POPKORN är tillbaka efter flytten, nu på plats i vårt nya fina webhotell, men allt medan resten av redaktionen ännu inte kunnat ges en möjlighet att göra sig hemmastadda så har den där Dylan och tissel-tassel-Thomas typiskt nog blankt struntat i att hjälpa till med flyttkartongerna och samvetslöst lämnat Janne i sticket bara för att kunna sitta instängda i ett mörkt unket litet rum och köra Rares R.C. Pro-Am under tiden de slappar (varandra...).
Thomas försvarar
Även om racingspel rent generellt inte hör till mina favoriter finns det ändå ett flertal titlar inom genren som verkligen får igång motorn hos mig. Rares R.C. Pro-Am till NES är en sådan titel som med sitt enkla upplägg borde tilltala de flesta söndagsbilspelare. Att rejsa med radiostyrda bilar är kul och ännu roligare blir det även med alla finesser som Rare har lagt till. Det här är ett roligt tidsfördriv helt enkelt. Man behöver heller inte investera särskilt mycket tid i detta. Man kan gott och väl bara köra igång för ett par varv och sedan vara färdig med det här. Det är faktiskt en fördel jag ser med racingspel - att man kan bryta tvärt - och på den punkten är R.C. Pro-Am inget undantag.
Du möter tre motståndare och så länge du inte är sist går du vidare till nästa bana. Att loppen i sig sedan är riktigt spännande här tack vare Rares kreativa tillägg är alltså ett starkt plus. Du kan skjuta raketer på de andra bilarna, få speed-boosts och råka sladda omkring i oljefläckar för att ge några exempel på redigt roliga grejer alltså. Ljudeffekterna, som förvisso ligger på en primitiv nivå, kan givetvis ursäktas då det rena nöjet i att ständigt försöka ta sig förbi de övriga bilarna med hjälp av en slags säregen, positiv ilska hos dig som förare väger över med råge och då tänker man inte ens på hur motorerna låter. Det är ju ändå så bara bakgrundsljud.
Den som påstår att alla spel i subgenren kör-och-skjut (ja, den hittade jag på just nu) har apat efter Super Mario Kart borde verkligen göra sin hemläxa och hänga med på spelhistorielektionerna förresten då det ju snarare är Nintendos spel som har R.C. Pro-Am som förebild. Glöm inte heller bort att detta utmärkta racinglir har en uppföljare där Rare inte bara förbättrade spelkonceptet på alla plan utan dessutom lade till ett tvåspelarläge. Eftersom del två II är väldigt "rare" så kan vi fortfarande rekommendera originalet R.C. Pro-Am som det självklara valet för alla seriösa 8-bitsförare där ute.
/Thomas, tar gärna ett par varv till men tittar också gärna på när Dylan sprängs i 8 bitar
Ovan. R.C. Pro-Am - Rolig, kreativ, radiostyrd racing eller repetitivt, slätstruket och sladdrig slirande?
Dylan sätter dit
Jag vill inte vara den som är den, vilket i det här fallet är den som påstår att R.C. Pro-Am är ren pest och pina... Men så är det ju. Mm, visst, oljefläckar på bilbanan är alltid festligt och över två miljoner sålda 8-bitskassetter talar ju för ett visst underhållningsvärde får jag väl ändå medge men i förhållande till den status som det här liret fått i nostalgikerkretsar så kan helhetsupplevelsen bli lätt slätstruken. Var det inget mer än så liksom? Vad är allt ståhej om egentligen? Var detta verkligen allt spelet hade att erbjuda? Och folk är alltså nöjda med det?
För att vara mer specifik... Till att börja med så verkar de 32 banorna med sina detaljfattiga områden vara precis samma track inställt på repeat. Och där ska man alltså köra varven runt med sitt knappt styrbara pytteåkdon och njuta av oljudet av det satans slirandet i takt till det icke-existerande soundtracket. Slutresultatet blir ju som en bomullspinne virad i taggtråd och får en vilja nagelskrapa på väggarna. Och när Game Over-skärmen plötsligt bränner en i ögonen kan man verkligen undra varför loppet avslutades med att ens radiostyrda lilla åkdon gjorde en skarp U-sväng i fel riktning. Förbannat vare det här!
Det finns faktiskt andra fordonspel till NES som är bättre än detta jävla helvete. Ta Excitebike t ex. Och att taktikmedvetet spara upphittade missiler att avfyra i grevens tid fungerade kanske redan på den här tiden men till vilket spelvärde då när det här åket endast körs i singelplayer? Då lägger jag ju hellre en halv förmögenhet på uppföljaren från 1992 där man åtminstone kan köra flera samtidigt... Men hur som helst framstår såväl raketskjutandet som själva bilåkningen idag som rätt så sladdrigt i jämförelse med just det odödliga Super Mario Kart, som ja, okej, måhända har R.C Pro-Am som förebild men som är så mycket bättre och roligare... Det finns alltså långt bättre fordonspel att köra, även i retrokretsar.
/Dylan, samlar hellre ihop fyra spelare för en omgång Excitebike och förbannar Thomas spelval
|
