Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor


Text och bild: Jan M. Komsa, 2009-05-10

Vi fortsätter utvidga Mighty Max-arkivet här på POPKORN. Tanken är att vi inom antigen en snar eller senare framtid täcker alla Mighty Max-banor som finns ur samtliga tre vågor. Här i detta nu står vi vid tröskeln till den väldigt intressanta andra vågen. Vi börjar lite lugnt med en närmare kik på den här vågens Horror Heads varpå bilder och info om de övriga banorna kommer att läggas upp allteftersom. Närmast i tiden ligger andra vågens spännande Doom Zones så håll utkik!

Uppdaterat 2009-08-30: Det har tagit lite längre tid än planerat men nu har jag äntligen lagt upp text och bilder på andra vågens Doom Zones. Förstorade på allmän begäran även upp thumbsen.

Uppdaterat 2009-11-28: Då har bilder och kommentarer på Shrunken Heads också kommit upp.

Uppdaterat 2010-07-03: Nu har vi snart hunnit avverka hela den andra vågen med och därmed har turen äntligen kommit till de större seten och först ut är Mighty Max Blasts Magus!

Uppdaterat 2015-12-15: Efter ett motorstopp som heta duga så kör vi igen helt enkelt. Senast då det begav sig såg det väl ut som att vi skulle gå igenom de återstående två större seten från våg 2 härnäst och lämna uppsättningen Dread Heads till sist. Vid närmare eftertanke gör vi tvärtom och ger nu förtur åt Dread Heads så sparar vi de stora bjässarna till finalen för den här vågen.

Uppdaterat 2016-01-30: Vi kör vidare med ännu ett nytt Mighty Max-inslag här på sidan och nu börjar det då närma sig den stora finalen för våg 2 men innan dess sticker vi in med något litet annat emellan också... Heroes & Villains Collections!

Uppdaterat 2016-03-12: Vi har så äntligen kommit fram till del 1 av den stora finalen för våg 2... Nästa uppdatering här på POPKORN:s Mighty Max-avdelning blir således den sista för den här vågen och då kikar vi närmare på den nya Skull Masters nya näste men det kom alltså ut ytterligare ett större set under samma omgång så först och främst tar vi såklart itu med... Dread Star!

Uppdaterat 2016-03-26: Nu gäller det! Nu avrundar vi sent omsider andra vågens Mighty Max-eskapader här på POPKORN! Nu är det dags att tillsammans med Max storma Dragon Island! Detta är del 2/2 av den sedan länge omtalade finalen för våg 2 och den sista akten innan vi går vidare över till den tredje vågen, som i sin tur avslutar serien. Men hur blir det nu då? En värdig sista uppgörelse för den här vågens del eller har vi redan gått igenom bättre set? Ja, den som klickar sig vidare till Dragon Island får väl se.

Uppdaterat 2019-08-04: Ett litet PS. Gjorde en korrigering i inledningsstycket till Shrunken Heads. Sista meningen närmare bestämt. Den om parbildningen. Man lär sig något nytt så länge man lever.


1) Doom Zones
2) Horror Heads
3) Dread Heads
4) Shrunken Heads
5) Heroes & Villains
6) Större set

Doom Zones

Klicka på bilden för en förstoring


Mighty Max Saves the Kingdom of Gargantua

Kingdom of Gargantua - Klicka för att förstora

Kingdom of Gargantua öppen - Klicka för att förstora


Det här är förmodligen den snällaste av alla andra vågens Doom Zones och också en av två djungelbanor. Jag såg aldrig riktigt tjusningen med den som barn och gör det inte nu heller faktiskt. Visserligen är det stor lekyta på insidan av banan men på det stora hela tycker jag att den känns ganska intetsägande. Förutom Max får man med en stor hårig gorilla som kan böjas på mitten och en häxdoktor som gömmer sig bland träden. Vidare så kan man vrida på huvudet på pytonormen samt de båda dödskallarna som utgör ögonen när banan är stängd men det är inget som får mig att dingla i taket av glädje direkt. För övrigt är Gargantua den enda bland andra vågens Doom Zones som öppnas med en traditionell tagg vilket känns lite tråkigt i jämförelse med de andra. Dessutom får man nästan ta till våld för att få upp banan så hårt som den sitter ihop. Egentligen är det ingen dålig bana i sig utan slutomdömet hamnar mer på en lätt axelryckning.


Mighty Max Outwits Cyclops

Cyclops - Klicka för att förstora

Cyclops öppen - Klicka för att förstora


Min första Doom Zone från den andra vågen. När vi först såg att det fanns en helt ny våg av Mighty Max-banor på Leksaksmagasinet var det som värsta wow-upplevelsen och frågan var bara varifrån man skulle börja samla igen. Jag blev absolut inte besviken med mitt förstahandsval. Cyklopen erbjuder många olika lekmöjligheter, där finns en katapultstol högst upp på banan dit Max faktiskt kan ta sig med hjälp av alla trappor, en port som man kan höja, en bur som kan fånga in antigen Max eller skurken med, ett stort slemmigt tentakelförsett ögonglobsmonster och en tortyrkammare med spikar på insidan av dörren där man kan stänga in Max. Dessutom kan man öppna och stänga käften på Cyklopen när banan är stängd. Ett enda litet irriterande minus är att jag aldrig får det stora ögat att sitta riktigt där i mitten när banan ska stängas... Annars kan jag tycka att den rent färgmässigt ser ganska tråkig ut i sin stängda form men väl på insidan är Cyklopen lätt en av de mer intressanta banorna. Pluspoäng för den vitsiga titeln också.


Mighty Max Grapples with Hellcat

Hellcat - Klicka för att förstora

Hellcat öppen - Klicka för att förstora


Den andra djungelbanan i samma våg och uppsättning. Nåja. Ett omedelbart frågetecken är varför i all sin dar man inte får någon djungelkatt till när banan är baserad på en och det t o m förekommer en sådan i serien på baksidan av förpackningen. Även om mamuten förvisso kan tyckas vara nog så häftig var det ju som så att när man som liten pojk läste serien på baksidan och det framgick där att Max lurar den sabeltandade tigern att anfalla mamuten så ville man ju göra likadant själv när man sedan lekte med banan men nu gick det alltså inte. Dumt. Medföljer gör i alla fall också en grottmänniska vars upplyfta blodbesudlade stenblock formar Hellcats vänstra öga när banan är stängd. Den kan för övrigt vara lite knivig att stänga med alla prylar som måste ligga precis rätt för att banan ska klicka ihop. Jämfört med just Gargantua tycker jag att Hellcat är både snyggare och roligare men det är ändå en av de minst intressanta banorna i serien. Jag får inte ut särskilt mycket av den helt enkelt.


Mighty Max Blows Up Mutasaurus

Mutasaurus - Klicka för att förstora

Mutasaurus öppen - Klicka för att förstora


Här tampas vår hjälte med en galen vetenskapsman som på konstgjord väg framställer dinosaurier. Den här skräcködlebanan, som måhända tänktes ut mitt under Jurassic Park-hysterin, ser riktigt snygg ut i dess stängda form och det finns en hel del att hitta på inuti också. Vi har flera motståndare för Max att trampa ner, platåer att ta sig över och stegar att klättra upp för. Roligt. Vulkanen kan dessutom öppnas på mitten och där hittar Max en plattform med ett fastmonterat skjutvapen som han kan rotera 360 grader och peppra fienden med. En brist är dock att banan är besvärlig som få när den ska stängas då såväl skurkfiguren som de båda medföljande dinosaurierna vill helt enkelt inte alltid sitta kvar på sina platser och dessutom är det ett pillgöra att få dit dem till att börja med. Lika mödosamt är det att öppna banan också... Man får hålla ett särskilt grepp om den under tiden som man sliter och drar. Inte så kul. Men trots dessa obehag är Mutasaurus en av de snyggaste större banorna och en som jag ser flest lekmöjligheter med. Tummen upp alltså.


Mighty Max Stings Scorpio

Scorpio - Klicka för att förstora

Scorpio öppen - Klicka för att förstora


Skorpionen motsvarar helt klart den sk "Spindelbanan" från förra vågen. Vad är fräckare än en stor hårig spindel undrade säkert formgivarna... Svaret är givet. En stor äcklig skorpion såklart. Riktigt fräck är den dessutom. Jag har haft den ståendes som prydnad ett bra tag. Lekvänlig är den också. Där spindelbanan var helt orörlig är både klorna och svansen rörliga när banan är stängd. En kul detalj är också att man kan se Max kikandes ut genom hålet på överdelen av skorpionens kropp. Precis som med spindelbanan medföljer även en mindre inre variant av det stora yttre krypet i fråga. Problemet är bara att den mindre skorpionen, som också bildar benen och svansen på den större, inte är i närheten lika häftig som sin större motsvarighet. Något annat som lockar finns heller inte på insidan av banan. Plattformen med klorna känns mest som rent nonsens. Skurkfiguren är förvisso rätt så häftig. Han påminner om Toxic Crusaders-figurerna och ser grym ut helt enkelt. Men annars finns det verkligen ingen mening med att överhuvudtaget öppna banan för att leka med den. Där finns ju bara en öde yta kvar. Man kan lika gärna plocka ut Max, stänga banan igen och låta honom bli jagad av den jättestora skorpionen.


Mighty Max Caught in the Jaws of Doom

Jaws of Doom - Klicka för att förstora

Jaws of Doom öppen - Klicka för att förstora


Utan tvekan den här vågens motsvarighet till den förras Wolfship 7. Likt nämnda rymdskepp är Jaws of Doom egentligen inget huvud som kan förmodas höra hemma på en större kropp utan snarare en farkost, i det här fallet en ubåt i form av en blodtörstig haj. Fuck... Yeah. Banan öppnas genom att man självklart nog öppnar käften på hajen. Tufft är bara förnamnet. De blodstänkta tänderna är också ett plus och även om insidan av banan inte erbjuder lika många lekmöjligheter som säg t ex Cyklopen så är den ändå tillräckligt kreativ för att tilltala de flesta. Alla genomtänkta detaljer, som att man kan rotera den söta lilla harpunen, att hajfenan bildar en rocka som Max kan surfa på eller att skrovet inuti hajen också kan öppnas upp, gör att man har bra roligt med Jaws of Doom. Dessutom är både ärkeskurkfiguren och de båda medföljande bläckfiskarna precis så slibbiga som man vill ha dem. Kort sagt är det här en kompakt och finurlig bana som både i sin stängda och sin öppna form är en av de fräckaste, fyndigaste och roligaste kreationerna från den här vågen.




Horror Heads

Klicka på bilden för en förstoring


Mighty Max Tangles with Lockjaw

Lockjaw - Klicka för att förstora

Lockjaw öppen - Klicka för att förstora


Allt som allt tycker jag att variationen var mycket större bland den första vågens hela åtta stycken Horror Heads än bland de blott fyra vi fick här. Där hade vi allt från robotar till sjöodjur och lavamonster att tampas med men här är det nästan bara galna mördargubbar som är ute efter Max av någon mysko anledning. 3/4 av den här omgångens Horror Heads har dessutom gigantiska ögonglober som främsta gimmick inuti banan att pryda även anletet. Meh... Lockjaw var den sista av andra vågens Horror Heads som jag köpte in och kanske därför hade jag hunnit tröttna på det temat vid det laget... Ännu en "äcklig gubbe-bana" i mängden kändes lite väl oinspirerat. Det är väl en hyfsad Horror Head som för all del lyckas rätt väl med att blanda olika element från de övriga tre. Dock köper jag inte alls designen på det här monstret. Lockjaw är för färgglad för mitt tycke och påminner mest om något från gamla tecknade Scooby-Doo.


Mighty Max Hammers Spike

Spike - Klicka för att förstora

Spike öppen - Klicka för att förstora


Liksom fallet med Lockjaw vet jag inte riktigt vad Spike ska föreställa. En slags blandning mellan slemmig gubbe och galen skogshuggare skulle jag tippa. Det största problemet med den här tingesten är dock färgvalet. Det är en på tok för ljus nyans av limegrön som för tankarna till en gammal, skrumpen citron snarare än något hemskt... ting. Spike hade passat mycket bättre i en mörkare ton, så som den han för fan faktiskt har på boxarten! Inuti banan har vi hur som helst rörliga sågblad och hela tre olika lägen utplacerade där Max kan ställas. Skulpturen av den fastkedjade snubben i bakgrunden ser dock ganska lam ut och det stora ögat inuti banan som blir ett av monstrets ögon när banan är stängd uppfyller bara standardmallen för den här vågens Horror Heads. Att Spike är en av de få bättre mindre banorna i vad som redan är ett fåtal mindre banor att utgå från i den här vågen säger därmed inte alls mycket.


Mighty Max Hounds Werewolf

Werewolf - Klicka för att förstora

Werewolf öppen - Klicka för att förstora


Åh, jävlar mig... Var ska vi börja med denna? Tja, till att börja med ser Werewolf helt ÅT HELVETE fel ut... I alla andra fall är boxart-bilderna ganska till väldigt lika banorna som de ser ut i verkligheten men jämför bara boxarten med hur Werewolf egentligen kom att se ut... Det är ju som årets längsta natt och soligaste sommardag så mycket det skiljer sig åt! Verklighetens Werewolf ser snarare ut som en våt och vinögd byracka än en skrämmande varulv. Och varför får man ingen varulvsfigur till banan när det är en med i serierutorna på baksidan av förpackningen? Det är som om den som gjorde artworken och serien och den som designade leksaken inte hade någon som helst kontakt med varandra uteslutande i det här fallet... Och varför ha hundar med stora ryggöron eller om det ska vara slängkappor eller det vete fan själv ärligt talat, och varför är den andra ståplatsen för Max synligt igensvetsad när det dessutom är där han MÅSTE placeras om banan överhuvudtaget ska kunna stängas?!! Det här är mycket möjligt den absolut sämsta Mighty Max-banan någonsin. Sämsta... banan... någonsin.


Mighty Max Survives Corpus

Corpus - Klicka för att förstora

Corpus öppen - Klicka för att förstora


Corpus var min första av andra vågens Horror Heads och har faktiskt också visat sig vara den allra bästa. Å ena sidan känns det som en likblek(ha!) upprepning av Zomboid från första vågen fast aningen mindre morbid men å andra sidan är det coolt att få med en dödgrävare och en jättestor zombie liggandes i sin kista. Det bäddar(ha!) för en hel del spännande lekar... Max kan ställas på två olika platser och ansiktet på Corpus kan delas på mitten när banan ska öppnas. Det senare ger mig intrycket att de säkert försökte göra något annorlunda bara för sakens skull liksom eller kanske bara för att skilja Corpus ett snäpp till från just Zomboid (som dock var en fräckare och äckligare zombie-bana oavsett)... Corpus är i vilket fall som helst det bästa Horror Heads hade att erbjuda under den här vågen. Faktum är att det är den enda av alla fyra nytillskotten som utan tvekan känns lyckad och prisvärd.




Dread Heads

Tänk er bara en ohelig korsning mellan Mighty Max (som från början, därtill, alltså är en variation för pojkar på Polly Pocket för flickor) och de där gamla Trolldockorna, de med sk "trollhår" mao. Resultatet är mycket riktigt Mighty Max-huvuden med trollhår som för övrigt inte alls har dreads men detta till trots ändå kom att kallas för Dread Heads.

Annorstädes på Internet kan man läsa att de faktiskt var mer kända som helt enkelt "Hairy Heads" i Storbritannien samt "Scalps" i övriga Europa och att det var i USA som de kallades Dread Heads och må så vara men isåfall är det inte hela sanningen för jag har kvar originalförpackningarna sedan jag köpte mina första två "Mighty Max med trollhår" (vilket vi barnrumpor kallade dem) för sådär 20 år sedan som bevisar att de minsann såldes under namnet Dread Heads även här i Sverige. Och eftersom det är vad de faktiskt kallades här hos oss så är det också vad jag fortsätter att kalla dem här och nu. Som ni kan se själva på bilden ovan till höger var tanken att man utöver att bara ha skallarna ståendes där hemma också kunde fästa dem i hällor på byxorna eller rätt på skolväskan för att tillföra samlandet lite extra krydda... Det funkade då si och så. Jag ska nu inte sticka under stol med att vi faktiskt gick på hypen och provade att göra precis detta men väldigt snart blev man ju varse om hur lätt det är att tappa de här grejerna på det viset så de fick ändå bara stanna på plats ihop med resten av samlingen i slutändan.

Det bästa med haken till för att fästa dem med var dock just att den kunde roteras för att agera stativ åt skallarna. Sålunda skiljer sig Dread Heads från normen för andra Mighty Max-huvuden... De ligger alltså inte platt som om de stirrade upp i taket utan kan betraktas tredimensionellt. Tillskillnad från andra Mighty Max-huvuden är Dread Heads proportionerligt utformade och nogsamt skulpterade runt om från alla håll. Det är fördelen med dem. Dessvärre är det deras enda fördel. Man kan inte öppna upp skallarna som med andra Mighty Max för att finna hela äventyrsbanor däri. Istället öppnar man blott truten på dem och ja - de är ju så pass stora i käften att Max-figuren faktiskt ryms där men det är också allt. Man får t ex inte ens några unika Max-figurer till dem vilket senare var fallet med Shrunken Heads utan det är samma random lot rödkepsprydda Maxar som återfanns på alla de andra banorna från den andra vågen (ja, förutom just på Shrunken Heads då).

På TV-reklamen (ja, det fanns faktiskt en sådan) "löste de problemet" genom att visa hur Max var jagad av dessa trollhåriga, kropplösa, svävande monsterhuvuden. Leken fanns alltså utanför banan så att säga och ja, det blev ju också så man fick leka. Den enda variationen var väl då huruvida Max skulle vara fångad i gapet på odjuren från början och kämpa sig fri eller om han, precis som i reklamen, skulle kliva in i leken utifrån och jagas av fritt svävande gapkäftar ute efter att sluka honom hel varefter han för all del kunde bryta sig loss i vilket fall. Sist men inte minst innan vi går vidare in på de enskilda vidundren kan nämnas något kring de individuella namnen på dessa... I vanliga fall namngavs ju varje enskilt set som om det vore ett avsnitt i en TV-serie, typ "Mighty Max Outwits Cyclops" eller "Mighty Max Stings Scorpio" och när de sedan väl kom till Shrunken Heads skippade man - förståeligt nog - den inledande one-linern men Dread Heads däremot råkade nog hamna lite mittemellan de kreativa tankebanorna här... Ingen one-liner i typ "titeln" på banor men istället är de numrerade konstigt nog. Det låter bagatellartat men alla andra typer av Mighty Max kom ut med antigen en catchfrase till- eller bara namnen på själva seten. Det här var de enda banorna med nummer före namnen så ja, jag har alltid funnit det lite konstigt.



1 Skull Crusher


Skull Crusher! Ett passande namn då det rör sig om just en dödsskalle som därtill verkligen ser ut att kunna krossa skallben med bara tänderna. Det här var en av de två ovannämnda "Mighty Max med trollhår" som jag köpte på mig redan som barn och den är något av en frontfigur för underlinjen i fråga. Ja, Skull Crusher ÄR nummer ett alltså... Första och bästa stämmer bra i det här fallet. Jämfört med flera andra Dread Heads är den stilren nog att tilltala de flesta, den har fina subtila detaljer, håret står upp som det ska och blir inte så lätt pösigt (typ) som på vissa av dess likar (kanske hornet som sticker upp ur skallen hjälper till att hålla frisyren på plats, vad vet jag...), stativet fyller sin funktion så själva skallen står också upp som den ska, vilket är stabilt nog så att man inte behöver använda millimeterprecision för att den inte ska trilla omkull vilket man för övrigt heller inte kan säga om alla de andra och slutligen fungerar piggen undertill hakan där man med tummen kan få Skull Crusher att öppna och stänga munfängelsehålan, även den precis som det är tänkt... Allt som allt är detta den bästa dreadskallen med trollhår. Punkt.


2 Hemlock


Hemlock är... Ja, vad i helsefyr ska detta föreställa egentligen? Är det ett troll eller? Avsåg man att göra ett troll med trollhår? Efter närmare granskning är min teori att leksakstillverkarna bergis var välbekanta med amerikanska Dungeons & Dragons (vars "Rules Cyclopedia" publicerades bara året innan den första vågen med Mighty Max redan fanns ute i handeln f.ö) och att de säkert tog inspiration från den fiktiva mytologin med allt vad troll, orcher och goblins heter då idéer till Dread Heads skulle kläckas. Min gissning är också att Hemlock ska vara en varelse av den sistnämnda sorten, dvs en goblin. Först så tänkte jag "orch" men efter att ha suttit och jämfört dem en stund så kom jag fram till att nummer sju i ordningen, Berserker, är snarare den som är orchen i skaran. Hemlock är hursomhelst blott en sämre version av Skull Crusher... Den har snarlika proportioner, liknande pigg under hakan likaså blodiga fängelsehåliga tänder och t o m ett motsvarande horn i skallen idiotiskt nog i form av en tuppkam i plast upptill trollhår i trollhår. Den känns mest tillgjord. Nej, tack. Nästa!


3 Garrotid


Garrotid, ja... Sedan vi var små har jag trott att det här var en gris i lädermask och vid sidan om nummer åtta, Razorback, så tyckte jag det var dumt att de hade med två gristrynen i en och samma underserie. Men nu när jag tittar närmare på den här så ser jag då inget gristryne... Snarare en slags snabel som hos en tapir. Men då man öppnar gapet på den påminner det mest om en flodhäst faktiskt... Speciellt med helt öppen käft ger den intrycket av den depraverade Hungry Hungry Hippon som rymde och kan sluka allt som kommer i dess väg. Vad det än rör sig om för djur, för det slog mig förresten nu precis, medan jag sitter här och skriver, att det skulle kunna vara en baku ur japansk mytologi, den är som en (mar)drömliknande hopkok av olika djur, den har en slags snabel och den slukar sin drömföda, men i alla fall, är det ändå en hyfsad design som står på egna ben så att säga. Faktum är att den står upprätt av sig själv. Istället för en pigg undertill har den typ en rund knapp som även agerar som stadigt stöd åt tjockskallen så att den behöver inte stativet där bak. Stativet når inte ens hela vägen nerför Garrotid f.ö. Allt som allt, ett hyfsat tillskott.


4 Karbon


Karbon som i ytterligare en karbonkopia på Zomboid från förra vågen eller vad då? Dött skämt (ha!) åsido så har Karbon faktiskt fler likheter (ha!) med Zomboid gentemot Corpus från tidigare den här vågen. Corpus gjordes ju mer slemmigt äcklig medan Karbon är mer dödsfasligt äcklig som Zomboid och de delar vissa specifika detaljer också. Pannbenet som bitvis skalats bort, ett öga som hänger ut från ögonhålan och de blodiga delarna i fejan som förstärker det rysliga intrycket väl i kontrast till den blekare hyn är flera gemensamma nämnare. Rött, rufsigt trollhår ovanpå platt plasthår ser dock inte riktigt klokt ut. Klokare vore om plasthåret skippades helt men då ville de väl återigen särskilja ännu en zombie från just Zomboid. Förutom bara en sak till så finner jag inga fler fel med Karbon. Saken är dock den att karbonpappskallen tippar över lätt som fan och det är typ en rätt avgörande brist. Huvudet står alltså väldigt ostadigt och balanserar på tippen av piggen undertill. Det stör mig något fruktansvärt varje gång Karbon trillar omkull, men samtidigt är det svårt att motstå fräckheten i äckelfaktorn med den här.


5 Anthrax 9


Anthrax 9 är nummer 5 på listan och en riktigt häftig baddare. Jag har då alltid trott att den skulle föreställa en alien, typ som från filmserien "Alien" alltså, speciellt med tanke på dess avlånga kranium ā la alien... Som barn reflekterade man ju heller aldrig över de namnen man inte direkt förstod på engelska. Som vuxen gör jag dock det och "anthrax" betyder ju faktiskt mjältbrand så... Man kan väl anta att den egentligen föreställer en slags muterad, förvuxen, självmedveten mjältbrandbakterie. En ohygglig föreställning skall tilläggas. Det är ju nästan så man får rysningar shit alltså... Men långskalleaspekten lär ju ändå ha varit influerad av aliens från Alien-filmerna. De var verkligen på tapeten fram till just runt 1993 och den enda delen i serien med en siffra efter; Alien 3, hade då premiär bara året innan. Anthrax 9 är hursomhelst cool och hade lika gärna kunnat vara utan trollhåret men det stör faktiskt inte heller. Dess undre, bakre ände fungerar bra till att öppna och stänga käften och den gör så med ett härligt klappande ljud. Näst efter Skull Crusher är detta den bästa lilla fulingen bland alla Dread Heads.


6 Eruptus


Eruptus för osökt tankarna till "Erector" från Transformers Micromasters. Det är ett dåligt namnval helt enkelt och skapelsen i sig är heller inte mycket att hänga i julgranen. Eruptus hör för övrigt till den misstänkta fantasy-inspirerade bunten och med tanke på framför allt dess stora feta näsa så är min gissning att den ska vara just ett trolltroll med trollhår och ingen goblin eller annan "trolliknande" varelse. Oavsett vilket så är jag inte vidare förtjust i den här. Tekniskt sett så borde den vara bättre än den hemska Hemlock åtminstone och formgivningen ser då ut att ligga åt det mer genuint egenartade hållet. Problemet är att den här stilen suger. Jag gillar inte alls hur denna ser ut och jag tror att färgvalet påverkar också till Eruptus stora nackdel här. Den är alldeles för mörkt målad och det morotsfärgade håret skär sig totalt med det dessutom. Om inte annat så hade de här en design som verkligen verkade vara med håret i åtanke så sumpar de det. Dessutom är den lilla metallfjädern som sitter bakpå gapet störande iögonfallande och som för att strö salt i såren så står skallen ostabilt också. Nej, den och Hemlock får dela på sistaplatsen alltså.


7 Berserker


Berserker är verkligen som klippt och klistrat från ett typiskt rollspel-fantasy och det är väl också rätt så uppenbart att den här ska föreställa den tidigare nämnda orchen i skaran... Trollhåret som sticker fram genom hjälmen ger ett bra intryck måste jag medge, men där slutar det positiva. Det märks ändå att de hade ambitioner med denna... Ingen annan Dread Head kan sägas avsågs anspela på dubbel betydelsefaktorn som övriga Mighty Max körde som "sin grej" där t ex den heta blicken hos en drake på samma gång visade sig vara två aktiva vulkaner i huvudet på draken!! Med Dread Heads försökte man sig inte ens på något liknande då dessa ändå inte öppnar upp för inre världar på det sättet. De bara öppnar och stänger truten liksom. Berserkers stora trut är däremot funtad på precis det där sättet och ska alternativt likna en stor gammal säck som Max kan vara fångad i. En eloge för idén men fy fan för utförandet alltså. Det är ju hur jävla petjobbigt som helst att både få dit Max och att få ut honom igen. Tanken bakom den skruvade piggen där strupen borde sitta var säkert också god i teorin fast i praktiken blir det bara otympligt då den brukar fastna i stativet. Det blir A för ambitionen men tyvärr F för det faktiska utförandet på denna.


8 Razorback


Sist men inte minst kommer vi till det här svinet som också råkar vara den andra av de två tidigare nämnda "Mighty Max med trollhår" som jag har haft sedan barnsben: Razorback! De övriga sex köpte jag in först i vuxen ålder för att komplettera samlingen. Däremot hade de andra kompisarna i vår egen privata Mighty Max-klubb flera av de andra dreadskallarna så jag fick ändå chansen att leka med fler än bara de två som jag själv hade då. Razorback var dock min egen och jag gillade verkligen det rasande svinet. Ska jag dock vara objektiv har den en rätt så basal brist dock. På undersidan av underkäken finns en pytteliten plupp som är avsedd att motsvara piggen att öppna och stänga käken med. Problemet är att pyttepluppen är så liten och sitter så dumt att den inte fyller sin funktion alls. Nu gör det dock inte så mycket eftersom man kan väl lika gärna öppna truten med tummen på den blodiga underläppen. Precis som med Garrotid, som jag länge trodde också var ett svin och som också har annat än en "pigg-lösning" f.ö, når inte stativet hela vägen nerför baksidan på Razorback men han står stabilt nog ändå så. Allt som allt är detta min tredje favorit av alla Dread Heads.




Shrunken Heads

Klicka på bilden för en förstoring


Nu har turen kommit till de allra minimalaste av miniatyrvärldarna, de under fem centimeter små Shrunken Heads, att stå under luppen. Det här är de minsta småttingar från hela den andra vågen, så pyttesmå att de oundvikligen framstår som t o m lite gulliga. Den största behållningen med Shrunken Heads var att man med varje bana fick en ny Max-figur som var helt unik för just den banan. Förutom detta var de mer eller mindre finurliga sätten som Max placerades i banorna när de skulle stängas den enda riktiga "funktionen" att tala om. Shrunken Heads såldes förresten två och två i t ex staterna. Här i Sverige fick vi dock köpa dem var för sig och med tanke på deras ringa storlek och få till inga funktioner var prislappen på drygt 40-60:-/bana lite väl saftig. Av just den anledningen hade jag bara en enda Shrunken Head då det begav sig, och resten har jag faktiskt köpt in på senare år i samlarsyfte. Parbildningen här nedan har för övrigt med 2-packen att göra, kom jag på långt efteråt, då det är hur de parades ihop där de såldes parvis.

Venom & Lobotix

Venom är helt klart den bästa bland dessa mini-miniatyrvärldar (och paradoxalt nog den jag haft minst att skriva om...). Den bevisar att hela konceptet med Shrunken Heads inte var helt bortkastat iallafall. Vi får en fint skulpterad dödskalle (där guldtanden är en kul detalj) som öppnar upp för ett väldigt väl valt scenario inuti skallen. En pytteliten gigantisk pyton är en mycket passande motståndare i denna förmodade skattkammare. Max själv är också adekvat utrustad med ryggsäck och fackla. Här träffade formgivarna verkligen mitt i prick.

Venom

Lobotix är å andra sidan det värsta skräckexemplet på slentrianmässig design bland alla dessa Shrunken Heads. Hela åtta stycken pumpades ut när man uppenbarligen bara kunde göra skäl för drygt hälften. För det första: Vad ska han föreställa egentligen? För det andra ser han inte alls ut som på artworken och för det tredje liknar skurken på insidan mest Kakmonstret i Sesame Street (fulingen syns tyvärr inte på bilden pga piggen så ni får lita på mitt ord...). Vad gäller Max så är han här utrustad med en bultsax och håll i er nu... -> gula gympaskor <- istället för de vanliga vita! O_o Wow alltså. Bara "Wow" liksom.

Lobotix

Meltdown & Pharaoh's Curse

Nog för att idén med ett ansikte som har smält sönder faktiskt är förträffligt fräck nog men Meltdown är ändå bara snäppet bättre än Lobotix. Problemet med denna bana är att jag inte finner någon poäng med den... Jag kan inte riktigt urskilja vad skurken ska föreställa eller ens vad det är för slags ena mojänger som Max är utrustad med (annat än de förbaskade gula dojorna som tycks ha hängt med sedan just Lobotix). Dessutom är jag inte alls något fan av den limegröna färgen... Bättre hade då varit med en mer mänsklig nyans. Slutomdömet slutar därför på ett högst likgiltigt "meh..."

Meltdown

Något roligare är Pharaoh's Curse även om jag faktiskt förväntat mig mer av den. När jag först såg den på box arten så trodde jag att den skulle bli en av mina små favoriter. En riktigt fräck liten gynnare ser det ju ut som. Dock är den inte alls särskilt lik i verkligheten, den är betydligt plastigare och tyvärr inte alls lika charmig. Snyft. Skattkammaren på insidan av banan känns också rätt så menlös. Dels är ju idén i sig återanvänd både från första vågens Temple of Doom och den ovanstående Venom från just den här såväl vågen som miniserien... och där skattkammaren i Venom kändes hyfsad originel med dess stora pytonorm så rycker jag därtill bara på axlarna åt den trista ytan som utgör Pharaoh's Curse dito... Max med fackla i hand såg vi ju för övrigt i Venom också, om än med annan kroppshållning. Allt som allt är jag rätt så besviken på den här.

Pharaoh's Curse

Rat Trap & Vampyre

Det första som ärligt talat ska sägas om Rat Trap är att Max-figuren som medföljer är riktigt jädra grym. Kolla bara in det där svärdet. Glöm allt vad slangbellor och bultsaxar heter för det är just såna här tillhyggen som han borde vara försedd med mer ofta. Själva banan är väl ganska okej, för att vara en Shrunken Head iallafall. Jag har inga direkta anmärkningar på råttnyllet i dess stängda form. Spetsen på Max klinga ska likna råttans ena pupill i det läget (vilket funkar väl sådär...). Den stora råttan på insidan är en hyfsad skurk, även om det ser lite dumt ut med honom mellan tänderna som hör till banans yttre. Mycket annat finns där inte men det ska väl föreställa en kloak så... Ett godkänt omdöme för Rat Trap när allt kommer omkring.

Rat Trap

Vampyre är den tidigare nämnda enda banan jag hade som barn och är därmed den enda bland Shrunken Headsen som jag har något nostalgisk förhållande till... Frånsett det lite fåniga i att den här vampyren verkligen ser ut att vara baserad på självaste greve Dracula, med röd cape och vattenkammat hår och hela köret, ser den ändå rätt bra ut. Det enda som stör är väl Max' påle som sticker ut genom det ena ögat. En fräck liten detalj som inte återfinns på någon annan Shrunken Head är för övrigt att även undersidan av banan är dekorerad. Där de andra småttingarna bara har plana ytor undertill så är Vampyres undersida skulpterad i form av en liten likkista. Vilket både är passande och smått fyndigt faktiskt.

Vampyre

Rock Monster & Bloodsucker

Rock Monster ser ju faktiskt rätt så grym ut i sin stängda form... Stenmonster är väl aldrig fel i sig och de har lyckats bra med alla rödsprängda sprickor i det sargade steniga ansiktet. Insidan har jag däremot lite blandade känslor inför. Det syns kanske inte på bilden men det verkar nämligen som om stenmonstret på insidan har några slags metallvingar eller något. Jag vet inte, det ser bara knäppt ut. Sedan så undrar jag om en ficklampa verkligen var det allra bästa Max kunde ha som vapen på denna lavafyllda hinderbana. En änterhake till repet han ändå redan har runt axeln eller säg en slägga att bekämpa stenmonstret med kanske hade varit mer logiskt och spännande?

Rock Monster

Sist men inte minst (hoho) kommer vi till Bloodsucker som f.ö måhända hade varit ett desto mer passande namn på vampyrbanan. För vampyrer suger blod fattar ni, så det hade både passat den banan och varit snäppet mindre intetsägande än att bara kalla nämnda vampyrbana för "Vampyren". Och det allt medan denna flugskit mest bara... suger... Ja, hur som helst är det en alltså äcklig fluga som vi har att göra med här. Den ser ganska plastig ut i dess stängda form och exakt vad för slags landskap vi har att göra med på insidan vet jag faktiskt inte. Dessutom är skurken bara... fel. Det är en flerarmad robotfluga eller något sådant, jag vet inte, som urbota dumt nog ser glad ut... Detsamma gäller av någon outgrundlig anledning vår egen hjälte Max, utrustad med en burk insektsmedel och ett stort leende på läpparna. Är hela den här banan ett stort litet skämt eller?

Bloodsucker



Heroes & Villains Collections


Som sagt var då vi gav förtur åt Dread Heads sparar vi de sista två större seten till den stora finalen för våg 2 men än är den dagen ej kommen och vi sticker in med något annat emellan också. Något litet extra som jag själv faktiskt inte räknade med från början. Därför var det heller ej ens uppskrivet bland innehållet för hela vågen överst här på sidan. Sanningen att säga så ägnade jag inte detta en andra tanke förrän helt nyligen då det helt plötsligt bara slog mig: "Vänta lite, DE DÄR JÄKLA var ju egentligen också en del av linjen..." så det kan ni skriva upp alltså. För om man verkligen ska täcka hela linjen får man ju räkna med den här lilla instickaren med... ..och ska vi nu spara de sista två större seten till sist för denna våg får vi ju också ta upp detta innan dess.

Vad är då detta något lilla extra som nu kommer emellan och som jag inte ens räknade med från början men som alltså egentligen också är en del av linjen? Tja, det är inget mer anmärkningsvärt än dessa små samlingar "Heroes & Villains" bestående av småfigurer från diverse "riktiga" lekset ur första och andra vågen. Det var även av just dessa anledningar som jag inte räknade med dem från första början. För dels rör det sig alltså inte om hela lekset, vilket t o m Shrunken Heads (hur små de än var) ändå kunde räknas som, utan endast om lösa miniatyrfigurer... och dels så är det inte mer än dubbletter av redan existerande småfigurer. Till viss del ommålade må så vara, men faktum kvarstår att det bara är dubbletter.

Jag minns ärligt talat inte till hundra procent huruvida dessa uppsättningar med lösa småfigurer fanns tillgängliga hos oss här i Sverige då det begav sig. Jag har för mig det men minns inte med all säkerhet. För eller senare blev jag och de andra bland kompisarna i Mighty Max-klubbben i vilket fall varse om de här lösa figurerna och vi var nog alla ense om att det hela kändes mer som komplement än "kollektioner". Jag vill allt minnas mig tänka att det enda positiva med de här vore i form av reservdelar för den drulle som råkat slarva bort någon av de små figurerna. Sett ur det perspektivet finns det väl viss poäng med dessa men då ställer färgervariationerna till allt ändå så... Vad är då meningen med de här egentligen? Det vore väl om någon inte hade (råd med) något av de större seten till vilka de nya hjältarna tillika medhjälparna medföljde men ändå ville ha dem att leka runt med men återigen; då skulle man heller inte ha målat om dem!

Jag hade då inte velat ha en Norman-figur med annat än stålgrå plåtarm (minsann) och ännu mindre intresse hade jag av gamle Virgil med målade tånaglar i olika färger. Det kanske bara är jag men bara nej och därmed räknade jag helt enkelt inte med dessa från början. Rätt ska vara rätt dock och de ingick trots allt i linjen så ja, de får vara med här också. Tre sådana här uppsättningar småfigurer fanns att tillgå i början av övergångsperioden mellan andra och tredje vågen. Lite längre fram, när den andra vågen väl hade helt övergått till tredje tillkom även ytterligare tre uppsättningar med blott lösa småfigurer men tillskillnad från den första omgången var den senare dessutom bestående av helt unika figurer så det gav åtminstone något. Den får dock även räknas ihop med just tredje vågen. Den tidigare omgången kan däremot lika gärna räknas som en del av denna våg i fråga och då kan vi också lika gärna ta itu med detta här och nu kort och gott...

Vad är det då för några som återanvändes för att fylla ut de tre första uppsättningarna hjältar och skurkar? Max är såklart alltid med och här åtföljs han alltså av två nytillsatta biroller för den andra vågens del. Vi har Virgil; den kortväxta visa gamla ugglan ā la Yoda och Norman; den storväxta muskelknutten med plåtarm ā la Arnold. Det skulle dock dröja ända in på den tredje vågen innan de båda släpptes i några varierande poser likt Max så då var det väl för att de ändå skulle skilja sig åt från uppsättning till uppsättning som de målades om och om och om igen på mest iögonfallande sätt och vis... På skurksidan utgick man uppenbarligen från de tre filurerna som medföljde maffiga Skull Mountain mot slutet av den första vågen dvs storskurken Skull Master med underhuggarna Rock Monster och Warmonger. Vidare är det en (o)salig blandning mindre skurkar som tidigare återfanns i Doom Zones och Horror Heads plus en mer därtill och det är nästan bara gamla bekanta som vi känner igen från den första vågen som kommer åter:


Mighty Max Crosses Skull Master / Collection #1 featuring Skull Master!


'-_-

Den första uppsättningen innehåller våra utvalda hjältar tre; "The Mighty One" (dvs Max själv) och de båda följeslagarna Virgil och Norman, på måfå valda småskurkar tre; den stela klumpen som tidigare agerade ointressant fuling i Skull Warrior bland första vågens Horror Heads, nu ihop med flugskiten från "Spindelbanan" samt en av de två utomjordingarna från Wolfship 7 bland den första vågens Doom Zones och sist men inte minst fan själv; ärkeskurken Skull Master men i ny version snarare än den gamla hederliga som alltså medföljde Skull Mountain. Gamla Skull Master gjordes då "häftigare" för den tecknade TV-serien som, fastän den var baserad på den första vågens leksaker till att börja med, sedan i sin tur låg till grund för hela den andra vågen. Således försvann den mystiska trollkarlen som kunde byta skepnad från människa till levande skelett och tillkom gjorde i hans ställe Skull Master ā la Skeletor baserad på omdesignen från TV-serien. Denna Skull Master version 2.0 agerar "slutboss" i Dragon Island, den andra vågens motsvarighet till Skull Mountain, och det är alltså samma figur som medföljer här... Det är lätt att räkna ut hur de har resonerat; göra leksakslinjen enhetlig med TV-serien och därpå den nya versionen av Skull Master tillgänglig även för dem som inte hade medel till det mest exklusiva setet för den här vågen. Den åtföljande tanken var väl visserligen god men hela resonemanget faller på att den gamla Skull Master-figuren vore ett bättre val. Vi som samlade på Mighty Max brydde oss ändå inte värst mycket om TV-serien. Drulle-Dylan däremot, råkade faktiskt slarva bort en av sina figurer och det ingen mindre än just självaste Skull Master från Skull Mountain så... Någon glädje av Skull Master från Dragon Island hade han inte. Vidare måste jag ju bara ifrågasätta beslutet att låta den trista Skull Warrior-typen medfölja. Seriöst, såväl androiden från Droid Invader som Nuke Ranger från Nuke Ranger vore så mycket roligare. Skull Warrior är verkligen det tråkigaste alternativet man kunde tänka sig.


Mighty Max Roasts Lava Lord / Collection #2 featuring Lava Lord!


'-_-

Denna andra blandning småfigurer är nog den bästa av alla dessa tre. Visserligen sticker Virgils skarpa nyans på nagellacket en i ögonen men hellre han än Norman som åtminstone ser något bättre ut här än i föregående uppsättning. Max är alltid Max så ingen anmärkning där och då kommer vi alltså till skurkarna som är de som verkligen glänser här. Jag nämnde tidigare att toymakarna uppenbarligen utgick från de tre figurer som tidigare ingick Skull Mountain... Därmed har vi en uppsättning med Skull Master, en med Warmonger och så denna med Rock Monster men eftersom, jag kan tänka mig, att ett namn som "Rock Monster" inte ansågs låta intressant nog så är det också förståeligt att de då slängde in den senaste heta skurken Lava Lord däri och gav "top billing" åt denne. Lava Lord hade den populära rollen som antiskurk och underdog gentemot Skull Master i serien och följde som bekant med ett av de större seten för andra vågen; Magus som vi f.ö hann gå igenom innan kraschen här på sidan. Lava Lord är cool som få så hans medverkan i skocken är bara välkommen. Någon som å andra sidan tydligen inte var välkommen är den plåtburkbeklädda utomjordingen från Ice Alien. Han var väl inte cool nog att platsa helt enkelt. Faktum är hur som helst att det är den enda av alla den första vågens Doom Zones-frontfigurer som INTE fått återkomma bland Heroes & Villains. Hmm...

Nog för att Ice Alien är en skitbana men dess skurkfigur i sig är det ju ändå inget fel på så vad falls liksom? Jag undrar allt... Både Skull Master modell äldre och Ice Alien-gubben hör till den ovanliga skaran småfigurer som består av två seperata delar som förs ihop (och därav kan man byta anlete på gamla Skull Master förresten, dödskallen prydde nämligen baksidan av människohuvudet så då snurrade man bara runt den delen), så jag undrar nu om det kan ha haft att göra med saken att just de två inte fick vara med igen tro? Stand-in för Ice Alien-snubben är i vilket fall Cyclops-tvåögat med piskan och visst, han ser väl rätt fräck ut här. Faktum är för övrigt också att denna uppsättning figurer är den enda som innehåller återanvända skurkar även från våg 2. Att dessa var nya då det begav sig bidrog självklart till att göra denna uppsättning till den mest intressanta. Att mumien ur sarkofagen i Temple of Doom var en av de återkommande figurerna från första vågens Doom Zones gjorde knappast saken sämre. Den andra favoriten från förr var då alltså stenmonstret från Skull Mountain och ja, han är ju lika stentuff i sig som alltid... Jämfört med den brokiga skara som utgjorde det förra gänget hjältar och skurkar står sig denna andra gruppering dessutom som betydligt mer kompatibel.


Mighty Max Battles Warmonger / Collection #3 featuring Warmonger!


'-_-

Sist men inte minst har vi den uppsättning extrafigurer som alltså innehåller den mytomspunna Mighty Max-karaktären Warmonger, här i hans första reinkarnation från Skull Mountain, precis lika grymt ball som där och då vi först stiftade bekantskap med honom... De tre musketörerna med Max i spetsen är på plats såklart och Virgil och Normans nya färger sticker inte ut mycket här. Den tredje uppsättningen verkar för övrigt ha haft ett mer genomgående tema än de förra, med tydliga äldre tiders low tech-vibbar vilket, om så faktiskt var meningen, hade förklarat varför den där förlegade grottmannen från Kronosaur är med istället för Droid Invader-androiden eller Nuke Ranger från den första vågens urval av Horror Heads-figurer. Nåja... Med från den första vågens Doom Zones är i alla fall vad som såklart skulle föreställa Frankensteins monster från Skull Dungeon och den sk "Doom" från Doom Dragon. Frankensteins monster är fräck nog att stå på egna ben så att säga och man saknar inte själva doktorn direkt. Vad Doom beträffar så, tja, jag vet att vissa diggade denna figuren skarpt men personligen fäste jag ingen vidare uppmärksamhet vid honom. Ja, han må ha en mörk kåpa och en svärdspets som sticker ut ur ena ärmen men än sen liksom? Jämför bara med Warmonger ovan, precis till höger om Doom, det är allt jag säger.

Då det var den sista av de ursprungliga uppsättningarna med lösa figurer lämnade den här en del att önska... Till exempel, om man nu ändå blandade in Cyclops tidigare, varför inte ta steget ut och komma ut med en jämn blandning figurer från båda vågornas Doom Zones? Den Toxic Crusaders-osande skurken från Scorpio och slibbiga Dr. Kalamarus från Jaws of Doom hade varit så mycket coolare och roligare att få med istället för flugskiten från Spindelbanan eller den ena av två stycken Wolfship 7-utomjordingar till den första uppsättningen. Och varför var det inga fler figurer från Horror Heads för den delen? Hälften av den första vågens åtta Horror Heads hade förvisso inga minifigurer, bara småmonster, så låt gå för det, men återigen undrar jag varför man skippade både Droid Invader och Nuke Ranger när dessa två vore så mycket häftigare extra tillskott än både Skull Warrior och grottmannen från Kronosaur. Dessutom hade de ju inte med några figurer alls från den andra vågens Horror Heads. Man kunde väl ha varit lite mer frikostig och bjudit på några fler figurer per paket... Fast egentligen hade nog bara dödgrävaren från Corpus varit värt besväret för den andra vågens Horror Heads räkning så det är väl sak samma. Detta visar dock på det stora problemet med de här figursamlingarna. Det känns som att något saknas helt enkelt.



Större set


Mighty Max Blasts Magus

Nu har vi snart hunnit avverka hela den andra vågen och turen har kommit till de större seten. Först ut är den kontroversielle lilljätten Magus plus hans glödheta anhang. Att Magus var något kontroversiell i Mighty Max-kretsar berodde såklart på att detta lekset inte var utformad som endast ett huvud (och betänk att då var ju t o m den stora borgen Skull Mountain från första vågen i form av ett ansikte hugget ur berg) eller något i likande storlek (likt ihoprullade skalleormar eller jättespindlar...) utan tvärtemot allt som dittills var Mighty Max kom Magus och föreställde en hel proportionerlig kropp. En hel kropp alltså! Något som somliga trångsynta fans (som den där Dylan) menade frångick det som var själva grejen med Mighty Max så till den grad att leksakerna inte var intessanta längre. Ett annat missnöjesmoment hos somliga gamla fans var att denna nya kropp var alldeles för liten för att kännas mäktig. Man ville ha den så stor att den skulle vara i proportion till Horror Heads, istället var det en relativt liten jätte man fick. Och visst må Magus vara tämligen liten (faktiskt är den knappt något högre än en vanlig Doom Zone ståendes upprätt) men den är också fullspäckad men detaljer och diverse finesser för att kunna underhålla alla utom möjligtvis de allra mest enfaldiga barnen (som den där Dylan). Hela kroppen öppnas upp åt alla håll och kanter - bröstkorgen, ryggen, huvudet, armarna och benen. Inuti finner man bl a den skurkaktige Lava Lord som tydligen var någon slags rival till Max' gamle nemesis Skull Master (tänk King Hiss kontra Skeletor i He-Man). Likt de allra flesta minifigurer går Lava Lord såklart att plocka loss där han står på sin svävare, som även den går att plocka loss. Medföljer gör också två lavadrypande underhuggare. En finns gömd i ryggpartiet på Magus och en annan sitter fast på en futuristisk moppe som döljer sig i jättens högra ben, redo att bränna loss.

Både armarna och benen är för övrigt rörliga på Magus vilket gör att kroppen faktiskt uppfyller kriteriet för att få kallas actionfigur. Vänsterarmen föreställs som lavahärdat sten med slangar och grejer vilket ger ett rätt så fräckt intryck och den kloförsedda handen går att öppna och stänga. Hela vänsterarmen går även att plocka bort och då upptäcker man att den döljer en arg lavanoshörning som Max dessutom kan rida på. I högerarmen på Magus finner man å andra sidan en stor slägga som faktist också är en projektil. Själva kanonen går att plocka bort vilket känns logiskt men även ganska meningslöst faktiskt. För vad ska man med bara kanonen till? Jag antar att den skulle föreställa någon slags farkost den också men själv fann jag aldrig något syfte med att plocka bort just den delen utan brukade bara lämna den på plats då jag lekte. Just den där släggprojektilen är annars det enda andra negativa jag har att säga om Magus. Den avfyras extremt lätt nämligen. Man behöver knappt nudda avtryckaren så åker den iväg. Det har hänt mig många gånger att den skjutits iväg av misstag. Just den förbannade projektilen var även det enda som jag saknade när jag dammade av min gamla Mighty Max-samling från min mors vind för några år sedan. Samtliga andra pyttesmå delar till samtliga andra banor fanns på plats men just den stora släggfan saknades. Det blev till att jag köpte på mig en extra Magus för reservdelarnas skull bara för att få igen just den enda mojängen. Vidare på ämnet projektiler så finns det även två gula missiler att avfyra från den dubbelpipiga kanonen i bröstet. Dessa är inte i närheten lika bevärliga som släggan utan funkar precis som de ska. De avfyras inte för lätt men man behöver inte ta i så man spricker heller. Detta skjutdon går för övrigt att plocka loss och placera annorstädes på Magus när kroppen är öppen om man så skulle vilja.

Även gapet på Magus kan öppnas upp och då finns det en avsedd plats för Max att stå i det läget. Annars måste han vara liggandes bakom fängelsegallret i ryggpartiet när kroppen ska stängas. Max är dock inte ensam hjälte den här gången! Fr o m den andra vågen fick han medhjälpare som bl a syntes till i den tecknade TV-serien och dessa följde då med de större lekseten. Magus innebar således mitt första möte med stridspitten Norman med jättesvärd samt den gamle vise ugglan Virgil. Norman påträffas i luckan nere i Magus vänsterben medan Virgil finns placerad intill fängelsehålan där man även finner Max. Jag har haft mycket skoj med Magus när jag växte upp och lekte med mina Mighty Max. Setet innehåller som sagt många olika finesser att hålla en leksugen pojke eller flicka sysselsatt bra länge. Lek möjliggjordes på ett naturligt sätt även utanför banan då Magus plus anhang kunde jaga Max plus sällskap runt rummet. Det var lätt att föreställa sig Magus avfyra lavasnubben på rymdmoppen eller att självaste Lava Lord flög iväg i sin farkost efter våra hjältar. Och när Max och gänget var fast kunde leken fortsätta på insidan med flykten från fängelsehålorna. Att det då bara var fantasin som satte gränserna är sannerligen så i det här fallet. Magus är även vädligt häftig som utställningsobjekt. Trots sin ringa storlek ser den faktiskt lagom mäktig ut, lavadrypande och skräckinjagande. Det blir två tummar upp för Magus!!

Magus - Klicka för att förstora Magus - Klicka för att förstora Magus - Klicka för att förstora



Mighty Max Defies the Dread Star


Nu har vi verkligen snart hunnit avverka hela den andra vågen och då har turen äntligen kommit till nästa större set i ordningen! Vem kunde ana att det skulle dröja flera år mellan Magus och denna, hm? Tiden flyger verkligen och i barnasinnets behållna värld gör även Dread Star det. Jajamensan! Det är, mycket riktigt, ett rymdskepp vi har att göra med här. Tankarna far osökt till Wolfship 7 från den första vågens Doom Zones, fast det här är en betydligt större och bra häftigare variant. Dread Star är även märkbart större än Magus och det är heller inte lika trångt inuti rymdskeppet som det var inuti lavastenrobotkroppen. Här finns riktigt gott om utrymme för lek även på insidan av setet, samtidigt som lek på utsidan följer på lika naturligt sätt som med Magus i och med att ja, det är alltså ett rymdskepp vi talar om. Självklart ingick det då i leken att skeppet anföll Max och co från luften. Två missiler kunde man rakt ut avfyra, en utmed vardera vinge. Inte för att jag någonsin fann någon förtjusning i det dock. Man leker ju ändå i sitt huvud att de skjuter från rymdskeppet, att laserkanonerna går att skjuta med osv så vad är då poängen med att ha dessa lösa projektiler som någon, i värsta fall, kan råka få rätt i ögat eller som bara kan råka studsa iväg och försvinna någonstans eftersom man inte har någon riktig kontroll över dem? Leken är ändå redan på låtsas så när jag som grabb lekte med Dread Star så låtsades jag hellre att våra hjältar blev beskjutna med både det ena och andra, snarare än höll på och knäppte iväg grejer på riktigt! För om vi nu bara plöjer rakt igenom de sämre egenskaperna först, bara så vi får det undanstökat, då måste dessa förbaskade projektiler nämnas. Genom åren som gått har jag nämligen nästan blivit tokig på just de här till Dread Star med anledning av att de rätt jädra lätt avfyras oavsiktligt! Man behöver knappt nudda dem ens och så far de iväg argh! I synnerlighet ett irritationsmoment då man bara ska ställa setet på plats i samlingen och så låter det "PZZJU!" helt plötsligt och man tänker bara "Nej, vart tog fanskapen vägen nu då?!". Till slut fick jag nog och plockade helt enkelt bort missilerna ur mynningarna, så numera har jag båda missilerna inuti själva skeppet. Och de både får plats och ser t o m ut att passa in där, längst med skeppets respektive långsidor!

Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora

Och det var faktiskt allt! Det var allt jag hade att säga om setets sämre sidor då... Resten är i princip endast lovord. Om vi återgår till lekmöjligheterna utanför setet, då skeppet anfaller Max och hans vänner från luften (och vännerna i fråga är såklart samma Norman och Virgil som tidigare även medföljde Magus) så har vi några andra coola finesser att tala om utöver de där oberäkneliga lömska missilerna. Mellan "ögonen" på Dread Star i dess stängda form ser vi t ex ett annat slags öga, i form av ett periskop typ... Och vrider man på det ögat så vrider man inte bara på ögonen tillhörande det stora monsterhuvudet med burgapet på insidan av skeppet också utan därtill även på de två mindre kanonerna som är där precis vid periskopet. Kul detalj(er). Så har vi ju stora gula benstommeburmonstret också. Denna fästes fast på undersidan av skeppet och kan med ett knapptryck släppas ned att fånga alla tre hjältarna på samma gång t o m. Max själv kan dock även fångas in med hjälp av den medföljande bilen. Om man kör på- och över Max med bilen så skopar den upp honom (bokstavligt talat alltså) så att han hamnar i en hemlig fångstbur inne i fordonet. Med ett nätt tryck kan man sedan slunga iväg Max ur bilen så som ur en katapult. Detta är i sin tur integrerat med moderskeppet också. Bilen i fråga kan nämligen fästas undertill Dread Star istället för det stora gula benstommeburmonstret...

De bakre landningsställen går att fälla upp och om Dread Star är sammankopplat med bilen så kan hela skeppet rulla fram på marken! Om man då låter hela det stora rymdskeppet rulla över Max så skopas han, liksom i tidigare fallet, upp och åker in i bilen under skeppet. Om man sedan öppnar upp hela skeppet samt öppnar truten på maskaronen (det röda grinande anletet mao ;p) på den nu upprätt resta väggen och lägger märke till den oranga draken som pryder området precis ovanför där man kan urskilja att bilen befinner sig (då det är tydligt var de fyra hjulen på bilen buktar in i rymdskeppets undersida) så märker man nog också att den dels vilar på en lucka som går att öppna och att den dels har verkar ha en misstänkt spetskantig svans... Detta är ingen tillfällighet... Allt är noga uträknat här. Öppna luckan snabbt nog och den spetskantiga svansen på draken aktiverar katapultstolfunktionen på bilen vilket gör att Max slungas iväg i rikting mot det öppna gapet hos maskaronen, varefter man kan stänga gapet och stänga hela skeppet igen för att finna Max fångad i benrangelhandburen på skeppets ovansida! Helt klockrent!! Och för att vara helt ärlig, också nästan helt omöjligt att lyckas med bara sådär... Oftast träffar man helt enkelt inte med katapulten från bilen in i buren. Jag minns dock allt en gång när jag skulle demonstrera denna procedur för en kompis och då gick det minsann som smort, lätt som en plätt. Kompisen blev helt överväldigad och jag erkände såklart inte att det var rena rama turen utan bredde bara på som om allt berodde på min förträffliga förtrogenhet med Mighty Max. Han tyckte ju att det såg jättehäftigt ut (för det var det ju) och provade att upprepa exakt det som jag gjorde om och om och om igen men utan framgång...

Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora Dread Star - Klicka för att förstora

Hur som helst, även om hela den ovannämnda grejen med bilen och katapulten och buren och det de facto inte riktigt fungerar så pass smidigt som det är tänkt (och som jag endast lyckades med på första försöket just den där gången) så visar det ändå på snillrik utformning och genuin känsla för skoj och ploj. Värt att nämna i sammanhanget är dock att just detta set finns utgivet i två versioner... En som jag vill kalla "komplett" utgåva och ja; det är just den här som jag själv har sedan barnsben och som jag skriver om här och nu, samt en som jag uppnosigt nog måste kalla okomplett utgåva vid namn "Mighty Max Takes On Terror Talons". Det enda som skiljer dessa båda utgåvor åt är att bilen inklusive den lilla fula utomjordningen som agerar förare INTE medföljer Terror Talons. Så... Vad falls liksom..? Uppenbarligen är det ju ändå Dread Star som är förlagan och Terror Talons den bantade versionen, eftersom man klart och tydligt ser på urgröpningarna i plasten inuti setet att det ÄR meningen att den där bilen ska ta plats där undertill. Samtidigt verkar det lite dumt att antigen bilen eller det stora gula benstommeburmonstret måste vara vid sidan av eftersom båda inte kan ta plats på skeppet samtidigt så... Något känns onekligen som en eftertanke här.

Ska jag gissa antar jag följande: Bilen var uppenbarligen tänkt att vara med från första början. Av någon anledning beslöt man tydligen att skippa den under produktionens gång. Av kostnadsskäl kanske, vem vet? Att bara skippa bilen hade däremot inte funkat för det hade fortfarande funnits en knapp för nedsläpp på undersidan av skeppet men då utan något att släppa. Så då antar jag att man slängde in den där gula tingesten istället. Men varför är den då med som del av Dread Star- uppsättningen också och inte bara Terror Talons? Tja, säg att detta var beslut som togs innan något av seten hade kommit ut i handeln och då kanske man slängde med den gula tingesten ihop med Dread Star också bara för sakens skull? Och att bilen trots allt medföljer ett av seten och inte saknas helt kanske bara beror på att de redan hann göra ett visst antal av den innan det beslöts att dra ner på produktionskostnaderna en smula? Äsch, jag vet inte, allt det här är bara spekulationer. Faktum är i alla fall att det här setet finns i två upplagor; Dread Star som är den helt kompletta versionen samt Terror Talons som är ett identiskt set men som saknar bilen och minifiguren som kör. Och nu känns det som att vi kör i cirklar här så nu går vi bara vidare.

Den största behållningen jag hade av Dread Star som barn var nog det stora antalet medföljande småfigurer... Max, Norman och Virgil på hjältesidan kontra hela sexpacket rysliga rymdskurkar! Hjärnan bakom ränksmiderierna föreställde bokstavligt talat hjärnan på moderskeppet (snacka om fränt!) och jag diggade verkligen designen på såväl de båda lite större utomjordingfulingarna som de övriga tre lite mindre rymdvarelserna. Med så många olika karaktärer inblandade var det dessutom som upplagt för diverse actionfyllda lekar i anknytning till rymdskeppet, då Max för övrigt kan stå och skjuta fienden från endera rörliga plattform däri. Smärre småskavanker åsido återstår för mig i princip endast att konstatera vad Du som läser det här nog redan anar; att Dread Star sannerligen är ett lyckat större set i serien och ett måste i samlingen! Och med det sagt har vi nu bara ett enda set kvar för hela den andra vågens del... Den här gången ska det heller inte ta längre tid än vad pixelklubben existerat mellan varje uppdatering så håll bara utkik de närmaste veckorna! Snart är det allt dags för Mighty Max att storma Dragon Island. Hur står sig den nya Skull Masters nya näste gentemot sin föregångares? Blir det en värdig sista uppgörelse för denna våg eller gick vi nyss igenom ett mer spännande större set med Dread Star? Den som lever får se...



Mighty Max Storms Dragon Island


Nu gäller det. Nu avrundar vi äntligen den andra vågens Mighty Max-genomgångar här på POPKORN. En sista akt återstår innan vi kan gå vidare till den tredje vågen som i sin tur också avslutar hela serien... Nu är det dags att i sällskap med Mighty Max storma Dragon Island! Denna ödsliga ö döljer en ondskans boning under ytan. Som taget ur en tidig James Bond-film agerar det karga landskapet täckmantel för ärkeskurkens hemliga bas inuti. Vi har ju redan tagit itu med hela seriens tillika den nämnda ärkeskurken Skull Masters egen magnum opus som är Skull Mountain... Och då konstaterades, redan 2007 här på sidan alltså, i fråga om större set från de uppföljande vågorna att, och nu citerar jag mig själv här; "ingen, inte en enda av dem, kom ens i närheten av Skull Mountains relativt imponerande storlek samt omfång." Detta var en lite väl avslöjande kommentar får jag medge såhär i efterhand... För här sitter jag år 2016 och reser frågan inför idag hur Skull Masters nya näste står sig mot hans föregående när svaret egentligen har funnits att läsa mellan raderna i åratal... Räkna inte med att Dragon Island bräcker Skull Mountain med andra ord. För det gör den inte. Däremot kan man ju undra exakt hur väl den här modellen står sig mot sin stora förebild. Ja, Skull Mountain förblir det största, bästa och vackraste av alla de större seten (och de gjorde det knappast lätt för sig själva att överträffa heller) så låt gå för att Dragon Island inte kommer i närheten av detta, det mest praktfulla exemplaret någonsin, men exakt hur mycket skiljer det åt? Det är den brännande frågan i detta fall. Exakt hur långt efter hamnar denna öboning som skådeplats för slutstriden mellan mäktige Max och den dödskallige mästaren jämfört med de storslagna kulisser som utgjorde den förra och därtill kan man ju undra hur väl denna här står sig mot de andra större seten som kom emellan också.

Ja, det finns väl ingen vits med att dra ut på det ännu längre så jag går bara rakt på sak här. Kort sagt står sig Dragon Island rätt slätt jämfört med såväl Skull Mountain som de båda andra två större seten från den andra vågen. Trist men ja, så är det. Framför allt faller den platt i jämförelse med Dread Star som vi gick igenom strax ovanför här bara förrförra veckan. Det verkar onekligen som att de är ungefär lika stora och har ungefär samma proportioner (faktum är att Dragon Island ÄR större men såvida man inte gör en direkt jämförelse får man inte det intrycket) men där Dread Star erbjöd dynamiska lekmöjligheter i och med att ja, rymdskepp ni vet, det var då lätt att bokstavligt talat plocka upp hela setet att iscensätta högtflygande lekplaner med, så är Dragon Island tvärtemot inte direkt mobilt, utan känns mest just platt... Det må låta lite krasst men en platå är inte lika kul att leka med som ett rymdskepp. Så är det bara. Då gör det knappast någon större skillnad med alla dessa skrällande ljud- och lagom bländande ljuseffekter. Skull Mountain vann på sin ovannämnda oöverträffade storlek och omfång. Den var inte bara störst utan den var det med god marginal också. Dragon Island är det inte. Den är blott näststörst till att börja med och detta därtill med bara knapp marginal, så att Dread Star visade sig vara ett mycket mer spännande större set. Men när jag nu tänker efter tycker jag ändå om Dragon Island.

Dragon Island Dragon Island Dragon Island Dragon Island

Det största problemet med Dragon Island gentemot Skull Mountain och Dread Star är att den å ena sidan inte är tillräckligt stor jämfört med dödskalleberget för att vara imponerande och att den å andra sidan inte är tillräckligt banbrytande jämfört med rymdskeppet för att vara intressant. Det är i alla fall det första intrycket man får och tittar man inte närmare på den är risken stor att detta första intryck blir bestående och man avfärdar Dragon Island utan att egentligen ge den någon ärlig chans. Faktum är att det var precis vad vi gjorde också då det begav sig! Det var jag och en annan bästis än den där Dylan som då var helt inne på Mighty Max. Jag minns det som om det vore igår ärligt talat. Det var mitten på 90-talet då vi gick i mellanstadiet och jag skulle lätt nu kunna peka ut exakt var någonstans vi stod i det dåvarande Leksaksmagasinet där de hade hyllor med alla Mighty Max som i en halvcirkel runt typ en lagerpall ståendes mitt på golvet där de hade radat upp lager på lager med Dragon Island-lådor. Wow liksom... Var detta den nya Skull Mountain? Men nej, det här var ju inte mycket till Skull Mountain. Jag minns ack så väl hur ovanligt snabbt nyhetens behag hade lagt sig och vi stod där och övervägde verkligen huruvida det var värt priset att antigen blåsa hopsparade fickpengar eller slösa en hyfsad stor "vad jag önskar mig i julklapp eller födelsedagspresent" på just Dragon Island... Så två stycken mellanstadiegrabbar som var helt tokiga i Mighty Max och hade den helt nyutkomna Dragon Island framför sig stod där och övervägde högt med varandra huruvida setet var värt att ha eller inte. Och detta i sig är rätt så talande tycker jag nu, så här tjugo plus år senare. För det vore en sak om jag som vuxen inte fann Dragon Island särskilt spännande här och nu. Men det är en helt annan femma att jag inte ens i femman fann den tillräckligt spännande för att vilja ha den och då inte ens om jag fick den i julklapp eller nåt.

Trist nog blev det också som så att vi valde bort den då det begav sig. Det dröjde sedan runt tio år innan jag, vid det laget över 20 år gammal, köpte en Dragon Island på nätet, komplett med box, manual och alla tillbehör... så när som på båda de där förbaskade gröna projektilerna som såklart hade försvunnit för säljaren. Fast just därav, att den inte var 100% komplett alltså, så fick jag också den för ett väldigt rimligt pris och de saknade delarna kunde väl alltid köpas in separat i efterhand tänkte jag. Saken är den att när jag väl fick tag på delarna i fråga, då hade vi hunnit flytta och det stod flyttlådor överallt under ett tag så nu hittade jag inte hela själva setet... Därefter flyttade vi igen, och under tiden kraschade hela sidan dessutom efter vilket vi låg nere större delen av 2012, hela 2013 och större delen av 2014 också, innan vi kom igång igen på allvar först nu i höstas. Oturliga omständigheter som indirekt gjorde att det nu dröjde ytterligare runt tio år innan jag äntligen kunde komplettera setet för att sedan börja skriva på den här texten...

Detta har helt säkert också färgat mitt intryck av Dragon Island. För om jag trots allt hade fått den då det begav sig i mitten på 90-talet och följaktligen haft den sedan barnsben så hade jag ju nästan garanterat tyckt bättre om den idag. Om jag sedan trots allt hade fått hela setet komplett den gången i mitten på 00-talet och följaktligen tagit tillfället i akt att bekanta mig med denna kuriositet så hade jag antagligen åtminstone tyckt något bättre om den nu. Jag hade dock så fullt upp med annat på den tiden att jag inte bemödade mig ens om den då ändå inte var komplett utan då ställde jag bara undan den så länge. Om jag sedan trots allt inte hade behövt skjuta upp detta ett par år därefter då annat kom i vägen i början på 10-talet och fram t o m kraschen så hade jag nog likväl tyckt lite bättre om Dragon Island i skrivande stund. Jag inser det nu, när jag väl sitter här med hela setet inom räckhåll att den här drakön egentligen inte är så tokig trots allt, men då gäller det att se bortom det faktum att den inte når upp till de andra stora setens högre nivåer.

Dragon Island Dragon Island Dragon Island Dragon Island

Plockar man upp hela ön så förtar mestadels den platta plastiga undersidan intrycket. Ståendes på plats märker man dock att den plana ytan har vissa egenheter ändå. Om inte annat så påminner den rätt bra om Godzilla då den muterade monsterödlan far fram så där strax över vattenytan... De röda ögonen som lyser upp från inuti bergsklippan adderar väl också viss effekt i alla fall. Kanske den största missen från leksakstillverkarnas sida var nog att inte bara göra hela ön större än så här och därtill att presentera detta som Skull Masters slutgiltiga tillhåll. Jag vet att vissa följde TV-serien med Mighty Max (gick på TV1000 i Sverige förresten) men vi som började med lekseten var aldrig särskilt intresserade av TV-serien utan tyckte tvärtom att de hade "förstört" Skull Master sedan den första vågen. Så när den här nya (och enligt oss sämre) versionen av Skull Master hade fått en ny hemlig bas också och även denna bas dessutom visade sig vara så mycket mindre än den gamla favoriten Skull Mountain, då var det väl ändå inte så konstigt att det inte riktigt klickade i mötet mellan oss grabbar och det nya storskurknästet. Men hade de bara gjort ön lite större... Och kanske även mer i röda toner snarare än gröna för att då framställa den som t ex Warmongers näste, snarare än Skull Masters nya, då tror jag verkligen att den hade gått hem mer hos de leksugna fans som fanns på den tiden... Då hade man liksom inte jämfört den med Skull Mountain på samma sätt. Då hade man nog istället sett den mer som ett komplement till Skull Mountain och mer eller mindre nödvändigt!

Men nu är den vad den är och vad den än kunde ha varit åsido är den ändå OK för vad den nu är. Ön öppnas upp med lite av ett skrällande ljud då man trycker in knappen i form av ett metalliskt klippblock på baksidan. Närmare bestämt trycker det isär höger + vänster del av den tandköttiga käken åt vardera håll. Där till vänster finner man Virgil, dvs den muterade ugglan ā la Turles som alltså agerade "den smarta" medlemmen i Max-gänget, samt den gula livbåten i vilken vi kan se Max och Virgil utbyta karaktäristiska kommentarer med varandra på förpackningens framsida. Max är självklart den modige, Virgil den vise och stora Norman ska föga förvånande föreställa den starke i gänget för den delen... Legenden om Zelda, någon..? På motsvarande höger insida av käken finns för övrigt den där havsdjurliknande utbåtaktiga grejen som VERKLIGEN känns som en knock-off på just hammarhaj-ubåten från Skull Mountain... Resten av ön öppnas upp helt för hand så att säga (bit för bit). Längst fram i "nosen" finns en röd kristall som lyser upp tillsammans med drakens ögon och hövdingen i den sk Zilard-stammen bestående av muterade ödlemän... Så de tog ordet "Lizard" och bytte plats på "L" och "Z" för att det skulle låta häftigare. Jag bara påpekar det. Zilard-hövdningen är en häftig liten figur. Den till synes enda andra överlevande Zilard-mutanten finns inuti det stora utrymmet i mitten på ön och jag har alltid tyckt att det den håller i mest ser ut som munstycket till en vanlig vattenslang som man har i trädgården... Nåja. Där till höger hittar man hur som helst Norman med och i händelsernas centrum står inga mindre än självaste Max och Skull Master (och alla flitiga läsare vet redan att det är samma modell av Skull Master-figuren som sedan medföljde i den första Heroes & Villains Collections).

Här står de i alla fall på en platta som snurrar runt i bästa (eller värsta) kontorsstolstil när man drar i den gröna ödlesvansen som sticker fram precis där vid den gula båten. Denna snurriga lilla funktion påminner också väldigt starkt om något från Skull Mountain, nämligen den gula jättekrabban som snurrades fram på snarlikt sätt. Här känns det mest "meh" dock. Den relativt stora röda draken som Skull Master ska kunna rida på av förpackningen att döma är väl roligare. Och ja, han SKA verkligen kunna rida på dess rygg där den just för det syftet har en liten pigg att fästa hans fot i men då är han knappast stabil heller... Däremot kan man också låta Max rida draken och han sitter minsann bra där. Draken kan, som ni säkert har förstått, plockas loss från där den sitter bland klippblocken och från dess undersida kan man av någon anledning släppa ner en bomb som från ett flygplan. Max kan även placeras i en sorts farkost som ligger dold precis undertill där det ser ut som att någonting saknas ovanför MM-symbolen när banan är stängd. Det är alltså inget som fattas för den grejen som ska fästas där ligger också däri. Slutligen har vi de där fördömda projektilerna med... Jag avskyr dem. De avfyras med extrem känslighet. EXTREM. När jag här om dagen tog bilderna till den här texten så var jag ärligt talat rädd att råka få en i ögat. Jag hade väl tur i det avseendet men tro sig sjutton att jag råkade avfyra en i magen samt den andra rakt ut i rummet så att jag fick leta runt efter den på golvet och sedan också båda två samtidigt rätt i händerna. Argh! Död... åt... fucking... projektiltillbehör. Men det är ändå inte det värsta. Vad som verkligen förseglar Dragon Islands öde är hur förbannat krångligt det kan vara att stänga setet igen. Jag har nog aldrig varit med om ett större pillgöra än med denna. Och med ens så är alla de andra sakerna som man trots allt började gilla med setet som bortblåsta. Man tappar tålamodet med den alltså. Draken verkar inte få plats i sin håla längre, den välter omkull Zilard-krigaren och råkar pressas mot mekanismen som öppnar och stänger igen käkarna så plötsligt far den där hammarhajubåtsliknande grejen iväg som ur en katapult, Max och Skull Master trillar omkull osv, osv... Ja, jävlar alltså. Och det avgör saken faktiskt.

Summa summarum så tycker jag ändå om Dragon Island när den är stängd och då jag plockat bort de där dumma missilerna. Jag gillar väl Zilard-figurerna också, men utöver dem ser jag inte mycket lekvärde med detta set så dess mest positiva sidor är de dekorativa. Den är OK som prydnad mao.


| <--- Tillbaka till första vågen | Tillbaka till toppen | Fortsätt till tredje vågen ---> |

Till arkivet!
Lite av varje

|- GLO Friends
|- Powers of Grayskull
|- Trollfrisyrer
|- Vår egen toyblogg

Robotar och sånt

|- Multimac
|- Robot Leo 1004
|- TF/TFG Cindersaur
|- TF G2 Axelerators
|- TF G2 Grimlock
|- TF G2 Skyscorchers
|- Transformers WFC

Smågubbar

|- Bad Eggz Bunch
|- M.U.S.C.L.E.
|- Monster in My Pocket
|- Savage Mondo Blitzers
|- Trash Bag Bunch
|- Zbots

Småvärldar

|- Mighty Max
|--- 1:a vågen i fokus
|--- 2:a vågen i fokus
|--- 3:e vågen i fokus
|--- Bortom 3:e vågen
|--- Mighty McMax-set

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.