Jedins återkomst, från 1983, ser vår hjälte Luke Skywalker återvända till sin hemplanet Tatooine för att rädda han, Han Solo från Jabba till följd av händelserna i föregående filmepisod, dvs Rymdimperiet slår tillbaka. Vi får även reda på att nämnda rymdimperium legat i och börjat bygga på en andra Dödsstjärna, ännu kraftfullare än den förra! Detta är vad öppningstexten förtäljer. Filmen börjar på riktigt med Vaders intåg och han låter oss tittare veta att självaste kejsaren minsann ämnar behaga oss med sin närvaro den här gången. Raskt över till R2-D2 och C-3PO på väg till Jabbas ställe ute i Tatooines ökenlandskap. Och jag har alltid tyckt att grisvakterna hemma hos Jabba ser rätt så fräsiga ut förresten. Jabbas right-hand man - åh, nej, jag är inte en så stor nörd att jag kan precis alla namnen utantill och tycker inte det är så himla viktigt att kolla upp heller - han som typ använder baksidan av sitt eget huvud som halsduk, där snackar vi riktigt fräck design alltså. Och så har vi Jabba själv såklart. Efter att ha hört om denne Jabba i både den förra och förförra filmen så får vi nu äntligen se fetsnigeln i egen hög person. Mm, förutsatt att vi fortfarande snackar om originalfilmerna och inte special edition-versionerna från 1997. Jag är faktiskt lite splittrad i just den här frågan faktiskt. För å ena sidan tycker jag faktiskt att det är ganska coolt att de lade till en tidigare bortklippt scen där Jabba från första början ändå skulle ha medverkat redan i den första filmen i trilogin men å andra sidan så byggde det faktum att man vid det här laget, dvs ända in på film nummer tre, endast hade hört talas om men ännu inte sett Jabba verkligen upp stämningen.
Riktigt härliga vibbar är det hur som helst, hela den här inledande biten av filmen i Jabbas palats. Allt från scenerna med alla droider till sång och dansnumret. Bra grejer. Och ja, just det. Den gamle fanfavoriten Boba Fett är med här av någon anledning. In kommer Leia i förklädnad och "kör en Chewbacca" med Chewbacca och jag har alltid undrat... Var planen hela tiden den att Leia skulle låta sig fångas eller var Lukes inblandning längre fram i själva verket plan B bara utifall Leia åkte fast? Meningsuttbytet mellan Jabba och Leia ā la prisjägare med C-3PO som tolk är i vilket fall helt förträffligt. Och Jabbas elaka tomteskratt är hur fränt som helst.
Men ja, Leia befriar Han bara för att direkt därpå själv bli infångad ihop med Han, nu fri från den där sk "karboniten" i alla fall. Och det hysteriskt skrattande krypet som bor typ i arslet på Jabba är också värt att nämna förresten. Och nu händer här grejer alltså. Lando är med på ett hörn, Han och Chewie återförenas, inte en trist stund här inte. Den ena scenen är mer intrigant än den andra och så äntligen, drygt 20 minuter in, gör Luke entré, mer bad ass än någonsin. Och så har vi Leia som slav såklart. Mums. Ja, det må vara "KPK" (knappast politiskt korrekt) nu för tiden men jag vågar allt erkänna att jag gillar hela grejen med Leia som slav. Det är roligt, det är sexigt och det passar in i handlingen där vi för närvarande befinner oss. Så det så. ;p
- "Ho, ho, ho..." -
Rancor-scenen är grymt bra med. Som något taget ur Clash of the Titans. Då menar jag den från 1981 såklart. Och John Williams lämnar knappast någon besviken den här gången heller. Karln är på hugget som alltid. Musiken sätter den rätta stämningen. Och dialogen är så jävla bra alltså. Ljusår före vad vi senare fick genomlida i prequel-trilogin 1999-2005. Luke: "I used to live here you know." Han: "You're going to die here you know." Klockrent. Och det må jag säga, för sin tid var det här riktigt skapliga "specialeffekter" (så som man kallade det förr i världen). Den stora finalen till Jabbas kapitel utspelar sig ombord på och runt om hans sk sandkryssare vid vaginan i sanden, vad den nu heter. Den som slukar allt. Men jag undrar allt... Var det här alltid planen, typ THE plan, eller var det här plan C typ? Ifall BÅDE Luke och Leia misslyckades i tronsalen? Spännande buckanjäräventyrsanda är det i vilket fall. Så jävla bra. Och Boba dör. Fett lätt typ. Själv har jag aldrig varit något vidare fan av den här figuren så mig störde det då aldrig.
Leia stryper sin slemmige fångvaktare och frigör sig själv från sina kedjor. Starkt jobbat. Något som Carrie Fisher själv inte var sen att påpeka när någon PK-idiot in på det nya årtuseendet bölade över grejen med slav-Leia. Just det.
Och Luke, nu med en ny GRÖN ljussabel, sparkar röv! Och inte att förglömma droiderna i det hela.
Drygt 35 minuter in i filmen tar den här delen. Likaså med striden på Hoth i början av Rymdimperiet var hela Jabba the Hutt-kapitlet av Jedins återkomst så mycket mer än bara någon random kort cool inledning ā la valfri Bond-film då det trots allt utgör ca en fjärdedel av hela filmen. Och åtminstone så här långt in håller Jedi minst lika hög nivå som Rymdimperiet.
Härnäst har vi... Enter da Emperor!
Åh, vilket kyligt tema John Williams notat ihop åt honom.
Därefter blir det en snabb vända åter till Dagobah för Yodas dödsscen. Riktigt sorgligt. Det är det faktiskt. Innan Luke kan kalla sig själv Jediriddare återstår en sak för honom att göra. Att möta Darth Vader igen... Det är liksom hans eget eldprov enligt Yoda. Den gamla muppen bekräftar att Vader är Lukes farsgubbe varpå Obi-Wans kraftspöke skitsnackar sig ur vad som annars vore ett rätt så uppenbart hål i handlingen från den förförra filmen, dvs att Vader dödade Anakin. ..öh, ur ett visst perspektiv så... Ja, eller hur?
Yoda säger till Luke att med den gröna muppen borta "the last Jedi you will be" men med sitt döende sista andetag så skvallrar han om ännu en Skywalker. Lukes syster. Leia. Och direkt tänker man tillbaka på hånglet i episod V. Från början var det ju tydligen menat att introducera en helt ny karaktär i rollen som systern men, ja... Leia fick det bli i alla fall. Så låt gå för lite oskyldigt incest antar jag. De gick åtminstone aldrig längre än till "första basen" så pinsamheten slutar ju som tur var där.
Tre kvart in i filmen och hon "den andra kvinnan i hela galaxen" som Family Guy skulle komma att kalla henne tillbaka i framtiden gör entré tillsammans med fisknyllet amiral Ackbar då de håller genomgång inför slutstriden.
Överlag är detta en mer rättfram film än föregångaren. Där var det, efter Hoth, hela tiden fram och tillbaka mellan Lukes träning, Han och Leia ombord på Falken och imperieintrigerna ombord på Stjärnkryssarna och sedan fram och tillbaka mellan Luke och vad som utspelade sig i Molnstaden innan han väl fann sin väg dit med...
Här är det visserligen ett par scenbyten mellan Jabba och imperieintrigerna på den nya Dödsstjärnan, sedan ett kort återbesök på Dagobah och rakt på slutskedet, iväg mot Endor med mer än halva filmen kvar. Så ca 50 minuter av över två timmar in i filmen och gänget är redan på väg till Endor för den avgörande striden.
Episod V var alltså mer välbalanserad i hur lång tid av den filmen som ägnades åt de diverse segmenten, medan episod VI spenderar mer än halva speltiden runt hela Endor-eskapaden.
- Krambjörnarna anfaller! -
Ah, lövskogsmånen Endor. Vad som lär ha inspirerat Rare då de knåpade ihop den tredje världen, Vine Valley, i Donkey Kong Country till Super Nintendo runt tio år senare. Snacka om mysfaktor. Ja, hursomhelst... Likt i Rymdimperiet är det hissnande actionscener som bjuds på här, speciellt vad gäller svävarhojjaktscenerna i skogen. Det är väl då den sk nallebjörnparaden, dvs Ewokerna, dyker upp ganska exakt i mitten av filmen som vissa börjar få lite svårt för denna del i sagan, i synnerhet jämfört med den förra. Då är det alltså ytterligare drygt en timme kvar till slutet. Själv har jag aldrig riktigt stört mig så mycket på Ewokerna. Tyckte alltid att vadå, de dyker ändå upp först mot slutet av filmen men nej, nu när jag verkligen har suttit och noterat allt i detalj så inser jag ju att Ewokerna faktiskt upptar inte alls bara slutet utan drygt hälften av hela rullen. Hela den andra halvan av filmen ägnas åt händelserna på Endor så ja, jo, okej då... Såhär vid närmare eftertanke kan jag väl förstå om det stör vissa, men själv har jag fortfarande inga större problem med de små knubbiga nallebjörnarna. Låt gå för att det må vara lite löjligt att de lyckas klå imperiestyrkorna sedan men det är ju inte så att de är ensamma om att göra det direkt... Och deras egna tematoner är ju så ljuva. Och bebis-Ewokerna är ju så söta! Jag tycker att Ewokerna funkar i sammanhanget i alla fall. Förresten, för alla de som har problem med hur kinky tanken på Leia som Jabbas slav är... Betänk att grabbarna i sin tur blir tillfångatagna och uppbundna på ett rätt så förödmjukande sätt av teddybjörnarna här så... BÅDA KÖNEN utsattes liksom för diverse kinky bondage-fasoner i den här filmen.
Men ja, hela Endor-portionen av rullen är en stor sådan, men parallellt med vad som utspelar sig där nere på marknivå (och i trädtopparna) tillkommer även rymdstriden mot den andra Dödsstjärnan och Lukes slutgiltiga konfrontation med Darth Vader inför Kejsaren ombord på nämnda rymdstation.
Leia säger sig minnas hennes och Lukes biologiska mor förresten... Argh... Tack för den George. Såklart är det snarare den tredje filmen i den andra trilogin som utspelar sig innan denna som strular till det. George borde helt enkelt ha låtit Padme överleva åtminstone ett par år för att ta hand om Leia och sedan storkna, för att förklara hur Leia kan ha minnen av henne. Det skulle väl dock också ha inneburit att Padme antigen självmant valde att ge bort Luke eller att Obi-Wan och Yoda var sådana rövhål att de typ lurade i henne att pojken dog strax efter födelsen men det hade ÄNDÅ passat bättre med filmernas övergripande narrativ i åtanke! För om det är något som de nyare filmerna typ förstörde hos de gamla så är det just denna scen då Leia berättar för Luke om sina minnen av deras riktiga mor. Nåja.
Kraften är stark i hans familj säger Luke. Hans far har den, han har den och hans syster har den... Leia vill att Luke flyr sin väg. Men nej. Den alltid så optimistiske Luke ger sig inte utan beger sig rakt in i Lejonets kula. Det här är allas vår Luke Skywalker gott folk. Jag säger bara det.
Dödsstjärnan II är fortfarande under konstruktion och det ser fan så mycket fräckare ut än den helt färdigbyggda stationen från förrförra filmen.
Vi får följa tre parallella sidor av storyn till slut. Vad som händer på skogsmånen, vad som händer ombord på Dödsstjärnan nummer två och vad som händer ute i rymden däremellan.
- Something, something, something, dark side, something, something, something, complete. -
Som sig väl bör är ljussabelduellen i denna del den i särklass bästa i hela den gamla trilogin. Återigen är det Luke vs Vader alltså. Rond två liksom. Kejsaren har ingen egen sabel att svinga men skjuter blå blixtrar y'all. Sedan kommer vi till Anakins uppoffring. Han fullföljde sitt öde till slut trots allt. Return of the Jedi. Den titeln kan syfta på tre saker. Luke personligen i rollen som en ny Jedi efter att alla de gamla dött ut, "return of the Jedi ways" i typ allmänhet eller Anakins återvändo från den mörka sidan till att vara en Jedi igen. Bra grejer det här. Som vanligt såg jag originalbioversionen från 80-talet, den som alltså medföljer på bonusdisken till Limited Edition-utgåvan på DVD, inför denna återblick. En lustig sak dock. Bara i dagarna efter så råkade specialversionen gå på dumburken. Tog en titt på den med, efter att redan ha skrivit det mesta av den här texten alltså. Ändringarna till sång- och dansnumret i början är ju de mest påfallande men så i Anakins alias Darth Vaders stora ögonblick mot slutet... I den nya versionen låter George honom skrika "Noooo!" medan han lyfter Kejsaren och kastar ned gubben mot hans död och jag var bara WTF?! Det totalt underminerar hela den här scenen. I originalversionen är Vader helt tyst hela den här tiden vilket gör hela scenen så mycket mer kraftfull. Man ser honom vända blicken mot Luke, och fastän Vaders ansikte är dolt bakom masken så SER man liksom den där inre konflikten i honom. Utan att verkligen kunna se hans ansiktsuttryck, utan att höra honom yttra ett ljud. Se originalet alltså. Det säger jag bara.
Vet ni, när jag var liten brukade jag växla i frågan om vilken del av Stjärnornas krig som jag personligen tyckte bäst om egentligen, V eller VI. Ett bra tag gillade jag faktiskt den sjätte episoden mest. Även om Ewokerna var ett litet minus i kanten så vägde den inledande portionen med Jabba och den dittills vassaste ljussabelduellen i hela filmserien över. Det tyckte jag då. Numera är jag dock fast övertygad om att Rymdimperiet slår tillbaka faktiskt ÄR den starkaste delen i trilogin, dock tätt följt av Jedins återkomst och detta just av ovan nämnda anledningar.
Alla scenerna med kejsaren tillför dessutom så mycket till sagan inser jag nu. Och dialogen som bollas mellan denne och Luke, med Vader mitt i... Den där sista rymdstriden, med Lando och Wedge och amiral Ackbar och hans klassiska "It's a trap!" också... Musiken som spelas - gåshud alltså. Allt som allt bjuder Jedins återkomst på en spännande avgörande uppgörelse mellan gott och ont i en fantastisk avrundning på den gamla trilogin. Även om de inte riktigt når upp till mittendelen med den här filmen så är detta ändå ren filmmagi. Den nästbästa Star Wars-filmen till dags dato!
Betyg: Fyra Dödsstjärnor modell två under konstruktion av fem möjliga!
|
