Aktuellt

Arkiv

Fakta för fan

Lekcenter

Perspektiv & Retrospektiv

Topplistor

Topp-10:
He-Man-figurer att ha



Text och bild: Magnus D. Johansson, 2009-05-31

Botaniserandet i leklådan gav mig inte bara ett nostalgirus som skänkt från ovan av en änglakör, men insikten att färgen lila används alldeles för lite numera. Fast under den bedövande enformiga upplevelsen som utgjorde den första vågen av Masters of the Universe-figurer (Man-at-Arms och Triklops = suck) lär Mattels egen tomteverkstad The Four Horsemen ha sparat en förmögenhet på att återanvända ommålade kroppsdelar, vapen och västar från tidigare figurer. Senare vågor - låt oss säga fr o m då de första fula gubbarna i Evil Horde släpptes - såg däremot några riktigt snyggt designade figurer lämna skissborden att pressas ut ur fabrikerna på Taiwan och i Malaysia.

Nedanför här är figurerna man kunde skryta mest med som liten, här är tio-i-topp He-Man-figurer du, jag och var och varannan annan ville ha (årtalen i parentes avser utgivning i Sverige)!


10. Battle Armour He-Man (1985)

Förpacknigen påstod: "The Most Powerful Man in the Universe!"

Men frågan kvarstod:
Samma slogan och hade Mattel verkligen inte råd att ge dig något nytt huvud heller?

För ett tag sedan tog sig denna stridsväst-He-Man omtalat nog in på topp-25 på Toy Fares "Coolest Action Figures of All Time" och på den här listan blir nu figuren ensam ambassadör för de godas intressesfär. Att figurer föreställandes rättvisans kämpar ofta har svårt att mäta sig med ondskans cyberdjur och monstruösa varelser är inget att sticka under stol med. Så är det bara.

Det mesta är då sig likt sedan första He-Man-tilverkningen 1982, vapnen (sköld, svärd, barbaryxa) och ansiktsdragen är t o m identiska. Nytt är den lika omtyckta som lekvänliga silverbröst-plåten. Denna kan visa tre olika stridsskick; ny, kass och jättekass och var uppskattad då plattan reagerade på slag. Denna funktion återanvändes för övrigt i vissa andra leksaksserier, bl a bland några av Toy Biz Marvel-figurer från tidigt 1990-tal. Denna He-Man får i alla fall en stor guldstjärta i kanten för hur snygg mannen ser ut sittandes på sin stridskatt.


9. Stinkor (1986)

Förpacknigen påstod: "Evil Master of Odors!"

Men frågan kvarstod:
När kommer "AXE: The Stinkor Fraguance" för oss som inte begriper bättre?

Vad får man om vi duttar på lite svartvitt på Mer Mans huvud och sätter dit Mekanecks gasmaskliknande fight-dress? Jo, en av den amerikanska julhandelns mest omsatta pojkleksaker 1985, figuren med Masters-seriens lätt kaxigaste namn... Stinkor! Gimmicken i detta fall var att figuren *trumvirvel* faktiskt luktade... Oavsett vad förpackningen påstod stank den ju inte direkt, men osade snarare samma slags fabrikskemikalier som skogens förkämpe Moss Man som släpptes samtidigt (många Masters hade en ond motsvarighet så detta var alltså Moss Mans).

Denna gynnare fick aldrig något gästspel i Filmations TV-serie, enligt dem själva för att det anseddes för snärt att ha med en karaktär vars enda utmärkande drag var att han luktar förbaskat illa och hur kan man förmedla det genom en skärm? Tydligen kände de inte till Pepé Le Pew då.


8. King Hiss (1987)

Förpacknigen påstod: "Evil Disguised Leader of the SNAKE MEN!"

Men frågan kvarstod:
Hur kommer du undan med att se snällare ut än farbror Joakim?

Vid något tillfälle bestämde Mattel att det saknades en frisk fläkt som de ständiga uppdateringarna av He-Mans ärkefiender Skeletor och Hordak inte kunde leverera. En bakgrundshistoria skissades ihop rörande ett ormfolk som i äldre tider härjade på Eternia... De vise männen (de var f.ö fler än tre) lyckades slutligen tillintetgöra hotet och spärra in ormmännen, med King Hiss i spetsen, djupt inne i Ormbergets innandömen.

Första intrycket av King Hiss är messmörmilt – han påminner om en skolpojksnäll, renrakad Gröna Pilen (ja, han från rymdens hjältar). Vad man däremot gillade var själva överrrasknings-momentet i förvandlingen - under ytan döljer sig nämligen ett ormbo av ihopsatta kungsboaormar. Sensmoralen att det inte är utsidan som räknas ligger ju alldeles runt hörnet. Vad jag minns tappade dock många bort det mänskliga skalet och då var figuren plötsligt inte lika intressant eller användarvänlig.


7. Ninjor (1988)

Förpacknigen påstod: "Evil Ninja Warrior!"

Men frågan kvarstod:
Vad gör en ninja i rymden bland självlysande skelett istället för med Action Force?

Svartklädda ninjakrigare är lika mycket 80-tal som barbröstade Hoff på stranden och komiker i gympaskor är 90-tal... Trots apfult skäggansikte (har Jitsu ett ommålat ninjutsu-alter-ego?) sätter den svarta tygmasken och det såklart Cobra-influerade drakemblemet på sparkdressens framsida in på pluskontot. Uppenbart är ju återanvändningar av de där ond-gubbe-standardfötterna och -gripnaglarna på vänsterhanden som även Webstor, Whiplash m fl hade men låt gå för det.

Ninjor (ett djävla namn förresten!) kom i He-Man-sammanhanget paketerad med ovanligt mycket tillbehör. Hela Ninja Turtles-uppsättningen fanns representerat, inklusive nunchuks och katana-svärd. Jag har f.ö tydliga minnen av Ninjor från baksidan av figurernas förpackningar, men inte att jag någonsin såg honom på svenska leksakshyllor. Var det den ökända Europaexklusiva ninjafobin som hade satt käppar i hjulet måtro?


6. Saurod (1988)

Förpacknigen påstod: "Evil Spark-Shooting Reptile!"

Men frågan kvarstod:
Så leksaker som sprutar eld är okej, så länge det bara är lite grann... eller?

Att inte leka med elden blir snarare en utmaning än uppmaning med den här gnistsprutande gycklaren. Guldbetäkta Saurod ser närmast ut som en reptilisk utomjording med robotfetisch, möjligtvis släkt med rovdjuret som Arnold jagade/jagades av innan han blev guvernör. Å andra sidan ska det sägas att jag som liten kallade figuren för "han, hunden" men, men.

Saurod kom hur som helst paketerad med en laserrevolver och löstagbar hjälm och var en av de, fattigt nog, blotta tre utgivna figurerna (de andra var Blade och Gwildor) som härstammade från den 80-talscharmiga spelfilmen Masters of the Universe där allas vår Dolph Lundgren sprang runt som He-Man. Väl i vuxen ålder har jag förresten försökt att tända en cigarett med gnistorna från en Saurod-figur i nyskick, dock utan någon vidare tillfredsställelse. Att köra upp den där solen inte skiner och se om jag fick någon eld i baken funkade inte heller.


5. Scare Glow (1988)

Förpacknigen påstod: "Evil Ghost of SKELETOR!"

Men frågan kvarstod:
WTF?

Scare Glow skulle tio år senare komma att övertyga mig att Spinal i fighting-favoriten Killer Instinct visst var en spelvänlig karaktär och den här leksaken var en de mest omtalade bland oss på skolgården. Dess lysa-i-mörkret-superkraft var annars ett väldigt slitet försäljnings-argument, men för en gångs skull kändes det spot on.

Herr Glow med sin läckert lila tygkappa var en av de sista att släppas i hela linjen och det i ett skede då He-Man-figurer hade börjat kännas lite väl passé. I ett alternativt universum hade man gärna köpt på sig en sådär dussintalet exemplar medan de reades ut, eftersom figuren idag hör till seriens dyraste. Trots uttalad popularitet bland fans på nätet har skelettmannen dock ännu inte synts till i 00-talets gedigna försök att återlansera Masters of the Universe-fenomenet. Huruvida Scare Glow föreställer Skeletors inre ångestdemon eller Skeletor som typ död-död-och-återuppstådd, återstår därmed ännu att se.


4. Tung Lashor (1987)

Förpacknigen påstod: "Evil Tounge-Shooting SNAKE MEN Creature!"

Men frågan kvarstod:
Tungkyss?

I och med releasen av ormmännen tog Mattels skulptörer där borta på The Four Horsemen ytterligare ett kliv bort ifrån Conan barbaren och spände musklerna med sin nyfunna skaparlust. Och högre budget... Ja, det är i princip ett faktum att ormmännen rockar fett. De är häftiga helt enkelt och mycket mer intressanta motståndare till He-Man och mästarna än det gamla benranglets totally random gäng med freaks.

Varanödlan(?) Tung Lashor med sina lila färgskalor och rull-grej bak på ryggen för att räcka ut den suspekt långa ormtungan var mångas favorit på 80-talet. Denne utbrytarkung känns på något sätt för The Snake Men vad Wolverine var för The X-Men; lite mer attityd, lite mer James Dean. Precis som fallet med kumpanen Rattlor gjordes Tung Lashor om till en medlem i Evil Horde inför hans medverkande i She-Ra: Princess of Power. Inte för att det har något med saken att göra men "bluää!!" (räcker ut tungan åt alla från andra sidan skärmen, tuff).


3. Snake Face (1988)

Förpacknigen påstod: "Most Gruesome of the SNAKE MEN!"

Men frågan kvarstod:
Kunde vi inte bara ha fått en ormkvinna bland männen istället för en manlig Medusa?

Min absoluta favorit bland de många guldkornen i ormfolket. Snake Face, en manlig Medusa ('-_-) som på kommando skjuter röda slingrare ur axlar samt ögon- och munhålorna (och gröna från bröstet!) för att enligt förpackningens välvilliga beskrivning förstena alla angripare. Den fint tecknade miniserietidningen Revenge of the Snake Men medföljde figuren och var en av favoriterna. Den förtäljer ursprungshistorien om hur en pånyttfödd King Hiss framkallar Snake Face och Sssqueze från någon sort av fängelsedimension.

Snake Face må ha utrustats med samma gamla typ av stav som andra medlemmar av ormmännen samt en sköld som ser ut att ha krockat med ett gäng snokar, men får dock ännu en stjärna i kanten för kräldjuren på hjässa och axlar och givetvis nämner vi det väldetaljerade ansiktet och de skönt limegröna spraymålningarna på armarna med.


2. Laser Light Skeletor (1988-89 i Italien och Spanien)

Förpacknigen påstod: "Evil Master of Light Energy!"

Men frågan kvarstod:
Skeletor LIGHT, alltså, seriöst, fattar inte folket på Mattel hur LAMT det låter?

Gimmicken bjuder på en mindre lasershow och trots ett överdimensionerat batteri på ryggen gör denna figur så mycket rätt. En betydligt tajtare design än föregångarna där ansiktet ligger närmare Skeletors helt omdesignade inkarnation i The New Adventures of He-Man än vad den gör originalet från 1982... En hellila sith-liknande tygkappa med huva, likaså det oväntat detaljerade paret pälskalsonger... För att då inte nämna den kitschigt chockrosa fårskallestaven.

På grund av att Mattel endast släppte denna fjärde utgåva av Skeletor (tillsammans med en Laser Power He-Man) runt Iberiska halvön har värdet på figuren skjutit i höjden. Detta gör honom givetvis mer förförande och ett exemplar i välskött förpackning kan klättra upp emot $2000-strecket. Liksom flera av senare figurer finns han utgiven i en mer fyrkantig förpackning och tyvärr så får man ju dras med den överflödiga Masters-loggan på italienska men ändå!


1. Mosquitor (1987)

Förpacknigen påstod: "Evil Energy-Draining Insectoid!"

Men frågan kvarstod:
Är det ändå inte lite väl... svårsmält, det här?

I jämförelse med Hordaks fantasifulla skapelser ter sig t o m figurer som Two-Bad och Snout Sprout rätt slätstrukna. Inte bara är Mosquitor den tuffaste killen i Evil Horde-klassen men den evigt ondskefulla färgkombinationen av rött och svart ger figuren en mer tidlös touch än många av hans samtida kumpaner. Lägg därtill ett lila lasergevär, de silverfärgade månbootsen och en för jävla magstark gimmick alltså.

Mosquitors främsta egenskap som vampyrmygga är nämligen den fräcka blodcirkulationen som genom en plastruta på bröstas tydligt pumpas runt med assistans av en kamouflerad knapp på ryggen av insektoidens. Denna iskalla feature gjorde Mosquitor till ett partytrick man gärna visade upp på släktkalas och till barndomens mest åtråvärda He-Man-gubbe. Ja, grattis din gamla Mygga! Hordaks onda cyber-organiska vampyrkreation suger musten ur konkurrenterna och kammar alltså hem förstaplaceringen i näringskedjan.


| Till toppen av sidan |

Till arkivet!
Allehanda topplistor
Multipopulärkulturella
|
Mångpopulärkulturella

|- Batman-skurkar
|- Gamla roller i repris
|- He-Man-figurer att ha
|- Orsaker att hata Sp...
|- Starzinger-citat
|- Tecknade 00-talsserier
|- Tecknade ledmotiv
|- Tim Burton-filmer
|- Turtles-trivia ting

Videospeltopplistor
Konsolspecifika toppar
Random spellistor

POPKORN bedrivs som en helt fristående ideell sysselsättning och är inte del av något
annat samfund, samarbete eller liknande. Ansvarig uppläggare för sidan är Jan Komsa.