Den 4:e maj. Som i "May the fourth" i sin tur typ som i "May the force". En lustig liten ordlek som med åren har blivit i det närmaste en riktig högtid som i att dagen verkligen uppmärksammas och firas över hela världen. Låter det bekant? För ett år sedan ville jag, som redan nämnt, få upp något dagen till ära här på POPKORN. Detta något var en återblick på hela prequel-trilogin. Ja, efter att jag hade gått igenom episoderna IV-VIII och Rogue One någonstans däremellan tänkte jag att det var väl lika bra att bara plöja rakt igenom I-III med och ha täckt hela filmserien. Men så påpekade någon för mig att det vore ju mer passande att vänta med detta till nu, år 2019. För i år är det ju trots allt hela 20 år sedan Star Wars episod I hade premiär på biografen. Så jag la undan min prequel-återblick till, ja, nu. Och här är vi nu... Ett år senare. Från början vanföreställde jag mig förresten att det skulle funka bra att trycka ihop allt på en enda sida men nä... Det blev faktiskt för mycket så
episod II och episod III får varsin egen sida men jag lägger alltså ändå upp allt nu på samma gång! För så var trots allt tanken och jag hade ju redan all text färdig. De följande två episoderna hittar ni till antigen genom direktlänkarna i detta stycke eller i menyn till höger eller längst ner på den här sidan. Glad Star Wars-dag allihopa!
Okej, då kör vi. Episod I. Det mörka hotet. Från tiden då undertitlarna ännu översattes till svenska fastän det inte längre hette "Stjärnornas krig" i Sverige utan just Star Wars. En sådan där lagom dum grej i sammanhanget kan tyckas. Bestäm er liksom. Antigen eller. Antigen heter det "Star Wars Episode I: The Phantom Menace" eller "Stjärnornas krig episod I: Det mörka hotet" men nej, minsann. "Star Wars episod I: Det mörka hotet" blev det alltså. Nåja. Öppningstexten börjar rulla och jag minns premiärnatten 1999 då hela biosalongen började jubla... Och kan inte undgå att känna mig lite gammal. Detta var för drygt 20 år sedan allså. Folk har hunnit göka och föda fram helt nya människor som i sin tur har hunnit bli vuxna sedan dess. Det finns alltså vuxna människor idag som inte ens var påtänkta när jag och kompisarna först såg den här filmen och här sitter man nu och tycker att det känns som om inte direkt igår så i alla fall typ förra veckan. Jösses, jag minns ju när Star Wars firade 20 år med specialversionerna 1997 och nu är det mer än ytterligare 20 år senare. Shit alltså. Vart fan tog all denna tid vägen egentligen? Jag har t ex fortfarande "inte hunnit" med att spela igenom Chrono Cross för bövelen. Till PSX. Jag fick slut på lediga block på alla mina minneskort nämligen och ville inte behöva radera något så jag lade liret på is bara tills jag skaffade ett till nytt kort. Det var planen i alla fall. År 2000.
Okej, var var vi nu? Tappa tråden i första stycket redan, gosse, vart är mitt kaffe nu igen? Öh... Aha! Öppningstexten börjar. Okej, vad har vi för bakgrundsstory till det här egentligen? Beskattning av handelsvägar. Kongressen för ändlösa diskussioner. Bla, bla, bla. Inte den mest spännande av alla öppningstexter direkt. Kanske därför jag börjar sväva ut och tänka på annat... Men låt gå. Någonstans måste man ju börja. Några Stormtroopers eller dylika återfinns inte här. Det är faktiskt den enda episoden i sagan utan dem. Istället får vi handelfederationens stiffa Battle Droids och deras "roliga" robotröster. Mest så hör man deras "Roger, roger" och "Uh-oh". Fick faktiskt kolla upp på internät hur det sistnämnda stavas egentligen. Så nu vet ni det. Hur som helst är det rätt coolt att se två jedi-riddare i action samtidigt. Detta var första gången man såg något sådant. Och nog är det en mäktig syn då de utan större besvär plöjer rätt igenom fiendestyrkorna och inget tycks kunna stoppa deras framfart. "Where are those droidekas?!"
Överlag ser väl filmen okej ut men på sina ställen märks det tydligt att CGI:n inte har åldrats väl. Ibland ser det lite väl stelt och sterilt ut helt enkelt. Är det någon som praktiskt taget inte visste att rymdsenatorn, sedermera kanslern, Palpatine skulle visa sig bli kejsaren måtro? Ian McDiarmid spelade rollen redan 1983 i Jedins återkomst så fastän det aldrig direkt framgår i filmen utan tvärtom, att de faktiskt på allvar står fast vid "hemligheten" så var det ju ändå självklart för alla utifrån. Dialogen liksom klippningen klaffar inte alltid riktigt. En del dialoger känns bara malplacerade, typ random one-liners out of place liksom, medan andra låter bara inte vettiga. I scenen när Qui-Gon argumenterar för att drottningen och co ska fly planeten och en av hennes rådgivare, som ser ut som tomten typ, lägger sig i... Ja, vad vill tomten ha sagt egentligen? Det verkar som om han lägger sig i samtalet bara för sakens skull. Först säger han emot Qui-Gon bara för att direkt efter närmast säga emot sig själv. Qui-Gon är liksom helt "Vi måste åka nu, de vill förgöra drottningen!" och tomten bara "Det vågar de aldrig!" bara för att direkt efter uttrycka hur brådskande det är att de kommer iväg. Men hallå där tomten, du sa ju själv alldeles nyss att de aldrig skulle våga döda drottningen så varför tycker du samtidigt att det är så brådskande för henne att komma iväg? Det går inte ihop! Sedan när de ser ett gäng piloter som hålls fångade av några Battle Droids så säger Obi-Wan att han ska "ta hand om det" och direkt därpå är det Qui-Gon som går fram till fiendedroiderna. WTF? Dialogen haltar alltså och stämmer inte alltid alls överens med vad som faktiskt händer. Men John Williams är i alla fall på topp här... Tänkte jag då fucking Jar Jar Binks i egen hög person kom in i bilden, just när jag började uppskatta filmen. Humorn med Jar Jar landar helt enkelt inte. Om typen bara höll käften skulle filmen ha varit så mycket bättre. Qui-Gon verkar förresten vara uttråkad mest hela tiden. Det är inget som jag någonsin lagt märke till tidigare men nu störde det mig allt.
- Podracing-portionen av filmen är en stor sådan och en stor del av den syns i sin tur ur förstapersonsperspektiv vilket verkligen känns som reklam för videospelen mer än något annat -
Ännu icke-kejsaren vill ha ett fördrag signerat. Gäsp. Och varför uppstår sedan sådan förvåning över att astrodroiderna gjorde sitt jobb? Varför ska R2 lovordas? Den gjorde ju bara exakt vad den var byggd att göra... Och varför beordrar drottningens lockbete den riktiga drottningen att rengöra R2 efteråt? Är det skitgörat verkligen något som den riktiga drottningen vill behöva sitta och slita med eller tog sig hennes lockbete friheten att kungligt jävlas med den overkligt unga regenten? Och varför tycker Padme att det är roligt när Jar Jar uttrycker sin oro och säger rakt ut att han börjar bli mycket, mycket rädd? Där sitter hon och flinar brett åt detta. Och varför tar Qui-Gon R2 och Jar Jar med sig ut i fält? Istället för typ vilka andra två som helst från skeppet, förslagsvis några tränade soldater för uppbackning? Jar Jar hamnar i trubbel typ konstant. VARFÖR TOG QUI-GON MED HONOM UT?! Många frågor alltså.
Watto!! Min favoritkaraktär gör entré. Vilket genast gör mig lite gladare. Lillskiten Anakin är en pilot minsann. Jo, tjena. Natalie Portman är en mycket bättre skådis nu än vad hon var då på 90-talet. Tösen var ju inte ens 18 år fyllda när filmen hade premiär och blott 16-17 medan man spelade in och inte hade hon många års erfarenhet heller så... Det förklarar väl varför Padme ler dumt mest hela tiden. Scenen där "da jedi mind trick" ej fungerar fungerar förresten inte om man verkligen ska se filmerna i kronologisk ordning, dvs episod I, II, III, IV osv då episod IV etablerar hela grejen som en grej. Det är just sådana saker som gör att man märker, de daterade effekterna o.d åsido, att episod IV sannerligen är den första delen "på riktigt" så att säga... Och varför, på tal om inget, kan inte Qui-Gon köpa reservdelarna de behöver av någon annan än Watto nu igen? Är det meningen att vi ska tro att det bara var en enorm tillfällighet att den första skrothandlaren som de stötte på bara råkar vara den enda i trakten med just de delarna de behöver? Och nej, jag köper inte att det var "kraftens vilja" eller något liknande skitsnack... För som han, Han själv sade i episod VII innan hela sagan tog en störtdykning som heta duga; "That's not how the force works." Också, Anakins "Jippi!". Argh.
"Sandstormar är väldigt, väldigt farliga" säger lille Anakin. Intresseklubben antecknar. För att vara slavar tycks Anakin och hans mamma ha det rätt gott ställt. De är inte direkt fast utan har en egen bostad, fullt med prylar och tillräckligt med mat där hemma för att kunna bjuda Qui-Gon, Padme och Jar Jar på middag. Watto måste vara den mest generösa slavägaren i galaxen. Anakin har ju t o m haft tillräckligt med grejer och fri tid att bygga C3PO som typ ett hobbyprojekt. Något slaveri i ordets rätta bemärkelse kan jag då inte se, är allt jag säger. Snarare verkar det som att Ani och hans mamma jobbar för Watto i utbyte mot materiell ersättning. Okej, barnarbetskraft är väl heller inte det snällaste som finns men rent slaveri är det då inte. Mer som att de är "fast" där i den bemärkelsen att de inte kan sluta jobbet pga bindande kontrakt men så råkar det faktiskt vara ute i verkliga livet också. Jag skulle t ex inte bara kunna sluta mitt ordinarie jobb mitt i en termin bara sådär om jag kände för det. Nu är det såklart inget livstidskontrakt som jag har skrivit under men ändå.
- Fatta vad ballt det vore om man inte visste i förväg att Maul hade en dubbelsidig ljussabel -
Hur exakt spårade Sith-snubbarna Naboo-rymdskeppet till Tatooine förresten? Att de på skeppet ej svarade på några sändingar var väl just för att de INTE skulle kunna spåras så vad falls liksom? Watto! Watto är med igen så nu är jag glad igen. Men ja, motorkrångel i princip. Det är vad som ställer till det för våra hjältar. Och vad en stor del av filmen går åt till att ordna upp... På redigt alltså. Motorkrångel på rymdskeppet. Vad spelar det för roll för Qui-Gon vem Anakins far är förresten? Och den där grabben Kitser? Hur fan vet Qui-Gon vad denna random unge heter då det till synes är första gången han ser honom? Och jag har mer nitpicking på lager! Raskt vidare...
Jag är en gamer, ingen gambler men om den här Sebulba alltid vinner lär väl oddsen att satsa på honom inte ge vidare stor utdelning eller? Jag menar om Sebulba alltid vinner och han är så känd att alla vet att han alltid vinner och alla därmed satsar på att han ska vinna... Ja, vem exakt satsar de MOT isåfall? Eller vann Qui-Gon precis allas pengar? Är han rik nu?
Anakin har aldrig tidigare avslutat ett race ens. Och detta är planen Qui-Gon satsar allt de har på? Pod-racingen upptar en stor jävla del av filmen alltså. Segas Star Wars Racer var en cool spelupplevelse i arkadhallen. Man styrde genom att gasa mer eller mindre med höger respektive vänster motor. Man fick alltså använda båda händerna och för att t ex svänga höger så ökade man farten med vänster hand. Ja, riktigt coolt var det. Star Wars Episod I Racer till Nintendo 64:an däremot... Inte alls lika coolt. Då var Nintendos eget F-Zero X mycket bättre. Men nu åter till filmen där en rymdkamel fiser på Jar Jar. Ha... Ha... '-_-
Jabba hade inte behövt vara med här. Det hade ju räckt gott och väl att Hutterna bara omnämndes. Ibland är mindre mer som man säger. Och Anakin borde ha varit äldre. Många borden också alltså. Viss dialog och "framåtskuggning" som de kallar det på engelska funkar bra dock. Annan dialog känns bara märklig. Som när Obi-Wan refererar till Anakin som ytterligare en patetisk livsform. Det låter mer som något Megatron skulle säga i Transformers. Varför kunde de inte bara ha tagit med Shmi förresten? Vaddå, skulle Watto ha jagat dem till galaxens ände eller? Var de rädda att han skulle ha ringt rymdpolisen? Slaveri var egentligen ändå inte tillåtet så vad fan liksom? Bara ta med henne. Och varför spinger Qui-Gon och Anakin redan mot skeppet innan de ens märker att Darth Maul är dem i hasorna? Dåligt klippt detta. Darth Maul använder bara ena sidan av sin dubbelsidiga ljussabel första gången. Det vore annars en big reveal när han sedan kör dubbelt. Trist nog spoilade filmen sig själv i typ all promo-material på den punkten. Jävla synd. För när Darth Maul sedan möter både Qui-Gon och Obi-Wan, då gör han liksom en dramatisk paus där med sin dubbelsidiga ljussabel. Han plockar fram den och tänder inte båda ändarna på en gång alltså utan han tänder först den ena och dröjer en liten, liten stund... Och BZZZ så tänder han den andra.
Tänk om man inte redan visste i förväg att han hade en dubbelsidig ljussabel... Fan vad häftigt det hade varit att uppleva den här scenen för första gången på stora duken i så fall.
Känns som att jag borde öka tempot något nu med tanke på att jag har två hela filmer till att gå igenom här och nu. Varför ville jag göra detta på en och samma gång istället för att bara dela upp det nu igen? Nåväl. Allt som allt är den här filmen bättre än episod VIII i alla fall. Japp, episod I är inte längre den sämsta Star Wars-filmen. Efter nära 20 år på nacken. Vem hade trott det? George Lucas må ha gjort bort sig på många punkter men atmosfären fick han allt till. Den rätta Star Wars-känslan. Dessutom är den här mycket mer nyskapande än Rian Johnsons kalkonrulle som flagrant kopierar och klistrar in från Lucas ännu tidigare filmer. Innovationen, musiken och inte minst slutfighten mot Darth Maul gör att man faktiskt inte har något emot att se om denna. Slutbetyget blir förvisso samma som jag gav episod VIII när den kom ut men som en Star Wars-film betraktat så är episod I ändå den bättre filmen.
Betyg för episod I: Två idiotiska Jar Jar Binks av fem möjliga.
|
