Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Star Wars Episode IX
The Rise of Skywalker



Text: Jan M. Komsa, 2017-12-22

Suck... ... All work and no play makes Jan a dull boy. All work and no play makes Jan a dull boy. All work oh, fuck it... Na na na. Bla bla bla. Yada yada yada. Yoda Yoda Yoda. Jag ser sååå inte fram emot att behöva skriva den här texten. Men nu har jag faktiskt skrivit om varenda tidigare episod i Star Wars-sagan plus Rogue One någonstans däremellan så ja, visst, okej, jag antar väl att jag nu inte bara kan skita i vad som marknadsförs som den allra sista filmen. Fastän vi alla är väl medvetna om att de kommer att göra fler Star Wars-filmer ändå. Fan, innan den här ens hade kommit upp på biograferna gick ju Disney ut med spikade datum för ytterligare tre nya filmer... Huruvida de verkligen blir av nu efter allt som hänt, regissörerna för denna nya-nya trilogi har t ex REDAN hoppat av, det kan man däremot undra. Men oavsett vilket så kommer Disney låta göra fler Star Wars-filmer förr eller senare. Och oavsett om nästa uppsättning rullar kommer att heta episod X, XI och XII eller något i stil med Chewbacca and Lumpy: A Star Wars Story eller något helt annat så kommer det ändå att bli fler Star Wars-filmer på bio. Och det kommer knappast att dröja mer än ett årtionde mellan denna och nästa. Uppgivenhet. Känslan av att ha gett upp eller tappat hoppet. Det är den känslan som Disneys nya trilogi lämnar efter sig. Inte ett nytt hopp. Inte känslan av en värdig avslutning eller fullbordande. Nej. Uppgivenhet. Och jag som tyckte så mycket om episod VII och Rogue One när de kom ut. Men sedan så kom Rian Johnson med stolpskottet The Last Jedi och förstörde allting som de dittills hade byggt upp. Den klåparen. Och hur jävla hårt Jeffrey Jacob Abrams än försöker att rätta till allt det som Johnson strulade till så funkar det bara inte riktigt. Skadan som The Last Jedi gjorde var helt enkelt för omfattande. Att laga den filmens alla fel och brister med den sista filmen i en trilogi är som att försöka lappa ihop en avhuggen hand med ett paket plåster. Därmed beskyller jag heller inte JJ för hur illa den här episoden blev. JJ är en kompetent filmmakare och han gjorde förmodligen vad han kunde med det han hade kvar att jobba med. Vilket, efter The Last Jedi, inte var mycket. Och dessutom misstänker jag att JJ heller inte gavs helt fria händer här. Vissa saker, som t ex att Rey måste förbli den bästaste och godaste GRL PWR-karaktären i hela filmen, lär han inte ha haft inflytande över.

En stor del av episod IX känns också som att de bara ville få skiten överstökat med. Det är trots allt Disney som står för kalaset och man hade lovat folket en hel trilogi. Det fanns alltså inte en chans i kosmos att de skulle ha ställt in eller ens skjutit upp den tredje filmen i trilogin. Vad som är beklagligt är att man får verkligen den känslan också, att den här delen producerades mest för sakens skull. Bara för att ro hela grejen med "da sequel trilogy" i mål. För att inte göra bort sig själva totalt. För hur hade det sett ut annars liksom? Likaså gör jag själv alltså det här mest för sakens skull den här gången... Bara för att ro det här i mål. Få det överstökat med. Sedan är det dock över för min del. Jag skiter fullständigt i om det blir fler numrerade episoder eller vad fan de än gör längre fram. Det här är den sista Star Wars-filmen jag tänker täcka. Och vet ni vad, inte ens Star Wars, all jävla Disney-smörja som kommit ut de senaste åren har verkligen fått mig att tappa suget. Fram till mitten på 10-talet var Disney och tillhörande på uppsving. Några av de bästa animerade Disney-klassikerna genom tiderna var Röjar-Ralf (2012), Big Hero 6 (2014) och Zootropolis (2016). Pixar levererade fortfarande med Toy Story 3 (2010), Modig (2012) och ja, t o m Monsters University (2013) och inte minst Insidan ut (2015). Och två av de tre bästa MCU-filmerna, Captain America: The Winter Soldier samt Guardians of the Galaxy, kom båda ut 2014 varefter vi fick den senaste intressanta MCU-filmen i form av Doctor Strange under 2016. Och på Star Wars-fronten fick vi som bekant tidiga julklappar åren 2015-2016 i och med The Force Awakens och Rogue One. Sedan dess, sedan 2016 alltså, har det dock gått utför med hela jävla företaget. Röjar-Ralf 2 eller vad fan den än heter från 2018 var inte bara urusel i sig utan förstörde såklart retrospektivt både budskapet och det fina slutet i den första filmen. Och sedan fick vi vadå? Frusen 2? En till direkt uppföljare. Whoop-de-doo. Pixars Bilar 3 (2017), Incredibles 2 (2018) och Toy Story 4 (2019) ska vi inte ens tala om. Och deras kommande "Framåt" som de förresten visade en trailer för på bio nu innan Star Wars verkar vara cringe som fan. Vad mer har vi fått under den senare halvan av 10-talet? Last Jedi (2017), Solo: A Story Wars Story Nobody Wanted (2018) och Captain Marvel (2019)? Fuck off Disney. Fuck off. Och då ska vi HELLER inte ens tala om alla jävla spelfilmadaptioner de kränger av sina tidigare tecknade klassiker så som Aladdin och Lejonkungen. Mulan nästa. Vilket passar utmärkt för att smöra för den totalitära regimen Kina på köpet. Vedervärdigt. För min egen del är det alltså nog nu. NOG. Det blir inga mer Star Wars-filmer, inga mer MCU-filmer, inga mer Pixar-filmer, inga mer sk Disney-klassiker, inga mer Disney-filmer för mig helt enkelt. Jag tänker inte stödja Disney med en enda spänn till hädanefter. Och med tanke på hur lågt deras produktioner har sjunkit i kvalité det senaste halva årtiondet så kommer jag inte missa mycket. Black Widow ser i och för sig inte så dum ut men det är för lite, för sent. Den filmen borde ha kommit ut för flera år sedan och innan Captain Cheese.


Okej, allt annat åsido var det här rent visuellt ganska coolt i alla fall.


Vet ni vad jag ser fram emot att skriva om i skrivande stund? Min nya gamla Bad Egg som jag köpte på mig tidigare i år. Jag skulle ju göra en grej av att öppna den ur förpackningen så vet ni vad? Jag tänker göra det med. Nu. Eller "nu" nu. Nu som i att så snart jag är klar med detta fast jag lägger upp båda sakerna samtidigt. För dagarna då en ny Star Wars-film på bio var det enda som spelade någon roll är liksom förbi. Disney och Lucasfilm med Kathleen Kennedy i spetsen har ju bara sig själva att skylla. I dryga två års tid avfärdade man tvärt alla med legitim kritik mot Rian Johnsons skitfilm och spred vad som praktiskt taget är förtal om folk som vågade vara av en annan åsikt än den för närvarande mest "politiskt korrekta" och nu när det förmodligen har börjat kännas i plånboken så backar man? För make no mistake, det är precis vad man gör med denna film. Man gör om och försöker göra rätt, det som man uppenbarligen själva är väl medvetna om gjordes helt jävla tokfel med Last Jedi. Bit för bit. Episod IX, och nej; jag tänker inte kalla den för vad jag anser vara en av de sämsta tänkbara undertitlarna de kunde kommit på, ska mao inte bara vara den avrundande delen i en trilogi och en film i sin egen rätt men därtill en "do-over" av Last Jedi. Sådant som hände i The Last Jedi låter den här delen oss veta att; nej, så borde det inte vara och så ska det heller inte vara längre. Wow. Och oftast händer detta med blott en sk "throwaway line" dvs en lös bit av dialog. Folk som försvarade Last Jedi hävde för det mesta ur sig att den filmen "subverted expectations" och denna dumma lilla fras, dessa två ord, blev som en slags mantra för filmen. Tyckte man inte om den var man i värsta fall en kvinnohatade rasist eller i bästa fall för dum för att uppskatta hur Rian Johnson inte följde upp den förra filmen. "Subverting expectations" betyder att störta eller omkullkasta förväntningar. Det är helt enkelt motsatsen till att infria förväntningar. Att göra det oväntade. Vilket såklart inte innebär att det man gör istället är bra i sig! Jag kunde t ex, istället för en av bilderna från filmen till den här texten, ha med en bild på en erigerad manspenis här på sidan. Det hade sannerligen varit något tvärt emot vad ni som läser detta förväntar er eller hur? Det vore mao i allra högsta grad subversivt. Men inte fan innebär det automatiskt något briljant! Att göra något otippat bara för sakens skull är ju just det. Konst för konstens skull. Dvs ytligt som fan egentligen.

Åh, ja, just det. Spoilers. Som vanligt blir det här en spoiler-fylld text. Kom jag på nu. Det borde jag ha nämnt i första stycket redan men fuck it. Jag bryr mig inte. Inte heller bryr jag mig om att denna reflektion borde ha kommit lite senare egentligen. För när jag 2015-2017 skrev om The Force Awakens, Rogue One samt Last Jedi så dröjde jag till slutet på månaden, dryga två veckor efter premiärerna, med att lägga upp mina egna perspektiv om dessa. Just för att ge alla "vanliga" eller "casual" Star Wars-fans, eller bara filmfans, relativt gott om tid att själva hinna se filmerna innan. Men då traditioner tydligen betydde så lite för Lucasfilm-folket att Rian Johnson kunde komma undan med "låt det förflutna dö, döda det om du måste" så bryr jag mig heller inte längre. Jo, förresten! Även denna bit av skitsnack försöker man nu ta avstånd ifrån. För två år sedan hette det då "låt det förflutna dö" men nu heter det minsann något i stil med "Vi ska inte låta det som våra mödrar och fäder stod för gå under!"... Jaha, ja, så NU är det förflutna något värt att bevara alltså? Nu när ni inte lyckades sälja den nya skiten till en ny generation konsumenter så kommer ni krypande tillbaka till korset till alla äldre fans? Fuck off. Jag lät mig bländas innan. The Force Awakens såg ju så bra ut. Den håller dock inte lika bra vid upprepande tittningar kan jag nu tala om. Jag tycker fortfarande att det är en bra film men inte riktigt lika bra som då jag skrev om den här på sidan och hade jag betygsatt den nu så hade jag dragit av en halv poäng. Så tre och en halv nya stormtrooper-hjälmar av totalt fem möjliga hade det blivit såhär i efterhand. Last Jedi var jag faktiskt också för snäll mot och den gav jag bara två av fem redan då det begav sig! Nu hade det blivit blott ett och ett halvt exemplar av en viss hutlöst uppenbar produktplacering av totalt fem möjliga. Det är den sämsta Star Wars-filmen som någonsin gjorts. Vilket alltså innebär att den här filmen åtminstone inte är lika dålig. Men... Det säger liksom ingenting. Att episod IX är bättre än en film som jag vid närmare eftertanke inte hade gett mer än ett och ett halvt poäng av totalt fem. Jippi? Hurra? Now THIS is podracing?


"Wheeere's Lando?"


Bah... Åååh, boy... Okej, vad fan, det här blir ganska ofiltrerat som ni kanske själva märker. Just för att jag inte bryr mig längre. Det började så lovande men nu är smekmånaden över och Disneys tagning på Star Wars har slutligen visat sitt rätta jag. Likt kejsaren själv i slutet på episod III. Disney var inte räddarna i nöden. Disney visade sig istället vara den mörka sidan. Förlåt farbror George. Jag var inte helt rättvis gentemot dig... För tillskillnad från slipsarna på Disney och den glorifierade gamla sekreteraren Kathy så hade du åtminstone en kreativ vision. Vad vi nu har fått istället... Det är kaos. Det går inte ihop. Det är inget bra. Som en trilogi betraktad funkar inte de här tre filmerna ihop med varandra. De hänger inte alls samman. Ettan bygger, tvåan river ner och trean försöker desperat återuppbygga det som tvåan rev ner för att sedan ändå hinna bygga vidare och få färdigt något på under två och en halv timme, dvs kortare tid än den förra filmen. Alltså... Det funkar bara inte. Och som en film i sig funkar den här delen heller inte så bra. Vilket, för att vara rättvis, är just för att den större delen av speltiden går åt till att försöka fixa misstagen från förra filmen snarare än att låta den här filmen göra sin egen grej. Damage control. Det är vad den här filmen är och borde kallas också. Star Wars Episode IX: Damage Control. Det var verkligen ingen tacksam uppgift som föll på JJ... Och han har redan fått sin beskärda del av oförtjänt kritik för att The Force Awakens kändes så mycket som A New Hope. Som om det verkligen var han som kunde göra avgörande beslut för detta. Klart som fan att det var precis vad Disney och Lucasfilm ville ha gjort efter hur prequeel-filmerna mottogs. En nostalgiladdad tripp tillbaka till den första filmen i serien, episod IV, som spelade det säkert snarare än tog ut svängarna. Klart som fan att det var vad man ville ha. Så skyll inte på JJ för det om det nu är ens största problem med episod VII. Skyll på Disney och Lucasfilm och Kathleen Kennedy. Med tanke på vad han alldeles säkert hade för arbetsuppgift vad gäller episod VII fick JJ ändå till det med den filmen. Dessvärre får han inte riktigt till det med denna. Man skulle nog behöva dela upp denna i två delar, episod IX del I och episod IX del II alltså, för att kanske få till det. Så mycket strulade The Last Jedi till allting.

Okej, så vad handlar då denna om egentligen? Suck. Kejsaren är såklart tillbaka. Och nej, detta var inte planen från första början. Det är bara tomt PR-snack och ren förbannad lögn. Planen från början var att Snoke skulle avslöjas vara Darth Plagueis, dvs Palpatines gamla sith-läromästare. Detta råkade någon av skådisarna avslöja i en intervju. Och att JJ planerade att ha med kejsaren från början av denna trilogi motsägs av självaste Ian McDiarmid som spelar kejsaren som i en intervju från nu i december i år avslöjade att han fick erbjudandet att återvända till rollen först för ett år sedan, dvs 2018. Arbetet med The Force Awakens började redan någon gång mellan oktober 2012 och januari 2013, dvs dryga sex år tidigare. Så... Nej. NEJ. Planen var aldrig att kejsaren skulle komma tillbaka från de döda 36 år efter hans uppenbara död i Return of the Jedi. Planen var att Snoke skulle vara "the big bad" men honom lät Kathleen Kennedy rundhuvet Johnson kapa mitt itu och döda på fläcken för en sekund av "oj, det trodde jag inte skulle hända" i den förra filmen. Så utan någon annan att fylla den rollen grävde man alltså fram den gamle kejsaren igen. Och det är precis det här jag menar. Ja, detta suger MEN det är ju inte direkt JJs fel att det nu blev så här. Det är Johnson som ställde till det för att han ville göra "sin egen" film och inte brydde sig ett skit varken om vad som kom före eller om vad som skulle komma efter. Och varför lät då Lucasfilms högsta direktör Kathleen Kennedy den idioten hållas? Jo, för att han, enligt hennes egen utsago, fick henne att känna sig bekväm. Han fick henne att känna sig bekväm. VAD I HELVETE?! Vad fan ska DET betyda egentligen?! Vadå, slickade han hennes fitta eller?! Way to go Kathy att bekräfta föreställningen att kvinnor går på känsla och inte tänker med skallen. Och var det DET som JJ inte var villig att göra måtro? Och Colin Trevorrow? Och Phil Lord och Christopher Miller? Och David Benioff and D.B. Weiss? Och säkert minst någon mer som jag inte kommer ihåg just nu? Alla de som Kathleen Kennedy tydligen inte kommer överens med och som oftast får gå eller själva säger upp sig alltså. Av alla regissörer som Kathleen Kennedy haft samröre med sedan George Lucas lät henne ta över för honom var det alltså bara Rian Johnson som hon kände sig bekväm med och hade förtroende för... Åh, wow. Snacka om bristande omdömesförmåga alltså.


En ljussabelduell i en Star Wars-film. Något som borde ha varit självklart i varje proper
episod men som såklart saknades i The Last Jedi. Men det är för lite, för sent för det nu.


Ööh... Var var jag egentligen? Vad filmen handlar om? Ja, just det. Kejsaren är tillbaka. Och det är ingen "stor grej" som händer i slutet av filmen eller mot slutet av filmen eller i mitten av filmen eller något sådant. Nej, han "återvänder" redan i förtexterna... Ja, "episkt" eller hur? Sedan är han med på bild under de första typ fem minuterna av filmen. Han bara är där. Så som om inget hade hänt. Som om han inte hade fallit och fucking exploderat i slutet av episod VI ombord på Dödsstjärnan som då i sin tur sprängdes till atomer den också. Här är dock stora delar av den gamla rymdstationen fortfarande intakt. Inklusive kejsarens gamla tronsal. Hur? HUR? Just detta får man ingen som helst förklaring till. Och förklaringen till att kejsaren inte är död här? Öh, något i stil med "gammal sith-kunskap och klonande". Bara en random throwaway line under filmen. Hur som helst, så kejsaren är tillbaka och... Öh, han har tydligen låtit bygga en hel flotta med nya Imperial Star Destroyers som nu utrustats med varsin egen planetsprängande Dödsstjärnekanon vilket ju låter som fucking fan fiction märker jag nu när jag själv sätter ord på skiten... Åh, jösses. Våra hjältar i form av Rey, Poe och Finn, plus gamle Chewbacca med på ett hörn, åker på vad som blir till en fetch quest - hitta en pryl på den planeten för att sedan hitta en annan pryl på en annan planet med en till planet däremellan - för att till slut hitta kejsarens hemliga planet och döda honom. Igen. Alltså, vad fan är det här? Ett TV-spel från 90-talet? Jag skämtar inte. Först ska de hitta en dolk. Ja, en dolk. På den finns en gammal inskription som C3PO kan översätta men inte får lov att säga högt rakt ut. Av någon bullshit-anledning. Bara för att de då ska hitta någon på en annan planet som känner någon som kan kortsluta skallen på 3PO och få fram översättningen så att de sedan kan åka till en tredje planet där de med hjälp av den där dolken från Sagan om ringen hittar var någonstans i en inte längre helt sprängd störtad del av gamla Dödsstjärnan kan hitta en magisk kompass som likt i ett Zelda-spel visar vart sista bossen är. Vilket alltså är på ytterligare en annan planet. Nästan hela denna film känns väldigt uppstyckad. Det är inget bra flyt alls från scen till scen utan hela händelseförloppet liksom "hackar" fram.

En av rebellerna undrar varför de inte bara kan göra så som vice amiral Lila Hår gjorde i förra filmen när hon rammade en stjärnkryssare och slog ut en stor del av fiendens rymdflotta samtidigt genom att bara åka rakt in i dem i ljusfart. Ja, Rian Johnson... Varför kan de inte bara göra exakt detta nu igen? Med denna "taktik" borde ju varje rymdstrid vara busenkel. Har fienden en rymdstation stor som en måne? Inga problem, bara ramma den med ett skepp i ljusfart. Seger! Och såklart är ju detta ytterligare ett problem från Last Jedi som här måste lagas. Så nej. Med ännu en trowaway line konstateras det rakt ut att det är inte så enkelt utan att det som vice amiral Lila Hår gjorde i förra filmen var typ en freak accident. Att oddsen för att lyckas upprepa det hon gjorde är typ en på miljonen. Och när vi ändå är inne på throwaway lines som endast är med för att försöka ställa till rätta det Rian Johnson gjorde fel i The Last Jedi... Ni vet när Luke nonchalant slängde bort sin gamla ljussabel i början på den filmen..? Tja, här slänger Rey bort ljussabeln varpå Lukes kraftspöke dyker upp, fångar sabeln och säger åt henne att en jedis vapen ska behandlas med mer respekt än så. Åh, vilken härlig pik mot Johnson där! Och när Rey sedan ifrågasätter Luke och drar upp hur kass han var i den förra filmen svarar han bara att det var fel av honom... Och han säger det med ett leende. Eller mer som med ett hånflin riktat rakt mot Rian Johnson. Rose är med igen men likt med Jar Jar Binks i episoderna II och III är hennes roll märkbart mycket mindre här. Hon hade kunnat vara vem som helst av de random rebellerna. Jag tror hon får ungefär lika mycket skärmtid och dialog som Porkins i de gamla filmerna. Sedan kommer vi till Carrie Fisher. Som tyvärr inte längre är med oss här på denna jord. Och som jag anser kunde ha fått ett värdigt avslut om den egenkäre klåparen Johnson var villig att klippa om sin film så att hon inte kom tillbaka från den där scenen där hon flöt ut i den iskalla rymden... Men nej, såklart tänkte han bara på sig själv och lät henne flyga tillbaka ā la Mary Poppins, vilket bara förstörde stämningen i hela den scenen för övrigt, och sedan ha henne kvar i livet när filmen slutade fastän hon uppenbarligen inte kunde vara med längre i verkligheten för inspelningen av den här filmen. Så vad de gjorde nu var att ta tidigare bortklippta scener som man hade spelat in för The Force Awakens, inte The Last Jedi ens utan filmen dessförinnan alltså, och klistra in dem i den här filmen. Och det märks alltså... Det märks att de klippt ut henne från ett ställe och bara klistrat in henne här och att alla andra liksom skådespelar runt omkring hennes repliker. Det är inte så fruktansvärt illa visserligen... Men det är inte så bra heller. Det är som när Phoebe spelade mot sig själv som skulle föreställa hennes tvillingsyster på Vänner... Att man bara märker på vissa val av kameravinklar som visar personen i fråga snett bakifrån så att man inte ser ansiktet medan den andra skådisen pratar med denna att de "fuskar" liksom. Men det värsta av allt är att Leia bara dör sedan. Till synes utan anledning. Hon liksom... Orkar bara inte leva längre utan lägger sig ner och dör. Det känns så fjuttigt, så... Respektlöst.


Trailern lurade oss att det här skulle vara en enormt hjärtskärande scen.
Så var dock inte fallet. Total fakeout är det. Men C3PO ser åtminstone bra ut.


Och ja, just det. Reys föräldrar var inga viktiga? Minns ni den lilla biten av icke-infriande förväntningar från den förra filmen? Självklart var tanken egentligen att hon skulle avslöjas vara en Skywalker, antigen dotter till Luke eller Leia. Med tanke på hur många tårfyllda kramar som ägde rum mellan henne och Leia så tänker jag att det senare alternativet nog var det mest troliga. Men såklart ville egoisten Rian Johnson göra sin egen grej bara för sakens skull och pajade de planerna till förmån för att hon inte alls har något särskilt släktband bla bla bla. Jo, eller hur? Här avslöjar de nämligen att hon är självaste kejsarens barnbarn vilket typ ska förklara hur det kommer sig att hon är så kraftfull utan att vara en sk Mary Sue-karaktär; för att hon har hans kraft inom sig. Ytterligare något som motsäger Rian Johnsons tagning. Men fan, det funkar ju bara dåligt det här. Daisy Ridley var bara 23 år när The Force Awakens kom ut... Och i rollen som Rey ser hon också ut att vara i just 20årsåldern. Samtidigt hade ju Luke och Leia och Han och Lando åldrats "in real time" mellan den ursprungliga trilogin och denna... Så det ska alltså vara som så att det har gått någonstans mellan 30-40 år från det att kejsaren egentligen dog till att han nu inte gjorde det enligt Disney... Så... När exakt skulle den till synes skröplige gamle kejsaren ha knullat fram en son som i sin tur skulle ha hunnit bli vuxen och själv få barn? Så som filmen är upplagd verkar det vara något som ska ha hänt innan kejsarens "förmodade" död 30-40 år bakåt i tiden. Men då stämmer inte åldern på Rey för då borde hon själv vara 30-40 år. Minst. Vilket hon UPPENBARLIGEN inte är. Att nu låtsas som att kejsaren är hennes farfar är ju bara en nödlösning. Låt oss vara ärliga, det är vad det är. Och därför går det inte ihop med hur gammal hon ser ut att vara eller varför Leia var så kramig och ovanligt intim med henne eller varför Anakins tillika Lukes ljussabel "kallade" till henne i den förförra filmen. Det var ju meningen att hon skulle visa sig tillhöra Skywalker-släkten innan Rian Johnson lade sig i. Vet ni vad, Johnson är som "den där" killen. När man är ett gäng som ska skriva en sådan där berättelse där en börjar att skriva ett stycke och nästa person fortsätter direkt efter och sedan nästa person igen osv. Det finns alltid en snubbe som pajar det för alla andra. Om Kalle börjar skriva på säg en zombie-story som utspelar sig i en stad dagtid då en grupp överlevande flyr in i ett köpcentrum, Lisa fortsätter med att de bunkrar in sig och att det blir natt och med att presentera alla karaktärerna mer ingående, Helge fortsätter med vad som händer nästa dag och dagarna därefter och att folket kanske planerar att smita vidare och så kommer Rian som skriver något i stil med "men efter en vecka så dog alla zombier av sig själva och allting i hela världen återgick till det normala" varpå berättelsen cirkulerar tillbaka till Kalle. Jävla Rian alltså.

Så som Rian Johnson hanterade den direkt föregående episoden i sagan fanns det liksom ingenstans för storyn att fortsätta på ett naturligt sätt vidare in i episod IX. Han förstörde hela den nya trilogin alltså. Och Kathleen Kennedy lät honom göra det, för att han fick henne att känna sig bekväm... Och den där story-gruppen då, vars JOBB det är att se till att storyn faktiskt hänger samman mellan filmerna? Tja, de var tydligen alldeles för upptagna med att bara bestå av kvinnor för att faktiskt göra sitt jobb. På riktigt. Om Kathleen Kennedy själv inte är kreativ nog för att begripa när något inte fungerar rent storymässigt, vilket hon har bevisat att hon inte är förresten men det behöver ju inte innebära att hon är en dålig övergripande ledare, då borde ju denna omtalade story-grupp träda in och få henne att fatta det. För det är väl DET de är till för?! Kennedy kanske har ett bra sinne för affärer men ingen naturlig begåvning vad gäller den kreativa delen men då borde hon väl omringa sig själv med den sortens personer som kompenserar henne för detta? Men antigen gjorde hon inte det och hela denna story-grupp bestående av bara kvinnor var inget mer än ett jävla PR-jippo eller så var det också kompetenta individer i gruppen som försökte få Kennedy att fatta men hon valde att ignorera dem eftersom Rian Johnson fick henne att känna sig så bekväm. Alltså... Vilket jävla fiasko.

The Knights of Ren är tillbaka i den här filmen. Det ges ingen som helst förklaring varför de ej var med i den förra efter att man teasat om dem i den förförra. Men här är de med. Korta stunder åt gången. Vad jag hade förstått var de väl Lukes lärljungar de också, som valde att följa Ben som blev Kylo? Men borde de inte också vara tränade som jedis i så fall? Med ljussablar och sånt? Och vara om inte fullfjädrade sith-lorder så åtminstone någonting mellan jedis och siths? Här slåss de bara med... Jag vet i fan, vanliga yxor och sånt. Och inte ett ord yttrar någon av dem. Är det inte meningen att de ska vara bundisar med Kylo? Inte ett ord utväxlar han med dem. Nada, zip, zilch. Det fanns väl ingen tid över för det. Av någon anledning vänder de sig mot Kylo i slutet av filmen och han slåss mot dem och dödar dem alla. Bara sådär. Av någon anledning vänder sig hela "First Order" som Kylo faktiskt suveränt styr över när filmen börjar emot honom och bara börjar följa den gamla kejsaren som de för övrigt inte ens kan veta är vem han säger sig vara. Tänk vad ballt det vore om Kylo med sina egna stormtroopers och Star Destroyers började rymdkriga mot Palpatines styrkor, som han bara har av någon anledning? Om det blev typ inbördeskrig mellan de båda delarna av vad som blev kvar at det gamla rymddimperiet alltså. Med rebellerna fångade i mitten. Den filmen hade jag mycket hellre velat se i alla fall. Det hade också varit betydligt mer intressant om Rey faktiskt gick över till den mörka sidan medan Kylo å andra sidan något motvilligt fick ta över spillrorna av sin mammas motståndsarmé. Men nej. En kvinna i skurkrollen? Det här är väl inte 2003 heller? Sånt går ju inte för sig numera. Nu för tiden ska ju t o m den onda fén Maleficent som sedan 50-talet varit den mest härligt hänsynslösa storskurken av dem alla ur alla Disney-klassiker "egentligen" vara en missförstådd hjältinna. Okeeej...


Snark. Oj, är filmen slut snart? Bra. Hela kejsarens plan
för Kylo och/eller Rey makes no fucking sense förresten...


Det är idiotiska tider vi lever i. Men det verkar åtminstone som att trenden är på väg att börja skifta. Folk röstar med plånböckerna och det går tydligen inte så bra för Star Wars som varumärke just nu. Tänka sig. Att leksugna grabbar knappast önskar sig en Rose eller vice amiral Lila Hår som actionfigur och leksugna tjejer knappast önskar sig Star Wars-figurer överhuvudtaget. Att de båda målgrupperna för det första verkligen är två olika målgrupper och för det andra faktiskt har olika intressen rent generellt. Huh. Tösen min har aldrig gillat Star Wars förresten. Detta trots att jag försökt få henne ombord. Men nej. Hon gillar Pokémon, hon gillar Zelda, som liten gillade hon Batman, Turtles och Transformers också men inte Star Wars. Det är något som helt enkelt inte klickar. Grabben min däremot, fan, rymdskepp, laserpistoler och ljussablar, han var såld direkt. Mest så på LEGO-Star Wars visserligen, och då snackar vi de animerade TV-serierna, TV-spelen och själva Lego-seten och minifigurerna och tidningarna med minifigurer och hela grejen, men ändå. Tösen gillade ju Lego hon med när hon var mindre. Men då var det vanliga Stad eller Lego Friends som gällde. Inte Star Wars. Nu menar jag inte att Star Wars är bara en grabbgrej. Nej. Jag känner kvinnor som gillar Star Wars. Min dotter har kompisar som gillar Star Wars. Tjejkompisar alltså. Min egen mamma gillar också Star Wars. Det var t o m hon som fick mig att fatta att Star Wars är en upplevelse som lämpar sig bäst att se på bio. När de första specialversionerna av den första trilogin gick på bio 1997 i samband med Star Wars 20årsjubileum hade jag nämligen inget intresse att se någon av filmerna på bio för att vadå, tänkte jag. Jag hade ju redan sett dem alla på TV. Men då förklarade hon minsann för mig och förmådde mig att gå och se Return of the Jedi på stora duken och då fattade jag exakt vad hon menade. Men den generella målgruppen för Star Wars är trots allt inte flickor som vill leka med rymdprinsessdockor utan det är grabbar som vill leka rymdkrig. Så är det bara. Och just detta tycks övergå Kathleen Kennedys förstånd. Hon har sagt rakt ut att hon vill förändra Star Wars till något som tilltalar henne. Och det närmaste hon har kommit är visst The Last Jedi, som hon blev så stormförtjust över att hon lovade Rian Johnson att han skulle få göra en helt egen trilogi nya Star Wars-filmer innan Last Jedi ens hade kommit upp på biograferna. Hon blev alltså som mest nöjd med något som blev som mest avskytt av en stor del vanliga tittare. Något som splittrade fanbasen och förstörde hela denna trilogi filmer.

Oj, vad mycket jag har skrivit redan. Dags att börja avrunda. Helt fokuserat var detta perspektiv kanske inte men det passar ju bara bra då den här filmen också är all over the place så att säga. Lando är ju med igen. Han har bara en mycket liten biroll dock. Hans roll här är mindre än Leias i The Force Awakens. Några nya karaktärer finns här med. En ny droid som ser ut som en lampskärm på hjul. Och en ny brud, som jag kallar hon med tuttarna och hjälmen då det är dessa två attribut som man mest lägger märke till. Och så en till tjej, en mörkhyad brud med stökig rasta-afro som rider på rymdhästar och skjuter med rymdpilbåge. Och hon är också en stormtrooper som deserterat. Hon och en massa annat folk som får typ 0,1% skärmtid. Så grejen som gjorde Finn så speciell i The Force Awakens var visst inte så speciellt. Han var visst inte så unik trots allt. Okej. Rey och Kylo delar en kyss. Och det verkar bara vara för att smöra för den delen av publiken som vill läsa erotiska fanfics om dem. Och i slutet av filmen när alla är glada över att ha vunnit kriget, för såklart att det är så allt slutar, så kysser kvinnan med den långa näsan från The Last Jedi en annan kvinna passionerat. Och det verkar i sin tur bara vara för att smöra för en viss annan liten del av publiken. Själv rullade jag bara med ögonen. För om de verkligen hade velat gå i den här riktningen, varför inte introducera andra kön än de vi har på planeten Jorden? En galax fylld med utomjordiskt liv och det råkar bara vara hanar och honor bland alla livsformer? Inget annat? Inget mer utöver de båda könen? Inga könslösa utomjordingar heller? En kvinnlig sith har vi för övrigt heller inte sett i de ordinarie filmerna så det var ju ännu ett missat tillfälle. Om inte Rey själv så hade ju en av da Knights of Ren kunnat vara brud och så hade man kunnat utrusta dem alla med diverse ljussabelvapen men nej, minsann. För det vore väl för originellt eller något.

Jag vill inte hata på den här filmen för mycket. Och jag hoppades faktiskt att den skulle vara bättre. Några föreställningar om att den skulle vara en fyra- av fempoängare efter missödet som var The Last Jedi hade jag inte men jag trodde... Tre av fem kanske? Eller två och en halv av fem åtminstone? Men icke. Jag kan inte med gott samvete sätta ett högre betyg än blott två av fem för det här lapptäcket till film. Episod IX är trots allt bättre än The Last Jedi... Men det är mest för att denna inte bespottar och trampar på dess eget rika arv utan tvärtom visar fingret åt just Rian Johnson och The Last Jedi. Sedan har vi några häftiga scener och John Williams fina musik som lyfter delar av filmen. Och Chewbacca har en lite större roll här än sist. Och vi får se Rey träna på riktigt den här gången. Och hon är inte helt felfri längre. Och Kylo låter lappa ihop sin hjälm. En metafor för hela filmen. Men på det stora hela är det återigen för lite, för sent.



Betyg: Två stjärnor av fem möjliga. Whatever liksom... Nej, jag bryr mig inte ens
tillräckligt för att hitta på något fyndigare än vanliga stjärnor till betygskalan.

- - - - - - - - - - - - - - - -
| Förstasidan |

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
Frispel
För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
|- 4 Biojokrar x 4 Åsikter
|- Doctor Who serie 1-10
|- Godzilla fyller 55 år
|- Mina manga-memoarer
|- Min egen animé-odyssé
|- Min manimé-uppföljning
|- POPKORN-resumé
|- Prequel-trilogin...
|- Rogue One ...
|- Star Wars Episode IV
|- Star Wars Episode V
|- Star Wars Episode VI
|- Star Wars Episode VII
|- Star Wars Episode VIII
|- Star Wars Episode IX
|- TMN... Turtles! (del 1)
|- TMN... Turtles! (del 2)
|- Vi i Tokyo: 1:a intrycken
|- Vi i Tokyo: Andra intryck
|
Plockat ur filmhyllan

PS-bloggen

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.