Topp-10:
Andra Mario-spel
(spin-offs o.d)

Majtokigheterna upphör nu. Vad vi syftar på är att vi ville tajma något till påskhelgen förra månaden men anpassade inte den här månadens schema för detta varför det kom upp ett nytt inslag den 10 istället för ett lite tidigare och ett till lite senare. När något kommer upp i slutet av en månad, som till Halloween och nyårsafton, har vi ju börjat ha för vana att senarelägga nästa månads första och andra inslag med några dagar men ändå uppdatera sidan lika ofta, men den här gången så blev det bara inte så. Men nu är vi åter rätt datummässigt så uppläggsschemat återgår härmed till det normala. För att väga upp för en mindre händelsefylld första halva av maj är här ett dubbelinslag: Alla 20 Super Mario-plattformsspelen rankade plus de tio bästa "andra" spelen, dvs spin-offs o.d, med Mario. Det är minsann Mario-Mania nu denna maj månad!

PS. Att vi benämner det som "andra" spel eller spin-offs o.d med Mario och inte bara spin-offs är förresten för att vi har med det första Donkey Kong på den här listan... Och det är då inte direkt en spin-off till Mario utan om något så är det ju tvärtom snarare de senare Mario-spelen som är spin-offs till Donkey Kong! Med det är ändå ett spel där man spelar som Mario så... Fast vi har ändå just Mario-spin-offs som rubrik i t ex länkmenyn till höger, ja. Så stäm oss! ^_^

10. Wreckning Crew (NES, 1987) / '98 (Super Famicom, 1998)

|JMK

Det är Mario, innan han blev Super och rörmokare. Här ska det rivas skit, våning för våning på en byggnadskonstruktion och det är upp till vardagshjälten Mario att greja det. Utrustad med en slägga och ej utövandes vare sig höjd- eller längdhopp. Det är hammaren som gäller. Wrecking Crew är från tiden då det tydligen var tänkt så att den blivande ikoniske maskoten bara skulle vara en återkommande statist i olika Nintendo-spel. En neutral karbonkopia att slitas och slängas från spel till spel och göra whatever, i det här fallet slita på bygget. Mario klättrar upp och ner för stegar, krossar tegelblock med sin stora hammare, välter dörrar, undviker eldflammor, släcker eldflammor och tar sig alltjämt vidare nivå för nivå. Den lumpna förmannen Spike agerar Marios skoningslösa rival. Honom får man akta sig för.

Med sammanlagt etthundra nivåer att handskas med (och såklart körde den där Dylan och jag fast på den första och lättaste nivån och var tvungna kolla upp på gamefaqs hur man tar sig vidare... '-_-) är Wrecking Crew verkligen ett spel att älska eller hata. Den som förväntar sig en plattformshoppare mer typisk Mario, så som han bäst kom att bli känd för, kommer att bli förvånad, förundrad och förbaskad. Bättre då att försöka förtränga allt som man gärna förknippar med Mario och då kunna ta emot Wrecking Crew med ett öppet sinne. För då kan man faktiskt sitta av ett par timmar och ha en hel del kul där på bygget. Spelet släpptes först i de japanska och amerikanska arkadhallarna 1984 och portades året efter till Famicom samt NES i Nordamerika. Ytterligare två år senare släpptes det sent omsider till NES i Europa.

Men vänta, det är inte allt! 1998 kom Nintendo ut med en uppföljare nämligen, men bara på Super Famicom i Japan. Wrecking Crew anno 1998 är egentligen en samlingskassett som består av både arkadoriginalet från 1984 samt det nya konsolspelet från 1998. Det släppes först för nedladdningstjänsten till Super Famicom men senare under året också fysiskt på spelkassett. 2016 gavs det ut på nytt via Virtual Concole till Wii U men återigen bara i Japan. Det nya spelet är hur som helst udda. Fullt med story som presenteras i mycket färgglatt animerade mellansekvenser. En världkarta som för tankarna till Hebereke's Popoon. Och ett mer typiskt pusselspelupplägg där man pusslar på vänster sida av skärmen och tävlar mot datorstyrda motspelare som håller på och pusslar för att rensa sin egen skärmhalva till höger. Det är inte direkt min kopp av te, jag föredrar faktiskt originalspelet från 80-talet, men låt gå.

Ovan: Wrecking Crew fick vänta längre än både Kid Icarus och Metroid på att få sig en uppföljare. Mer än ett helt årtionde senare kom äntligen färgglada Wrecking Crew '98, men bara till Super Famicom i Japan.

==========================================================================================

9. Donkey Kong (Arkad, 1981) / '94 (Game Boy, 1994)

|JMK

"Do the Donkey Kong!" En större spelklassiker från arkadhallarna än Nintendos gamla Donkey Kong får man leta efter. Eller, det vore väl Pac-Man från Namco då men, ja... Pac-Man och Donkey Kong, det är de två stora. Mitt första möte med det gamla vanliga Donkey Kong-spelet var i den virtuella arkadkabinetten i Donkey Kong 64, som olikt de flesta andra portningarna faktiskt var komplett med alla fyra banor. Sedan dess har jag dock också haft nöjet att spela arkadspelet på en riktig arkadmaskin. Och nu är jag inte alls något proffs på detta men jag kan varva spelet åtminstone, dvs klara alla de fyra banorna så att spelet börjar om från första banan igen. Detta är en väldigt tidig plattformare uppenbarligen men det är fan ändå kul att spela.

Det grönmonotona Game Boy-spelet med samma titel från 1994 måste sedan vara ett av Shigeru Miyamotos (och Marios) mest förbisedda spel genom tiderna. Denna version av arkadklassikern från 1981 innehåller de fyra banorna från originalet (och var under lång, lång tid den enda utkomna konsolversionen som gjorde det bortsett från den ovannämnda konvertering som ingår i form av ett gömt bonusspel i Donkey Kong 64) plus 97 stycken extrabanor! Hela 101 banor totalt alltså! Det är om inte den slutgiltiga (fattas väl bara färgen samt svårighetsgraden från arkadkabinetten), så iallafall den ultimata versionen av gamla goa Donkey Kong. Spelmekaniska förbättringar, huvudbry i nya strategiska moment med Mario och vågat plattformshoppande i dess allra renaste, råaste form. Kort sagt: Apbra.

==========================================================================================

8. Mario + Rabbids: Kingdom Battle (Switch, 2017) / Sparks of Hope (Switch, 2022)

|JMK & GWK

En crossover mellan Mario och Rabbids-serien, i sig en spin-off från Rayman, i genren turordningsbaserat strategispel utvecklat och utgivet av Ubisoft. Kan det vara något? Ja, jo, nog visade det sig vara något alltid. Det är den mest otippade, skruvade spelidén för Mario sedan han hoppade över till RPG-genren. Och inte bara att det är ett strategispel utan även crossovern med Rabbids från Rayman av alla saker... Hur kommer man ens på en sådan här idé? Och Mario med en Mega Man-kanon på armen också! Udda är bara förnamnet. Men inte oss emot. Detta var faktiskt rätt roligt som omväxling. En uppföljare släpptes till Switch bara här om året för den som vill ha mer av det goda. Ja, tack.

===============================================================================================

7. Super Smash Bros. Melee (GC, 2002) / Ultimate (Switch, 2018)

|JMK

Jag har en liten bekännelse. Jag gillade aldrig Super Smash Bros. Vissa kallar det för ett av de bästa spelen till Nintendo 64 och nämner det i samma andetag som Super Mario 64, GoldenEye och Zelda: Ocarina of Time. Och på åtminstone just den punkten finner jag dessa människor att vara fullständigt tokiga. Det första SSB var då en kul ny idé men utförandet lämnade mycket att önska tyckte jag. Grafiken var långt under Nintendos egen höga standard dessutom. Året var 1999 och jag var inte imponerad. Tre år senare fick jag dock ge med mig... SSB Melee både utvidgade och polerade vad som var det ursprungliga spelet till närapå perfektion.

Den ultimata upplagan av Super Smash Bros visade sig dock nu till Switch. Och vem kunde ha anat det här, att ett Super Smash Bros skulle visa sig vara det ultimata fightingspelet från hela denna generation dessutom? Vad hände egentligen? Vad hände med Street Fighter, Virtua Fighter, Tekken, SoulCalibur, Dead or Alive etc..? Mortal Kombat kom ju igen under sjunde generationen men tappade sedan bort sig igen med uppföljarna under den följande generationen då de nya delarna tappade allt vad egen identitet heter. Då återstår alltså Super Smash Bros. Spelserien som började som ett skämt, togs inte på allvar förrän Melee och som de flesta av oss som skrivit för sidan sedan hann tröttna på från Brawl och framåt. Tills nu. För nu är detta DET bästa aktuella fightingspelvalet... Wow. Bara wow.

===============================================================================================

6. Mario Tennis (N64, 2000) / (GBC, 2001)

|JMK

Ett av de roligaste spelen för flera deltagare till Nintendo 64, speciellt med samtliga fyra kontrolluttag i bruk. Komiskt nog så är det första Mario Tennis inget renodlat sk "partyspel" där fokus har skiftat från kontroll och spelidé till spex och ploj som i de senare delarna. Nej, här handlar det faktiskt om renodlad tennisunderhållning och det nästan förvånansvärt balanserat och realistiskt som sådant. Vad som på ytan kan framstå som blott ytterligare en flummig spin-off-produkt utan eget existensberättigande är alltså mao i grund och botten ett välpolerat, genuint tennisspel. Kontrollen är så tight man kan önska sig, ljudet är superbt och mervärdet över all förväntan... Att klara turneringen med samtliga karaktärer ur Marios värld, låsa upp än fler gömda karaktärer och olika spelplaner med allt från Super Mario Bros- till Donkey Kong Country-motiv och musik är, ja; väldigt, väldigt skoj helt enkelt. Sedan att spela mot varandra, allra helst dubbelmatcher två mot två, är trots- eller kanske just tack vare den seriösa kärnan ren och skär partyunderhållning. Game, set och match!

Spelkontrollen är i princip densamma som i Segas Virtua Tennis vilket bara är något positivt. Man styr hela spelet med endast styrspaken och två knappar. Toppade slag görs med A-knappen, underskruvar (eller "slicar") görs med B-knappen, för att lobba håller man in A- och trycker med B-knappen, för stoppbollar håller man in B- och trycker med A-knappen, för att smasha trycker man in A + B samtidigt och för att slå hårdare av valfritt slag dubbelklickar man på A, B- respektive A + B, och naturligtvis kan man också styra bollens färdriktning med hjälp av styrspaken medan man slår... Det är lika enkelt som genialt. Genialt säger jag er.

Självklart spelas allting enligt riktiga tennisregler medan Mario och hela gänget bara är med som rekvisita utan något som helst fuffens med bananskal, blixtrar eller annat trams som stör mer än något annat. Skönt är bara förnamnet. För att få ut ännu mer ur den här grå kassetten så kan man dessutom koppla ihop spelet med GBC-versionen! Fördelarna med detta går jag in på apropå just den versionen lite längre ned och det gör såklart ett mycket underhållande spel ännu lite, lite bättre... Vad vi har här är alltså förstklassig tennisunderhållning ā la Virtua Tennis, som utmärker sig audiovisiuellt tack vare Mario-licensen. Det vill säga det bästa av båda världar. Mario Tennis från år 2000 är helt enkelt det roligaste tennisspelet i videospelform. Fortfarande, efter mer än 20 år.


Det roligaste tennisspelet i videospelform är också det sjätte bästa N64-spelet enligt en tidigare lista.

Efter Nintendos egenutvecklade "Mario's Tennis" till Virtual Boy i mitten på 1990-talet och parallellt med Mario Tennis till Nintendo 64 år 2000 gjorde Camelot ett spel med samma titel till Game Boy Color som blev färdigt året efter. Fast där Mario Tennis till N64, liksom Virtual Boy-spelet dessförinnan, var ett renondlad tennisspel så är Mario Tennis till GBC mycket mer än så. Faktum är att detta är något så ovanligt som ett tennisrollspel! Mm, ett tennisrollspel till GBC.

Det finns mycket att hitta på i den här upplagan av Mario Tennis. När man inte spelar matcher kan man i bästa RPG-anda vandra omkring på tennisskolan där ens karaktär har blivit antagen, prata med andra studenter i kafeterian, träna olika tekniker på gymmet, hämta sin rumskompis som man kan spela dubbelmatcher med eller bara gå tillbaka till studenthemmet för att vila upp sig. Och sedan åker man t o m till Svampriket... Ens spelkaraktär samt rumskompisen har varsin statusmeny och samlar erfrenhetspoäng för att förbättra utvalda förmågor, t ex smashar eller servar. Och även själva racketen levlas upp. Hur skoj som helst. Spelet ses ur ett för RPG-genren typiskt fågelperspektiv då man vandrar runt och centralperspektiv ā la fusk-3D i själva matcherna vilket fungerar riktigt bra.

Kontrollen är densamma som i N64-spelet och flytet kommer faktiskt bra nära den stationära förlagan, inte minst tack vare den enkla men allsidiga kontrollen som träffar precis rätt på GBC. Det allra bästa är dock hur GBC-spelet verkligen kompletterar den stationära upplagan. Som pricken över i:et kan man med en transfer pack koppla ihop de båda Mario Tennis-liren för att då låsa upp nya banor, eller skicka karaktärer från endera spel till den andra versionen. T ex kan man skicka över de nya karaktärerna från GBC- till N64-spelet där man kan lira med och levla upp dem i 3D och därefter skicka tillbaka dem till det bärbara formatet igen. Även detta hur skoj som helst. Det här är alltså mycket mer än bara en avskalad konvertering i bärbart format. Det är ett helt litet äventyr i sin egen rätt.

==========================================================================================

5. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars (SNES, 1996)

|JRA

Super Mario som ett RPG med titeln Super Mario RPG... Inte mycket tanke bakom den titeln. Tur då att undertiteln kom till undsättning. Legend of the Seven Stars får fantasin att skena med löftet om ett magiskt äventyr. Och spelet håller vad undertiteln lovar! Grafiken är mycket charmig, med nästan dockliknande figurer. Musiken? Kom igen, det var Square som gjorde detta! Spelupplägget var dock inte bara tur och ordning likt Final Fantasy utan handlade mer om timing och reflexer vilket passar Mario mycket bra. Och hela handlingen runt omkring. Ett mycket charmigt spel och lätt topp-5 RPG på SNES!

===============================================================================================

4. Paper Mario (N64, 2001) / The Thousand-Year Door (GC, 2004)

|JRA

Mot slutet av Super NES-tiden fick Final Fantasy-utvecklarna på Square lov att utveckla ett Super Mario RPG. År 1996 släpptes det i Japan och Amerika (dock inte Europa) med den smått fantasilösa titeln "Super Mario RPG" och var ett av de sista spelen som Square gjorde åt Nintendo innan företagen gick skilda vägar. När sedan "Super Mario RPG 2" blev aktuellt lät "det stora N" folket på Intelligent Systems, kända för att ha utvecklat Fire Emblem-serien åt dem, ta över och som tur är fick spelet snart ett nytt namn med: Paper Mario. Lysande!! Spelets nya grafiska stil återspeglade såklart namnbytet då alla karaktärer nu gjordes helt papperstunna! Tydligen var detta för att Mariopappan Shigeru Miyamoto själv var så förtjust i Sonys Parappa the Rapper. Ja, t o m de bästa låter sig inspireras alltså. Under ytan blev Paper Mario ett lite mer annorlunda RPG än det tidigare Super Mario RPG men fortfarande hur skoj som helst. Och tillskillnad från innan så släpptes detta även i Europa och Sverige! Och Mario, Luigi, prinsessan och alla de andra är ju bara för gulliga i pappersformat!

Paper Mario: The Thousand-Year Door från tre år senare på GameCube blev sedan det fjärde Mario-rollspelet; efter Super Mario RPG, Paper Mario samt Mario & Luigi: Superstar Saga, men den första uppföljaren till just Paper Mario som alltså blivit sin egen spin-off-serie i spin-off-genren till Super Mario. Som såklart är en plattformshjälte först och främst. Mario har dock alltid varit en all-round-karaktär och lika duktig på att hoppa mellan olika genrer som över avgrunderna i sina plattformsäventyr. Här återser vi knubbisen i pappersformat bland andra urgulliga figurer såsom Goombella, en supersöt tjej-Goomba! Skojfriska strider och idéer som pappersflygplan-Mario bidrar också till spelets stora charm. Detta var kulmen för Paper Mario-serien som tyvärr tappat bort sig på sistone.

==========================================================================================

3. Mario & Luigi: Superstar Saga (GBA, 2003) / Partners in Time (DS, 2006)

|JMK

Mario & Luigi: Superstar Saga var det tredje Mario-rollspelet, efter Super Mario RPG till SNES:en 1996 och Paper Mario till N64:an år 2000, men den första delen i just Mario & Luigi-rollspelsspin-offserien som tydligen går parallellt med Paper Mario-rollspelsspin-offserien. Så så är det. Superstar Saga följdes upp två år senare av Partners in Time till DS:en vilket jag tidigare bl a har grävt fram ur spelkistan här på POPKORN. Känns som en evighet sedan... Däremellan hann hur som helst också Paper Mario: The Thousand-Year Door komma ut till kuben, men då begrep man liksom inte att Nintendo hade två stycken Mario-rollspelserier i rullning. Då Superstar Saga var på gång antog väl de flesta bara att det var ett nytt Mario-RPG, efter Paper Mario. Och när The Thousand-Year Door var på G till GC var det inte konstigare än att Nintendo lät vilka de än hade att utveckla spelet åt dem gå tillbaka till papperstilen. Likt Square pendlade fram och tillbaka mellan fyra fasta spelfigurer med jobb utifrån kristaller och helt andra upplägg i vartannat FF-spel från första t o m det sjätte. Men till slut stod det väl trots allt klart att vad som började med Super Mario RPG hade vidareutvecklats i två olika riktningar. Kuriosa nog korsade dock de båda serierna varandra igen i och med 2015 års Mario & Lugi: Paper Jam till 3DS:en.

Likt i det senare Partners in Time, som jag alltså täckte tidigare här på sidan, så styr man Mario med Luigi i släptåg. Eller tvärtom. Vardera superbrorsa har sin hoppknapp. Mario med A och Lugi med B. Så man styr liksom båda samtidigt medan man ränner omkring utanför striderna som i sin tur är tur och ordnings-baserade men ändå interaktiva även när det typ inte är ens egen tur. Rätt tajmat kan man nämligen inte bara undvika vissa fiendeattacker genom att helt enkelt hoppa över dem men även kontra-attackera! Och en del angrepp kan man slå tillbaka direkt. Booyah! Dessutom får man vara på sin vakt redan innan en strid sätter igång. Man ser fienden redan på typ "ränna runt-skärmen" och om man istället för att t ex bara springa in i någon i sann Mario-anda hoppar på denna, då inleder man striden med att utdela skada direkt. Helfestligt. Här sitter man minsann inte och endast pepprar planlöst på bekräfta-knappen för att ta sig förbi fighterna. Här får man liksom verkligen hänga med i svängarna. Att kolla in alla rollspeltypiska undermenyer är också hur kul som helst här. Mario är då t ex "utrustad" med "Work Pants", närmare bestämt hans blå hängselbyxor... Att sedan bara gå runt och se vad alla karaktärer har att säga känns trevligt, mysigt och sannerligen supercharmigt. Cackletta och Fawful är underbart skruvande nya tillskott till skurkar och gamle Bowser är såklart med i intrigerna han också. Det här spelet fullkomligt dryper av charm alltså.


Sagan börjar med att prinsessan Flugsvamp blir bestulen på sin röst. Rörmokare to the rescue liksom!

Och när man talar om trollen. Mario & Luigi: Partners in Time från 2006 till DS är min personliga favoritdel i denna spin-off-serie förstår ni. Helfestligt rollspelsäventyr med dubbla Mario-brorsor som drar nytta av de dubbla skrämarna på ett alldeles förträffligt sätt så allt som allt blir det ju dubbelt skoj!! Bröderna Mario och Luigi tidsreser tillbaka till då bara de var småknattar för att än en gång kunna rädda prinsessan Flugsvamp som återigen behöver räddas av någon anledning (som jag ärligt talat inte kommer ihåg just nu). I det förflutna slår de stora hjältarna följe med sig själva som små och så inleds ett av de roligaste spelen i genren någonsin. Turer runt slottet som vi minns det ur Super Mario 64, Yoshi's Island som vi minns det från Super Mario World 2 osv, osv hör till sådana där spelupplevelser man sent glömmer från det här spelet, snarare än den numera obligatoriska bakgrundshistorien för prinsessans kidnappning. Se min framgrävt ur spelkistan-text för mer om detta lir.

==========================================================================================

2. Super Mario Kart (SNES, 1993)

|JRA

Tennisspelare, golfare, läkare, rollspelshjälte, skurk, partykung, slagskämpe... Mario har utövat många olika roller under åren som gått och medverkat i alla möjliga slags spelgenrer. Gokartförare i sitt alldeles eget racingspel är en av hans tidigare mest kända och i våra dagar nog hans mest populära. Det bäst säljande spelet till Switch? Mario Kart 8 Deluxe med över 50 miljoner sålda exemplar... Det hela började dock med Super Mario Kart till SNES som inte bara var det bästa racingspelet på den konsolen utan ett av de tveklöst roligaste SNES-liren i alla kategorier. Det skapade hela kartgenren!

& Mario Kart 8 / Deluxe (Wii U/Switch, 2014/2017)

|JMK

Mario Kart 8 var faktiskt den första delen i serien sedan SNES-originalet som hamnat med på någon av våra konsoltopplistor. Och fast jag trots allt föredrog urvalet banor i Wii-delen så känns åttan ändå mer balanserat vad gäller prylarna och därmed roligare att köra. Här tillförs även anti-grav som ihop med Mute City-banan bäddar för en vrålhäftig F-Zero-upplevelse. Bland nya förare ser vi de sju Koopa-ungarna och bland nya föremål får vi bumerangen som agerade power-up i Super Mario 3D Land. Men ja, vi kan nog sluta hoppas på att någon ny del i serien någonsin kommer slå det första Super Mario Kart och bara gilla läget. Mario Kart blir inte bättre än del åtta i modern tid. Ja, om man inte räknar med deluxe-porten till Switch.

===============================================================================================

1. Super Mario Maker (Nintendo, Wii U/3DS, 2015/2016)
& Super Mario Maker 2 (Nintendo, Switch, 2019-2020)

|TNT & JMK

Mario, Mario och åter Mario. Spelutbudet till Wii U var väl inte det mest spännande direkt men där fanns också några riktiga guldkorn från Nintendo själva. Däribland något som somliga av oss hade drömt om sedan årtionden tillbaka, nämligen ett Mario Paint-liknande designspel där man får bygga sina egna helt spelbara sidoscrollande Mario-plattformsbanor! Guld värt. Om någon var tveksam inför ett Wii U-köp så var det Super Mario Maker som avgjorde saken. Ett fullkomligt klockrent spelkoncept som också lyckades ta tillvara på pekplattan till konsolen på ett naturligt sätt. Året efter släppte Nintendo en väldigt snarlik version till 3DS, som vi helt ärligt t o m föredrar men som dock saknade stöd för ambiibo och delning online. En i många avseenden bättre uppföljare kom ut till Switch 2019 och denna fullbordades iochmed den fjärde och sista stora uppdateringen våren 2020.

===============================================================================================