Gott nytt 2024 kära läsare och i år tänkte jag mig Transformers för hela slanten för toybloggens räkning med anledning av franchisens 40-årsjubileum. För tillskillnad från andra stora och kära populärkulturella fenomen från 1984 som Ghostbusters, som började som spelfilm och fick en egen leksakslinje först 1986, eller
TMNT, som började som serietidning och fick en egen leksakslinje först 1988, så började Transformers i form av Transformers just som leksakslinjen år 1984 med mytologin för serietidningen från Marvel samma år ämnad att i första hand promota leksakerna... Så det så! Och därmed blir det ett mer fokuserat år i år åtminstone här för denna blogg. /JMK
2024-01-08: Tre versioner i urval av da OG G1 OP (JMK)
2024-03-24: Några fler Primes i urval (JMK)
2024-04-14: Totalt random Transformers-bilder från förr (JMK)
2024-06-21: Cardbacks och figurer från bl a Generation 2 (JMK)
2024-07-14: Transformers-brädspel men med Micromasters (JMK)
2024-01-08: Tre versioner i urval av da OG G1 OP (JMK)
Transformers fyller alltså 40 år i leksakshyllorna det här året! Prima tillfälle för mig att fokusera lite mer på min barndoms största favoriter och först ut får såklart vara Prime själv.
Jag har många olika versioner av Optimus Prime, kanske inte jättemånga men ganska många, från vad som i backspegeln blev känt som G1 och sedan Generation 2, Armada, Energon, Cybertron och fler underlinjer och diverse specialutgåvor därtill.
Här är tre i urval, alla versioner av den ursprungliga modellen från 1984. Först och främst min OG OP, den som verkligen är från 1984. Köpte en lös men komplett någon gång i början av vuxenlivet när ekonomin tillät. Den är inte i allra bästa skick sett framför allt till de slitna klistermärkena som men den dög, och duger fortfarande, gott för mig som mest av allt ville ha en original-Prime bara för att ha en liksom. Jag hade ingen egen Optimus Prime modell 1984 som barn alltså (på den tiden fick jag hålla till godo med en Action Master Optimus Prime) men däremot så hade jag en nära vän som minsann hade originalversionen, och en Ultra Magnus också, och har därmed ändå fått leka med denna som barn.
Tittar vi på bilderna ovan och börjar från andra sidan som man gör i Japan har vi annars just en japansk World's Smallest Optimus Prime, eller Convoy då som karaktären heter där borta, baserad på G1-originalet som var en av flera Transformers jag köpte när vi var i Tokyo. En annan som jag passade på att få med mig hem då var för övrigt Pepsi Convoy, som nämnt i julkalendern en gång i tiden, men den är exakt samma figur som OG OP fast Pepsi-pimpad och med ett specialutformat släp med plats för en flaska Pepsi. Så med det i åtanke visar jag hellre upp världens sötaste, minsta Optimus Prime/Convoy från den Japanexklusiva underlinjen Smallest Transforming Transformers som alltså också är precis det; dvs världens minsta Transformers som faktiskt förvandlas.
Och från världens minsta och lättaste till världens största och tyngsta för ni ser nämligen även en 20th Anniversary Optimus Prime däremellan, som i sin tur har 20-årsjubileum detta år, baserad på Takaras Masterpiece Convoy. Den här minst sagt mästerliga 20-årsjubileumsversionen fick jag i födelsedagspresent när jag själv också fyllde 20 år i början på 2004. En riktigt fin figur, stor och mycket detaljerad, extremt rörlig och rolig att posera, med väldigt genomtänkt förvandling, häftiga extra tillbehör och då den är delvis i riktig metall så är den sannerligen rätt så tung också. Definitivt min bästa Prime och då jag fick denna 20-årsjublieumsutgåva som gåva dagen då jag själv fyllde 20 år så har den sin beskärda del av sentimentalt värde för mig också numera.
Alla dessa foton snappades för övrigt med min gamla goda dedikerade digitalkamera från Olympus. Vi hann faktiskt uppdatera till en nyare kameramodell, också av Olympus, innan alla gick över till att bara plåta med telefoner. Tänk vad tiderna förändras.
Skåda min numera gamla Transformers 20th Anniversary Optimus Prime och bäva inför hans coolhet!!
| Tillbaka till toppen
2024-03-24: Några fler Primes i urval (JMK)
Transformers fyller fortfarande 40 år det här året varför jag alltså fortsätter att fokusera på robotarna i förklädnad. Den här gången med en lite närmare titt på några fler versioner i urval av ingen mindre än Autoboternas största ledare, Optimus Prime. Men nej, varenda nytt inlägg i år kommer inte att bestå av ytterligare versioner av gamla goda Optimus Primes. Bara detta också.
Dessa bilder är, liksom tidigare från årets första inlägg, plåtade med min gamla goda dedikerade digitalkamera från Olympus. För att nostalgi på någon nivå eller något kanske, jag vet inte...
Först ut från vänster har vi min G1 Power Master Optimus Prime, den andra inkarnationen någonsin av just Optimus. Den här versionen kom till efter att det inte gick som slipsarna trodde när man lät döda karaktären till förmån för en ny, "yngre" och "häftigare" ledare i form av Hot Rod som blev Rodimus Prime. Så vad man gjorde sedan var att göra om och göra rätt och återuppliva gamla Optimus i en ny form för den andra halvan av 1980-talet. Denna version av OP kom inte bara med släp utan kunde även kombineras med släpet för att bilda en ännu större robotform, vilket är den ni ser på bilden här ovan. Och så var han alltså en Power Master också, bara för sakens skull.
Jag har inga direkta band till den här inkarnationen av OP som leksak. Jag hade ingen sådan här själv som barn och kände heller ingen annan som hade det, så den här var inget jag lekte med då det begav sig. Just denna figur köpte jag in, lös men komplett med alla tillbehör, någon gång i vuxen ålder. Att jag ändå vill ge den dess stund i rampljuset här och nu beror på att jag gillar den här formen av OP från den gamla serietidningen som jag läste med mycket stor entusiasm som barn. Speciellt då den sista årgången av amerikanska Marvel Comics Transformers-serietidning, den som publicerades i Sverige år 1991. Med manus av Simon Furman, teckningar av Andrew Wildman och tusch av Stephen Baskerville. OP var alltid i sin kombinerade form och avbildades ofta med battle damage runt skallen vilket jag tyckte var hur fräckt som helst. Så när jag väl som vuxen hade möjlighet att införskaffa just denna OP som leksak var det liksom inget att fundera över.
Nästa Prime i ordningen här ovan är en Transformers Armada Super Base Optimus Prime från 2002. Detta var DEN serien när jag som ung vuxen började samla på leksaker, både gamla och nya, och såsmåningom köpte jag också på mig samtliga figurer från Armada, t o m Happy Meal-varianterna. Jag följde den nya tecknade TV-serien som sändes på svenska på helgmorgnar, jag läste den nya serietidningen som även den gavs ut på svenska, det var en rolig tid. Denna version av OP följer förresten mallen från G1 Power Master OP, där en mindre robotform kan gå ihop med lastbilssläpet för att bilda en större robot. Och den här ser allt lite funky ut, ja, mer i stil med Megazord eller något. Min personliga favorit är dock ändå Super-Con-varianten av bara den mindre robot-formen från samma år och det är just den ni ser längst ut till höger här ovan.
För som nämnt i förrförra årets första inlägg så var det just denna som var min första någon gång efter att jag hade vuxit ifrån leksaker som kid och sedan hunnit fylla 18 år det året.
Sist men inte minst för den här gången då.
Detta är fortfarande min senaste OP. En Leader Class Transformers Generations: War for Cybertron: Earthrise Optimus Prime från 2020.
Och denna är en som jag har skrivit en hel text om här för Lekcenter på POPKORN, så jag har inte mycket mer att tillägga... Tyckte bara att just den här bilden, tagen från den texten förresten, var fräck nog att återanvända. Och denna är inte tagen med någon av mina gamla dedikerade digitalkameror, utan den är tagen med min senaste telefon helt enkelt... Man kan klicka på bilden ovan för att komma till texten där man kan klicka på den bilden för att förstora den för den delen.
Nu har det förresten gått snart tre år sedan jag lade upp alla de där texterna om vissa av mina War for Cybertron-figurer och uppmärksamma läsare har kanske noterat att det inte blivit några fler sedan dess, trots att jag kanske antydde att det skulle bli det. Jag minns faktiskt själv inte riktigt om jag skrev något om saken då, och tänker inte sitta och läsa igenom mina egna gamla texter just nu, men jag antar det i alla fall. Jag tänkte oavsett ta detta tillfälle i akt till att skriva lite kring det, för what the heck. Okej, detta må vara ett tråkigt skäl men det fanns bara så inte mycket intresse bland besökare här på sidan för de där djupgående texterna om enskilda War for Cybertron-figurer... Och nu gör vi ju inte allt det här för att få många som klickar direkt. Nej, vi gör det här helt som en hobby och helt ideellt med så vi tjänar inte ens något på det ju fler läsare vi har. Men med det sagt är det förstås ändå roligt om det är många som kollar in vårt innehåll här på POPKORN. Vi har tillgång till statistik och med tanke på att detta trots allt bara är en obskyr liten hemsida på svenska så är vi rätt så nöjda med hur många som klickar sig vidare till både nytt och äldre material varje månad. Och det är ju kul att se att andra faktiskt tar del av det man gör liksom. Sifforna för just War for Cybertron-texterna var dock inte så goda. Med tanke på hur mycket tid och möda som lades ner på att förvandla varje figur fram och tillbaka för att skriva detaljerade genomgångar av dem och sedan framför allt hur mycket tid och möda som lades ner på alla bilderna, konstaterade jag att det helt enkelt inte var den tiden eller mödan värt. Av statistiken att döma så är t o m den här leksamma bloggen av märkbart större intresse för många fler av våra besökare. Jag nöjer mig därmed med att skriva om Transformers just här i bloggen. Och nu vet ni det, ni som läser det här.
Okej, jag vet att jag nämnde att det inte skulle bli fler inlägg om bara ytterligare versioner av Optimus Primes men vilka fler har jag egentligen..? Tja, jag har ju G1 Action Master OP där åtminstone hans fordon kan förvandlas, jag har några japanska varianter, flera från Energon samt Cybertron och säkert fler därtill men det är dessa som jag kommer ihåg just nu på rak arm medan jag skriver det här. Hm... Oh, FFS... Det slog min nu precis, verkligen nu precis i skrivande stund, att ovanstående Earthrise Prime inte alls är min senaste... Jag fick ju en Transformers Legacy Leader Class Laser Optimus Prime från 2022 i julklapp det året, som nämnt i förra årets första inlägg. Och hur kunde jag glömma G2 Laser Rod OP?!
Hoppsan. Öh, ska jag gå tillbaka och ändra i texten här ovan nu? Hm... Nä, fuck it. En fördel med bloggupplägget är just det att jag kan tillåta mig själv att skriva mycket mer fritt och ohämmat än i andra slags texter. Vem vet, kanske är det också bl a det som gör att fler är mer intresserade av att läsa vad jag än skriver här än i individuella recensioner av leksaker från 2020-talet? Ja, då så... ^_^
| Tillbaka till toppen
2024-04-14: Totalt random Transformers-bilder från förr (JMK)
Ja, bara några totalt random Transformers-bilder som jag har tagit genom åren som jag snubblade över nu när jag kikade igenom gamla mappar på datorn. Inget märkvärdigt, så vi hoppar rakt in!
Det blir ingen mer Prime den här gången men vad sägs om Hot Rod efter att han var Rodimus, åter i sin ursprungliga form men nu som Targetmaster årgång 1987? Ja, en sådan har jag i alla fall. Vidare tänkte jag dock visa några Decepticoner också, så att det inte bara blir en Autobot-fest, och en av världens minsta Transformers, Smallest Transforming Transformers som de också kallas, som jag köpte i Japan är denna Thrust från 2003 på bilden ovan till höger. En cool liten figur. Jag plåtade denna ihop med förpackning och häfte som ni ser. Om jag minns rätt så var det för att jag hade en dubblett av just den här figuren av någon anledning som jag sedan sålde vidare på Tradera, därav just det här fotot som jag därmed tänkte kunde vara mer intressant än andra.
Raskt vidare. Som kid ville man naturligtvis ha alla tre klassiska "Seekers" som trion kom att kallas, först endast bland fans och sedermera officiellt också. Närmare bestämt Starscream, Skywarp och Thundercracker. Detta kunde man dock bara drömma om som barn och jag köpte aldrig dem i vuxen ålder heller. Däremot så köpte jag Armada-inkarnationerna av hela trion och där ser ni dem, där jag en gång hade dem uppställda på en hylla i hallen för alla som kom hem till oss att se direkt när man kommit innanför ytterdörren. Där hade jag tydligen hela G2 Skyscorchers-kvartetten med, förvandlade till flygplan. Sist men sannerligen inte minst har vi min Energon Scorponok från 2003 som stod framför min OG G1 Headmaster Scorponok från 1987, som i sin tur höll i en Megatron i pistolform, antigen den som medföljde min 20th Anniversary Optimus Prime som tillbehör eller en World's Smallest Transformers tillika Smallest Transforming Transformers Megatron från 2004 baserad på originalfiguren från 1984 som jag också äger. Kan vara vilken som. Det blev förresten dammigt där uppe ovanpå det skåpet, ja. Och det är förresten en G2 Ironfist som även syns i bakgunden till vänster på det fotot till höger här ovan. Och det var det! ^_^
| Tillbaka till toppen
2024-06-21: Cardbacks och figurer från bl a Generation 2 (JMK)
Senast blev det bara foton från förr och således även bara på figurer från förr, så för den här gången så vänder jag på steken lite med foton från nu på sådant från både förr och nu. Och inte bara på figurer heller utan jag slänger in vad jag har kvar av några förpackningar också, först och främst cardbacks från gamla goda tider. Jag försöker variera det hela lite alltså. Vem vet, kanske det blir ett mer fokuserat inlägg kring någon specifik grej nästa gång...
Mina Axelerators och Skyscorchers har jag redan skrivit om här på POPKORN, men här har jag grävt fram två cardbacks till dem. Jag har tre av fyra kartongkort för Autoboterna och likaså tre av fyra för Decepticonerna, men Skram var min första köpta Axelerator i barndomen och Tornado var min första Skyscorcher så sentimentalvärdet är högst för dessa två och då blev det också dessa som jag valde att lägga lite mer tid på för detta inlägg. När jag var liten fick jag förresten inte månadspeng. Jag fick veckopeng. Exakt 60 kronor i veckan, varje lördag. En prislapp på 59:- stycket var då exakt vad jag hade råd med varje vecka och jag köpte också fyra av dessa figurer för egna fickpengar då i barndomen. Och de övriga fyra handlades in i vuxen ålder i samlarsyfte.
Det råder förresten delade meningar om vad som exakt fortfarande var bara "The Transformers" eller "Generation 1" som det sedan kom att kallas och vad som egentligen redan var Generation 2 i Europa under vad man även kan kalla "mellantiden" i början på 90-talet, då den ursprungliga leksakslinjen lades ner 1990 i USA men faktiskt fortsatte i Europa. Ok, i min mening är det hela väldigt enkelt. Generation 2 pågick 1992-1995 och om detta råder det heller inga tvister, så att allt som kom ut under de här åren var helt enkelt G2. Somliga menar dock att vissa figurer som kom ut i Europa 1992 och t o m så sent som 1993 var G1 för att det inte stod "Generation 2" på förpackningen, även när dessa släpptes med de nya Autobot och Decepticon-symbolerna som gjordes SPECIFIKT för G2 och exakt samma figurer därtill också gavs ut på nytt i G2-förpackning. Mmhmmm, här skulle jag vilja vädja till mina medfans av robotarna i förklädnad att tillämpa en dos sunt förnuft... Dessa figurer var uppenbarligen G2! Figurerna i sig kunde dessutom inte vara mer G2, med alla färgglada projektiler och transparenta hjässor som fick deras ögon att lysa upp, helt olikt allting vad vi tidigare sett i G1 men helt i enighet med mallen för G2.
De sista riktiga G1-figurerna var Overlord samt de Europa-exklusiva Action Masters och Action Masters Elites från år 1991. Där går gränsen. Allt från 1992 fram till 1995 var G2. Punkt. Varför krångla till det? Och 1996 började Beast Wars och 1997 var året för Machine Wars men det är en annan historia.
Exakt samma Grimlock från G1 återutgavs i nya färger och minus en del tillbehör som
Grimlock för Generation 2, med Generation 2 som undertiteln på förpackningen och allt. Den som följer länken ser att jag har redan täckt denna figur här på POPKORN. Liksom den om Axelerators var detta en av de allra första texterna som skrevs för vad som då skulle komma att bli POPKORN året därpå. Inte bara en av heller utan det var faktiskt DEN allra första texten som skrevs, 2005-02-21, två dagar innan den om Axelerators och Cindersaur... Men hur kunde jag minnas år 2005, som nämnt i just den där texten om Grimlock, att leksaken kostade exakt 204 svenska kronor ny i butik mer än tio år dessförinnan? Enkelt. Jag hade en påminnelse i form av just detta kartongkort som jag har kvar än till denna dag där prislappen fortfarande sitter kvar. Så det så. Denna köpte jag också för egna ihopsparade fickpengar förresten. Och för det fick jag då spara ihop i en hel månad.
Okej, över till några figurer i sig nu och dessa två har jag icke tidigare redan skrivit om här på POPKORN. Båda två kom ut just under den där övergångstiden 1992-1993 som en del jänkare sedan dess har fått för sig fortfarande var G1 i Europa som överlappade med G2 för att i vissa fall också bli G2 snarare än helt enkelt G2 som hann pumpas ut i Europa innan G2 som varumärke i sin tur hade hunnit landa helt. Men nog om det nu...
Autoboten ovan och till höger om den andra är Thunder Clash från 1992. Och Decepticonen nedan och till vänster om honom är Clench från 1993.
De här två var mina respektive ledare för Autoboterna och Decepticonerna när jag lekte som barn.
Jag hade nämligen inga av de kända stora ledarfigurerna på den tiden. Okej då, en Optimus Prime hade jag visserligen redan i barndomen men det var Action Master-varianten och den räknades ju inte riktigt. Det närmaste jag hade var väl egentligen tidigare nämnda G2 Grimlock. Men ingen OP som kunde förvandlas, ingen Rodimus, ingen Megatron, ingen Scorponok osv... Sådana figurer köpte jag på mig först i vuxen ålder.
Thunder Clash och Clench här ovan fick alltså fylla de rollerna. Thunder Clash var som min Optimus Prime. Och jag var tydligen inte den enda som såg likheterna, för en variant av denna figur återutgavs sedan som just självaste Optimus Prime för Machine Wars i Nordamerika. Clench återutgavs också men bara i Europa året efter den ursprungliga releasen. Den enda skillnaden var att det stod Generation 2 på den lite nyare förpackningen. Jag gillade hur som helst verkligen båda de här figurerna och lekte flitigt med dem. Clench är som ni ser större i robotform men Thunder Clash är å andra sidan större i sin kombinerade fordonsform, men de är ändå relativt jämlika liksom. Thunder Clash var den största Autobot-figuren året då han släpptes och Clench var den största Decepticon-figuren året han släpptes. Och visst, numera har jag flera större figurer än så... Figurer som Armada Unicron, G1 Scorponok och 20-årsjubileums-versionen av Optimus Prime... Men i barndomen så var de här två mina största samt "finaste".
Hela den här grejen med transparenta hjässor ser ni här förresten. Så länge det är ljust bakom figuren så lyser ljuset rakt igenom hela skallen och får ögonen på andra sidan av huvudet att lysa upp, så som de gjorde på robotarna i den tecknade TV-serien. Detta var grymt häftigt tyckte man då. Och det var alltså något som var en grej för just G2. Återutgivna G1-figurer för G2, som gamla Grimlock, hade uppenbarligen inte detta men helt nygjorda figurer för G2, som Laser Rod Optimus Prime som också kommit på tal tidigare här för bloggen, hade det och det är ett sådant typiskt och väldigt kännetecknade inslag för hela G2-eran att man nästan storknar över att vissa lyckas med bedriften att helt förbise saken när de ska kategorisera vad som var G1 och G2 under de här tidiga åren av 90-talet. Mm, vi fans håller inte alltid med varandra om allting men det är okej, det finns värre saker att bråka om. ^_^
Här ser ni både robotformerna och de tillhörande delarna av fordonsformerna förvandlade i all pompa och ståt eller nåt. Förutom lysande ögon till följd av transparenta hjässor, eller hjärnor som jag och kompisarna sade som barn, var färgglada projektiler också en stor grej för den här eran av Transformers. Och det är vår balkong som ni ser där i bakgrunden förresten. Jag pallade inte med att rota fram en helvit scen att ställa upp dessa två på. Det var inte ofta jag hade dem uppställda så då det begav sig heller. När de stod i hyllan i pojkrummet så var det i deras fordonsformer och när jag lekte med dem så var det bara med robotformerna, utan artilleriet.
Och varför dölja de fint skulpterade fejorna bakom dessa sikten? Även om de väl var rätt fräcka får väl medges nu när jag själv tittar på bilderna och tänker efter. Coola figurer i alla fall!
Jag avrundar detta inlägg med några nyare figurer också, från det här årtusendet. En cool liten gynnare till totalt otippad Decepticon-ledare i den gamla Marvel-serietidningen från 80-talet och början på 90-talet var Ratbat. Någon sådan figur hade jag dock heller inte som kid. Här ovan till vänster ser ni däremot en nyare inkarnation av Ratbat, från Robots in Disguise årgång 2015. Men denna är heller inte min. Jag köpte den faktiskt till sonen för ett antal år sedan, när han själv var liten nog att fortfarande leka med leksaker. Det var en av flera Transformers som jag köpte honom under en period, men till min stora förtvivlan klickade det bara inte mellan honom och en av min egen barndoms absoluta favoritleksaker... Han gillade Batman, Lego och däribland Lego Batman då, Lego Ninjago var också en stor favorit och han gillade verkligen Turtles också och hade många egna nyare actionfigurer som han ofta lekte med utöver alla mina gamla figurer. Men just Transformers fattade han aldrig tycke för. För inte så länge sedan råkade jag hur som helst hitta hans Ratbat, jag tror det var när vi städade inför Halloween ifjol, och han brydde sig inte nämnvärt. Så jag placerade den mekaniska fladdermusen ovanpå ett skåp i vardagsrummet där den ännu sitter och kikar ut över oss i hushållet.
Och ovan till höger ser ni mina senaste två figurer. Transformers Legacy Evolution Deluxe Class Crosscut samt Crashbar. Båda köptes tidigare i år men kom ut i butik redan mot slutet av 2023, så än har jag ingen från 2024 för att fira 40-årsjubileet. Det kommer väl men jag är inte lika inne på nya figurer nu som jag var för en 20 år sedan. Numera är det mest spontanköp av figurer som jag bara råkar stöta på ute i handeln. Denna Crosscut, precis som alla tidigare figurer av Crosscut, är egentligen bara en omgjord Skids och jag funderade förresten på att även köpa en Legacy Evolution Deluxe Class Skids från 2022, som just denna figur alltså baserats på, men det fick vara bra med bara Crosscut. Jag tycker bättre om den silvriga färgen på Crosscut nämligen. Crashbar är dock en helt ny figur från 2023, inte baserad på någon tidigare och det finns ingen tidigare inkarnation av denna karaktär heller. Jag är inte såld på vapnen, benen eller piporna där bak, men däremot så gillar jag hur typiskt "Autobot-aktigt" huvudet och överkroppen ser ut. Och det var det hela för den här gången!
| Tillbaka till toppen
2024-07-14: Transformers-brädspel men med Micromasters (JMK)
Det blev sannerligen ett mer fokuserat inlägg för den här gången. Vi snackar ett gammalt genuint Transformers-brädspel men med riktiga Micromasters, som i actionfigurer från den huvudsakliga leksakslinjen, istället för de generiska billiga spelfigurerna som egentligen medföljde spelet.
Ni får ursäkta den något lägre bildkvalitén kära läsare, men dessa foton är faktiskt tagna för drygt 20 år sedan...
Den 18:e december 2004 för att vara riktigt exakt, under vad jag förmodar var ett julevenemang i vår kära föreningslokal på den goda gamla tiden och då vi uppenbarligen brädspelade Transformers av någon anledning!
Vi snackar Transformers-brädspelet från 1986 från MB, dvs Milton Bradley Company, även kända som "MB Spel" i Sverige, som sedan 1984 och fram till 2009 då namnet slutade att användas var del av Hasbro som alltså också äger leksaksvarumärket Transformers. En fullkomligt logisk matchning då.
Nära nedre vänstra hörnet på bilden ovan till höger ser ni förresten hur två av de medföljande spelfigurerna såg ut, som kallades miniatyr-Transformers på förpackningen. Spelet gjordes dock givetvis tusen gånger häftigare genom att spela med helt "äkta" Transformers-figurer istället!
Jag äger själv både spelet och alla Micromaster-patruller som vi använde till detta. På Autobot-sidan, till vänster på bilden ovan till vänster, så hade vi dels 1989 års Race Car Patrol med Free Wheeler, Swindler, Tailspin och ledaren Roadhandler som fick glänsa i två hela nummer av den amerikanska serietidningen från Marvel, som dessutom fanns att läsa i svenska Transformers nr 9-10/1989, och dels 1989 års Battle Patrol med Big Shot, Sidetrack, Sunrunner och Flak.
På Decepticon-sidan hade vi sedan 1989 års Air Strike Patrol, Roadhandler och vänners rivaler typ i serietidningen som fick vara med på ett hörn längre fram också, med den helsvarta ledaren Whisper och Nightflight, Storm Cloud och Tailwind.
Sist men inte minst 1990 års Military Patrol med Growl, Bombshock, Dropshot och Tracer. Denna patrull hade ingen utnämnd ledare tydligen men i min värld var det Growl som sportade en löstagbar armkanon likt självaste Megatron.
Battle Patrol var mina favoriter. När jag var liten kid typ 1991, så brukade jag leka att de var som mina Dinoboter bland alla Micromaster.
Big Shot, med den stora kanonen som dock ej blev till en stridsvagn direkt utan självgående haubits eller dumperartilleri som det visst också kallas, var egentligen da "Big Shot" också, dvs den utnämnda ledaren men i min lekvärld gick den rollen till Flak, som förvandlades till raketartillerivagn.
Flak var min Grimlock typ. Big Shot var min Slag, Triceratopsen. Sunrunner som förvandlades till ett gammalt stridsplan var som min Swoop naturligtvis. Och den fjärde, Sidetrack som förvandlades till ett luftvärnsfordon, fick motsvara Snarl och Sludge ihopslagna typ.
Namnet på spelet är helt enkelt Transformers-spelet. Med "Mycket mer än du kan se!" som tagline. "Är dina Transformers starka nog att ge dig segern?" var även frågan som ställdes på kartongen.
2-4 spelare från 6 år för både flickor och pojkar.
"Spänningen stegras medan du kämpar med dina motståndare.... Ju fler dueller du vinner, desto större är dina chanser att ta över Högkvarteret - och därmed vinna hela spelet!" hette det minsann också... Det var ju bara ett barnspel, som i för små barn. Man kastade tärning och förlitade sig mer på tur än något annat. Men det var ändå ganska kul att spela vill jag minnas och speciellt med äkta Micromasters som kämpade om segern!
|
