Nu har det gått exakt ett år sedan vi tyckte till om Rogue One, den första riktiga mellandelen i den här sagan som utspelade sig för länge sedan i en galax långt, långt borta, och därtill exakt två år sedan vi gjorde detsamma om den föregående propra episoden så nu är det tid för det allra senaste kapitlet! Nu är det tid att snacka på djupet om The Last Jedi! Och varning för spoilers!
Dryga två år har vi väntat och spekulerat kring alla lösa trådar som episod VII lämnade efter sig och trailern såg så lovande ut... Och så var dagen äntligen kommen. Vi var fyra stycken i vår egen lilla trupp som såg Last Jedi och så här tyckte var och en av oss om den: "Ganska bra men den var för lång." och "Sådär." och "Ja, den var sådär." och "De gamla filmerna var bättre. Magin är borta." och detta var verkligen de första spontana kommentarerna när vi kommit ut ur salongen. Snacka om att filmen gjorde ett underväldigande intryck på oss alltså. Vad gick fel?
Okej, som jag ser på saken finns det flera fundamentala fel på den här filmen. För enkelhetens skull kan vi gå igenom rullen steg för steg från början till slut. Och det börjar precis där den förra filmen slutade. Med vår nyblivna hjältinna Rey ståendes inför den återfunne Luke Skywalker i egen hög person. Blickarna, musiken, Lukes gamla ljussabel i Reys mot honom utsträckta hand... Wow liksom. Vilken cliffhanger! Och nu var det äntligen dags för den här episka scenen att spela ut sig. Efter två års väntan var det nu äntligen dags för utdelning. Vad betyder Rey för Luke? Vem var hon egentligen för honom och skulle även vi som åskådare få reda på det nu? Skulle han omfamna henne som den försvunna familjemedlemmen somliga misstänkte att hon var? Vad skulle han säga? Svaret på de frågorna blev inget, ingen, nej och åter inget. Det visade sig alltså att Rey betydde absolut ingenting för Luke, att han vare sig kände till henne sedan tidigare eller ville veta av henne i nuet. Efter två års väntan på den här cliffhangern fick vi mao ingen som helst utdelning. Luke säger inte ens någonting och hans gamla ljussabel som han fick ärva efter Anakin i originalfilmen från 1977 och som antydes vara så speciell i The Force Awakens. Den slänger han nonchalant över axeln och nästan över klippkanten ner i havet som om han inte brydde sig ett skit. Sedan går han och fiskar. Och mjölkar en rymdhavskossa däremellan. Vad... i... helvete..?
- Luke Skywalker spenderar dagarna med att stå och stirra, fiska och mjölka rymdhavskossor -
Under tiden som det tydligen inte gick någon som helst tid emellan episod VII och VIII där Rey möter Luke så har det ändå gått en massa tid mellan episoderna när vi ser vad som rebellerna och imperiet har för sig. Och för enkelhetens skull är det vad jag väljer att kalla dem nu då det ändå är vad de de facto representerar. I slutet på den förra filmen begär den suveräne ledaren för imperiet, den mystiske Snoke, att de ska föra Kylo Ren till honom då det har blivit dags att fullborda grabbens träning. Detta tycks gamle Snoke dock helt ha glömt bort nu. Kanske gubben är senil? Vem vet, någon vidare träning för Kylo blev det i alla fall inte. Istället slängs vi rätt in i tråkigare version av rebellernas evakuation från Hoth i Rymdimperiet slår tillbaka år 1980 men denna gång utspelar sig allt ute i rymden. Markstrider mot AT-AT-gångare på den snötäckta planeten har de varit så "innovativa" att helt enkelt flytta till slutet på filmen istället. Men vänta, den här gången är det inte tal om någon snötäckt planet fastän det är så det ser ut. Nej, som en av rebellsoldaterna ack så tydligt påpekar för oss som sitter i publiken är det salt som täcker ytan den här gången. Detta gör han genom att slicka på saltet och säga "Salt." så att vi säkert ska förstå att detta INTE är precis som isplanten Hoth då det är salt och inte is minsann och åh, jösses... Det säger jag bara. Åh, jösses...
Var var jag nu igen? Ja, just det, rebellerna flyr från sin bas ut i rymden med imperiet hack i häl. Pga någon plot device kan rebellerna inte bara komma undan i ljusfart heller och pga något annat idiotiskt jävla svepskäl kan imperiet heller inte bara komma ifatt dem i "normal fart" så de bara glider efter liksom. Rebellerna kommer alltså inte undan och imperiet kommer inte ifatt utan de bara glider efter i rymden och "planen" är att fortsätta göra det tills rebellerna får slut på bensin eller nåt. Varför imperiet inte bara låter en del av sin flotta hoppa i förväg i ljusfart och fånga rebellerna i mitten eller omringa dem från alla riktningar, det vete fan... Men så är det. Varför rebellerna i sin tur inte delar upp sin flotta och låter alla skepp hoppa i ljusfart åt olika riktningar, det vete fan likaså alltså. Men så är det. Praktiskt taget hela filmen kretsar kring den här utdragna långsamma rymdjakten. Snark. Vad sjutton tänkte de?
Åter till Kylo och i den här filmen så slopar han masken förresten. Varför? För att han den där Snoke säger att den ser löjlig ut... Öh, say what?! Kan det vara manusförfattaren och regissören Rian Johnson som helt enkelt inte gillade masken? För i sin allra första scen i filmen tar Kylo av sig sin mask och blir så arg på den att han slår sönder den and that's it liksom. I filmernas narrativ är detta dock inte alls vettigt. För varför skulle Snoke tycka att det är löjligt att Kylo har en sådan där mask på sig? Har inte alla hans särskillda vakter i röd mundering liknande hjälmar som maskerar dem? Är inte kapten Phasma likaså maskerad? Och varenda jävla stormtrooper med för den delen? Detta är väl ändå Star Wars för fan och alla jävla hjälmar är liksom en del av Star Wars så vad fan?! Men nej, på listan över idéer och koncept från episod VII så beslöt man alltså att stryka Kylos träning, hans mask och självaste "Knights of Ren" som skymtades i en tillbakablick i den förra filmen, de är också spårlöst försvunna ur handlingen nu.
- Kylo Ren på väg att ta sönder sin skurkhjälm av någon anledning -
Trailern för episod VIII lurade oss att tro att Rey skulle trännas till att bli en fullfjädrad jediriddare av Luke, liksom Luke själv tränades av Yoda i episoderna V-VI. Glöm det. Hela hennes sk "träning" består av lite snack och meditation. Ändå klarar hon sedan av att ta sig an hela kejsarens dvs han den där Snokes elitvaktstyrka, lyfta en massa gigantiska stenblock med blotta tanken osv. Exakt hur hon lyckas vara så bevandrad i kraftens vägar utan vare sig någon riktig träning eller erfarenhet, det vete fan. Men så är det. Lazy writing brukar sånt heta. Jag hade själv inga som helst problem med att Rey var så pass händig som hon trots allt var med Falken och sådant i föregångaren, eller att hon kunde ta så väl vara på sig själv med vandrarstaven i hand, eller ens att hon lyckades klå Kylo i slutstriden för dels var han ju ändå sårad och dels lär han knappast ha varit särskilt klarsynt i skallen efter att precis ha haft ihjäl sin egen farsgubbe och allt det där men här är det ju för fan löjligt hur jävla bäst hon är på allt utan att ens anstränga sig.
Likaså känns det minst sagt skumt hur jävla övermäktig Snoke framställs att vara bara för att sedan hastigt kapas mitt itu av emo-Kylo och dö på fläcken. Bara sådär liksom. Vem var snubben egentligen? Vet vem. Detta är ytterligare ett i raden av frågeställningar från The Force Awakens som helt kastas bort i den här filmen. Men värst av allt är ändå frågan om Reys föräldrar och ja, den förra filmen byggde verkligen upp det här alltså. Kylo Ren verkade då verkligen känna till den här flickan och Leia likaså, för att inte tala om självaste Luke i slutet på filmen... Av allt att döma verkade det vara meningen att Rey skulle avslöjas vara dotter till framförallt antigen Luke eller Han och Leia men icke. Istället får vi nu reda på att hennes föräldrar var... Inga viktiga. Bara några random pundare som sålde henne för spritpengar typ för att sedan bara gå och dö. Jaha. Nu är det två helt skilda personer som stod för manuset och regin i denna och förra filmen och det märks verkligen. Och det känns verkligen som att Rian Johnson i Last Jedi totalt ignorerar allt det som J.J. Abrams byggde upp i The Force Awakens. Att han fullkomligen fumlar bort all potential alltså. Och det suger. Hårt.
- Trailern lurade oss att det här var en del av Reys träning under Luke. Så var dock inte fallet. Snarare stylade hon bara lite medan Luke kom och tittade på och sedan gick iväg igen. -
Var var jag? Just det, den episkt tråkiga rymdjakten som känns som om den gick i slow motion. Och jag skämtade verkligen inte om att praktiskt taget hela jävla filmen kretsar kring det här. Exakt hur det förefaller gå flera dagar för Rey och Luke där borta på hans planet, det vet jag i fan alltså. För vad gäller rebellerna och imperiet så snackar vi snarare ett tidsförlopp räknat inte i dagar utan blott timmar. Skohornat mitt i allt det här har vi en superlång "side quest" med den före detta stormtroopern Finn från förra filmen och en ny karaktär från denna, Rose... De ska hitta någon hacker på en kasinoplanet som känns mer som något rakt ur Det femte elementet än Star Wars. Och Benicio Del Toro är också med på ett hörn här. Och hela denna del av filmen känns bara sååå förbannat utdragen och fullkomligt överflödig. Ärligt talat, det här är faktiskt den längsta Star Wars-filmen någonsin. Över två och en halv timmes speltid snackar vi. Och själv brukar jag inte ha något emot så pass långa filmer. Inte heller var jag den första i gänget att börja undra när fan den här filmen egentligen skulle sluta. Men den sista halvtimmen eller så, då var t o m jag trött på föreställningen... Så ja, Last Jedi ÄR för lång och det som på rak arm gott och väl kunde ha klippts bort helt och hållet är hela denna side quest på Casino Night Zone från Sonic 2 så som jag kallade den. Det hade ändå inte gjort någon skillnad i det långa loppet. Som det sedan visar sig var allt detta helt i onödan.
Allvarligt, den enda anledningen till att Finn och Rose överhuvudtaget åker iväg på sin onödiga side quest är att Laura Derns karaktär, vice amiral Lila Hår, tydligen tyckte det var viktigare att framhäva sin egen position som "ledare" än att dela med sig av någon plan att förhindra alla från att dö. Detta resulterar för övrigt i att betydligt fler dör än vad som annars vore fallet, om hon bara hade varit förnuftig och förutseende nog att informera folk under hennes befäl att det ens fanns någon annan plan i görningen. Vet ni, jag råkar tycka om Laurna Dern som skådis. Jag gillar henne speciellt i Jurassic Park som jag faktiskt råkade se om i dagarna strax innan vi såg Last Jedi. Den gick på TV på någon kanal sent en natt. Scenen där hon och han Hammond för en dialog där han försöker säga att han är den som borde gå och se vad fan som blev av Samuel L. Jackssons karaktär eftersom han är ju [en han]... och hon är ju [en hon]... Varpå hon svarar att de kan diskutera könsroller senare [för här jävlar gäller det livet och hon är fit for fight medan han är gubbe liksom]... Så jävla bra. DÄR snackar vi en stark kvinnlig karaktär alltså. Och det var för 24 år sedan! Men HÄR är hennes karaktär bara outhärdlig. En dryg "viktigpettra" bara. Vad fan är grejen med hennes outfit t ex? Och hennes jävla hår? Ska det här föreställa en stor militär ledare menar de? På riktigt? Nej. Ta dock en titt på amiral Helena Cain från den nya Battlestar Galactica säger jag bara... DÄR har vi någon som faktiskt är TROVÄRDIG i sin roll som härdad rymdamiral som bara råkar vara kvinna. Vice amiral Lila Hår i Last Jedi däremot är en av de i särklass SÄMST realiserade karaktärerna jag någonsin sett i en storskalig produktion.
- Dessa varelser marknadsförs att vara en "grej" och t o m gamla Chewbacca hamnar i skymundan -
Att vice amiral Lila Hår ens är en faktor här beror på att hon är den som typ tar över efter att Leias skepp blir träffat och alla på bryggan dör. Eller det VORE annars en tragiskt passande avslutning för Carrie Fishers kultförklarade rymdprinsessa i och med stjärnans oväntade bortgång i verkligheten för drygt ett år sedan men... Grejen är att de låter Leia "använda kraften" och likt Mary Poppins eller Stålflickan flyga tillbaka i säkerhet igen... Efter att hennes rymdskepp sprängs i bitar och alla ombord sugs ut i rymden... och alltså borde dö ögonblickligen... så visar det sig alltså att Leia själv genom något under och alla fysikens lagar till trots ändå överlevde där UTE I RYMDEN varpå hon med en handgest FLYGER TILLBAKA till säkerhet. Exakt hur de ens lyckades släppa ombord henne på det andra rymdskeppet utan att då själva sugas ut i rymden så fort de öppnade dörren, det vete fan. Leia ligger hur som helst i koma under större delen av filmen därefter och vice amiral Lila Hår får alltså ta över. Det första som hon gör är att spela kaxig mot Poe, en av hjältarna från förra filmen. Han som på uppdrag av Leia var den som fann den där kartan till Luke Skywalker och uthärdade tortyr till följd av detta. En äkta krigshjälte alltså. Han som också spelade en central roll i attacken mot den tredje dödsstjärnan. Han som har bevisat sitt värde för rebellerna gång på gång och som vi som åskådare redan relaterat till innan den här filmen ens har börjat. Det står alltså mellan honom och henne som är helt okänd för oss tittare. Vem fan är hon egentligen utöver sitt lila hår? Klart som fan att vi hejar på Poe i den här situationen. Men tro sig sjutton att det visar sig att hon hade "rätt" medan han hade "fel". Det är den moralkakan som filmen försöker tvångsmata oss med i alla fall. Och det är så man kan spy ärligt talat.
George Lucas efterträdare Kathleen Kennedy är förmodligen den sanna boven i dramat ska ni veta. Hon som gör framträdanden omgiven av tjejer där alla har trycket "The Force is female" på sina T-shirts. Ööh, say what? Det om något är en varningsflagga. Att sedan basunera rakt ut att hon minsann inte tänker "leverera till manliga fans" är ju bara höjden av arrogans. Helt uppenbart drivs den här människan av någon tröttsam "politiskt korrekt" agenda och i slutändan blir det ju filmerna som blir lidande. Folk har faktiskt redan klagat på såväl Force Awakens som Rogue One. Jag var dock inte en av dem. Själv gillade jag båda de filmerna skarpt. Faktiskt är dessa näst efter episod V-VI mina två favoritfilmer i hela Star Wars-sagan. Ja, jag gillar dem mer än t o m originalfilmen från 1977, hör och häpna! Detsamma kan jag uppenbarligen inte säga om Last Jedi och detta dels pga den i högsta grad påtvingade politiska korrektheten som genomsyrar filmen. Det är ju så jävla uppenbart hur de försöker indoktrinera oss här! I en scen står t ex Poe och två killar till med handeldvapnen dragna mot vice amiral Lila Hår och hennes pack. I ärlighetens namn står det faktiskt också en kvinna med på Poes sida men så står hon liksom längst ut och när kameran typ roterar så hamnar hon ändå ur fokus. Och kvar står då tre stycken män på höger sida av skärmen med vapnen dragna mot tre stycken kvinnor som står på vänster sida av skärmen... '-_-
Hur jälva många kvinnor är egentligen med rebellernas armé för den delen? I öppningsrymdstriden fokuserar de t ex på tre stycken rebellsoldater. Den ena är Poe, den andra är någon kvinna och den tredje är någon annan kvinna. I den "episka" slutstriden på "inte Hoth" så zoomar de in på rebellpiloterna i de där podracing-liknande skeppen. Totalt sex stycken piloter zommar de in på: Tre kvinnor, två män och en utomjordning. Gotcha! Ja, det är ju inte direkt några subtila vinkar det här. Och det som stör mig mest med det här är hur
"otrovärdigt" det är helt enkelt. Jag har själv varit i det militära och nog hade vi kvinnliga befäl också, två fänrikar och en löjtnant, så jag tycker inte det är något konstigt med det liksom. Alla de övriga befälen däremot, i min egen pluton ytterligare en fänrik, två löjtnanter och en kapten, var dock män. Kvinnliga meniga hade vi också i kompaniet. Hela fyra stycken t o m. Detta i förhållande till dryga 200 män dock. Så ja, säg vad man vill om att utmana "typiska" könsroller men någonstans går det trots allt en gräns för när det bara blir löjligt och Last Jedi korsar den gränsen med sådär ett halvt ljusår. Mindre [påfallande PK-propaganda] hade varit mer [effektivt budskap för jämställdhet] i det här fallet. Och som pricken över i:et har vi Rose när hon saboterar för Finn att offra sig själv för den goda kampens skull. Hennes dumma logik att man vinner krig genom att "rädda det man älskar" snarare än "döda det man hatar" går inte ihop när de SAMTIDIGT har en hel jävla armé av skurkar som skjuter på dem och försöker döda dem alla. För att kunna rädda det man älskar är man ibland så illa tvungen till att agera i självförsvar även när det innefattar att ta liv eller ge sitt eget. Roses jävla flower power hippie-budskap är mao snarare bullshit. Nu råkar det vara så att Luke kommer in i bilden och räddar dagen ändå men det kunde hon liksom inte veta och hade han då inte gjort det så skulle Roses dumskallefasoner leda till allas undergång. Just ett fint sätt till att "rädda det man älskar" visst? "Make love, not war" och "Star WARS" går bara inte ihop!
- Phasma är med igen och slåss med Finn innan hon återigen till synes går sitt öde till mötes -
Åh, jösses. Det känns som att jag har suttit och skrivit på den här texten i flera dagar nu och då har jag inte ens gått in på självaste Luke Skywalker ännu... Kommer jag på nu. Okej, låt mig bara säga att jag har fullkomlig förståelse för Mark Hamills många uttalanden om hur han inte alls håller med manusförfattaren och regissören Rian Johnsons uppfattning om hur Luke Skywalker är som karaktär. Luke Skywalker känner väl ändå sig själv bäst. Och att Luke, efter att ha varit den enda i hela galaxen som såg något gott värt att försöka rädda i Darth fucking Vader, sedan ens skulle överväga att kallblodigt mörda sin egen unga systerson medan han låg och sov, det är (återigen) bara bullshit. Det går inte alls ihop. Det är bara fel. Hela den här filmen är fel. Så många år som fansen har väntat på att se Luke Skywalker gå full jedi men nästan det enda som han får göra är att gå runt och tjura på sin lilla ö. Hurra. Och om Luke, som han påstår i denna skitfilm, åkte dit bort bara för att bli lämnad i fred och gå och dö, vad var då syftet med den där kartan som ledde till honom i förra filmen? Mm, just det. Det tänkte Rian Johnson inte på. Yoda är med en stund förresten. Som spöke alltså. Och skjuter blixtrar typ. Som spöke alltså.
"Låt det förflutna dö. Döda det om du måste." försöker de kränga den här filmen med. Maken till pompöst skitsnack har jag då inte hört på länge. Hela den här filmen BYGGER ju på det som varit. Detta är den andra delen i den tredje trilogin Star Wars-filmer och totalt den åttonde numrerade episoden. Hade det inte varit för allt som kommit före så hade inte ens hälften av alla som gått på hypen brytt sig ett skit om den här filmen! Tro inget annat. Jag såg ärligt talat egentligen mer fram emot Thor: Ragnarök än Last Jedi och ändå missade jag Thor på bio (hade så fullt upp att jag inte tog mig tiden helt enkelt) men Last Jedi i egenskap att vara en ny Star Wars-film var ändå typ obligatorisk. Jag blev dock så besviken att jag skiter i DVD-releasen ärligt talat. Det här var den sämsta Star Wars-filmen sedan episod I. Huruvida den t o m är sämre än så, det undrar jag... Jag behöver nog se om episod I för att vara säker, fast att jag ens funderar i de banorna, huruvida Last Jedi inte är sämre än självaste episod I, det i sig borde säga er mycket. Det är ju inte ens någon riktig ljussabelduell med för fan i helvete! Det är den ENDA riktiga episoden i hela serien som inte ger oss någon ny ljussabelduell! Vad i helvete? Vad i helvete?!
Betyg: Två exemplar av en viss hutlöst uppenbar produktplacering av totalt fem möjliga...
|
