Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor



Text och bild: Jan M. Komsa, 2020-2021

Hej och välkomna till ett nytt pryl- och stoffigt år här på POPKORN! Ja, jag bara kör på alltså. Som redan omnämnt i förra månadens tillika det här årets första inlägg i leksaksbloggen har vi flyttat till en ny lägenhet, vilket såklart innebar flyttstädning, nedpackning och uppackning. Sålunda tänkte jag att det väl vore ganska passande att inleda prylåret med några flyttbilder!

Uppdaterat 2021-02-04: Några flyttbilder
Uppdaterat 2021-04-04: Serietidningssuperhjälteäggkoppar
Uppdaterat 2021-05-04: Ett två par i speltillbehör och ett tretal i supersvampar
Uppdaterat 2021-07-14: Mario och Zelda-mangor, Evercade etc
Uppdaterat 2021-10-31: En benskallig gammal pryl
Uppdaterat 2021-12-01: Julhögtidliga kaffekoppar


Några flyttbilder
Eller några och några... Det blir rätt många bilder den här gången. Då hade jag tagit ännu fler. Över hundra. Så jag fick ändå skala tillbaka det något. Har kvar det jag har kvar här så att det iallafall blir en någorlunda sammanhängande grej av det hela. Det är inte hela flytten såklart. Bara liksom en liten inblick i en del av den. Som en slice of da vardagen den dagen typ...

Flyttlådor som ni ser. Lådor överallt. I hela lägenheten stod låda efter låda och låda på låda. När allt var flyttat alltså. Och där högst upp till vänster har någon av katterna tydligen varit framme och klöst. Giv mig styrka. Men, men. Det var trots allt här det roliga började. Att packa upp allt igen. Och då liksom återbekanta sig med alla grejerna. Mest jobb var det med film- och spelhögarna. Och det var väldigt vad mycket man inte ens mindes att man hade.

Ja, det var bara att dyka ner i första bästa låda då. Det var kul att gå igenom grej för grej ändå och liksom komma ihåg allt på nytt som sagt. Vad hade vi här då... GameCube-spel, PS2-spel, PSX-spel och filmer. Stålboxar har jag inte för vana att ge mycket för förresten men just den här Stålmannen-stålboxen var ett måste. För liksom, en STÅLbox med alla STÅLmannen-filmerna... Jag började med att beta av PSX-spelhögen och se där, Chrono Cross! Som jag FORTFARANDE inte har "hunnit" med att spela igenom trots att jag köpte det nytt när det var nytt år 2000. Åh, jösses.

Längst ned på botten i den här högen fanns Final Fantasy IX. Där kunde det gott ha stannat med. Där det hör hemma. Längst ned på botten alltså. Ooh! Jag återfann snart hela PSX-trilogin. Kolla in prislappen på FFVIII. 649,00 kronor kostade det när det var nytt. Vilket väl är ungefär vad nya spel kostar nuförtiden också. Spelpriserna tycks ju verkligen ha stannat där på den nivåan. FFVII vs Dragon Warrior VII är en lätt match. FFVII vinner LÄTT alltså... Och Dragon Warrior är förresten vad Dragon Quest hette förr i väst och då kom de spelen bara så långt som Nordamerika.

Se där. Det första Grand Theft Auto till PlayStation. Coolt. 18 års åldersgräns redan då. Tre hela stora städer att leka rövare i fanns det i det allra första liret i den numera så omåttligt populära serien. Liberty City, Vice City och San Andreas... Samtliga städer i ett och samma spel alltså. Skoj att jag har kvar kartorna med. Men vad falls? Kartan över San Andreas råkade jag visst placera upp och ner när jag skulle ta den bilden. Märker jag först nu också. Så pinsamt.

Men vänta lite, vänta lite. Såg jag inte Tekken 2 här nånstans redan? Jo, visst gjorde jag det. Som ni ser i mitten av den där spelhögen i bilden i mitten här ovan. Har tydligen en dubblett av det här spelet. Ja, mer än en egentligen (jag har en sådan där Tekken 2 och Soul Blade i samma förpackning-historia också) men därtill en av just den här utgåvan med. Nåja. Och Suikoden II! Fina minnen av det spelet har man. Riktigt fina minnen. Köpte det igen ihop med ettan för något (eller några?) år sedan till Vita via PSN, så det är inte så att det gått en halv evighet sedan jag senast spelade det, men det är ändå bra trevligt att återse skivfodralet från för över 20 år sedan till PSX. Ett mycket bra japanskt konsolrollspel. Rekommenderas varmt.

Hey! Vi älskar Katamari till PlayStation2! Några random PS2-lir plåtade jag här, ja. För det var då verkligen inte igår man senast gick igenom spelbiblioteket till här konsolen alltså. Nej, det var nog då vi på gamla SPPS sammanställde PS2-topplistan för POPKORN sommaren 2010. Ett bra tag sedan sist alltså. Och Way of the Samurai..? Vad är detta nu igen..? Jag har ingen aning alltså. På redigt, utan att kolla upp titeln på nätet här och nu medan jag skriver det här kan jag inte tala om vad exakt detta är för lir. Mitt minne sviker mig. TimeSplitters2 däremot, det minns man allt för så många timmar som vi i det gamla gänget lade på det här spelet i multiplayer-läget... Så sjukt många timmar. VIRUS!! AAAARRRGG!!! När man jagas av infekterade och aporna och ankorna!

Hmm... Monkey Mania, Donkey Konga, Jungle Beat, Super Monkey Ball... Vet ni, medan jag plockade spel för spel ur den här högen så fick jag en idé till en topplista... De bästa apspelen! Eller apspelserier... Apkul spel kanske? Apkul spel/serier? Ja, något i den stilen. Peter Jackson's King Kong: The Official Game of the Movie till PS2:an ska också vara med på den listan. Det har just en sådan där lång titel som jag finner komiskt. Och så, öh, är det ju ett rätt så kul spel med såklart. Donkey Kong Country-spelen naturligtvis. Diddy Kong Racing. Toki till Mega Drive? Ape Escape? Samba de Amigo!! Ja, jag spånar fritt här. Spånar fram stoff. ;)

Film, film, film, film! Så det blir något annat än gamla spel bara. Zorro. För att Zorro liksom. Och Turtles 3-filmen! "Paddtastiskt bra" minsann. I regel gillar jag inte boxar med flera filmer i ett och samma fodral där det inte bara är en slipcase över de enskilda filmerna. Jag föredrar att ha de olika delarna i en serie i sina egna fodral alltså men för varje regel finns undantag. Och RoboCop-boxen här ovan med hela den gamla trilogin samlad funkade för mig. Tror den gick för typ 99 spänn på Hemmakväll. Eller om det fortfarande var på Videomix... Också stålboxutgåvan av Blade Runner som innehåller jag minns inte hur många olika versioner av filmen men flera stycken i alla fall. Ja, man kan ha ett helt filmmaraton bara med denna "enda" film. En schyst utgåva.

"Uuh, män är rädda att se kvinnor i huvudroller, därför klagar man på nya Star Wars-skitfilmerna och ville inte se Ghostbusters 2016." Mm, just precis och därför äger jag bl a samtliga säsonger av Buffy på DVD. Min favoritserie från slutet på 90- samt början på 00-talet. Buffy sparkar röv! Vidare till nästa låda... Där hittade jag min enskilda utgåva av Soul Blade, den som alltså inte gavs ut ihop med Tekken 2. Soul Blade var det första Soul-spelet. Som gavs ut till PSX innan det första SoulCalibur, som alltså var det andra spelet i serien, till DreamCast. Låt se, vad mer... Overboard. Det första Suikoden. Det riktiga andra Strider. Och Final Fantasy Origins däremellan! Tänk Super Mario All-Stars men för NES-delarna i Final Fantasy-serien. Tyvärr bara de två första spelen dock. Synd, för hade Square haft med en nyversion av NES-trean här också så vore detta en av de bästa spelsamlingarna evah. Vad mer har vi, NES-kassetter på vift, PSP- och PS4-spelhögar, min polska GOTY-utgåva av Witcher III för att jag ville vara fyndig då spelet är polskutvecklat och baserat på polska verk och så Return to PoPoLoCrois: A Story of Seasons Fairytale till 3DS. Hm... Fortfarande inplastat med. Någon gång får jag ta mig tiden till det spelet.

Mina fyra feta Perfect Collection-volymer av Nausicaä of the Valley of Wind av Hayao Miyazaki själv... Gott mos. Detta är världens bästa manga bara. Skönt att dessa kom på plats i bokhyllan. Nu slipper jag vända upp och ner på allt annat nästa gång jag får lust att läsa om hela serien. Det är ju ett tag sedan sist. Tiden går fort och ju äldre man blir desto fortare tycks tiden gå.

Spelsoundtrack var det här. Suikoden Tierkreis Digital Artbook & Soundtrack har vi då först fram från vänster. Minns inte varifrån jag fått denna men det är hur som helst bara ett urval låtar och inte hela soundtracket. Men det har jag också. Det kompletta Suikoden Tierkreis-soundtracket mao. Suikoden Tierkreis var förresten DS-spin-off-delen i serien. DK Jamz dvs DKC OST:en sedan. Bra grejer. David Wise visste vad han gjorde. Och så Legend of Mana-soundtracket med svensk text där på omslaget! "Skyndar mig för att få vara dig nära om och om igen, längtar jag efter dig..." Ja, klicka på bilden längst till höger här ovan och se efter (och läs vidare) själva. Texten är från en låt i spelet alltså. Och så släpptes spelet aldrig i Sverige heller. Typiskt. Jag har därmed en amerikansk upplaga av liret till PSX och denna japanska upplaga av soundtracket på CD.

Taget ur sladdlådan. Det skulle ju t o m kunna vara namnet på ett segment i sig. Det här är bara en av våra sladdlådor också. Och bara en lite närmare titt avslöjar att här handlar det om mer än bara sladdar. Total kaos som ni ser. Djupt begravet bland sladdarna och diverse speltillbehör låg bl a min gamla hederliga Sony PlayStation! Originalkonsolen. Vanliga PlayStation, innan den sk PSone-modellen. Den gamla klassiskt grå, med taggar på sidorna. Och en originalhandkontroll! Innan Sony kom ut med den första DualShock fanns denna. En "PlayStation Controller" helt enkelt. Och ovanför där har vi min gamla SNES-mus också i samma klassiska grå. Medföljde Mario Paint.

Vad har vi här, Samda de Amigo-maracas, rumble pack, Game Boy Player, strömadaptrar, mottagaren till Nintendo Scope-ljusgeväret som enligt manualen minsann inte alls liknade en bazooka fastän den visst gjorde det och är det där... Det ÄR det. Namcos ljuspistol till PSX. GunCon. Denna grå nyans var förresten, som ni kan se här med, typ standardfärgen på videospelgrejer förr i tiden. Konsoler, kassetter och tillbehör hade oftast den här ljugrå färgen. Vi snackar både Nintendo och PlayStation. Sega var de som skiljde sig åt, i väst åtminstone, med deras helsvarta grejer.

Fr o m PS2-tiden anammade dock även Sony svart. Buzzar och dosor från den tiden ser ni här ovan. Två gånger fyra buzzar i påsen till vänster och fyra DualShock2-handkontroller till höger som alla låg intrasslade bland en jävla massa andra sladdar i lådan. Men hade inte PS2:an endast två kontrollportar? Jo...

..och det var det man hade en sådan här till för. En PS2-multitap minsann! PSX-minneskort fann jag sedan i en DC-VMU-Samba de Amigo-tygpåse. Jackpott. Jag hade nämligen letat som en tok efter de här minneskorten förra sommaren då vi satte samman PSX-topplistan. Inte för att det gör någon direkt nytta att jag äntligen hittade dem nu, då den listan ändå fixades utan dem, men det var ändå kul då jag sedan stolt kunde visa upp mitt högkvarter i Suikoden II från när det begav sig, eller hur mina ursprungliga sparfiler på FFVII såg ut, eller att vi kunde lira lite Tekken 3 med allting upplåst osv, osv...

Ah, GameCube-micken. Som funkar till bl a Odama. Där håller jag även i en The Legend of Zelda: Collector's Edition som var en samlingsskiva till GC bestående av de första två NES-delarna samt de båda N64-delarna i serien plus ett kort retrospektiv på serien och en demo av det då helt nya Wind Waker. Såldes inte kommersiellt men man fick en sådan här som premie som medlem i Nintendo-klubben på den tiden, vilket jag då alltså var. Eller "Club Nintendo" som det då hade bytt namn till även i Sverige. Och Mario & Sonic at the Olympic Winter Games till Wii, som var det första vintersportspelet i serien, kanske kan vara nåt för en kommande sportlovframgrävning ur kistan? Också Guardian Legend till NES. Sådär apropå ingenting liksom. Ett bra lir är det i vilket fall.

Såhär långt in i uppackningen började jag flytta grejer över till vardagsrummet och bara skyffla in allt i hyllorna. Rada upp kontroller, stapla konsoler och så. Och PS4:an behövde dammas, ja. Vad mer har vi där på konsolsidan, PS3, Game Boy, GBC och GBA SP, NES, SNES och Super Famicom. Och på kontrollsidan ser jag en Wiimote och handkontroller till GC, N64, Xbox 360 och PS4. Allt lite huller om buller. Men det är ändå en viss ordning i kaoset vill jag nog påstå.

På golvet där vid dörren på första bilden här ovan syns en sådan där svart NES/SNES-spelådväska. Helt fylld med SNES/Super Famicom-spel var den. Tog några närmare bilder på det men dessa ligger nu på golvet i klipprummet så att säga. Då var dessa bilder lite roligare tyckte jag. För där är en skolåda liksom. Däri kunde det finnas vad som helst egentligen. Vad spännande. En titt inuti visade ännu mer spel men inte bara till SNES/Super Famicom utan en lite bredare mix. Här låg min gamla DS dessutom! Originalkonsolen, den innan Lite. Jag hade råkat skrapa den, så det är därför det sitter ett Turtles-klistermärke där på. Det blev bra tycker jag. Turtle Power! Också gamla Game Boy och Game Gear-spel. Och så en närmare jämförelse mellan kassetterna därtill.

Mina Virtua Fighter-spel till Sega Saturn och here we go again. Jag hade tydligen två exemplar av Virtua Fighter 2 med. En till dubblett. Hoppsan. Och det här var inte bara den andra heller (fann två exemplar av Mario Tennis till GBC med). Men varför är det olika färg på skivorna? Den frågan ställde jag på något forum med och... Nu minns jag inte svaret. Men det var nog bara att den ena är en senare upplaga. Undrar om det är någon skillnad i värdet mellan grå och blå skiva. Inte för att det spelar någon stor roll. Man kan ju fortfarande köpa Virtua Fighter 2 för bara en hundring eller två (eller tre) på Tradera t ex. Nåväl.

Saturn-kontroller var det här och jag har alltid föredragit den mindre, rundare, mer ergonomiska och estetiskt mer tilltalande japanska kontrollen med de pedagogiskt färgade knappparna därtill framför den västerländska större, bökigare och kantigare dosan. Styrkorset på den västerländska kontrollen är också sämre. Axelknapparnas placering med.

Mer på Saturn och... Jag minns inte att jag någonsin hade Battle Arena Toshiden?! WTF?! Var fan kommer det här spelet ifrån?! Last Bronx däremot, det har jag fina minnen av. Och det är också ett spel som jag tydligen har en dubblett av... När jag fann detta hade jag dock REDAN lyckats förlägga det förra exemplaret som tidigare packades upp ur en annan låda... Typiskt. Min fjärde dubblett blir det här. Och då räknar jag inte ens att jag har en del PSX-spel i både original- och platinum eller Greatest Hits-utgåvor. Men nåja. Xbox-märket kommer förresten kanske inte på tal här på sidan så ofta men det beror ju inte på att vi inte spelar spel på Xbox-konsoler med. För se, där har jag näven full med några av mina 360-spel t ex... ;)

Några Mega Drive-spel. Och ta en närmare titt på den där prislappen på Virtua Racing vet jag... Japp, 698 kronor. "Alltid lågpris" minsann. Batman Forever och Garfield Caught in the Act sedan. Vad fan har jag dessa skitspel för? Och Mega Drive-versionen av Turtles V också, som jag hittade löst nu. Jag vet dock att jag har fodralet till det. Här... Någonstans...

Bara en snabb kik i den här lådan också. Här fanns det DreamCast-grejer bland annat. Evolution? Huh. Ytterligare ett spel jag inte visste att jag hade. Eller som jag mer troligen helt enkelt har glömt bort att jag hade. Verkar vara mer Xbox-spel där nere, Disney-DVD:er, ett schackbräde, 3DS-grejer mm. Gott och blandat verkligen. Och DC-kontrollen var allt något annorlunda, ja.

Nu fick det vara nog. Jag pallade inte mer. Nu stökade jag bara undan allt. Det fick stå typ hur det ville. Hur det än blev alltså. Bara jag fick allting ur alla lådorna och in i hyllorna för att frigöra golven i hela lägenheten så att man överhuvudtaget kom förbi liksom. Sortera sakerna i hyllorna kan jag göra vid ett senare tillfälle. Kommer bergis ta mig åratal förutspår jag...

Och till sist, katten också. Och när man väl var "klar" där så återstod såklart nästa rum! '-_-


Serietidningssuperhjälteäggkoppar
Påskiga prylar var det här! Eller i alla fall äggiga... Kanske inte direkt påskäggiga men äggiga grejer i sig kan ju per default relateras till påsk så det passade bra med dagens datum i åtanke antog jag. Det blir ett kortare, mer koncentrerat inlägg den här gången. Ja, i kontrast till det tidigare i år med alla de där femtioåttatusen flyttbilderna. Det här handlar, kort och gott, om äggkoppar. Serietidningssuperhjälteformade äggkoppar närmare bestämt... Första gången jag såg de här var i ett uppslag i brittiska filmtidningen Empire för en fem, sex år sedan. I annonssidorna i samma nummer fanns de också att beställa. Jag minns inte alla hjältar som var representerade men där fanns då åtminstone DC:s båda två stora, Superman och Batman. På den tiden tyckte sonen jättemycket om Batman... Och att äta ägg. Mm, på riktigt. Detta var ju helt perfekt tänkte jag. Utan att tveka beställde jag hem ett exemplar av Batman-äggkoppen till grabben, som han sedan fick när han fyllde år. Och gissa om han blev överraskad! Eller rättare sagt... Äggxalterad!!

Ja, här ovan är den alltså. Batman-äggkoppen som sonen min fick i födelsedagspresent för vad som känns som en herrans massa år sedan nu. Fotot är från den tiden också. Förutom äggkoppen i fråga fick han bl a en massa Lego som ni kan se. Tydligen var det pirater som gällde då. Snabbspola nu till förra eller förrförra året och gissa vad? Då stötte jag på precis den här sortens Batman-äggkopp i ett sådant där stånd inuti en galleria. De här finns alltså att hitta ute i det vilda, som man säger, även på vår sida av havet. Havet som skiljer oss från britterna bl a alltså. '-_-

Batman i all ära men min egen amerikanska serietidningsuperhjälte var och förblir Spindelmannen. Och döm då min egen förvåning när jag själv fick en sådan här fantastisk Spindelmannenäggkopp i födelsedagspresent tidigare nu i år! Barnen snubblade visst över sådana här på någon MediaMarkt och tänkte på farsgubben. Så rörande. Spidde-äggkoppen är toppen! En fördel som Batman-äggkoppen hade gentemot denna var hålen för ögonen på masken. Och Batman-masken är ju rätt så svårslagen i största allmänhet. Spidde-äggkoppen plockar däremot ett pluspoäng för att den, tack vare Spidde-dräkten, ser mer detaljerad ut även bakifrån.

Här är förpackningen som jag inte hunnit slarva bort än. Jag gillar alla serietidningsrutorna i bakgrunden på insidan. Dessa syntes inte ens med koppen och tillbehören kvar i lådan. Det hade alltså lika gärna kunnat vara bara en vit bakgrund där men de lade ner bara lite mer möda än så på hela grejen. En fin touch. Den där toast-grejen med ASM-loggan känns dock ganska lam ärligt talat. Då var Batman-toasttillbehöret som medföljde sonens ägggkopp mycket bättre. Men det är ju ändå själva äggkoppen som är viktigast och den tackar jag för. Hatten av! Eller masken...

Och till sist, som sist, katten också. Se så nyfiken hon är. Det var det. Glad påsk allesammans!


Ett två par i speltillbehör och ett tretal i supersvampar
Ett nytt inlägg var det här. Den här gången om ett två par vanliga trista men ack så nödvändiga Nintendo-speltillbehör och ett tretal inte lika vanliga och inte alls nödvändiga men desto mer skojiga supersvampar, rakt ur Marios mysiga värld in i vår egen i form av totally random merch.

Okej, först och främst var det de där vanliga, inte alls märkvärdiga speltillbehören. Ett par 3DS-laddare och en uppsättning nya Joy-Cons närmare bestämt. Några andra laddare än Nintendos egna till deras äldre mackapärer, GBA SP, DS och 3DS, funkar ju inte. Annat är det ju nu med Switchen som laddas via vanlig USB-C. Man behöver mao inte köpa Nintendos "speciella" laddare till Switch utan kan lika gärna använda en laddare från smarttelefoner. Men nu gällde det 3DS. Och av någon korkad anledning medföljer inte laddare till de nyare 3DS-varianterna. Vi saknade därmed en från start. Sedan slutade en 3DS-laddare som vi redan hade här hemma att fungera och gissa vad? Inte fan finns de här längre att köpa nya i butik heller, trots att samma butiker fortfarande säljer nya 3DS:ar och 2DS:ar och allt vad de heter! Och i vår lokala spelbutik som sysslar med begagnathandel hade de, såklart, heller inga... Argh!! Till slut fick jag nog och beställde hem ett par nya laddare via ebay helt enkelt. Ganska nyligen blev jag också så illa tvungen att köpa ett par nya Joy-Cons, då jag inte längre kom undan driftproblemet.

Det är alltså vänstersidan som ställer till besvär i de allra flesta fall. Vilket väl inte är så konstigt i och med att det är den vänstra spaken som används mest, så då är det logiskt sett den som slits ut snabbast också. Jag var som ni kära läsare kan se här ovan inget undantag. För mig var det också de vänstra delarna av Joy-Con-paren som började strula. Och då hade jag redan ett extra par Joy-Cons; röd vänster med blå höger, för att komplettera paret som medföljde Switchen; blå vänster med röd höger. För jag tycker inte om att blanda färgerna utan föredrar att lira med antigen båda röda eller båda blåa. När min blåa vänstersida började strula så till den grad att det hjälpte inte längre att kalibrera om spaken, då driften kom igen stup i kvarten, så gick jag helt över till de röda (tidigare varierade jag mellan röda och blåa om jag bara kände för det).

Men så, tidigare nu i år, började även min röda vänstersida strula så mycket att det inte längre hjälpte att hålla på och kalibrera om spaken. Skulle jag nu behöva hålla på med luftspray, eller tryckluft på burk eller vad fan det än heter, eller skicka in mina kontroller till Nintendo och vara helt Joy-Con-lös i kanske veckor eller själv ge mig på att skruva isär skiten eller vad..? Den enklaste lösningen för mig var att knalla ner till närmaste MediaMarkt och köpa ett par nya. Snabbast gick det också. Och det fick ju bli ett helt par, trots att jag egentligen bara behövde nya vänsterhalvor, för de hade inga enstaka halvor längre (något jag är rätt jäkla säker på att de hade förrut men nåja). Så nu har jag en fungerande vänstersida och tre fungerande högersidor. Ska bara få tag på en ny vänstersida i blått också. Jävla Nintendo.



Och nu över till en helt annan sorts spelrelaterade prylar. Supersvampar från Super Mario-spelen i form av totally random merchandise. För att jag gillar sånt här. Här är några som vi har runt om i hemmet. Kanske inte alla... Förmodligen inte alla... Men de vi mer eller mindre har framme. På översta bilden ser man vår rätt så stora plushkudde. Eller heter det plyschkudde? Ja, vilket som, en sån är det i alla fall. När våra ungar var mindre och fortfarande trodde på tomten och jag kom utklädd till tomten varje år hade jag denna som mage. Numera har vi den som soffkudde.

Därefter har vi en supersvamp som nyckelring som jag gav till sonen. Och den har han nu fäst vid skolväskan. Och till slut en liten plåtbehållare i form av en supersvamp. Det här är något som jag hade helt glömt bort men som jag hittade i någon låda när jag letade efter något annat, och då fick jag även idén till det här inlägget. För jag tycker allt att det är en fräck liten pryl. Vad exakt det är? Det är en godisask. Vilket kan utläsas på undersidan, där med dess officiella Nintendo-stämpel och hela köret. Och från 2014... Ja, det stämmer bra. Jag minns att jag köpte en massa godis i olika sådana här former, däribland också en kraftstjärna, från Roligaprylar.se och det var just runt den här tiden, då POPKORN återhämtade sig efter kraschen.

En sån här rolig pryl kastar man ju heller inte bort bara för att man ätit upp godiset däri. Jag fann dessutom en ny användning för den... Ett av mina hobbyprojekt på den här tiden var att göra ett eget brädspel med alla världar från Super Mario Bros 3 som en stor sammanhängande spelplan. Spelfigurerna bestod av Mario, Luigi, Peach, Toad, Daisy, Wario, kapten Syrups och Toadette. Och då förvarade jag alla dem i just den här supersvampen. Pjäserna var inget speciellt, de var bara utskrivna på papper och vikta så de kunde stå med en likadan bild, spegelvänd, på andra sidan och en bokstav eller två bokstäver för deras namn på undersidan. Och just då de var utskrivna på papper så valde jag såklart stilen från Paper Mario på dem.


Mario och Zelda-mangor, Evercade etc
Det blir lite av varje den här gången. Saker jag tänkte kanske kunde vara enskilda inlägg men som jag nu alltså samlar ihop till ett och då jag nog kommer ha fullt upp med annat till POPKORN under de kommande sommarmånaderna (en närmare kik på några av alla mina nya Transformers t ex) så kommer nog nästa PS-inlägg inte förrän fram mot hösten. Så vi kan väl kalla detta för den här sommarens samlade PS-blogginlägg! Som rubriken förtäljer handlar det om Super Mario Adventures och Zelda: A Link to the Past-mangorna som publicerades på svenska i Nintendo-Magasinet långt bak på det gamla goda 1990-talet, 2020-talets senaste retrokonsol Evercade från Blaze med mera!

Som nämnt för en herrans många år sedan nu i mina manga-memoarer var Super Mario Adventures av herr Tamakichi Sakura och The Legend of Zelda: A Link to the Past av herr Shotaro Ishinomori de allra första mangorna jag någonsin läste då båda publicerades i svenska Nintendo-Magasinet 1993-1994. Och om det inte framgick då är Tamakichi Sakura även känd som Charlie Nozawa och det var han som skapade och tecknade Super Mario-serien med manus av än en annan manga-makare; Kentaro Takekuma. Alltmedan Zelda III-mangan alltså skrevs och tecknades av en och samma man; Shotaro Ishinomori, även känd för sådana populära titlar som Cyborg 009, Super Sentai och Kamen Rider. Och tja, en värre start på manga-läsandet kunde man ju haft eller hur..? Som tidigare nämnt avslutades dock inte någon av följetongerna i Nintendo-Magasinet innan den svenska tidningen tyvärr lades ner. Och då hade man kommit så långt som tio och nio kapitel av totalt tolv vardera in i respektive titel. Attans förargligt. Dettta hindrade ju inte mig från att åratal senare söka upp och läsa färdigt båda serierna på nätet, på engelska. Men nu i år gjorde jag dessutom slag i saken och beställde hem båda de samlade mangorna i mäkta tjusiga nytryck från 2018 samt 2015.

Bara en kort kik inuti bjuder jag på. Super Mario Adventures presenterade verkligen ett härligt äventyr i den rätta Mario-andan. Det hade också den fördelen att det var ett helt eget äventyr, inte direkt baserat på något av spelen, om än löst inspirerat av Super Mario World. Ishinomoris tolkning av Zelda III däremot var ju uppenbarligen baserat på just Zelda III och då saknade man såklart en hel del från det spelet som måste klippas bort för att äventyret skulle kunna rymmas inom bara tolv korta nummer av mangan. Men för vad det var var det ändå hyggligt och trivsamt. Med en del egna idéer och karaktärer! Och en Link MED karaktär! Så allt som allt inte alls illa faktiskt. Och den som är jättesugen på att läsa mer kan säkert googla fram båda hela mangorna...

Det senaste impulsköpet på MediaMarkt. Evercade inklusive Namco Museum vol 1. Ja, spontanköper jag inte nya Transformers-figurer varje månad så måste jag gå och handla något annat. Såklart. Eller vänta, Namco Museum Collection 1 heter det visst. Ja, alla dessa samlingskassetter med äldre konsolspel eller konsolversioner av spel kallas någonting Collection. Och som ni ser här ovan plockade jag även ett exemplar av Data East Collection 1. Den här hösten kommer Blaze för övrigt att ge ut ett antal samlingar med arkadspel!! För att särskilja dessa från konsolspelsamlingarna kommer arkadsamlingarna inte att kallas för samlingar utan bara arkad... Som Technos Arcade 1, Data East Arcade 1 osv. Fastän det alltså också handlar om samlingskassetter. Evercade visade ju sig vara en riktigt trevlig liten mackapär. Och nu ser jag faktiskt fram emot VS-hemmakonsolen.

Då kommer vi till extragrejerna. En drakkula och en kaffekoppkruka. För att jag tänkte att jag väl lika gärna kunde trycka in dem här med. Flyttat har vi ju som bekant, som nämnt i det första inlägget för det här året. I samband med detta bantades nyckelknippan lite. Så jag kände för att lägga till något nytt där på. Kanske något med lite mer färg..? När jag stötte på nyckelringar i form av drakkulor från just Dragon Ball i en manga-bokhandel blev det således ett köp på plats. En sådan här kostade bara runt 20-lappen. Och de hade faktiskt allihopa, från kulan med bara en stjärna till den med sju stjärnor. Självklart valde jag ju den med fyra stjärnor som är den som Son-Goku själv hade ärvt efter sin morfar i mangan. Nu är jag väl inte direkt något jättestort fan av Dragon Ball heller. Men mangan av Akira Toriyama är trots allt något av en klassiker och speciellt de tidigare delarna, då Goku och gänget faktiskt söker efter drakkulorna, gillar jag.

Och sist men inte minst kaffekoppkrukan då. Inklusive själva växten inuti. Och ja, nu är det ju ändå ett bra tag sedan som jag senast tog upp något kaffekoppsrelaterat här. Var väl i höstas. Ja, pumpaskallekaffekoppen. Så det var ju på tiden att min förkärlek för kaffekoppar kom till uttryck igen! Den här krukan i form av en stor kaffekopp må ändå se liten ut på bilden här just jämte bilden på nyckelknippan men det är liksom en normalstor kruka. Den är kanske 10-11 cm på höjden och säg 11-12 cm i diamatern. Vilket vore min största kaffekopp att faktiskt dricka kaffe ur om jag hade använt den till det istället för som en kruka. Och jag var frestad att ta denna krukan till just det med. Att dricka kaffe ur alltså. För jag tänkte vadå, porslin som porslin inte sant? Men nä, det vore nog ändå lite väl överdrivet, t o m för mig... Det gör mig glad bara att se den stå vid fönstret varje morgon ändå så. "Sweet life. Coffee time." Jag är allt blödig.


En benskallig gammal pryl
Hejsan hoppsan. Här har det ju t o m gått mer än tre månader sedan det senaste inlägget. Och så har jag bara en gammal pryl att visa upp för den här gången. Det blir alltså på temat benskallar parallellt med årets Halloweeniga topplista och de benskalliga toysen som togs upp i toybloggen. Och den största benskallen av dem alla? Jo, ni som kollat igenom topplistan i fråga vet att det är han den där Jack Skellington från Nightmare Before Christmas. Jag gillar verkligen den filmen och har lite diverse merch från den. En T-shirt t ex, med en fint stiliserad bild på den högst ikoniska scenen då Jack står på klippan med fullmånen i bakgrunden. En kaffemugg naturligtvis... Och visst, den sortens grejer har ju också anknytning till Halloween men särskilt BENSKALLIGA känns de inte. Det gör däremot mitt gamla plushiga Jack-pennskrin!

Titta bara på den där härliga runda plushiga benskallen. Ja, titta bara. Att jag räknar det här som en pryl och inte en leksak beror såklart på dess praktiska användningsområde. Detta är helt enkelt ingen leksak. Det är ju ett pennskrin. Och det är också just som sådant som jag verkligen har använt det under många års pluggande i vuxen ålder. En liten story finns det bakom den här. Denna knasiga pryl var faktiskt det allra första som jag någonsin köpte genom ebay. Det var... Oj, när kan det ha varit egentligen? En tjugo år sedan kanske? Hade jag hunnit fylla 18 då? Hm, det minns jag faktiskt inte nu... Det var någon gång i början på 00-talet i alla fall! Jag hade aldrig handlat via ebay förut så den där Dylan visade mig hur man gjorde. Och detta var så att säga en skarp övning, som i att jag verkligen genomförde ett köp då. Bara välj något, vad som helst sade han typ. DEN sa jag då. DEN ska jag ha. Nej, inte den, vad fan, på allvar nu sa han då, eller något i den stilen. Men jag var såklart allvarlig... Och DEN blev det också... Prylen ni ser här ovan. Jack Skellington-plushpennskrinet blev alltså mitt första ebay-köp. Fuck yeah.


Julhögtidliga kaffekoppar
Första december. Ja, nu börjar väl ändå nedräkningen till julen (om man inte räknar från första söndagen i advent som i år var i november redan) så bara ett kort inlägg apropå det. På jultemat alltså. Och det blir kaffekopprelaterat igen, ja. Ty jag är tokig i kaffekoppar. En kaffekopptok typ. Här är hur som helst några av mina kaffekoppar i säsongens rätta anda...

Först en snögubbe... Med porslinshatt som man kan sätta på för att hålla kaffet varmt! Genialt. Jag är inte helt såld på hur själva snögubben ser ut dock. Det stör mig lite att kolbitarna som ska föreställa kappknappar inte är rakt nedanför fejset. Om något så behövde ju halsduken inte hänga rakt ner där utan den kunde istället vara lite mer åt sidan. Men en schyst kopp ändå.

En till snögubbe. Julhögtidliga eller bara eh, vintertidliga? Är det ett ord ens? Vem bryr sig. Jag har lite blandade känslor för denna. Utseendemässigt är den kanon. Den ser bättre ut än den förra. Halsduken och knapparna där under fick de till rätt med denna. Att hatten är en höghatt passar också bättre. Sedan är det inte bara en vanlig koppform på koppen utan den är då så där buckligt kulformad, som om det verkligen vore ett snöklot ovanpå ett annat. Kanon. Att hatten dock inte är porslin utan av gummi är dock ett litet minus gentemot den förra... Men min största biff med den här är att den är så liten... Koppen är liten alltså. Det är inte mycket kaffe som ryms däri. Denna har både plus och minus gentemot den förra... Bara rent utseendemässigt så ser den här bättre ut. Den förra funkar däremot bättre att faktiskt använda som kaffekopp.

Och sist men inte minst, självaste jultomten. Som ju definitivt hör högtiden till och inte bara, eh, årstiden. Någon topp på luvan att lägga som lock där ovan likt snögubbarnas hattar har denna tyvärr icke. Men utöver det så gillar jag verkligen den här koppen. Det är en sådan där kopp som inte bara har en bild på plan yta utan som faktiskt är formad som något, i detta fall den lika skäggige som glade jultomten. Det är inget som påverkar insidan dock (skräckexemplet på det är min Darth Maul-kopp) och detta är en rätt stor kopp. Rymmer mycket kaffe. Snögubbekopparna köpte jag mest som plojprylar typ, för skojs skulle bara, men denna tomtekopp använder jag verkligen gärna den här tiden på året. Ho, ho, ho!


< 2020 | | Tillbaka till toppen | 2022 >

Till arkivet!
Spelrelaterat
Framgrävt ur spelkistan
Frispel
För eller emot

Säsongsspecialare
2000-talets julspecialare
2010-talets julspecialare
2020-talets julspecialare

Vidgade vyer
Arkiv X
Plockat ur filmhyllan

|
PS-bloggen

|- Prylar och stoff 2020
|- Prylar och stoff 2021
|- Prylar och stoff 2022
|- Prylar och stoff 2023
|- Prylar och stoff 2024

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.