Hej och varmt välkomna till år sex av prylar och stoff här på sidan! Japp, vi är redan inne på sjätte året med det här. Tiden flyger verkligen.
Det ser lite annorlunda ut eftersom jag börjar numrera inläggen från och med nu och sätter ut datumet sist, efter rubriken, istället för först i rubriken som tidigare år. Som redan omnämnt i årets första inlägg i leksaksbloggen, som läggs upp parallellt med det första inlägget i den här bloggen, så har vi flyttat till en ny lägenhet, vilket såklart återigen innebar flyttstädning, nedpackning och uppackning... Sålunda tänkte jag att det vore väl lika passande att inleda det här nya prylåret med några nya flyttbilder! Detta utöver min sedan långt tidigare redan planerade biofilm-follow-up såklart. Gott nytt år
allihop!
Inlägg #31: Nya flyttbilder och biofilm-follow-up (JMK, 2025-01-08)
Inlägg #32: Fortfarande inplastat (JMK, 2025-02-04)
#31: Nya flyttbilder och biofilm-follow-up (JMK, 2025-01-08)
Ute i hallen står i skrivande stund fortfarande flera hela torn av flyttkartonger som sträcker sig från golv till tak verkligen. Där sträcker sig också herr Mullvad gärna ut som ni kan se. Det är katternas paradis där ute i hallen just nu. Men jag tänker inte lägga upp en massa foton på bara flyttkartonger utan går rakt på en av de första sakerna jag köpte till nya lägenheten den här gången; dessa salt- och pepparbehållare i form av stora Lego-klossar!
Vår nya TV-bänk. Vår gamla var typ öppen från alla fyra sidor runt om vilket inte var det mest praktiska då konsoller, kontroller och alla jävla sladdar snabbt blev dammiga och det blev som ett hobbyprojekt i sig bara att hålla kanterna borta från allting. Denna däremot, köpt på Jysk, talade till mig. Två hyfsat rymliga skåp, där till höger och vänster, samt en djup låda nedanför en hylla undertill själva bänkskivan och både skåpen och denna hylla har hål där bak för sladdar så att vi kan ha konsolerna undanstökade och samtidigt inkopplade. Och jodå, denna bild är från innan allting kom på plats såklart men i skrivande stund så har vi TV och sex konsoler igång här och det funkar kanon. Ingen mer förbannad sladdcirkus, knappt något damm på de konsoler som vi har där i mittenhyllan och ingen damm alls på dem vi har i skåpen. Kanon.
Också; katthörnan. Jag ville inte ha vår nya hörnsoffa ända in mot väggen med ett stort element där bakom också. Dels just för att jag inte ville ha elementet precis i ryggen men även för att jag gillar att kunna gå bakom en soffa och stå där och hänga och se vad de som sitter i soffan spelar eller tittar på liksom och dessutom råkade detta blir katternas egen lagom avskilda lilla lekhörna, så det blev ju vinst-vinst. Här ovan ser vi Felix och herr Mullvad.
Pallar ni med foton på pallar med? Denna Stay-Puft Marshmallow Man-liknande pall föreställde jag mig direkt kunde vara precis vid ytterdörren speciellt för kattan vår att dega på och det dröjde inte länge innan hon, Shara, bevisade att jag hade rätt. Där brukar hon nu hänga emellanåt.
Den där pandapallen som också är en förvaringskorg spontanköpte jag i samma veva. Denna tänkte jag att dottern kanske skulle vilja ha i sitt rum men i det fallet tänkte jag däremot fel då hon tyckte sig själv vara för gammal för något sådant minsann. Så nu står den bara i vardagsrummet där jag har funnit en använding för den. En av katterna (herr Mullvad, den skurken) har för vana att tjuva kläder, allt från enstaka strumpor till hela tröjor, och dumpa mitt i hallen. Exakt var han får tag på allting har jag ingen aning om, men nu slänger jag i alla fall allt det häri.
Turtles-magneter! Och dessa är väl gränsfall för vad som kan anses som leksaker antar jag. Inga actionfigurer, dessa är orörliga och således mer som prydnadsfigurer, men det var å andra sidan t ex Trash Bag Bunch-figurerna också och om dem råder det ju inga tvivel att de är leksaker. Men då just dessa Turtles-figuer är kylskåpsmagneter också, med grönfärgarde magneter i skalen, och detta är deras huvudsakliga syfte liksom så räknar jag dem främst som prylar och inte leksaker.
Har alla fyra sedan tidig barndom, då jag faktiskt lekte en del med dem skall medges, trots att jag också hade alla fyra i form av riktiga actionfigurer.
Donatellos bostav är i alla fall inte den som medföljde denna figur. Den var propert målad, som en trästav, men den gick sönder tyvärr i en av min barndoms vilda lekar. Däremot hade jag just denna Donatello-figur som bara sådan här figur också, utan kylskåpsmagnet i ryggen, och den figuren hade den här mer metalliskt färgade staven, så med lite petgöra lyckades jag få loss den ur händerna på Donatello utan magnet och in i händerna på Donatello som kylsåpsmagnet, för det hade ju inte sett riktigt klokt ut om han var den enda med bara nävarna framme!
Men låt oss skifta fokus på vad som är ovan och sedan nedan på en annan del av kylskåpet. Det är Super Mario-magneterna från fjolårets andra pryl- och stoffiga blogginlägg: Bland spelkassetter, kylskåpsmagneter och blomkrukor! Så här placerade jag dem på vår nya kyl. Barnsligt skoj.
Sovdags för katterna. Det är allt jag har om dessa. Jag är kattägare, okej?! Se så söta de är!!
Okeeej, över till att faktiskt börja packa upp grejer från flytten då. Jag har aldrig varit bra på att ha ordning på allting som packas ner, även om jag så småningom hade ordning på grejerna innan de packades ner, så det blir att börja om varje gång efter en flytt... Men det är alltid lika kul att återse saker man inte hade sett eller ägnat en tanke åt på år och dar... Man blir alltid nostalgisk och man återupptäcker alltid saker som man totalt hade glömt bort.
I denna låda låg alltså PSX-spel, däribland RPG-klassikern Legend of Mana och eh, soundtracket till Dirty Dancing och en massa DS-spel, däribland ett som jag inte har några som helst minnen av att ha köpt... Magical Starsign. Vad fan är detta? Jag skojar inte, jag minns inte det här spelet överhuvudtaget. Då menar jag inte att jag inte minns att jag någon gång hade köpt det (som i jaså, hade jag DETTA?) utan jag känner inte ens till spelet! Om jag någonsin gjorde det så måste jag ha glömt bort det helt och hållet. Här är det då inte snack om att "återupptäcka" något, jag UPPTÄCKTE för fan något som just nu är helt nytt för mig!
Vad mer har vi där, PS Vita-spel och Opoona..? Vad gör det där? Just alla mina Wii-spel hade jag packade undan i en annan låda nämligen... Så det var konstigt att finna ett ensamt Wii-spel här tyckte jag. Sedan kom jag ihåg att det var inte länge sedan (nåja, det blir förrförra året i år, tiden flyger...) som jag hade grävt fram Opoona ur spelkistan, så jag måste ha varit slarvig och inte lagt tillbaka spelet på sin rätta plats bland alla andra Wii-spel och så hamnade det här.
Jag grävde längre ner och fann Seaman till DreamCast och Suikodenn-trilogin till PS2. Trean var ett av de spelen som jag skaffade en amerikansk konsol för för över 20 år sedan. Ljuva minnen.
Apropå NTSC-RPG:n och spel som jag skaffade en amerikansk PS2 för så är där det andra av dem, närmare bestämt Xenosaga Episode I. Radiata Stories köpte jag på mig vid ett senare tillfälle. NTSC-RPG:n till PSX spelade jag också mycket av på den tiden runt millenniumskiftet och da OG, Xenogears, var en av de absoluta favoriterna.
Sedan har vi något helt random, det första svenska numret av Indiana Jones på äventyr, som ju egentligen borde hetta Unge Indiana Jones äventyr, känd från TV4 minsann! Lätt till lagom sliten men ej söndersliten och ja, jag köpte trots allt serietidningar för att faktiskt LÄSA DEM i yngre dagar. Denna lade jag hur som helst allt undan nu för att mysläsa i sängen någon gång. Jag myser redan på bara tanken, ho, ho...
Och apropå serietidningar fann jag en av flertalet flyttkartonger fylld till bristningsgränsen med bara sådana. Vad har vi här då, X-Men, Fantomen... Vänta lite... Fantomen nr 7/1993, det är ju det jävla numret som jag tog upp i mitt retrospektiv om Dylan Dog som innehöll ett 16 sidigt smakprov på den serien! Det som jag skrev att jag inte tänkte leta fram bara för att dubbelkolla saken eftersom jag inte alls mindes Dylan från Fantomen från den tiden. Här är det ju, just det numret! Shit allså! Detta var inte alls arrangerat, jag råkade verkligen bara hitta just den här jävla tidningen vid första titten i denna låda!! Ok, vad mer har vi där nere då, jamen, se där, Spindelmannen nr 4/1991, det första nya numret av Spindelmannen som jag fick som barn tillika det första helnumret om Venom. En klassiker. Och svenska Batman nr 2/1989 innehöll den klassiska Alan Moore-storyn The Killing Joke som också råkade vara en av de första Batman-serierna som jag fick som barn. Den allra första var serietidningsadaptionen av Batman-filmen från 1989, som i Sverige publicerades ett nummer tidigare, dvs i Batman nr 1/1989. Jag föredrog förvisso Marvel-serier senare i barndomen och tonåren men jag började faktiskt med DC, Stålis och Batman, innan jag svingade in i Spidde i början av 1991. The Punisher läste jag också.
Och nu över till någonting helt annat som slog mig inte tas upp lika ofta som så mycket annat här på POPKORN... Musik! Men Most Wanted movie hits? Japp. Random musiksamlingar är för det mesta mest meh men just denna dubbel-CD från 1995 är bland de allra första musikskivorna som jag någonsin ägde och jag var fan av film redan då, så jag brukade lyssna på båda de här skivorna med klassiska låtar så som Survivors Eye of the Tiger från Rocky, Harold Faltermeyers Axel F från Snuten i Hollywood och Steppenwolds Born to be Wild från Easy Rider om och om och om igen.
Och kom igen, hur fyndigt är det inte att CD-skivorna är i form av gamla filmrullar? Reklamen däri med, Kevin Costners magplask Waterworld och fucking Casper (den jävla filmen hemsöker mig), det är som att titta in i en tidskapsel från 1995. Snacka om nostalgi.
Scatman Man, det är grejer det. Ja, jag gillar faktiskt den gamla scatsångaren och har både de västerländska och de japanska utgåvorna av både Scatman's World och Everybody Jam! och som kan utläsas från baksidan av CD-fodralen, och som också omnämndes i en lucka av julkalendern 2008, vad som för övrigt känns som för en hel evighet sedan, så innehåller de japanska albumen låtar som inte finns med på någon västerländsk utgåva. Det är grejer det som sagt var.
Ah, Killer Cuts, albumet som medföljde Killer Instinct till SNES och innehöll de okompromissade versionerna av låtarna i spelet. Hur jävla fett ballt som helst för oss i 11-12-års ålder på den tiden i mitten av 90-talet. Och så själva spelkassetten också då, som olikt de traditionellt grå SNES-kassetterna var helsvart, som för att markera att detta är fan seriöst alltså. Den som hade en SNES men inte hade Killer Instinct när det begav sig 1995-1996 var en jävla tönt alltså.
Och apropå videospelsoundtrack... Sonic Rush var ett av mina första Sonic-spel, det var nog DET första nya Sonic-spelet jag köpte som inte var en samling av äldre spel faktiskt, det var ett av de första Sonic-spelen jag varvade och jag står fast vid att det är ett av de bästa Sonic-spelen genom tiderna. Jag diggar verkligen soundtracket med, så mycket att jag även köpte det på skiva. Likt Killer Cuts så innehåller det de okompromissade versionerna av låtarna i spelet men därtill hela soundtracket precis som det låter i spelet också. Fett grymt.
Sedan bara ett urval av vad för slags musik som jag egentligen köpt på mig på skiva under åren och gärna lyssnar på. Lite Alice in Videoland, Amy Macdonald, Bob Dylan, Cat Stevens, Simon & Garfunkel, Paul McCartney, Michael Jackson, Nirvana, specifika filmsoundtrack så som från Reservoir Dogs, en del klassisk musik med t ex Chopin och Vivaldi och inte att förglömma The Zombies... Hmm, nu när jag tänker efter så kunde jag ha lagt till något album av The Animals till bilden och skrivit något i stil med från A till Z, från Animals till Zombies... Antar att jag förglömde Animals då... Attans. Det är lätt att vara efterklok. Nåväl.
Minns någon ett inlägg jag postade för några år sedan som handlade om
handhållna konsoler och tillhörande kassetter? Jag hittade inte min Game Gear för det där inlägget. Jag kunde bara inte hitta den! Jag hittade några av spelkassetterna men inte själva konsolen. Nå, gissa vad? Eller ja, ni ser ju själva här ovan... Jag hittade min Game Gear nu. En fördel med att flytta är väl att saker som var spårlöst försvunna har för vana att helt plötsligt dyka upp igen. Efter alla dessa år är Min Game Gear alltså återfunnen. Hurra! Men gissa vad mer..? Nu hittar jag istället inte mina spel till den. Oh, for FUCKS sake alltså... Alltid är det något. Min TV Tuner som jag också har till manicken funkar ju inte i dagens digitala samhälle. Men Master Gear Convertern... Ja, om jag bara hittar några Master System-spel så kan jag ju åtminstone spela dem på prylen!
Var det någon som tvivlade på att jag verkligen äger fucking Casper till Sega Saturn baserat på
spelfilmen från 1995?
Nå, här har ni bildbevis på det i så fall. Det är inget jag är stolt över.
Men över till roligare spel på andra Sega-format, för jag hittade faktiskt några Master System-kassetter att spela på Game Gear. Här är tre av dem och några av mina favoritspel på formatet; Shinobi, SpellCaster samt Sonic the Hedgehog som INTE är någon nedbantad version av 16-bitsliret utan ett helt eget spel!
Vidare på videospelfronten återfann jag något lagom kuriosa... En PS2- demoskiva med sju spelbara demon och åtta videor! Demoskivor av diverse slag var jättevanliga på PSX-tiden men på PS2 blev det slut med det. Fast under en kort tid i början av PS2-eran så var demoskivor fortfarande en grej och jag kommer ihåg när jag köpte en dyr brittisk speltidning på Pressbyrån bara för just denna demoskivans skull och då framför allt för det spelbara demot av Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty. Det var allt fortfarande tider det.
Men på tal om PS2 då. Ico var ett spel som jag faktiskt också provade via någon demoskiva från början och det gjorde ett sådant starkt intryck på mig att jag genast köpte hela spelet och tids nog den spirituella uppföljaren Shadow of the Colossus med, bara det bästa spelet till formatet enligt vår gamla PS2-topplista samt årets spel 2006 enligt vår senare stora topplista över just de bästa spelen år för år.
Jag har ganska många samlingsskivor till PS2 annars.
Atari Anthology, Capcom Classics Collection vol. 1 och 2, Sega Mega Drive Collection, Sega Classics Collection, Sonic Mega Collection Plus, Sonic Gems Collection, Metal Slug Anthology och fler därtill. Och som med alla andra spel har jag en del i PAL, som Street Fighter Alpha Anthology, och en del i NTSC, som Street Fighter Anniversary Collection här ovan. Så det är inte bara en massa rollspel som jag har till min amerikanska PS2.
God fortsättning förresten! Och varför inte med Christmas Nights i så fall?
Jag hittade även en gammal PSX-demoskiva som jag bara måste testa nu i dagarna! Skåde den där artworken också. Exakt så såg det ut på den tiden på 90-talet. Den stilen, den attityden liksom... Äkta PlayStation.
Annat är det idag och jag har faktiskt noll intresse av PS5. Fast PS4 gav jag en ärlig chans...
Öh, vänta lite nu... Jag som gjorde en sådan grej i
fjolårets sista PS-blogginlägg
om att allt som jag har eller någonsin haft med Dragon Ball förutom alla 42 volymer av den svensköversatta mangan är en konstbok, en stor drakkula, en liten drakkula i nyckelring, en T-shirt samt två stycken animé-filmer... Men se själva vad jag nu såg här, bland mina fysiska PS4-spel, om inte ett av årets spel 2020 enligt vår egen Topp-25:
Speltitlar från den åttonde
konsolgenerationen, Dragon Ball Z: Kakarot! Hur sjutton kunde jag glömma bort detta? Ja, där har ni det i alla fall. Och då kan jag ju passa på att visa upp mitt fancy exemplar av Death Stranding också.
Från en benskalle som pryder ett omslag till en annan, denna i form av planeten Denebrias måne Nordor där de ondskefulla mutanterna och Skeletor i framtiden har sin bas. Det är från ryggarna till de båda feta volymerna av The New Adventures of He-Man på DVD och den hela bilden får man såklart när man ställer båda bredvid varandra. Det här är förresten DEN tecknade TV-serien med He-Man som jag själv växte upp med. Den gamla serien hyrde jag visserligen enskilda band av på video ibland men de nya äventyren följde jag faktiskt på TV.
En annan tecknad TV-serie som jag följde med stor entusiasm på TV när det begav sig på 90-talet var Sonic the Hedgehog här, eller "Sonic SatAM" som den kom att kallas bland fansen. Adventures of Sonic the Hedgehog följde jag förvisso också, båda sändes bl a på TCC (liksom nya He-Man om jag minns rätt), men den gillade jag egentligen aldrig. Den tittade jag på endast för att tja, den var tecknad och gick på TV helt enkelt... Sonic SatAM tyckte jag däremot var bra på riktigt. Så det var väl självklart att jag köpte på mig hela den boxen också. Det är kul att se hur det tagit tillvara på fanart från vad jag förmodar var kids då på 90-talet.
Ulysses 31 var en annan barndomsfavorit men denna följde jag aldrig på TV, utan jag hyrde band med den på video och så hade jag själv också några avsnitt på köpvideo. Klassiska Jonny Quest från 60-talet hade jag också några avsnitt av på köpvideo men den serien sändes sedan även på Cartoon Network.
Tecknad från väst var da shit då och mycket bättre än det mesta som görs idag!
Absolut inte att förglömma tecknat från öst dock. Jag hade redan hunnit köpa en del animér på VHS innan jag gick över till DVD och Record of Lodoss War var då min allra första animé på DVD. Från den korta tid då man tydligen ännu inte helt hade listat ut det där med vad som skulle bli standardfordral för DVD, därav dessa ståtliga plast- och pappfodral som man liksom knäpper upp. Underbart. Record of Lodoss War-boxen är en amerikansk utgåva men Weed - Silver Fangs son är en svenskutgiven box, då Silver Fang lyckades bli så populär just i Sverige av någon anledning... Hela Silver Fang- boxen har jag också men jag gillar Weed mer.
Över till spelfilm eller "vanlig film" som en del säger som om det verkligen vore så ovanligt med animerad film. Jag fann inte alla men åtminstone flera av Universals klassiska monsterfilmer som vi har på DVD. Och jag tyckte faktiskt att jag skymtade Den osynlige mannen också medan jag radade upp de här men så tappade jag den ur sikte... Kanske hela filmen blev osynlig, ho, ho...
Apropå mycket gamla skräckfilmer så fann jag även mitt exemplar av Nosferatu från 1922, en av de allra äldsta filmerna vi äger faktiskt, och apropå de äldsta filmerna vi äger så fann jag också Metropolis från 1927. Denna hade jag även på VHS i början på 2000-talet men jag tror jag gjorde mig av med den utgåvan dumt nog.
Och så apropå Metropolis med så fann jag dessutom animé-film- versionen från 2001 av Osamu Tezukas Metropolis löst baserad på Fritz Langs svartvita stumfilm från 1927. Båda två rekommenderas att se.
Till animé-utgåvan medföljer en mini-DVD med bonusmaterial. Jo, mini-DVD var faktiskt något av en grej en viss tid, även om man idag väl mest kommer ihåg det från Nintendos GameCube-spel.
Minns ni Bong Joon-hos mästerliga The Host från 2006? En sydkoreansk monsterfilm som är bra på riktigt. Minns ni även Videomix som senare bytte namn till Hemmakväll där man förr i tiden kunde köpa filmer samt hyra filmer och videospel? Det var tider det. Fucking Netflix och chill är inte samma sak... Det är inte samma sak! Att faktiskt ta sig hemifrån till en fysisk plats, kanske bestämma med polarna att mötas på plats, och där kunna gå runt hyllor och välja och vraka mellan filmer som man aldrig hade kommit på tanken att söka efter digitialt, som inte hade fångat ens uppmärksamhet i form av en liten ikon på en skärm men som gjorde ett helt annat intryck i fysisk form som man kunde sträcka ut armen mot och plocka från hyllan och läsa på baksidan, ja, det var jävlar mig tider det! Och jag blev så glad, så himla glad, när jag helt oväntat råkade hitta en plastpåse från den här gamla goda tiden på Videomix. Ja, jag blev så glad att jag glatt plåtade båda sidorna av denna påse trots att de är helt likadana. Mycket nöje!
Sist men inte minst fast det är en väldigt liten pryl. Något nytt. Inte helt nytt eftersom jag hade köpt detta för ett tag sedan men sedan glömt bort det tills jag hittade prylen fortfarande inplastad nu efter flytten. Och det passar väl också bra ihop med dagens inlägg eftersom jag nog vid mer än ett tillfälle tagit upp Batman-merch i samband med en film-follow-up. Detta är som ni kan se ett liten plupp som täcker för ens webbkamera. Vilket jag tidigare ändå hade en egenhändig och låt oss vara ärliga; inte alltför vacker lösning för... så när jag såg denna för en tjuga eller en tia eller vad det än var i reabacken i en bokhandel så slog jag till direkt. Det var det för nya flyttbilder. Och nu rakt över till min senaste biofilm-follow-up!
Sevärda filmer som gick på bio under andra halvåret 2024
Först ut för perioden juli-december ifjol är Furiosa: Mad Max Saga. Denna hade förvisso premiär under första halvåret 2024 och var därtill t o m en av filmerna som jag hade skrivit upp att se fram emot under första halvåret 2024 men här är grejen... Jag glömde bort den sedan. På riktigt. Filmen
visades dock faktiskt fortfarande på biografer åtminstone in på juli i somras och jag såg den således först då, in på andra halvåret 2024, så då räknar jag också den för andra halvåret.
Och den var bra. Riktigt bra. Jag gillade den.
Betyg, hm, 3 eller 4 av 5. Jag hade behövt se den igen för att säkert kunna svara på det men jag hade inte haft något emot att se den igen heller. Hatten av för token George Miller som gjorde det igen och som också visade att en Mad Max-film kan faktiskt funka utan Mad Max. Anya Taylor-Joy gör mycket bra ifrån sig som Imperator Furiosa och Chris Hemsworth är väldigt kul att skåda som krigsherren Dementus.
The Wild Robot kom sedan från ingenstans. Den var inte alls på min radar sedan tidigare men det är DreamWorks Animations nya. Studion bakom titlar som Antz, Shrek och Kung Fu Panda ni vet? Med Puss in Boots: The Last Wish fortfarande färsk i minnet gav jag The Wild Robot en chans och är glad att jag gjorde det. Denna var också riktigt bra och med påtagliga vibbar från robotarna i Studio Ghiblis Laputa samt Warner Bros Iron Giant. Såg den med hela familjen, inklusive den nu vuxna dottern, och den gick hem laget runt. Alla gillade den!
Betyg, 3 eller 4 av 5, precis som med Furiosa. Jag hade behövt se om även The Wild Robot för att säkert kunna svara på detta men precis som med Furiosa så hade jag inte haft något emot det. Då vet man att det är en bra film man sett. När man känner att det är något som man gärna ser igen. Regisserades av Chris Sanders som tidigare hade regisserat How to Train Your Dragon åt DreamWorks samt Lilo & Stich åt Disney.
Sedan hade vi Joker Folie är du...
Jag hade tagit en semestervecka vecka 44, för att höstlov och Halloween och familjetid och sådant, och kunde fånga båda på bio den veckan. Wild Robot visades på många tider från förmiddag till kväll på den biografen där vi var den dagen, men Jokern hade bara en enda föreställning under hela dygnet, som började 22:00... Det bådade då fan inte gott.
Är Joker Fifi La Fume sevärd? Tja, om vi snackar mer eller mindre sevärda filmer på bio måste jag medge att den hör hemma i kategorin mindre... Men den är heller ej helt "icke sevärd" eller "osevärd" om ni fångar mitt drift... Joker Filet mignon är en stabil 2/5. Godkänd. Jag ångrar inte att jag såg den men jag vill inte se den igen.
Tveklöst den sämsta på min topp-3 biofilmer som jag såg under andra halvåret 2024. Eller den som var "minst bra" för att uttrycka det milt. Bara någorlunda sevärd och inget direkt se om-värde heller utan en gång räcker för mig.
Jag är ändå glad att jag såg Joker Faxa-na-du då denna tar mig typ full cirkel från varifrån jag började med allt vad dessa storfilmer baserade på amerikanska superhjälteserietidningar heter...
En av de två första spelfilmerna jag såg på bio i barndomen var nämligen, och detta har alldeles säkert kommit upp tidigare här på sidan, Batman från 1989. Den andra var Ghostbusters 2 och nej, jag minns inte exakt vilken av de båda som var min första. Och nu påpekar jag dessutom spelfilm eftersom jag har tydliga minnen av att även ha sett en tecknad film på bio vid den tiden men jag minns inte alls vilken, bara att den var tecknad.
Men ja, det är passande tycker jag. Att just vad amerikanska superhjälteserietidningsfilmer anbelangar så började mitt biofilmliv med Batman från 1989 med Jack Nicholson som Jokern och 35 år senare är jag redo, och har bestämt mig för, att sätta punkt för den här sortens filmer med Joaquin Phoenix som Jokern anno 2024.
Punkt för nya spelfilmer då men sedan med Pingvinen i TV-rutan som en sorts epilog! Vilket också är passande och nostalgiskt för mig eftersom Batman återkomsten med Danny DeVito som Penguin var den enda Batman-spelfilmen sedan 1989 som jag till dags dato INTE sett på bio, för vi var mitt uppe i en flytt vid den tiden med så jag såg den först på hyrvideo efteråt, kontra The Penguin som TV-serie för HBO denna höst. Sådan passande symetri liksom. Så att ja, jag är helt nöjd med att låta Joker Falafel Dürüm vara den sista nya långfilmen baserad på amerikanska serietidningar som jag ser, med TV-serien med The Penguin som en slags epilog tillika det sista jag ser i denna "genre" överhuvudtaget. Vilket alltså också återspeglar Batman från 1989 och Batman återkomsten från min barndom som mina två första nya. Jag hade sett Superman-filmerna med Christopher Reeve på TV men det var åratal efter någon av dem var aktuell och TV-serien med The Flash från 1990 såg jag först likaså flera år senare. Så Batman 1989 och Batman återkomsten var mina två första nya och Joker Ferdinand II och The Penguin får bli mina två sista nya. Det blir bra så.
För att jag är inte det minsta sugen på någon uppföljare till The Batman, nej.
Jag är färdig nu.
Efter 35 år med amerikanska superhjälteserietidningsfilmer på bio så är jag mer än mätt på dem. Allt vad Disney har att göra med, inklusive deras nya Marvel-filmer, har jag redan bojkottat så ingen mer MCU för mig, Spindelmannen på bioduken är överspelad och efter mer än 20 år med Spidde på bio har jag inga mer förhoppningar om att de någonsin kommer att göra min barndomssuperhjälte rättvisa, så det blir heller inga mer Spidde-filmer för mig, DC i ännu en reboot, nej tack, jag har noll intresse av att se James Gunns spretiga och "moderna" tagning på Superman, jag har helt enkelt kommit över den här sortens film vid det här laget. Jag är dessutom 40 bast nu. Jag orkar bara inte bry mig längre och inte en chans att jag tänker engagera mig i ytterligare tröttsamma överlappande "cinematiska" universum som tar hela årtionden på sig att berätta en lam historia. Och med detta över till exakt vad för filmer som jag anser att vi däremot HAR att se fram emot på biograferna under 2025...
Filmer att se fram emot på bio under 2025
Presence hade premiär på Sundance filmfestival för ett år sedan redan och har sedan dess visats på en massa andra filmfestivaler under året som gått men en allmän, om än begränsad, biopremiär i USA dröjer till senare nu i januari i år och den kommer också att börja visas runt om i Europa nu under de första månaderna av året, januari i Storbritannien och Irland, februari i Frankrike, mars i Spanien... Psykologisk thriller, möjligen övernaturlig, i regi av Steven Soderbergh och med Lucy Liu i huvudrollen och hittills har den fått från hyfsat bra till väldigt bra mottagande så detta kan kanske vara värt ens tid faktiskt.
Black Bag nästa, ännu en film i regi av Steven Soderbergh, ingen vila för den mannen minsann, och den här är en spionthriller med Cate Blanchett och Michael Fassbender i huvudrollerna samt Naomie Harris och gamle Pierce Brosnan, Bond själv, med på ett hörn. Det är allt jag behöver veta. Planeras att ha premiär i mars, men trots att det är så kort tid kvar till dess så finns det ännu inga bilder att tillgå för filmen, så jag plockade bara någon helt random bild på en "Black Bag" från google. Varsågod herr Soderbergh.
Mickey 17, en amerikansk storfilm i regi av sydkoreanske Bong Joon-ho som tidigare regisserat framför allt The Host och Parasite. Mickey 17 är en mix av science fiction och svart komedi med Robert Pattinson i huvudrollen, som för tankarna till Moon från 2009 med Sam Rockwell. Mickey 17 ser ut att vara betydligt mer knasig än Moon men inte mig emot! Detta är en av de filmerna som jag VERKLIGEN ser fram emot att se på bio i år. Den skulle haft premiär tidigare under året men som det ser ut i skrivande stund så får vi vänta till april på den.
A Big Bold Beautiful Journey, en romantisk fantasy i regi av Kogonada, även han sydkoreansk fast han har levt i USA sedan barndomen. Med Margot Robbie och Colin Farrell i huvudrollerna. Vet ej så mycket mer om denna än detta men det, ihop med den titeln, räcker för mig för att ge filmen en chans. Och det finns åtminstone en officiell bild för den här på IMDb, om än endast för just själva titeln! Planerad premiär på biograferna i början på maj.
Flowervale Street, science fiction i regi av David Robert Mitchell ännu mest känd för skräckisen It Follows från 2014. Med Anne Hathaway och Ewan McGregor i huvudrollerna. Inte mycket mer är känt om denna heller ännu men synopsisen på IMDb förtäljer i alla fall att "A family in the 80s start to notice bizarre happenings in their neighborhood." och det räcker likaså för att få mig på kroken. När jag först satte samman denna lista över filmer att se fram emot så fanns det för övrigt inga andra bilder att tillgå än några som denna ovan till höger, på Hathaway och McGregor från inspelningen, men sedan dess har det dykt upp ett par bilder som visar dinosaurier! Detta avgör saken. Skriv upp mig.
Skulle haft premiär i maj, efter A Big Bold Beautiful Journey varför jag listar den därefter också, men har nu tydligen tidigarelagt till mars. För all del.
Fler filmer att se fram emot på bio under 2025
Mission: Impossible 8, numera Mission: Impossible – The Final Reckoning och inte längre Mission: Impossible – Dead Reckoning Part Two, som skulle haft premiär sommaren 2022, sedan hösten 2022, sedan sommaren 2023 och sedan sommaren 2024 men alltså försenasts gång på gång på gång på gång är nu schemalagd att efter många om och men ha premiär i vår, den 23 maj i år närmare bestämt. Med samma regissör som tidigare och i stort sett samma glada gäng från innan med Tom Cruise i spetsen som Ethan Hunt. Och ja, det blir väl till att se denna sista del i serien då, om än lite pliktskyldigt, något bara för sakens skull vid det här laget.
Karate Kid: Legends sedan... En ny Karate Kid-film, ja. Men är det en fortsättning på den gamla filmserien från 80-talet som gjordes aktuell igen i och med Cobra Kai från 2018 och framåt eller en uppföljare till rebooten med Jackie Chan från 2010? Både och tydligen!! Denna blir visst en crossover som därmed därtill retrospektiv gör filmen från 2010 till en del av samma kontinuitet som originalberättelsen från 1984. Ok, coolt. Jackie Chan återvänder i rollen som han, herr Han medan Ralph Macchio återvänder i rollen som Daniel LaRusso. Visst, varför inte. Nog för att man också börjar bli trött på dessa sk legacy sequels numera men att denna för samman båda tidigare kontinuiteter, och dessutom tydligen ska agera som en slags epilog till Cobra Kai, gör den mer intressant. Premiär på bio i slutet av maj. Kanske den gör det omöjliga och kransparkar K.O. på Mission: Impossible-filmen? Den som lever får se.
28 Years Later, när man talar om trollen som i det här fallet är dessa jädra legacy sequels då. Saken är den dock att när det gäller just denna filmserie så är 28 år senare en sådan perfekt nästa tillika avrundande del efter 28 dagar senare och 28 veckor senare... Länge har det varit tal om en tredje del, för att avrunda med en trilogi också, och jag vill minnas att det också varit tal om en 28 månader senare men kom igen... Man räknar i dagar, man räknar i veckor och man räknar i år, men man räknar inte högre än upp till tolv i månader utan att övergå till just år, så 28 månader senare låter bara inte lika vettigt. 28 år senare låter dock vettigt och det just 20+ år senare efter den första filmen i verkligheten också är för givet för att stå över. Med samma regissör som för originalfilmen och med Cillian Murphy åtminstone med i rollistan den här gången också så är det givet att det blir något att se.
Andra halvan av juni är det dags.
F1 är en motorsportfilm om, kan ni gissa det; Formel 1, i regi av Joseph Kosinski som tidigare har regisserat lyckade storfilmer som Tron: Legacy, Oblivion och Top Gun: Maverick. Den här har Brad Pitt i huvudrollen. Just motorsportfilmer har verkligen överraskat på senare år med titlar som Ford v Ferrari av James Mangold och Gran Turismo av Neill Blomkamp, så jag tror faktiskt att detta kan vara något. Ska ha premiär i slutet av juni, inte långt efter 28 år senare.
Sist men inte minst är Roofman med förväntad premiär i oktober.
Verklighetsbaserat kriminaldrama om en viss Jeffrey Manchester som kom att bli allmänt känd som "Roofman" då han brukade stjäla från McDonald's genom att ta sig in via taket i deras byggnader och som också undvikit polisen genom att gömma sig i taket på en Toys "R" Us-butik. En sådan premiss är värd min uppmärksamhet. Med Channing Tatum i huvudrollen som Jeffrey Manchester tillika Roofman och med även med Kirsten Dunst och Ben Mendelsohn.
Finns ännu inga officiela bilder för filmen så ett donken-M fick duga.
Det var det, tio filmer att se fram emot på bio i år men... Äsch, vad sjutton, här följer fem av mina bubblare också! Ingen fancy bildrad för dessa då det inte var något som jag tänkte ha med från början utan det är bara något som jag i skrivande stund tänker att jag lika gärna kan nämna i bara farten liksom.
Två bubblare redan nu i januari; den nya nyinspelningen av Wolf Man från Universal samt
In the Grey, actionfilm av Guy Ritchie med Henry Cavill. Sedan har vi uppföljaren till Ben Afflecks actionrulle The Accountant med den otippade titeln The Accountant 2 i april. Såg den första helt spontant någon kväll på Netflix, hade en hyfsat rolig tid med den och kommer alldeles säkert att se tvåan med någon random kväll på Netflix... Det är inget som jag har någon som helst avsikt att se på bio dock, så därför ströks denna. Men en bubblare i alla fall!
Mercy sedan, en science fiction med Chris Pratt och Rebecca Ferguson och jag gillar både Chris Pratt och Rebecca Ferguson, som ska ha premiär i augusti och till sist The Bride! i september-oktober, lagom inför Halloween, en ny tagning på Bride of Frankenstein, i regi av Maggie Gyllenhaal, med Jessie Buckley i titelrollen som bruden och Christian Bale som Frankensteins monster.
| Tillbaka till toppen
#32: Fortfarande inplastat (JMK, 2025-02-04)
Redo för mer prylar och stoff?
Den fortfarande inplastade Batman-prylen som jag fann i flytten här om månaden gav mig en idé, eller påminde mig om en idé jag hade haft: Fortfarande inplastat! Sånt jag har fortfarande inplastat helt enkelt. Och då menar jag inte av samlarskäl heller utan bara saker som jag har köpt på mig under åren som sedan blivit liggande och sedan plockats undan utan att någonsin ha kommit ur plasten sedan de köptes nya eller i nyskick. Av vilka jag fann en del, mest filmer, nu i flytten. Här följer inte allting som jag fann men ett urval åtminstone.
Vi börjar med filmer på DVD. Battle Royal som köptes till kampanjpris av 69 svenska kronor på Hemmkväll på den gamla goda tiden då de fortfarande sålde filmer var först ut. Denna stötte jag på i höstas vill jag minnas, då jag letade filmer för framtida delar av Plockat ur filmhyllan.
Så att "SPOILER!" då antar jag, för det blir alltså till att jag plockar fram denna i år... Men jag blev faktiskt ganska förvånad över att se denna fortfarande inplastad eftersom jag har sett filmen flera gånger men det var nog ännu tidigare, på den ännu äldre men lika goda tiden då man fortfarande faktiskt HYRDE film i videobutiker som Hemmakväll. Jag måste ha hyrt den vid mer än ett tillfälle alltså, vilket inte var så ovanligt att man gjorde.
Fotot på Battle Royal här ovan är hur som helst från i höstas, då jag spontanplåtade det bara för att jag tyckte att det var kul att råka hitta den i högen fortfarande inplastad. Därefter hoppar vi fram i tiden lite, till efter flytten. Först ut i den här högen med bara fortfarande inplastade filmer som jag hade lagt åt sidan för det här inläggget är ytterligare en gammal goding från 00-talet som likaså köptes till kampanjpris av 69 spänn på Hemmkväll på den tiden; Planet Terror! Och en 2-disk-utgåva dessutom, säkert med gott av extramaterial att mystitta på.
Men hur kan jag ha Riddarfalken från Malta fortfarande insplastad om jag hade plockat fram den och sett den och skrivit om den för flera år sedan för POPKORN? För att jag också har den som del av en samlingsbox med Humphrey Bogart-filmer och det var skivan ur den boxen som plockades fram då men jag hade alltså dessutom köpt in filmen enskilt som ni kan se här ovan till höger.
Och vidare över till ytterligare tre filmer på DVD som jag fortfarande har inplastade utan annan anledning än att jag ännu ej tagit mig tiden till att se dem efter köp. The Grand Budapest Hotel och Sin City: A Dame to Kill For hade jag båda helt glömt bort att jag någonsin köpte dessutom. Grand Budapest Hotel fanns att se på Netflix någon gång har jag för mig men jag har också minnen av att ha sett den sändas på vanlig TV någon gång. Jag har sett den här filmen alltså, bara inte på DVD, så det var en trevlig överraskning nu att upptäcka att jag har filmfan inköpt och kan se om den när jag vill. Uppföljaren till Sin City är jag mindre upphetsad över, denna såg jag helt säkert på TV någon gång men fann den så ointressant att jag inte kunde låta bli att zappa mellan kanalerna medan den sändes. En onödig uppföljare. Last Man Standing tycker jag bra om däremot... Den mindes jag att jag hade köpt in och den har jag också bara sett på TV än så länge så den ser jag också gärna om någon gång. Den är som Yojimbo fast på gamla amerikanska gangstertiden.
Tre till, sedan så får det vara bra med DVD-filmer (fast jag fann fler än så egentligen). Älska eller hata den men Stanley Kubricks 2001: A Space Odyssey, eller "År 2001 – ett rymdäventyr" på svenska, är ju en klassiker. Den gick för jämnan på TNT/TCM på 90-talet som jag ofta slötittade på, så trots att den var sådär två årtionden före min tid så minns jag den ändå tydligt från min egen barndom. Och här är grejen, jag har även sett filmfan på DVD som jag äger... För att jag äger tydligen två olika utgåvor av den här på DVD blev jag nu varse om. En med helsvart omslag där endast HAL-datorns runda röda öga syns förutom filmtiteln och så tydligen denna utgåva med vitt omslag och en mer sci-fi-konstnärlig bild från den tiden som jag helt hade glömt bort att jag köpt in tidigare. Ja, där ser man. Monsters sedan... Och jag känner inte till den här filmen från vad jag kan minnas. Jag har aldrig sett den här och jag minns inte ens vad sjutton det här är för film. Sist men inte minst har vi nyinspelningen av Ben-Hur från 2016. Denna minns jag när jag köpte, den har jag sedan dess även sett via Netflix och den kommer inte ens i närheten av originalet från 50-talet med Charlton Heston. Knappast värt besväret att bryta plasten på då.
En film till. Det fick vara bra med filmer på DVD men titta närmare, Sonic 2 här är på Blu-ray minsann. Om den ej ser särskilt fortfarande inplastad ut på första bilden beror det såklart på att den kommer i en slipcase i papp över själva plastfodralet som å andra sidan är fortfarande insplastat som ni kan se. Mmmm, plast...
Jag dissar för övrigt vanligtvis Blu-ray men bara för att det är Sonic, som också är blå, så ville jag i alla fall ha denna på Blu-ray. Inte åt mig själv dock, utan åt sonen. Så en sådan fick han i julklapp eller i födelsedagspresent något år, vilket år den än kom ut på hemvideo. Och här är grejen... Mitt i julruschen, och sonen fyller förresten år veckan efter jul så oavsett om han fick den i julklapp eller i födelsedagspresent så var det mitt i julruschen, råkade jag köpa två... Jag råkade köpa två helt enkelt! Så han fick den ena medan den andra lades bara på hög bland mina övriga filmer.
Ok, Det var tio filmer men vad mer? Tja, vad sägs om sugrör, i plast, UNDERBARA PLAST, med Harry Potter-tema? Dessa köptes i någon prylaffär när vi var bortresta med familjen en sommar eftersom vi vägrar använda motbjudande, äckliga, kräkframkallande jävla papperssugrör vars förespråkare kan gå och dö en plågsam död till följd av blodförlust efter att ha fått en fet, lång jävla kaktus rakt upp i arslet, rakt upp där, MEN... Sedan så hittade vi något mathak där de trots allt, förståndigt nog, hade vanliga, vettiga plastsugrör som vi kunde hamstra och då förblev dessa väldigt fina Harry Potter-sugrör i obruten förpackning bakom plasten. Definitivt nämnvärda som prylar dock.
Videospel! PoPoLoCrois: A Story of Seasons Fairytale till 3DS kunde skådas forfarande inplastat redan efter vår FÖRRA flytt som togs upp för fyra år sedan. Tiden flyger. Och spelet är alltså fortfarande inplastat fyra år senare. Dessutom fann jag ett till 3DS-lir fortfarande insplastat. En annan crossover dessutom, denna mellan Scribblenauts (som jag tyckte så mycket om till gamla vanliga DS) och DC-serietidningar. Scribblenauts Unmasked: A DC Comic Adventure alltså.
Sist men definitivt inte sist två spel till DreamCast också. Båda dessa köpte jag någon gång efter att jag hade köpt min första DreamCast, en japansk enhet när vi var i Tokyo, och därefter några fler DreamCast-basenheter, i plural, ja, eftersom jag ville enkelt kunna spela spel från såväl Japan som Europa och Amerika, i slutet av 00-talet, allt från 2008-2009, vid ungefär den tiden då konsolen fyllde tio år i Japan respektive resten av världen. Det var min DC-tid typ. Och jag köpte inte spelen som samlarobjekt, nej, nej, jag köpte dem för att spela! Och det gick fortfarande att få tag på DC-spel i nyskick, fortfarande inplastade, för väldigt låga summor på den tiden. Vi snackar jordnötspengar, kanske runt hundralappen per spel. Så det gjorde jag och Jet Set Radio samt Space Channel 5 här ovan är två av de spelen som jag köpte då som jag helt enkelt aldrig tog tiden till att bryta plasten på och spela på min egen konsol. För jag hade spelat båda dessa ja, men det var polarnas spel och på deras konsoler. Så då kände jag heller aldrig typ "Ooh, nu när jag har Jet Set Radio så kan jag äntligen prova det spelet!" eftersom jag hade redan spelat mig mätt på det. Planen var aldrig att dessa skulle förbli fortfarande inplastade, de bara råkade bli det. Fast det känns ju lite dumt att öppna dem nu när det har gått så lång tid sedan dess och priserna stigit så mycket att t o m lösa skivor går för flera hundra... Så att nu har jag nog hellre dem fortfarande insplastade trots allt. Nåväl. ^_^
|
