Switch VW. Och då menar vi inte Switch Volkswagen heller. Det blir bara två titlar som friliras den här gången; Violett och Wild Guns Reloaded! För att det vanliga engelska alfabetet består av bara 26 bokstäver och det kan man ju inte dela jämnt på tre... Därmed spar vi en hel trio titlar till nästa, och sista, frispelkväll i ordningen med fokus på Switch-spelutbudet från A-Z.
Okej, och dagens båda spel blir alltså:
Violett
Utvecklare/utgivare: Forever Entertainment
Släppt: 2017-10-26, digitalt
Ursprungligen på: PC, Mac och Linux (2013-12-13)
Wild Guns Reloaded
Utvecklare/utgivare: Natsume-Atari/Natsume
Släppt: 2018-04-17, fysiskt och digitalt
Ursprungligen på: PS4 (2016-12-20)
Designat för touch control, va? Och hur exakt hade de förväntat sig att detta skulle funka om vi spelar på TV:n? Som tur är kan man spela detta med vanlig handkontroll. Vilket var vad vi valde. Ingen av oss hade spelat detta sedan innan. Inte heller visste vi något om detta sedan innan... Nä, vi startade ett nytt spel helt i blindo här. Ibland är det kul att göra så.
Och oj, oj, oj. Nämen, nämen, ser man på. Hela introsekvensen imponerade inte bara lite på oss. Väldigt färggrant och så där lite härligt höstigt inramat. Det här hade passat väl att myslira inför Halloween. Väldigt stämningsfull musik också. Rent stilmässigt för Violett genast tankarna till Coraline, den stop motion-animerade filmen alltså. Av vad man kan anta utav den inledande filmsnutten flyttar unga Violett tillsammans med sina föräldrar till ett stort gammalt hus långt ute någonstans... Vilket man också känner igen från Coraline... Men inte oss emot. Väl på plats bråkar föräldrarna av någon anledning.
Samtidigt sitter Violett på vad man kan förmoda är hennes nya rum. Där hittar hon något mysko...
Och ooaaahh!!! Med ens sugs hon in i vad vi gissar snart kommer visa sig vara en annan värld!
Och, öh, ja, just det. Titelskärmen var det här, ja... Den hade vi faktiskt inte ens tänkt på.
Och tjabba, tjena, hallå där. Här verkar det vara som Coraline möter Arrietty. Och än en gång, inte oss emot. Sämre förebilder kan man liksom ha. Spontant känns det som att utvecklarna har träffat exakt mitt i prick audiovisuellt. Med härligt tecknad grafik och alldeles lagom flummig, och nästan hypnotisk, musik. Men okej, över till själva speldelen av det här spelet då. Violett är ett peka och klicka-äventyr. Som i att man pekar runt om på skärmen och klickar på rätt saker för att rätt saker ska hända för att man ska kunna gå vidare till nästa skärm. Och detta är ett spelupplägg som verkligen inte är för alla då, nej.
Sådana här sidor som rakt ur en faktabok om mystiska väsen finns att finna runt om i spelet och bidrar till den så där speciella atmosfären. Vi gillar det.
Okej, gåtor. Här finns gåtor att lösa, va? Violett går att styra som vanligt med styrspaken och ibland kan man interagera med föremål direkt med ett knapptryck när hon står där bredvid, så det är inte bara peka och klicka med en markör som gäller. Exakt hur man ska ta sig i spelet är ju det som är gåtan då, va? Se på den här skärmen t ex. Här ska Violett gå upp för trappan för att komma vidare. Men om man bara styr henne upp för trappan så blåser den där blå tekannevarelsen het ånga så att hon trillar ner igen. Man får alltså lista ut hur sjutton man ska göra för att kunna ta sig förbi. Och svaret? Den där gröna bongliknande grejen ska man välta omkull med hjälp av skeden där under och se till att hålla fast med den där näbbliknande prylen, dra ut korken, vänta på att en irriterande fluga flugit in där, sätta in korken igen och lossa på näbbprylen så att bongen ställer upp sig igen. Och då, med flugan där inuti, kommer tekannnevarelsens öga att fästas på bongen och man kan styra Violett uppför trappan och vidare in i spelet. Så det så. Låter kanske enkelt men detta tog oss ett hyfsat bra tag att lista ut själva.
Oh, shit. Vad är nu detta då? Har vi hamnat mitt i någon interaktiv Salvador Dalí-målning eller?
Okej. En ny skärm. Den där sultantusenfotingen med värjor värjer av en massa spindlar... Mmhh... Med ett bara knapptryck kan man förresten se exakt vad det finns att peka och klicka på där man befinner sig. Och jävlar alltså... Det var inte lite här, nej.
Efter att ha suttit ett tag på förra skärmen sprang vi ut igen till Dalí-trapporna. För kanske man kunde gå någon annanstans också resonerade vi. Och det kunde man också! Framsteg!
Men, eh, ja, jo... Det blev hit men inte längre. Den där grinden i övre högre hörnet av skärmen var såklart låst och här, efter ganska exakt tre kvart, bestämde vi för att bryta och byta spel. En rätt så trevlig liten överraskning det här. Men också ganska krävande och ganska segt. Kom ut som datorspel först och ja, det snackade vi också om, att spelet hade varit bättre med en mus... Eller ja, pekskärm då, vilket det ju i och för sig alltså stödjer också. Men då får man ju spela det bärbart om man ska spela det på Switch. Men okej, nästa spel nu!
Wild Guns Reloaded. En upphottad version av SNES-spelet
som Natsume gjorde i mitten på 90-talet. De är förresten tydligen uppdelade i två helt skilda företag numera, Natsume och Natsume-Atari, fastän de ju uppenbarligen fortfarande har samröre med varandra som i just det här fallet. Nåja. Wild Guns Reloades släpptes i vilket fall såväl fysiskt som digitalt uppfriskande nog. Kom först ut på PS4 och då bara digitalt men året efter kom det ett fysiskt släpp till den konsolen också. Åtminstone i Nordamerika. Men PS4:an är ju ändå regionsfri. Åtminstone på spelfronten... Något fysiskt släpp till Switch i Europa gjordes inte, dock i Nordamerika och Asien. Och Switch är ju också regionsfri för den delen. Med tanke på att Wild Guns utvecklades för SNES från början är det hur som helst ganska gott att se titeln åter på en Nintendo-konsol. Det känns liksom som att liret hittat hem! Det är väl bara nostalgi men vissa spel känns mest rätt på Nintendo-konsoler.
Det är roligt att återse Clint och Annie och nu i något finare modeller dessutom. Dröjer man med att trycka igång spelet körs en demo igång istället. Bara FYI liksom...
Vi körde såklart igång multiplayer-läget direkt. Likt i SNES-originalet kan man alltså spela två pers samtidigt. Men det är inte allt. Här har de nämligen lagt till möjligheten att spela hela fyra pers samtidigt och med detta i åtanke även två helt nya karaktärer utöver Clint och Annie! Det var då inte dåligt. Även om en viss lirare här (hosthostJanhosthost...) ändå så bara väljer gamla Clintan... Välja olika färger på figurerna kan man också göra så som i SNES-spelet.
Ja, har man spelat Wild Guns tidigare på SNES så känner man ju definitivt direkt igen sig här... Den allra mest påtagliga skillnaden är att spelskärmen nu är i widescreen men annars är det ju i mångt och mycket samma spel som innan. Det är kort och gott en sci-fi-western till skjutgalleri ur tredjepersonsperspektiv med tydliga arkadspelvibbar. Man får hela tiden hålla koll och slänga sig åt sidorna för att själv inte bli skjuten. När ens spelkaraktär utbrister "Look out!" i en liten pratbubbla, då gäller det. En av de två nya figurerna är förresten en hund och ja, komiskt nog kan även hunden prata då. Men vad fan..?! Öh... Helt plötsligt fick vi GAME OVER redan på första skärmen på första banan?! Så pinsamt...
Okej, andra försöket då. Och den här gången koncentrerade vi oss lite mer på vad sjutton som än försiggick på skärmen. Och BANG, take that första bossjävel! Eller ja, minibossjävel åtminstone.
Andra banan. Eller nja, fortfarande första banan egentligen. Det är ganska få banor i Wild Guns. Banorna är uppdelade i flera akter istället för att ha fler kortare banor... Så detta är rättare sagt andra akten på första banan. Och ja, det är ju pang på bara alltså!
Men vad fan i helv..?!! GAME OVER igen?!! Antigen är det här spelet svårare än vi minns det som, och vi har faktiskt varvat SNES-versionen sedan tidigare, eller så är vi väldigt förslöade just nu så här efter att ha spelat det superlångsamma Violett precis innan. Men skam den som ger sig. Även om det innebär att vi måste börja om och om igen från första början på första banan...
Tredje akten på första banan och den banans egentliga boss. Här går det minsann undan. Pang på!!
Ja, mycket mer än så här har vi egentligen inte att tillägga. Det här spelet är kul. Vi varvade inte det den här gången men hade ändå kul med det. Vi körde inte en hel timme och tappade ärligt talat räkningen hur många gånger vi fick game over och började om från början under den tiden... Det är ju ett sånt spel. Någon gång måste vi ju prova att lira detta fyra samtidigt. Men det fick vara bra så här för den här gången.
Och här bröt vi alltså för kvällen. Det blev en kortare spelkväll om man bara räknar Violett och Wild Guns. Fast då hade vi också redan lirat remastern av nygamla Ghostbusters: The Video Game tidigare samma dag, inför den tredje filmen som, när det här skrivs, ska ha biopremiär senare i veckan. Och gissa om vi är taggade för det..? Vem kunde ha anat att en tredje Ghostbusters-film faktiskt skulle bli verklighet en dag? Och ja, detta blir ju en ny amerikansk storfilm som Janne inte missar att se. Det blir en av de utvalda få typ. ;)
|
