Kan man verkligen vara "emot" Super Mario Bros och på fullaste allvar bara "tröttna" på det så till den grad att man inte vill veta av det längre? Tja, Thomas som är av typen slit och släng ser uppenbarligen inget fel med att bokstavligt talat göra sig av med precis allting som han för stunden inte känner för och sätter inget som helst värde på hur många år det varade heller. Nej, ut med det gamla bara! Ta bort, bort! Den något mer gammalmodiga Dylan känner sig dock mer eller mindre manad att tala för Mario och spelvärldens största klassiker! Den här fejden är ingen lek. Det är på blodigt allvar.
Dylan försvarar
Vad kan man egentligen säga om det första Super Mario Bros till Nintendos 8-bitare som typ alla inte redan vet? De gamla berättelserna om hur spelhjälten tidigare känd som Jumpman i sinom tid fick sitt nya namn efter Mario Segale, den italienske hyresvärden för Nintendo i USA, eller hur han hoppade från yrke till yrke och hur det kom sig att han fick mustasch istället för mun lite för skojs men mest för enkelhetens skull, allt detta har de flesta genuint spelintresserade läst till leda vid det här laget. Att gröngölingen och brorsan Luigi introducerades i Mario Bros och att det sidoscrollande upplägget i Super Mario Bros var banbrytande för sin tid och att Kondos klassiska Mario-musik har nått samma igenkännbarhet som huvudpersonen själv, detta vet vi också. Och vi vet allt det här eftersom det rör sig om spelvärldens största klassiker. Få andra titlar har banat väg för spelutvecklingen som Super Mario Bros och få andra gamla speltitlar finns det lika många anekdoter kring. Alla nostalgiska skildringar om det första mötet med goomban har vi dock också fått höra och läsa tillräckligt om under alla dessa år som gått... Vad som återstår är ett i grund och botten mycket bra spel.
Super Mario Bros är spelet som kan köras i en kvart, en eftermiddag, en vecka eller en livstid, singel såväl som multiplayer, och alltjämt har det vid varje sittning mer kvar att ge. Mervärdet ligger i själva spelglädjen!! Grafiken i sig kan idag avfärdas som så simpel som bara möjligt, men den enkla inramningen med en närmast lika optimalt enkel spelkontroll är ingredienser som gjort Marios trippade fantasivärld till en av spelvärldens verkliga klassiker. Super Mario Bros är hardcore samtidigt som det är hur soft och mysigt som helst att bara sitta och lira... Det är något som både veteraner och nybörjare kan uppskatta precis lika mycket. Alla kan spela det och sätta sig in i det. Svårighetsgraden trappas upp ordentligt omkring värld fem och vid det laget är de flesta redan fast beslutna plattformslirare. Det här är liret som gör ordinarie spelpojkar och flickor till riktiga power players, steg för steg, hopp för hopp, eldklot för eldklot.
Super Mario Bros må ha ett simpelt upplägg men det är ju som upplagt för att hålla i över 20 år, vilket det alltså också har gjort. Detta är ett sådant där spel som verkligen är bra på riktigt. Oavsett om folk spelar originalutgåvan på NES eller den förfinade versionen i samlingskassetten Super Mario All-Stars på SNES eller någon annan återutgåva som har släppts genom åren så förblir spelglädjen densamma just eftersom det i grund och botten är ett så bra spel... Man behöver inte låtsas gilla eller vilja gilla Super Mario Bros som så mycket annat från den här tiden bara för att det är retro och kult och allt det där, eftersom man ändå inte kan låta bli att gilla det på riktigt. Jag kan inte komma på ett annat spel från samma era som åldrats lika bra som detta och som man fortfarande, över 20 år senare, tycker är lika bra - på riktigt! Super Mario Bros är med råge ett av väldens absolut bästa videospel någonsin.
/Dylan M. Johansson spelar gärna om Super Mario Bros
Ovan: Super Mario Bros - En sann klassiker som fortfarande håller eller bara tjatigt efter alla dessa år?
Thomas åklagar
Ärligt talat, vem bryr sig hur mycket Super Mario Bros betydde för spelutvecklingen blablabla... Med gamla spel är det som med gamla vänner; slit och släng! Om man en dag tycker de är mindre kul så är det ju bara att förkasta dem, det är min filosofi. Man brukar säga att mindre är mer, men i fallet Super Mario Bros är mindre inget mer än bara mindre. Även om jag personligen tycker om lite mer påkostade spel är det klart att jag också uppskattar de lite "enklare" (för att inte säga fattigare) men Super Mario Bros är så "enkelt" och nedbantat att det nästan blir löjligt! Till att börja med har vi bristen på musik. Hela spelet innehåller väl bara fem låtar, sex om man räknar truddelutten i slutet på varje bana, och det till spelets 32 banor. Det spelar ingen roll hur minnesvärt huvudtemat än må tyckas vara då det har blivit ordentligt tjatig med åren.
Super Mario Bros är väldigt fattigt på variation inom andra områden också. Följande teman finns t ex på banorna; vanlig, underjord, vatten och slott. Wow. Och när nu vattenbanor kommer på tal kan jag dra upp det som ett problem också. För det går inte att förneka att alla människor hatar de här dumma vattenbanorna... Precis som den bristande kontrollen ställer till det i onödan i de tidigare Mega Man-spelen så ställer den kassa kontrollen i Super Mario Bros ofta till det för en under vatten... Den lönnfete Mario rör sig så överdrivet stelt omkring att bläckfiskarna aldrig har några större problem med att peta ihjäl honom, precis som den tjocka klump han är.
Låt oss heller inte glömma den ultimata antiklimaxen när man har nått ett slott och kommit fram till Kung Krut. Då räcker det alltså ta mig fan att hoppa över honom och röra vid yxan?! Vadå röra vid yxan, får jag inte ens slåss mot ödlan? Vart tog utmaningen vägen? Sist men inte minst har vi den "klassiska" frasen som många Nintendo-fanboys hetsat sig tårögda över i så många år: - Thank you Mario! But our princess is in another castle!
Sju gånger återkommer den frasen igenom spelet. Tjat. Vad mig anbelangar så kan Mario gå och dö game over i Super Mario Bros medan jag hellre spelar med honom i New Super Mario Bros där de som tur är har förbättrat konceptet på samtliga punkter. Kommer det att vara i årtionden framöver? Vem vet och vem bryr sig, bara ut med det gamla så vi slipper dessa sentimentala förbindelser.
/Thomas Gustafsson, spelar hellre New Super Mario Bros och slänger sedan bort det också!
|
