Gott nytt år gott folk!!! Eller ja, god nyårsafton åtminstone. Innan vi ringer in det nya året tänkte vi dock ta en lång titt bakåt och sammanfatta året som gått. Sedan tänkte vi ännu längre. Så istället för att titta tillbaka på året som precis gått, tittar vi tillbaka på året som gick för tjugo år sedan. Och vi passar dessutom på att åter lägga upp de gamla årskrönikorna från de tidigaste åren här på POPKORN då Janne ihop med den där dumma Dylan blickade blott tio år bakåt, närmare bestämt till åren 1996-1999. Därmed blir detta också en direkt fortsättning på något som rann ut i sanden för tio år sedan.
Nu, de där nyssnämnda fyra första årskrönikorna, som ni kan se här till <- vänster, gjordes då faktiskt i form av topplistor. Först en topp-10, även om den tionde punkten i sin tur var uppdelad på fem och Janneman därtill lade till ytterligare två händelser så som sk "sidnoteringar", och de följande tre åren enligt upplägget topp-3 x 5. Tre gånger fem, ja. Kort sagt fem stycken topp-3:or i en och samma lista. Men i och med att vi nu inte känner för att göra detta inom ramarna för en topplista så har de tidigare krönikorna bearbetats lite för enhetlighetens skull, bara så att de heller inte längre framstår som topplistor. Ni hittar i alla fall till de tidigare krönikorna i länklistan här till höger. ->
Och med den biten av information förmedlad går vi la vidare till året som gäller i år. Året som gick för tjugo år sedan alltså. År 2000.
Och då detta inte längre görs i form av en topplista styckar vi inte upp det lika mycket som gjordes förr för föregående år utan vi svetsar tvärtom ihop det hela mer. Fem kategorier har vi avgränsat detta till. Musik, film, TV, spel och annat.
Är ni redo? Ja, redo eller inte, nu kör vi bara! Rakt in i smeten dyker vi!! Hej hopp!!!
Vi börjar med musik. Verkar vettigast eftersom musik ändå är den äldsta uttrycksformen av alla de som vi tagit med i beräkningen. Okej, möjligtvis ej om man tänker sig allt som kan tänkas som "annat" (bilder i sig kanske?) men vi kan väl inte börja med "annat" heller? Okej, nog tramsat. Först och främst när det gäller musik år 2000 har vi 1. Ja, 1. Vad sägs om det, va? Nej, jag är inte berusad (fastän vi faktiskt sitter med det här nu på aftonen denna nyårsafton...). Måhända en nypa hyper på kaffet bara. 1 är nämligen titeln på ett samlingsalbum som kom ut under år 2000 och inte bara vilket samlingsalbum som helst utan ett med inga mindre än The Beatles och Beatles behöver väl förresten knappast någon närmare introduktion, va?
1 består av praktiskt taget alla Beatles nummer 1 hitsinglar från både Storbritannien och USA åren 1962-1970. Jo, de enda som egentligen saknas av en eller annan anledning är Please Please Me och Strawberry Fields Forever. 1 var en enorm framgång världen över, sålde över 30 miljoner exemplar, kom att vara det bäst säljande albumet under hela årtiondet och man kan nog anta att det genererade en generation nya fans av gruppen som redan för 20 år sedan hade splittrats hela 30 år tidigare...
Och de som på den tiden blandade Beatles med Eminem hade förresten en jävla bra koll på läget då The Marshall Mathers LP, det tredje studioalbumet av den då bara 28 år gamla rapparen, verkligen inte gick av för hackor... Låtar som Kill You, Stan, The Way I Am och The Real Slim Shady ljöd högt i högstadiekorridorna vårterminen 2000, till vissa lärares stora förtret. Andra lärare tog däremot glatt emot detta och av egna erfarenheter vet vi att lyriken i vissa låtar användes i engelskundervisningen på både gymnasie- och högstadienivå. Vidare hade vi Almost Famous, årets film om musik, en semibiografisk historia som handlar om en tonårsjournalist åt Rolling Stone. Filmen vann en Oscar för bästa originalmanus och har självklart ett imponerande soundtrack med låtar av bl a The Who, Beach Boys, Led Zeppelin, Lynyrd Skynyrd och Simon & Garfunkel. Vad mer? Jo, Brittney Spears gjorde det igen och även Madonna gjorde musik det året, minns ni det?
Visst skämtar vi men Music var faktiskt en stor grej som toppade många länders hitlistor. Musikvideon regisserades av svensken Jonas Åkerlund som tidigare hade uppmärksammats för Ray of Light, också åt Madonna, och sedan började ägna sig åt att regissera både svenska och amerikanska spelfilmer, med blandad framgång. Och med det sagt är det ju som upplagt för en övergång till just film! /GW
Filmåret 2000 alltså. Varifrån ska man börja egentligen? För egentligen så smygstartade vad som kom att definiera en stor del av dubbelnollatalet inom film redan året innan, 1999 alltså, med titlar som den första nya Mumien, Matrix och inte minst Star Wars episod I... Med det dock inte sagt att inte även år 2000 var trendsättande i sin egen rätt. Och den allra mest betydelsefulla rullen för vad som de närmaste hela 20 åren komma skulle att komma ut på biograferna under det här året kan såklart skymtas på bilden ovan... Men mer om det om en liten stund. Först vill jag bara passa på att nämna några andra av de mer, ja, nämnvärda filmerna från det här året. Då så. Tio filmer allt som allt har jag skrivit upp att jag skulle skriva om. Eller om och om, lite kring åtminstone, nämna i förbifarten om inte annat får det väl bli nu antar jag. Att jag har just tio filmer uppskrivna är väl en kvarleva från när vi trots allt tänkte göra det här i någon form av en topplista. Nu blev det ju inte så men jag har ändå tio filmer uppskrivna så... Allt detta pladder till trots är jag heller inte full förresten men likväl eventuellt lite hyperaktiv efter för många koppar kaffe denna afton. Nå, tio filmer att ta upp i bara ett stycke, då jag märker att jag redan ägnat hela detta stycke åt typ förhandssnacket... Lätt fixat, nu kör vi!
Almost Famous togs redan upp som del av musikåret 2000, viss överlappning mellan kategorierna är det väl, men då det ändå är en film nämner jag den igen här. Och ja, jag kan väl lika gärna bara plöja igenom resten av mina tio filmval från år 2000 i alfabetisk ordning här då... Härnäst har vi japanska Battle Royal, baserat på boken från året innan och som tveklöst kom att inspirera tama Hunger Games åtskilliga år senare (Hunger Games, boken, kom ut 2008, filmen följde 2012). En modern Robinson Crusoe såg vi i Robert Zemeckis Cast Away med Tom Hanks ("Wiiiiiilsooon!!!"), svärd och sandal-genren fick ett uppsving tack vare Ridley Scotts Gladiatorn med Russell Crowe, vilken förövrigt vann Oscarn för bästa film det här året, och Almost Famous i all ära men mysigt gemytliga High Fidelity med John Cusack var ändå min personliga musikrelaterade film år 2000, Paul Verhoevens Hollow Man med Kevin Bacon var däremot allt annat än mysig utan tvärtom riktigt kuslig och kall med dess moderna tagning på Den osynlige mannen, Guy Ritchies Snatch med bl a Brad Pitt lättade i sin tur upp stämningen och var hur kul som helst, Clint Eastwoods gubbiga Space Cowboys med Clintan själv i en av rollerna var helt enkelt riktigt bra, Steven Soderberghs Traffic var en av årets mest omtalade filmer och nära att ta den där Oscarsstatyetten för bästa film från Gladiatorn och sist men sannerligen inte minst hade ju den allra första X-Men-filmen premiär, blev en oväntad hit och banade väg för hela serietidningsfilmrevolutionen... /JM
Över till TV-året 2000 alltså... Åh, jösses. Jag som inte ens tittar så mycket på TV. Jag tittar inte mycket på TV nu och jag tittade ännu mindre på TV då. Men ett och annat har man ändå sett något av. Vi börjar med USA-debuterna. TV-serierna som debuterade det här året åtminstone i USA alltså. För att det är så mycket lättare att kolla upp än vad som än väl hade premiär i Sverige. Och även om de följande serierna kom till Sverige tidigast året efter så är de ändå från år 2000 eller hur? Okej, nummer ett på min fem-i-topp amerikanska TV-premiärer är Malcolm in the Middle. Eller Malcolm – Ett geni i familjen som den kom att kallas på svenska när den väl hittade hit just året efter. En komediserie. En sitcom. Om en flerbarnsfamilj. Med utgångspunkt från Malcolm i titeln. Det var han som stod i mitten liksom (höhö...). Allra bäst var dock Bryan Cranston och Jane Kaczmarek i rollerna som pappan och mamman i familjen. Jag diggade också introt som kändes så där äkta 90-tal fortfarande.
Nummer två på min lista är självaste James Camerons Dark Angel med Jessica Alba i titelrollen. Det var Camerons förkärlek för mangan Battle Angel Alita som drev honom att skapa denna TV-serie då han inte fann tiden att göra det han egentligen ville redan då, nämligen en film baserad på mangan. Dark Angel var alltså Camerons substitut för Battle Angel. Den där spelfilmen kom sedan att dröja i nästan 20 år till. 2019 kom Alita: Battle Angel ut på biograferna, visserligen inte regisserad av Cameron men dock producerad av honom. Dark Angel varade hur som helst endast två säsonger, 2000-2002, och först samma år som serien lades ner börjde den visas även i Sverige... Typiskt. Det var en okej serie, som mest nämnvärd med tanke på kopplingen till Cameron, Alba och Battle Angel. År 2000 kom även de första säsongerna av såväl dramakomediserien Gilmore Girls som kriminalserien CSI i USA, och då blev den sistnämnda verkligen en stor jävla grej. Båda kom till Sverige året efter och bland sånt som gick på TV i Sverige året i fråga har vi t ex Big Brother, TV för idioter verkligen, och kritikerrosade maffiadramaserien Sopranos. Den första säsongen av Sopranos började 1999 i USA och från oktober 2000 kunde man även se serien på SVT. /GW
Sony släppte PlayStation2 i Europa 24 november år 2000 med typ inga bra spel till. Ridge Racer V och Tekken Tag Tournament måhända. SSX och TimeSplitters med. Den första tiden ute var det dock inte i första hand spelutbudet som förde PS2-försäljningen framåt utan att konsolen även var den i särklass mest prisvärda DVD-spelaren på marknaden... DVD blev genast en ny standard. Köpfilm, eller "hemvideo" som det också hette, blev i och med detta sakta men säkert något överkomligt. Den föregående gråa "vanliga" PlayStation-modellen, i efterhand titulerad PS1 eller PSone, var dock inte ute ur loppet riktigt ännu... Det släpptes faktiskt en hel drös riktigt starka titlar på Sonys äldre trotjänare även in på det nya årtusendet. Tittar man bara i vår del av världen hade vi Squares episka action-RPG Vagrant Story, Capcoms sedan länge efterlängtade actionrökare till uppföljare i Strider 2 och Neversofts dåförtiden "bara" häftiga och sedan dess bland många ack så kärt ihågkomna Tony Hawk's Pro Skater 2. Och tittar man även på vad som kunde importeras från andra sidan av Atlanten har vi ytterligare två RPG-pärlor från Square detta år, bitterljuva Chrono Cross och helmysiga Legend of Mana, och därtill kanske den allra charmigaste delen i hela Harvest Moon-serien med Back to Nature. Harvest Moon: Back to Nature kom visserligen ut i Europa året därpå men Chrono Cross och Legend of Mana gjorde det inte. Någonsin.
På Sega-fronten var DreamCast inne på sitt andra levnadsår och bjöd på gedigna spelupplevelser med titlar som Crazy Taxi, Resident Evil Code: Veronica, Space Channel 5, Jet Set Radio och så verkligen inte minst av allt Shenmue. Det räckte dock dessvärre inte mot PS2:an. Nintendo höll ställningarna med framför allt Nintendo 64:an och några av den konsolens mest hypade titlar... Ett nytt Zelda-spel och vad som praktiskt taget var den riktiga uppföljaren till Rares GoldenEye var liksom inte vad som helst... Det var verkligen grejer det. Något att skylta med. Jag snackar såklart om The Legend of Zelda: Majora's Mask och Perfect Dark. Och även om det i backspegeln inte blev en lika stor klassiker som GoldenEye gav fröken Joanna Darks futuristiska FPS-lir oss många, många timmars adrenalinpumpande underhållning, både i singelplayer-läget och inte minst i dess otaliga dödsmatchmöjligheter. Inte att förglömma är även Camelots första Mario Tennis som likaså visade sig vara kanonkul både för singelspelare och för flera åt gången. Ett lir som dock inte blev särskilt bra alls var den gamla Doom-skaparen John Romeros nya FPS Daikatana som gavs ut både på PC och N64. Ett skitspel som dock förblivit ihågkommet och därför definitivt värt att nämna från detta år. Och apropå PC kan jag väl lika gärna även nämna The Sims och Counter-Strike från den här tiden. Nu är jag inte någon stor datorspelare men just CS spelade jag faktiskt det här året, när det var något helt nytt, och med tanke på hur stort avtryck det spelet gjorde, och från början var det för övrigt blott en mod till Half-Life, så måste jag bara nämna det med.
Nu skulle vi förvisso hålla oss till två stycken per kategori men vet ni vad, fuck it, för jag har minsann ännu lite mer på lager så nu börjar jag allt på ett tredje stycke. Jo, från början tänkte jag ha med en kort lista i listan på topp-5 spel från år 2000 som inte kom till Europa förrän året efter. Det skulle vara titeln på listan i listan också... "Topp-5 spel från år 2000 som inte kom till Europa förrän året efter" alltså. Så vet ni vad, jag bara namndroppar dem här; Skies of Arcadia (DC), Grandia II (DC), Excitebike 64 (N64), Banjo-Tooie (N64, fast det släpptes faktiskt i PAL-utgåva i Australien år 2000) och Final Fantasy IX (PS). Och slutligen bland ännu mer lokala spelrelaterade nyheter kan nämnas att svenska speltidningen Super PLAY fick en total makeover i och med januarinumret år 2000. Som jag redan skrivit om borta på loading-forumet blev layouten mer steril och innehållet började bli mer på bajsnödigt allvar och mindre roligt att läsa. Tidningen blev aldrig lika bra igen som den var på 90-talet. Nåja. /JM
Över till annat! Okej, till att börja med var det ju årtusendets nyårsfirande verkligen, när det slog om från 1999 till 2000. Snacka om fyrverkerier! Det nya året började verkligen med en jävla massa höga smällar. Världen gick heller inte under pga Y2K och sommar-OS i Sydney var ju väldigt trevligt.
Något som hände bortom denna värld var förresten att den internationella rymdstationen bemannades 2 november år 2000 och har ända sedan dess förblivit det, bemannad alltså. Det finns med andra ord alltid människor i rymden numera. Coolt.
Den sista Snobben-dagspressseriestrippen publicerades också. Snobben, Peanuts i USA, gick från oktober 1950 till februari 2000 då seriens skapare Charles M. Schulz gick bort 77 år gammal.
Och på den svenska serietidningsfronten hände det verkligen något stort... Dragon Ball gavs ut på svenska fr o m våren-sommaren år 2000! Som redan dokumenterat i Janman-sans manga-memoarer så var det i en vanlig bokhandel han först såg något egendomligt... De fyra första volymerna av Akira Toriyamas världskända manga Dragon Ball. En eloge till Carlsen Comics som under åren som följde verkligen lyckades med bedriften att få samtliga 42 volymer utgivna på svenska.
Och det får vara bra så här. För nu närmar sig klockan midnatt och vi vill gärna få det här upplagt på nätet innan dess. Nu blev det visserligen bara ett stycke men eftersom den där Janne skrev ett tredje stycke till spelåret kallar vi det jämnt. Tack så mycket för visat intresse ALLA KÄRA LÄSARE och na nu ett riktigt GOTT NYTT ÅR!! /GW, JM
|
