är att slå kan då turas om kontrollen, köra varannan gubbe. Men varför tänkte inte Nintendo själva på detta?
Golf
Fucking långtråkigt. Det är ett ord som återkommer i fråga om Wii Sports men så är det faktiskt. Långtråkigt. Vi spelade inte ens färdigt alla tre hålen, bara det första, och så finns det ett niohålsspel som valbart alternativ? Orka säger vi bara. ORKA. För vi pallade då inte ens med tre hål som sagt var. Och det finns inte mycket mer att säga heller. Golf i Wii Sports är tråkigt. Som fan. Och det är en dålig representation av den riktiga sporten. Då är t o m golfminispelet i Super Monkey Ball till GameCube inte bara mycket bättre men faktiskt mycket närmare den verkliga grejen... Golfminispelet i Super Monkey Ball känns alltså mer som äkta golf än det här.
Boxing
Nej, vi stavade inte fel till boxning här ovan. Boxning heter såklart "Boxing" på engelska och det är vad det heter i spelet så det är vad rubriken fick bli liksom. Boxningen är i alla fall den där delen av spelet som kräver Nunchukus också. Det är alltså den enda grenen där man inte kan spela med bara Wiimoten. Och den andra av två grenar där bara två pers åt gången kan delta. Fast tillskillnad från baseball så är det liksom självklart att man inte kan vara fler än så i varje match. För hur exakt skulle det annars se ut? Kanske Nintendo kunde ha haft någon form av wrestling med istället och då med möjligheten till tag team-matcher? Men hur skulle DET se ut i så fall egentligen? Eller... Tag team-boxning? Existerar något sådant tro? En snabb sökning på google indikerar att det faktiskt gör det, ja. Hmm. Ett missad tillfälle för Nintendo där. För vem bryr sig om det hade varit en smula oortodoxt när det hade gett spelet lite mer mervärde.
Som det är nu håller boxningen inte hela vägen. Det blir bara en massa viftande med BÅDA armarna för omväxlings skull men man hade behövt lite mer omväxling än så för att inte tröttna på hela grejen fem teknikdemonstrationer in. För det är vad Wii Sports trots allt är. En samling demos. Nog för att bowlingen är riktigt kul och fungerar i praktiken och nog för att tennisen var kul för stunden på sin tid åtminstone men det övriga tre sporterna känns enbart som utfyllnad. Inte någon av dem håller hela vägen. När man istället för att faktiskt spela färdigt hellre avbryter mitt i en pågående match i tre av de fem sporterna i spelet, då är det något som saknas alltså. Som typ underhållningen. Så hela 60% av Wii Sports är alltså inte underhållande nog för att man ska vilja fortsätta. Och de 20% som motsvarar tennisen är tveksamma som bäst. Det är egentligen bara 20% av spelet som är något att ha och det är bowlingen.
Här la vi bara av alltså. Efter bara en rond hade de som gav sig in i den virtuella ringen fått nog och kastade in handduken båda två. Och ingen annan ville prova på det här heller så det blev inga fler matcher några andra emellan. Menlöst viftande med båda armarna. Det är vårt slutomdöme av boxningen i Wii Sports. Hur skulle vi då betygsätta hela spelupplevelsen? Saken är den att vi inte skulle det... Inte på en skala i alla fall. Och det just för att det inte rör sig om något propert spel utan en samling teknikdemonstrationer och därför valde vi formen "frispel" framför att gräva fram det här ur spelkistan. Därmed blir det inget slutbetyg. Men det hade inte blivit särskilt högt ändå... Det är lite synd på bowlingen men allting annat drar ner helhetsintrycket. Hur coolt och innovativt Wii Sports än kändes t o m fram till för dryga tio år sedan så utvisade visst tiden att konceptet inte höll i det långa loppet. Nästa vecka tar vi dock en närmare titt på de Wii-spelen som gjorde det. Höll i längden alltså. Det blir då dags för vår Wii-topplista!
|
