|
|
|
|
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 10. Pong - Arkad - 1972
| |MSD
|
|
|
Ja då, alla vet väl att det var i och med Ataris klassiker Pong som den elektroniska underhållningen började ta fart på allvar. Man skulle t o m kunna hävda att hade det inte varit för Pongs enkelhet och förföriska möjlighet att kunna utmana varandra så hade världen kanske aldrig fått skåda något av de senare spelen på den här listan. Det är verkligen så lättillgängligt att vem som helst kan förstå vad det hela går ut på.
|
|
|
|
Pingisbollen (dvs den lilla fyrkanten) ska studsas över nätet (dvs den prickade linjen) in på motståndarens sida som i sin tur ska studsa tillbaka bollen till dig som studsar tillbaka den igen och så vidare och så vidare och så vidare. Staplarna motsvarar pingisrack och i mitten av skärmen visas poängräkningen. Tydligen behövdes det inte mer än så för att slå spelvärlden med häpnad och för industrin att börja blomstra... Pong förblir en riktig videospelklassiker, inte alls olikt Resan till månen inom filmen, och var så banbrytande inte bara för genren utan spelmediet överhuvudtaget att vi var bara tvungna att ha med det på listan. Jovars förresten, titeln "Pong" är mycket riktigt kort för pingpong; bordtennis alltså.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 9. Anna Kournikova's Smash Court Tennis - PlayStation - 1999
| |JMK
|
|
|
De flesta med minsta intresse för tennisspel är nog bekanta med Namcos Smash Court Tennis-serie, från PS2:s tidigare dagar till Xbox 360-porten av trean såsent som ifjol. Vad färre bergis känner till är att Namco redan till SNES släppte ett tennisspel; Super Family Tennis, med titeln Smash Tennis i Europa... Också ouppmärksammat är de tre tennisspelen som man släppte till den gamla grå PlayStation-ettan.
|
|
|
|
Först ut var japanska Smash Court, utgivet som Namco Tennis Smash Court i Europa (Namco gillar tydligen orden smash, court och tennis och kastar bara om dem lite grann i de olika titlarna) medan följande Smash Court 2 blev omstöpt till Anna Kournikova's Smash Court Tennis här hos oss och Smash Court 3 stannade hemma i Japan (varav inget av PS-spelen någonsin släpptes i USA)... Det är alltså Annas version som vi har valt att kika närmare på, dels pga nostalgi- och dels pga ostigfaktorn. Den som vill får gärna se det som att Anna Kournikova's Smash Court Tennis har fått lov att representera Namcos Smash-serie i stort typ...
Tillskillnad från de flesta andra sportspel licenserade med verkliga spelare bjuder man här på medvetet icke-realistisk stil. Dels på spelarna i sig men även på banorna och t o m själva menyerna. Det hela är liksom mer slarvigt tecknat i bästa "hiphop på låtsas"-stuk. Det märks att utvecklarna har haft roligt med det här och något annat som talar för det, och som i högsta grad utmärker spelet, är att Namco hade det lekfulla infallet att slänga in diverse roliga personligheter med i smeten.
Kända spelbara karaktärer utöver Anna Kournikova själv innefattar bl a Namcos gamle maskot och trotjänare Pac-Man, ärkeskurktypen Heichachi Mishima från Tekken-serien och den virtuella modellen Reiko Nagase från Ridge Racer-serien. Det är roligt helt enkelt. Och även om dylika gästspelare återkommer längre fram i spelserien så är ju gästlistan betydligt mer varierande tillika kalaskul här än säg t ex i Smash Court Tennis 2 till PS2 som endast bjudit in folk från Tekken och SoulCalibur (färre bjudna från färre ställen = mindre kul!!).
En annan kul aspekt är de typ "funky" banorna. Här har de satt upp en tennisplan ovanför en simbassäng, rakt över en parkeringsplats eller högt uppe i bergen bara för att nämna några. Spelet i sig kan i och för sig vara rätt så svårstyrt för den oerfarne men allting med Anna Kournikova's Smash Court Tennis är precis så skoj att det liksom räcker till. Det bygger på en kul idé (bara en sån grej som Anna Kournikova och Pac-Man i ett och samma spel plockar pluspoäng), hela den grafiska stilen är hipp och spelet överlag känns både friskt och snärtig. Det är kort och gott vår personliga älskning bland Namcos alla tennislir.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 8. Top Spin 2-3 - Xbox 360 - 2006, 2008
| |TDG
|
|
|
Det var nog rätt uppenbart att man inte kunde komma upp i Virtua Tennis klass vad gäller ren lättillgänglighet. Därför är modern tids andra stora tennistitel inom spelsvärlden snarare mycket mer av en simulator än något annat. Ett aningen långsammare tempo som dock kompenseras med oöverträffad realism i matchernas tekniska framträdande, speciellt i del tre.
|
|
|
|
Anledningen till att vi faktiskt satte både del två och tre på samma placering, trots att mer insatta fans kanske bättre värderar skillnaderna än vad vi har gjort, är dock att vi upplevde spelen som mer eller mindre likadana. Spelmekaniken har ändå finslipats lite, lite mer i del tre får vi trots allt lov att medge, med högupplöst next-gengrafik, hårfin kontroll och allt det där... Hur som helst; även om vi på POPKORN tycker att det finns flera roligare tennislir än de här så är Top Spin 2-3 i vilket fall bra val för dem som söker mer realism inom genren.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 7. Wii Sports Tennis - Wii - 2006
| |JMK
|
|
|
Egentligen är ju det här bara 1/5 av ett helt spel. Sedan är frågan om man ens borde kalla hela Wii Sports för ett riktigt spel då det snarare rör sig om fem stycken ganska begränsade teknikdemonstrationer för hur Wii-fjärkontrollen kan användas. Men grejen är den att Wii Sports Tennis faktiskt står för ungefär detsamma idag som Pong gjorde på sin tid, och om den saken är vi rörande överens här på POPKORN. Låt mig förklara.
|
|
|
|
Upplägget är väldigt simpelt, så simpelt att det kan te sig underligt hur detta skulle kunna vara något av större intresse för någon... För egentligen går det bara ut på att slå tillbaka bollen över nätet men likt förbaskat drar titeln till sig hela skaror med människor, folk som för övrigt aldrig hade satt- eller ställt sig med ett elektroniskt spel.
Ja, det här är trots allt "tennisspelet för hela familjen" som sin enkla inramning åsido nu inne på sitt tredje år efter releasen fortfarande starkt propageras för och alltjämt lyckas attrahera nya spelare... När jag t o m ser min mamma och svärmor varva ned med en match tennis i Wii Sports, då vet jag den här enkla teknikdemonstationen inte är att underskatta... Det här ÄR spelvärldens senaste heta fluga eller om man så föredrar; vår tids nya Pong. Vad ska man säga? Ibland är det ju de enklaste uppläggen som visar sig vara det största lyckoträffarna och jag får faktiskt lov att medge att det är
ganska skojigt att verkligen få stå och svinga för att slå tillbaka bollarna in mot TV-rutan.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 6. Rockstar Games presents Table Tennis - Xbox 360 - 2006
| |TDG
|
|
|
Spelvärlden fick en rejäl kollektiv chock när det offentliggjordes att Rockstar, mer kända som gänget bakom GTA, skulle göra ett spel som inte hade något med vare sig våld, droger eller prostitution att göra, utan att det istället handlade om... Bordtennis! Jepp, "pingis" var grejen. När vi till slut provade spelet stod det dock klart att utvecklarna på Rockstar kan greja grejerna över förväntan med mer än blott brott- och mobbningssimulatorer.
|
|
|
|
Upplägget är lika
lättsamt som fett underhållande; välj din professionella bordtennisspelare, sedan är det bara att sätta igång. Spelandet kan jämföras med en slags sten-sax-påse-variant där varje knapp på kontrollen motsvarar ett speciellt slag som man bäst kontrar med "motsatt" slag på motståndarsidan. Dessutom kan man utföra ett särskilt fokuserat slag som gör att allt går i slow-motion ā la The Matrix ā la "bullet-time" och du kan lättare fånga upp en boll som åkt långt utanför bordet. Om bollen är i spel en längre tid börjar dessutom hipp techno-musik spelas samtidigt som spelarna blir allt svettigare. Oh, yeah! Under våra spelsessioner märkte vi att matcherna kan bli aningen enformiga om man är lika enformig som vår vän Dylan. För det hela hänger ju på att spelarna själva måste våga variera sig och ta de chanser som dyker upp. Som på riktigt alltså. Och "just for the record" så suger Dylan på pingis i verkligheten med.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 5. Virtua Tennis 3 - PS3/Xbox 360 - 2007
| |TDG
|
|
|
Virtua Tennis-spelen har ända sedan den första delen i serien hört till några av de mest uppskattade i genren. Trean är heller inget undantag. Det är väldigt lättillängligt och erbjuder spel som både nybörjare och proffs kan sätta sig in i när som helst och ha lika kul med varje gång men det är heller inte så mycket fokus på realism som i Top Spin-spelen utan spelsystemet är allt som allt mer sådär lättsamt underhållande.
|
|
|
|
Efter att med de enkla medel som finns ha skapat en egen karaktär börjar du på en världsturné som varar i
tjugo år (i spelår såklart!). Där är ditt mål att helt enkelt bli bäst i världen, och bäst blir du genom att kämpa dig genom olika turneringar i både
singel som dubbelmatcher. Du måste ha uppnått en viss rang för att kunna delta i de svårare turneringarna. Blir det för svårt så är det bara att träna vidare. På bästa rollspelsmanér kan du levla upp din karaktärs olika egenskaper runt om i världen för att bli kvickare i fötterna, serva hårdare osv, osv... Nytt för del tre är HD-grafik och online-möjligheter. PS3-versionen låter en dessutom använda SIXAXIS-funktionen. För den som inte är någon stor sportspelfanatiker, men kan ändå tänka sig att sportspela lite emellanåt för omväxlings skull, är Virtua Tennis 3 rätt titel i tiden.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 4. Mario Tennis - Game Boy Color - 2001
| |JMK
|
|
|
Detta är faktiskt det andra bärbara liret- och det tredje liret totalt titulerat "Mario Tennis" och nu handlar det inte längre om varken den rödmonotona Virtual Boy-utgåvan (som f.ö hade en del flyt i matcherna iochmed djupperspektivet) eller storebrodern till Nintendo 64 utan här snackar vi tennisliret med RPG-inslag som släpptes sent till den gamla trotjänaren Game Boy Color.
|
|
|
|
Det finns mycket att hitta på i den här upplagan av Mario Tennis. När man inte spelar matcher kan man t ex i bästa RPG-fasoner vandra omkring fritt på tennisskolan där ens karaktär blivit antagen, prata med andra studenter i kafeterian, träna olika tekniker på gymmet eller bara gå tillbaka till studenthemmet för att vila upp sig alternativt hämta sin rumskompis som man kan spela dubbelmatcher med. Liksom du själv har rumskompisen en egen statusmeny och ni kan båda levla upp varpå du fördelar erfarenhetspoängen för att bättra på valda förmågor, t ex smashar eller servar, och du kan t o m levla upp racketen. Det är faktiskt hur skoj som helst.
Spelet ses ur ett fågelperspektiv så som i klassiska rollspel då man vandrar omkring på tennisskolan respektive ett centralperspektiv ā la sk "fusk-3D" i själva matcherna och det senare fungerar förvånansvärt väl! Känslan kommer faktiskt bra nära storebrodern till N64:an, inte minst tack vare den enkla men allsidiga kontrollen som träffar precis rätt på GB-dosan.
Det allra bästa är dock hur Mario Tennis till GBC verkligen kompletterar upplagan till N64:an. Med hjälp av en transfer pack kan man låsa upp nya banor, eller skicka karaktärer från endera spel fram och tillbaka till den andra versionen. T ex kan man skicka över de nya karaktärerna från GBC- till N64-spelet där man kan spela med- och levla upp dem i 3D och därefter skicka tillbaka dem till det bärbara formatet igen. Även detta hur skoj som helst. Det här är alltså mycket mer än bara en avskalad konvertering i bärbart format. Det är ett helt litet äventyr i sin egen rätt.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 3. Super Tennis - SNES - 1992
| |MDJ
|
|
|
Det finns videospel som har stått emot tidens tand. Spel som oberoende av kalenderns år och klimatet på konsolmarknaden har lyckats bibehålla spelkänslan intakt. Det är sådana spel vi alltid kommer tillbaka till. Super Tennis hör inte till den kategorin, men jag vill gärna låtsas som om det gör det. Spelet var ju ett av de allra första till SNES, så det är ändå retronostalgi som fan. Det räcker också gott och väl för mig.
|
|
|
|
Ja, jag må ha fuskröstat lite för att bumpa upp titeln med ett par placeringar (det hade dock kommit med på topp-10 oavsett) men kom igen nu! Allting handlar om känslan begriper ni väl... Känslan av att på nytt vara där då Björn Borg ännu inte hade begett sig in i kalsongbranschen och då Super Nintendo var färsk på den svenska spelmarknaden utan ens ett halvt dussin titlar tillgängliga till konsolen. Men erfarna Bergsala hade handplockat det bästa från Japan inför releasen sommaren 1992. En av dessa titlar var Super Tennis och vilken helgjuten fanboy skulle ifrågasätta vad som än erbjöds? Nä, min filosofi har alltid varit att bara tacka och ta emot!
Spelet står och väger på en självklar grogrund; välj att spela själv mot datorn eller med en vän och i så fall huruvida ni spelar mot varandra eller tillsammans i dubbel. Sedan väljer ni spelare bland tio män respektive kvinnor med olika egenskaper. Jag föredrar män. Det är allt.
Öh, det kommer visst mera ändå. Tydligen förväntades det av mig att ha spelat lite längre än så och skriva några rader om spelet i matcherna så: Inga superspecialare och inga kombomätare. Det hänger bara på dig själv och din förmåga att tima lobbar och smashar. Du har bara dig själv att skylla de gånger bollen går utanför. Och du har bara dig själv att klandra då du är totalt utspelad och motståndarens boll slår ner i marken precis jämte där du så febrilt nyss slängde dig. En spelkontroll som t o m jag kan lära mig och ett rättvist upplägg gör att inte ens den längsta femset-matchen känns för utdragen. Här gäller bara tennis. Här fanns det inga riktiga spelare eller kända varumärken för utvecklarna Tokyo Shoseki att åka snålskjuts på. Underbara Nintendo lärde oss läxan tidigt; att tennisspel inte alls blir så mycket roligare bara för att det finns riktiga spelare med på omslaget.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 2. Virtua Tennis 1-2 - DreamCast - 2000-2001
| |TDG
|
|
|
Att tidigare delar i en sportspelserie kommer högre på listan verkar väl konstigt för somliga och ja, Virtua Tennis 1-2 är i grund och botten samma spel som trean fast några år tidigare. Grafiken är dock fortfarande oerhört vass så det är knappast så att bara ytan gör skillnaden och i synnerhet del två kan hålla en sysselsatt i dagar, om inte veckor, med dess supermaxade världsturnéläge, varierade träningsuppdrag och väl balanserade turneringar. Men exakt vad är det som gör föregångarna bättre än trean då? Jo, det ska jag tala om - kontrollen. Just det, att spela virtuell tennis är bra mycket roligare med DreamCast-dosan så väl placerad i dina händer att den känns som din egen racket. För optimal rackkänsla kan man annars t o m spela med den unika fiskespökontrollen, sitt på den och snurra runt! Och onlinekompabilitet bryr vi oss inte jättemycket om, faktiskt, då det är bra mycket roligare att samla ihop ett gäng goda vänner i TV-soffan och spela med de fyra kontrollportarna ockuperade än att möta anonyma kidz över nätet.
|
|
|
==========================================================================================
|
|
| 1. Mario Tennis - Nintendo 64 - 2000
| |JMK
|
|
|
Det roligaste tennisspelet i videospelform. Ja. Kontrollen är i princip densamma som i SEGA:s Virtua Tennis vilket bara är något positivt. Du styr hela spelet med endast styrspaken och två knappar. Toppade slag görs med A-knappen, underskruvar (eller "slicar") gör du med B-knappen, för att lobba håller du in A- och trycker med B-knappen, för stoppbollar håller du in du B- och trycker med A-knappen, för att smasha trycker du in A + B samtidigt och för att slå hårdare av valfritt slag dubbelklickar du på A, B- respektive A + B, och såklart kan du styra bollens färdriktning med hjälp av styrspaken medan du slår... Det är lika enkelt som genialt. Genialt säger jag er.
Självklart spelas allting enligt riktiga tennisregler medan Mario och hela gänget bara är med som rekvisita utan något som helst fuffens med bananskal, blixtrar eller annat trams som mest typ stör. Skönt är bara förnamnet. För att få ut ännu mer ur den grå kassetten kan man koppla ihop spelet med GBC-versionen!! Fördelarna med detta har jag redan tagit upp här ovan och det gör såklart ett oerhört underhållande spel ännu lite, lite bättre...
Vad vi har här är alltså förstklassig tennisunderhållning ā la Virtua Tennis, som utmärker sig audiovisiuellt tack vare Mario-licensen... Det vill säga det bästa av båda världar. Eller med andra ord "det roligaste tennisspelet i videospelform" - ja, verkligen.
Det roligaste tennisspelet i videospelform är
också det sjunde bästa N64-spelet enligt en tidigare lista.
|
|
|
==========================================================================================
|
