Topp-20:
Super Mario-
plattformsspel

Majtokigheterna upphör nu. Vad vi syftar på är att vi ville tajma något till påskhelgen förra månaden men anpassade inte den här månadens schema för detta varför det kom upp ett nytt inslag den 10 istället för ett lite tidigare och ett till lite senare. När något kommer upp i slutet av en månad, som till Halloween och nyårsafton, har vi ju börjat ha för vana att senarelägga nästa månads första och andra inslag med några dagar men ändå uppdatera sidan lika ofta, men den här gången så blev det bara inte så. Men nu är vi åter rätt datummässigt så uppläggsschemat återgår härmed till det normala. För att väga upp för en mindre händelsefylld första halva av maj är här ett dubbelinslag: Alla 20 Super Mario-plattformsspelen rankade plus de tio bästa "andra" spelen, dvs spin-offs o.d, med Mario. Det är minsann Mario-Mania nu denna maj månad!

Bubblare: Mario Bros. (Arkad, 1983)

|JMK

Inte Super utan bara Mario Bros alltså. Mycket riktigt föregångaren till NES-klassikern, ja. Det är bl a det första spelet med Mario som rörmokare och just rören därav, det första spelet med Luigi och det första spelet med Koopas som fiender. Versionen som jag spelat som mest är den som de bakade in som minispel för två spelare samtidigt i Super Mario Bros 3 till NES. Arkadspelet är inte helt smidigt. Är man van vid NES-kontrollen så känns styrningen i arkadspelet som ett steg bakåt faktiskt och udda nog inte lika tight som i Donkey Kong. Men det är en kul fotnot i spelhistorien och ett kul spel anno 1983.

===============================================================================================

20. Super Mario Sunshine (GameCube, 2002)

|JMK

Jag spelade Super Mario Sunshine när det först var nytt på GameCube för över 20 år sedan och tyckte inte om det. När GC-listan sattes samman i slutet av 10-talet fanns det ingen som ville ha med det. Jag gav spelet en till chans när Super Mario 3D All-Stars kom ut på Switch 2020 men jag tyckte likt förbannat fortfarande inte om det. Spelet är ett stort steg bakåt från dess revolutionerande föregångare på Nintendo 64. Kontrollen är sämre och hela spelet känns tillgjort. Den dumma vattensprutan Mario har på ryggen är liksom konst för konstens skull. Det är som att Nintendo tvunget skulle vara innovativa men visste inte hur. Ett tveksamt godkänt.

==========================================================================================

19. Super Mario Land (Game Boy, 1990)

|JMK

Super Mario Land utvecklades inte av det vanliga Mario-teamet under Shigeru Miyamoto. Det gjordes av Game Boy-pojkarna på Nintendo R&D1 under Gunpei Yokoi och känns följaktligen mer som ett Ice Climber möter Kid Icarus än ett Super Mario-spel. Och det är inte bara det att miljöerna, fienderna och t o m prinsessan är annorlunda. Själva fysiken är annorlunda från andra Mario-spel. Väldigt fjuttig grafik och blott tolv lätta banor från början till slut hjälper inte läget. Det är ett godkänt plattformsspel men inte mer än så... Vad som gör liret värt att varva än idag är just att det är så himla annorlunda.

===============================================================================================

18. Super Mario Land 2: 6 Golden Coins (Game Boy, 1993)

|GWK

Knasigheterna fortsätter i Super Mario Land 2. Etthundra mynt uppgår inte i ett extraliv här utan man kan samla på sig hela 999 mynt att gambla för. Har man en stjärna behöver man bara besegra fem fiender, som spelet räknar åt en, för att få ett extra liv. Spelet håller även räkningen på samtliga fiender du dödat. Om du dödar 100 fiender får du en stjärna. Världkartan andas den från Super Mario World men det här landet är faktiskt mer en öppen värld än den i SNES-spelet. Spelaren kan göra de olika "zonerna" (vad är detta, Sonic?) i vilken ordning som helst. Överlag ett större och roligare spel än ettan.

===============================================================================================

17. New Super Mario Bros. U (Wii U, 2012)

|GWK & JMK

Vårt intresse för ännu ett "nytt" sidoscrollat Super Mario Bros-spel var verkligen lågt vid det här laget. Vi har båda, var och en för sig, varvat detta men kommer inte alls ihåg mycket ur spelet. Det kändes mest meh... Bortsett från själva grejen med en sammanhängande världskarta och en bana som helt uppenbarligen har baserats direkt på Vincent van Goghs målning Stjärnenatt är New Super Mario Bros U ett mycket slentrianmässigt spel. Tekniskt sett mer välgjort än de första två Super Mario Land-liren och trots allt roligare än Super Mario Sunshine men det säger å andra sidan heller inte mycket. New Super Mario Bros U var mest same old, same old. Så trist. En mer oinspirerad och tröttsam uppföljare får man leta efter.

==========================================================================================

16. New Super Mario Bros. Wii (Wii, 2009)

|GWK & JMK

En spelare går bra. Även två spelare går bra. Tre spelare är på gränsen alltså. Det är på gränsen... Och fyra spelare går fan inte alls. Det går bara inte!! Snacka om frustration!! Somliga har en ovana att jävlas och slänga sköldpaddsskal i skallen på folk. Med flit. Och försvara det med att hade det inte varit meningen att man ska göra det så hade det inte varit möjligt att göra det. Men det här är väl för fan inte Mario Kart heller?! För en till två spelare åt gången är det ändå ett väldigt kul spel. Och ett nytt sidoscrollat stationärt Super Mario-spel var ju svårt att motstå år 2009. Bara inte för fyra samtidigt. Det blir för rörigt då.

==========================================================================================

15. Super Mario 3D World (Wii U, 2013)

|TNT & JMK

Hade det gjort någon skillnad om Super Mario 3D World hade varit ett av releasespelen till Wii U istället för det urvattnade "New" SMBU? Mycket möjligt. Nåja. Nytt här är kattdräkten och Peach är bara för söt i den. Man kan återigen spela fyra samtidigt, nu äntligen som prinsessan också, och hjälpas åt eller jävlas med varandra, nu i 3D. Blir det kaka på kaka efter 3D Land och de senaste NSMB-spelen..? Jo, men ibland har man inget emot det heller. Dubbelt upp! Likt double cherry. Mums. För gosse vilken härligt underbar 3D-värld som breder ut sig framför en här. 3D World må "bara" vara det tredje bästa spelet till formatet men var å andra sidan under relativt lång tid den främsta anledningen till att äga en Wii U.

==========================================================================================

14. Wario Land: Super Mario Land 3 (1994)

|JMK

Efter att ha agerat ärkeskurk och sista boss i Super Mario Land 2 gav sig girigbuken Wario ut på ett eget antihjältemodigt äventyr. Att stjäla en skatt från pirater och plundra deras land på så mycket $ som möjligt längst vägen!!! Varmt välkomna var vi därmed till Wario Land, den mest polerade och fulländade delen i Super Mario Land-serien och Warios allra första riktiga roll som videospelantihjälte. Detta var långt innan vår favoritfetknopp gjorde karriär med sina minispelsamlingar i WarioWare och vad vi har framför oss är snarare ett relativt traditionellt, men oerhört välgjort, plattformsspel. Wario är större och rör sig klumpigare än Mario men då är det bara att tackla ihjäl fienden och sno åt sig allt deras guld, muahahaha!! Eldblomman bytts ut med krokodileldkastarkepsen, Warios power-up för att flyga är raketdriven och stark som en viking krossar han allt som står i hans väg. Heja Wario!

==========================================================================================

13. Super Mario Bros. 2 (The Lost Levels) (Famicom Disk System, 1987)

|JMK

Näst intill identiskt med det första Super Mario Bros är den direkta japanska uppföljaren. Det i princip exakt likadana upplägget och en svårighetsgrad från helvetet fick gubbarna på Nintendo att fatta beslutet att inte släppa spelet alls i väst! Och därför blev också vårt sk "Super Mario Bros 2" ett helt annat lir som från början hette Doki Doki Panic! i Japan. Den västerländska versionen av Doki Doki Panic! med Mario mf i huvudrollerna återlanserades sedan i sin tur i Japan med titeln "Super Mario USA" men nog om det nu... Spelkontrollen i det japanska, riktiga Super Mario Bros 2 var hur som helst intakt från ettan och trots att få spel har varit lika frustrerande svåra så kändes det aldrig ojust att förlora. Fastän vi ibland kunde sitta en hel natt och bara komma två-tre banor framåt så blev det aldrig det minsta drygt att fortsätta lira vidare. Tvärtom blev tillfredställelsen att äntligen lyckas besegra en bana så oändligt mycket större!

Något casual lirande med detta är bara att glömma. Här krävs fokus. Nerver av stål. Denna helvetiska svårighetsgrad är vad som trots allt håller tillbaka spelet från en långt bättre placering på listan, någonstans mycket närmare dess klassiska föregångare på 8-bitaren... Det här japanska SMB2 finns sedan 2020 spelbart ihop med ettan i Nintendos nya Game & Watch-modell med SMB-tema och sedan längre tid tillbaka är det likväl spelbart ihop med ettan i engelsk utgåva till Game Boy Color, där det kallas "Super Mario Bros. For Super Players". Något mer sanningsenligt kan inte formuleras i ord... Liret finns såklart dessutom med i SNES-samlingen Super Mario All-Stars, där också passande nog omdöpt till "The Lost Levels" och detta är nog den mest gångbara versionen då man kan spara sina framsteg bana för bana.

Ovan: Japanska Super Mario Bros 2. En till riktig videospelsklassiker från gamla goda Nintendo!!

==========================================================================================

12. New Super Mario Bros. 2 (3DS, 2012)

|JMK & GWK

Man kan väl ifrågasätta hur "nytt" grejen med nya Super Mario Bros egentligen var dryga sex år efter då det verkligen var en ny grej. Och med ytterligare ett "nytt" spel till Wii däremellan. Vilket ju såklart innebar att det här egentligen inte ens var det andra utan faktiskt det tredje "nya" SMB-spelet. Väl in på 2010-talet kändes det här inte särskilt nytt alls längre. Däremot kan man heller inte förneka hur sabla kul det ändå är när man väl sitter där med spelet. Hur mycket man än av ren princip vill ogilla detta så går det inte.

Titeln dock... New SMB Wii vore ju mer passande om det hette NSMB2 med kopplingen till vårt SMB2 i och med de fyra valbara spelkaraktärerna. Och kom igen Nintendo, ni kunde väl för fan haft med prinsessan där! Det här hade sedan i sin tur passat att kallas NSMB3 med kopplingen till SMB3 i och med flyglövet som här gör en comeback. Och det senare NSMBU till Wii U kunde då gott och väl heta (trumvirvel...) "New Super Mario World" i och med att det spelet har en helt sammanhängande världkarta precis som i just Super Mario World. Det hade varit klockrent med de titlarna. Logiskt. Istället valde Nintendo att vara trista som fan med dessa titlar. NSMBU minsann. U som i Fuck U eller? New Super Mario World och Super Mario 3D World hade då dessutom passat ihop som syskontitlar till samma format. Jävla slentrianmässigt det här...

Men självklart kan man inte låta bli att spela detta från början till slut, först bara varva liret, sedan hitta alla hemliga vägar och samla alla stjärnmynt och sedan samla ihop mer än en hel miljon guldmynt, vilket är något av det här spelets gimmick, och ha riktigt roligt under tiden. För det är riktigt roligt så länge det varar. Spelet drar in en. Det lyckas det med. Det är lätt att dissa detta innan man ens spelat det eller ett tag efter att man spelat det men under tiden som man faktiskt sitter med spelet kan man inte förneka att man mer än gärna spelar vidare... Detta är gammal beprövad hopp och lek liksom och för en gångs skull finns det alltså en mening med att ta alla vanliga mynt på banorna. Man kan vara bekväm och använda fuskhjälpmedel eller klara allt själv. Detta är ett skoj spel. Ibland räcker det så.

===============================================================================================

11. New Super Mario Bros. (DS, 2006)

|JMK

Klassiskt sidoscrollat plattformsspel, bara att plocka upp och börja spela! Ett nytt sidoscrollat plattformslir från Nintendo med Mario och brorsan var för sin tid verkligen något nytt på nytt och därmed verkligen välkommet. Några frågetecken[block] att dänga skallen mot förekom förvisso också. Som varför i allsin dar man behöver ta till ett hemligt trick bara för att få tillgång till Luigi när titeln i fråga trots allt lyder "New Super Mario Bros"?! Vad falls liksom?

"Bros" står faktiskt för brorsor!! Precis som i Mario Bros och det första Super Mario Bros och öst- samt västerländska Super Mario Bros 2 samt Super Mario Bros 3 därpå; ja, precis som i alla de föregående "Mario Bros"-spelen helt enkelt, så borde båda brorsorna även här ha precis lika stora spelroller, inte att Luigi ska stukas undan som en gömd bonuskaraktär. Och jag är inte alls mycket för den sk Bowser Jr. Om något borde man väl ha använt Koopa-ungarna från Super Mario Bros 3... Det hade varit en mer naturlig fortsättning på Bros-spelen!

Men allt sådant spelar mindre roll i slutändan när spelet ändå är såpass roligt som detta. Det nya Super Mario Bros-spelet kommer aldrig att vara en kär klassiker som trean till NES eller ens 64:an till ja, N64 men mer såsom ett flyktigt fast fortfarande trevligt återseende tillika trivsamt tidsfördriv för stunden. Det var kul när det först kom och kan vara värt att spela om någon gång, men redan då insåg jag att "Super Mario Bros" anno 2006 var mer av en sommarens nya blockbuster snarare än en ny tidlös klassiker. Jag kanske verkar underligt sträng med tanke på att jag själv har med titeln bland de fem främsta på DS:en men då ska man också tänka på att jag jämför ju detta med bl a självaste Super Mario Bros 3; ett av världens bästa spel någonsin i alla kategorier... Med den skyhöga ribban är det väl heller inte så konstigt att en ny Super Mario Bros-titel från sådär ett och ett halvt årtionde därefter inte når upp till samma nivå..? Jämför man iställer detta med det mesta som kommit ut i genren sedan SNES:en var aktuell så är det ju faktiskt ett helt briljant plattformslir.

===============================================================================================

10. Super Mario 3D Land (3DS, 2011)

|GWK

Tänk er ett nytt bärbart Mario-plattformslir. Coolt, va? Tänk er ett nytt Mario-plattformslir i 3D. Coolt, va? Kombinera de båda. Tänk er ett nytt bärbart Mario-plattformslir i 3D... Whooaa!! Och fastän det här egentligen är mer så som ett New Super Mario Bros i 3D än ett Super Mario Land i 3D får Nintendo ändå tummen upp för själva titeln som så fyndigt anspelar på det gamla Game Boy-liret och 3DS-namnet. Men, ja... Fasta kameravinklar åsido var den stora grejen med detta år 2011 att det var ett Mario-plattformsspel i 3D i bärbart format.

I mångt och mycket är detta upplagt som ett Mario-spel vore i 2D fast det är 3D. Om det där låter vettigt. Man hoppar på koopa-skal och möter typ Bowser på broar ovanför lavan i borg efter borg och så ska man hoppa på en flaggstång i slutet på varje vanlig nivå, ni hajar. Och likt i NSMB-spelen samlar man tre stjärnmynt som är gömda per bana. Plus i kanten för att det finns så många extra världar här att ta sig igenom. En del jäkelskaper som vi lika gärna kunnat vara utan finns också. Som banorna med en gäckande skugg-Mario som jagar en. Men det är ändå mestadels en kul tid man har med det här spelet. Och det är också alltid kul att spela igenom alla banor med både Mario och Luigi. Vilket man f.ö måste göra för att låsa upp allt i spelet. Men det här är alltså inte som Super Mario 64 med fokus på utforskande. Super Mario 3D Land är mer från punkt A till B mao. Att bara klara banorna från början till slut, att samla de saker som trots allt finns att hitta på banorna och göra alla banor i tur och ordning. Lika gammalt hederligt skoj som NSMB fast nu i 3D. Och lite duktig känner man sig allt när man hittat och samlat alla stjärnmynt. Janne låter hälsa att det var det här spelet som han ville ha en 3DS för. Och man fattar ju varför. Själv har jag faktiskt inget eget exemplar men jag har spelat och maxat hans fil. Ingen orsak mannen. ;p

===============================================================================================

9. Super Mario Bros. 2 (USA) (NES, 1989)

|MDJ

De flesta av er läsare känner antagligen redan till den besynnerliga uppkomsten av denna västerländska uppföljare till Super Mario Bros. Att Nintendo of America ansåg att Miyamotos uppföljare var alldeles för svår och för snarlik det första spelet. Att de därför bestämde sig för att utgå från ett helt annat spel (Doki Doki Panic!) och enbart ersätta de spelbara karaktärerna där med Mario, Luigi, Toad och Prinsessan. Att detta i sin tur förklarar den nya spelbarheten, de underliga fienderna, frånvaron av Bowser och den gamla musiken, samt att Miyamotos egen uppföljare var i stort sett helt okänd för oss fram till 1993 då spelet fanns med i en upp-pimpad version på samlingskassetten Super Mario All-Stars till SNES med undertiteln "The Lost Levels".

Det verkar som om Nintendo of America redan då det begav sig insåg att spelet skulle skilja sig från kommande delar i Super Mario-serien och gjorde sålunda en "Dallas". Efter att ha klarat hela det västerländska Super Mario Bros 2 ser vi en nyvaken Mario i nattmössan som i sann såpoperaanda inser att han nog bara har drömt det hela. Det som antagligen skiljde sig mest från det första Super Mario Bros, förutom det att äventyret i fråga inleds med att man nu fick välja vem av de fyra ovannämnda karaktärerna man ville spela som, var att man inte längre stampade ihjäl fiender. Man skulle nu istället ställa sig på dem, plocka upp dem och sedan genom att kasta iväg dem ha ihjäl någon annan ful typ... På varje bana möttes man av en boss, oftast ett rosa drakskrälle som sköt iväg ägg. Hade man samlat på sig mynt i den andra dimensionen som man kunde komma till genom att kasta trolldryck för att skapa en dörr dit (på allvar...), och det var för övrigt även här som man hade tillfälle att plocka svamp för att höja sin livmätare, så var det efter varje avklarad bossnivå då dags att spela lite enarmad bandit innan nästa bana för den sällsynta chansen att samla på sig extraliv.

Med alla dess avvikelser från del ett var det många som vägrade erkänna det som ett riktigt Mario-spel, däribland undertecknad. En annan företeelse som jag vägrade gå med på som barn var ju att prinsessan Flugsvamp var den mest användbara av karaktärerna. Med sin tacksamma svävarförmåga lyckades hon onekligen hålla en vid liv fler gånger än de andra... Med tiden kom denna version av tvåan att bli en del av den legitima Mario-världen trots allt då bland annat flera av fienderna blev välkomna stammisar i kommande spel i serien. Och idag spelar vi trots allt gärna om "vårt eget" Super Mario Bros 2 med ett leende på läpparna. Och lite kuriosa: Vårt västerländska SMB2 släpptes på den japanska marknaden först i september 1992, då med titeln Super Mario USA. Minsann.

Ovan: Drömlaget bestående av bröderna Mario och Luigi ihop med svamppojken och prinsessan Flugsvamp, och så den extra trippade tidsbegränsade parallelldimensionen där man kan bli hög på svamp i drömvärlden. ;p

==========================================================================================

8. Super Mario Galaxy (Wii, 2007)

|GWK & JMK

Mario är tillbaka i form efter sunksemestern som var Super Mario Sunshine på GameCube (buu!). Att låta honom fara ut i världsrymden var det mest logiska steget efter alla de tidigare mer jordnära plattformsäventyren. Det kändes liksom så självklart att man undrade ju hur sjutton det kunde undgå nissarna på Nintendo redan under GameCube-åren. Sunshine, pyttsan! Med Galaxy här började det däremot likna något! Även om det här spelet ändå inte riktigt levde upp till Super Mario 64 så var det åtminstone ett stort steg i rätt riktning och bjöd på en lämpligt lagom episk upplevelse med Mario mellan himlakropparna i rymden. Om man bara slapp viftandet...

==========================================================================================

7. Super Mario Galaxy 2 (Wii, 2010)

|GWK & JMK

Mario är tillbaka!! Det första Super Mario Galaxy var gott nog dock med vissa extra irriterande irritationsmoment. Som varför det tar hundra år att trycka sig förbi all jävla rollspelsdialog i början av spelet innan man får börja spela på riktigt. Men det var ändå ett gott lir och då vi sammanställde Wii-topplistan hamnade det åtminstone med som alternativ till tvåan som vi på det stora hela alltså tycker bättre om och det av inte mindre än tre skäl: Super Mario Galaxy 2 är mer fartfyllt, man kan rida på Yoshi och att fara världsrymden runt i ens egen Mario-formade mysplanet är så mycket häftigare än det där observatoriumet från ettan.

==========================================================================================

6. Super Mario Odyssey (Switch, 2017)

|JMK & GWK

Det nästbästa spelet till Switch och årets nästbästa spel, alla format, alla kategorier. Och dessutom det nästbästa tredimensionella Super Mario-plattformsspelet någonsin, näst efter klassikern som definierade genren till Nintendo 64 mer än hela 20 år tidigare... Så i mångt och mycket är Super Mario Odyssey DET spelet som somliga av oss hade väntat på i över 20 års tid. Spelet värdigt att kallas en uppföljare till Super Mario 64. Inte för att Super Mario Galaxy-spelen inte hade sina ljusa stunder men på det stora hela kom inget annat 3D-lir i närheten av jungfruresan till Nintendo 64. Sedan dök dock detta upp. Och vi var som frälsta på nytt.

===============================================================================================

5. Super Mario Bros. (NES, 1987)

|JMK

Det första Super Mario Bros känns visserligen inte lika fulländat som trean och nog är det fult som stryk dessutom, men tack vare en lika strålande som odödlig bandesign, en utmärkt spelkontroll och en lagom tuff men framför allt rättvis svårighetsgrad säkrade det sig allt en placering som världens nästbästa NES-spel genom tiderna. Värt att komma ihåg är ju också att det här var titeln som definierade en hel genre och placerade plattformsspel i synnerhet samt videospel i största allmänhet på världskartan. Att spelet fortfarande håller efter alla dessa år är ju bara det en bedrift i sig och vem har inte någon gång sett den där parollen "40 miljoner Nintendo-spelare kan inte ha fel"? Super Mario Bros är en riktig storsäljare alltså. Spelet har hunnit släppas till ett flertal olika format genom åren och bara fortsatt sälja vidare dessutom! Nu senast i form av Nintendos nya Game & Watch-modell årgång 2020. Den bästa upplagan enligt en enig redaktion här på POPKORN återfinns dock i SNES-samlingen Super Mario All-Stars men om man trots allt måste ha det till NES kan vi ju passa på att rekommendera "dubbelkassetten" där man får Duck Hunt med på köpet... Förutsatt att man vill ha spelet för att spela och inte som ett samlarobjekt. Vilket det numera också har blivit.

Ovan: Super Mario Bros. En riktig videospelklassiker!

===============================================================================================

4. Super Mario World (SNES, 1992)

|GWK

En av de fiffigaste inslagen i Super Mario Bros 3 var kartorna, som i ett brädspel. Här i uppföljaren tog man steget längre med en hel sammanhängande värld för spelare att utforska. Super Mario World kom inte med på "årets bästa" då det blev utslaget av A Link to the Past som kom ut på samma format, samma år. Och jag är nog den enda här på nuvarande redaktionen som gillar SMW mer än Zelda III, så detta hade liksom ingen chans mot Links äventyr. Men kom igen, ingen topplista över bästa spelen någonsin är väl komplett utan Super Mario World?! Det är ju så bra med alla gömda vägar, Yoshi och andra hemligheter.

===============================================================================================

3. Super Mario World 2: Yoshi's Island (SNES, 1995)

|JMK & MDJ

Även om Yoshi's Island, likt Wario Land, visade sig vara början på en ny spin-off-serie plattformsspel med den andra titelkaraktären i huvudrollen så var det tekniskt sett ändå ett nytt Super Mario-spel också. Som sådant kvallar det in på listan, precis som Wario Land: Super Mario Land 3. Bakom kulisserna på POPKORN har vi i alla fall nog alltid varit fler som föredrar Yoshi's Island till det första Super Mario World. Med ännu fler spel inblandade har rösterna dock tidigare splittrats mellan framför allt Yoshis lir och DKC2, varför Super Mario World i vilket fall lyckats komma före i omröstningarna.

När det nu endast stod mellan Super Mario World och Super Mario World 2: Yoshi's Island var valet enkelt... Minst 75% av oss som hade tillfälle att tycka till den här gången tycker att Yoshi's Island är det bättre spelet av de två. Grafiken är oemotståndligt charmig. Spelet är av de finaste på SNES med dess mysiga småbarnklotterstil. Soundtracket innehåller i sin tur en hel drös gulliga och trallvänliga melodier och lyckas tack vare dessa vara ett av de mest minnesvärda på konsolen. Mångfalden i styrschemat ska också nämnas. Nästan samtliga knappar på kontrollen kommer till användning och detta på ett smidigt sätt dessutom. Och hur kan man inte gilla det urgulliga matvraket Yoshi? Allt som allt är det nog bara utmaningen som tagit ett steg tillbaka från Super Mario World. I alla andra avseenden är Yoshi's Island bättre.

===============================================================================================

2. Super Mario Bros. 3 (NES, 1991)

|JMK

Jag kör en till Bjarneby här som närmast inbitet står fast vid mina egna ord, nämligen att det egentligen är fel att kalla Super Mario Bros 3 för den stora finalen när det faktiskt släpptes många fler bra spel till NES:n under åren som följde. Ibland känner man sig kanske t o m lite sur på SMB3 som fullkomligt överskuggade en massa av dessa utmärkta titlar. Men det är liksom svårt att vara sur en längre tid på ett spel som känns så pass fulländat, så pass självklart och så pass äkta som SMB3. Med dess 1ups, power-ups, warp zoner, varierande världar i olika samt numera typiska omgivningar så som den gräsgröna första standardvärlden, den lysande ökenvärlden, vågade vattenvärlden, coola isvärlden eller helvetiska lavavärlden och den enorma mängden banor och bonusbanor och så perfekt digital styrning därtill är SMB3 självaste definitionen av termen videospel. Det är helt enkelt bäst. Fortfarande. Faktiskt.

Men SMB3 är ju inte bara det absolut bästa NES-spelet eller det absolut bästa sidoscrollande plattformsspelet i 2D. Det var och förblir ett av världens absolut bästa spel genom tiderna. SMB3 är äkta kärlek. Man kan spela det själv och man kan spela det med kompisarna, man kan spela det med sina föräldrar, man kan spela det ihop med sin bättre hälft och man kan spela det tillsammans med sina egna barn också. Cirkeln är sluten. Det är kärlek det. Likt en god årgång vin blir SMB3 uppenbarligen bara godare och godare med åren. När vi återkom till det då vi sammanställde en NES-topp-100, efter att spelet hade toppat vår urgamla NES-20-i-topp i åratal, så var det inte ens något snack om saken. Det bästa NES-spelet någonsin är SMB3, ingen sade emot, inget "röra om i grytan" här inte, så är det bara... Nu är det dessutom mer än 30 år sedan det släpptes i Sverige och vi kan återigen med precis lika gott samvete som senast rekommendera det här till alla som tycker det minsta om videospel.

Ovan: En del saker förändras väl aldrig, men förädlas snarare genom åren.
Super Mario Bros 3 hör till den kategorin. Det blir bara bättre!

===============================================================================================

1. Super Mario 64 (N64, 1997)

|MDJ & GWK

Minns ni premiärparollen "You snooze, you lose" från den våren? Även om man hade provspelat Nintendo 64:ans uttalade, utlovade flaggspel inne på Lekcenter ett par dagar innan vanliga kunder kunde få hem spelet med konsolen skall det erkännas att det fortfarande var nervöst huruvida Super Mario 64 skulle leva upp till de högt ställda förväntningarna. Sju minuter. Längre tid tog det ej innan en med en sann Nintendo-fanboys övertygelse glatt konstaterade att spelet levde upp till vilka höga förhoppningar någon än hade kunnat tänkas ha. Känslan efter att ha tagit de första staplande analoga stegen i ett Svamprike i tre dimensioner... Och sedan dessutom lyckas fånga den första av 120 kraftstjärnor utan att begripa speciellt mycket av vad som egentligen händer, utan allena genom att ha råkat trippelhoppa. Underbart.

Utan att någonsin ifrågasätta logiken bakom bandesignen fortsatte man på sitt Nintendo-rus genom en brokig skara banor då man pratade med rosa bombpluttar, åkte rutschkana med en blå jättepingvin, gick in i osynliga väggar, förkunnade sin Nintendo-fanatism så som om man var berusad på riktigt, skrämdes även på riktigt av det läskigaste spökhuset i Marios historia, tampades med en gigantisk ål, försökte verkligen lära sig klockan, åkte med flygande mattor och stod så småningom återigen mano a mano med självaste Kung Bowser Koopa i den troligtvis mest intensiva samt episka slutstrid någonsin i ett Super Mario-spel. Det här var verkligen ingen lek. Visionärerna på Nintendo höll vad de lovade med deras "Project Reality" så många år tidigare. Den långa väntan var värt det. Just då var Super Mario 64 världens bästa spel.

Och efter mer än hela 20 år kunde vi tveklöst fastställa att det här ÄR det bästa spelet till konsolen. Nintendos eget debutspel till formatet är också den enda N64-titeln som vi här på redaktionen helt på måfå samlats kring och spelat om från början till slut eller spontant kunnat köra igång och bara lira lite för skojs skull under årens gång. Som det i särklass mest hållbara spelet till konsolen och det som med så många år i backspegeln har åldrats allra bäst var det väl självklart att det här skulle ha förstaplatsen på den gamla Nintendo 64-topplistan. Och Super Mario Galaxy eller Odyssey i all ära men helt ärligt är Super Mario 64 dessutom fortfarande det bästa 3D-spelet i serien.

===============================================================================================