Topp-10:
(Andra) Löjliga amerikanska
superhjälteserietidningsskurkar
(än de i THE Suicide Squad)

Text och bild: Jan M. Komsa, 2021-09-04


Förra månadens THE Suicide Squad hade sannerligen sin beskärda del av knäppa DC-B-skurkar. Här är dock de enligt min egen blygsamma bedömning tio allra, allra löjligaste kandidaterna och det inte endast från DC-sidorna utan även från Marvels universum!

	10. The Walrus (Marvel, 1984)
	Valrossen, ja. Valrossens första framträdande var i Marvels Defenders #131 årgång 1984 där den pälsigt pösiga "superskurken" på något vänster faktiskt lyckades klå de gamla X-Men tillika nya Defenders-nissarna Beast, Angel och Iceman. Grejen med Valrossen är att han har en valross proportionella styrka, snabbhet samt vighet... Det är en löjlig karaktär helt enkelt... Och enda anledningen till att han inte hamnar längre fram här på listan är att han uppenbarligen var något av en skämtkaraktär redan från början.
	9. The Eraser (DC, 1966)
	The Eraser! Med skor spetsiga så som nyvässade blyertspennor och ett stort suddgummi som huvud! Det mänskliga suddiset debuterade i Batman #188 år 1966 och måhända var serieskaparna där på DC inte helt seriösa med den här typen, men det verkar faktiskt som att de var inte helt oseriösa heller... The Eraser går alltså linan, mellan å ena sidan en uppenbarligen komiskt karaktär och å andra sidan en ofrivilligt komisk sådan. Och detta är samma Eraser som prydde mitt skrivbord innan i form av en Lego-minifigur, ja (han stod där bakom Lego-Doctor Who). Tanken med The Eraser var inte helt dumt skall medges... Hans shtick skulle vara att han suddar ut alla spåren efter brott som andra begått. Så att brotten inte kan spåras tillbaka till de skyldiga alltså. Och att han då säljer sina tjänster. Och det är ju... Ett intressant koncept för en skurk. Allting faller däremot på utförandet. Till att börja med är det meningen att man ska skicka brev med posten till The Eraser för att anlita honom. Och för fan alltså. Det är så fucking fail redan från start... Brev kan ju spåras rätt enkelt. Även om de går till en postbox så befinner sig den boxen på en fysisk adress liksom. Så bara... Bevaka stället och haffa den som går för att öppna just den boxen. Men riktigt så långt tänkte inte världens bästa detektiv, allas vår Batman. Hans plan var istället att skicka brev till The Eraser och låtsas hyra honom för ett jobb. Sedan är han helt chockad när typen ser rakt igenom hans "förklädnad" och känner igen honom som Bruce Wayne! Trots hatten och den löstagbara mustaschen! Men The Eraser är ju då själv inte sämre som måste VISA SITT ANSIKTE för att kunna använda det där jävla suddgummit han har på skallen... Vilket jävla fiasko... Visar sig att de båda är gamla skolkamrater förresten. Det här är bara bisarrt... Lenny sniffade alltså på Bruce under den tiden de satt nära varandra i plugget? Och detta pågick i flera års tid?! Och sedan känner han igen den speciella lukten av Batmans hud och raktvål?! Och så handlar det om någon tjej också?! Här demonstrerar The Eraser sina fantastiska förmågor. Swish och swosh säger det bara när han tafatt försöker nudda Batman med de där patetiska sparkarna och nästan tappar balansen... Och här kommer The Erasers hemliga vapen... Gas ur skosulorna! Batman har mött sin överman.
	8. Kite-Man (DC, 1960)
	En till DC-karaktär. Kite-Man har sett nyvunnen popularitet nu in på 2020-talet i och med hans medverkan i den nya tecknade Harley Quinn-TV-serien med hon den där Penny från Big Bang Theory som Harley. Men fastän karaktären är liksom på skoj nu för tiden så var han alltså på fullaste allvar då på 1960-talet. Vilket såklart gjorde honom så mycket roligare. Kite-Man sågs först till i de här serietidningsrutorna i Batman #133 år 1960. Och liksom... Grejen med Kite-Man är att han flyger drake med sig själv fäst vid sin flygande drake... Det är så jävla dumt alltså... Han flyger inte ens av egen kraft och han är heller ingen fågelman som Vulture i Spindelmannen. Visst nämns något om "jets" men det verkar ju handla om hängflygning ändå. Han flyger inte lika mycket som han GLIDER genom luften alltså. Ja, som sagt var. Vad fan kan den här typen hoppas uträtta egentligen? Vem som helst skulle ju kunna skjuta ner honom bara. I ett nummer av Hawkman mötte han både Hawkman och Hawkwoman, som båda kan flyga på riktigt, och Zatanna upptill! Och det... Slutade inte väl för Kite-Man, nej.
		7. Kangaroo (Marvel, 1970) Kängurun, ja. Kängurun var en i raden av Spindelmannens djurbaserade fiender från lite senare, in på 1970-talet. Den här perioden såg mer eller mindre (oftast mindre) lyckade nya skurkar, däribland apmannen Gibbon, björnmannen Grizzly och den mänskliga flugan The Human Fly. Och inte minst kängurumannen Kangaroo här. Ingen av dessa snedtända 70-talstyper blev någonsin lika etablerad som Spiddes gamla fiender från 60-talet dock, som Doc Ock, Rhino, Vulture eller ens Scorpion. Det räcker väl med en snabb kik på Kangaroo för att förstå varför. Liksom... En man med kängurukrafter? Som vadå, kan hoppa högt och boxas då eller? Ja. Just precis. Detta är hans superkrafter alltså.
	Och saken är den att tillskillnad från med Valrossen så var de fullt allvarliga med Kängurun. Han framställdes som ett verkligt hot i sitt första framträdande i The Amazing Spider-Man #81 från 1970. Och hans backstory sedan, åh, boy... Kanske var det något i luften eller i vattnet han drack i Australien... Han spenderade sina semestertider med att iakta känguruer. Hur de hoppade och sånt. Och snubben åt vad de åt också för att... På så sätt fick han kängurukrafter som han sedan försökte tjäna pengar på. Genom att bli boxare. Vilket inte gick bra för honom. Kanske för att hoppsparkar inte är tillåtna i boxning. Alltså, detta är ju så jävla dumt... Här ger sig Kängurun på ett gäng snutar eller säkerhetsvakter eller något. Han var för slö för att överrumpla dem helt men så HUH?! Vad hände, vart tog han vägen? Där uppe! Han HOPPADE ÖVER de beväpnade vakterna tack vare sina enastående kängurukrafter!! Helt OMÖJLIGT ju!! Hur kan någon, liksom, hoppa högt upp i luften?! Tänk, en sån SUPERSKURK!! Kangaroo dök upp på nytt i Amazing Spider-Man #126 år 1973, ännu dummare och löjligare än sist. Han dog i samma nummer och 20 år senare kunde han skymtas i helvetet eller något i Sensational She-Hulk #53. Längre in på 90-talet tog en annan snubbe upp rollen som Kangaroo, vilket kunde läsas i Spectacular Spider-Man #242 samt #244-246 år 1997, i Sverige återsamlade i Mega Marvel nr 2/1999. Den andra Kangaroo var dock menat mest på skämt då han t ex var med i skurkgruppen Legion of Losers. Vilket är varför den första Kangaroo är roligare. För han var på riktigt typ.
		6. Grizzly (Marvel, 1974) Ja, när man talar om trollen. Eller grizzlybjörnarna. Möt Grizzly! Vilket de trogna Spindelmannenläsarna kunde göra för första gången i The Amazing Spider-Man #139 år 1974. Grizzly var en brottare som var våldsam. Och som sedan blev superskurk för att tja, sådan är världen i Marvels universum liksom. Vad var dealen med Grizzly då? Hade han björnsuperkrafter? Vilket, liksom, vad i helvete hade det inneburit egentligen? Ren råstyrka bara? Immun mot bistick? Bra på att fånga levande fisk direkt med händerna? Men nej, Grizzly hade egentligen inga superkrafter. Vad han hade var den här björndräkten som, eh, gjorde honom stark som en björn. Åh, jösses.
	Som bevandrad Spidde-läsare så fattar man ju direkt vad de försökte göra med Grizzly. Det är ju helt uppenbart att de försökte göra en ny Rhino fast med något annat djur då. Och liksom visst, på pappret så verkade det kanske vettigt med en grizzlybjörn men alltså... Väl på pappret som i i tryck i själva serietidningen så ser man ju att det funkar bara inte. Det funkar inte alls. Karaktären ser jättelöjlig ut där han stampar omkring i sin björnkostym. Och t o m det där hålet för ansiktet för mannen i björndräkten är ju som klippt och klistrat från Rhino. Men där det funkade för Rhino så funkar det bara inte för en man utklädd till en jävla björn alltså! Killen ser ut som en maskot. Det ser löjligt ut. Och vad som gör Grizzly ännu löjligare än Kangaroo är att Grizzly känns nästan som en parodi på Rhino men att de var faktiskt allvarliga med den här typen. Och liksom, som de försöker sälja att Spidde har svårt att handskas med Grizzly som är så stor och stark men alltså, Spidde hade vid det här laget redan slagits mot och besegrat Rhino flera gånger!! Hur sjutton kan han då ha problem med en björnman?! För en noshörning är väl ändå större och kraftigare än en björn? Och så den här jävla björndräkten... Ja, jag upprepar mig själv men den jävla maskotkostymen funkar bara inte. Vad som kanske hade funkat var om Grizzly var en riktig björnman, som Kuma i Tekken typ, och om han då var naturligt vild och djurisk liksom, men med en människas sinne då och förmågan att prata och så. Men bara en vanlig storvuxen snubbe i en björndräkt... Nej. Bara nej. Grizzly gjorde en kort comeback i Web of Spider-Man på 80-talet och var sedan med i det tidigare nämnda Legion of Losers-gänget tillsammans med den andra Kangaroo, den också tidigare nämnda Gibbon och en till fjant som jag återkommer till här på denna lista. Grizzly och Gibbon gick sedan och blev brottsbekämpare och hur det gick efter det har jag inte helt koll på då jag slutade hänga med men av vad jag kan se så här vid ett snabbt ögonkast är att åtminstone vår nallebjörn här verkar ha haft en rätt så aktiv karriär därefter med återkommande framträdanden i allt från Punisher till Ant-Man-serier. Kul för honom.
	5. Crazy-Quilt (DC, 1946) Listans äldsta åldring. Crazy-Quilts allra första framträdande var i (djupt andetag) Boy Commandos #15 år 1946. Och det var inget skämt. Tidningen Boy Commandos, det var ingen skämtserie alltså. Detta var den sk "gyllene eran" för amerikanska serietidningar. Och den kom då sannerligen med sin beskärda del av fladdermusskittokiga inslag och karaktärer. Som gamle Crazy-Quilt här. Det galna lapptäcket alltså. Grejen med Crazy-Quilt var att han efter en olycka kunde endast se färger..? Vilket drev honom vansinnig. Så han bestämde sig för att allting han gjorde, närmare bestämt alla nya brott som han begick, skulle ha ett färgtema... Ja, alltså, okej. Varför kämpa emot, okej bara, omfamna vansinnet liksom. Från början hade Crazy-Quilt en hatt men sedan fick han en hjälm som kunde lysa färgstrålar... Givetvis.
	Crazy-Quilts andra framträdande, nu med färghjälmen, var i Star-Spangled Comics #123 år 1951 och i den här tidningen mötte han för första gången Robin, känd från Batman-serierna. En av Crazy-Quilts galna storslagna planer gick ut på att... Han skulle stå som en dåre på en plattform mitt i storstaden och att hans lakejer skulle passa på att råna en massa ställen där och då under tiden som folk på gatan fick panik när de såg honom. Det hela gick dock inte riktigt som planerat. Och Crazy-Quilt blir så arg att han börjar skjuta i raseri med en Thompson kulsprutepistol. Och man kan såklart undra varför han inte bara gjorde detta till att börja med, om panik på gatan var vad han ville uppnå. Jävla pajas. Crazy-Quilt möter till sist Batman i just Batman #316 år 1979. Och "CRAZY-QUILT NEVER FAILS!!" minsann... Påminn mig för all del Crazy-Quilt, hur gick det nu igen den gången där på Broadway? Crazy-Quilts ultimata vapen mot Batman och Robin? Att blända dem med färgglada ljusstrålar. Och det är liksom inget direkt bestående heller. Redan i nästa ruta konstaterar en av Crazy-Quilts hantlangare att hjältarna börjar återhämta sig. Redan i nästa ruta, typ sekunden efter av allt döma! Crazy-Quilt kunde ju lika gärna lysa dem i ögonen med en vanlig ficklampa. Det hade gjort precis lika stor nytta liksom... Längre ner på samma sida talar för övrigt Robin om för Batman att "He's become a lot more powerful since last we met!" och Batman bara ja, jävlar typ och jag bara vad fan är det mer er idioter, han lyste er i ögonen med en jävla lampa han har i pannan, inget mer! Sedan sprang han iväg. Hade fan räckt med att ni inte stirrade rakt in i människan. Eller bara kasta en av era mojänger rakt framför er där han fortfarande befann sig. Trams!
	4. Stiltman (Marvel, 1965)
	Stiltman. Stiltman... Styltmannen alltså. Mannen med stylor. En man på styltor. Styltor är hans grej. Styltor är vad som gör honom speciell. Att gå på styltor är hans superkraft. Att kunna gå på styltor är vad som gör honom oslagbar och osårbar tänker han sig. Ja, Var ska man ens börja med denna..? Jag lärde mig om Stiltman från The Amazing Spider-Man #237 årgång 1983, som senare publicerades i svenska Spindelmannen nr 11/1985. Som väl kan läsas här någonstans. Och ja, jag har ju läst som mest Batman- och Spidde-serier av DC respektive Marvel så det är väl inte så konstigt att jag också har mest Batman- och Spidde-skurkar på den här listan. Men Stiltman här är faktiskt ett av undantagen. Denna pellejöns är en av Daredevils fiender från början. Stiltmans första framträdande var i Daredevil #8, årgång 1965. Och ja, titta bara på det här... Jävla spektaklet. Titta bara! Härlig dialog. Och detta skrevs tydligen av gamle Stan Lee själv. "The power of... STILTMAN!" Det här knäcker mig totalt alltså. Jag klarar inte av att fortsätta utan låter bara galenskaperna i serierutorna och den vanvettiga dialogen tala för sig själv... En sådan mästertjuv Stiltman visar sig vara. Han bokstavligt talat dammsuger upp folks pengar och smycken. Åh, så jävla dumt... Okej, så killen har skottsäker rustning. Okej. Men hur vore det om snuten sköt honom med ett raketgevär? På sin höjd (ha ha!) borde väl tryckvågen från explosionen få honom att falla omkull. Problemet fixat. Men jag var kanske för snabb med den lösningen. För tänk om han... Snabbt drar ihop stylorna?! I ett senare nummer av Daredevil teamar Stiltman ihop sig med den här andra maskerade typen som stolt visar upp en helikopter som resurs i kampen mot mannen utan fruktan (dvs DD). Stiltman är inte imponerad men då visar det sig att typen också sätta igång ett kraftfält runt helikoptern! Whoaa, duude!! Detta kontrar Stiltman med att visa upp sig på sina styltor. Helt otroligt.
	3. Cat-Man (DC, 1962)
	Cat-Man. Katt-Man. Började sin kriminella karriär i Detective Comics #311 januari år 1963. Fast det var då omslagsdatumet så egentligen fanns väl tidningen ute i handeln redan 1962 antar jag. Den här typen tar hur som helst priset. Hela hans motivation är liksom helt bananas. "Man kunde kanske bli brottsbekämpare? Men jag kan lika gärna bli superskurk annars. Det är lika bra." Oj, oj, oj... Kattkvinnan? Pyttsan! Hon var ju bara en kvinna! Tänk däremot vad en man skulle kunna göra! Och en man med sådan kunskap om katter dessutom! Alltså... Redan här så nej, bara nej. Spider-Man och Spider-Woman, det funkar bra vilket som men Cat-Man, fucking CAT-MAN, det funkar inte. Catwoman funkar. Men inte Cat-Man. Redan här, redan på idéstadiet så vet man att detta kommer bara bli knas, helt cuckoo for cocoa puffs. Och en vecka senare inuti serietidningens värld... Skåda kungen av katterna! Skåda Katt-Mannen! Detta är nog bland de löjligaste sakerna jag någonsin sett. Varför i helvete är dräkten gul och orange egentligen? Varför har han en mantel? Jag fattar varför Batman har en mantel, det ska ju vara som fladdermusvingar, men varför i helvete har Katt-Man en mantel? Och spana in hans lilla symbol också... C och M. För Cat-Man. Så han bara... Springer fram och norpar prylen. Lägger den i sin handväska. Vilken mästertjuv. När jag såg detta nu precis, i skrivande stund, så kunde jag inte hjälpa att skratta så att jag fick lite kaffe upp i näsan. Och då har jag såklart redan läst hela denna serie sedan innan. Varför? Bara varför? Och hur kan Batman och Robin inte klara av den här pajasen? Alltså... Alltså... Alltså... Cat-Man återvände bara några nummer senare i Detective Comics #318. Det förra äventyret slutade förresten med att Batman kastade en burk skruvar och bultar i gapet på kattroboten så att den gick sönder varpå Cat-Man sprang ut, snubblade på en sten och ramlade ner för ett vattenfall. Galenskaperna fortsatte i alla fall här med... Ja, ni ser ju själva. Cat-Man återvände sedan ytterligare några nummer senare efter att han återigen till synes hade gått sitt öde till mötes då, eh, hans båt exploderade när han åkte på en boja i vattnet... Och liksom... Stod han bara där uppe på det taket och väntade på att någon random polis skulle råka gå förbi och se honom? Hur länge stod han där i så fall? Varför skjuter inte snuten ner honom? Alla dessa frågor. I det här numret retconnade man förresten en del av Cat-Mans backstory till att kappan på hans kattkostym skulle ha magiska krafter som gav honom nio liv. Som en katt, ja. Bara det att författarna tycks ha blandat ihop idén att ha nio liv med att vara helt osårbar för t ex eld... Cat-Man har gjort många fler framträdanden därefter i olika DC-serier men det räcker så här för den här gången. Fucking Cat-Man...
	2. The Spot (Marvel, 1984)
	Inte riktigt da number one spot men bra nära. Marvels The Spot! Pricken alltså. Löjligt är bara förnamnet. Debuterade som The Spot i Spectacular Spider-Man #98 med omslagsdatum januari 1985, så återigen fanns väl tidningen ute i handeln året innan egentligen. Kan vara knepigt det här med omslagsdatum alltså... Dr. Jonathan Ohnn som senare blir The Spot sågs hur som helst först till i Spectacular Spider-Man #97 från 1984. Grejen med The Spot är att han har prickar på sig. Prickar som leder in till en annan dimension. Oooh... The Spot kan också kasta prickar så att de hänger kvar i luften. Och går han in i en prick kan han komma ut genom en annan. Helt eller delvis. Han kan mao slå näven genom en prick så att han träffar något på andra sidan en annan prick. Och detta är ju urlöjligt egentligen. Hans första fight mot Spidde ägde rum i Spectacular Spider-Man #99 och nätsvingaren blev liksom helt taget på sängen men alltså... The Spot är bara en helt vanlig snubbe undertill de dumma prickarna... Han är inte starkare eller snabbare än bara en random gubbe i bara måttlig bra form. Hans klena slag borde mao inte göra någon nytta mot Spidde som för övrigt borde hinna reagera på dem även om de dyker upp som från ingenstans. Och ett enda välplacerat slag från Spidde borde i sin tur räcka för att slå knock-out på den här typen. Efter att ha fått stryk av Spidde i Spectacular Spider-Man #100 sågs The Spot inte till igen i serietidningarna förrän han dök upp i slutet av 90-talet som en av medlemmarna i det kortvariga Legion of Losers. Sedan försvann han igen men han har haft en alltmer återkommande roll i olika Marvel-tidningar de senaste årtiondena. Han var även med i den tecknade TV-serien Spider-Man: The Animated Series på 90-talet så han var ändå måttligt allmänt känd. En anleding till att jag har The Spot så här långt fram på listan är annars att jag själv varit bekant med honom sedan barnsben då ett av mina tidiga baknummer var svenska Spindelmannen 5/1988, där man tryckte just Spectacular Spider-Man #99. Jag har tyckt att The Spot är en fjant ända sedan min lågstadietid. För titta bara på honom! Karln ser ju ut som en jävla dalmatin!
	1. Clock King (DC, 1960) Tiden är inne för nummer 1 på listan. Och den dummaste, löjligaste och tramsigaste amerikanska superhjälteserietidningsskurken ser ni här nedan till höger...
	Det är han, Klockkungen. Tid är hans liv. Detta är en scen ur Justice League International #23 från 1989 (eller ja, 1988 egentligen...) och detta råkade också vara en av mina allra första nyköpta serietidningar då den tryckes på svenska i den andra halvan av Stålmannen nr 11/1990. Nästan så långt bakåt som jag kan minnas här i livet har jag varit av den fasta uppfattningen att det här måste vara en av de fjantigaste karaktärerna i någon serietidning någonsin. Klart som sjutton att han tar förstaplatsen på min lista i så fall. Finns som Lego-minifigur också. Men låt oss... Gå tillbaka i tiden nu. Till Klockkungens första framträdande i World's Finest Comics #111 årgång 1960. Som jag alltså först läste långt senare i livet... Och titta bara som han ser ut... Den där dräkten är ju mer som en pyjamas verkligen. Och så klockan för ansiktet. Klockkungens krafter? Han har inga. Han tycker bara jättemycket om klockor. Och tid som går. Och ja, såklart ska han hålla på att göra hela klockgrejen till sin gimmick av någon anledning. Klockkungen är egentligen bara en vanlig snubbe med pistol som kutar runt i konstig utstyrsel och har riktigt bra koll på tiden. That's it. Fans av den klassiska tecknade TV-serien Batman: The Animated Series minns kanske en mindre uppseendeväckande version av Klockkungen därifrån... Då klockskalleversionen av karaktären dessutom var med i Lego-Batman-filmen kan man ju tro att detta är ännu en Batman-skurk men icke så. Clock King var faktiskt en av Green Arrows fiender. Och det är allt jag hade på lager för den här listan. Nu ska jag bara se till att få upp allt detta på det vida världsnätet också innan klockan slår midnatt. ;p