Heroes & Villains Collections

Som sagt var då vi gav förtur åt Dread Heads sparar vi de sista två större seten till den stora finalen för våg 2 men än är den dagen ej kommen och vi sticker in med något annat emellan också. Något litet extra som jag själv faktiskt inte räknade med från början. Därför var det heller ej ens uppskrivet bland innehållet för hela vågen överst här på sidan. Sanningen att säga så ägnade jag inte detta en andra tanke förrän helt nyligen då det helt plötsligt bara slog mig: "Vänta lite, DE DÄR JÄKLA var ju egentligen också en del av linjen..." så det kan ni skriva upp alltså. För om man verkligen ska täcka hela linjen får man ju räkna med den här lilla instickaren med... ..och ska vi nu spara de sista två större seten till sist för denna våg får vi ju också ta upp detta innan dess.

Vad är då detta något lilla extra som nu kommer emellan och som jag inte ens räknade med från början men som alltså egentligen också är en del av linjen? Tja, det är inget mer anmärkningsvärt än dessa små samlingar "Heroes & Villains" bestående av småfigurer från diverse "riktiga" lekset ur första och andra vågen. Det var även av just dessa anledningar som jag inte räknade med dem från första början. För dels rör det sig alltså inte om hela lekset, vilket t o m Shrunken Heads (hur små de än var) ändå kunde räknas som, utan endast om lösa miniatyrfigurer... och dels så är det inte mer än dubbletter av redan existerande småfigurer. Till viss del ommålade må så vara, men faktum kvarstår att det bara är dubbletter.

Jag minns ärligt talat inte till hundra procent huruvida dessa uppsättningar med lösa småfigurer fanns tillgängliga hos oss här i Sverige då det begav sig. Jag har för mig det men minns inte med all säkerhet. För eller senare blev jag och de andra bland kompisarna i Mighty Max-klubbben i vilket fall varse om de här lösa figurerna och vi var nog alla ense om att det hela kändes mer som komplement än "kollektioner". Jag vill allt minnas mig tänka att det enda positiva med de här vore i form av reservdelar för den drulle som råkat slarva bort någon av de små figurerna. Sett ur det perspektivet finns det väl viss poäng med dessa men då ställer färgervariationerna till allt ändå så... Vad är då meningen med de här egentligen? Det vore väl om någon inte hade (råd med) något av de större seten till vilka de nya hjältarna tillika medhjälparna medföljde men ändå ville ha dem att leka runt med men återigen; då skulle man heller inte ha målat om dem!

Jag hade då inte velat ha en Norman-figur med annat än stålgrå plåtarm (minsann) och ännu mindre intresse hade jag av gamle Virgil med målade tånaglar i olika färger. Det kanske bara är jag men bara nej och därmed räknade jag helt enkelt inte med dessa från början. Rätt ska vara rätt dock och de ingick trots allt i linjen så ja, de får vara med här också. Tre sådana här uppsättningar småfigurer fanns att tillgå i början av övergångsperioden mellan andra och tredje vågen. Lite längre fram, när den andra vågen väl hade helt övergått till tredje tillkom även ytterligare tre uppsättningar med blott lösa småfigurer men tillskillnad från den första omgången var den senare dessutom bestående av helt unika figurer så det gav åtminstone något. Den får dock även räknas ihop med just tredje vågen. Den tidigare omgången kan däremot lika gärna räknas som en del av denna våg i fråga och då kan vi också lika gärna ta itu med detta här och nu kort och gott...

Vad är det då för några som återanvändes för att fylla ut de tre första uppsättningarna hjältar och skurkar? Max är såklart alltid med och här åtföljs han alltså av två nytillsatta biroller för den andra vågens del. Vi har Virgil; den kortväxta visa gamla ugglan ā la Yoda och Norman; den storväxta muskelknutten med plåtarm ā la Arnold. Det skulle dock dröja ända in på den tredje vågen innan de båda släpptes i några varierande poser likt Max så då var det väl för att de ändå skulle skilja sig åt från uppsättning till uppsättning som de målades om och om och om igen på mest iögonfallande sätt och vis... På skurksidan utgick man uppenbarligen från de tre filurerna som medföljde maffiga Skull Mountain mot slutet av den första vågen dvs storskurken Skull Master med underhuggarna Rock Monster och Warmonger. Vidare är det en (o)salig blandning mindre skurkar som tidigare återfanns i Doom Zones och Horror Heads plus en mer därtill och det är nästan bara gamla bekanta som vi känner igen från den första vågen som kommer åter:

Mighty Max Crosses Skull Master / Collection #1 featuring Skull Master!

Den första uppsättningen innehåller våra utvalda hjältar tre; "The Mighty One" (dvs Max själv) och de båda följeslagarna Virgil och Norman, på måfå valda småskurkar tre; den stela klumpen som tidigare agerade ointressant fuling i Skull Warrior bland första vågens Horror Heads, nu ihop med flugskiten från "Spindelbanan" samt en av de två utomjordingarna från Wolfship 7 bland den första vågens Doom Zones och sist men inte minst fan själv; ärkeskurken Skull Master men i ny version snarare än den gamla hederliga som alltså medföljde Skull Mountain. Gamla Skull Master gjordes då "häftigare" för den tecknade TV-serien som, fastän den var baserad på den första vågens leksaker till att börja med, sedan i sin tur låg till grund för hela den andra vågen. Således försvann den mystiska trollkarlen som kunde byta skepnad från människa till levande skelett och tillkom gjorde i hans ställe Skull Master ā la Skeletor baserad på omdesignen från TV-serien. Denna Skull Master version 2.0 agerar "slutboss" i Dragon Island, den andra vågens motsvarighet till Skull Mountain, och det är alltså samma figur som medföljer här... Det är lätt att räkna ut hur de har resonerat; göra leksakslinjen enhetlig med TV-serien och därpå den nya versionen av Skull Master tillgänglig även för dem som inte hade medel till det mest exklusiva setet för den här vågen. Den åtföljande tanken var väl visserligen god men hela resonemanget faller på att den gamla Skull Master-figuren vore ett bättre val. Vi som samlade på Mighty Max brydde oss ändå inte värst mycket om TV-serien. Drulle-Dylan däremot, råkade faktiskt slarva bort en av sina figurer och det ingen mindre än just självaste Skull Master från Skull Mountain så... Någon glädje av Skull Master från Dragon Island hade han inte. Vidare måste jag ju bara ifrågasätta beslutet att låta den trista Skull Warrior-typen medfölja. Seriöst, såväl androiden från Droid Invader som Nuke Ranger från Nuke Ranger vore så mycket roligare. Skull Warrior är verkligen det tråkigaste alternativet man kunde tänka sig.

Mighty Max Roasts Lava Lord / Collection #2 featuring Lava Lord!

Denna andra blandning småfigurer är nog den bästa av alla dessa tre. Visserligen sticker Virgils skarpa nyans på nagellacket en i ögonen men hellre han än Norman som åtminstone ser något bättre ut här än i föregående uppsättning. Max är alltid Max så ingen anmärkning där och då kommer vi alltså till skurkarna som är de som verkligen glänser här. Jag nämnde tidigare att toymakarna uppenbarligen utgick från de tre figurer som tidigare ingick Skull Mountain... Därmed har vi en uppsättning med Skull Master, en med Warmonger och så denna med Rock Monster men eftersom, jag kan tänka mig, att ett namn som "Rock Monster" inte ansågs låta intressant nog så är det också förståeligt att de då slängde in den senaste heta skurken Lava Lord däri och gav "top billing" åt denne. Lava Lord hade den populära rollen som antiskurk och underdog gentemot Skull Master i serien och följde som bekant med ett av de större seten för andra vågen; Magus som vi f.ö hann gå igenom innan kraschen här på sidan. Lava Lord är cool som få så hans medverkan i skocken är bara välkommen. Någon som å andra sidan tydligen inte var välkommen är den plåtburkbeklädda utomjordingen från Ice Alien. Han var väl inte cool nog att platsa helt enkelt. Faktum är hur som helst att det är den enda av alla den första vågens Doom Zones-frontfigurer som INTE fått återkomma bland Heroes & Villains. Hmm...

Nog för att Ice Alien är en skitbana men dess skurkfigur i sig är det ju ändå inget fel på så vad falls liksom? Jag undrar allt... Både Skull Master modell äldre och Ice Alien-gubben hör till den ovanliga skaran småfigurer som består av två seperata delar som förs ihop (och därav kan man byta anlete på gamla Skull Master förresten, dödskallen prydde nämligen baksidan av människohuvudet så då snurrade man bara runt den delen), så jag undrar nu om det kan ha haft att göra med saken att just de två inte fick vara med igen tro? Stand-in för Ice Alien-snubben är i vilket fall Cyclops-tvåögat med piskan och visst, han ser väl rätt fräck ut här. Faktum är för övrigt också att denna uppsättning figurer är den enda som innehåller återanvända skurkar även från våg 2. Att dessa var nya då det begav sig bidrog självklart till att göra denna uppsättning till den mest intressanta. Att mumien ur sarkofagen i Temple of Doom var en av de återkommande figurerna från första vågens Doom Zones gjorde knappast saken sämre. Den andra favoriten från förr var då alltså stenmonstret från Skull Mountain och ja, han är ju lika stentuff i sig som alltid... Jämfört med den brokiga skara som utgjorde det förra gänget hjältar och skurkar står sig denna andra gruppering dessutom som betydligt mer kompatibel.

Mighty Max Battles Warmonger / Collection #3 featuring Warmonger!

Sist men inte minst har vi den uppsättning extrafigurer som alltså innehåller den mytomspunna Mighty Max-karaktären Warmonger, här i hans första reinkarnation från Skull Mountain, precis lika grymt ball som där och då vi först stiftade bekantskap med honom... De tre musketörerna med Max i spetsen är på plats såklart och Virgil och Normans nya färger sticker inte ut mycket här. Den tredje uppsättningen verkar för övrigt ha haft ett mer genomgående tema än de förra, med tydliga äldre tiders low tech-vibbar vilket, om så faktiskt var meningen, hade förklarat varför den där förlegade grottmannen från Kronosaur är med istället för Droid Invader-androiden eller Nuke Ranger från den första vågens urval av Horror Heads-figurer. Nåja... Med från den första vågens Doom Zones är i alla fall vad som såklart skulle föreställa Frankensteins monster från Skull Dungeon och den sk "Doom" från Doom Dragon. Frankensteins monster är fräck nog att stå på egna ben så att säga och man saknar inte själva doktorn direkt. Vad Doom beträffar så, tja, jag vet att vissa diggade denna figuren skarpt men personligen fäste jag ingen vidare uppmärksamhet vid honom. Ja, han må ha en mörk kåpa och en svärdspets som sticker ut ur ena ärmen men än sen liksom? Jämför bara med Warmonger ovan, precis till höger om Doom, det är allt jag säger.

Då det var den sista av de ursprungliga uppsättningarna med lösa figurer lämnade den här en del att önska... Till exempel, om man nu ändå blandade in Cyclops tidigare, varför inte ta steget ut och komma ut med en jämn blandning figurer från båda vågornas Doom Zones? Den Toxic Crusaders-osande skurken från Scorpio och slibbiga Dr. Kalamarus från Jaws of Doom hade varit så mycket coolare och roligare att få med istället för flugskiten från Spindelbanan eller den ena av två stycken Wolfship 7-utomjordingar till den första uppsättningen. Och varför var det inga fler figurer från Horror Heads för den delen? Hälften av den första vågens åtta Horror Heads hade förvisso inga minifigurer, bara småmonster, så låt gå för det, men återigen undrar jag varför man skippade både Droid Invader och Nuke Ranger när dessa två vore så mycket häftigare extra tillskott än både Skull Warrior och grottmannen från Kronosaur. Dessutom hade de ju inte med några figurer alls från den andra vågens Horror Heads. Man kunde väl ha varit lite mer frikostig och bjudit på några fler figurer per paket... Fast egentligen hade nog bara dödgrävaren från Corpus varit värt besväret för den andra vågens Horror Heads räkning så det är väl sak samma. Detta visar dock på det stora problemet med de här figursamlingarna. Det känns som att något saknas helt enkelt.



Större set

Mighty Max Blasts Magus

Nu har vi snart hunnit avverka hela den andra vågen och turen har kommit till de större seten. Först ut är den kontroversielle lilljätten Magus plus hans glödheta anhang. Att Magus var något kontroversiell i Mighty Max-kretsar berodde såklart på att detta lekset inte var utformad som endast ett huvud (och betänk att då var ju t o m den stora borgen Skull Mountain från första vågen i form av ett ansikte hugget ur berg) eller något i likande storlek (likt ihoprullade skalleormar eller jättespindlar...) utan tvärtemot allt som dittills var Mighty Max kom Magus och föreställde en hel proportionerlig kropp. En hel kropp alltså! Något som somliga trångsynta fans (som den där Dylan) menade frångick det som var själva grejen med Mighty Max så till den grad att leksakerna inte var intessanta längre. Ett annat missnöjesmoment hos somliga gamla fans var att denna nya kropp var alldeles för liten för att kännas mäktig. Man ville ha den så stor att den skulle vara i proportion till Horror Heads, istället var det en relativt liten jätte man fick. Och visst må Magus vara tämligen liten (faktiskt är den knappt något högre än en vanlig Doom Zone ståendes upprätt) men den är också fullspäckad men detaljer och diverse finesser för att kunna underhålla alla utom möjligtvis de allra mest enfaldiga barnen (som den där Dylan). Hela kroppen öppnas upp åt alla håll och kanter - bröstkorgen, ryggen, huvudet, armarna och benen. Inuti finner man bl a den skurkaktige Lava Lord som tydligen var någon slags rival till Max' gamle nemesis Skull Master (tänk King Hiss kontra Skeletor i He-Man). Likt de allra flesta minifigurer går Lava Lord såklart att plocka loss där han står på sin svävare, som även den går att plocka loss. Medföljer gör också två lavadrypande underhuggare. En finns gömd i ryggpartiet på Magus och en annan sitter fast på en futuristisk moppe som döljer sig i jättens högra ben, redo att bränna loss.

Både armarna och benen är för övrigt rörliga på Magus vilket gör att kroppen faktiskt uppfyller kriteriet för att få kallas actionfigur. Vänsterarmen föreställs som lavahärdat sten med slangar och grejer vilket ger ett rätt så fräckt intryck och den kloförsedda handen går att öppna och stänga. Hela vänsterarmen går även att plocka bort och då upptäcker man att den döljer en arg lavanoshörning som Max dessutom kan rida på. I högerarmen på Magus finner man å andra sidan en stor slägga som faktist också är en projektil. Själva kanonen går att plocka bort vilket känns logiskt men även ganska meningslöst faktiskt. För vad ska man med bara kanonen till? Jag antar att den skulle föreställa någon slags farkost den också men själv fann jag aldrig något syfte med att plocka bort just den delen utan brukade bara lämna den på plats då jag lekte. Just den där släggprojektilen är annars det enda andra negativa jag har att säga om Magus. Den avfyras extremt lätt nämligen. Man behöver knappt nudda avtryckaren så åker den iväg. Det har hänt mig många gånger att den skjutits iväg av misstag. Just den förbannade projektilen var även det enda som jag saknade när jag dammade av min gamla Mighty Max-samling från min mors vind för några år sedan. Samtliga andra pyttesmå delar till samtliga andra banor fanns på plats men just den stora släggfan saknades. Det blev till att jag köpte på mig en extra Magus för reservdelarnas skull bara för att få igen just den enda mojängen. Vidare på ämnet projektiler så finns det även två gula missiler att avfyra från den dubbelpipiga kanonen i bröstet. Dessa är inte i närheten lika bevärliga som släggan utan funkar precis som de ska. De avfyras inte för lätt men man behöver inte ta i så man spricker heller. Detta skjutdon går för övrigt att plocka loss och placera annorstädes på Magus när kroppen är öppen om man så skulle vilja.

Även gapet på Magus kan öppnas upp och då finns det en avsedd plats för Max att stå i det läget. Annars måste han vara liggandes bakom fängelsegallret i ryggpartiet när kroppen ska stängas. Max är dock inte ensam hjälte den här gången! Fr o m den andra vågen fick han medhjälpare som bl a syntes till i den tecknade TV-serien och dessa följde då med de större lekseten. Magus innebar således mitt första möte med stridspitten Norman med jättesvärd samt den gamle vise ugglan Virgil. Norman påträffas i luckan nere i Magus vänsterben medan Virgil finns placerad intill fängelsehålan där man även finner Max. Jag har haft mycket skoj med Magus när jag växte upp och lekte med mina Mighty Max. Setet innehåller som sagt många olika finesser att hålla en leksugen pojke eller flicka sysselsatt bra länge. Lek möjliggjordes på ett naturligt sätt även utanför banan då Magus plus anhang kunde jaga Max plus sällskap runt rummet. Det var lätt att föreställa sig Magus avfyra lavasnubben på rymdmoppen eller att självaste Lava Lord flög iväg i sin farkost efter våra hjältar. Och när Max och gänget var fast kunde leken fortsätta på insidan med flykten från fängelsehålorna. Att det då bara var fantasin som satte gränserna är sannerligen så i det här fallet. Magus är även vädligt häftig som utställningsobjekt. Trots sin ringa storlek ser den faktiskt lagom mäktig ut, lavadrypande och skräckinjagande. Det blir två tummar upp för Magus!!





Mighty Max Defies the Dread Star

Nu har vi verkligen snart hunnit avverka hela den andra vågen och då har turen äntligen kommit till nästa större set i ordningen! Vem kunde ana att det skulle dröja flera år mellan Magus och denna, hm? Tiden flyger verkligen och i barnasinnets behållna värld gör även Dread Star det. Jajamensan! Det är, mycket riktigt, ett rymdskepp vi har att göra med här. Tankarna far osökt till Wolfship 7 från den första vågens Doom Zones, fast det här är en betydligt större och bra häftigare variant. Dread Star är även märkbart större än Magus och det är heller inte lika trångt inuti rymdskeppet som det var inuti lavastenrobotkroppen. Här finns riktigt gott om utrymme för lek även på insidan av setet, samtidigt som lek på utsidan följer på lika naturligt sätt som med Magus i och med att ja, det är alltså ett rymdskepp vi talar om. Självklart ingick det då i leken att skeppet anföll Max och co från luften. Två missiler kunde man rakt ut avfyra, en utmed vardera vinge. Inte för att jag någonsin fann någon förtjusning i det dock. Man leker ju ändå i sitt huvud att de skjuter från rymdskeppet, att laserkanonerna går att skjuta med osv så vad är då poängen med att ha dessa lösa projektiler som någon, i värsta fall, kan råka få rätt i ögat eller som bara kan råka studsa iväg och försvinna någonstans eftersom man inte har någon riktig kontroll över dem? Leken är ändå redan på låtsas så när jag som grabb lekte med Dread Star så låtsades jag hellre att våra hjältar blev beskjutna med både det ena och andra, snarare än höll på och knäppte iväg grejer på riktigt! För om vi nu bara plöjer rakt igenom de sämre egenskaperna först, bara så vi får det undanstökat, då måste dessa förbaskade projektiler nämnas. Genom åren som gått har jag nämligen nästan blivit tokig på just de här till Dread Star med anledning av att de rätt jädra lätt avfyras oavsiktligt! Man behöver knappt nudda dem ens och så far de iväg argh! I synnerlighet ett irritationsmoment då man bara ska ställa setet på plats i samlingen och så låter det "PZZJU!" helt plötsligt och man tänker bara "Nej, vart tog fanskapen vägen nu då?!". Till slut fick jag nog och plockade helt enkelt bort missilerna ur mynningarna, så numera har jag båda missilerna inuti själva skeppet. Och de både får plats och ser t o m ut att passa in där, längst med skeppets respektive långsidor!



Och det var faktiskt allt! Det var allt jag hade att säga om setets sämre sidor då... Resten är i princip endast lovord. Om vi återgår till lekmöjligheterna utanför setet, då skeppet anfaller Max och hans vänner från luften (och vännerna i fråga är såklart samma Norman och Virgil som tidigare även medföljde Magus) så har vi några andra coola finesser att tala om utöver de där oberäkneliga lömska missilerna. Mellan "ögonen" på Dread Star i dess stängda form ser vi t ex ett annat slags öga, i form av ett periskop typ... Och vrider man på det ögat så vrider man inte bara på ögonen tillhörande det stora monsterhuvudet med burgapet på insidan av skeppet också utan därtill även på de två mindre kanonerna som är där precis vid periskopet. Kul detalj(er). Så har vi ju stora gula benstommeburmonstret också. Denna fästes fast på undersidan av skeppet och kan med ett knapptryck släppas ned att fånga alla tre hjältarna på samma gång t o m. Max själv kan dock även fångas in med hjälp av den medföljande bilen. Om man kör på- och över Max med bilen så skopar den upp honom (bokstavligt talat alltså) så att han hamnar i en hemlig fångstbur inne i fordonet. Med ett nätt tryck kan man sedan slunga iväg Max ur bilen så som ur en katapult. Detta är i sin tur integrerat med moderskeppet också. Bilen i fråga kan nämligen fästas undertill Dread Star istället för det stora gula benstommeburmonstret...

De bakre landningsställen går att fälla upp och om Dread Star är sammankopplat med bilen så kan hela skeppet rulla fram på marken! Om man då låter hela det stora rymdskeppet rulla över Max så skopas han, liksom i tidigare fallet, upp och åker in i bilen under skeppet. Om man sedan öppnar upp hela skeppet samt öppnar truten på maskaronen (det röda grinande anletet mao ;p) på den nu upprätt resta väggen och lägger märke till den oranga draken som pryder området precis ovanför där man kan urskilja att bilen befinner sig (då det är tydligt var de fyra hjulen på bilen buktar in i rymdskeppets undersida) så märker man nog också att den dels vilar på en lucka som går att öppna och att den dels har verkar ha en misstänkt spetskantig svans... Detta är ingen tillfällighet... Allt är noga uträknat här. Öppna luckan snabbt nog och den spetskantiga svansen på draken aktiverar katapultstolfunktionen på bilen vilket gör att Max slungas iväg i rikting mot det öppna gapet hos maskaronen, varefter man kan stänga gapet och stänga hela skeppet igen för att finna Max fångad i benrangelhandburen på skeppets ovansida! Helt klockrent!! Och för att vara helt ärlig, också nästan helt omöjligt att lyckas med bara sådär... Oftast träffar man helt enkelt inte med katapulten från bilen in i buren. Jag minns dock allt en gång när jag skulle demonstrera denna procedur för en kompis och då gick det minsann som smort, lätt som en plätt. Kompisen blev helt överväldigad och jag erkände såklart inte att det var rena rama turen utan bredde bara på som om allt berodde på min förträffliga förtrogenhet med Mighty Max. Han tyckte ju att det såg jättehäftigt ut (för det var det ju) och provade att upprepa exakt det som jag gjorde om och om och om igen men utan framgång...



Hur som helst, även om hela den ovannämnda grejen med bilen och katapulten och buren och det de facto inte riktigt fungerar så pass smidigt som det är tänkt (och som jag endast lyckades med på första försöket just den där gången) så visar det ändå på snillrik utformning och genuin känsla för skoj och ploj. Värt att nämna i sammanhanget är dock att just detta set finns utgivet i två versioner... En som jag vill kalla "komplett" utgåva och ja; det är just den här som jag själv har sedan barnsben och som jag skriver om här och nu, samt en som jag uppnosigt nog måste kalla okomplett utgåva vid namn "Mighty Max Takes On Terror Talons". Det enda som skiljer dessa båda utgåvor åt är att bilen inklusive den lilla fula utomjordningen som agerar förare INTE medföljer Terror Talons. Så... Vad falls liksom..? Uppenbarligen är det ju ändå Dread Star som är förlagan och Terror Talons den bantade versionen, eftersom man klart och tydligt ser på urgröpningarna i plasten inuti setet att det ÄR meningen att den där bilen ska ta plats där undertill. Samtidigt verkar det lite dumt att antigen bilen eller det stora gula benstommeburmonstret måste vara vid sidan av eftersom båda inte kan ta plats på skeppet samtidigt så... Något känns onekligen som en eftertanke här.

Ska jag gissa antar jag följande: Bilen var uppenbarligen tänkt att vara med från första början. Av någon anledning beslöt man tydligen att skippa den under produktionens gång. Av kostnadsskäl kanske, vem vet? Att bara skippa bilen hade däremot inte funkat för det hade fortfarande funnits en knapp för nedsläpp på undersidan av skeppet men då utan något att släppa. Så då antar jag att man slängde in den där gula tingesten istället. Men varför är den då med som del av Dread Star- uppsättningen också och inte bara Terror Talons? Tja, säg att detta var beslut som togs innan något av seten hade kommit ut i handeln och då kanske man slängde med den gula tingesten ihop med Dread Star också bara för sakens skull? Och att bilen trots allt medföljer ett av seten och inte saknas helt kanske bara beror på att de redan hann göra ett visst antal av den innan det beslöts att dra ner på produktionskostnaderna en smula? Äsch, jag vet inte, allt det här är bara spekulationer. Faktum är i alla fall att det här setet finns i två upplagor; Dread Star som är den helt kompletta versionen samt Terror Talons som är ett identiskt set men som saknar bilen och minifiguren som kör. Och nu känns det som att vi kör i cirklar här så nu går vi bara vidare.

Den största behållningen jag hade av Dread Star som barn var nog det stora antalet medföljande småfigurer... Max, Norman och Virgil på hjältesidan kontra hela sexpacket rysliga rymdskurkar! Hjärnan bakom ränksmiderierna föreställde bokstavligt talat hjärnan på moderskeppet (snacka om fränt!) och jag diggade verkligen designen på såväl de båda lite större utomjordingfulingarna som de övriga tre lite mindre rymdvarelserna. Med så många olika karaktärer inblandade var det dessutom som upplagt för diverse actionfyllda lekar i anknytning till rymdskeppet, då Max för övrigt kan stå och skjuta fienden från endera rörliga plattform däri. Smärre småskavanker åsido återstår för mig i princip endast att konstatera vad Du som läser det här nog redan anar; att Dread Star sannerligen är ett lyckat större set i serien och ett måste i samlingen! Och med det sagt har vi nu bara ett enda set kvar för hela den andra vågens del... Den här gången ska det heller inte ta längre tid än vad pixelklubben existerat mellan varje uppdatering så håll bara utkik de närmaste veckorna! Snart är det allt dags för Mighty Max att storma Dragon Island. Hur står sig den nya Skull Masters nya näste gentemot sin föregångares? Blir det en värdig sista uppgörelse för denna våg eller gick vi nyss igenom ett mer spännande större set med Dread Star? Den som lever får se...



Mighty Max Storms Dragon Island

Nu gäller det. Nu avrundar vi äntligen den andra vågens Mighty Max-genomgångar här på POPKORN. En sista akt återstår innan vi kan gå vidare till den tredje vågen som i sin tur också avslutar hela serien... Nu är det dags att i sällskap med Mighty Max storma Dragon Island! Denna ödsliga ö döljer en ondskans boning under ytan. Som taget ur en tidig James Bond-film agerar det karga landskapet täckmantel för ärkeskurkens hemliga bas inuti. Vi har ju redan tagit itu med hela seriens tillika den nämnda ärkeskurken Skull Masters egen magnum opus som är Skull Mountain... Och då konstaterades, redan 2007 här på sidan alltså, i fråga om större set från de uppföljande vågorna att, och nu citerar jag mig själv här; "ingen, inte en enda av dem, kom ens i närheten av Skull Mountains relativt imponerande storlek samt omfång." Detta var en lite väl avslöjande kommentar får jag medge såhär i efterhand... För här sitter jag år 2016 och reser frågan inför idag hur Skull Masters nya näste står sig mot hans föregående när svaret egentligen har funnits att läsa mellan raderna i åratal... Räkna inte med att Dragon Island bräcker Skull Mountain med andra ord. För det gör den inte. Däremot kan man ju undra exakt hur väl den här modellen står sig mot sin stora förebild. Ja, Skull Mountain förblir det största, bästa och vackraste av alla de större seten (och de gjorde det knappast lätt för sig själva att överträffa heller) så låt gå för att Dragon Island inte kommer i närheten av detta, det mest praktfulla exemplaret någonsin, men exakt hur mycket skiljer det åt? Det är den brännande frågan i detta fall. Exakt hur långt efter hamnar denna öboning som skådeplats för slutstriden mellan mäktige Max och den dödskallige mästaren jämfört med de storslagna kulisser som utgjorde den förra och därtill kan man ju undra hur väl denna här står sig mot de andra större seten som kom emellan också.

Ja, det finns väl ingen vits med att dra ut på det ännu längre så jag går bara rakt på sak här. Kort sagt står sig Dragon Island rätt slätt jämfört med såväl Skull Mountain som de båda andra två större seten från den andra vågen. Trist men ja, så är det. Framför allt faller den platt i jämförelse med Dread Star som vi gick igenom strax ovanför här bara förrförra veckan. Det verkar onekligen som att de är ungefär lika stora och har ungefär samma proportioner (faktum är att Dragon Island ÄR större men såvida man inte gör en direkt jämförelse får man inte det intrycket) men där Dread Star erbjöd dynamiska lekmöjligheter i och med att ja, rymdskepp ni vet, det var då lätt att bokstavligt talat plocka upp hela setet att iscensätta högtflygande lekplaner med, så är Dragon Island tvärtemot inte direkt mobilt, utan känns mest just platt... Det må låta lite krasst men en platå är inte lika kul att leka med som ett rymdskepp. Så är det bara. Då gör det knappast någon större skillnad med alla dessa skrällande ljud- och lagom bländande ljuseffekter. Skull Mountain vann på sin ovannämnda oöverträffade storlek och omfång. Den var inte bara störst utan den var det med god marginal också. Dragon Island är det inte. Den är blott näststörst till att börja med och detta därtill med bara knapp marginal, så att Dread Star visade sig vara ett mycket mer spännande större set. Men när jag nu tänker efter tycker jag ändå om Dragon Island.



Det största problemet med Dragon Island gentemot Skull Mountain och Dread Star är att den å ena sidan inte är tillräckligt stor jämfört med dödskalleberget för att vara imponerande och att den å andra sidan inte är tillräckligt banbrytande jämfört med rymdskeppet för att vara intressant. Det är i alla fall det första intrycket man får och tittar man inte närmare på den är risken stor att detta första intryck blir bestående och man avfärdar Dragon Island utan att egentligen ge den någon ärlig chans. Faktum är att det var precis vad vi gjorde också då det begav sig! Det var jag och en annan bästis än den där Dylan som då var helt inne på Mighty Max. Jag minns det som om det vore igår ärligt talat. Det var mitten på 90-talet då vi gick i mellanstadiet och jag skulle lätt nu kunna peka ut exakt var någonstans vi stod i det dåvarande Leksaksmagasinet där de hade hyllor med alla Mighty Max som i en halvcirkel runt typ en lagerpall ståendes mitt på golvet där de hade radat upp lager på lager med Dragon Island-lådor. Wow liksom... Var detta den nya Skull Mountain? Men nej, det här var ju inte mycket till Skull Mountain. Jag minns ack så väl hur ovanligt snabbt nyhetens behag hade lagt sig och vi stod där och övervägde verkligen huruvida det var värt priset att antigen blåsa hopsparade fickpengar eller slösa en hyfsad stor "vad jag önskar mig i julklapp eller födelsedagspresent" på just Dragon Island... Så två stycken mellanstadiegrabbar som var helt tokiga i Mighty Max och hade den helt nyutkomna Dragon Island framför sig stod där och övervägde högt med varandra huruvida setet var värt att ha eller inte. Och detta i sig är rätt så talande tycker jag nu, så här tjugo plus år senare. För det vore en sak om jag som vuxen inte fann Dragon Island särskilt spännande här och nu. Men det är en helt annan femma att jag inte ens i femman fann den tillräckligt spännande för att vilja ha den och då inte ens om jag fick den i julklapp eller nåt.

Trist nog blev det också som så att vi valde bort den då det begav sig. Det dröjde sedan runt tio år innan jag, vid det laget över 20 år gammal, köpte en Dragon Island på nätet, komplett med box, manual och alla tillbehör... så när som på båda de där förbaskade gröna projektilerna som såklart hade försvunnit för säljaren. Fast just därav, att den inte var 100% komplett alltså, så fick jag också den för ett väldigt rimligt pris och de saknade delarna kunde väl alltid köpas in separat i efterhand tänkte jag. Saken är den att när jag väl fick tag på delarna i fråga, då hade vi hunnit flytta och det stod flyttlådor överallt under ett tag så nu hittade jag inte hela själva setet... Därefter flyttade vi igen, och under tiden kraschade hela sidan dessutom efter vilket vi låg nere större delen av 2012, hela 2013 och större delen av 2014 också, innan vi kom igång igen på allvar först nu i höstas. Oturliga omständigheter som indirekt gjorde att det nu dröjde ytterligare runt tio år innan jag äntligen kunde komplettera setet för att sedan börja skriva på den här texten...

Detta har helt säkert också färgat mitt intryck av Dragon Island. För om jag trots allt hade fått den då det begav sig i mitten på 90-talet och följaktligen haft den sedan barnsben så hade jag ju nästan garanterat tyckt bättre om den idag. Om jag sedan trots allt hade fått hela setet komplett den gången i mitten på 00-talet och följaktligen tagit tillfället i akt att bekanta mig med denna kuriositet så hade jag antagligen åtminstone tyckt något bättre om den nu. Jag hade dock så fullt upp med annat på den tiden att jag inte bemödade mig ens om den då ändå inte var komplett utan då ställde jag bara undan den så länge. Om jag sedan trots allt inte hade behövt skjuta upp detta ett par år därefter då annat kom i vägen i början på 10-talet och fram t o m kraschen så hade jag nog likväl tyckt lite bättre om Dragon Island i skrivande stund. Jag inser det nu, när jag väl sitter här med hela setet inom räckhåll att den här drakön egentligen inte är så tokig trots allt, men då gäller det att se bortom det faktum att den inte når upp till de andra stora setens högre nivåer.



Plockar man upp hela ön så förtar mestadels den platta plastiga undersidan intrycket. Ståendes på plats märker man dock att den plana ytan har vissa egenheter ändå. Om inte annat så påminner den rätt bra om Godzilla då den muterade monsterödlan far fram så där strax över vattenytan... De röda ögonen som lyser upp från inuti bergsklippan adderar väl också viss effekt i alla fall. Kanske den största missen från leksakstillverkarnas sida var nog att inte bara göra hela ön större än så här och därtill att presentera detta som Skull Masters slutgiltiga tillhåll. Jag vet att vissa följde TV-serien med Mighty Max (gick på TV1000 i Sverige förresten) men vi som började med lekseten var aldrig särskilt intresserade av TV-serien utan tyckte tvärtom att de hade "förstört" Skull Master sedan den första vågen. Så när den här nya (och enligt oss sämre) versionen av Skull Master hade fått en ny hemlig bas också och även denna bas dessutom visade sig vara så mycket mindre än den gamla favoriten Skull Mountain, då var det väl ändå inte så konstigt att det inte riktigt klickade i mötet mellan oss grabbar och det nya storskurknästet. Men hade de bara gjort ön lite större... Och kanske även mer i röda toner snarare än gröna för att då framställa den som t ex Warmongers näste, snarare än Skull Masters nya, då tror jag verkligen att den hade gått hem mer hos de leksugna fans som fanns på den tiden... Då hade man liksom inte jämfört den med Skull Mountain på samma sätt. Då hade man nog istället sett den mer som ett komplement till Skull Mountain och mer eller mindre nödvändigt!

Men nu är den vad den är och vad den än kunde ha varit åsido är den ändå OK för vad den nu är. Ön öppnas upp med lite av ett skrällande ljud då man trycker in knappen i form av ett metalliskt klippblock på baksidan. Närmare bestämt trycker det isär höger + vänster del av den tandköttiga käken åt vardera håll. Där till vänster finner man Virgil, dvs den muterade ugglan ā la Turles som alltså agerade "den smarta" medlemmen i Max-gänget, samt den gula livbåten i vilken vi kan se Max och Virgil utbyta karaktäristiska kommentarer med varandra på förpackningens framsida. Max är självklart den modige, Virgil den vise och stora Norman ska föga förvånande föreställa den starke i gänget för den delen... Legenden om Zelda, någon..? På motsvarande höger insida av käken finns för övrigt den där havsdjurliknande utbåtaktiga grejen som VERKLIGEN känns som en knock-off på just hammarhaj-ubåten från Skull Mountain... Resten av ön öppnas upp helt för hand så att säga (bit för bit). Längst fram i "nosen" finns en röd kristall som lyser upp tillsammans med drakens ögon och hövdingen i den sk Zilard-stammen bestående av muterade ödlemän... Så de tog ordet "Lizard" och bytte plats på "L" och "Z" för att det skulle låta häftigare. Jag bara påpekar det. Zilard-hövdningen är en häftig liten figur. Den till synes enda andra överlevande Zilard-mutanten finns inuti det stora utrymmet i mitten på ön och jag har alltid tyckt att det den håller i mest ser ut som munstycket till en vanlig vattenslang som man har i trädgården... Nåja. Där till höger hittar man hur som helst Norman med och i händelsernas centrum står inga mindre än självaste Max och Skull Master (och alla flitiga läsare vet redan att det är samma modell av Skull Master-figuren som sedan medföljde i den första Heroes & Villains Collections).

Här står de i alla fall på en platta som snurrar runt i bästa (eller värsta) kontorsstolstil när man drar i den gröna ödlesvansen som sticker fram precis där vid den gula båten. Denna snurriga lilla funktion påminner också väldigt starkt om något från Skull Mountain, nämligen den gula jättekrabban som snurrades fram på snarlikt sätt. Här känns det mest "meh" dock. Den relativt stora röda draken som Skull Master ska kunna rida på av förpackningen att döma är väl roligare. Och ja, han SKA verkligen kunna rida på dess rygg där den just för det syftet har en liten pigg att fästa hans fot i men då är han knappast stabil heller... Däremot kan man också låta Max rida draken och han sitter minsann bra där. Draken kan, som ni säkert har förstått, plockas loss från där den sitter bland klippblocken och från dess undersida kan man av någon anledning släppa ner en bomb som från ett flygplan. Max kan även placeras i en sorts farkost som ligger dold precis undertill där det ser ut som att någonting saknas ovanför MM-symbolen när banan är stängd. Det är alltså inget som fattas för den grejen som ska fästas där ligger också däri. Slutligen har vi de där fördömda projektilerna med... Jag avskyr dem. De avfyras med extrem känslighet. EXTREM. När jag här om dagen tog bilderna till den här texten så var jag ärligt talat rädd att råka få en i ögat. Jag hade väl tur i det avseendet men tro sig sjutton att jag råkade avfyra en i magen samt den andra rakt ut i rummet så att jag fick leta runt efter den på golvet och sedan också båda två samtidigt rätt i händerna. Argh! Död... åt... fucking... projektiltillbehör. Men det är ändå inte det värsta. Vad som verkligen förseglar Dragon Islands öde är hur förbannat krångligt det kan vara att stänga setet igen. Jag har nog aldrig varit med om ett större pillgöra än med denna. Och med ens så är alla de andra sakerna som man trots allt började gilla med setet som bortblåsta. Man tappar tålamodet med den alltså. Draken verkar inte få plats i sin håla längre, den välter omkull Zilard-krigaren och råkar pressas mot mekanismen som öppnar och stänger igen käkarna så plötsligt far den där hammarhajubåtsliknande grejen iväg som ur en katapult, Max och Skull Master trillar omkull osv, osv... Ja, jävlar alltså. Och det avgör saken faktiskt.

Summa summarum så tycker jag ändå om Dragon Island när den är stängd och då jag plockat bort de där dumma missilerna. Jag gillar väl Zilard-figurerna också, men utöver dem ser jag inte mycket lekvärde med detta set så dess mest positiva sidor är de dekorativa. Den är OK som prydnad mao.